{"id":783,"date":"2011-04-30T11:33:51","date_gmt":"2011-04-30T10:33:51","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=783"},"modified":"2011-04-30T11:41:05","modified_gmt":"2011-04-30T10:41:05","slug":"isiga-plattformar-for-folklig-rorelse-%e2%80%93-om-argument-och-aktivitet-for-valfarden","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2011\/04\/30\/isiga-plattformar-for-folklig-rorelse-%e2%80%93-om-argument-och-aktivitet-for-valfarden\/","title":{"rendered":"ISIGA PLATTFORMAR F\u00d6R FOLKLIG R\u00d6RELSE \u2013 om argument och aktivitet f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden"},"content":{"rendered":"

Hur kan vi tillsammans uppb\u00e5da en organiserad folklig r\u00f6relse f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden? P\u00e5 vilket\u00a0 s\u00e4tt\u00a0 kan opinion och organisering betinga varandra? Kan fakta bryta vanmakten?<\/strong><\/p>\n

Maria Sundvall har l\u00e4st Daniel Ankarloos nya bok V\u00e4lf\u00e4rdsmyter<\/em>. En efterh\u00e4ngsen fr\u00e5ga dr\u00f6jer sig kvar efter avslutad l\u00e4sning: vad \u00e4r det som f\u00e5r m\u00e4nniskor i r\u00f6relse? G\u00e5r\u00a0 det rentav att ta ett tankespr\u00e5ng mellan Politikertorget i S\u00f6dert\u00e4lje 2008 och Tahrirtorget i Kairo 2011? <\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Kan man skriva en hel bok baserad p\u00e5 ett par r\u00e4kneexempel? Och kan det vara till nytta f\u00f6r den som vill f\u00f6rsvara v\u00e4lf\u00e4rden? Fr\u00e5gorna dyker upp i huvudet n\u00e4r jag l\u00e4ser Daniel Ankarloos nya bok V\u00e4lf\u00e4rdsmyter<\/em>.<\/p>\n

Svaret kan vara ja. N\u00e4r jag l\u00e4ser Ankarloos bok erinrar jag mig ekonomen Sten Ljunggrens 1980- och 90-talsb\u00f6cker p\u00e5 Bokf\u00f6rlaget R\u00f6da Rummet1\u00a0och likheten str\u00e4cker sig ut\u00f6ver att de \u00e4r lika uselt limbundna. N\u00e4r jag nu sitter med Ankarloos bok i l\u00f6sbladsform framf\u00f6r mig (som en \u00f6vertydlig sinnebild av den r\u00e4mnande v\u00e4lf\u00e4rd han skildrar) t\u00e4nker jag p\u00e5 hur Ljunggren p\u00e5 liknande s\u00e4tt som Ankarloo avlivade myter.<\/p>\n

Ljungrens b\u00f6cker avsl\u00f6jade att inflationen inte beror p\u00e5 l\u00f6ne\u00f6kningarna och att offentliga sektorn inte levt \u00f6ver sina tillg\u00e5ngar.Vi p\u00e5 f\u00f6rlaget hade alltid br\u00e5ttom att f\u00e5 ut b\u00f6ckerna till demonstrationer eller till det fackliga Dalauppropets protestm\u00f6ten. Vi stod p\u00e5 kv\u00e4llarna vid sk\u00e4rmaskinen i doften av f\u00e4rsk trycksv\u00e4rta och hyvlade till n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r vinkelr\u00e4ta exemplar av den senaste boken. Det var meningsfullt eftersom b\u00f6ckerna var direkt nyttiga f\u00f6r dem som ville omvandla sitt missn\u00f6je till handling.<\/p>\n

Just s\u00e5 t\u00e4nkte jag d\u00e5, och t\u00e4nker nog fortfarande, om (den faktafyllda) propagandans funktion. Den hj\u00e4lper de som redan \u00e4r f\u00f6rbannade och ger dem sj\u00e4lvf\u00f6rtroende att argumentera f\u00f6r sin sak i ett fientligt mediaklimat och i en v\u00e4rld d\u00e4r det etablerade \u00e4r \u00f6verens om motsatsen. Den hj\u00e4lper mot det som Sten Ljunggren och Johan Ehrenberg senare kom att kalla \u201dmaktl\u00f6shetssjukan\u201d, den f\u00f6rest\u00e4llning man tutar i oss om att vi inget kan g\u00f6ra. N\u00e4r Margaret Thatcher som premi\u00e4rminister inledde den nyliberala revolutionen i Storbritannien myntades begreppet TINA, \u201dThere Is No Alternative\u201d, som ett uttryck f\u00f6r samma f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

Daniel Ankarloo, som redan tidigare avsl\u00f6jat\u00a0 makthavares myter i sina b\u00f6cker Kris i v\u00e4lf\u00e4rdsfr\u00e5gan<\/em> och\u00a0 Marknadsmyter2<\/em>, utg\u00e5r fr\u00e5n p\u00e5st\u00e5endet att vi inte kommer att ha r\u00e5d att finansiera tryggheten i framtiden p\u00e5 grund av det \u00f6kade antalet \u00e4ldre. D\u00e4rf\u00f6r kommer vi att bli tvungna att privatisera, \u00f6ka egenavgifterna f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden och lita p\u00e5 anh\u00f6rigas och frivilligas insatser. Detta p\u00e5st\u00e5ende ges f\u00f6rment vetenskaplighet av utredningar fr\u00e5n Svenska kommunf\u00f6rbundet\u00a0 fr\u00e5n 2002, L\u00e5ngtidsutredningen 2003 och av den s\u00e5 kallade Borgkommissionens rapport h\u00e4rom\u00e5ret.<\/p>\n

Ankarloos grundl\u00e4ggande argument mot \u201d\u00e5lderschocken\u201d \u00e4r att det \u00e4r felaktigt att m\u00e4ta en f\u00f6rs\u00f6rjningskvot genom j\u00e4mf\u00f6relser mellan olika \u00e5ldersgrupper, och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt m\u00e4ta hur m\u00e5nga icke-arbetande varje \u00e5ldersgrupp i aktiv \u00e5lder m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6rja. I en kapitalistisk marknadsekonomi \u00e4r det inte med personer man\u201df\u00f6rs\u00f6rjer\u201d andra personer. Det \u00e4r med pengar, skriver han. Man b\u00f6r ist\u00e4llet r\u00e4kna ut samh\u00e4llets\u00a0 utgifter f\u00f6r det \u00f6kade antalet \u00e4ldre och j\u00e4mf\u00f6ra med samh\u00e4llets f\u00f6rv\u00e4ntade inkomster. Och, p\u00e5pekar han, \u201dkostnaderna f\u00f6r de \u00e4ldre i framtiden ska inte \u2019b\u00e4ras\u2019 av dagens inkomster. De ska \u2019b\u00e4ras\u2019 just av framtidens inkomster. Och de stiger ocks\u00e5.\u201d<\/p>\n

Ankarloo utg\u00e5r fr\u00e5n Borgkommissionens varning f\u00f6r att andelen personer \u00f6ver 85 \u00e5r kommer att \u00f6ka med 67 procent mellan 2020 och 2035, men konstaterar att det gjorde den ocks\u00e5 mellan 1990 och 2010. Blev det om\u00f6jligt att finansiera v\u00e4lf\u00e4rden d\u00e5? Blev vi tvungna att jobba mer? Med hj\u00e4lp av offentlig statistik visar han att det motsatta g\u00e4llde: syssels\u00e4ttningsgraden sj\u00f6nk, antalet arbetade timmar minskade, skattekvoten minskade och statsskulden sj\u00f6nk. Den offentliga sektorns andel av BNP har minskat med motsvarande 320 miljarder kronor.<\/p>\n

Men \u00e4r inte nedsk\u00e4rningarna ett tecken p\u00e5 att vi \u00e4nd\u00e5 inte klarat att finansiera \u201d\u00e5lderschocken\u201d? Nej, skriver Ankarloo. Nedsk\u00e4rningarna har varit sm\u00e4rtsamma, men de motsvarar en oerh\u00f6rt liten del av det ekonomiska utrymme som frigjorts under tjugo\u00e5rsperioden. De har allts\u00e5 varit helt on\u00f6diga! Samh\u00e4llet har allts\u00e5 inget finansieringsproblem!<\/p>\n

\u201dDet finns inga tillg\u00e4ngliga bevis som tyder p\u00e5 att vi kommer att f\u00e5 s\u00e5dana problem att finansiera v\u00e4lf\u00e4rden i framtiden, att vi m\u00e5ste \u00f6verge id\u00e9n att det kan ske via skatt, genom offentlig produktion och konsumtion\u201d, skriver Ankarloo och h\u00e4nvisar till Finansdepartementets egna prognoser om de offentliga finanserna p\u00e5 l\u00e5ng sikt. Den offentliga budgeten \u00e4r \u00f6verbalanserad, vilket kan betraktas som ett \u201doutnyttjat reformutrymme\u201d. Det vill s\u00e4ga att ist\u00e4llet f\u00f6r att skr\u00e4mma folkflertalet till att acceptera raserad v\u00e4lf\u00e4rd skulle v\u00e4lf\u00e4rden kunna f\u00f6rb\u00e4ttras och arbetsl\u00f6sheten bek\u00e4mpas.<\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

\u00c5terh\u00e5llsamhetens logik<\/strong><\/p>\n

Bokens andra tunga r\u00e4kneexempel r\u00f6r p\u00e5st\u00e5endet att v\u00e4lf\u00e4rden i framtiden kommer att bli dyrare, och d\u00e4rmed sv\u00e5rare att finansiera. Det utg\u00e5r fr\u00e5n konstaterandet att varor hela tiden kan bli billigare eftersom produktionen rationaliseras, medan den arbetskraftsintensiva v\u00e4lf\u00e4rden inte kan \u00f6ka sin produktivitet p\u00e5 samma s\u00e4tt. Resultatet blir att man m\u00e5ste h\u00f6ja skatterna eller sk\u00e4ra ned i v\u00e4lf\u00e4rden. Den slutsatsen \u00e4r inte rimlig, menar Ankarloo. Tandl\u00e4karbes\u00f6ket kommer i framtiden att verka relativt sett dyrare, eftersom dvd-apparaten kommer vara relativt sett billigare. Men det betyder inte att tandl\u00e4karbes\u00f6ken blir sv\u00e5rare att finansiera \u2013 tv\u00e4rtom f\u00e5r vi ju mer pengar \u00f6ver till tandl\u00e4karen, ifall priset p\u00e5 dvd:n sjunker.<\/p>\n

Ankarloo m\u00e5lar upp f\u00f6ljande bild av de politiska konsekvenserna av finansieringsproblemet: V\u00e4lf\u00e4rden sk\u00e4rs ned och socialf\u00f6rs\u00e4kringar f\u00f6rs\u00e4mras. New Public Management<\/em>, doktrinen om att den offentliga verksamheten ska efterlikna det privata n\u00e4ringslivet, leder till l\u00f6pandebandsservice och konstant underbemanning. I ett engagerande avsnitt beskriver f\u00f6rfattaren,\u00a0 med exempel fr\u00e5n utbildningsv\u00e4rlden d\u00e4r han sj\u00e4lv \u00e4r verksam som universitetsl\u00e4rare, hur det kritiska medborgarskapet urholkas. Vi omvandlas fr\u00e5n medborgare som \u00e4r delaktiga i ett samh\u00e4llsprojekt till kunder. Demokratin vittrar.<\/p>\n

Den allvarligaste konsekvensen f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen \u00e4r, menar Ankarloo, att hela tanken om det oundvikliga finansieringsproblemet g\u00f6r det om\u00f6jligt att bygga r\u00f6relser. \u00c5terh\u00e5llsamhetens logik blockerar folkflertalet fr\u00e5n att f\u00f6rsvara v\u00e4lf\u00e4rden. Och d\u00e4rmed \u00e4r han framme vid min viktigaste och mest efterh\u00e4ngsna fr\u00e5ga: hur kan r\u00f6relser skapas? V\u00e4lf\u00e4rdsstaten har inte varit f\u00f6ljden av n\u00e5gon samh\u00e4llsingenj\u00f6rs smarta plan utan resultatet av arbetarklassens egen r\u00f6relse underifr\u00e5n, p\u00e5pekar han.<\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

Isiga plattformar<\/strong><\/p>\n

Folkliga r\u00f6relser till v\u00e4lf\u00e4rdens f\u00f6rsvar m\u00e5ste \u201dentydigt<\/em>\u2026b\u00e5de underst\u00f6djas, organiseras och ledas av arbetarr\u00f6relsens politiska partier\u201d, skriver Ankarloo. Visionerna m\u00e5ste \u00e5tervinnas, och v\u00e4lf\u00e4rdsfr\u00e5gan har en central roll i detta. En utbyggd v\u00e4lf\u00e4rdssektor \u00e4r \u201dett s\u00e4tt att flytta fram arbetarklassens ekonomiska, politiska och sociala positioner i kampen f\u00f6r f\u00f6rverkligande av dessa \u2019socialistiska ideal\u2019.\u201d<\/p>\n

Det \u00e4r en inspirerande plattform f\u00f6r varje f\u00f6rsvar av v\u00e4lf\u00e4rden, inte bara inom arbetarr\u00f6relsens partier utan ocks\u00e5 f\u00f6r oss som vill bygga en folkr\u00f6relse f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden. \u00c5 ena sidan kan fakta hj\u00e4lpa till att h\u00e4va den ideologiska f\u00f6rlamningen. \u00c5 andra sidan m\u00e5ste vi kontakta, st\u00f6dja och l\u00e4ra oss av alla verkliga r\u00f6relser i vardagen.<\/p>\n

Samtidigt \u00e4r det just vid denna punkt i boken som min ot\u00e5lighet \u00f6kar. Det \u00e4r en klyfta mellan vad arbetarr\u00f6relsens partier \u201dm\u00e5ste\u201d g\u00f6ra och vad vi n\u00e5gonsin kan f\u00f6rv\u00e4nta oss att de g\u00f6r. Det \u00e4r en klyfta mellan de r\u00f6relser som finns och den folkr\u00f6relse till f\u00f6rsvar av v\u00e4lf\u00e4rden som beh\u00f6vs. Ankarloo n\u00e4rmast viftar bort det problemet n\u00e4r han skriver att \u201df\u00f6rsvaret f\u00f6r\u00a0 dessa historiska v\u00e4lf\u00e4rdsframsteg n\u00e4rmast \u00e4r spontant fr\u00e5n arbetarr\u00f6relsen och folkflertalet\u201d.<\/p>\n

P\u00e5 ett s\u00e4tt anar jag vad han menar. Det finns m\u00e5nga exempel p\u00e5 lokala protester, debattinl\u00e4gg, protester utanf\u00f6r kommunfullm\u00e4ktigem\u00f6ten och s\u00e5 vidare. En folkr\u00f6relse f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden har ett uppdrag att systematiskt knyta kontakt med dem, f\u00f6r att inte bli de d\u00e4r v\u00e4rldsf\u00f6rb\u00e4ttrarna med smarta planer som Ankarloo skriver om.<\/p>\n

P\u00e5 ett annat s\u00e4tt kan jag t\u00e4nka att det \u00e4r tv\u00e4rtom. Det \u00e4r ingen hejd p\u00e5 vilka f\u00f6rs\u00e4mringar vi kan anpassa oss till. N\u00e4r pendelt\u00e5gen i Stockholms l\u00e4n lades ut p\u00e5 privat drift i januari \u00e5r 2000 och ingenting fungerade den f\u00f6rsta m\u00e5naden, s\u00e5 gormade en del av oss p\u00e5 isiga plattformar och i fikarummen p\u00e5 jobbet. Andra, de flesta, b\u00f6rjade bara ta ett tidigare t\u00e5g till jobbet. N\u00e5gon djupare protest blev det aldrig.<\/p>\n

I boken Illa far landet<\/em>3\u00a0skriver Tony Judt att den \u00f6kade oj\u00e4mlikheten lett till att v\u00e5r moraluppfattning f\u00f6rd\u00e4rvats. Vi har blivit likgiltiga inf\u00f6r att samh\u00e4llet ruttnar inifr\u00e5n. Det g\u00e5r att inv\u00e4nda att Judt \u2013 som skriver fr\u00e5n en socialdemokratisk st\u00e5ndpunkt \u2013 inte skiljer tillr\u00e4ckligt noga p\u00e5 vems moraluppfattning det handlar om. En del \u00e4r mer j\u00e4mlika \u00e4n andra och alla samh\u00e4lleliga krafter och klasser b\u00e4r inte samma ansvar f\u00f6r moralf\u00f6rd\u00e4rvet.<\/p>\n

Men jag f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 bara alltf\u00f6r v\u00e4l vad Judt menar. F\u00f6r tjugo \u00e5r sedan tyckte jag att det var oacceptabelt att m\u00e4nniskor beh\u00f6vde tigga p\u00e5 gatan (och f\u00f6r fyrtio \u00e5r sedan h\u00e4nde det inte). Nu blir jag fortfarande uppr\u00f6rd men kan \u00e4nd\u00e5 kolla in reapriserna i n\u00e4sta skyltf\u00f6nster. Vi har sakta avtrubbats. Den ideologiska kampanj, som Ankarloo skildrar, har kanske inte \u00f6vertygat oss men \u00e4nd\u00e5 p\u00e5verkat oss i grunden. \u201dEn allm\u00e4n k\u00e4nsla av vanmakt\u201d, kallar Judt det.<\/p>\n

F\u00f6r att bryta likgiltigheten och vanmakten fordras mer \u00e4n att krossa myter. Eller med en halsbrytande aktuell j\u00e4mf\u00f6relse: det r\u00e4cker inte med fakta f\u00f6r att fylla Tahrirtorget.<\/p>\n

Var det inte intressant hur m\u00e4nniskor i ens omgivning som inte tyckts ha n\u00e5got politiskt intresse pl\u00f6tsligt kommenterade resningarna i arabv\u00e4rlden, f\u00f6ljde med p\u00e5 n\u00e4tet och blev p\u00e5tagligt upplivade? \u00c4r det inte fascinerande att de som aldrig sj\u00e4lv tycks ha dr\u00f6mt om att protestera mot f\u00f6rh\u00e5llanden i vardagen pl\u00f6tsligt blir s\u00e5 glada \u00f6ver att andra g\u00f6r det och lyckas?<\/p>\n

Det g\u00e5r att sm\u00e5le \u00e5t detta, men vi b\u00f6r akta oss f\u00f6r att bli h\u00e5nfulla. I sj\u00e4lva verket \u00e4r det ett tecken p\u00e5 hur hela samh\u00e4llsklimatet mjuknar, n\u00e4r man bryter udden p\u00e5 TINA. Vi \u00e4r m\u00e5nga som k\u00e4nner en f\u00f6rbluffad l\u00e4ttnad \u00f6ver att f\u00f6r\u00e4ndringen pl\u00f6tsligt visat sig vara m\u00f6jlig. Det finns alternativ! Och tv\u00e4rtom kommer det f\u00f6rst\u00e5s att p\u00e5verka samh\u00e4llsklimatet \u00e4ven h\u00e4r hemma om frihetsr\u00f6relsen mot Gadaffi i Libyen sl\u00e5s ned.<\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

Kollektivt egenintresse<\/strong><\/p>\n

S\u00e5 om fakta ska st\u00e4rka motst\u00e5ndet mot nedrivningen av v\u00e4lf\u00e4rden \u2013 d\u00e5 m\u00e5ste f\u00f6r\u00e4ndringen ocks\u00e5 framst\u00e5 som m\u00f6jlig. Men n\u00e4r blir f\u00f6r\u00e4ndringarna m\u00f6jliga? I en l\u00e4tt absurd glidning fr\u00e5n Tahrirtorget i Kairo till Politikertorget i S\u00f6dert\u00e4lje kommer jag att t\u00e4nka p\u00e5 kampen f\u00f6r att stoppa privatiseringen av sjukhuset d\u00e4r 2008. Det g\u00e5r att diskutera om och i vilken grad kampen lyckades, men det som \u00e4r obestridligt \u00e4r att vi aktiva lyckades samla en bred, aktiv opinion.<\/p>\n

I inledningsskedet var det inte n\u00e5gon enkel fr\u00e5ga. M\u00e5nga sade till oss att de inte f\u00f6rstod sig p\u00e5 fr\u00e5gan om privat eller offentlig drift. Och var egentligen inte det offentligt drivna landstinget r\u00e4tt d\u00e5ligt, det ocks\u00e5? Kanske var det \u00e4nd\u00e5 m\u00f6jligt att samla ett folkligt motst\u00e5nd d\u00e4rf\u00f6r att det funnits positiva exempel tidigare. Tv\u00e5 g\u00e5nger hade protester lyckats stoppa nedl\u00e4ggningar av akuten p\u00e5 sjukhuset.<\/p>\n

Ett exempel p\u00e5 motsatsen \u2013\u00a0 hur f\u00f6r\u00e4ndringar blir mindre m\u00f6jliga \u2013 \u00e4r n\u00e4r v\u00e4nsterpartiet kompromissar h\u00f6gerut. N\u00e4r partiet till exempel gick med p\u00e5 utgiftstaket (och mycket annat) inf\u00f6r valet 2010 skadade det m\u00f6jligheten att skapa samh\u00e4lleliga r\u00f6relser. P\u00e5 en m\u00f6jlighetstermometer sj\u00f6nk temperaturen genast till minus.<\/p>\n

Men f\u00f6r att verkligen uppb\u00e5da en aktiv r\u00f6relse m\u00e5ste f\u00f6r\u00e4ndringen inte bara vara m\u00f6jlig, det nuvarande l\u00e4get m\u00e5ste ocks\u00e5 vara outh\u00e4rdligt. Det \u00e4r det enda som kan f\u00f6rklara modet i Kairo, Tunis eller Benghazi.\u00a0 \u00c4ven om vi vant oss vid att uth\u00e4rda, och v\u00e5ra villkor \u00e4r oerh\u00f6rt mycket mer uth\u00e4rdliga, finns det l\u00e4gen n\u00e4r uth\u00e4rdlighetens gr\u00e4ns passeras \u00e4ven h\u00e4r.<\/p>\n

\u00c5 ena sidan verkar det ske n\u00e4r det handlar om fr\u00e5gor som ber\u00f6r oss direkt och personligen. N\u00e4r det egna sjukhuset eller det egna BB hotas blir konsekvenserna tydliga och uppenbara. M\u00e5nga inser att de har ett kollektivt egenintresse, och vill g\u00f6ra saker tillsammans. Det som skulle beh\u00f6vas d\u00e5 \u00e4r folkr\u00f6relser som \u201dentydigt\u201d st\u00f6der dem, och hj\u00e4lper till att f\u00f6rena de protesterande, b\u00e5de i rum\u00a0 och \u00f6ver tid. Hittills har alltf\u00f6r m\u00e5nga lokala strider uppl\u00f6sts utan att vare sig minne, erfarenheter eller aktiva m\u00e4nniskor blivit kvar.<\/p>\n

\u00c5 andra sidan \u00e4r det angrepp som \u00e4r s\u00e4rskilt utmanande f\u00f6r v\u00e5ra \u2013 \u00e4nnu inte f\u00f6rd\u00e4rvade \u2013 moraluppfattningar som f\u00e5r oss att sluta uth\u00e4rda. Det tydligaste exemplet idag \u00e4r f\u00f6rs\u00e4mringarna i sjukf\u00f6rs\u00e4kringen. Det enda f\u00f6rv\u00e5nande med valresultatet 2010 var att en regering som s\u00e5 uttalat och i s\u00e5 stark mediebelysning f\u00f6rv\u00e4rrat f\u00f6r de sjuka inte bestraffades. Efter m\u00e5nga \u00e5r av retorik om fusk och \u201dflummiga\u201d sjukdomar som utbr\u00e4ndhet, d\u00e5 m\u00e5nga nog hade k\u00e4nslan av att det \u00e4r n\u00e5gon annan som drabbas, b\u00f6rjade bilden f\u00f6r\u00e4ndras. Cancerpatienter, neurologiskt sjuka, hj\u00e4rnskadade efter olyckor \u2013 listan p\u00e5 drabbade grupper blev l\u00e4ngre. Erfarenheterna kr\u00f6p n\u00e4rmare var och en. M\u00e5nga k\u00e4nner idag n\u00e5gon som nekats sjukpenning eller \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att utf\u00f6rs\u00e4kras fr\u00e5n sjukers\u00e4ttningen.<\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

Wisconsin v\u00e5gade<\/strong><\/p>\n

Helt uppenbart finns det en v\u00e4xande opinion och organisering kring fr\u00e5gan. Lite yrvaken, n\u00e4stan lite h\u00e4pen\u2009\u2013\u2009\u201d\u00e4r det m\u00f6jligt i Sverige?\u201d\u2009\u2013\u2009\u2009men \u00e4nd\u00e5 en v\u00e4xande beredskap att ta st\u00e4llning. Hittills \u00e4r det mest de direkt drabbade och v\u00e5rdarbetare som aktiverat sig men med det ursprungligen kyrkliga p\u00e5skuppropet \u00f6ppnas perspektivet p\u00e5 en bredare kampanj.<\/p>\n

P\u00e5 sistone har protesterna i Wisconsin i USA f\u00f6rundrat. Visst \u2013 det var ett outh\u00e4rdligt f\u00f6rslag delstatsguvern\u00f6ren Scott Walker lade fram n\u00e4r han f\u00f6reslog att 225\u00a0000 statligt och kommunalt anst\u00e4llda skulle f\u00f6rlora fackliga r\u00e4ttigheter, samtidigt som villkoren vad g\u00e4ller sjukv\u00e5rd och pensioner kraftigt skulle f\u00f6rs\u00e4mras. Men union busting<\/em>, angreppen p\u00e5 fackf\u00f6reningarna, har ju p\u00e5g\u00e5tt i decennier i USA och den fackliga organisationsgraden \u00e4r idag p\u00e5 nationell niv\u00e5 nere i 12,5 procent. S\u00e5 varf\u00f6r kunde protesterna bli s\u00e5 stora just nu?<\/p>\n

Och hur kunde solidariteten fr\u00e5n andra grupper, skolungdomar och privatanst\u00e4llda, v\u00e4xa s\u00e5 snabbt? Och hur v\u00e5gade<\/em> de protesterande ockupera den lokala parlamentsbyggnaden? Har de inte sett amerikanska polisfilmer? Till det \u00f6verraskande h\u00f6r ocks\u00e5 att just polisen tydligen valde att inte ingripa.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Jag undrar om inte debatt\u00f6ren Naomi Klein f\u00e5ngar ett viktigt sk\u00e4l till att b\u00e4garen rann \u00f6ver just nu, n\u00e4r hon intervjuades p\u00e5 radioprogrammet Democracy Now!<\/em> Klein har tidigare i sin bok Chockdoktrinen4<\/em> h\u00e4vdat att h\u00f6gerkrafter under de senaste decenniernas historia systematiskt anv\u00e4nt kriser f\u00f6r att tvinga igenom inskr\u00e4nkningar av demokratin. Walkers f\u00f6rslag i Wisconsin \u00e4r ytterligare ett exempel i raden. Men den h\u00e4r g\u00e5ngen blev reaktionen annorlunda. I radiointervjun sade Naomi Klein:<\/p>\n

<\/em><\/p>\n

\u2013Den h\u00e4r attacken p\u00e5 f\u00f6rhandlingsr\u00e4tten, anledningen att folk inte accepterar den \u00e4r just d\u00e4rf\u00f6r att de f\u00f6rst\u00e5r att det inte \u00e4r en delad pl\u00e5ga. Den delas inte lika. De m\u00e4nniskor som skapade krisen delar inte pl\u00e5gan. Och or\u00e4ttvisan \u00e4r s\u00e5 i\u00f6gonenfallande. Det h\u00e4r \u00e4r inte bara en ekonomisk kris i raden. (\u2026) alla f\u00f6rst\u00e5r att krisen skapades p\u00e5 Wall Street, den skapades genom spekulation och girighet, och man besl\u00f6t att r\u00e4dda bankirerna med offentliga medel och skicka r\u00e4kningen till allm\u00e4nheten. Och de kan se att bonusarna \u00e5terinf\u00f6rts. De kan se de uppr\u00f6rande l\u00f6nerna. De ser att f\u00f6retagen inte betalar skatt. Och det \u00e4r bara alltf\u00f6r or\u00e4ttvist. Det \u00e4r helt enkelt s\u00e5 moraliskt uppr\u00f6rande. Och att sen s\u00e4tta p\u00e5 tv:n och h\u00f6ra att alla ska dela b\u00f6rdan? Jag menar, folk \u00e4r helt enkelt inte s\u00e5 dumma. Tack och lov.<\/em><\/p>\n

<\/em><\/p>\n

<\/em><\/strong><\/p>\n

St\u00f6rsta handikappet<\/strong><\/p>\n

Det har bara g\u00e5tt tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r sedan h\u00f6sten 2008, d\u00e5 finanskrisen rasade och ord som subprimel\u00e5n och hedgefonder d\u00f6k upp p\u00e5 nyhetssidorna. Miljoner USA-medborgares livsvillkor hotades omedelbart d\u00e5 de inte l\u00e4ngre kunde klara bostadsl\u00e5nen. Under n\u00e5gra m\u00e5nader v\u00e4llde ett hat fr\u00e5n vanliga amerikaner mot \u201dWall Street\u201d fram i offentligheten. Sedan r\u00e4ddade kongressen bankirerna och finanskrisen gick \u00f6ver i recession med fabriksnedl\u00e4ggningar och avsked. I Sverige hotades f\u00f6retag som Volvo och SAAB av nedl\u00e4ggning. I land efter land i Europa har krisen fortsatt att rulla fram och lett till drastiska \u00e5tstramningspaket.<\/p>\n

Wisconsinborna kom uppenbarligen ih\u00e5g vad som h\u00e4nde 2008. De reagerade p\u00e5 or\u00e4ttvisan. Och \u00e4nnu viktigare: de litar inte l\u00e4ngre p\u00e5 dem d\u00e4ruppe. Det r\u00e4cker inte med att tycka villkoren \u00e4r outh\u00e4rdliga. F\u00f6r en protestr\u00f6relse fordras ocks\u00e5 att man inte l\u00e4ngre litar p\u00e5 dem som har makten.<\/p>\n

Kanske \u00e4r detta det st\u00f6rsta handikappet f\u00f6r svenska protestr\u00f6relser i vardande. Det finns en alltf\u00f6r l\u00e5ng tradition av att lita p\u00e5 de makthavande. \u00c4r det ett resultat av att vi levt i ett samh\u00e4lle med relativt goda villkor, d\u00e4r det g\u00e5tt att lita p\u00e5 de styrande? Eller \u00e4r det snarare ett resultat av att arbetarr\u00f6relsens byr\u00e5kratisering g\u00e5tt extremt l\u00e5ngt och lagt sin sordin \u00f6ver alla f\u00f6rs\u00f6k att verkligen utmana makten?<\/p>\n

Ett exempel var folkomr\u00f6stningen om k\u00e4rnkraft 1980. D\u00e5 r\u00f6stade en majoritet av befolkningen f\u00f6r avveckling av k\u00e4rnkraften. Det tr\u00e5kiga var bara att de flesta av den majoriteten hade litat p\u00e5 socialdemokraternas f\u00f6rs\u00e4kran att k\u00e4rnkraften verkligen skulle l\u00e4ggas ned\u2009\u2009\u2013\u2009\u2009efter 30 \u00e5rs anv\u00e4ndning. Vi aktiva k\u00e4rnkraftsmotst\u00e5ndare f\u00f6rstod redan d\u00e5, 1980, att det var ett l\u00f6fte avsett att brytas. Varf\u00f6r f\u00f6rstod inte de andra det? D\u00e4rf\u00f6r att de valde att lita p\u00e5 ledarna, som hade st\u00f6rre legitimitet \u00e4n r\u00f6relsen. Och n\u00e4r nu \u00e5rtalet d\u00e5 k\u00e4rnkraften skulle ha varit avvecklad passerade (2010) var det n\u00e4stan ingen som mindes eller l\u00e4ngre brydde sig om det historiska sveket. H\u00e4rdsm\u00e4ltorna i Fukushima i Japan skakar den tilliten idag \u2013 men r\u00e4cker det f\u00f6r att bygga en r\u00f6relse igen?<\/p>\n

Arbetarr\u00f6relsens byr\u00e5kratisering, nedbrytandet av kamptraditioner \u2013 det finns saker som vi som protesterar mot f\u00f6rs\u00e4mringar och vill f\u00f6rsvara v\u00e4lf\u00e4rden inte kan g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t. Och v\u00e5r propaganda kan inte ensamt avg\u00f6ra n\u00e4r m\u00e4nniskor kommer att sluta h\u00e4rda ut. Men vi kan finnas d\u00e4r \u2013 och bev\u00e4pnade med fakta fr\u00e5n Ankarloo och andra kan vi se till att oupph\u00f6rligt granska dem som har makten och inte lita p\u00e5 politikers f\u00f6rs\u00e4kringar. Vi kan bidra till att skapa m\u00f6tesplatser f\u00f6r de missn\u00f6jda och vi kan hj\u00e4lpa till att bevara det minne som g\u00f6r att m\u00e4nniskor, som inte l\u00e4ngre h\u00e4rdar ut, v\u00e4ljer att f\u00f6renas i protest.<\/p>\n

<\/sup><\/strong><\/p>\n

<\/em><\/p>\n

En artikel av MARIA SUNDVALL<\/span>. <\/em> <\/em>Artikelf\u00f6rfattaren \u00e4r l\u00e4kare i Stockholm och aktiv i N\u00e4tverket Gemensam V\u00e4lf\u00e4rd. Medlem i Socialistiska Partiet. Hon har tidigare medverkat i R\u00f6da rummet, senast med artikeln Med onda aningar \u2013 hur ska kampen mot privatiseringar n\u00e5 framg\u00e5ng? <\/em>i nr 2-2009.<\/strong><\/p>\n

<\/em><\/p>\n

V\u00e4lf\u00e4rdsmyter \u2013 visst har vi r\u00e5d att finansiera tryggheten. Daniel Ankarloo. <\/em><\/strong><\/p>\n

ETC f\u00f6rlag 2010<\/em><\/strong><\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

NOTER<\/span><\/strong>:<\/strong><\/h5>\n
1) Sten Ljunggren N\u00e5gon m\u00e5ste l\u00e4mna b\u00e5ten<\/em>, 1984, och L\u00f6gnen om l\u00f6nen<\/em>, 1985. Bokf\u00f6rlaget R\u00f6da rummet.<\/h5>\n
2) Daniel Ankarloo. Kris i v\u00e4lf\u00e4rdsfr\u00e5gan \u2013 v\u00e4nstern, v\u00e4lf\u00e4rden och socialismen<\/em>. Nixon f\u00f6rlag 2005 och\u00a0\u00a0\u00a0 Marknadsmyter – en kritisk betraktelse av nyliberala p\u00e5st\u00e5enden<\/em>. ETC F\u00f6rlag 2008.<\/h5>\n
3) Tony Judt. Illa far landet<\/em>. Karneval f\u00f6rlag 2010.<\/h5>\n
4) Naomi Klein. Chockdoktrinen – katastrofkapitalismens genombrott<\/em> . Ordfront f\u00f6rlag 2007.<\/h5>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hur kan vi tillsammans uppb\u00e5da en organiserad folklig r\u00f6relse f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden? P\u00e5 vilket\u00a0 s\u00e4tt\u00a0 kan opinion och organisering betinga varandra? Kan fakta bryta vanmakten? Maria Sundvall har l\u00e4st Daniel Ankarloos nya bok V\u00e4lf\u00e4rdsmyter. En efterh\u00e4ngsen fr\u00e5ga dr\u00f6jer sig kvar efter … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-783","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-cD","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/783","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=783"}],"version-history":[{"count":3,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/783\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":788,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/783\/revisions\/788"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=783"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=783"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=783"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}