{"id":91,"date":"2010-07-08T16:47:11","date_gmt":"2010-07-08T15:47:11","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=91"},"modified":"2010-09-29T14:50:09","modified_gmt":"2010-09-29T13:50:09","slug":"psykiatri-som-koloinialism","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2010\/07\/08\/psykiatri-som-koloinialism\/","title":{"rendered":"Psykiatri som kolonialism"},"content":{"rendered":"

Vi lever i en tid n\u00e4r den etablerade psykiatrin, som \u00e5ter blivit mer biologiskt orienterad, tycks mer orubbad i sin tilltro till diagnosen \u00e4n n\u00e5gonsin, menar Maria Sundvall. Hon har l\u00e4st en nyutkommen bok som ifr\u00e5gas\u00e4tter till synes etablerade \u201dsanningar\u201d.<\/strong><\/p>\n

Crazy Like Us. \u2013The Globalization of\u00a0the American Psyche, Ethan Watters,\u00a0Free Press, New York 2010<\/em><\/p>\n

\u201dAlla har r\u00e4tt till en diagnos som leder till r\u00e4tt behandling\u201d. S\u00e5 lyder en trossats i tiden, ofta framf\u00f6rd av makthavare n\u00e4r de ska visa p\u00e5 en l\u00f6sning p\u00e5 psykiatrins kris. Och det vore ju gott och v\u00e4l om trossatsen var sann. Men det finns m\u00e5nga som ifr\u00e5gas\u00e4tter den.<\/p>\n

Det l\u00e4nge funnits en kritik, bland annat fr\u00e5n id\u00e9- och l\u00e4rdomshistorikern Karin Johannisson som visat att diagnoser inte bara uttrycker biologiska skeenden, utan kulturella och sociala f\u00f6rh\u00e5llanden. Genom att peka p\u00e5 diagnosens historiska f\u00f6r\u00e4nderlighet har hon utmanat synen p\u00e5 dess objektivitet.<\/p>\n

En nyligen utgiven bok, Crazy Like Us. The Globalization of the American Psyche<\/em> av den nordamerikanska journalisten och f\u00f6rfattaren Ethan Watters handlar om m\u00f6tet mellan den v\u00e4sterl\u00e4ndska diagnostiserande psykiatrin och m\u00e4nniskor i fj\u00e4rran l\u00e4nder. Ur Watters\u2019 bok framtonar bilden av relationen mellan en kolonialmakt och de koloniserade, med kolonisat\u00f6rernas alla f\u00f6rdomar om de underkuvade och med m\u00e4ktiga ekonomiska intressen i bakgrunden.<\/p>\n

Den verkligt originella tesen i Watters\u2019 bok \u00e4r att v\u00e5rt diagnostiska system inte bara p\u00e5verkar hur vi upplever andras lidande, utan ocks\u00e5 hur de sj\u00e4lva upplever det.<\/p>\n

Det fr\u00e4msta exemplet i boken \u00e4r hur antalet kinesiska kvinnor med anorexi \u00f6kade i Hongkong i mitten av 90-talet. Tidigare hade de kinesiska kvinnorna inte heller haft den symtombild som beskrivs i diagnoshandboken, DSM-IV (som\u00a0 sammanst\u00e4lls av American Psyciatric Association och vars klassificeringssystem dominerar den r\u00e5dande v\u00e4sterl\u00e4ndska psykiatrin)<\/p>\n

Det f\u00f6r\u00e4ndrades d\u00e5 media rapporterade om en ton\u00e5rsflickas d\u00f6d i anorexi 1994. Pl\u00f6tsligt sv\u00e4mmade tidningarna \u00f6ver av rapporter om \u201dton\u00e5rsd\u00f6den\u201d, och experter fick uttala sig, det vill s\u00e4ga v\u00e4sterl\u00e4ndska experter, som beskrev symtom, orsaker och f\u00f6rlopp. Speciella r\u00e5dgivningsprogram startades, trots att antalet patienter var f\u00e5.<\/p>\n

Watters presenterar en skr\u00e4mmande och sl\u00e5ende iakttagelse: inom n\u00e5gra \u00e5r hade antalet fall av anorexi \u00f6kat kraftigt. Och sjukdomsbilden f\u00f6ljde nu troget DSM:s f\u00f6reskrifter.<\/p>\n

Hur det g\u00e5r till n\u00e4r sjukdomspaket exporteras skildras i bokens beskrivning av \u201dv\u00e5gen som f\u00f6rde PTSD till Sri Lanka\u201d. V\u00e5gen, det var tsunamin p\u00e5 annandagen 2004. Och PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, \u00e4r den diagnos som i DSM-IV beskriver allvarliga reaktioner p\u00e5 sv\u00e5ra h\u00e4ndelser, trauman.<\/p>\n

Tsunamin blev inledningen till \u201dden st\u00f6rsta internationella psykologiska interventionen n\u00e5gonsin\u201d enligt Watters. Inom n\u00e5gra veckor hade bist\u00e5ndsorganisationer och traumabehandlare landat hos de n\u00f6dst\u00e4llda. Och ist\u00e4llet f\u00f6r marink\u00e5ren landsattes vad en lokal iakttagare kallade f\u00f6r \u201dfallsk\u00e4rmsforskare\u201d, hela grupper av traumaforskare som ville studera tsunamins effekter.<\/p>\n

Hj\u00e4lpgrupperna tog ofta direkt kontakt med lokalsamh\u00e4llet f\u00f6r att kunna distribuera mat och filtar.<\/p>\n

Men Watters beskriver hur traumaterapeuterna satte upp sina behandlingscenter, utan att ha eller skaffa sig n\u00e5gon lokal kunskap. En expert som intervjuades av brittiska BBC oroade sig f\u00f6r att barnen hellre ville g\u00e5 i skolan \u00e4n att tala om sina upplevelser. De befinner sig \u201dhelt klart i f\u00f6rnekande\u201d, var hans kommentar. Traumabehandlarna tyckte att befolkningen var \u201dpsykologiskt osofistikerad\u201d och inte s\u00e4rskilt \u201dsj\u00e4lvreflekterande\u201d.<\/p>\n

Terapeuterna och forskarna anv\u00e4nde strukturerade fr\u00e5geformul\u00e4r f\u00f6r att st\u00e4lla diagnosen PTSD \u2013 just den typ av fr\u00e5geformul\u00e4r som idag anses borga f\u00f6r en s\u00e4ker psykiatrisk v\u00e5rd i v\u00e5rt eget land, antingen det g\u00e4ller att st\u00e4lla diagnoser eller bed\u00f6ma sj\u00e4lvmordsben\u00e4genhet. Problemet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att fr\u00e5geformul\u00e4r bygger p\u00e5 ledande fr\u00e5gor \u2013 det \u00e4r sj\u00e4lva id\u00e9n. Man har redan i vetenskapliga studier fastst\u00e4llt vilka symtom som ing\u00e5r i sjukdomsbilden och prickar av ifall de finns eller ej. Det f\u00f6ruts\u00e4tter att symtombilderna \u00e4r stabila \u00f6ver tid och rum.<\/p>\n

Watters p\u00e5pekar ironin i att just PTSD torgf\u00f6rs som en tidl\u00f6s sjukdomsyttring. N\u00e4r psykoanalytiker i USA som var motst\u00e5ndare till Vietnamkriget b\u00f6rjade beskriva det s\u00e5 kallade post-Vietnam-syndromet, ville de inte alls formulera n\u00e5gon universell reaktion p\u00e5 trauma. Tv\u00e4rtom menade de att Vietnamveteranernas reaktion h\u00e4rr\u00f6rde ur att de k\u00e4nt sig \u201dlurade, utnyttjade och f\u00f6rr\u00e5dda\u201d av milit\u00e4ren och samh\u00e4llet.<\/p>\n

N\u00e4r psykiatrer senare f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 in diagnosen PTSD i DSM-handboken \u2013 ett intr\u00e4de som inte bara skulle ge \u00e4ra, utan \u00e4ven forskningsmiljoner \u2013 tvingades de kompromissa bort detta och mejsla fram en diagnos f\u00f6r alla slags traumatiska h\u00e4ndelser.<\/p>\n

En lankesisk forskare, som efter tsunamin ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e4gga fram f\u00e4rdiga formul\u00e4r intervjuade m\u00e4nniskor om deras upplevelser, fann att intervjupersonerna \u00f6verhuvudtaget inte beskrev inre tillst\u00e5nd. De s\u00e5g tsunamins negativa konsekvenser som skador p\u00e5 sociala relationer i f\u00f6rsta hand. Watters betonar detta: i v\u00e4sterl\u00e4ndskt t\u00e4nkande skapar ett trauma en psykologisk skada som leder till sociala problem. De intervjuade lankeserna s\u00e5g d\u00e4remot det sociala problemet \u2013 att en person inte kan fylla sin plats i gruppen \u2013 som det egentliga symtomet.<\/p>\n

Just den iakttagelsen \u00e5terkommer ofta i beskrivningen av skillnader mellan kulturer. V\u00e5r kultur \u00e4r s\u00e5 individualistiskt inriktad, att vi har sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla oss att andra kulturer uppfattar kollektiva relationer som det viktigaste.<\/p>\n

Som Watters p\u00e5pekar kan olika tolkningar av symtom ocks\u00e5 leda till olika behandling. Om det \u00e4r den sociala gemenskapen som \u00e4r det viktigaste, kanske det inte \u00e4r s\u00e5 dumt att skolbarnen vill g\u00e5 tillbaka till skolan. Och det blir \u00e4nnu viktigare att ta reda p\u00e5 vilka traditioner och resurser samh\u00e4llen sj\u00e4lva har f\u00f6r att hantera kriser.<\/p>\n

Om traumaterapeuterna i Watters\u2019 bok framst\u00e5r som de v\u00e4lmenande men paternalistiska mission\u00e4rerna under kolonialtiden, finns ocks\u00e5 efterf\u00f6ljarna till den tidens r\u00e5varuexploat\u00f6rer med. Uppseendev\u00e4ckande \u00e4r Watters beskrivning av hur n\u00e5gra av de st\u00f6rsta l\u00e4kemedelsbolagen kring \u00e5r 2000 gick samman och medvetet startade en kampanj f\u00f6r att marknadsf\u00f6ra den v\u00e4sterl\u00e4ndska formen av depression i Japan. Dittills hade depression antingen betraktats som ett kronisk, f\u00f6r\u00f6dande tillst\u00e5nd som man inte s\u00f6kte hj\u00e4lp f\u00f6r eller som ett sorgset personlighetsdrag. Ingetdera av fallen ledde till medicinf\u00f6rskrivning. Klassifikationen \u201ddepression\u201d uppfattades i sig som stigmatiserande.<\/p>\n

Med hj\u00e4lp av kunskap som l\u00e4kemedelsbolagen inh\u00e4mtat fr\u00e5n de fr\u00e4msta kulturella psykiatrerna f\u00f6rstod de att diagnoser \u00e4r kulturella uttryck och formbara, och de designade sin kampanj utifr\u00e5n detta. Genom att systematiskt s\u00e4lja in en ny bild av depression som n\u00e5got ganska normalt, \u201den f\u00f6rkylning\u201d, och samtidigt v\u00e4dja till den allm\u00e4nna oron \u00f6ver \u00f6kande sj\u00e4lvmordstal, lyckades de f\u00f6r\u00e4ndra psykiatrin i grunden p\u00e5 endast ett par \u00e5r; f\u00f6rs\u00e4ljningen av antidepressiva medel \u00f6kade mycket kraftigt<\/p>\n

Vi lever i en tid n\u00e4r den etablerade psykiatrin, som \u00e5ter blivit mer biologiskt orienterad, tycks mer orubbad i sin tilltro till diagnosen \u00e4n n\u00e5gonsin. Detta f\u00f6renas med att politikerna anv\u00e4nder diagnosen i sin ekonomistyrning \u2013 som n\u00e4r kliniker f\u00f6rlorar en del av sin budget om de inte s\u00e4tter diagnoser, eller n\u00e4r psykiatrin f\u00e5r bonus f\u00f6r att p\u00e5 l\u00f6pande band diagnostisera neuropsykiatriska st\u00f6rningar utan att se m\u00e4nniskans helhet. Om Watters\u2019 bok kan f\u00e5 sina l\u00e4sare att ifr\u00e5gas\u00e4tta den trenden, har den fyllt en viktig funktion.<\/p>\n

Maria Sundvall<\/strong><\/p>\n

Recensenten \u00e4r specialistl\u00e4kare i psykiatri<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vi lever i en tid n\u00e4r den etablerade psykiatrin, som \u00e5ter blivit mer biologiskt orienterad, tycks mer orubbad i sin tilltro till diagnosen \u00e4n n\u00e5gonsin, menar Maria Sundvall. Hon har l\u00e4st en nyutkommen bok som ifr\u00e5gas\u00e4tter till synes etablerade \u201dsanningar\u201d. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":15,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[27,26,33],"tags":[154,152,153,150,56,149,155,151],"class_list":["post-91","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bocker","category-kultur","category-medicin-vard","tag-anorexia","tag-crazy-like-us","tag-dsm-iv","tag-ethan-watters","tag-kina","tag-psykiatri","tag-ptsd","tag-sri-lanka"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-1t","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/91","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/15"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=91"}],"version-history":[{"count":12,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/91\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":263,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/91\/revisions\/263"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=91"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=91"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=91"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}