{"id":915,"date":"2012-02-04T22:49:53","date_gmt":"2012-02-04T21:49:53","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=915"},"modified":"2012-11-07T10:03:41","modified_gmt":"2012-11-07T09:03:41","slug":"klatterformaga-och-demonisering-%e2%80%93-om-en-arbetarklass-som-pratar-med-mat-i-munnen","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2012\/02\/04\/klatterformaga-och-demonisering-%e2%80%93-om-en-arbetarklass-som-pratar-med-mat-i-munnen\/","title":{"rendered":"Kl\u00e4tterf\u00f6rm\u00e5ga    och demonisering  \u2013 om en arbetarklass som pratar med mat i munnen"},"content":{"rendered":"<p><em>Ur nr 3-4\/2011<\/em><\/p>\n<p><strong>Det \u00e4r en h\u00e4ndelse som passerat v\u00e4l \u00f6ver gr\u00e4nsen f\u00f6r att vara en tanke n\u00e4r konservativa dagstidningen Daily Mail publicerar ett utdrag ur den diamantbestr\u00f6dda sk\u00e5despelaren Joan Collins kommande sj\u00e4lvbiografi bara dagar efter att Storbritannien genomlevt de st\u00f6rsta upploppen p\u00e5 den h\u00e4r sidan 1980-talet. Det skriver Anna Hellgren som l\u00e4st en nyskriven och skakande bok om f\u00f6raktet f\u00f6r den skabbiga arbetarklassen.<\/strong><\/p>\n<p><strong>J<\/strong>oan Collins utbrott \u00f6ver m\u00e4nniskor som har armb\u00e5gar p\u00e5 borden, pratar med mat i munnen, och som saknar respekt f\u00f6r s\u00e5 enkla saker som f\u00f6rsta klass-biljetter p\u00e5 t\u00e5gen, \u00e4r symptomatisk med<!--more--> det \u00f6ppna och allm\u00e4nna f\u00f6rakt f\u00f6r s\u00e5 kallade chavs \u2013 den brittiska stereotypen f\u00f6r skabbig vit arbetarklass och roten till samh\u00e4llets f\u00f6rfall.<\/p>\n<p>Under sidorubriken The rise of the modern cave women skildrar sk\u00e5despelaren ett m\u00f6te med en, underf\u00f6rst\u00e5tt, underklassig kvinna vid sin lokala ostdisk: \u201dMy trolley accidentally came too close to a rather fat lady. Clad in a stained tank top and tight shorts, with five inches of flab oozing over the top\u201d, skriver Collins och f\u00f6rfasas inte bara \u00f6ver kvinnans fula frisyr. Utan kallar henne, efter en dispyt om framkomlighet vid gruyeren, f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l \u201dsociapathic slag\u201d som \u201dcreature\u201d.<\/p>\n<p>Joan Collins, \u00e4ven om hon f\u00f6redrar det \u00e4ldre lika neds\u00e4ttande epitetet \u201dyobs\u201d, \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n ensam om att \u00f6ppet deklarera sitt f\u00f6rakt f\u00f6r s\u00e5 kallade chavs. N\u00e4tet sv\u00e4mmar \u00f6ver av sajter som ChavScum och boken The Little book of chavs har s\u00e5lt i \u00f6ver 100 000 exemplar. Prins William deltog i en dokumenterad chavsmaskerad under sin tid vid Sandhurst, utan att orsaka s\u00e5 mycket som en krusning av kritik. Kanske inte s\u00e5 konstigt om man bet\u00e4nker den guide, Chavs A-Z, som Daily Mail bistod sina f\u00f6rvirrade l\u00e4sare med n\u00e4r begreppet seglade upp i mainstreammedier under mitten av 00-talet. A som i \u201dA-level, something no chav ever possessed\u201d. U f\u00f6r \u201dunderage, what every chavette is at the time for her first sexual experience\u201d.<\/p>\n<p>I boken Chavs. The demonization of the working class plockar f\u00f6rfattaren Owen Jones metodiskt och hj\u00e4rtsk\u00e4rande is\u00e4r myten om en bidrags\u00e4lskande underklass som inte g\u00f6r annat \u00e4n ytterligare eroderar samh\u00e4llet under sin sorgliga jordevistelse. En myt som inte bara syftar till att stj\u00e4la skratt och kasta skuld p\u00e5 en marginaliserad och fattig majoritet av befolkningen, utan ocks\u00e5 radikalt minskar samma grupps m\u00f6jligheter att f\u00f6rb\u00e4ttra sina livsvillkor. Hatet och f\u00f6rl\u00f6jligandet av s\u00e5 kallade chavs \u00e4r ett uttryck f\u00f6r det samh\u00e4lle d\u00e4r m\u00e4nskligt v\u00e4rde m\u00e4ts efter konsumtions- och medelklassideal och social kl\u00e4tterf\u00f6rm\u00e5ga, det \u00e4r sj\u00e4lva k\u00e4rnan i demoniseringen av arbetarklassen.<\/p>\n<p>Verkligheten ser annorlunda ut. Sex av tio fattiga brittiska hush\u00e5ll har minst en arbetande medlem. Majoriteten av de allra fattigaste \u00e4ger sina bost\u00e4der och fast i ett marknadsliberalt skruvst\u00e4d av finansmarknadsberoende. De arbetare som bidrar mest till samh\u00e4llets gemensamma b\u00e4sta, som renh\u00e5llningsarbetare och sjukhusst\u00e4dare, \u00e4r inte bara l\u00e5gavl\u00f6nade utan ocks\u00e5 djupt f\u00f6raktade. Andelen fasta arbeten sjunker stadigt, och lagstiftningen till\u00e5ter f\u00f6retag att s\u00e4ga upp personal p\u00e5 st\u00e5ende fot.<\/p>\n<p>Chavs, en slags brittisk version av det amerikanska uttrycket white trash, \u00e4r \u00f6ppet villebr\u00e5d och den avgrundens vattenspegel vid vilken \u00e4ven s\u00e5 kallade progressiva debatt\u00f6rer h\u00e4mtar n\u00e4ring till sin egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet. En chav, f\u00f6r den som undrar, har joggingbyxor eller baggy jeans, \u00e4r mer eller mindre kriminell och alltid latent v\u00e5ldsam. En chav trivs s\u00e5 bra p\u00e5 samh\u00e4llets bidragsbotten att han v\u00e4grar delta i det samh\u00e4lle som enligt Tony Blair utg\u00f6rs av en enda lycklig medelklass . Den kvinnliga motsvarigheten, chavetten, \u00e4r fet,promisku\u00f6s, illa kl\u00e4dd, kedjer\u00f6ker och sv\u00e4r som en borstbindare.<\/p>\n<p>B\u00e5de chavs och chavetter saknar bildning och ambitioner bortom att casha in bidrag och att (s\u00e5 tidigt som m\u00f6jligt!) f\u00f6da m\u00e5nga barn som de sedan kan vanv\u00e5rda i de h\u00e5rt nedslitna bostadsomr\u00e5den de v\u00e4ljer att bo i eftersom de saknar driv att avancera p\u00e5 den s\u00e5 kallade bostadsmarknaden. De super, vadar i vulgaritet och \u00e4r rasister av f\u00f6dsel och ohejdad vana.<\/p>\n<p>Little Britain-karakt\u00e4ren Vicki Pollard och samma series tr\u00e4ningsoverallskl\u00e4dde och fejkat (bidragen!) r\u00f6relsehindrade Andy Pipkin \u00e4r n\u00e5gra av de mest k\u00e4nda popul\u00e4rkulturella versionerna. <a href=\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2012\/02\/Vicki-Polllard-Liittle-Britain.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-full wp-image-916\" title=\"Vicki Polllard -Liittle Britain\" src=\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2012\/02\/Vicki-Polllard-Liittle-Britain.jpg\" alt=\"\" width=\"162\" height=\"121\" \/><\/a><\/p>\n<p>Det \u00e4r ingen slump att de kulturella representationerna av chavs \u00e4r fiktiva, eller semifiktiva i form av de h\u00e5rt regisserade dokus\u00e5padeltagare brittiska tabloider \u00e4lskar att tj\u00e4na pengar p\u00e5. Figuren \u00e4r helt enkelt just en figur, en n\u00f6dv\u00e4ndig bottenvarelse som myten om det klassl\u00f6sa Storbritannien beh\u00f6ver f\u00f6r att kunna reproducera sig sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>Chavs \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig l\u00e4sning f\u00f6r den som vill f\u00f6rst\u00e5 de oj\u00e4mlikhetens mekanismer som Richard Wilkinson och Kate Pickett blottlade i boken J\u00e4mlikhetsanden fr\u00e5n 2009. F\u00f6rfattaren tvekar inte att anv\u00e4nda begreppet klasskrig. Ett krig som inleddes av Margret Thatcher efter valsegern 1979 och som f\u00f6rfinats ytterligare av New Labour.<\/p>\n<p>Som J\u00e4rnladyn sj\u00e4lv ber\u00f6mmer sig: hennes upplaga av Tories st\u00f6rsta bedrift var varken demoliseringen av fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen eller marknadiseringen av bost\u00e4der och den offentliga ekonomin, det var att de fick motst\u00e5ndaren \u2013 arbetarpariet Labour \u2013 att \u00e4ndra \u00e5sikt och politik.<\/p>\n<p>Thatchers och senare Tony Blairs ansvar f\u00f6r det trasiga Storbritannien (\u201dBroken Britain\u201d) som David Cameron s\u00e5 skickligt anv\u00e4nde som valsegerbr\u00e4cka g\u00e5r inte att \u00f6verdriva.<\/p>\n<p>Djupt klassamh\u00e4lle<\/p>\n<p>D\u00e4r Thatcher la grunden med sitt \u201dthere is no such thing as society\u201d-samh\u00e4lle f\u00f6rdjupades processen med Tony Blairs \u201dwe are all middleclass now\u201d. Tv\u00e4rtom den senares exklamation \u00e4r Storbritannien ett djupt klassamh\u00e4lle. Landet har en av Europas l\u00e4gsta sociala mobilitet, underm\u00e5liga skolor, bost\u00e4der pch samtidigt\u00a0 en politisk och medial elit som bel\u00f6nar och betonar aspirationen, det vill s\u00e4ga att den som vill kan bli rik och lycklig och medelklass bara han eller hon anstr\u00e4nger sig.<\/p>\n<p>Kombinationen \u00e4r fatal. Majoriteten engelsm\u00e4n tillh\u00f6r alls inte medelklassen. De k\u00e4mpar i f\u00e5 och underbetalda serviceyrken, \u00e4r arbetsl\u00f6sa och\/eller fattiga. De tillh\u00f6r den arbetarklass som enligt Owens och Karl Marx definition saknar inflytande \u00f6ver sitt arbete och sin arbetstid. D\u00e4remot syns de inte annat \u00e4n som f\u00f6rvr\u00e4ngda och f\u00f6rl\u00f6jligade chavs-stereotyper. Jakten p\u00e5 den politiska mitten, och fixeringen vid medelklassv\u00e4ljare, g\u00f6r att de inte ens \u00e4r ett v\u00e4ljarintresse f\u00f6r Labour.<\/p>\n<p>Faktum \u00e4r att om Labour hade lyckats mobilisera sina k\u00e4rnv\u00e4ljare fr\u00e5n arbetarklassen s\u00e5 hade valutg\u00e5ngen blivit en annan \u2013 tv\u00e4rtom myten om den Tories-flyende medelklassen. Ist\u00e4llet valde m\u00e5nga att helt enkelt stanna hemma, eller r\u00f6sta p\u00e5 locktonerna fr\u00e5n det aggressivt rasistiska BNP.<\/p>\n<p>Att BNP vinner r\u00f6ster ur arbetarklassen \u00e4r en del av en st\u00f6rre europeisk r\u00f6relse som Jones menar h\u00e4nger ihop med den mittenr\u00f6relse och medelklassifiering av politiken som skett de senaste decennierna. Utan representation och identifikation inga r\u00f6ster.<\/p>\n<p>Argumentet att den obildade arbetarklassen \u2013 och ja, i fallet Storbritannien d\u00e4r bara 15 procent av vita arbetarpojkar och 20 av dito flickor g\u00e5r ut skolan med tillr\u00e4ckliga kunskaper f\u00f6r att l\u00e4sa, skriva och r\u00e4kna, \u00e4r begreppet obildad inte en \u00f6verdrift\u00a0 utan en sorglig p\u00e5minnelse om ett djupt oj\u00e4mlikt skolv\u00e4sende d\u00e4r analfabetism bokstavligen \u00e4rvs efter klasslinjerna \u2013 helt enkelt \u00e4r mer rasistisk st\u00e4mmer inte.<\/p>\n<p>Snarare hj\u00e4lper bilden till att skymma sikten f\u00f6r de samh\u00e4llets toppskikt d\u00e4r den verkliga segregeringen \u00e4ger rum. Den icke-vita delen av befolkningen \u00e4r \u00f6verrepresenterad i arbetarklassen, och ocks\u00e5 de som tj\u00e4nar allra s\u00e4mst i de s\u00e4mst ansedda jobben. Utpr\u00e4glade arbetaromr\u00e5den har en mer etniskt blandad befolkning \u00e4n de pl\u00e5gsamt vita \u00f6ver- och medelklassomr\u00e5dena. Bland landets 100 st\u00f6rsta f\u00f6retag finns bara en enda chef som inte \u00e4r vit.<\/p>\n<p>Genom att f\u00f6rl\u00e4gga rasismen i den i sig rasifierade, vita, arbetarklassen \u00e4r det fritt fram f\u00f6r samtliga att sprida hat, avsky och f\u00f6rvr\u00e4ngda stereotyper om densamma.<\/p>\n<p>Och \u2013 kanske viktigare \u00e4nd\u00e5 \u2013 bilden av den rasistiske vite arbetaren st\u00e5r i v\u00e4gen f\u00f6r den arbetande majoritetens verklighet. Med en fackf\u00f6reningsr\u00f6relse p\u00e5 kn\u00e4na som dessutom \u00e4r n\u00e4stintill icke-existerande i den privata sektor d\u00e4r de flesta l\u00e5gavl\u00f6nade arbetar, organiseringsgraden \u00e4r futtiga 15 procent, mot drygt 50 procent av offentliganst\u00e4llda, beh\u00f6ver landet inte bara en ny klasspolitik utan en som organiserar alla arbetare, oavsett hudf\u00e4rg.<\/p>\n<p>Efter industrinedl\u00e4ggningarna \u00e4r arbetaren en kvinna och\/eller invandrare som sliter ut sig p\u00e5 monotona stormarknader eller call centers. Det \u00f6verv\u00e4rderade pund som krossade den brittiska tillverknings- och exportindustrin har samtidigt bidragit till att landets mest inkomstgenererande verksamhet \u00e4r bank- och finansindustrin.<\/p>\n<p>De senare \u00e4r ocks\u00e5 en grupp som berikat sig rej\u00e4lt de senare \u00e5ren. Vid millennieskiftet tj\u00e4nade en h\u00f6g chef 46 g\u00e5nger mer \u00e4n en genomsnittlig arbetare. 2008 hade avst\u00e5ndet v\u00e4xt till 94.<\/p>\n<p>Den globala finanskris, som dessutom orsakats av samma b\u00f6rsyra gold diggers, betalades av arbetarklassen. Landets l\u00e4gsta l\u00f6ner frystes, och s\u00e4nktes p\u00e5 vissa h\u00e5ll, medan utrymmet f\u00f6r reformer och ekonomiska bidrag f\u00f6r de allra mest utsatta krympte. Samtidigt \u00f6kade de ettusen rikaste personernas tillg\u00e5ngar med 30 g\u00e5nger under de \u201dsv\u00e5ra\u201d \u00e5ren 2008 och 2009, den st\u00f6rsta \u00f6kningen n\u00e5gonsin. I ett trickle-up-samh\u00e4lle finns inga gr\u00e4nser f\u00f6r rikedomar.<\/p>\n<p>Boken Chavs. The demonization of the working class kom ut i v\u00e5ras. Ingen som l\u00e4ser den kan vara f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver efterspelet till sensommarens upplopp i fattiga, brittiska stadsdelar. De politiska svaren ligger helt i linje med den klasskrigets och missgynnandets metod som Owen Jones beskriver. Deltagare har d\u00f6mts till extremt h\u00f6ga f\u00e4ngelsestraff (fyra m\u00e5nader f\u00f6r en vattenflaska), m\u00e4nniskor har blivit vr\u00e4kta fr\u00e5n kommunalt \u00e4gda bost\u00e4der p\u00e5 grund av att deras barn krossat ett skyltf\u00f6nster eller snott ett par sneakers. Den som inte orkar lyckas kan man behandla hur som helst.<\/p>\n<p><strong> <\/strong><\/p>\n<p><em>Artikeln har tidigarepublicerats i tidskriften i Arena Nr 5 2011 <\/em><\/p>\n<p><strong>Chavs. The demonization of the working class Owen Jones Verso 2011<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ur nr 3-4\/2011 Det \u00e4r en h\u00e4ndelse som passerat v\u00e4l \u00f6ver gr\u00e4nsen f\u00f6r att vara en tanke n\u00e4r konservativa dagstidningen Daily Mail publicerar ett utdrag ur den diamantbestr\u00f6dda sk\u00e5despelaren Joan Collins kommande sj\u00e4lvbiografi bara dagar efter att Storbritannien genomlevt de &hellip; <a href=\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2012\/02\/04\/klatterformaga-och-demonisering-%e2%80%93-om-en-arbetarklass-som-pratar-med-mat-i-munnen\/\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[233,148,26,1,11],"tags":[],"class_list":["post-915","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arbete-politik","category-debatt","category-kultur","category-okategoriserade","category-social-valfard"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-eL","_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/915","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=915"}],"version-history":[{"count":3,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/915\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1190,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/915\/revisions\/1190"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=915"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=915"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=915"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}