Nedan följer artiklarna som separata inlägg.
Kära Läsare
I förhållande till fenomen som på allvar utmanar maktstrukturerna i vår värld kan vi i etablerad medias förhållningssätt skönja ett mönster av förtigande, förvanskning och selektiv rapportering. I få fall är det lika tydligt som när det gäller Venezuela och den sociala förändringsprocess som tog sin början efter att Hugo Chávez 1998 segrade i presidentvalet. Vi kan i det här sammanhanget inte se någon förändring efter att Chávez i mars i år gick ur tiden. Ta bara rapporteringen runt det efterföljande presidentvalet. Trots att en mängd internationella valobservatörer uppfattade valet som oklanderligt, gavs oppositionen alla anklagelser om påstått valfusk stort utrymme, och det ofta utan något ifrågasättande. När sedan grupper ur oppositionen gick bärsärkargång, och bland annat brände ner vårdcentraler och regeringspartiets PSUV:s vallokaler, var den dominerande bilden som spreds över världen att fredliga demonstranter attackerades av polis – att nu var det verkligen fara å färde för landets ”sköra demokrati”
Visst medger även de stora tidningsdrakarna att Venezuelas regering har ett starkt stöd bland landets fattiga, men vanligtvis förklaras det bero på att man använt medel från landets oljeintäkter på ett slösaktigt sätt och att landet därmed skulle vara försatt i en mycket svår ekonomisk situation. Tydliga fakta om att Venezuela är i det närmaste unikt i vår värld, med sin framgångsrika bekämpning av fattigdomen, förtigs också nogsamt. Och bara det att landet förstatligar en hel del banker och företag och på det sättet ifrågasätter den privata äganderätten är tillräckligt för att landet ska definieras som demokratiskt obskyrt. I exempelvis vår egen utrikesminister Carl Bildts ögon är det synonymt med att ”förskingra egendom”.
Nej, när det gäller den socioekonomiska förändringsprocessen i Venezuela måste man söka sig till alternativa medier för att kunna få någorlunda grepp om vad det är som egentligen händer i landet.
Vi har i Röda rummet under ett decenniums tid försökt att följa den spännande och samtidigt mycket komplexa utvecklingen i Venezuela, och i detta nummer försöker vår skribent Rolf Bergkvist ringa in vad det är som egentligen händer i landet nu efter Chávez´ död.
I övrigt finner ni, kära läsare, i detta nummer artiklar om socialdemokratin, fascismen, framtidens energireserver och fantasy-science fiction, så varmt välkomna till ännu ett nummer av den radikala kvartalstidskriften Röda rummet.
Redaktionen