Ett nytt standardverk om Irans historia

När jag i slutet av 2012 kom hem från en knappt årslång vistelse i Iran sa jag när folk undrade hur det var att bo där, att ”Iran är världens bästa land”. Mitt svar var på samma gång uppriktigt menat och en retsam provokation, men var främst ett sätt att tvinga fram en annan syn på detta magnifika land som döljer sig bakom statsapparatens brutalitet. För Iran är verkligen ett otroligt land med tusentals ansikten, varav allt som oftast ett – bödelns – trängt igenom till den europeiska och svenska mediala offentligheten. Det har knappt funnits en enda bok om Iran på svenska; den vetgirige läsare som önskat fördjupa sig i landets rika historia, kultur och politiska landskap har hittills varit förpassad till engelskspråkig litteratur.

Nu har detta ändrats i ett slag, med ett heltäckande standardverk om Iran av Rouzbeh Parsi – Mellan Gud och Stat: Iran efter ett långt 1900-tal, oumbärlig för den som vill lära känna detta land oavsett förkunskaper.

Parsi börjar med att på hundra sidor berätta om Irans historia från Qajardynastin vid 1800-talets slut via författningsrevolutionen, Pahlavidynastins två faser, den korta demokratiska sejouren 1951-53 och den islamska revolutionen fram till idag, varefter han utifrån olika teman i åtta kapitel belyser aspekter av den islamska republiken, från maktkampen mellan olika grupper i det postrevolutionära Iran, till ekonomi, via kvinnoförtryck och religion. Det är en mycket matnyttig, informativ och faktaspäckad bok; många saker är sådant som den uppmärksamme nyhetskonsumenten här får i fördjupad form, som exempelvis den långa redogörelsen för alla turer i Irans atomprogram. Annat är sådant som kommit betydligt mer i skymundan, så som de återupprättade förbindelserna mellan Iran och Saudiarabien, eller revolutionsgardets roll i ekonomin, för att ta några exempel. Också de stora kriserna i den Islamska republiken lyfts fram. Idag är ”Kvinna, Liv, Frihet” den man minns mest, men den som skakade om republiken mest var de stora protesterna efter valet 2009 och framväxten av den gröna rörelsen under Mir Hossein Moussavi, som till dags dato sitter i husarrest.

Bokens främsta värde ligger dock inte i mängden fakta, utan att Parsis förståelse av Iran är strukturell och inte moralisk eller idealistisk; den iranska statsapparaten är till skillnad från de flesta diktaturer i regionen, som Al Assads Syrien eller Ghaddafis Libyen, inte en enskild familjs eller klans egendom, utan en härskande politisk klass, ett system av maktkonstellationer som befinner sig i ständig strid med varandra. Denna genomgång av det iranska politiska systemet med alla dess motsättningar är så bra att jag har svårt att se att den skulle ha sin like ens i den engelskspråkiga värden, och det är en ynnest för den svenska läsaren att få ta del av en så gedigen presentation. Man får också förmoda att det faktum att Parsi stundvis har fått utstå så pass mycket medialt spott och spe de senaste åren är intimt förknippat med denna ovilja att teckna Irans historia som om det vore en Disneyfilm som väntar på sitt lyckliga slut, och Parsis redogörelse för och kritik av iranska exilgruppers oförmåga att på ett klarsynt och konstruktivt sätt förhålla sig till det som pågår inne i Iran är hård, oklanderlig och i mina ögon fullständigt sanningsenlig.

Det breda omfång som är en av bokens främsta styrkor bäddar också för bokens enda verkliga svaghet – dispositionen. Istället för att låta den kronologiska historien vara berättarstrukturens gravitationspunkt runt vilken övriga ämnen cirkulerar avverkas historien på de första hundra sidorna, varefter olika teman och aspekter av den Islamska republiken presenteras. Upplägget gör på ett sätt att den vetgirige kan ta sig an den aspekt av Iran som intresserar vederbörande, men kontinuiteten blir uppbruten med en del upprepningar, och framför allt är den delen av 1900-talet som föregick den islamska revolutionen väl kortfattad. Parsi är historiker, men boken lutar lika mycket åt statsvetenskap som historia, och upplägget framstår som eftergift till tilltänkta läsare på olika lärosäten som vill fördjupa sig i enskilda aspekter i det samtida Iran, och där helheten ska finnas tillgänglig som ett val. Men det finns inga genvägar; den iranska historien kan bara förstås i sin helhet, vilket Parsi i övrigt visar med all önskvärd tydlighet.

Mellan Gud och Stat är nästan 500 sidor lång, men jag hade gärna läst minst hundra sidor till. Författarens berättarförmåga är utmärkt och kunskapsbanken enorm, så någon risk för uttröttning föreligger inte. Den islamska republiken så som den ser ut idag redovisas uttömmande, och bringar stort mervärde också för en relativt initierad läsare.

På studenthemmet i centrala Teheran där jag bodde ett kort tag utbytte jag boktips med andra studenter, där vi bekantade oss med så skilda böcker som Ervand Abrahamians standardverk A History of Modern Iran (en bok som retade upp Basijiföreståndaren till studenthemmet vi bodde på så mycket att britten som ägde boken vräktes) och Roy Mottahedehs idéhistoriskt lagda The Mantle and the Prophet, liksom många andra, som alla nämns i litteraturgenomgången i slutet av Parsis bok. Dessa är alla tematiskt snävare än Mellan Gud och Stat, som ovan nämnda brister till trots övertygar stort i sin gedigna skildring av den islamska republikens många aspekter.

När Mellan Gud och Stat redan hade annonserats för utgivning angrep Israel Iran och dess kärnanläggningar, och Parsi lyckades på uppenbarligen mycket kort tid föra in dessa dramatiska händelser i boken på ett naturligt sätt. Dessa och andra sentida händelser, som EU:s hot att återinföra sanktioner mot Iran, pekar på att spelplanen på mycket kort tid kan ändras radikalt, något som inte minst Israels öppna hot att döda Irans högste ledare indikerar, liksom den tyske förbundskanslern Merz skamlösa kommentar att ”Israel gör skitjobbet åt oss.” Allt detta gör att Parsis bok oavsett vad framtiden har i sitt sköte för detta fantastiska men mycket olycksdrabbade land förmodligen kommer att öka i aktualitet.<<

Artikelförfattare:
Jakob Sandberg arbetar som kontakttolk i engelska och ryska, översätter facktexter från ryska och persiska samt ingår i Röda rummets
redaktion.