\u201dCrises are never more than momentary, violent solutions for the existing contradictions, violent eruptions that re-establish the disturbed balance for the time being\u201d, skriver Marx i Kapitalets band tre.2<\/sup><\/p>\n Den st\u00f6rda j\u00e4mvikten \u00e5terst\u00e4lls f\u00f6r en tid. Krisen har egentligen inte l\u00f6st problemen, utan flyttar runt dem eller skapar \u201dl\u00f6sningar\u201d som bara skjuter upp problemen. F\u00f6r nyliberala ekonomer \u00e4r kapitalismen allts\u00e5 i stort sett problemfri, medan f\u00f6r marxister \u00e4r kapitalismen i sig instabil och ett problem, medan kriser \u00e4r tillf\u00e4lliga l\u00f6sningar p\u00e5 problemet.<\/p>\n Borgerliga media, uppbackad av ekonomiska experter, hittar oftast partikul\u00e4ra f\u00f6rklaringar till varf\u00f6r det blev kris, i sin mest vulg\u00e4ra form genom att beskriva egenskaper och karakt\u00e4rer hos arbetare; de amerikanska \u00e4r dumma som tar p\u00e5 sig f\u00f6r mycket skulder medan den grekiska arbetarklassen \u00e4r lat som inte vill jobba. Alternativt anv\u00e4nder man sig av nationella f\u00f6rklaringar, som att man p\u00e5 Island inte fattade riskerna vid finansspekulation och att man i Spanien inte bromsade bomarknaden i tid. \u00c4ven om kriser sj\u00e4lvklart inrymmer geografiska skillnader och nationella s\u00e4rf\u00f6rh\u00e5llanden kan s\u00e5dana partikul\u00e4ra f\u00f6rklaringar inte hj\u00e4lpa oss att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r hela det kapitalistiska systemet skakar. En popul\u00e4r f\u00f6rklaring av den nuvarande krisen \u00e4r att skylla p\u00e5 girighet. Men som Andrew Kliman s\u00e4ger: Att skylla krisen p\u00e5 girighet \u00e4r som att skylla en flygkrasch p\u00e5 tyngdkraften. Tyngdkraften \u00e4r alltid d\u00e4r, men flygplan kraschar inte alltid.<\/p>\n Syfte med den h\u00e4r texten \u00e4r att redog\u00f6ra f\u00f6r hur Marx\u00b4 teorier i \u00f6ver 100 \u00e5r har anv\u00e4nts till att f\u00f6rklara kriser. Jag baserar framst\u00e4llningen p\u00e5 Simon Clarke\u00b4s uppdelning\u00a0 av de fem olika kristeorier, som p\u00e5 olika s\u00e4tt h\u00e4rstammar ur Marx id\u00e9er:3<\/sup><\/p>\n Vilken teori som har varit den dominerande har skiftat; fr\u00e5n \u00f6verproduktion vid f\u00f6rra sekelskiftet, till underkonsumtion p\u00e5 1930-talet och profitkvotens fallande tendens p\u00e5 1970-talet.<\/p>\n \u00d6verproduktion<\/strong><\/p>\n Den f\u00f6rsta dominerande kristeorin baseras p\u00e5 Friedrich Engels, och s\u00e4rskilt hans bok Anti-D\u00fchring, och f\u00f6rdes av Karl Kautsky vidare in i Andra internationalen. Huvudtesen \u00e4r att produktionen m\u00e5ste expandera oavh\u00e4ngigt av k\u00f6pkraften i samh\u00e4llet. Teorin \u00e4r baserad p\u00e5 en mots\u00e4ttning mellan tv\u00e5 tendenser: f\u00f6r det f\u00f6rsta, den begr\u00e4nsade konsumtionen hos massorna; kom ih\u00e5g att den stora konsumentgruppen under kapitalismen \u00e4r arbetarna sj\u00e4lva, vilket inneb\u00e4r att det finns ett inbyggt problem i systemet genom att arbetarna aldrig kan f\u00e5 l\u00f6ner h\u00f6ga nog till att k\u00f6pa alla varorna de har producerat \u2013 eftersom en viss andel av oms\u00e4ttningen m\u00e5ste g\u00e5 till f\u00f6retagets profit s\u00e5 att kapitalet kan ackumuleras.<\/p>\n Det finns allts\u00e5 en mots\u00e4ttning mellan \u00e5 ena sidan massornas begr\u00e4nsade konsumtionsf\u00f6rm\u00e5ga och, \u00e5 andra sidan, en utveckling av produktivkrafterna utan h\u00e4nsyn till marknadens gr\u00e4nser. Hellre \u00e4n att minska produktionen tvingas kapitalisten att \u00f6ka produktiviteten \u2013 d\u00e4rf\u00f6r m\u00f6ter kapitalet vikande efterfr\u00e5gan genom att producera mer.<\/p>\n Enligt Simon Clarke \u00e4r det h\u00e4r nyckeln till Engels teori om \u00f6verproduktion ligger. Produktionen springer med n\u00f6dv\u00e4ndighet i f\u00f6rv\u00e4g, framf\u00f6r marknadens f\u00f6rm\u00e5ga att sv\u00e4lja alla varor. Resultatet blir en kris.\u00a0 \u201dAnarkin\u201d i produktionen blir d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4llan till en systematisk \u00f6verproduktion.4<\/sup><\/p>\n H\u00e4r finner vi ocks\u00e5 grunden till kapitalismens absurda dilemma: att det p\u00e5 samma g\u00e5ng kan finnas \u00f6verskott p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l varor, kapital och arbetskraft. Men \u00e4nd\u00e5 drabbas systemet av ekonomiska kriser och stagnation.<\/p>\n En teoretiker som i dag baserar sig p\u00e5 en \u00f6verproduktionsteori \u00e4r David Harvey, men han ben\u00e4mner det dock \u00f6verackumulation. Harveys utg\u00e5ngspunkt \u00e4r att ekonomin v\u00e4xer med tre, fyra procent varje \u00e5r, och genom den grundl\u00e4ggande mots\u00e4ttningen mellan produktivkrafterna \u2013 vilket bland annat innefattar hur mycket som kan produceras \u2013 och produktionsf\u00f6h\u00e5llandena \u2013 vilka s\u00e4tter gr\u00e4nser f\u00f6r hur mycket man faktisk kan konsumera \u2013 leder det till ett avs\u00e4ttningsproblem som inte bara kan l\u00f6sas genom \u00f6kad konsumtion.5<\/sup> Det h\u00e4r \u00f6verskottet f\u00e5r d\u00e5 problem med att bli realiserat, och Harvey menar att alla kriser \u00e4r \u201drealiseringskriser\u201d. I fr\u00e5nvaro av lukrativa f\u00e4lt f\u00f6r investeringar skvalpar \u00f6verskottskapital runt och letar efter platser att realiseras, och det \u00e4r i den h\u00e4r processen som bubblor och obalanser uppst\u00e5r. Harvey, som ocks\u00e5 \u00e4r kulturgeograf, s\u00e4tter fokus p\u00e5 hur det h\u00e4r leder till \u00f6verinvesteringar i stadsbyggnationen: i bost\u00e4der, kontor, etc. Det \u00e4r ett fokus som \u00e4r s\u00e4rskilt intressant i senaste krisen, vilken b\u00f6rjade med\u00a0 just en bostadsbubbla.<\/p>\n \u00d6verproduktionsteorin utvecklades efter Engels d\u00f6d av Karl Kautsky. Liksom Engels ans\u00e5g han att \u00f6verproduktionen inte hade sin grund i d\u00e5liga bed\u00f6mningar av enskilda kapitalister, utan att produktion och konsumtion var baserad p\u00e5 tv\u00e5 olika lagar, och att obalansen mellan dem d\u00e4rf\u00f6r var inneboende i systemet.<\/p>\n Med Kautsky blev ocks\u00e5 sekul\u00e4r \u00f6verproduktionsteori Andra internationalens officiella politik och hans The Class Struggle blev en klassisk text i den marxistiska ortodoxin. Eftersom krisen var sekul\u00e4r och bara skulle bli v\u00e4rre och v\u00e4rre, blev den politiska prioriteten att bygga en r\u00f6relse som skulle vara f\u00f6rm\u00f6gen att ta makten n\u00e4r det avg\u00f6rande \u00f6gonblicket kom. I detta ljus kan man ocks\u00e5 se Kautskys kritik av den ryska revolutionen. Detta ledde enligt Clarke till politisk passivitet och byr\u00e5kratisk degenerering inom arbetarr\u00f6relsen.<\/p>\n Kautsky kritiserades senare, av bland andra Eduard Bernstein, som h\u00e4vdade att risken f\u00f6r \u00f6verproduktion \u00e4r liten eftersom den motverkades av hemmamarknadens tillv\u00e4xt, med en allt st\u00f6rre medelklass och \u00f6ppnandet av utl\u00e4ndska marknader genom imperialismen. Kautsky kom d\u00e4refter att n\u00e4rma sig, det som skulle bli n\u00e4sta ortodoxi inom marxismen: underkonsumtion.<\/p>\n Underkonsumtion <\/strong><\/p>\n Den f\u00f6rste marxist som g\u00f6r underkonsumtion till en verklig teori \u00e4r Rosa Luxemburg. Hon anv\u00e4nde Marx reproduktionsscheman fr\u00e5n andra bandet av Kapitalet f\u00f6r att p\u00e5peka om\u00f6jligheten av kapitalackumulation i fr\u00e5nvaro av externa marknader<\/p>\n D\u00e4r \u00f6verproduktionsteorin s\u00e4ger att kapitalet kommer att m\u00f6ta konflikten mellan produktion och konsumtion genom att producera mer och mer, oavh\u00e4ngigt av marknadens gr\u00e4nser, menar Luxemburg att kapitalister bara vill anst\u00e4lla fler arbetare och till\u00e4gna sig mer produktionsmedel, s\u00e5 l\u00e4nge det i slut\u00e4ndan finns en marknad f\u00f6r \u00f6kningen av konsumtionsvaror. Enligt Clarkes l\u00e4sning av Luxemburg f\u00f6ruts\u00e4tter investeringar en redan existerande \u00f6kning av konsumtionen, vilket inneb\u00e4r att det \u00e4r konsumtionen, och inte investeringarna,\u00a0 som \u00e4r drivkraften f\u00f6r kapitalistisk produktion.<\/p>\n Den enda f\u00f6rklaringen blir att kapitalackumulationen stimuleras av en efterfr\u00e5gan som ligger utanf\u00f6r det kapitalistiska systemet, och d\u00e5 speciellt fr\u00e5n samh\u00e4llen med f\u00f6rkapitalistiska produktionss\u00e4tt. Kapitalismen blir d\u00e4rmed avh\u00e4ngig av sitt eget expansionistiska behov, vilket f\u00f6rklarar Luxemburgs fokus p\u00e5 imperialismen. Man n\u00e5r ocks\u00e5 h\u00e4r den \u201dultimata gr\u00e4nsen\u201d f\u00f6r kapitalismen, som allts\u00e5 visar sig n\u00e4r er\u00f6vringen av v\u00e4rlden \u00e4r fullst\u00e4ndig. D\u00e5 finns inte l\u00e4ngre n\u00e5gra k\u00f6pare utanf\u00f6r systemet som kan absorbera \u00f6verfl\u00f6det av varor, och systemet kollapsar.<\/p>\n Underkonsumtionsteorin blev mycket omdebatterad inom marxismen mellan f\u00f6rsta och andra v\u00e4rldskriget. I Moskva upph\u00f6jdes den till f\u00f6rh\u00e4rskande sanning av den ungerska ekonomen Eguen Varga och i USA a nv\u00e4nde Paul Sweezy underkonsumtion som en viktig del av sin stagnationsteori.6<\/sup><\/p>\n En av dagens f\u00f6rsvarare av underkonsumtion \u00e4r Radhika Desai, som anm\u00e4rker att \u00e4ven om v\u00e4rde och merv\u00e4rde bara kan skapas i produktionen, och inte i cirkulationssf\u00e4ren, \u00e4r \u00e4nd\u00e5 cirkulationen, realiseringen och konsumtionen centrala moment hos Marx. B\u00f6rjar kanske inte Kapitalet, fr\u00e5gar hon, med skillnaden mellan v\u00e4rde och bruksv\u00e4rde, allts\u00e5 att varan m\u00e5ste realiseras genom att bli anv\u00e4nd, det vill s\u00e4ga konsumerad? De marxister som avf\u00e4rdar underkonsumtionsteorin hemfaller enligt Desai till produktionism, d\u00e4r man inte tar h\u00e4nsyn till cirkulationen \u00f6ver huvud taget utan betraktar kapitalismen som ett sj\u00e4lvtillr\u00e4ckligt system av \u201dfabriker som producerar fabriker som producerar fabriker\u201d.7<\/sup><\/p>\n Disproportionalitet <\/strong><\/p>\n Det ledande alternativet till underkonsumtionsteorin f\u00f6re f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget fokuserade p\u00e5 fenomenet disproportionalitet med Mikhail Tugan-Baranowsky som den kanske ledande f\u00f6respr\u00e5karen. Enligt disproportionalitetsteorin vilar fortsatt ackumulation p\u00e5 att existensen av l\u00e4mpliga proportionella relationer mellan de olika grenarna av produktion. Medan det kan r\u00e5da \u00f6verproduktion inom vissa branscher kan det vara underproduktion inom andra.<\/p>\n Tugan-Baranowsky trodde aldrig att perfekt proportionalitet kunde uppn\u00e5s, men att obalanserna kunde h\u00e5llas i schack f\u00f6r en tid, s\u00e4rskilt genom kredit- och banksystemen. En kris uppst\u00e5r f\u00f6rst i en viss gren av produktionen, d\u00e4r \u00f6verproduktionen har n\u00e5tt sin gr\u00e4ns, och d\u00e4rmed finns risk att kollapsen sedan genererar en kedjereaktion.<\/p>\n Som vi sett var tendensen till \u00f6verinvesteringar, enligt Engels och Kautsky, helt rationell, eftersom kapitalismen baseras p\u00e5 konkurrens utan h\u00e4nsyn till marknadens gr\u00e4nser. F\u00f6r Hilferding var d\u00e4remot \u00f6verinvesteringar ett resultat av kapitalistiska felbed\u00f6mningar. En politisk implikation av en s\u00e5dan teori blev att man via \u00f6vergripande planering kunde \u00f6vervinna tendensen till kris. Teorin hade d\u00e4rmed en tendens att hamna i korporativistiska slutsatser, och disproportionalitet blev ocks\u00e5 n\u00e4ra f\u00f6rknippad med den fascistiska korporationen (utan att Hilferding p\u00e5 n\u00e5gon s\u00e4tt gick \u00f6ver \u201dtill den m\u00f6rka sidan\u201d, tv\u00e4rtom; han dog i Gestapos h\u00e4nder 1941).<\/p>\n Det m\u00e5ste ocks\u00e5 till\u00e4ggas att relationen mellan de h\u00e4r tre teorierna \u2013 \u00f6verproduktion, underkonsumtion, disproportionalitet \u2013 inte blir enklare av att det r\u00e5der oenighet om huruvida \u00f6verproduktion och underkonsumtion \u00e4r tv\u00e5 sidor av samma mynt, och att b\u00e5de Hilferding och Tugan-Baranowsky menar att underkonsumtion \u00e4r en s\u00e4rskild form av disproportionalitet.<\/p>\n Men disproportionalitet blev aldrig en dominerande som teori. Den kritiserades bland annat f\u00f6r sitt ensidiga fokus p\u00e5 relationer mellan kapitalister, och att vara utan intresse f\u00f6r relationen mellan arbete och kapital. Inom den kommunistiska r\u00f6relsen var det fortfarande underkonsumtion och den fattiga arbetarklassens situation som stod i centrum. Disproportionalitet f\u00f6rd\u00f6mdes d\u00e4r som en socialdemokratisk, reformistisk avvikelse. P\u00e5 sjuttiotalet skulle dock underkonsumtion sj\u00e4lv f\u00e5 en s\u00e5dan etikett. Men innan vi kommer dit m\u00e5ste vi ta en omv\u00e4g via Keynes.<\/p>\n En parentes om Keynes(ianism) <\/strong><\/p>\n F\u00f6r Luxemburg var det i imperialism och militarism man hittade svaret p\u00e5 fr\u00e5gan hur ekonomin fortfarande kunde v\u00e4xa, trots underkonsumtion. P\u00e5 1920-talet vann argument om att stigande l\u00f6ner, och\/eller \u00f6kade statliga utgifter ocks\u00e5 kunde ge en f\u00f6rnyad stimulans f\u00f6r ackumulationen genklang inom olika politiska str\u00f6mningar. Det \u00f6ppnade m\u00f6jligheten att socialdemokratiskt klassamarbete kunde utg\u00f6ra basen f\u00f6r en stabiliserad kapitalism; vid stagnation kunde staten l\u00e5na pengar f\u00f6r att stimulera efterfr\u00e5gan. Vi kommer allts\u00e5 inte undan John Maynard Keynes. Det finns en teoretisk l\u00e4nk mellan underkonsumtion och Keynes, och efter andra v\u00e4rldskriget skulle ocks\u00e5 marxister skapa olika synteser mellan de tv\u00e5.<\/p>\n De v\u00e4steuropeiska kommunistpartier na anammade efter andra v\u00e4rldskriget keynesianismen som grundval f\u00f6r en \u201ddemokratisk v\u00e4g till socialismen\u201d.<\/p>\n Till skillnad fr\u00e5n de flesta marxister har keynesianer en krispolitik som \u00e4r enkel att \u201dpolitiskt s\u00e4lja in\u201d. Den h\u00e4r krispolitiken \u2013 att investera mer n\u00e4r det g\u00e5r d\u00e5ligt, s\u00e5 kallad kontracyklisk politik \u2013 har ocks\u00e5 idag blivit ett slags officiellt center\/v\u00e4nster-alternativ till den \u00e5tstramningspolitik som idag tar sig sina mest extrema uttryck i s\u00f6dra Europa. Den \u00e5terkommer hos alla fr\u00e5n Fran\u00e7ois Hollande i Frankrike, till Jonas Sj\u00f6stedts \u201dvi ska investera oss ur krisen\u201d i Sverige, och \u00e5terfinns hos F\u00f6renta nationernas fackf\u00f6reningsorgan ILO.8<\/sup><\/p>\n Nobelpristagaren Paul Krugman, h\u00e4vdar till exempel att det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00e5 slut p\u00e5 krisen, och vi vet hur vi g\u00e5r till v\u00e4ga. I boken End This Depression Now! \u00e4r slutsatsen enkel. Genom omfattande statlig kontracyklisk politik kan man f\u00e5 upp efterfr\u00e5gan och \u00e5terigen skapa tillv\u00e4xt. Problemet \u00e4r bara att eliten inte har fattat det.9<\/sup><\/p>\n Ett problem med denna mirakell\u00f6sning \u00e4r att det verkligen inte \u00e4r s\u00e4kert att den fungerar. Och f\u00f6r att komplicera bilden; efter kraschen i 2008 genomf\u00f6rdes ocks\u00e5 mycket kontracyklisk politik, inte bara i USA, utan ocks\u00e5 i Sverige av den moderata regeringen. Man s\u00e4nkte generellt ocks\u00e5 repor\u00e4ntan i v\u00e4stv\u00e4rlden, n\u00e5got som stimulerar efterfr\u00e5gan p\u00e5 marknaden. S\u00e5dana \u00e5tg\u00e4rder fr\u00e5n den amerikanska regeringen i 2008 och 2009 r\u00e4ddade nog v\u00e4rldskapitalismen fr\u00e5n sammanbrott. Men de har inte skapat verklig tillv\u00e4xt \u2013 man \u00e4r fortfarande i en l\u00e5gkonjunktur. F\u00f6rklaringen enligt Krugman \u00e4r att man inte satsade mycket nog 2008 och 2009.<\/p>\n Profitfr\u00e5gan<\/strong><\/p>\n S\u00e5 l\u00e4nge efterkrigsboomen fortsatte blev det ocks\u00e5 mindre fokus p\u00e5 kris och kristeorier \u00f6verhuvudtaget. Underkonsumtionen blev, kan man s\u00e4ga, st\u00e4lld p\u00e5 huvudet: ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rklara stagnation och oundvikligheten av kriser, blev den nu anv\u00e4nd till att f\u00f6rklara hur offentlig konsumtion och h\u00f6ga l\u00f6ner till arbetarna kunde skapa ekonomisk stabilitet.<\/p>\n Stabiliteten och tillv\u00e4xten efter andra v\u00e4rldskriget blev dock inte varaktig. Mot slutet av sextiotalet gick den v\u00e4sterl\u00e4ndska kapitalismen in i en ny kris, men till skillnad fr\u00e5n tidigare s\u00e5g man nu en \u00f6kning av arbetsl\u00f6sheten, inte i samband med deflation utan kopplat till h\u00f6g inflation. Tillsammans med ekonomisk stagnation fick man d\u00e5 \u201dstagflation\u201d, ett m\u00f6nster som keynesiansk teori var of\u00f6rm\u00f6gen att f\u00f6rklara. Vid tidigare kriser hade marxister sett fallande profit som en konsekvens av till exempel \u00f6verproduktion eller underkonsumtion. P\u00e5 sent sextiotal verkade det d\u00e4remot som om en nedg\u00e5ng i profitkvoten i kapitalackumulations globala centra var sj\u00e4lva orsaken till krisen.<\/p>\n Dominansen f\u00f6r marxistisk underkonsumtionsteori urholkades d\u00e4rmed under sjuttiotalet, och tv\u00e5 teorier som satte profiten i centrum blev i st\u00e4llet dominerande; profit squeeze och lagen om profitkvotens fallande tendens.<\/p>\n Teorin om profit squeeze f\u00f6rf\u00e4ktade tesen att arbetarna hade tillskansat sig s\u00e5 h\u00f6ga l\u00f6ner och utvidgade r\u00e4ttigheter efter kriget att det gick ut \u00f6ver profiten. En l\u00e4gre profit ledde till l\u00e4gre investeringar och l\u00e4gre tillv\u00e4xt som \u00e5terigen ledde till arbetsl\u00f6shet och stagnation.\u00a0 Politisk anv\u00e4ndes teorin av v\u00e4nstergrupperingar f\u00f6r att visa att kapitalismen inte kunde uppfylla arbetarklassens materiella krav. Om arbetarklassen succesivt flyttade fram sina positioner skulle det s\u00e5ledes leda till en punkt d\u00e4r man inte kunde f\u00e5 det b\u00e4ttre inom ramen f\u00f6r kapitalismen. Fokus kom d\u00e4rmed att ligga p\u00e5 \u201d\u00f6verg\u00e5ngskrav\u201d som \u00f6verskred kapitalismens gr\u00e4nser \u2013 politiska och ekonomiska dagskrav som ifr\u00e5gasatte hela systemet.<\/p>\n Teorin kunde dock ocks\u00e5 anv\u00e4ndas politiskt av h\u00f6gern, och med en annan utg\u00e5ngspunkt. H\u00e4r blev argumenten, i synnerhet i Storbritannien, att krisen var orsakad av f\u00f6r h\u00f6ga l\u00f6ner, som i sin tur var orsakade av en huvudl\u00f6s och oansvarig militant minoritet av arbetarklassen som dominerade odemokratiska fackf\u00f6reningar. Den politiska implikationen blev motsatt fr\u00e5n vad v\u00e4nstern predikade; f\u00f6r att \u00e5teretablera profitenniv\u00e5n och f\u00e5 till st\u00e5nd nya investeringar och tillv\u00e4xt m\u00e5ste man reducera l\u00f6ner och krossa den organiserade arbetarklassen.<\/p>\n LPFT<\/strong><\/p>\n De teorier som tar sin utg\u00e5ngspunkt i lagen om profitkvotens fallande tendens, (h\u00e4danefter LPFT) h\u00e4vdade, bland annat i polemik mot teorin om profit squeeze, att orsaken till kriser inte ska f\u00f6rst\u00e5s genom \u201dsubjektiva\u201d f\u00f6rklaringar om klasskamp och l\u00f6ner, utan i st\u00e4llet genom \u201dobjektiva\u201d tendenser i den kapitalistiska produktionen.<\/p>\n LPFT \u00e4r t\u00e4tt knuten till Marx arbetsv\u00e4rdeteori, som h\u00e4vdar att v\u00e4rde bara kommer fr\u00e5n arbete, och att profit uppkommer genom att arbetare producerar mer v\u00e4rde \u00e4n de faktisk f\u00e5r i l\u00f6ner. Profiten kan distribueras mellan banker och bolag p\u00e5 alla m\u00f6jliga s\u00e4tt, men den uppst\u00e5r fortfarande bara ur arbete. Samtidigt \u00e4r det en tendens i kapitalismen att investera mer i konstant kapital (som maskiner, fabriker, byggnader etc.) \u00e4n i variabelt kapital (arbetskraft). N\u00e4r ett bolag ers\u00e4tter m\u00e4nniskor med maskiner \u2013 f\u00f6r att uttrycka det enkelt \u2013 kommer f\u00f6retaget bli mer effektivt \u00e4n konkurrenterna och profiten \u00f6ka. Men d\u00e5 detta \u00e4r en mer effektiv teknologi, kommer den \u00e4ven att sprida sig till alla andra bolag, och profiten utj\u00e4mnas. Men \u2013 och h\u00e4r kommer po\u00e4ngen \u2013 eftersom det bara \u00e4r arbete som producerar nytt merv\u00e4rde, och investeringar i arbetskraft har sjunkit i f\u00f6rh\u00e5llande till investeringar i maskiner, s\u00e5 sjunker ocks\u00e5 den generella profitkvoten.<\/p>\n Med tanke p\u00e5 att kapitalismen trots allt har existerat ett tag och om profitkvoten faller och faller, blir d\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r kapitalismen inte redan har st\u00f6rtat samman. Svaret \u00e4r enligt Marx sj\u00e4lv att det ocks\u00e5 finns en rad motverkande faktorer: man kan exploatera arbetarna h\u00e5rdare eller reducera l\u00f6nerna, eller genom att p\u00e5 olika s\u00e4tt f\u00e5 billigare konstant kapital, eller genom \u00f6ppning av nya marknader \u2013 g\u00e4rna i tidigare f\u00f6rkapitalistiska omr\u00e5den d\u00e4r profitkvoten fortfarande \u00e4r h\u00f6g och s\u00e5 vidare. De h\u00e4r faktorerna kan motverka den inneboende tendensen ett tag, men kan inte upph\u00e4va lagen som s\u00e5dan \u2013 och n\u00e4r de motverkande faktorerna inte \u00e4r starka nog hamnar systemet i kris.<\/p>\n Enligt Clarke s\u00e5gs LPFT fr\u00e5n sjuttiotalet av m\u00e5nga som den enda autentiska marxistiska kristeorin. Sj\u00e4lva lagen beskrivs utf\u00f6rligt i b\u00e5de Kapitalet och Grundrisse och var d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4lk\u00e4nd fr\u00e5n tidigare, men den hade inte betraktats som en kristeori i sig, utan som komplement snarare \u00e4n i motsattst\u00e4llning till andra kristeorier. D\u00e4r LPFT fokuserade p\u00e5 profit-kvoten (allts\u00e5 profiten i f\u00f6rh\u00e5llande till det totala satsade kapitalet) s\u00e5g till exempel underkonsumtion p\u00e5 profitm\u00e4ngden. Teorin har dock utsatts f\u00f6r h\u00e4ftig kritik. N\u00e5gra exempel p\u00e5 inv\u00e4ndningar, av olika tyngd:<\/p>\n \u2013 Om kapitalisterna bara ser till att h\u00f6ja exploateringsgraden eller s\u00e4nka l\u00f6nerna, s\u00e5 blir det ju enligt teorin ingen kris?<\/p>\n Svaret p\u00e5 det \u00e4r helt enkelt att exploateringsgraden inte kan \u00f6ka f\u00f6r alltid. En annan kritisk inv\u00e4ndning po\u00e4ngterar att om ny teknologi leder till sjunkande profit s\u00e5 kommer inte kapitalister att inf\u00f6ra den nya teknologin \u2013 eller eventuellt g\u00e5 \u201dtillbaka\u201d till tidigare teknologier.<\/p>\n \u2013 En s\u00e5dan kritiker har inte f\u00f6rst\u00e5tt kapitalismens logik, d\u00e4r olika f\u00f6retag \u00e4r i konstant konkurrens med varandra och m\u00e5ste hitta mer effektiva s\u00e4tt att organisera sig p\u00e5 \u00e4n vad konkurrenterna g\u00f6r \u2013 st\u00e4ndigt. Enskilda kapitalisters agerande f\u00e5r sammantagna konsekvenser som kapitalisterna i allm\u00e4nhet inte gillar (det vill s\u00e4ga, h\u00e4r; l\u00e4gre profitkvot).<\/p>\n En tredje kritik s\u00e4ger att det alltid \u00e4r profitm\u00e4ngden som \u00e4r intressant for kapitalisterna, och som avg\u00f6r om man investerar, och inte profitkvoten.<\/p>\n Det \u00e4r delvis sant, men mest intressant \u00e4r kanske samspelet mellan profitmassan och profitkvoten, vilket till exempel Michael Roberts\u00a0 argumenterar f\u00f6r. Det \u00e4r n\u00e4r profitkvoten \u00e4r l\u00e5g och profitmassan samtidigt sjunker som de riktigt djupa kriserna drabbar kapitalismen, s\u00e5som 2008.10<\/sup><\/p>\n Marxister och kristeori<\/strong><\/p>\n Jag menar att det prim\u00e4rt finns tre sk\u00e4l till att marxister i \u00f6ver 100 \u00e5r har polemiserat kring vilken kristeori som \u00e4r den \u201dautentiskt marxistiska\u201d. F\u00f6r det f\u00f6rsta \u2013 vilket f\u00f6rklarar den stundals h\u00e5rda polemiken \u2013 \u00e4r alla kristeorier alltid n\u00e4ra knutna till olika politik. Det finns en dialektik mellan kristeori och politik. Ibland f\u00e5r de olika teorierna tydliga politiska implikationer medan andra g\u00e5nger \u00e5terverkar politiken p\u00e5 teorin.<\/p>\n En andra anledning till finns i Marx egna f\u00f6rklaringar. I Kapitalets tredje band skriver han att \u201dthe ultimate reason for all real crises remains the poverty and restricted consumption of the masses\u2019\u2019, medan han i Gundrisse s\u00e4ger att lagen om profitkvotens fallande tendens \u00e4r \u201din every respect the most important law of modern political economy\u201d och i Theories of Surplus Value att \u00f6verproduktion \u00e4r \u201cthe basic phenomenon in crises\u201d. D\u00e5 \u00e4r det inte konstigt det blir fejd om vad som \u00e4r den korrekta marxistiska tolkningen.<\/p>\n En tredje orsak \u00e4r att de ekonomiska kriserna vid olika historiska tidpunkter faktiskt \u00e4r mycket olika beskaffade. Som David Harvey p\u00e5pekar kr\u00e4ver analyser av kriser en dialektisk integration av de universella, generella, partikul\u00e4ra och singul\u00e4ra aspekterna av samh\u00e4llet.11 <\/sup>Oavsett om kriser \u201degentligen\u201d generellt emanerar ur \u00f6verproduktion eller LPFT eller underkonsumtion, s\u00e5 tar sig olika kriser olika uttryck. Kriserna p\u00e5 20-talet, 70-talet och i dag \u00e4r olika. \u00c5tminstone framtr\u00e4der de v\u00e4ldigt olika. En teori som profit squeeze skulle till exempel aldrig ha artikulerats som f\u00f6rklaring till dagens kris.<\/p>\n F\u00f6r att i n\u00e5gon m\u00e5n belysa hur element ur olika marxistiska kristeorier kan anv\u00e4ndas idag ska jag avsluta med att kort sammanfatta och kontrastera David Harveys respektive Andrew Klimans analyser av orsakerna bakom den r\u00e5dande krisen.<\/p>\n Harvey och \u00f6verproduktion<\/strong><\/p>\n N\u00e4r David Harveys bok Enigma of Captial utkom 2010 fick den stort inflytande inom v\u00e4nstern, b\u00e5de bland akademiker och aktivister.<\/p>\n Harveys historieskrivning \u00f6ver den utveckling som ledde fram till krisf\u00f6rloppet 2008 ser i princip ut s\u00e5 h\u00e4r: Ett av de st\u00f6rsta hindren f\u00f6r kapitalackumulation p\u00e5 1960-talet var brist p\u00e5 arbetskraft och att arbetarklassen hade tillskansat sig h\u00f6ga l\u00f6ner och politisk inflytande. Detta hanterades med olika \u00e5tg\u00e4rder. Man \u00f6ppnade f\u00f6r arbetskraftinvandring. Hos de enskilda kapitalisterna stegrades drivkraften f\u00f6r att utveckla och inf\u00f6ra arbetsbesparande teknologier. I den m\u00e5n det inte var tillr\u00e4ckligt s\u00e5 fanns politiker, som Ronald Reagan, Margaret Thatcher och Augusto Pinochet, vilka anv\u00e4nde statsmakten till att krossa den organiserade arbetarklassen och pressa l\u00f6ner och arbetsvillkor. D\u00e4rtill blev det enklare f\u00f6r kapitalet att flytta dit \u00f6verskott p\u00e5 arbetskraft fanns. P\u00e5 toppen av allt detta kollapsade Sovjet, Kina \u00f6ppnades gradvis mot v\u00e4rldsmarknaden och ytterligare en och en halv miljard m\u00e4nniskor inkluderades i den globala arbetsstyrkan. Sedan dess har inte kapitalet haft ett arbetskraftsproblem. Men en svagare arbetarklass, med l\u00e4gre l\u00f6ner och r\u00e4ttigheter, \u00e4r inte n\u00e5gon bra grogrund f\u00f6r en v\u00e4l fungerande marknad. L\u00e4gre l\u00f6ner har skapat ett efterfr\u00e5geproblem. Harveys slutsats \u00e4r att ett hinder f\u00f6r kapitalackumulationen \u2013 allts\u00e5 tillg\u00e5ngen p\u00e5 arbetskraft \u2013 l\u00f6stes, men bara genom att man skapade ett nytt hinder \u2013 brist p\u00e5 marknad \u2013 underkonsumtion.12<\/sup><\/p>\n <\/strong><\/p>\n Kliman och LPFT <\/strong><\/p>\n En helt annorlunda historieskrivning ger Andrew Kliman i sin bok The Failure of Capitalist Production fr\u00e5n 2012. F\u00f6r Kliman \u00e4r det LPFT som b\u00e4st f\u00f6rklarar hur ekonomiska kriser uppst\u00e5r. Ser vi p\u00e5 historiska trender i profitkvoten stiger profiten enligt Kliman inte fr\u00e5n 1970-talets slut. Tv\u00e4rtom.13<\/sup><\/p>\n Det \u00e4r viktigt att betona att f\u00f6r Kliman \u00e4r inte profitkvotens fall prim\u00e4rt en sekul\u00e4r tendens \u2013 utan en utvecklingstrend som kan brytas genom historiska processser, som ofta tar sig dramatiska uttryck. Genom att destruera tillr\u00e4ckligt med v\u00e4rde kan den fallande profitkvoten v\u00e4ndas. Det skedde till exempel under andra v\u00e4rldskriget, d\u00e5 s\u00e5 mycket v\u00e4rde f\u00f6rst\u00f6rdes att man efter kriget kunde b\u00f6rja om p\u00e5 nytt med h\u00f6g profitkvot. Det var en extremvariant av \u201dmotverkande faktorer\u201d som gjorde att profitkvoten \u00e5terigen blev h\u00f6g.<\/p>\n Klimans beskrivning av orsakerna till dagens kris lyder i princip s\u00e5 h\u00e4r: P\u00e5 grund av LPFT sj\u00f6nk profitkvoten mellan 1946 fram till krisen p\u00e5 1970-talet. P\u00e5 grund av politiska \u00e5tg\u00e4rder blev aldrig krisen p\u00e5 70-talet stor nog att destruera tillr\u00e4ckligt med produktionsmedel. Det var \u00e5tg\u00e4rder som i h\u00f6g grad genomf\u00f6rdes f\u00f6r att inte riskera att destabilisera hela ekonomin och d\u00e4rmed \u00f6ppna f\u00f6r ett scenario liknande det under 1930-talets depression, men den h\u00e4r g\u00e5ngen med en organiserad arbetarklass med framflyttade positioner kapabel att utmana sj\u00e4lva systemet. Och d\u00e4rf\u00f6r kunde man hellre aldrig \u201db\u00f6rja om igen\u201d med h\u00f6g profitkvot, som efter kriget.<\/p>\n Kliman visar hur profitkvoten aldrig steg efter krisen p\u00e5 1970-talet, utan i st\u00e4llet sj\u00f6nk succesivt. Kliman s\u00e4tter ocks\u00e5 fr\u00e5getecken kring en etablerad sanning inom v\u00e4nstern de senaste \u00e5ren, n\u00e4mligen att \u00f6kad exploatering och l\u00e4gre l\u00f6ner ledde till en h\u00f6jd profit i USA. Om man ser p\u00e5 arbetarnas andel av nationalinkomsten s\u00e5 har den inte sjunkit: den \u00e4r h\u00f6gre nu \u00e4n p\u00e5 1960-talet och har varit stabil sedan 1970-talet.\u00a0 D\u00e4rmed kan heller inte profiten ha \u00f6kat p\u00e5 grund av l\u00e4gre l\u00f6ner \u2013 mycket av grunden f\u00f6r Harveys tes. \u00d6kade skulder p\u00e5 bostadsmarknaden och andra marknader f\u00f6rklaras d\u00e5 med en generellt negativ trend i kapitalismens profitkvot i st\u00e4llet f\u00f6r med att kapitalisterna pressat ned arbetarnas l\u00f6ner.<\/p>\n Klimans position \u2013 som delas av t\u00e4nkare som Michael Roberts och Paul Mattick14<\/sup> \u2013 leder till en politisk slutsats som \u00e4r motsatt keynesiansk kontracyklisk politik. Om krisen \u00e4r orsakad av en fallande profitkvot \u00e4r enda l\u00f6sningen inom systemet att \u00f6del\u00e4gga v\u00e4rdet hos existerande kapital (maskiner, pengar etc.). En s\u00e5dan kris skulle inneb\u00e4ra enorma sociala kostnader, inte minst f\u00f6r arbetarklassen, men \u00e4r enda s\u00e4ttet f\u00f6r kapitalismen att \u00e5terskapa sin expansion. Kliman varnar v\u00e4nstern f\u00f6r att s\u00e4tta sin tilltro till keynesiansk kontracyklisk politik: vad g\u00f6r man om det inte fungerar? Ska v\u00e4nstern f\u00f6r att vinna val \u201dlova\u201d v\u00e4ljarna att l\u00f6sa en kris, som det absolut inte \u00e4r s\u00e4kert att den kan?<\/p>\n N\u00e5gonting mellan en total kris och socialistisk revolution hittar vi inte i Klimans analys. Det enda alternativt \u00e4r en socialistisk revolution \u2013 att l\u00e4gga om produktionen s\u00e5 att den inte sker med profit som m\u00e5l, utan f\u00f6r m\u00e4nniskors behov.<\/p>\n En artikel av St\u00e5le Holgersen.<\/strong>Artikelf\u00f6rfattaren \u00e4r doktorand i kulturgeografi NOTER<\/strong><\/p>\n 1. Harvey, D. (1999) The Limits to Capital. Verso, London s 82<\/p>\n 2.\u00a0 Marx, K. (1981), Capital: Volume III. Penguin Books, London s 357<\/p>\n 3. Clarke, Simon (1994) Marx\u2019 theory of crisis. St. Martin\u2019s Press, London<\/p>\n 4. Clarke a.a s.19<\/p>\n 5. Harvey, D. (1999) a..a s. 19<\/p>\n 6. \u00f6r intresserade av stagnationsteori, se Baran & Sweezy (1966), Monopoly Capital \u2013 An essay on the American Economic and Social Order. Monthly Review Press.eller f\u00f6r nuvarande f\u00f6rvaltare av traditionen Foster & Magdoff (2009) The Great Financial Crisis: Causes and Consequences. Monthly Review Press, New York.<\/p>\n 7. Desai, Radhika (2010),\u201dConsumption demand in Marx and in the current crisis\u201d, Paul Zarembka, in (ed.) The National Question and the Question of Crisis (Research in Political Economy, Volume 26), Emerald Group Publishing Limited, s 103.<\/p>\n 8. ILO (International Labour Office) 2011 Towards a sustainable recovery: The case for wage-led policies. International Journal of Labour Research 2011, vol. 3, issue 2. http:\/\/www.ilo.org\/wcmsp5\/groups\/public\/—ed_dialogue\/—actrav\/documents\/publication\/wcms_168753.pdf<\/a><\/p>\n 9. Krugman Paul (2012) End This Depression Now! Norton, New York.<\/p>\n 10. Roberts, Michael (2010) Overproduction and capitalist crisis http:\/\/thenextrecession.wordpress.com\/2010\/01\/29\/overproduction-and-capitalist-crisis\/<\/a>, posted January 29, 2010<\/p>\n 11. Harvey, D. (2012) Rebel Cities – From the Right to the City to the Urban Revolution. London, Verso s. 37<\/p>\n 12. Harvey, D. (2010) The Enigma of capital: and the crises of capitalism. Profile. London.<\/p>\n 13. Kliman, Andrew (2012) The Failure of Capitalist Production: Underlying Causes of the Great Recession. London: Pluto Press. Roberts, Michael (2010) Overproduction and capitalist crisis http:\/\/thenextrecession.wordpress.com\/2010\/01\/29\/overproduction-and-capitalist-crisis\/<\/a>, posted January 29, 2010<\/p>\n 14. Mattick, Paul (2011) Business as usual \u2013 The economic crisis and the failure of capitalism. Reaktion Books, London<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Profitkvotens tendentiella fall, underkonsumtion eller \u00f6verproduktion? F\u00e5 \u00e4mnen i den marxistiska tradionen \u00e4r sn\u00e5rigare \u00e4n teoribildningen runt det kapitalistiska systemets kriser. St\u00e5le Holgersen tecknar grunddragen i 100 \u00e5rs polemik om \u201dden r\u00e4tta teorin\u201d. Ett av kapitalismens k\u00e4nnetecken \u00e4r de \u00e5terkommande … Forts\u00e4tt l\u00e4sa \n
![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/Engels.jpg\" "\\"Engels\\"")
<\/a>Fr\u00e5gan \u00e4r vad f\u00f6retagen g\u00f6r n\u00e4r man d\u00e5 upplever en bristande efterfr\u00e5gan? I nyliberal teori kommer konkurrens och j\u00e4mvikt mellan utbud och efterfr\u00e5gan leda till att f\u00f6retagen bara producerar mindre och j\u00e4mvikten \u00e5terst\u00e4lls. S\u00e5 fungerar det emmellertid inte enligt Engels, och h\u00e4r visar sig den andra tendensen; kapitalister svarar inte p\u00e5 konkurrensen genom att passivt minska sin produktion och d\u00e4rigenom f\u00e5 en mindre profit. P\u00e5 grund av \u201danarkin p\u00e5 marknaden\u201d d\u00e4r olika f\u00f6retag \u00e4r i konstant konkurrens med varandra, kan ingen bara krympa sin produktion enbart f\u00f6r att efterfr\u00e5gan g\u00e5r ner. D\u00e5 s\u00e4nker man hellre l\u00f6nerna f\u00f6r arbetarna, vilket gynnar den enskilde kapitalisten, men f\u00f6rst\u00e4rker det generella problemet med massornas begr\u00e4nsade konsumtion. Kapitalisterna m\u00f6ter dessutom den h\u00e4r utmaningen genom att effektivisera produktionen s\u00e5 att man kan konkurrera ut sina rivaler. Alla deltar i en konkurrens d\u00e4r man m\u00e5ste v\u00e4xa eller g\u00e5 i konkurs.<\/p>\n<\/a>Kautsky s\u00e5g ocks\u00e5 \u00f6verproduktionsteorin som en sekul\u00e4r teori, att obalanserna v\u00e4xer hela tiden, tills de n\u00e5r den yttersta punkten av sammanbrott \u2013 i motsats till en cyklisk teori, som anser att kriser g\u00e5r i v\u00e5gor eller cykliska m\u00f6nster. Enligt Kautskys uppfattning skulle \u00f6verproduktion ocks\u00e5 till sist leda till \u201dden ultimata f\u00f6rst\u00f6relsen\u201d av kapitalismen.<\/p>\n<\/a>Men med konsumtion som drivkraft blir utmaningen inte bara att f\u00f6rklara kriser utan ocks\u00e5 hur ekonomisk tillv\u00e4xt (och d\u00e4rmed kapitalismen som s\u00e5dan) \u00e4r m\u00f6jlig \u00f6ver huvudtaget. Varifr\u00e5n kan \u00f6kad konsumtion komma? Inte fr\u00e5n arbetarklassen, inte heller fr\u00e5n \u201den tredje part\u201d \u2013 i form medelklass eller andra sociala skikt vars int\u00e4kter i sista hand h\u00e4r\u00f6r antingen fr\u00e5n l\u00f6ner eller merv\u00e4rde \u2013 och inte heller fr\u00e5n utrikeshandel som ju bara \u201dflyttar problemet fr\u00e5n ett land till ett annat\u201d.<\/p>\n<\/a>Rudolf Hilferding vidareutvecklade decennierna f\u00f6re f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget disproportionalitetsteorin, och hans fokus var finansmarknaden, med dess truster, karteller och finansinstitutioner. Han s\u00e5g finanskapitalet som en ny fas i kapitalismen, baserad p\u00e5 en integration mellan banker och industriellt kapital, under dominans av bankerna. Hilferding h\u00e4vdade att fast kapital, som binder stora m\u00e4ngder kapitalresurser f\u00f6r l\u00e4ngre perioder, reducerade r\u00f6rligheten och flexibiliteten f\u00f6r kapitalet. K\u00e4rnan i disproportionaliteten blev f\u00f6r Hilferding d\u00e4rf\u00f6r sj\u00e4lva existensen av fast kapital.<\/p>\n<\/a><\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n
\nvid Lunds unversitet.<\/p>\n