Att socialdemokratin f\u00f6respr\u00e5kar ett handslag mellan arbete och kapital \u00e4r naturligtvis inget nyhet. Det har varit en ledstj\u00e4rna i hundra \u00e5r. Ett av fundamenten under socialdemokratins gyllene \u00e5r, \u00e5rtiondena efter andra v\u00e4rldskriget, var den korporativa modellen, det n\u00e4ra samarbetet mellan det svenska kapitalet, fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen och den allt mer socialdemokratiskt dominerade staten.<\/p>\n
Men att det blev en framg\u00e5ng d\u00e5 berodde p\u00e5 en historiskt unik kombination av tre faktorer.<\/p>\n
F\u00f6r det f\u00f6rsta den trettio \u00e5r l\u00e5nga imperialistiska h\u00f6gkonjunkturen efter andra v\u00e4rldskriget, den l\u00e4ngsta ekonomiska boomen n\u00e5gonsin i kapitalismens historia, som skapade de materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r omfattande sociala reformer.<\/p>\n
F\u00f6r det andra ett gemensamt intresse fr\u00e5n arbete och kapital att genom en aktiv stat stimulera ekonomisk tillv\u00e4xt och skapa f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r massproduktion och masskonsumtion. Ett socialt trygghetssystem och utbyggt utbildningsv\u00e4sende var n\u00e5gra fundamentala grundstenar i det v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4lle som v\u00e4xte fram. Och f\u00f6r det tredje en organisatoriskt stark arbetarr\u00f6relse som kunde bidra till att ge den svenska v\u00e4lf\u00e4rdsstaten sina speciella k\u00e4nnetecken: stor, skattefinansierad, offentligt driven och med en uttalad m\u00e5ls\u00e4ttning att minska de ekonomiska och sociala klyftorna.<\/p>\n
Ingen av dessa faktorer existerar l\u00e4ngre. Den ekonomiska h\u00f6gkonjunkturen klingade av i mitten av 1970-talet. Sedan dess har febriga spekulationstoppar st\u00e4ndigt avbrutits av \u00e5terkommande ekonomiska kriser: 70-talskrisen, 90-talskrisen, IT-bubblan strax efter sekelskiftet och den senaste finanskrisen. Detta \u00e4r en av orsakerna till att kapitalet inte l\u00e4ngre \u00e4r intresserat av att bygga v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llen. V\u00e4gen att motverka profitkvotens fallande tendens g\u00e5r ist\u00e4llet \u00f6ver att\u00a0 f\u00f6rst\u00e4rka marknadsekonomins inflytande, riva upp statliga regleringar och \u00f6ppna \u00e4ven v\u00e4lf\u00e4rdssektorn f\u00f6r ekonomisk exploatering.<\/p>\n
H\u00e4r var en reformistisk arbetarr\u00f6rel\u00adse inte l\u00e4ngre n\u00e5gon central allierad. Redan under 1970-talet uppstod tvivel om h\u00e5llbarheten i alliansen. 1970-talet omfattande starka sociala r\u00f6relser som pressande fram omfattande reformer, och inte minst de vilda strejkerna som drev p\u00e5 arbetsr\u00e4ttslagstiftningen och till och med fick LO att l\u00e4gga fram ett f\u00f6rslag om konfiskation av delar av f\u00f6retagens vinster genom l\u00f6ntagarfonder. Detta \u00f6vertygade framsynta f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r n\u00e4ringslivet om att man m\u00e5ste g\u00e5 p\u00e5 offensiven p\u00e5 egen hand. Alltifr\u00e5n storkonflikten 1980, som SAF-chefen Men f\u00f6rsvagandet har ocks\u00e5 sin grund i arbetarr\u00f6relsens och socialdemokratins f\u00f6r\u00e4ndrade st\u00e4llning. Den svenska arbetarr\u00f6relsen, som f\u00f6r ett par decennier sedan tillh\u00f6rde den starkaste i v\u00e4rlden har till stora delar eroderat. Partiet, som under kollektivanslutningens dagar hade \u00f6ver en miljon medlemmar och f\u00f6r 20 \u00e5r sedan en kvarts miljon har idag f\u00e4rre \u00e4n hundratusen, och det med en f\u00f6rf\u00e4rande h\u00f6g medel\u00e5lder.<\/p>\n SSU har tappat 90 procent av sina medlemmar sedan 70-talet, kvinnof\u00f6rbundet har f\u00f6rlorat tre-fj\u00e4rdedelar och LO en halv miljon p\u00e5 tio \u00e5r. Minst lika allvarligt \u00e4r den eroderade klassbasen. Partiet leds idag av ett skikt professionella politiker, vilka i allt mindre utstr\u00e4ckning \u00e4r h\u00e4mtade fr\u00e5n arbetarklassen; f\u00e4rre \u00e4n tio procent av partiets nuvarande riksdagsledam\u00f6ter har industribakgrund. Lokalt har de flesta av LO:s socialdemokratiska fackklubbar upph\u00f6rt med sin verksamhet eller reducerat den till ett \u00e5rligt \u00e5rsm\u00f6te. Arbetarkommunerna tr\u00e4ffas n\u00e5gra g\u00e5nger per halv\u00e5r under allt mer glesnande skaror. Och klassbasen har snabbt eroderat. Bara h\u00e4lften av LO:s medlemmar r\u00f6stade i f\u00f6rra valet p\u00e5 partiet \u2013 det brukade vara 80 procent!<\/p>\n <\/p>\n VAD FINNS KVAR?<\/strong><\/p>\n Men \u00e4nd\u00e5\u00a0 \u00e4r det kanske f\u00f6r tidigt att d\u00f6df\u00f6rklara hela r\u00f6relsen. Den r\u00f6r sig allt lite \u00e4nd\u00e5. Det \u00e4r fortfarande Sveriges st\u00f6rsta parti \u2013 och trots allt det i s\u00e4rklass st\u00f6rsta arbetarpartiet. Ett par miljoner \u00e4r fortfarande beredda att r\u00f6sta p\u00e5 det. I varje kommun finns minst en arbetarkommun, kanske ett par kvinnoklubbar, \u00e5tminstone till och fr\u00e5n n\u00e5gon SSU-klubb. ABF, hyresg\u00e4stf\u00f6reningen och PRO \u2013 den enda delen av r\u00f6relsen som s\u00e4kert v\u00e4xer. Och Folkets hus, om det inte lagts ner eller tagits \u00f6ver av kommunen. \u00c5tminstone ett hundratal kommunala uppdrag ska tills\u00e4ttas. De lokala LO-facken har fortfarande n\u00e4ra band med den lokala r\u00f6relsen.<\/p>\n Visst kan man s\u00e4ga att det r\u00f6r sig om f\u00f6rstelnade strukturer som riskerar att rasa i n\u00e4sta motvind. Men intressant nog har samtidigt den ideologiska debatten inom socialdemokratin inte varit s\u00e5 livlig och polariserad sedan b\u00f6rjan av f\u00f6rra seklet. Och kritiken mot den politik som f\u00f6rt partiet mot rekordl\u00e5ga valresultat kommer entydigt fr\u00e5n v\u00e4nster.<\/p>\n Varf\u00f6r \u00e4r det nu s\u00e5 viktigt\u00a0 att uppm\u00e4rksamma v\u00e4nstern inom socialdemokratin? Det r\u00f6r sig ju om str\u00f6mningar inom ett parti som redan f\u00f6r hundra \u00e5r sedan best\u00e4mde sig f\u00f6r att reformera kapitalismen inom ramen f\u00f6r de gr\u00e4nser som den parlamentariska demokratin s\u00e4tter och d\u00e4rmed i praktiken gav upp kravet p\u00e5 en fundamental samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring bortom kapitalismen<\/p>\n Den socialdemokratiska v\u00e4nsterns ideal \u00e4r det samh\u00e4lle som byggdes under partiets glansdagar p\u00e5 1960- och 70-talet. Det var naturligtvis inget socialistiskt dr\u00f6msamh\u00e4lle \u2013 men samtidigt byggdes det viktiga st\u00f6djepunkter f\u00f6r en f\u00f6rdjupad solidarisk samh\u00e4llsutveckling. En l\u00e5ng serie reformer avsedda att avskaffa fattigdom och tr\u00e5ngboddhet och skapa ett j\u00e4mlikare samh\u00e4lle kulminerade. Systemen \u00e4gdes och drevs n\u00e4stan uteslutande\u00a0 av staten, landstingen eller kommunerna, och var i allt v\u00e4sentligt skattefinansierade. Skolan sorterade direkt under staten. De v\u00e5rdcentraler som byggdes upp var landstings\u00e4gda och d\u00e4rvidlag \u00e4ven s\u00e5 gott som alla sjukhus. Apoteken f\u00f6rstatligades, liksom stora delar av l\u00e4kemedelsindustrin. Syftet var att uppn\u00e5 en slagkraftig offentlig sjukv\u00e5rd inom ramen f\u00f6r ett nationellt v\u00e5rdmonopol.\u00a0 \u00c4ldrev\u00e5rden, servicehem\u00a0 och hemtj\u00e4nst var\u00a0 kommunala. Bost\u00e4derna byggdes av \u201dAllm\u00e4nnyttan\u201d. Arbetsmarknadspolitiken var en offentlig angel\u00e4genhet, dagis blev barnens f\u00f6rsta kontakt med den offentliga v\u00e4lf\u00e4rden.<\/p>\n Det\u00a0 var uttryck f\u00f6r en medveten str\u00e4van med djup f\u00f6rankring i den tidens folkliga r\u00f6relser, b\u00e5de den traditionella arbetarr\u00f6relsen och de nya sociala r\u00f6relserna \u2013 som kvinnor\u00f6relsen \u2013 att skapa en gemensam offentlig sektor, undandragen exploatering och profit och st\u00e4lld\u00a0 under politisk kontroll.<\/p>\n Trettio \u00e5r av nyliberal politik, avregleringar, utf\u00f6rs\u00e4ljningar och inf\u00f6randet av vinster i v\u00e4lf\u00e4rden har kraftigt f\u00f6rsvagat denna motkraft.<\/p>\n Det \u00e4r vikten av att sl\u00e5 vakt om dessa steg mot ett annat samh\u00e4lle den interna debatten handlar om,\u00a0 en debatt som har b\u00e4ring l\u00e5ngt utanf\u00f6r socialdemokratin.\u00a0 Kritiken mot h\u00f6gervridningen har l\u00e4nge\u00a0 varit kraftfull ocks\u00e5 inom socialdemokratin. Rosornas krig p\u00e5 1980-talet var bara b\u00f6rjan.<\/p>\n Men det kr\u00e4vdes tv\u00e5 kraftiga valnederlag d\u00e4r partiet f\u00f6rlorade en fj\u00e4rdedel av sitt r\u00f6stunderlag f\u00f6r att mots\u00e4ttningarna skulle bli p\u00e5 allvar.<\/p>\n <\/p>\n DRAMATISKA \u00c5R<\/strong><\/p>\n \u00c5ren efter 2006 har varit mer dramatiska \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare f\u00f6r det socialdemokratiska partiet. Ett tecken \u00e4r tre snabba partiledarskiften i ett parti d\u00e4r ingen tidigare ledare suttit kortare tid \u00e4n tio \u00e5r.<\/p>\n Valnederlaget 2006 var m\u00f6jligt att f\u00f6rklara utifr\u00e5n ett missn\u00f6je med ett parti som blivit allt mer sj\u00e4lvbel\u00e5tet efter tolv \u00e5r i regeringsst\u00e4llning och en partiledare, G\u00f6ran Persson, som kommit att framst\u00e5 som sinnebilden f\u00f6r den socialdemokratiska pampen.<\/p>\n Valnederlaget 2010, det s\u00e4msta resultatet sedan f\u00f6re f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget, var tydligare politiskt. Under den nya partiledaren Mona Sahlin hade partiet drivit tydligare, ytterligare \u00e5t mitten och mot medelklassv\u00e4ljarna. Sahlin anv\u00e4nde sin f\u00f6rsta, och enda, partikongress som partiordf\u00f6rande till att kodifiera partiets h\u00f6gervridning. Beslut togs om att en g\u00e5ng f\u00f6r alla sl\u00e5 fast att socialdemokratin: bejakar vinster inom v\u00e4lf\u00e4rden, ger fritt fram \u00e5t friskolor, att inflationsbek\u00e4mpningen skall \u00f6verordnas kampen mot arbetsl\u00f6sheten, att man inte \u00e4mnar \u00e5terinf\u00f6ra 90 procents ers\u00e4ttning vid arbetsl\u00f6shet och att karensdagarna bibeh\u00e5llas. Dessutom skulle Sverige forts\u00e4tta sitt krig under NATO:s ledning i Afghanistan. Det \u00e4r uppenbart att detta inte stod i samklang med den debatt som f\u00f6rts ute i arbetarkommuner och fackf\u00f6reningar.<\/p>\n Detta l\u00f6nades inte av v\u00e4ljarna. Det var inte bara arbetarklassen som svek. Det \u00e4r uppenbart att de som Sahlin lade hela sitt krut p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka vinna, den nya individualistiska medelklassen,\u00a0 f\u00f6redrog det reinfeldtska originalet framf\u00f6r Sahlins f\u00f6rs\u00f6k att kopiera.<\/p>\n Mona Sahlin tvingades mot sin vilja att avg\u00e5 som partiledare. Detta var n\u00e5got unikt. Socialdemokratiska partiledare har, i den m\u00e5n de inte stupat p\u00e5 sin post, avg\u00e5tt n\u00e4r de sj\u00e4lva velat, \u00e4ven om de f\u00f6rlorat val. Men \u00e4n mer unikt var att anledningen var s\u00e5 tydligt politisk. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e5gonsin utvecklades en politisk strid om ledningen f\u00f6r partiet. Och till r\u00e5ga p\u00e5 allt: partih\u00f6gern, som i princip haft partiet i sin hand sedan splittringen 1917, hade inte kraft att presentera en trov\u00e4rdig kandidat.<\/p>\n <\/p>\n SJ\u00c4LVKRITIK<\/strong><\/p>\n Kritiken mot partiledningens\u00a0 politik framg\u00e5r med ovanlig tydlighet och r\u00e4ttframt i den socialdemokratiska kriskommissionens rapport Omstart f\u00f6r socialdemokratin fr\u00e5n 2011. Rapporten \u00e4r en av de mest genomarbetade analyser som socialdemokratin \u00f6verhuvudtaget gjort av egna misslyckanden.<\/p>\n D\u00e4r konstateras att den nyliberala offensiven fr\u00e5n 1980-taletoch fram\u00e5t har varit mycket kraftfull. Utvecklingen ges tre \u201dansikten\u201d: det ekonomiska, d\u00e4r penningv\u00e4rdet ges f\u00f6retr\u00e4de framf\u00f6r arbetsl\u00f6shetsbek\u00e4mpningen; det f\u00f6rvaltningspolitiska, d\u00e4r den offentliga f\u00f6rvaltningen styrs av utbud och efterfr\u00e5gan och inte politiska \u00f6verv\u00e4ganden och slutligen begr\u00e4nsning av demokratins r\u00e4ckvidd, d\u00e4r de demokratiskt valda politiska representanterna delegerar best\u00e4mmander\u00e4tten \u00f6ver viktiga delar av statsmakten. Riksbankens sj\u00e4lvst\u00e4ndighet gentemot politiken n\u00e4mns s\u00e4rskilt.<\/p>\n Att, som kommissionen, s\u00e4ga att partiet \u201dsaknat svar p\u00e5 hur de negativa konsekvenserna ska kunna motverkas\u201d \u00e4r\u00a0 ett understatement som snarare understryker partiets ansvar f\u00f6r utvecklingen. Och man f\u00f6rdjupar sin sj\u00e4lvkritik: trots att j\u00e4mlikheten \u00e4r n\u00e5got av det mest centrala i det socialdemokratiska budskapet, s\u00e5 har klyftorna i samh\u00e4llet \u00f6kat konstant i trettio \u00e5rs tid, s\u00e5 \u00e4ven under socialdemokratiska regeringar. \u201dSocialdemokratin har retoriskt lovat n\u00e5got som den konkreta politiken inte f\u00f6rm\u00e5tt \u00e5stadkomma. Detta glapp har varit uppenbart f\u00f6r m\u00e4nniskor, och bidragit till socialdemokratins sjunkande trov\u00e4rdighet.\u201d<\/p>\n Men det r\u00e4ckte inte med denna skoningsl\u00f6sa kritik mot h\u00f6gervridningens konsekvenser. Dessutom valdes H\u00e5kan Juholt till partiledare. Socialdemokratiska ledare har i regel fostrats l\u00e4nge f\u00f6r sina uppdrag och funnits redo \u00e4ven n\u00e4r maktskiftena varit abrupta: Tage Erlander under Gustav M\u00f6llers vingar, Palme under Erlanders, Ingvar Carlsson under Palmes, och s\u00e5 vidare. \u00c4ven om G\u00f6ran Persson g\u00e4rna framst\u00e4llde sig som en outsider som skolats i Katrineholm, och inte av den socialdemokratiska stockholmsaristokratin, hade han likfullt tillbringat sju \u00e5r i maktens absoluta centrum, som minister och ekonomisk talesperson. Partiledarvalet 2007 stod mellan Mona Sahlin och Per Nuder, som kommit att framst\u00e5 som arketyperna f\u00f6r den nya tidens politiska broilers, sedan barnsben uppvuxna i den politiska adeln.<\/p>\n Men H\u00e5kan Juholts bakgrund var en annan. Han hade gjort en klassisk folkr\u00f6relsekarri\u00e4r som blivit allt mer ovanlig i de ledande skikten. Som ung\u00a0 SSU-are skrev och stencilerade han medlemstidningen Kretsens lilla r\u00f6da, s\u00e5lde lotter och for som ett jehu runt Kalmar l\u00e4n f\u00f6r att organisera valkampanjer. Under 1980-talet, n\u00e4r det \u00e4nnu p\u00e5gick en vital ideologisk debatt inom SSU satt han i f\u00f6rbundsstyrelsen och han protesterade h\u00f6gljutt mot partiets st\u00f6d \u00e5t regeringen Bildts krispaket. Som riksdagsledamot fr\u00e5n 1994 socialiserades han snabbt in i sin nya milj\u00f6. Men en yvig lantis fr\u00e5n Sm\u00e5land kunde aldrig accepteras i de fina Stockholmssalongerna. Med Mona Sahlin som partiledare fick han kicken som partisekretare. Sin tid i frysboxen anv\u00e4nde Juholt till att resa runt i partilandet och lyssna. Och vad h\u00f6rde han? Det som dominerat samtalen ute i arbetarkommunerna de senaste \u00e5ren; missn\u00f6jet med partiets h\u00f6gervridning.<\/p>\n Att Juholt kunde bli vald till partiledare kan bara f\u00f6rst\u00e5s som att man uppfattade att han f\u00f6retr\u00e4dde denna riktning. Partih\u00f6gern var s\u00e5 misskrediterad av valf\u00f6rlusten att partiets mitt- och v\u00e4nsterflygel f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen kunde avg\u00f6ra utg\u00e5ngen av partiledarvalet<\/p>\n Och man ville s\u00e5 g\u00e4rna g\u00f6ra Juholt till en v\u00e4nsterman. Det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5. Hans installationstal var fullt av s\u00e5dan retorik: Vi m\u00e5ste f\u00e5 vara medborgare, inte kunder. Den offentliga sektorn m\u00e5ste uppgraderas \u2013 men inte subventioneras av l\u00e5ga kvinnol\u00f6ner. Det \u00e4r orimligt att slumpa bort gemensam egendom. Pensionssystemet, d\u00e4r m\u00e5nga inte kommer att f\u00e5 h\u00e4lften av sin l\u00f6n, m\u00e5ste ses \u00f6ver. Avregleringar som lett till orimliga konsekvenser m\u00e5ste \u201dom- eller p\u00e5regleras\u201d.<\/p>\n Partikongressen jublade \u2013 men inte bara den. Vad m\u00e5nga idag gl\u00f6mt bort \u00e4r att partiets opinionssiffror steg med en femtedel direkt efter valet av Juholt och under v\u00e5ren 2011 l\u00e5g p\u00e5 niv\u00e5er som L\u00f6fven \u00e4nnu inte kommit i n\u00e4rheten av. Tv\u00e4rt emot den bild man i efterhand velat skapa \u2013 en\u00a0 partiledare med v\u00e4nsterretorik skr\u00e4mde inte bort v\u00e4ljarna.<\/p>\n M\u00e5nga av de radikala tong\u00e5ngar som kunde h\u00f6ras i samband Juholts installationstal klingade snart bort och G\u00f6ran Greider talade besviket om v\u00e4rldshistoriens kortaste v\u00e4nsterv\u00e5g. Det hindrade inte att s\u00e5v\u00e4l det gamla ledarskapet som borgerligheten k\u00e4nde djup olust inf\u00f6r en partiledare som inf\u00f6r trycket fr\u00e5n v\u00e4nster faktiskt kunde s\u00e4ga att pensions\u00f6verenskommelsen borde omf\u00f6rhandlas, att Sverige borde l\u00e4mna Afghanistan eller att vinster i v\u00e5rden var or\u00e4ttf\u00e4rdiga; m\u00e5 vara att han sa tv\u00e4rt om dan d\u00e4rp\u00e5. Det interna krypskyttet och det v\u00e4lorkestrerade borgerliga mediedrevet satte snart in. Det fanns en betydande oro att socialdemokratin var p\u00e5 v\u00e4g att l\u00e4mna det stora samf\u00f6rst\u00e5nd som r\u00e5tt om huvudinriktningen av svensk politik under de senaste decennierna.<\/p>\n I de fina salongernas\u00a0 m\u00f6ttes han bara av f\u00f6rakt \u2013 klassf\u00f6rakt.\u00a0 En medial narr, skrev DN:s kulturchef, och liknade\u00a0 honom vid en maktberusad Jeppe p\u00e5 Berget som ikl\u00e4dd falska fj\u00e4drar vaknar i baronens s\u00e4ng. Och i det egna partiet s\u00e5g den sidsteppade partih\u00f6gern snart m\u00f6jligheten att f\u00e5 sin revansch. Mot en helig allians mellan sina egna vedersakare, borgarpressen samt\u00a0 radio- och TV:s \u201dopolitiska\u201d kommentatorer hade han inget att s\u00e4tta emot, s\u00e4rskilt som hans personliga tillkortakommanden\u00a0 inte heller var obetydliga.<\/p>\n <\/p>\n H\u00d6GERNS \u00c5TERKOMST<\/strong><\/p>\n Fallet blev inte bara Juholts personligen. Partih\u00f6gern fick sin revansch. Men vad h\u00e4nde med v\u00e4nstern? Utfallet av partikongressen 2013 kan tolkas p\u00e5 flera s\u00e4tt. I centrum stod fr\u00e5gan om f\u00f6rsvaret av den solidariska v\u00e4lf\u00e4rden, fri fr\u00e5n privata vinster. I f\u00f6rl\u00e4ngningen handlade debatten om partiet fortfarande trodde p\u00e5 den reformistiska strategins samh\u00e4llsomvandlande kraft.<\/p>\n F\u00f6rv\u00e4ntningarna om ett avg\u00f6rande st\u00e4llningstagande mot vinster i v\u00e4lf\u00e4rden var stora, och l\u00e5ngt ifr\u00e5n ogrundade. LO hade redan uttalat sig f\u00f6r non-profitprincipen. Till kongressen hade 450 yrkanden i fr\u00e5gan inkommit fr\u00e5n hela landet \u2013 s\u00e5 gott som samtliga kritiska inte bara till vinster i v\u00e4lf\u00e4rden utan ocks\u00e5 till p\u00e5g\u00e5ende privatiseringar och utf\u00f6rs\u00e4ljningar. Var partimajoriteten stod r\u00e5dde ingen tvekan.<\/p>\n Den nya partiledningens linje inf\u00f6r kongressen gick kristallklart i en annan riktning. Beslutet fr\u00e5n partikongressen 2009 att inte mots\u00e4tta sig vinster i v\u00e4lf\u00e4rden skulle kvarst\u00e5. I grunden f\u00f6rklarade man sig positiv till vad man kallar m\u00e5ngfald i v\u00e5rden och att andelen privata utf\u00f6rare \u00f6kar.<\/p>\n Trots den massiva opinionen fr\u00e5n partileden besl\u00f6t kongressen, med n\u00e5gra mindre f\u00f6r\u00e4ndringar, enh\u00e4lligt i enlighet med partistyrelsens f\u00f6rslag. I en medvetet vag formulering som inte begr\u00e4nsar partiledningens fortsatta agerande heter det att m\u00f6jligheterna f\u00f6r riskkapitalister och andra akt\u00f6rer att plocka ut privata vinster, och g\u00f6ra andra former av v\u00e4rde\u00f6verf\u00f6ringar fr\u00e5n v\u00e4lf\u00e4rdssektorn, b\u00f6r avsev\u00e4rt begr\u00e4nsas.<\/p>\n Hur var detta m\u00f6jligt? Det \u00e4r h\u00e4r viktigt att f\u00f6rst\u00e5 vad det socialdemokratiska partiet \u00e4r. Att det varit m\u00f6jligt att mobilisera en s\u00e5 stark opinion mot vinster i v\u00e5rden visar, och det \u00e4r ju ett huvudtema i denna artikel, att partiet fortfarande har kvar vissa grundl\u00e4ggande drag av folkr\u00f6relseparti. Men partiet har samtidigt i hundra \u00e5r varit en integrerad del av det parlamentariska systemet som konsekvent prioriterat valsegrar och regeringsinnehav framf\u00f6r systemf\u00f6r\u00e4ndringar. \u00c4nda sedan partiledningen f\u00f6re f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget k\u00f6rde \u00f6ver partimajoriteten i synen p\u00e5 f\u00f6rsvaret har den aldrig tvekat att driva sin linje mot medlemmarna om det varit n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att beh\u00e5lla sina parlamentariska positioner p\u00e5 olika niv\u00e5er. Pensionsreformen och EU-intr\u00e4det p\u00e5 1990-talet \u00e4r n\u00e5gra sentida symbolfr\u00e5gor.<\/p>\n P\u00e5 samma s\u00e4tt \u00e4r bejakande av\u00a0 vinster i v\u00e4lf\u00e4rden, avregleringar och privatiseringar sedan decennier en integrerad del av socialdemokratins nyliberala politik En orientering bort fr\u00e5n den skulle \u2013 som vi s\u00e5g av Juholts blygsamma f\u00f6rs\u00f6k \u2013 \u00f6ppna\u00a0 f\u00f6r h\u00e5rda angrepp fr\u00e5n borgerligheten och dess uppbackare i media och \u00e4ventyra partiets orientering mot mitten d\u00e4r partiledningen tror att den enda v\u00e4gen \u00e5ter till regeringstaburetterna\u00a0 g\u00e5r.<\/p>\n Detta \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6rklaringen till den andra paradoxen i partiets utveckling de senaste \u00e5ren: partih\u00f6gerns revansch p\u00e5 alla ledande poster. De personer som f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var diskvalificerade inte bara som partiledarkandidater utan ocks\u00e5 som framtr\u00e4dande spr\u00e5kr\u00f6r p\u00e5 grund av allt f\u00f6r n\u00e4ra kopplingar till partiets h\u00f6gervridning \u2013 en\u00a0 Mikael Damberg, en Ylva Johansson \u2013 f\u00e5r nu oemotsagda f\u00f6retr\u00e4da partiet. Och till partikanslierna \u00e5terv\u00e4nder delar av det gamla garde som tj\u00e4nat storkovan genom att s\u00e4lja sina kunskaper till konsult- och finanskapitalet , men nu anar nya poster i regeringskanslierna \u2013 exempelvis\u00a0 en Jan Larsson fr\u00e5n McKinsey och Nordea. Snart kommer v\u00e4l Nuder fr\u00e5n Wallenbergsf\u00e4ren och \u00d6stros fr\u00e5n bankkapitalet ocks\u00e5\u2026<\/p>\n De har genom \u00e5rtionden i maktens skugga och korridorer skaffat sig erfarenheter av det realpolitiska hantverket som v\u00e4nsterns utest\u00e4ngda f\u00f6retr\u00e4dare saknar.<\/p>\n <\/p>\n VILKEN V\u00c4G F\u00d6R V\u00c4NSTERN?<\/strong><\/p>\n F\u00f6r ett par \u00e5r sedan skrev n\u00e5gra unga SSU:are en uppm\u00e4rksammad bok med titeln Snart g\u00e5r vi utan er. Den hotfulla titeln till trots skall man ha klart f\u00f6r sig att det \u00e4r utomordentligt ovanligt med partisplittringar inom socialdemokratin. Ist\u00e4llet har m\u00e5nga av de kritiska skaffat sig positioner inom r\u00f6relsen f\u00f6r att kunna forts\u00e4tta v\u00e4nsterdebatten. Tankesmedjan Katalys, finansierad av ett antal fackf\u00f6rbund, \u00e4r kanske det fr\u00e4msta exemplet. Deras analyser har redan f\u00e5tt stort genomslag i det politiska samtalet. Samtidigt \u00e4r det uppenbart att m\u00e5nga av den socialdemokratiska v\u00e4nsterns konkreta politiska program \u2013 uttryckt i f\u00f6rsvaret f\u00f6r den solidariska v\u00e4lf\u00e4rdsstaten \u2013 delas av \u00e4n st\u00f6rre grupper utanf\u00f6r partiet. \u00c4ven f\u00f6r oss som \u00e4r oense om den reformistiska v\u00e4gens h\u00e5llbarhet \u00e4nda fram till m\u00e5let borde ett f\u00f6rdjupat samarbete och id\u00e9utbyte framst\u00e5 som en sj\u00e4lvklarhet. I v\u00e4gen f\u00f6r detta har \u2013 f\u00f6rutom en traditionell sekterism fr\u00e5n den \u00f6vriga v\u00e4nstern \u2013 l\u00e4nge st\u00e5tt partiets krav p\u00e5 obrottslig lojalitet med den egna r\u00f6relsen, annars hotar uteslutningar. Men kanske h\u00e5ller detta p\u00e5 att luckras upp?<\/p>\n En av de m\u00e5nga intressanta slutsatserna fr\u00e5n socialdemokraternas kriskommission 20111 var att det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r socialdemokraterna att \u00f6ka samarbetet med str\u00f6mningar utanf\u00f6r partiet. Det p\u00e5g\u00e5r en massa intressanta samtal runt omkring oss d\u00e4r vi inom v\u00e4nstern b\u00f6r vara med. Partiet ska \u00f6ppnas mot progressiva krafter och r\u00f6relser, forskare, f\u00f6rfattare och andra som vill delta, var det entydiga budskapet. Det \u00e4r en \u00f6ppning som m\u00e5ste utnyttjas maximalt._\u2605<\/p>\n En artikel av Kjell \u00d6stberg. Artikelf\u00f6rfattaren \u00e4r professor i Samtidshistoria vid S\u00f6dert\u00f6rns h\u00f6gskola och forskare med fokus p\u00e5 arbetarr\u00f6relsen.<\/i><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Med avs\u00e4ttandet av H\u00e5kan Juholt tog den socialdemokratiska h\u00f6gern en gruvlig revansch. Partiets medlemsantal och basaktivitet sjunker sedan \u00e5rtionden samman. Men \u2013 trots allt \u2013 har de interna mots\u00e4ttningarna i partiet inte varit s\u00e5 skarpa sedan f\u00f6rra seklets b\u00f6rjan, menar … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"8615576953_93bfa3d0fb_z\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2013\/11\/8615576953_93bfa3d0fb_z.jpg\")
<\/a>s\u00e5g som \u201den investering i framtiden\u201d till regeringen Reinfeldts f\u00f6rs\u00f6k att komma \u00e5t fackf\u00f6reningarna genom den h\u00f6jda a-kasseavgiften, har strategin att f\u00f6rsvaga arbetarr\u00f6relsen varit en huvudlinje i borgerlig politik.<\/p>\n