{"id":1421,"date":"2014-12-26T12:17:36","date_gmt":"2014-12-26T11:17:36","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1421"},"modified":"2020-09-09T23:19:28","modified_gmt":"2020-09-09T22:19:28","slug":"om-flygande-bilar-och-profitkvotens-fallande-tendens","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2014\/12\/26\/om-flygande-bilar-och-profitkvotens-fallande-tendens\/","title":{"rendered":"Om flygande bilar och profitkvotens fallande tendens"},"content":{"rendered":"

Kapitalismen har en oerh\u00f6rd f\u00f6rm\u00e5ga att utveckla produktivkrafterna. Trots alla sina brister \u00e4r systemet d\u00e4rmed i historisk mening progressivt. Detta \u00e4r i det n\u00e4rmaste axiom inom marxismen som g\u00e5r tillbaka \u00e4nda till Kommunistiska manifestet. Men st\u00e4mmer det verkligen i dagens v\u00e4rld? David Graeber r\u00f6r om bland de f\u00f6rgivettagna sanningarna.<\/strong><\/p>\n

En hemlig undran sv\u00e4var \u00f6ver oss, en k\u00e4nsla av besvikelse, ett brutet l\u00f6fte som vi fick n\u00e4r vi var barn, om hur v\u00e5r v\u00e4rld skulle komma att bli n\u00e4r vi blev vuxna. Jag syftar inte p\u00e5 de typiska falska l\u00f6ften som ges till barn (om att v\u00e4rlden \u00e4r r\u00e4ttvis, att de som jobbar h\u00e5rt kommer att bli bel\u00f6nade), utan p\u00e5 ett l\u00f6fte till en speciell generation \u2013 ett l\u00f6fte till de som var barn p\u00e5 femtio-, sextio-, sjuttio- eller \u00e5ttiotalet \u2013 n\u00e5got som aldrig uttalades som ett l\u00f6fte, utan som en r\u00e4cka antaganden om hur v\u00e5r v\u00e4rld som vuxna skulle vara. Och eftersom det aldrig riktigt artikulerades som ett l\u00f6fte s\u00e5 \u00e4r vi, nu n\u00e4r det inte besannats, f\u00f6rvirrade; uppr\u00f6rda, men samtidigt besv\u00e4rade av v\u00e5r uppr\u00f6rdhet; skamsna \u00f6ver hur vi kunde tro p\u00e5 de vuxna fr\u00e5n b\u00f6rjan. F\u00f6r att uttrycka det kort: Var \u00e4r de flygande bilarna? Var \u00e4r gravitationsf\u00e4lt\u00adinstrumenten, teleporteringsredskapen, tricordrarna, od\u00f6dlighetsmedicinerna, kolonierna p\u00e5 Mars, och alla de andra teknologiska underverk som varje barn som v\u00e4xte upp fr\u00e5n mitten av 1900-talet trodde skulle finnas nu? \u00c4ven s\u00e5dana innovationer som tycktes ligga i n\u00e4rtid, som kloning och kryoteknik, lyckade inte alls infria de f\u00f6rhoppningar de ingav. Vi k\u00e4nner mycket v\u00e4l till datorernas fantastiska v\u00e4rld, n\u00e4stan som om det vore n\u00e5gon form av of\u00f6rutsedd kompensation, men i sj\u00e4lva verket har vi inte heller f\u00f6rt datortekniken till de niv\u00e5er som man p\u00e5 femtiotalet f\u00f6rv\u00e4ntade sig att man skulle ha uppn\u00e5tt idag. Vi har inte datorer som man kan f\u00f6ra ett intressant samtal med, eller robotar som kan rasta hunden eller g\u00e5 och handla.<\/p>\n

Jag var \u00e5tta \u00e5r n\u00e4r Apollo 11 landade p\u00e5 m\u00e5nen och jag minns att jag r\u00e4knade ut att det magiska \u00e5r 2000 skulle jag vara 39, och jag undrade hur v\u00e4rlden skulle komma att se ut d\u00e5. Trodde jag att v\u00e4rlden skulle inneh\u00e5lla dessa underverk? Sj\u00e4lvklart, det gjorde alla m\u00e4nniskor. K\u00e4nner jag mig lurad nu? Det verkade osannolikt att jag skulle f\u00e5 uppleva alla de saker jag l\u00e4ste om i science fictionb\u00f6ckerna, men det f\u00f6ll mig aldrig in att jag inte skulle f\u00e5 uppleva n\u00e5gra alls.<\/p>\n

Vid millennieskiftet s\u00e5 f\u00f6rv\u00e4ntade jag mig en massa reflektioner om hur vi kunnat hamna s\u00e5 fel i f\u00f6ruts\u00e4gelserna om den framtida tekniken. Ist\u00e4llet utgick i stort sett alla auktoritativa t\u00e4nkare \u2013 b\u00e5de till h\u00f6ger och v\u00e4nster \u2013 fr\u00e5n antagandet att vi lever i en aldrig tidigare sk\u00e5dad teknologisk utopi av ena eller andra slaget. Det vanliga s\u00e4ttet att hantera den obehagliga k\u00e4nslan att detta kanske inte st\u00e4mmer \u00e4r att f\u00f6sa undan den, att framh\u00e4rda i att allt fram\u00e5tskridande som kunnat ske har skett, och att f\u00f6rv\u00e4nta sig mer \u00e4r bara dumt: \u201d \u2013 Aha, du menar Jetsongrejerna?\u201d fr\u00e5gar man mig. Underf\u00f6rst\u00e5tt; \u2013Det var ju bara f\u00f6r barn! Som vuxna fattar vi ju att Familjen Jetson gav en ungef\u00e4r lika verklighetstrogen bild av framtiden som Familjen Flinta av sten\u00e5ldern. \"Jetsonslogo640x480\"<\/a><\/p>\n

Fast \u00e4ven p\u00e5 sjuttio- och \u00e5ttiotalet s\u00e5 upplyste s\u00e5 pass sansade k\u00e4llor som National Geographic<\/em> och Smithsonianinstitutet <\/em>den tidens barn om att rymdstationer och bemannade resor till Mars var n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende realiteter. Science fictionfilmer brukade ge konkreta \u00e5rtal, oftast bara en generation in i framtiden, f\u00f6r n\u00e4r de futuristiska fantasierna utspelade sig. \u00c5r 1968 tyckte Stanley Kubrick att biobes\u00f6karna skulle finna det helt naturligt att det trettio \u00e5r senare, 2001, skulle finnas kommersiella m\u00e5nresor, rymdstationer som liknade st\u00e4der och datorer med m\u00e4nsklig personlighet vilka \u00f6vervakade astronauter som f\u00f6rsatts i dvala med f\u00f6rl\u00e5ngsammad \u00e4mnesoms\u00e4ttning p\u00e5 rymdf\u00e4rden mot Jupiter. Videotelefoni \u00e4r i princip den enda nya teknik som f\u00f6rekommer i filmen som verkligen har uppst\u00e5tt, och den var teknisk m\u00f6jlig redan n\u00e4r filmen visades. 2001<\/em> kan f\u00f6rst\u00e5s vara ett kuri\u00f6st undantag, men vad ska man s\u00e4ga om Star Trek<\/em>? Mytologin i tv-serien h\u00e4rstammar ju ocks\u00e5 fr\u00e5n sextiotalet d\u00e5 den b\u00f6rjade s\u00e4ndas, men serien har sedermera \u00e5terupplivats flera g\u00e5nger vilket tvingar en tittare, fr\u00e5n s\u00e4g \u00e5r 2005, att hantera det faktum att enligt programmets tidslinje s\u00e5 skulle de sj\u00e4lva leva i en v\u00e4rld som h\u00e5ller p\u00e5 att \u00e5terh\u00e4mta sig efter att nedk\u00e4mpat de genetisk tillverkade \u00f6verm\u00e4nniskorna i det Eugenetiska kriget p\u00e5 nittiotalet. N\u00e4r skaparna av Tillbaka till framtiden II<\/em> \u00e5r 1989 skildrade vanliga ungdomar som f\u00e4rdades med flygande bilar och antigravitations-skateboards s\u00e5 var det oklart om det skulle tolkas som ett sk\u00e4mt eller en f\u00f6ruts\u00e4gelse.<\/p>\n

Vanligen \u00e4r man i science fiction vag med dateringen av skeendet s\u00e5 att man framst\u00e4ller \u201dframtiden\u201d som ett omr\u00e5de f\u00f6r ren fantasi, inte olikt Midg\u00e5rd eller Narnia eller som i Star Wars\u00b4 \u201da long time ago in a galaxy far, far away\u201d. S\u00e5ledes \u00e4r science fiction-framtiden oftast ingen framtid alls, utan mer en alternativ dimension, en dr\u00f6mtid, ett teknologiskt n\u00e5gon annanstans, som existerar i ett kommande p\u00e5 samma s\u00e4tt som alver och drakd\u00f6dare existerade i ett f\u00f6rflutet \u2013 blott en annan arena d\u00e4r man kan l\u00e5ta moralisk dramatik och mytiska fantasier utspela sig f\u00f6r en publik som sitter fast i den njutningsfyllda konsumtionens \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd.<\/p>\n

Kanske kan den k\u00e4nslighet f\u00f6r kulturfenomens inneb\u00f6rd som man brukar ben\u00e4mna postmodernism b\u00e4st f\u00f6rst\u00e5s som en utdragen meditation \u00f6ver de teknologiska f\u00f6r\u00e4ndringar som aldrig kom? Fr\u00e5gan d\u00f6k upp hos mig n\u00e4r jag tittade p\u00e5 en av de senaste Star Wars-filmerna. Filmen var usel, men jag kunde inte undg\u00e5 att imponeras av kvaliteten p\u00e5 specialeffekterna. Medan jag drog mig till minnes de klumpiga specialeffekter som var typiska f\u00f6r femtiotalets science fictionfilmer t\u00e4nkte jag p\u00e5 hur imponerad en publik fr\u00e5n den tiden skulle vara om det vetat vad vi kan \u00e5stadkomma nu \u2013 bara f\u00f6r att sedan inse: Nej, i sj\u00e4lva verket inte alls. De skulle nog inte alls vara s\u00e4rskilt imponerade. De trodde att vi skulle kunna g\u00f6ra de h\u00e4r p\u00e5 riktigt vid det h\u00e4r laget. Inte bara hitta p\u00e5 b\u00e4ttre s\u00e4tt att simulera dem.<\/p>\n

Simulera, \u00e4r ett nyckelord. De teknologier som har utvecklats sedan femtiotalet \u00e4r i huvudsak antingen medicinsk teknologi eller informationsteknologi \u2013 i stor utstr\u00e4ckning simuleringsteknologier. Det \u00e4r teknologier f\u00f6r det Jean Baudrillard och Umberto Eco kallar \u201ddet hyperrealistiska\u201d; f\u00f6rm\u00e5gan att g\u00f6ra imitationer som \u00e4r mer realistiska \u00e4n originalen. Den postmoderna k\u00e4nsligheten; f\u00f6rest\u00e4llningen att vi p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt hade brutit in i en exempell\u00f6s ny historisk period d\u00e4r vi ins\u00e5g att det inte fanns n\u00e5got som verkligen \u00e4r nytt, att stora historiska ber\u00e4ttelser om fram\u00e5tskridande och befrielse nu var meningsl\u00f6sa, att allt var efterapning, ironisk upprepning, fragmentering och \u00e4ndl\u00f6sa pastischer. Allt det d\u00e4r blir begripligt i en teknologisk milj\u00f6 d\u00e4r det enda de verkliga genombrotten handlade om var s\u00e5dant som gjorde det l\u00e4ttare att skapa, \u00f6verf\u00f6ra och rearrangera virtuella projektioner av saker som antingen redan existerade eller, kom vi att inse, aldrig skulle komma att existera. Vi skulle s\u00e4kert inte ha pratat p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet om det var s\u00e5 att vi semestrade i kupoler p\u00e5 Mars, bar runt p\u00e5 k\u00e4rnkraftverk i fickformat eller telekinetiska tankel\u00e4sningsapparater. Det postmoderna \u00f6gonblicket var en desperat str\u00e4van att omvandla det som annars skulle ha varit en bitter besvikelse till n\u00e5got epokg\u00f6rande, nytt och sp\u00e4nnande.<\/p>\n

Postmodernism<\/strong><\/p>\n

I de tidiga framst\u00e4llningarna om postmodernismen, som i stor utstr\u00e4ckning kom ur den marxistiska traditionen, fanns en hel del av den h\u00e4r teknologiska bakgrunden med. I Fredric Jamesons Postmodernism, or the Cultural Logic of Late Capitalism<\/em> f\u00f6reslog han termen postmodernism f\u00f6r att beteckna den kulturella logik som k\u00e4nnetecknade en ny teknologisk fas av kapitalismen, en fas som hade f\u00f6rutsp\u00e5tts av den marxistiska ekonomen Ernest Mandel redan 1972. Mandel h\u00e4vdade att m\u00e4nskligheten stod inf\u00f6r \u201den tredje teknologisk revolution\u201d, lika omv\u00e4lvande som den neolitiska eller den industriella revolutionen; i vilken datorer, robotar, nya energik\u00e4llor och informationsteknologi skulle ers\u00e4tta industriarbetet. \u201dArbetets d\u00f6d\u201d, som det snart kom att kallas, skulle komma att reducera oss alla till designers och datatekniker som matar in v\u00e5ra fria visioner i de cybernetiskt styrda produktionsanl\u00e4ggningarna.<\/p>\n

Resonemang om arbetets d\u00f6d var popul\u00e4ra under sent sjuttiotal och tidigt \u00e5ttiotal, d\u00e5 samh\u00e4llst\u00e4nkare bearbetade fr\u00e5gan vad som skulle h\u00e4nda med den av arbetarklassen ledda kampen f\u00f6r samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring om arbetarklassen inte l\u00e4ngre existerade. (Man svarade: kampen kommer att omvandlas till identitetspolitik.) Jameson ans\u00e5g att han unders\u00f6kte de medvetandeformer och historiska varseblivningsm\u00f6nster, som troligtvis skulle uppkomma under denna nya tids\u00e5lder.<\/p>\n

Det som ist\u00e4llet h\u00e4nde var att utbredningen av informationsteknologi och nya s\u00e4tt att organisera transporter \u2013 containeriseringen av sj\u00f6farten, till exempel \u2013 gjorde det m\u00f6jligt att utlokalisera samma gamla sorts industrijobb till Ostasien, Latinamerika och andra l\u00e4nder d\u00e4r tillg\u00e5ngen p\u00e5 billig arbetskraft till\u00e4t arbetsgivarna att anv\u00e4nda betydligt mindre teknologiskt avancerade produktionslinor \u00e4n vad de skulle ha tvingats g\u00f6ra i heml\u00e4nderna. F\u00f6r dem som levde i Europa, Nordamerika eller Japan tycktes resultatet p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt bli det som f\u00f6rutsagts. De r\u00f6kbolmande fabrikerna f\u00f6rsvann, jobben delades mellan ett l\u00e4gre skikt av tj\u00e4nsteproducerande arbetare och ett \u00f6vre skikt som, inneslutna i hermetiska bubblor, satt och lekte med datorer. Men under allt lurade en obehaglig medvetenhet om att denna civilisation d\u00e4r arbetet avskaffats var en gigantisk bluff. V\u00e5ra noggrant utformade h\u00f6gteknologiska l\u00f6parskor producerades inte av intelligenta cyborger eller av sj\u00e4lvreplikerande molekyl\u00e4r nanoteknologi. De syddes p\u00e5 motsvarigheten till gammaldags Singer-symaskiner, av d\u00f6ttrarna till mexikanska och indonesiska b\u00f6nder, vilka som en f\u00f6ljd av handelsavtal genomdrivna av WTO och NAFTA f\u00f6rdrivits fr\u00e5n sin familjejord. Under det postmoderna varseblivningsm\u00f6nstret, med dess hyllningar till det \u00e4ndl\u00f6sa spelet med bilder och ytor, l\u00e5g en lurande skuldmedvetenhet.<\/p>\n

Varf\u00f6r skedde inte denna s\u00e5 livfullt skildrade teknologiska explosion \u2013 m\u00e5nbaserna, robotfabrikerna \u2013 som alla f\u00f6rv\u00e4ntade sig? Det finns tv\u00e5 m\u00f6jligheter. Antingen var v\u00e5ra f\u00f6rv\u00e4ntningar om takten i den teknologiska utvecklingen orealistiska (och d\u00e5 m\u00e5ste vi f\u00f6rklara varf\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga intelligenta m\u00e4nniskor inte trodde det) eller s\u00e5 var f\u00f6rv\u00e4ntningarna inte orealistiska (och i s\u00e5 fall m\u00e5ste vi f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 hur s\u00e5 m\u00e5nga lovande id\u00e9er och antaganden helt sp\u00e5rade ur). De flesta samh\u00e4llsanalytiker v\u00e4ljer den f\u00f6rsta f\u00f6rklaringen och kopplar problemet till kalla krigets rymdkappl\u00f6pning. Hur kom det sig, fr\u00e5gar de, att b\u00e5de USA och Sovjetunionen blev besatta av bemannade rymdf\u00e4rder? Det var ju aldrig n\u00e5got effektivt s\u00e4tt att bedriva vetenskaplig forskning. Och det uppmuntrade till en massa orealistiska id\u00e9er om hur m\u00e4nsklighetens framtid skulle komma att se ut. Kunde svaret vara att b\u00e5de USA och Sovjetunionen, ett \u00e5rhundrade tidigare, varit pionj\u00e4rsamh\u00e4llen; det ena expanderande v\u00e4sterut, det andra ut \u00f6ver Sibirien? Bar inte b\u00e5da l\u00e4nderna p\u00e5 en mytbildning om en gr\u00e4nsl\u00f6s, expansiv framtid; om m\u00e4nsklig kolonisering och vidstr\u00e4ckta obefolkade territorier, som bidrog till att \u00f6vertyga ledarna f\u00f6r de b\u00e5da supermakterna att det kampen g\u00e4llde var f\u00f6rm\u00e5gan att kontrollera sj\u00e4lva framtiden? Utan tvekan spelade alla m\u00f6jliga myter in i utvecklingen, men det s\u00e4ger trots allt ingenting om det \u00f6vergripa\"H\u00e4pna1\"<\/a>nde projektets genomf\u00f6rbarhet. En del av de h\u00e4r science fiction fantasierna skulle ha kunnat se dagens ljus (vi kan i nul\u00e4get inte veta vilka). F\u00f6r tidigare generationer hade utvecklingen verkligen frambringat deras science fiction fantasier. F\u00f6r dem som v\u00e4xte upp vid f\u00f6rra sekelskiftet, som l\u00e4ste Jules Verne och H-G Wells och som f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rest\u00e4lla sig hur v\u00e4rlden skulle vara, till exempel 1960, med flygande maskiner, rymdskepp, ub\u00e5tar, radio och TV \u2013 och ja, det var p\u00e5 det stora hela vad de fick ocks\u00e5. Om det inte var orealistiskt att \u00e5r 1900 dr\u00f6mma om att m\u00e4nniskan skulle flyga till m\u00e5nen varf\u00f6r var det orealistiskt att p\u00e5 sextiotalet dr\u00f6mma om ryggraketer eller st\u00e4drobotar?<\/p>\n

Innovationstakt<\/strong><\/p>\n

Faktum \u00e4r att redan n\u00e4r dessa dr\u00f6mmar fick sina konturer s\u00e5 h\u00f6ll den materiella basen f\u00f6r att uppfylla dem p\u00e5 att vittra bort. Det finns sk\u00e4l att tro att den kraftfulla teknologiska innovationstakten fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1900-talet hade saktat in redan p\u00e5 femtio- och sextiotalet. Det kom en sista rusch p\u00e5 femtiotalet n\u00e4r mikrov\u00e5gsugnen (1954), p-pillret (1957) och lasertekniken (1958) uppfanns i snabb f\u00f6ljd. Men sedan dess har teknologiska framsteg handlat om att kombinera befintliga teknologier p\u00e5 nya s\u00e4tt (som i rymdkappl\u00f6pningen) eller nya s\u00e4tt att g\u00f6ra befintliga teknologier tillg\u00e4ngliga f\u00f6r konsumenter (d\u00e4r televisionen som uppfanns 1926 men b\u00f6rjade massproduceras f\u00f6rst efter andra v\u00e4rldskriget \u00e4r det mest tydliga exemp\u00adlet). Trots det s\u00e5 var den allm\u00e4nna bilden p\u00e5 sextiotalet, delvis som en f\u00f6ljd av att rymdkappl\u00f6pningen gav intrycket att det skedde betydande framsteg, att takten i den teknologiska f\u00f6r\u00e4ndringen \u00f6kade p\u00e5 ett okontrollerbart, skr\u00e4mmande s\u00e4tt.<\/p>\n

Alvins Tofflers b\u00e4sts\u00e4ljare Framtidschocken<\/em>, fr\u00e5n 1970, h\u00e4vdade att i stort sett alla sextiotalets samh\u00e4llsproblem kunde h\u00e4rledas till den \u00f6kande teknologiska f\u00f6r\u00e4ndringstakten. En \u00e4ndl\u00f6s str\u00f6m av vetenskapliga genombrott omvandlade grundvillkoren f\u00f6r den dagliga existensen och gjorde amerikanerna os\u00e4kra p\u00e5 vad ett normalt liv innebar. Om man tittar p\u00e5 familjen s\u00e5 var det inte bara p-pillret utan ocks\u00e5 utsikterna till provr\u00f6rsbefruktning, \u00e4gg- och spermadonation som tycktes g\u00f6ra sj\u00e4lva id\u00e9n om moderskap till n\u00e5got som tillh\u00f6rde det f\u00f6rg\u00e5ngna.<\/p>\n

M\u00e4nniskorna var inte psykologiskt anpassade till den h\u00e4r f\u00f6r\u00e4ndringstakten, skrev Toffler. Han myntade en term f\u00f6r fenomenet \u201daccelerative thrust\u201d (ungef\u00e4r; accelerationsskapande framryckning). Denna hade b\u00f6rjat med den industriella revolutionen, men omkring 1850 var den ett oveders\u00e4gligt faktum. Det var inte bara att allting runtomkring oss f\u00f6r\u00e4ndrades, utan det mesta \u2013 den m\u00e4nskliga kunskapen, befolkningens storlek, industritillv\u00e4xten, energianv\u00e4ndningen \u2013 v\u00e4xte exponentiellt. Enda l\u00f6sningen, h\u00e4vdade Toffler, var att f\u00e5 n\u00e5gon form av kontroll \u00f6ver processen; att skapa institutioner som kunde bed\u00f6ma framv\u00e4xande teknologier och deras f\u00f6rmodade konsekvenser, f\u00f6rbjuda s\u00e5dana som sannolikt var socialt s\u00f6ndrande och att leda utvecklingen mot social sammanh\u00e5llning.<\/p>\n

Fast\u00e4n flera av de historiska trender som Toffler beskriver \u00e4r verkliga s\u00e5 hade de flesta av dessa exponentiella trender stannat av n\u00e4r boken kom ut. Ungef\u00e4r 1970 b\u00f6rjade \u00f6kningen av antalet publicerade vetenskapliga artiklar i v\u00e4rlden \u2013 en siffra som tidigare dubblerades var femtonde \u00e5r \u2013 plana ut. Detsamma g\u00e4llde antalet b\u00f6cker och patent.<\/p>\n

Tofflers anv\u00e4ndning av termen \u201dacceleration\u201d var s\u00e4rskilt missvisande. Under st\u00f6rsta delen av m\u00e4nniskans historia har toppfarten en m\u00e4nniska kunnat f\u00e4rdas i varit cirka 40 km\/t. Vid sekelskiftet 1900 hade den stigit till 160 km\/t och under de f\u00f6ljande 70 \u00e5ren tycktes den \u00f6ka exponentiellt. N\u00e4r Toffler skrev, 1970, var den snabbaste hastigheten en m\u00e4nniska f\u00e4rdats ungef\u00e4r 40\u00a0 000 km\/t, vilket uppn\u00e5ddes av bes\u00e4ttningen p\u00e5 Apollo 10 bara ett \u00e5r tidigare. Med en s\u00e5dan exponentiell \u00f6kningstakt m\u00e5ste det ha verkat f\u00f6rnuftigt att t\u00e4nka sig att m\u00e4nskligheten inom ett antal \u00e5rtionden skulle utforska andra solsystem.<\/p>\n

Efter 1970 har ingen ytterligare hastighets\u00f6kning skett. Bes\u00e4ttningen p\u00e5 Apollo 10 har fortfarande rekordet. Passagerarflygplanet Concorde, som fl\u00f6g f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1969, n\u00e5dde en maxfart p\u00e5 2\u00a0 250 km\/t, och dess ryska motsvarighet Tupolov Tu-144 var \u00e4nnu snabbare med 2\u00a0 500 km\/t. Men dessa hastigheter har inte \u00f6kat utan minskat efter att de b\u00e5da projekten fullbordats och planen tagits ur bruk.<\/p>\n

Inget av det h\u00e4r bromsade emellertid Tofflers egen karri\u00e4r. Han fortsatte med att ompaketera sin analys och \u00e5terkom med nya spektakul\u00e4ra f\u00f6ruts\u00e4gelser. P\u00e5 \u00e5ttiotalet producerade han The Third Wave<\/em>, vars argumentation var h\u00e4mtad fr\u00e5n Ernest Mandels \u201dden tredje teknologiska revolutionen\u201d \u2013 f\u00f6rutom det att, medan Mandel trodde att dessa f\u00f6r\u00e4ndringar innebar slutet f\u00f6r kapitalismen s\u00e5 antog Toffler att kapitalismen var evig. P\u00e5 nittiotalet var han intellektuell guru \u00e5t den republikanske kongressmannen Newt Gingrich, som h\u00e4vdade att hans politiska program Kontrakt f\u00f6r Amerika <\/em>delvis var inspirerat av insikten att USA m\u00e5ste frig\u00f6ra sig fr\u00e5n ett f\u00f6rlegat, materialistiskt, industriellt t\u00e4nkes\u00e4tt och g\u00e5 mot en ny Tredje v\u00e5gen-civilisation med fri marknad och informationsteknologi. Det var en relation bem\u00e4ngd med historisk ironi. En av Tofflers st\u00f6rsta bedrifter var att i b\u00f6rjan p\u00e5 sjuttiotalet inspirera regeringen att skapa utv\u00e4rderingsorganet Office of Technology Assessment (OTA). En av Gingrichs f\u00f6rsta \u00e5tg\u00e4rder, n\u00e4r hans parti 1995 f\u00e5tt majoritet i Representanthuset, var att ta bort anslagen till OTA, som man ans\u00e5g vara ett exempel p\u00e5 v\u00e4rdel\u00f6s, statsfinansierad extravagans. Men det hela \u00e4r inte s\u00e5 mots\u00e4gelsefullt som det l\u00e5ter; vid den h\u00e4r tiden hade Toffler f\u00f6r l\u00e4nge sedan gett upp f\u00f6rs\u00f6ken att politiskt verka genom den allm\u00e4nna opinionen och livn\u00e4rde sig huvudsakligen p\u00e5 att f\u00f6rel\u00e4sa f\u00f6r verkst\u00e4llande direkt\u00f6rer och privata tankesmedjor. Hans insikter hade privatiserats.<\/p>\n

Informations\u00e5ldern<\/strong><\/p>\n

Gingrich gillade att beteckna sig som \u201dkonservativ framtidsforskare\u201d. Det l\u00e5ter ju onekligen som en mots\u00e4gelse, men i sj\u00e4lva verket var Tofflers egen syn p\u00e5 framtidsforskning aldrig progressiv. Fram\u00e5tskridandet framst\u00e4lldes alltid som ett problem som beh\u00f6vde l\u00f6sas.<\/p>\n

Det \u00e4r snarast rimligt att se Toffler som en lightvariant av Auguste Comte, artonhundratalets samh\u00e4llsanalytiker, som trodde att han stod p\u00e5 tr\u00f6skeln till en ny era \u2013 i det h\u00e4r fallet Industrins tids\u00e5lder \u2013 som drevs fram av teknikens ob\u00f6nh\u00f6rliga utveckling, och att de katastrofartade sociala skeendena p\u00e5 hans tid berodde p\u00e5 att de sociala systemen inte anpassade sig. Under den gamla feodala ordningen hade den katolska ideologin utvecklats, ett t\u00e4nkande om m\u00e4nniskans plats i kosmos som var perfekt anpassat till d\u00e5tidens samh\u00e4llssystem och d\u00e4rtill en institutionell struktur \u2013 kyrkan \u2013 som f\u00f6rmedlade och f\u00f6rst\u00e4rkte de h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningarna p\u00e5 ett s\u00e4tt som gav en k\u00e4nsla av mening och tillh\u00f6righet \u00e5t var och en. Industrins tids\u00e5lder hade frambringat ett motsvarande system av id\u00e9er \u2013 vetenskapen \u2013 men vetenskapsm\u00e4nnen hade inte lyckat skapa n\u00e5gon motsvarighet till katolska kyrkan. Comte drog slutsatsen att vi m\u00e5ste utveckla en ny vetenskap, som han kallade \u201dsociologi\u201d, och han menade att sociologer borde ta p\u00e5 sig pr\u00e4strollen i en ny samh\u00e4llsreligion som bland medborgarna skulle uppmuntra k\u00e4rlek, samh\u00e4llsanda, arbetsdisciplin och h\u00f6gaktning av familjen. Toffler var mindre ambiti\u00f6s, hans futurologer t\u00e4nktes inte axla rollen som pr\u00e4st.<\/p>\n

Gingrich hade ytterligare en guru, en libertariansk teolog vid namn George Gilder, som likt Toffler var besatt av teknologi och samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring. P\u00e5 sitt udda s\u00e4tt var Gilder mer optimistisk \u00e4n Toffler. Som anh\u00e4ngare av en radikal variant av Mandels teori om en tredje v\u00e5g h\u00e4vdade han att det som skedde med datorerna uppkomst var ett \u201dkullkastande av materian\u201d. Det gamla industrisamh\u00e4llet, d\u00e4r v\u00e4rde skapades genom fysiskt arbete, ersattas nu av Informations\u00e5ldern d\u00e4r v\u00e4rdet frambringas direkt ur f\u00f6retagarnas medvetande, precis som v\u00e4rlden ursprungligen skapades ur intet fr\u00e5n Guds sinne eller som pengar, i en verklig utbudsekonomi, skapas ur intet i Centralbanken f\u00f6r att s\u00e4ttas i h\u00e4nderna p\u00e5 v\u00e4rdeskapande kapitalister. Gilder drog slutsatsen att ekonomisk utbudspolitik skulle garantera att investeringar inte styrdes i riktning mot statligt resurssl\u00f6seri som rymdprogrammet, utan mot de mer produktiva omr\u00e5dena informationsteknologi och medicinsk teknologi.<\/p>\n

Men om det togs ett medvetet, eller halvt medvetet, steg bort fr\u00e5n s\u00e5dan forskning som ledde till b\u00e4ttre raketer och robotar och mot forskning som ledde till s\u00e5dant som laserskrivare och datortomografer s\u00e5 var det n\u00e5got som hade skett f\u00f6re Tofflers Framtidschocken fr\u00e5n 1970 och Gilders Wealth and Poverty<\/em> 1981. Vad deras framg\u00e5ng visar \u00e4r att de fr\u00e5gor de lyfte fram \u2013 att de teknologiska utvecklingsm\u00f6nstren skulle leda till social oro, och att den teknologiska utvecklingen m\u00e5ste styras i riktningar som inte utmanade de r\u00e5dande maktstrukturerna \u2013 gav eko i maktens korridorer. Statsm\u00e4n och f\u00f6retagsledare hade sedan en tid tillbaka begrundat dessa fr\u00e5gor.<\/p>\n

Industrikapitalismen har befr\u00e4mjat en extremt snabb vetenskaplig och teknologisk innovationstakt, utan motsvarighet i den tidigare historien. \u00c4ven kapitalismens fr\u00e4msta kritiker Karl Marx och Friedrich Engels hyllade frig\u00f6randet av \u201dproduktivkrafterna\u201d. Marx och Engels trodde ocks\u00e5 att kapitalismens inneboende drift att revolutionera de industriella produktionsmedlen skulle leda till dess fall. Marx h\u00e4vdade, utifr\u00e5n specifika tekniska resonemang, att v\u00e4rde \u2013 och d\u00e4rmed profit \u2013 endast kan utvinnas ur m\u00e4nskligt arbete. Konkurrensen tvingar fabriks\u00e4garna att mekanisera produktionen f\u00f6r att minska kostnaderna f\u00f6r arbete. Men fast\u00e4n mekaniseringen p\u00e5 kort sikt \u00e4r till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r det enskilda f\u00f6retaget leder det till att den allm\u00e4nna profitniv\u00e5n sjunker.
\nI 150 \u00e5r har ekonomer debatterat huruvida detta st\u00e4mmer eller inte. Men om det st\u00e4mmer, s\u00e5 verkar industrikapitalisternas v\u00e4gval helt rationellt, n\u00e4r de p\u00e5 sextiotalet valde att inte satsa stora forskningsresurser p\u00e5 att skapa de robotfabriker som alla f\u00f6rv\u00e4ntade sig och ist\u00e4llet flyttade sin tillverkning till arbetskraftsintensiva, l\u00e5gteknologiska anl\u00e4ggningar i Kina eller i andra l\u00e4nder p\u00e5 s\u00f6dra halvklotet.<\/p>\n

Som jag p\u00e5pekade \u00e4r det troligt att den teknologiska innovationstakten vad g\u00e4ller produktionsprocesserna \u2013 sj\u00e4lva fabrikerna \u2013 b\u00f6rjade sakta ned p\u00e5 femtio- och sextiotalet, men att en bieffekt av rivaliteten mellan USA och Sovjet var att den ist\u00e4llet tycktes \u00f6ka. Rymdkappl\u00f6pningen samverkade med amerikanska industriplanl\u00e4ggares frenetiska aktivitet f\u00f6r att till\u00e4mpa den existerande tekniken p\u00e5 utveckling av nya konsumtionsvaror till att skapa en optimistisk anda av spirande v\u00e4lst\u00e5nd och garanterade framsteg, vilket skulle komma att g\u00f6ra traditionell arbetarklasspolitik mindre lockande.<\/p>\n

Det amerikanska agerandet var reaktioner p\u00e5 initiativ fr\u00e5n Sovjetunionen, men det \u00e4r en del av historien som det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r amerikaner att komma ih\u00e5g. F\u00f6r n\u00e4r kalla kriget tog slut hade bilden av Sovjetunionen skiftat fr\u00e5n en of\u00f6rv\u00e4gen och skr\u00e4mmande motst\u00e5ndare till ett patetiskt samh\u00e4llsvrak \u2013 sj\u00e4lva urtypen f\u00f6r en dysfunktionell samh\u00e4llsform. P\u00e5 femtiotalet misst\u00e4nkte i sj\u00e4lva verket m\u00e5nga amerikanska taktiker att sovjetsystemet fungerade b\u00e4ttre \u00e4n deras eget. De beaktade det faktum att Sovjet p\u00e5 trettiotalet, d\u00e5 USA satt fast i depressionens tr\u00e4sk, hade haft en \u00e5rlig tillv\u00e4xt p\u00e5 tio till tolv procent. En prestation som f\u00f6ljdes av produktionen av stridsvagnsarm\u00e9er som besegrade Nazityskland, d\u00e4refter av Sputnik 1957 och av Vostok, den f\u00f6rsta bemannade rymdf\u00e4rden, 1961. Det har ibland sagts att Apollom\u00e5nlandningen var sovjetkommunismens st\u00f6rsta historiska bedrift. Och visst; USA skulle aldrig ha satt ig\u00e5ng ett s\u00e5dant f\u00f6retag om det inte vore f\u00f6r den sovjetiska politbyr\u00e5ns kosmiska ambitioner. Vi \u00e4r vana att t\u00e4nka oss politbyr\u00e5n som ett g\u00e4ng fantasil\u00f6sa, gr\u00e5a byr\u00e5krater, men det var byr\u00e5krater som v\u00e5gade dr\u00f6mma h\u00e4pnadsv\u00e4ckande dr\u00f6mmar. Dr\u00f6mmen om v\u00e4rldsrevolution var bara b\u00f6rjan. Det \u00e4r f\u00f6rvisso ocks\u00e5 sant att de flesta av dr\u00f6mmarna \u2013 att v\u00e4nda de sibiriska flodernas lopp, den typen av id\u00e9er \u2013 visade sig vara antingen ekologiskt och socialt katastrofala, eller aldrig kom att bli genomf\u00f6rda; som Josef Stalins Sovjeternas palats, 100 v\u00e5ningar h\u00f6gt eller en 100 meters staty av Lenin.<\/p>\n

Sovjetdr\u00f6mmar<\/strong><\/p>\n

Efter de inledande framg\u00e5ngarna med det sovjetiska rymdprogrammet var det f\u00e5 av de storslagna projekten som f\u00f6rverkligades, men ledarskapet upph\u00f6rde inte med att l\u00e4gga fram nya. Till och med p\u00e5 \u00e5ttiotalet, n\u00e4r USA f\u00f6rs\u00f6kte genomf\u00f6ra sitt storstilade Star Wars-projekt, fortsatte Sovjet att utveckla planer f\u00f6r att omvandla v\u00e4rlden genom kreativ teknologianv\u00e4ndning. Utanf\u00f6r Ryssland \u00e4r det inte m\u00e5nga som kommer ih\u00e5g de h\u00e4r projekten, men det satsades stora resurser p\u00e5 dem. Det \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4rt att notera att, till skillnad fr\u00e5n Star Wars, som utarbetades f\u00f6r att kv\u00e4sa Sovjetunionen, var flertalet sovjetprojekt inte av milit\u00e4r karakt\u00e4r, som till exempel f\u00f6rs\u00f6ket att r\u00e5da bot p\u00e5 v\u00e4rldssv\u00e4lten genom att sk\u00f6rda \u00e4tliga spirulinabakterier ur sj\u00f6ar och hav. Eller ansatsen att l\u00f6sa v\u00e4rldens energiproblem genom att l\u00e4gga hundratals gigantiska solenergipaneler i banor i rymden och str\u00e5la elenergin ner till jordytan. USA:s seger i rymdkappl\u00f6pningen medf\u00f6rde att de amerikanska planl\u00e4ggarna efter 1969 inte l\u00e4ngre tog t\u00e4vlan p\u00e5 allvar. Trots att utvecklingen och forskningen gick i andra riktningar, bort fr\u00e5n dem som skulle kunna leda till baser p\u00e5 Mars och robotfabriker innebar segern dock att myten om expansionen ut i rymden, mot \u201dthe final frontier\u201d kvarstod.<\/p>\n

Den allm\u00e4nna bilden som f\u00f6rmedlas \u00e4r att det h\u00e4r var marknadens triumf. Apolloprogrammet var emellertid ett stort, statligt styrt projekt \u2013 snarast sovjetinspirerat i det avseendet att det kr\u00e4vde en nationell satsning, koordinerad av statsf\u00f6rvaltningens byr\u00e5kratier. N\u00e4r det sovjetiska hotet v\u00e4l tonade bort \u00e5tergick kapitalismen till teknologiska utvecklingsbanor som st\u00e4mde b\u00e4ttre med dess normala, decentraliserade marknadsdrivkrafter; som privatfinansierad forskning inriktad p\u00e5 att skapa s\u00e4ljbara produkter, som till exempel persondatorer. Det var en bana vilken m\u00e4n som Toffler och Gilder f\u00f6ljde under det sena sjuttio- och det tidiga \u00e5ttiotalet.<\/p>\n

Emellertid \u00f6vergav USA aldrig de gigantiska regeringskontrollerade teknologiska utvecklingsprojekten. I huvudsak bytte man inriktning mot milit\u00e4rteknologisk forskning \u2013 och inte bara mot projekt i sovjetisk skala som Star Wars, utan ocks\u00e5 nya vapenprojekt, forskning inom kommunikations- och \u00f6vervakningsteknologier och liknande s\u00e4kerhetsrelaterade omr\u00e5den. I viss utstr\u00e4ckning var detta inget nytt; de summor som satsades p\u00e5 utveckling av missilteknologi hade alltid varit mycket st\u00f6rre \u00e4n rymdprogrammets kostnader. Men p\u00e5 sjuttiotalet kom ocks\u00e5 grundforskningen att utf\u00f6ras efter milit\u00e4rens prioriteringar. En anledning till att vi inte har robotfabriker \u00e4r att ungef\u00e4r 95 procent av anslagen till robotforskning har kanaliserats via Pentagon, d\u00e4r man \u00e4r mer intresserad av att utveckla obemannade dr\u00f6nare \u00e4n helautomatiserade pappersbruk.<\/p>\n

\"H\u00e4pna<\/a>Man skulle kunna h\u00e4vda att skiftet mot utveckling av informationsteknologier och mediciner inte i f\u00f6rst hand var en omorientering i mer marknadsdriven, konsumentstyrd riktning, utan ocks\u00e5 del i en \u00f6vergripande satsning att f\u00f6lja upp den teknologiska f\u00f6r\u00f6dmjukelsen av Sovjetunionen med en total seger i det globala klasskriget; i form av amerikansk milit\u00e4r dominans i utlandet, och fullst\u00e4ndig fragmentering av de sociala r\u00f6relserna p\u00e5 hemmaplan. F\u00f6r de teknologier som togs fram visade sig vara ytterst anv\u00e4ndbara inom omr\u00e5den som \u00f6vervakning, disciplinering av arbete och social kontroll. Persondatorer har gett oss nya former av frihet (vilket man st\u00e4ndigt p\u00e5minner oss om), men ist\u00e4llet f\u00f6r att leda till den utopiska befrielse fr\u00e5n arbetet som Abbie Hoffman f\u00f6rest\u00e4llde sig s\u00e5 har de kommit att anv\u00e4ndas f\u00f6r att framkalla en motsatt effekt. De har m\u00f6jliggjort finansiella instrument som drivit stora delar av arbetarklassen in i skuldf\u00e4llor, samtidigt som man gett arbetsgivarna verktyg f\u00f6r att skapa \u201dflexibla\u201d arbetsvillkor som b\u00e5de f\u00f6rst\u00f6rt traditionell anst\u00e4llningstrygghet och \u00f6kat antalet arbetstimmar f\u00f6r alla. I kombination med utlokaliseringen av industrijobben till fr\u00e4mmande l\u00e4nder har dessa arbetsvillkor kuvat fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen och omintetgjort varje m\u00f6jlighet till effektiv politik fr\u00e5n arbetarklassens sida. Samtidigt v\u00e4ntar vi, trots exempell\u00f6st stora investeringar i medicinsk forskning, fortfarande p\u00e5 botemedel mot cancersjukdomarna och vanlig f\u00f6rkylning. Och de mest dramatiska medicinska genombrotten har genererat l\u00e4kemedel som Prozac, Zoloft och Ritalina; skr\u00e4ddarsydda f\u00f6r att se till att kraven under de nya arbetsvillkoren inte ska g\u00f6ra oss helt dysfunktionellt galna.<\/p>\n

Nyliberalismen<\/strong><\/p>\n

I beaktande av detta, hur kommer man i framtiden v\u00e4rdera nyliberalismen? Jag tror att historiker kommer dra slutsatsen att det var en form av kapitalism som systematisk prioriterade politiska drivkrafter framf\u00f6r ekonomiska. St\u00e4lld inf\u00f6r handlingsalternativ d\u00e4r man valde mellan att framst\u00e4lla kapitalismen som det enda m\u00f6jliga ekonomiska systemet och att omvandla kapitalismen till ett livskraftigt, l\u00e5ngsiktigt ekonomiskt system valde nyliberalismen i varje l\u00e4ge det f\u00f6rstn\u00e4mnda. Det finns ingen anledning att tro att man genom att f\u00f6rst\u00f6ra anst\u00e4llningstryggheten skapar en mer produktiv arbetsstyrka, f\u00f6r att inte tala om en mer innovativ eller lojal s\u00e5dan. F\u00f6rmodligen f\u00e5r det negativa resultat i ekonomiska termer, ett intryck som styrks av att i stort sett hela v\u00e4rlden pr\u00e4glades av sjunkande tillv\u00e4xttal under \u00e5ttio- och nittiotalen.<\/p>\n

Men nyliberalismens val har varit effektiva instrument f\u00f6r att avpolitisera arbetarklassen och styra utvecklingen. Ur ekonomisk synpunkt \u00e4r v\u00e4xande arm\u00e9er, polisk\u00e5rer och privata s\u00e4kerhetsf\u00f6retag bara tyngande utgifter. Det \u00e4r m\u00f6jligt att blotta tyngden av den ekonomiskt improduktiva ideologiska apparat som kapitalismen skapat f\u00f6r att garantera dess seger till sist kommer att s\u00e4nka den. Men det \u00e4r samtidigt enkelt att se hur n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6rm\u00e5gan att kv\u00e4va varje k\u00e4nsla av en annan, befriande framtid \u2013 som \u00e4r annorlunda \u00e4n den nuvarande v\u00e4rlden \u2013 som ett villkor i det nyliberala projektet.<\/p>\n

Milit\u00e4r teknik<\/strong><\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt tycks alla pusselbitar passa. P\u00e5 sextiotalet v\u00e4xte oron bland politisk konservativa kretsar f\u00f6r de socialt omv\u00e4lvande effekter som den teknologiska utvecklingen tycktes leda till och arbetsgivare bekymrade sig f\u00f6r effekterna av mekaniseringen. Det borttynande sovjetiska hotet gav utrymme f\u00f6r att styra resurser i riktningar som mindre utmanande den sociala och ekonomiska ordningen, eller i sj\u00e4lva verket i riktningar som syftade till att rulla tillbaka sociala landvinningar som folkiga r\u00f6relser tillk\u00e4mpat sig, och till att vinna en slutlig seger i vad den amerikanska eliten s\u00e5g som ett globalt klasskrig. De f\u00f6r\u00e4ndrade prioriteringarna framst\u00e4lldes som ett tillbakadragande av resurser fr\u00e5n projekt styrda av centralregeringen och en \u00e5terg\u00e5ng till marknadsstyrning, men i sj\u00e4lva verket var det ett skifte av den statligt styrda forskningen bort fr\u00e5n program som NASA och alternativa energik\u00e4llor, mot milit\u00e4r teknik samt informations- och medicinsk teknologi.<\/p>\n

Naturligtvis \u00e4r detta inte hela f\u00f6rklaringen. Framf\u00f6r allt svarar det inte p\u00e5 fr\u00e5gan varf\u00f6r vi inte ens inom dessa omr\u00e5den, vars forskningsprojekt f\u00e5r v\u00e4ldiga anslag, sett de framg\u00e5ngar som man f\u00f6rutsade f\u00f6r femtio \u00e5r sedan. Om nu 95 procent av anslagen till robotforskning \u00e4r av milit\u00e4rt ursprung; var \u00e4r stridsrobotorna som skjuter d\u00f6dstr\u00e5lar ur \u00f6gonen (ungef\u00e4r som Klatuu i Mannen fr\u00e5n Mars<\/em>)?<\/p>\n

Sj\u00e4lvklart har det skett en betydande utveckling av milit\u00e4r teknologi de senaste decennierna. Ett av sk\u00e4len till att vi alla \u00f6verlevde Kalla kriget var att medan sj\u00e4lva k\u00e4rnvapnen var v\u00e4lfungerade s\u00e5 var missilsystemen det inte. De interkontinentala missilerna hade inte precision nog f\u00f6r att tr\u00e4ffa enskilda st\u00e4der, f\u00f6r att inte tala om specifika m\u00e5l i st\u00e4derna, vilket gjorde det meningsl\u00f6st att starta en nukle\u00e4r
\nf\u00f6rstaslagsattack om man inte vill \u00f6del\u00e4gga hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

Nutida kryssningsmissiler har j\u00e4mf\u00f6relsevis stor precision men tycks aldrig kapabla att utpl\u00e5na specifika individer (Saddam, bin-Ladin, Khadaffi), inte ens n\u00e4r man avfyrar hundratals. Och str\u00e5lvapen har inte materialiserats, helt s\u00e4kert inte f\u00f6r att man inte har f\u00f6rs\u00f6kt. Man kan utg\u00e5 fr\u00e5n att Pentagon har lagt ner miljarder p\u00e5 att f\u00e5 fram d\u00f6dstr\u00e5lar, men det n\u00e4rmaste man kommit \u00e4r laserstr\u00e5lar som, om de riktas korrekt, g\u00f6r en motst\u00e5ndare blind om denne tittar direkt in i str\u00e5len. F\u00f6rutom det osportsliga draget \u00e4r det dessutom patetiskt; laser \u00e4r femtiotalsteknologi. N\u00e5got i stil med Star Treks faser, som kan f\u00f6rlama en fiende, tycks inte ens finnas p\u00e5 ritbordet, och n\u00e4r det g\u00e4ller dagens infanteri \u00e4r standardbev\u00e4pningen fortfarande AK-47 av sovjetisk design, automatkarbinen som fick sitt namn fr\u00e5n det \u00e5r den b\u00f6rjade tillverkas, 1947.<\/p>\n

Internet \u00e4r onekligen en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd innovation, men det handlar trots allt inte om n\u00e5got annat \u00e4n en supersnabb och globalt tillg\u00e4nglig kombination av bibliotek, postkontor och postorderkatalog. Om man beskrivit Internet f\u00f6r en science fictionentusiast p\u00e5 femtio- eller sextiotalet, och visat upp det som den mest dramatiska tekniska prestationen sedan dennes tid, skulle reaktionen vara besvikelse: \u201d \u2013\u00c4r detta det b\u00e4sta som v\u00e5ra vetenskapsm\u00e4n frambringat p\u00e5 femtio \u00e5r? Vi f\u00f6rv\u00e4ntade oss datamaskiner som kunde t\u00e4nka!\u201d<\/p>\n

\u00d6verlag har forskningsresurserna \u00f6kat dramatiskt sedan sjuttiotalet. Visserligen \u00e4r det f\u00f6retagens andel som \u00f6kat mest dramatiskt; i USA ansl\u00e5r nu den privata f\u00f6retagssektorn dubbelt s\u00e5 mycket resurser som staten till forskning, men \u00f6kningen av forskningsmedel \u00e4r s\u00e5 stor att statsmaktens totala forskningsanslag i reala penningsummor \u00e4r mycket h\u00f6gre nu \u00e4n p\u00e5 sjuttiotalet. S\u00e5 v\u00e4ldiga summor satsas nuf\u00f6rtiden trots att grundforskning, som inte syftar till en omedelbar praktisk till\u00e4mpning av resultaten och som bedrivs f\u00f6r sj\u00e4lva egenv\u00e4rdet i kunskapen \u2013 vilket \u00e4r den gren som mest sannolikt kommer att generera ov\u00e4ntade vetenskapliga genombrott \u2013 utg\u00f6r en st\u00e4ndigt minskande andel av de totala resurserna, har \u00e4ven de niv\u00e5erna \u00f6kat i reala termer.<\/p>\n

Trots det \u00e4r de flesta bed\u00f6mare ense om att resultaten varit futtiga. Helt klart ser vi inget av det kontinuerliga fl\u00f6de av omv\u00e4lvande teoribildningar \u2013 genetisk \u00e4rftlighet, relativitetsteori, psykoanalys, kvantfysik \u2013 som m\u00e4nniskor blivit vana vid, och till och med f\u00f6rv\u00e4ntade, sig f\u00f6r hundra \u00e5r sedan. Varf\u00f6r?<\/p>\n

Gigantomani<\/strong><\/p>\n

En del av svaret ligger i hur resurser har koncentrerats p\u00e5 ett litet antal gigantiska projekt; \u201dbig science\u201d som de kommit att ben\u00e4mnas. Hugoprojektet \u2013 den fullst\u00e4ndiga kartl\u00e4ggningen av m\u00e4nniskans gensekvenser \u2013 framh\u00e5lls ofta som ett exempel. Man har spenderat tre miljarder dollar och enrollerat tusentals vetenskapsm\u00e4n och administrat\u00f6rer i fem olika l\u00e4nder, men resultatet visade huvudsakligen att kartl\u00e4ggningen av gensekvenser inte ger s\u00e4rskilt mycket bieffekter inom andra omr\u00e5den. Dessutom framg\u00e5r det, av den hype och politiska prestige som omg\u00e4rdar den h\u00e4r typen av projekt, hur ocks\u00e5 grundl\u00e4ggande forskning nuf\u00f6rtiden tycks drivas i politiska, administrativa och marknadsm\u00e4ssiga syften, vilket ocks\u00e5 g\u00f6r det osannolikt att n\u00e5got revolutionerande kommer att komma fr\u00e5n den.<\/p>\n

V\u00e5r fascination kring mytologin om
\nSilicon Valleys och Internets uppkomst f\u00f6rblindar oss f\u00f6r vad som egentligen sker. Vi leds till att f\u00f6rest\u00e4lla oss att forskning och utveckling nuf\u00f6rtiden framf\u00f6r allt drivs fram av sm\u00e5 team av dj\u00e4rva entrepren\u00f6rer, eller den typ av decentraliserade f\u00f6retag som producerar mjukvara med \u00f6ppen k\u00e4llkod. Det st\u00e4mmer inte, \u00e4ven om det \u00e4r den typen av forskningsteam som har st\u00f6rst sannolikhet att generera resultat. Fortfarande drivs forskning och utvecklingsarbete i form av gigantiska byr\u00e5kratiska projekt.<\/p>\n

Det som f\u00f6r\u00e4ndrats \u00e4r den byr\u00e5kratiska kulturen. Sammanv\u00e4vningen av offentlig verksamhet, universitet och privata bolag har f\u00e5tt alla att till\u00e4gna sig spr\u00e5k, administrativa rutiner och organisationsformer som har sitt ursprung i f\u00f6retagsv\u00e4rlden. M\u00e5h\u00e4nda har detta hj\u00e4lpt till att skapa marknadsm\u00e4ssiga produkter \u2013 det \u00e4r ju det som f\u00f6retagsbyr\u00e5kratier \u00e4r formade f\u00f6r att g\u00f6ra \u2013 men vad g\u00e4ller att driva fram originell forskning \u00e4r resultatet katastrofalt. Mina egna erfarenheter h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n universitet i b\u00e5de USA och Storbritannien. I b\u00e4gge l\u00e4nderna har man de senaste trettio \u00e5ren sett en veritabel explosion av andelen arbetstimmar som l\u00e4ggs p\u00e5 administrativa uppgifter p\u00e5 bekostnad av i stort sett allt annat. P\u00e5 mitt eget universitet har vi till exempel fler administrat\u00f6rer \u00e4n fakultetsmedlemmar, och fakultetsmedlemmarna f\u00f6rv\u00e4ntas ocks\u00e5 l\u00e4gga \u00e5tminstone lika mycket tid p\u00e5 administration som p\u00e5 undervisning och forskning sammantaget. Detsamma g\u00e4ller, mer eller mindre, f\u00f6r universitet \u00f6ver hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

\u00d6kningen av administrativt arbete \u00e4r ett direkt resultat av att managementmetoder fr\u00e5n f\u00f6retagsv\u00e4rlden inf\u00f6rts. St\u00e4ndigt motiveras det med att det \u00e4r ett s\u00e4tt att \u00f6ka effektiviteten och att f\u00f6ra in konkurrens p\u00e5 alla niv\u00e5er. Vad det i praktiken leder till \u00e4r att alla hamnar i en situation d\u00e4r man tillbringar sin mesta tid med att f\u00f6rs\u00f6ka s\u00e4lja saker; bokf\u00f6rslag, bed\u00f6mningar av studentjobb och anslagsans\u00f6kningar. D\u00e4rtill bed\u00f6mningar av kollegor, reklamprospekt f\u00f6r nya \u00e4mnes\u00ad\u00f6verskridande kurser eller konferenser och institut eller reklammaterial f\u00f6r sj\u00e4lva universiteten (som nu har blivit varum\u00e4rken som ska marknadsf\u00f6ras till hugade framtida studenter eller finansi\u00e4rer).
\nI takt med att marknadsanpassningen fl\u00f6dar in i universitetsv\u00e4rlden produceras dokument om att gynna fantasi och kreativitet, som lika g\u00e4rna kunde ha skapats med den medvetna avsikten att strypa fantasin och kreativiteten i sin linda. Det har inte utkommit n\u00e5got betydande samh\u00e4llsvetenskapligt arbete i USA p\u00e5 trettio \u00e5r. Vi har blivit som medeltidens skolastiker. Vi skriver v\u00e5ra \u00e4ndl\u00f6sa kommentarer till fransk teori fr\u00e5n sjuttiotalet, men \u00e4r skamset medvetna om att i fall en ny inkarnation av Gilles Deleuze, Michel Foucault eller Pierre Bourdieu skulle dyka upp i akademin skulle han f\u00f6rv\u00e4gras anst\u00e4llning.<\/p>\n

Det fanns en tid d\u00e5 universitetsv\u00e4rlden var en fristad f\u00f6r excentriker, snillen och opraktiskt lagda. Inte s\u00e5 l\u00e4ngre. Nu \u00e4r det en dom\u00e4n f\u00f6r professionella marknadsf\u00f6rare av egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet. F\u00f6ljaktligen tycks vi, i ett av de historiskt mest bisarra anfallen av sj\u00e4lvdestruktivitet, beslutat att vi inte l\u00e4ngre har plats f\u00f6r v\u00e5ra excentriska, snillrika och opraktiska medborgare. De flesta f\u00f6rsm\u00e4ktar i sina mammors k\u00e4llare, of\u00f6rm\u00f6gna till annat \u00e4n att, som b\u00e4st, g\u00f6ra ett eller annat avtryck p\u00e5 Internet.<\/p>\n

Om allt det h\u00e4r g\u00e4ller f\u00f6r samh\u00e4llsvetenskaperna, d\u00e4r forskningen fortfarande i stor utstr\u00e4ckning bedrivs individuellt, snarare \u00e4n i centralstyrda forskarlag, s\u00e5 kan man ju f\u00f6rest\u00e4lla sig hur mycket v\u00e4rre det \u00e4r inom astrofysik. En astrofysiker, Jonathan Katz, riktade nyligen en varning till studenter som \u00f6verv\u00e4ger en forskningskarri\u00e4r. \u00c4ven om man tar sig igenom \u2013 det vanligtvis tio\u00e5riga \u2013 tr\u00e4landet som assistent \u00e5t n\u00e5gon annan, s\u00e5 \u00e4r det man har att se fram emot hur ens b\u00e4sta id\u00e9er systematiskt kommer att motarbetas:<\/p>\n

\u201dDu kommer att tillbringa tiden med att skriva anslagsans\u00f6kningar ist\u00e4llet f\u00f6r att forska. Vad v\u00e4rre \u00e4r, eftersom dina ans\u00f6kningar kommer att bed\u00f6mas av din medt\u00e4vlare, s\u00e5 kan du inte utg\u00e5 fr\u00e5n din nyfikenhet utan tvingas l\u00e4gga dina anstr\u00e4ngningar och din beg\u00e5vning p\u00e5 att f\u00f6rutse och avv\u00e4rja kritik snarare \u00e4n att l\u00f6sa viktiga vetenskapliga problem… Det \u00e4r ett k\u00e4nt faktum att nya, originella id\u00e9er g\u00f6r att en anslagsans\u00f6kan inte bifalls, eftersom det ju inte \u00e4r bevisat att de fungerar.\u201d<\/p>\n

Det \u00e4r till stora delar f\u00f6rklaringen till varf\u00f6r vi inte har teleporteringsapparater eller antigravitationsskor. Sunda f\u00f6rnuftet s\u00e4ger att om man vill maximera vetenskaplig kreativitet samlar man ett antal smarta personer, ger dem de resurser de beh\u00f6ver f\u00f6r att genomf\u00f6ra de id\u00e9er som dyker upp i deras huvuden och sedan l\u00e5ter man dem vara ifred. De flesta kommer inte att komma fram till n\u00e5gonting, men en eller tv\u00e5 kommer att uppt\u00e4cka n\u00e5got. Men om man vill minimera m\u00f6jligheten f\u00f6r ov\u00e4ntade kunskapsgenombrott, s\u00e4ger man till samma m\u00e4nniskor att de inte kommer att f\u00e5 n\u00e5gra resurser om de inte tillbringar merparten av sin tid med att t\u00e4vla mot varandra f\u00f6r att \u00f6vertyga oss om att de p\u00e5 f\u00f6rhand vet vad de kommer att uppt\u00e4cka.<\/p>\n

Privatisering<\/strong><\/p>\n

Till de f\u00f6retagsm\u00e4ssiga organisationsprincipernas tyranni kan man inom naturvetenskapen ocks\u00e5 l\u00e4gga konsekvenserna av privatiseringens forskningsresultat. Som den brittiske ekonomen David Harvie har p\u00e5pekat \u00e4r open sourceforskning inte n\u00e5got nytt. Vetenskaplig forskning har alltid pr\u00e4glats av \u00f6ppna k\u00e4llor i den meningen att forskare delar material och resultat med varandra. Det finns utan tvivel konkurrens, men den \u00e4r snarast av jovialisk karakt\u00e4r. Detta g\u00e4ller inte f\u00f6r forskare verksamma inom f\u00f6retagssektorn, d\u00e4r uppt\u00e4ckter bevakas svartsjukt, och spridningen av n\u00e4ringslivsmentalitet inom den akademiska v\u00e4rlden har lett till att \u00e4ven offentligt finansierade forskare behandlar sina uppt\u00e4ckter som privat egendom. Akademiska f\u00f6rlag bidrar till att ytterligare inh\u00e4gna de intellektuella allm\u00e4nningarna genom sin priss\u00e4ttning p\u00e5 publicerade resultat. Resultatet \u00e4r att den tidigare kollegiala konkurrensen med \u00f6ppna k\u00e4llor f\u00f6rbytts till n\u00e5got som mycket liknar klassisk marknadskonkurrens.<\/p>\n

Privatiseringen har m\u00e5nga former, inklusive att man fr\u00e5n f\u00f6retagens sida helt enkelt k\u00f6per och hemligh\u00e5ller nya okonventionella uppt\u00e4ckter av r\u00e4dsla f\u00f6r deras ekonomiska konsekvenser. (Vi vet ingenting om hur m\u00e5nga formler f\u00f6r syntetiska br\u00e4nslen som k\u00f6pts upp och begravts i oljebolagens kassask\u00e5p, men det \u00e4r sv\u00e5rt att tro att inget i den stilen h\u00e4nder.) Mer subtilt \u00e4r s\u00e4ttet som f\u00f6retagst\u00e4nkandet avskr\u00e4cker till varje \u00e4ventyrlig id\u00e9, s\u00e4rskilt om de inte utlovar n\u00e5gra omedelbara resultat. M\u00e4rkligt nog kan Internet ocks\u00e5 vara en del av problemet. Neal Stephenson beskriver det s\u00e5 h\u00e4r;<\/p>\n

\u201dDe flesta som jobbar i f\u00f6retag eller i den akademiska v\u00e4rlden har upplevt n\u00e5got i stil med f\u00f6ljande: Ett antal ingenj\u00f6rer har samlats och bollar id\u00e9er mellan sig. Ur diskussionen uppst\u00e5r ett nytt koncept som verkar lovande. D\u00e5 kommer besked fr\u00e5n n\u00e5gon som p\u00e5 laptopen googlat fram att den h\u00e4r \u201dnya\u201d id\u00e9n i sj\u00e4lva verket \u00e4r gammal. Den \u2013 eller \u00e5tminstone n\u00e5got som vagt p\u00e5minner om den \u2013 har redan testats. Om den var misslyckad kommer ingen i ledande st\u00e4llning som vill beh\u00e5lla sitt jobb satsa n\u00e5got p\u00e5 att bl\u00e5sa liv i den, och om den var lyckad s\u00e5 betyder det att den \u00e4r patenterad och antas vara otillg\u00e4nglig f\u00f6r fortsatt utveckling. De som f\u00f6rst kom p\u00e5 den kommer att ha f\u00f6rdelen att vara f\u00f6rst p\u00e5 marknaden och kommer att ha skapat hinder f\u00f6r andra att etablera sig d\u00e4r.\u201d Miljontals lovande id\u00e9er har antagligen krossats p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet.<\/p>\n

En byr\u00e5kratisk mentalitet pr\u00e4glad av f\u00f6rsiktighet h\u00e4ftar vid varje aspekt av kulturellt liv. Den \u00e4r utsmyckad i ett spr\u00e5k av kreativitet, initiativ och entrepren\u00f6rskap. Men det \u00e4r ett meningsl\u00f6st spr\u00e5k. De t\u00e4nkare som har b\u00e4st f\u00f6ruts\u00e4ttningar att skapa nydanande begreppsbildningar \u00e4r de som minst sannolikt kommer att erh\u00e5lla forskningsanslag, och om de lyckas g\u00f6ra vetenskapliga genombrott \u00e4r det inte troligt att de kommer att hitta n\u00e5gon som \u00e4r villig att f\u00f6lja upp de mest dj\u00e4rva effekterna d\u00e4rav.<\/p>\n

Goivanni Arrighi har p\u00e5pekat att efter S\u00f6derhavsbubblan s\u00e5 \u00f6vergav brittisk kapitalism i stor utstr\u00e4ckning bolagsformen.[S\u00f6derhavsbubblan var en spekulationsbubbla i b\u00f6rjan av 1700-talet. \u00f6.a] Vid tiden f\u00f6r den industriella revolutionen f\u00f6rlitade sig Storbritannien ist\u00e4llet p\u00e5 en kombination av finanskapitalism och sm\u00e5 familjef\u00f6retag \u2013 ett m\u00f6nster som bestod genom hela artonhundratalet, en period pr\u00e4glad av exceptionella vetenskapliga och teknologiska innovationer. (Storbritannien var vid den h\u00e4r tiden \u00f6k\u00e4nt f\u00f6r att vara lika gener\u00f6st mot sina excentriker och kufar som dagens USA \u00e4r intolerant mot sina. Ett vanligt f\u00f6rfarande var att l\u00e5ta dem bli kyrkoherdar p\u00e5 landsbygden, vilka kom att vara en av de fr\u00e4msta k\u00e4llorna till amat\u00f6rvetenskapliga uppt\u00e4ckter).<\/p>\n

Den nutida byr\u00e5kratiska f\u00f6retagskapitalismen var inte en brittisk skapelse utan har sitt ursprung i USA och Tyskland, de rivaliserande makter som utk\u00e4mpade tv\u00e5 blodiga krig under f\u00f6rsta halvan av 1900-talet om vem som skulle ers\u00e4tta Storbritannien som den dominerande v\u00e4rldsmakten \u2013 krig som, talande nog, kulminerade i statsfinansierade vetenskapliga program som syftade till att bli den som f\u00f6rst utvecklade atombomben. Det \u00e4r d\u00e5 f\u00f6ljdriktigt att v\u00e5r nuvarande teknologiska stagnation tycks b\u00f6rja efter 1945, d\u00e5 USA ersatte Storbritannien som organisat\u00f6r av v\u00e4rldsekonomin.<\/p>\n

Amerikaner tycker inte om att betrakta sig sj\u00e4lva som en nation av byr\u00e5krater \u2013 tv\u00e4rtom \u2013 men s\u00e5 fort vi slutar se byr\u00e5krati som ett fenomen begr\u00e4nsat till offentlig f\u00f6rvaltning blir det uppenbart att det \u00e4r precis vad vi blivit. Den slutliga segern \u00f6ver Sovjetunionen ledde inte till marknadens dominans utan bef\u00e4ste en konservativ f\u00f6retagselits herrav\u00e4lde, bolagsbyr\u00e5krater som med kortsiktigt konkurrens- och vinstt\u00e4nkande som f\u00f6rev\u00e4ndning kv\u00e4vde allt som skulle kunnat ha n\u00e5gon form av revolutionerande implikationer.<\/p>\n

Att vi inte m\u00e4rker att vi lever i ett byr\u00e5kratiserat samh\u00e4lle beror p\u00e5 att byr\u00e5kratiska normer och beteenden har blivit s\u00e5 allest\u00e4des n\u00e4rvarande att vi inte kan se dem eller, \u00e4nnu v\u00e4rre, inte kan f\u00f6rest\u00e4lla oss att man kan g\u00f6ra saker p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Datorer har spelat en avg\u00f6rande roll i de h\u00e4r begr\u00e4nsningarna av v\u00e5r fantasi. Precis som uppfinnandet av nya typer av industriell automatisering p\u00e5 sjutton- och artonhundratalet fick den paradoxala effekten att allt fler av v\u00e4rldens befolkning f\u00f6rvandlades till heltidsarbetande industriarbetare, har all mjukvara som skapats f\u00f6r att befria oss fr\u00e5n administrativa uppgifter f\u00f6rvandlat oss till deltids- eller heltidsarbetande administrat\u00f6rer. Precis som universitetsprofessorer verkar tycka att det \u00e4r ofr\u00e5nkomligt att de ska \u00e4gna mer av sin tid \u00e5t att administrera bidrag, s\u00e5 ifr\u00e5gas\u00e4tter inte v\u00e4lb\u00e4rgade hemmafruar att de m\u00e5ste \u00e4gna veckor varje \u00e5r \u00e5t att fylla i fyrtiosidiga internetformul\u00e4r f\u00f6r att deras barn ska b\u00f6rja grundskolan. Vi \u00e4gnar allt mer tid \u00e5t att knappa in l\u00f6senord i v\u00e5ra mobiler f\u00f6r att ta hand om bank\u00e4renden och \u00e5t att l\u00e4ra oss att utf\u00f6ra arbetsuppgifter som tidigare sk\u00f6ttes av resebyr\u00e5tj\u00e4nstem\u00e4n, m\u00e4klare och bokh\u00e5llare.<\/p>\n

N\u00e5gon l\u00e4r ha r\u00e4knat ut att genomsnitts\u00adamerikanen kommer att f\u00f6rdriva sex m\u00e5nader av sitt liv v\u00e4ntande p\u00e5 att trafikljus ska sl\u00e5 om. Jag vet inte om det finns liknande ber\u00e4kningar gjorda f\u00f6r hur l\u00e5ng tid vi ansl\u00e5r \u00e5t att fylla i formul\u00e4r, men det b\u00f6r var minst lika l\u00e4nge. Aldrig tidigare i historien har en befolkning \u00e4gnat tilln\u00e4rmelsevis s\u00e5 mycket tid \u00e5t pappersarbete.<\/p>\n

Poetisk teknologi<\/strong><\/p>\n

I detta kapitalismens sista, f\u00f6rdr\u00f6jda stadium har vi \u00f6verg\u00e5tt fr\u00e5n poetisk teknologi \u2013 med det menar jag, anv\u00e4ndandet av rationella och tekniska verktyg f\u00f6r att g\u00f6ra vilda fantasier till verklighet \u2013 till byr\u00e5kratisk teknologi. Poetiska teknologier i den h\u00e4r betydelsen \u00e4r lika gamla som sj\u00e4lva civilisationen. Lewis Mumford p\u00e5pekade att de f\u00f6rsta komplexa maskinerna bestod av m\u00e4nniskor. Egyptens pyramider kunde byggas tack vare en m\u00e4sterlig f\u00f6rm\u00e5ga att hantera administrativa procedurer; vilka gjorde det m\u00f6jligt att utveckla tekniker f\u00f6r produktionslinjer, uppdelandet av komplicerade uppgifter i dussintals enkla handlingar, vilka var och en utf\u00f6rdes av speciella arbetslag \u2013 och detta med en mekanisk teknologi som inte var mer komplicerad \u00e4n h\u00e4vst\u00e4nger och lutande plan. Administrativ arbetsledning f\u00f6rvandlade en arm\u00e9 av b\u00f6nder till kuggar i en v\u00e4ldig maskin. Mycket senare, n\u00e4r mekaniska kuggar uppfunnits, utvecklades komplexa maskiner efter principer som ursprungligen uppkom f\u00f6r att organisera m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Vi har sett hur dessa maskiner \u2013 vare sig deras r\u00f6rliga delar \u00e4r armar f\u00e4sta vid m\u00e4nniskokroppar eller pistonger, kugghjul och transmissionsremmar \u2013 bringats i arbete f\u00f6r att f\u00f6rverkliga om\u00f6jliga fantasier, katedraler, m\u00e5nresor, transkontinentala j\u00e4rnv\u00e4gar. Otvivelaktigt finns det ocks\u00e5 n\u00e5got skr\u00e4mmande med poetiska teknologier; poesin kan lika g\u00e4rna mynna ut i helvetesvapen som i frihetsbejakande teknik, men de rationella administrativa teknikerna syftade alltid mot ett fantastiskt m\u00e5l.<\/p>\n

Ur det h\u00e4r perspektivet utg\u00f6r alla dessa galna sovjetiska planer \u2013 \u00e4ven de som aldrig blev verklighet \u2013 h\u00f6jdpunkten f\u00f6r poetisk teknologi. Vad vi har nu \u00e4r motsatsen. Det \u00e4r inte det att fantastiska id\u00e9er inte uppmuntras utan att de flyter helt fritt. Det finns inte ens l\u00e4ngre i n\u00e5gons f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rld att de skulle kunna bli verklighet. Den m\u00e4ktigaste nation som n\u00e5gonsin har existerat har \u00e4gnat de senaste decennierna \u00e5t att intala sina medborgare att de inte l\u00e4ngre kan f\u00f6rv\u00e4nta sig fantastiska kollektiva f\u00f6retag, \u00e4ven om \u2013 med den globala milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ringen i \u00e5tanke \u2013 jorden framtid h\u00e4nger p\u00e5 s\u00e5dana.<\/p>\n

Vilka \u00e4r de politiska konsekvenserna av allt det h\u00e4r? F\u00f6r det f\u00f6rsta s\u00e5 m\u00e5ste vi ifr\u00e5gas\u00e4tta n\u00e5gra av v\u00e5ra mest grundl\u00e4ggande antaganden om kapitalismens natur. Ett s\u00e5dant \u00e4r att kapitalism och marknad \u00e4r identiska, och att de b\u00e5da s\u00e5ledes \u00e4r motst\u00e5ndare till byr\u00e5krati, vilket antas var ett fenomen som bara har sitt ursprung ur offentlig f\u00f6rvaltning. Ett annat antagande \u00e4r att kapitalismen till sin natur \u00e4r teknologiskt progressiv. Det kan verka som Marx och Engels \u2013 med sin oh\u00f6ljda entusiasm f\u00f6r industrirevolutionens framsteg \u2013 hade fel p\u00e5 den punkten. Eller f\u00f6r att var mer precis; de hade r\u00e4tt i att framh\u00e4rda i att mekaniseringen av industriproduktionen skulle leda till kapitalismens underg\u00e5ng, de hade fel i f\u00f6ruts\u00e4gelsen att marknadskonkurrensen, trots detta, skulle tvinga fabriks\u00e4garna att mekanisera. Att det inte, skedde som de antog, visar att marknadskonkurrens inte \u00e4r ett s\u00e5 oundg\u00e4ngligt inslag i kapitalismens natur. Om inte annat s\u00e5 skulle de vara totalt \u00f6verrumplade av den nuvarande formen av kapitalism, d\u00e4r mycket av konkurrensen sker p\u00e5 internmarknader inom de byr\u00e5kratiska strukturerna i halv-monopolistiska f\u00f6retag.<\/p>\n

Systemf\u00f6rsvar<\/strong><\/p>\n

Kapitalismens anh\u00e4ngare brukar r\u00e4ttf\u00e4rdiga systemet med tre generellt historiskt p\u00e5st\u00e5enden: F\u00f6rst; kapitalismen har drivit fram snabb vetenskaplig och teknologisk utveckling, f\u00f6r det andra; \u00e4ven om systemet g\u00f6r ett litet f\u00e5tal enormt f\u00f6rm\u00f6gna \u00f6kar samtidigt det allm\u00e4nna v\u00e4lst\u00e5ndet och, f\u00f6r det tredje, detta leder till en s\u00e4krare och mer demokratisk v\u00e4rld f\u00f6r alla. Det \u00e4r uppenbart att kapitalismen inte l\u00e4ngre g\u00f6r n\u00e5gonting av detta. I sj\u00e4lva verket har m\u00e5nga av dess f\u00f6rsvarare retirerat fr\u00e5n att h\u00e4vda att det \u00e4r ett bra system till att det \u00e4r det enda m\u00f6jliga \u2013 \u00e5tminstone det enda m\u00f6jliga systemet f\u00f6r ett komplext, teknologiskt avancerat samh\u00e4lle som v\u00e5rt.<\/p>\n

Men hur kan man p\u00e5st\u00e5 att de r\u00e5dande ekonomiska arrangemangen ocks\u00e5 \u00e4r de enda som kommer att vara funktionsdugliga i varje m\u00f6jligt framtida teknologiskt samh\u00e4lle? Argumentet \u00e4r absurt. Hur kan man veta n\u00e5got om det?<\/p>\n

F\u00f6rvisso \u00e4r det en position som folk i b\u00e5da \u00e4ndarna av det politiska spektrat intagit. Som antropolog och anarkist st\u00f6ter jag p\u00e5 civilisationskritiker som inte bara insisterar p\u00e5 att den nuvarande industriteknologin inte kan leda till n\u00e5got annat \u00e4n kapitalistiskt f\u00f6rtryck, utan att detta med n\u00f6dv\u00e4ndighet ocks\u00e5 g\u00e4ller f\u00f6r varje framtida teknologi, och att m\u00e4nniskans befrielse s\u00e5ledes bara kan \u00e5stadkommas genom att man \u00e5terv\u00e4nder till sten\u00e5ldern. De flesta av oss \u00e4r inte teknikdeterminister, men anspr\u00e5ken p\u00e5 oundvikligheten hos kapitalismen m\u00e5ste baseras p\u00e5 en sorts teknologisk determinism. Det \u00e4r sk\u00e4let till att om den nyliberala kapitalismen har som m\u00e5l att skapa en v\u00e4rld d\u00e4r ingen tror att n\u00e5got annat ekonomiskt system kan fungera, s\u00e5 m\u00e5ste man undertrycka inte bara varje id\u00e9 om en annan frihetlig framtid, utan ocks\u00e5 varje radikalt annorlunda teknologisk framtid. Men h\u00e4r ligger en mots\u00e4ttning. F\u00f6rsvarare av kapitalismen kan inte satsa p\u00e5 att \u00f6vertyga oss om att den teknologiska f\u00f6r\u00e4ndringen har ebbat ut \u2013 det skulle betyda att kapitalismen inte \u00e4r progressiv. Nej, de f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6vertyga oss om att det teknologiska fram\u00e5tskridandet visst fortg\u00e5r, att vi lever i en tid av underverk, men att dessa tar sig mer oansenliga former (den senaste iPhonemodellen) eller \u00f6vertyga genom rykten om uppfinningar som \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng (\u201dDet s\u00e4gs att vi snart kommer att ha flygande bilar\u201d), eller med mer komplexa s\u00e4tt att jonglera med information och bilder, och alltmer komplexa plattformar f\u00f6r att fylla i formul\u00e4r. Jag p\u00e5st\u00e5r inte att den nyliberala kapitalismen \u2013 eller vilket annat system som helst f\u00f6r den delen \u2013 kommer att lyckas med detta. Det f\u00f6rsta problemet \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka \u00f6vertyga v\u00e4rlden om att man visar v\u00e4gen i det teknologiska fram\u00e5tskridandet n\u00e4r man i sj\u00e4lva verket bromsar det. USA \u00e4r s\u00e4rskilt uselt i det h\u00e4r avseendet med sin infrastruktur i f\u00f6rfall, handlingsf\u00f6rlamning inf\u00f6r den globala uppv\u00e4rmningen, och det symboliskt f\u00f6r\u00f6dande i att man ger upp sitt bemannade rymdprogram samtidigt som Kina \u00f6kar takten i sitt. F\u00f6r det andra kan inte f\u00f6r\u00e4ndringar h\u00e5llas tillbaka hur l\u00e4nge som helst. Genombrott kommer att ske. Man kan inte permanent undertrycka obekv\u00e4ma uppt\u00e4ckter. I andra, mindre byr\u00e5kratiserade delar av v\u00e4rlden \u2013 eller \u00e5tminstone i delar av v\u00e4rlden d\u00e4r byr\u00e5kraterna inte \u00e4r s\u00e5 fientligt inst\u00e4llda till kreativt t\u00e4nkande \u2013 kommer man l\u00e5ngsamt men obevekligt att tillskansa sig de erforderliga resurserna f\u00f6r att ta vid efter USA och dess allierade. Internet ger ocks\u00e5 m\u00f6jligheter till samarbeten och spridning, som kan visa sig vara avg\u00f6rande f\u00f6r att \u00e5stadkomma genombrott. Inom vilka omr\u00e5den kommer de att \u00e4ga rum? Vi kan inte veta. Kanske kan 3D-printing g\u00f6ra det som robotfabriker f\u00f6rv\u00e4ntades utr\u00e4tta? Eller s\u00e5 kommer det vara n\u00e5got annat. Men det kommer att ske.<\/p>\n

Vi kan i alla fall vara s\u00e4kra p\u00e5 en sak; det kommer inte att ske inom ramen f\u00f6r den nuvarande f\u00f6retagskapitalismen \u2013 eller n\u00e5gon annan form av kapitalism. F\u00f6r att b\u00f6rja bygga baser p\u00e5 Mars, f\u00f6r att inte tala om att utveckla redskap f\u00f6r att hitta och kontakta fr\u00e4mmande civilisationer, m\u00e5ste vi komma fram till ett nytt ekonomiskt system. M\u00e5ste ett s\u00e5dant system ha formen av en massiv ny byr\u00e5krati? Varf\u00f6r utg\u00e5r man fr\u00e5n det? Bara genom att bryta ner de existerande byr\u00e5kratiska strukturerna kan vi komma ig\u00e5ng. Och om vi ska komma att uppfinna robotar som tar hand om tv\u00e4tten och st\u00e4dar k\u00f6ket m\u00e5ste vi se till att vad som \u00e4n ers\u00e4tter kapitalismen har en i grunden mycket mer j\u00e4mlik f\u00f6rdelning av rikedom och makt \u2013 ett system utan vare sig superrika eller desperat fattiga, som \u00e4r villiga att g\u00f6ra hush\u00e5llsarbetet \u00e5t dem. Bara d\u00e5 kan teknologin inriktas p\u00e5 att fylla m\u00e4nskliga behov. Det \u00e4r det b\u00e4sta sk\u00e4let f\u00f6r att bryta sig ur fondf\u00f6rvaltarnas och koncernchefernas strypgrepp \u2013 att befria v\u00e5ra fantasier och dr\u00f6mmar fr\u00e5n de n\u00e4t som f\u00e4ngslar dem, att l\u00e5ta v\u00e5r gr\u00e4nsl\u00f6sa fantasi \u00e5ter bli en materiell kraft i m\u00e4nsklighetens histora.<\/p>\n

EN ARTIKEL AV DAVID GRAEBER<\/strong><\/div>\n
Artikelf\u00f6rfattaren \u00e4r antropolog, f\u00f6rfattare och politisk aktivist. Han var en framtr\u00e4dande gestalt i Occupy Wall Street-r\u00f6relsen och \u00e4r skrivande redakt\u00f6r f\u00f6r The Baffler<\/em><\/a><\/strong> ur vilken artikeln \u00e4r h\u00e4mtad. Han har publicerat en rad b\u00f6cker. P\u00e5 svenska finns Skuld De f\u00f6rsta 5000 \u00e5ren<\/em>, Daidalos f\u00f6rlag 2012.<\/div>\n

Ur The Baffler nr 19 (2012)<\/strong><\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Peter Jervelycke Belfrage<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kapitalismen har en oerh\u00f6rd f\u00f6rm\u00e5ga att utveckla produktivkrafterna. Trots alla sina brister \u00e4r systemet d\u00e4rmed i historisk mening progressivt. Detta \u00e4r i det n\u00e4rmaste axiom inom marxismen som g\u00e5r tillbaka \u00e4nda till Kommunistiska manifestet. Men st\u00e4mmer det verkligen i dagens … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1421","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-mV","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1421","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1421"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1421\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2592,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1421\/revisions\/2592"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1421"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1421"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1421"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}