V<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>\u00e5ren 2016 intervjuar jag en \u00e4 Den europeiska socialdemokratin \u00e4r i djup kris: ideologiskt, r\u00f6stm\u00e4ssigt och organisatoriskt. F\u00f6r 20 \u00e5r sedan var socialdemokratin Europas ledande kraft med f\u00f6retr\u00e4dare som Schr\u00f6der, Blair, Jospin \u2013 och G\u00f6ran Persson. 12 av 15 regeringsrepresentanter i Eus ministerr\u00e5d var socialdemokrater. Idag har socialdemokraterna i EU sedan l\u00e4nge distanserats av h\u00f6gern och partierna har de senaste \u00e5ren drabbats av \u00e5terkommande valnederlag. Sedan finanskrisen 2008 har de europeiska partierna i genomsnitt f\u00f6rlorat en fj\u00e4rdedel av sina v\u00e4ljare. Det tidigare m\u00e4ktiga tyska partiet n\u00e5r idag bara upp till 25 procent, det spanska har minskat fr\u00e5n 43 till 21 procent, det grekiska fr\u00e5n 44 procent till i det n\u00e4rmaste utpl\u00e5ning.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Tyskland, Storbritannien, Spanien, Danmark, Norge och Finland samt ett dussintal andra europeiska l\u00e4nder har idag borgerliga statsministrar. I Frankrike har president Hollande opinionssiffror som inte ens n\u00e5r h\u00e4lften av Marie le Pens. Reflexionen h\u00e4r antyder tv\u00e5 viktiga f\u00f6rklaringar till denna utveckling: socialdemokratin har inte l\u00e4ngre v\u00e4ljarnas f\u00f6rtroende och partierna \u00e4r i allt mindre utstr\u00e4ckning masspartier.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Traditionellt har socialdemokratin varit partier med r\u00f6tter i (industri)arbetarklassen och vanligtvis en del av en vidare r\u00f6relse. Fackf\u00f6reningarna har ofta varit en sj\u00e4lvklar del av denna, inte s\u00e4llan ocks\u00e5 en rad andra folkliga organisationer. Detta har sedan tagit sig olika nationell uttryck. Man kan h\u00e4r urskilja n\u00e5gra olika huvudtyper:<\/span><\/span><\/span><\/p>\n – den tyska och nordiska arbetarr\u00f6relsen med en stark och bred r\u00f6relse och n\u00e4ra band mellan fack och parti <\/span><\/span><\/span><\/p>\n – den brittiska \u201dlabouristiska\u201d modellen, byggd p\u00e5 starka fackf\u00f6reningar men med en svagare partistruktur <\/span><\/span><\/span><\/p>\n – de sydeuropeiska socialistpartierna, med betydligt slakare band till fackf\u00f6reningarna och en svagare prolet\u00e4r f\u00f6rankring \u00f6verhuvud taget. H\u00e4r har ofta kommunistpartierna varit de som organiserat den traditionella arbetarklassen<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Till dessa riktningar kan man idag ocks\u00e5 l\u00e4gga de nya \u00f6steuropeiska socialdemokratiska partierna, med en betydligt mer heterogen karakt\u00e4r, vilket i \u00e4n h\u00f6gre grad g\u00e4ller f\u00f6r de m\u00e5nga partier i tredje v\u00e4rlden med helt andra r\u00f6tter \u00e4n den traditionella europeiska arbetarr\u00f6relse som man vanligtvis f\u00f6rknippar med klassisk socialdemokrati. Idag eroderar dessa partistrukturer i rask takt. De svenska socialdemokraterna har exempelvis f\u00f6rlorat mer \u00e4n tre fj\u00e4rdedelar av sina medlemmar sedan i b\u00f6rjan av 1990-talet, nyrekryteringen \u00e4r svag och medel\u00e5ldern ligger p\u00e5 \u00f6ver 60 \u00e5r. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Vad har h\u00e4nt?<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n \u00c5rtiondena efter andra v\u00e4rldskriget var socialdemokratins gyllene epok. Tv\u00e5 faktorer hade h\u00e4r avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r framg\u00e5ngen: dels den osedvanligt l\u00e5nga ekonomiska h\u00f6gkonjunkturen som f\u00f6ljde efter krigsslutet, det gyllene kvartsseklet, och dels den breda samsyn som l\u00e5g bakom uppbygget av efterkrigstidens v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4lle.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n De katastrofer som f\u00f6ljde ur mellankrigstidens misslyckade ekonomiska politik ledde fram till ett helt nytt konsensus. Nu accepterades att staten skulle kunna spela en betydligt mer aktiv roll, som en mer offensiv kraft f\u00f6r att skapa den infrastruktur som det moderna industri- och v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet kr\u00e4vde. Staten tog ocks\u00e5 p\u00e5 sig ett \u00f6kat ansvar f\u00f6r medborgarnas v\u00e4lf\u00e4rd och trygghet, inte minst n\u00e4r denna hotades av de kraftiga strukturomvandlingar som efterkrigstidens rekord\u00e5r f\u00f6rde med sig. Denna v\u00e4lf\u00e4rdsstatens konstruktion blev s\u00e5ledes under efterkrigstiden n\u00e5got som fr\u00e5n en rad olika politiska st\u00e5ndpunkter uppfattades som ett legitimt s\u00e4tt f\u00f6r att aktivt ingripa i utvecklingen mot demokrati, social trygghet och effektiva marknader. Den s\u00e5gs som l\u00f6sningen p\u00e5 kapitalismens och industrisamh\u00e4llets problem. Under denna period kunde socialdemokratin ta den ideologiska ledningen. De formulerade ett program som ocks\u00e5 attraherade l\u00f6ntagare inom medelklassen. Kapitalismen kunde inte avskaffas, men kanske civiliseras. Socialdemokratin s\u00e5gs pl\u00f6tsligt som moderniseringens fr\u00e4msta b\u00e4rare. Till detta bidrog ocks\u00e5 den starka organiseringen och den centrala roll partierna intog i det politiska landskapet. Aldrig hade industriarbetarna varit s\u00e5 m\u00e5nga, och aldrig hade de varit s\u00e5 v\u00e4lorganiserade som nu. I m\u00e5nga l\u00e4nder \u2013 de skandinaviska, V\u00e4sttyskland och Storbritannien, bland andra saknade socialdemokratin utmaningar p\u00e5 v\u00e4nsterkanten. De flesta \u00e4r \u00f6verens om att detta var socialdemokratins gyllene epok, \u00e4ven om mer kritiskt sinnade r\u00f6ster syrligt kunde notera: en klasskompromiss under h\u00f6gkonjunktur var det allt socialdemokratin kunde leverera?<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Lika pl\u00f6tsligt – och ov\u00e4ntat – som socialdemokratin efter kriget klev in i sin guld\u00e5lder, lika pl\u00f6tsligt – och ov\u00e4ntat, \u00e5tminstone bland m\u00e5nga socialdemokrater – b\u00f6rjade nedg\u00e5ngen.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Den l\u00e5nga efterkrigsboomen ebbade ut under 1970-talet och ersattes av upprepade kriser. De fick stora konsekvenser p\u00e5 syssels\u00e4ttning och levnadsstandard och ledde ocks\u00e5 till omfattande ideologiska f\u00f6rskjutningar, inte minst i synen p\u00e5 v\u00e4lf\u00e4rdsstaten. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Detta blev b\u00f6rjan till ett ekonomisk-politiskt regimskifte. Ist\u00e4llet f\u00f6r v\u00e4xande offentlig sektor och en expansiv statlig politik f\u00f6respr\u00e5kade nyliberala ekonomer att ingreppen i r\u00e5dande marknadsstrukturer skulle vara s\u00e5 sm\u00e5 och f\u00f6ruts\u00e4gbara som m\u00f6jligt. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det \u00e4r uppenbart att krisen tr\u00e4ffade socialdemokraterna mitt i veka livet. I fokus f\u00f6r den kritik som utvecklades stod just det som varit deras starkaste kort: Keynes och f\u00f6rs\u00f6ken att reglera marknaderna, en v\u00e4xande offentlig sektor som h\u00e4vst\u00e5ng f\u00f6r att minska marknadernas makt. Krisen f\u00f6rsvagade ocks\u00e5 direkt det som r\u00f6relsen byggt sin styrka p\u00e5: industriarbetarklassen. Dels genom en kraftig minskning av antalet jobb, dels genom att den kamperfarenhet som spelat en s\u00e5 stor roll under arbetarr\u00f6relsens uppbyggnadsfas i stor utstr\u00e4ckning hamnat i malp\u00e5se under de gyllene \u00e5ren och ytterligare tunnats ut n\u00e4r fackf\u00f6reningarna f\u00f6rsvagades och utsattes f\u00f6r \u00f6kade attacker.\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Uppvaknandet skulle bli sm\u00e4rtsamt. I land efter land tvingades \u2013 eller valde \u2013 socialdemokraterna att anpassa sig till de nya villkoren, vanligtvis som en direkt f\u00f6ljd av akuta politiska och\/eller ekonomiska kriser. F\u00f6rst ut var kanske V\u00e4sttyskland under Helmuth Schmidt. Intressant nog var ocks\u00e5 Sverige ett av de l\u00e4nder som tidigt slog in p\u00e5 denna v\u00e4g. Nu innebar inte detta att socialdemokraterna \u00f6ver en natt \u00f6vergav sina ambitioner f\u00f6r en solidarisk v\u00e4lf\u00e4rdsstat. Och den nya politiken var i h\u00f6gsta grad omstridd. Rosornas krig i Sverige \u2013 konflikten mellan LO och den socialdemokratiska partiledningen i slutet av 80- och i b\u00f6rjan av 90-talet \u2013 \u00e5sk\u00e5dliggjorde mots\u00e4ttningarnas djup, men ocks\u00e5 inom partiledningen var synen p\u00e5 omfattningen av sv\u00e4ngen kontroversiell. Denna splittring fanns i de flesta partier \u00e4nda tills en ung energisk partiledare f\u00f6r det anrika brittiska arbetarpartiet gav det som framstod som en rad illa samordnade retr\u00e4tter ett nytt fr\u00e4scht ansikte \u2013 Blair och New Labour \u2013 och ett nytt samlande valspr\u00e5k : den tredje v\u00e4gen.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Den tredje v\u00e4gen<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n Ist\u00e4llet f\u00f6r att nostalgiskt blicka tillbaka p\u00e5 en politik f\u00f6r en annan tid ville New Labour ge sig in i dialogen om den nya tidens fr\u00e5gor; som globalisering, informationsteknologi och individualisering. F\u00f6r att kunna delta i den diskussionen var utg\u00e5ngspunkten att acceptera dess grundl\u00e4ggande villkor: monetarism, avreglerade marknader, balanserad budget, l\u00e5g inflation framf\u00f6r minskad arbetsl\u00f6shet, mindre av f\u00f6rdelningspolitik (allts\u00e5 \u00f6kade klyftor), privatiseringar. Kapitalismen skulle inte tyglas men effektiviseras. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Framf\u00f6r allt: genom den tredje v\u00e4gens politik skulle socialdemokratin \u00e5ter bli moderniseringens fr\u00e4msta b\u00e4rare. Politikens fr\u00e4msta uppgift skulle nu bli att frig\u00f6ra individers inneboende m\u00f6jligheter och skaparkraft, skriver historikern Jenny Andersson: \u201dTanken p\u00e5 kunskapssamh\u00e4llet ledde till en f\u00f6rhoppning om en ny gyllene era av tillv\u00e4xt och samh\u00e4lleligt samf\u00f6rst\u00e5nd. F\u00f6ruts\u00e4ttningen var socialdemokratins uppslutning bakom tillv\u00e4xten, marknaden och det fria entrepren\u00f6rskapet.\u201d Den tredje v\u00e4gen i denna tappning fick snabbt ett internationellt genomslag. Clinton i USA, Schr\u00f6der i Tyskland och Persson i Sverige sl\u00f6t raskt upp.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Men fr\u00e5gan kvarstod: var socialdemokraterna tvungna att l\u00e4gga alla sina f\u00f6rhoppningar om att utmana marknaden p\u00e5 hyllan f\u00f6r historiska reliker eller fanns det en m\u00f6jlighet att driva en mer klassisk socialdemokratisk politik i andra former? F\u00f6r allt fler socialdemokratiska partier kom EU att framst\u00e5 som en m\u00f6jlighet att f\u00f6rverkliga en del av det program som inte verkade m\u00f6jligt att genomf\u00f6ra p\u00e5 nationell niv\u00e5. Parollen om ett socialt Europa v\u00e4xte gradvis fram som en l\u00f6sning n\u00e4r man samtidigt tvingades till marknadsl\u00f6sningar p\u00e5 hemmaplan. F\u00f6r Tony Blairs Tredje v\u00e4g passade det som hand i handske. Han s\u00e5g ett starkt EU som en central h\u00e4vst\u00e5ng f\u00f6r att skapa f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r ett effektivt Europa, som framg\u00e5ngsrikt kunde h\u00e4vda sina intressen p\u00e5 den globala marknaden. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Stora f\u00f6rhoppningar kn\u00f6ts till den \u00f6kade betydelse som tillskrevs den sociala dimensionen i Amsterdam- och s\u00e5 sm\u00e5ningom Lissabonavtalen. Dessutom gavs de socialdemokratiska partierna i slutet av 1990-talet lite ov\u00e4ntat m\u00f6jligheter att s\u00e4tta tryck bakom orden. Under \u00e5ren kring sekelskiftet kunde den europeiska socialdemokratin \u2013 efter m\u00e5nga \u00e5r av tillbakag\u00e5ng \u2013 pl\u00f6tsligt gl\u00e4djas \u00e5t betydande valframg\u00e5ngar. Som tidigare n\u00e4mnts hade som mest hade 12 av d\u00e5varande 15 medlemsl\u00e4nder socialdemokratiska regerings\u00f6verhuvuden, bland dessa Tyskland, Frankrike och Storbritannien. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Men trots det, n\u00e5got socialt Europa blev det aldrig. Under f\u00e5 perioder av EU:s historia har avregleringar och marknadsreformer genomf\u00f6rts med s\u00e5dan frenesi som under det unika socialdemokratiska maktinnehavet mellan 1997 och 2002. Inte minst var det d\u00e5 som grunderna till EES- och Lissabonavtalen lades, som i mer klara termer \u00e4n tidigare kodifierade EU:s nyliberala politik \u2013 m\u00e5 vara till en del kl\u00e4dd i termer som \u201dkunskapssamh\u00e4lle\u201d och \u201dsociala partners\u201d. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n V\u00e4gen utf\u00f6r<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n Den europeiska socialdemokratin lyckades allts\u00e5 i slutet av 1990-talet g\u00f6ra en, som det visade sig, tillf\u00e4llig comeback som ledande politisk kraft i Europa Men efter sekelskiftet gick det bara utf\u00f6r f\u00f6r de flesta socialdemokratiska partier. M\u00e5nga av dem fick uppleva de l\u00e4gsta r\u00f6stetalen sedan det demokratiska genombrottet. Men den stora krisen f\u00f6r den europeiska socialdemokratin kom efter finanskrisen 2008-2009. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n 1930-talskrisen blev upprinnelsen till socialdemokratins framg\u00e5ngssaga. En viktig orsak var att man lyckades erbjuda ett framg\u00e5ngsrikt alternativ till den tidens ekonomiska liberalism. 2000-talets socialdemokrati har ist\u00e4llet inte bara accepterat utan i m\u00e5nga avseenden varit p\u00e5drivande i ett st\u00e4rkande av marknaden p\u00e5 politikens bekostnad. Detta blev s\u00e4rskilt tydligt efter 2008. Den politik som efter finanskrisen med j\u00e4rnhand genomf\u00f6rts fr\u00e5n Bryssel och Frankfurt har slitit Europa itu. De kraftiga nedsk\u00e4rningar som p\u00e5tvingats valutaunionens periferi har lett till klyftor och social mis\u00e4r som inte setts i Europa p\u00e5 \u00e5rtionden utan att kunna ta kontinenten ur den ekonomiska turbulens som inleddes genom finanskrisen f\u00f6r snart ett decennium sedan.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n I inget fall har socialdemokraterna haft n\u00e5gra inv\u00e4ndningar, tv\u00e4rtom: Tysklands Schr\u00f6der och Gabriel, Storbritanniens Blair och Brown, Spaniens Zapatero och Sanchez, Italiens D\u2019Alema och Renzi, Greklands Papandreo, Frankrikes Hollande, Sveriges Persson och L\u00f6fven, alla har bejakat utvecklingen, och inte s\u00e4llan varit de som h\u00e5rdast h\u00e5llit i piskan f\u00f6r de l\u00e4nder som inte tillr\u00e4ckligt framg\u00e5ngsrikt kunnat leva upp till marknadens krav. Grekland \u00e4r som bekant ett s\u00e4rskilt skaml\u00f6st exempel<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Lika illa ser de europeiska socialdemokraternas agerande ut i flyktingfr\u00e5gan, EU:s andra stora misslyckande ut. Flyktingkrisen, som inte i ringa utstr\u00e4ckning \u00e4r ett resultat av EU-l\u00e4nders ingrepp i Mellan\u00f6stern fr\u00e5n invasionen av Irak 2003 och fram\u00e5t, \u00e4r inte bara en humanit\u00e4r och social katastrof. Det \u00e4r ocks\u00e5 ett uttryck f\u00f6r en moralisk kollaps fr\u00e5n EU:s sida, som inte bara v\u00e4grat ta sitt ansvar f\u00f6r att f\u00f6rhindra ett \u00f6kat m\u00e4nskligt lidande utan ocks\u00e5 genom sitt cyniska agerande bidragit till att st\u00e4rka de kraftigt \u00f6kande fr\u00e4mlingsfientliga krafterna i Europa. Socialdemokratin har helt enkelt abdikerat fr\u00e5n det som under dess framg\u00e5ngsperiod var dess starka gren: att f\u00f6respr\u00e5ka politikens primat \u00f6ver marknaden. Att politikens utrymme reducerats bottnar i flera orsaker. V\u00e4lf\u00e4rdsstaten har krympt och i betydande utstr\u00e4ckning integrerats in i marknadsekonomin. Den \u00f6kade samh\u00e4lleliga skulds\u00e4ttningen, minskad tillv\u00e4xt och minskade statliga l\u00f6pande int\u00e4kter p\u00e5 grund av s\u00e4nkta skatter har lett till att en allt mindre del av statens resurser kan anv\u00e4ndas till reformer. Om demokrati ocks\u00e5 handlar om att kunna p\u00e5verka den inhemska politiken och kunna r\u00f6sta om nationella prioriteringar \u00e4r det ett problem om det inte finns n\u00e5gra alternativ att r\u00f6sta om. Ist\u00e4llet har f\u00f6ljden blivit att framf\u00f6r allt de sociala investeringarna \u2013 utbildning, forskning och utveckling, familjepolitik och arbetsmarknadspolitik \u2013 kontinuerligt sjunker. En annan tendens som ocks\u00e5 pekar i riktning mot ett minskat utrymme f\u00f6r mer omfattande politiska ingrepp i marknadsekonomin \u00e4r en \u00f6kad regelstyrning av den politiska verksamheten. Genom avregleringar och sj\u00e4lvst\u00e4ndiga riksbanker har politikerna avh\u00e4nt sig makt \u00f6ver den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna har allts\u00e5 medvetet avst\u00e5tt fr\u00e5n att f\u00f6ra fram n\u00e5gon alternativ politik och aktivt bidragit till att klavbinda sig. Och man har gjort en dygd av n\u00f6dv\u00e4ndigheten; genom att l\u00e4gga allt krut p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka vinna mittenv\u00e4ljarnas medelklass har man ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kt sudda ut de skillnader som finns mellan de politiska blocken. I l\u00e4nder som Tyskland har man ing\u00e5tt l\u00e5ngvariga koalitioner med borgerliga partier, i andra, som Spanien eller de nordiska l\u00e4nderna v\u00e4xlar h\u00f6ger- och v\u00e4nsterregeringar vid makten, men utan att den grundl\u00e4ggande politiken f\u00f6r\u00e4ndras. Lagt kort ligger, som Stefan L\u00f6fven st\u00e4ndigt upprepar n\u00e4r han pressas p\u00e5 \u00e5terst\u00e4llarpolitik.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n F\u00f6r\u00e4ndrade strukturer<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n Men det finns ocks\u00e5 organisatoriska orsaker till socialdemokratins f\u00f6rfall. Det har skett en elitisering och professionalisering av partierna, som i grunden f\u00f6r\u00e4ndrat den sociala sammans\u00e4ttningen av dem, och d\u00e5 s\u00e4rskilt ledningarna. Denna utveckling har varit s\u00e4rskilt p\u00e5fallande f\u00f6r de partier som traditionellt haft sin bas bland industriarbetarna. Idag saknas f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r dessa grupper n\u00e4stan helt bland partiernas ledande f\u00f6retr\u00e4dare. Det finns flera orsaker till denna utveckling. Industriarbetarklassen har genomg\u00e5tt en kraftig decimering. Den minskade fackliga anslutningsgraden, som p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll i Europa \u00e4r dramatisk, har gjort att kontakterna med den \u00e5terst\u00e5ende arbetarklassen f\u00f6rsvagats.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Utvecklingen fr\u00e5n masspartier till elitstyrda partier \u00e4r en generell trend som inte bara g\u00e4ller socialdemokraterna, men som naturligtvis blir s\u00e4rskilt m\u00e4rkbar f\u00f6r partier av folkr\u00f6relsekarakt\u00e4r. Det \u00e4r inte l\u00e4ngre f\u00f6reningsvana som efterfr\u00e5gas bland ledarna utan erfarenhet av media, opinionsarbete och kommunikationsstrategier. Tony Blairs spinndoktor Lord Peter Mandelson blev symbolen f\u00f6r en helt ny typ av politisk akt\u00f6r.Partiledningarna rekryteras fr\u00e5n ett allt sn\u00e4vare socialt skikt, som skiljer sig fr\u00e5n medlemmars och v\u00e4ljares. Partiledningarna har professionaliserats och karri\u00e4rv\u00e4garna blir allt mer gemensam f\u00f6r de olika partierna. Ledningarnas lojaliteter ligger ocks\u00e5 allt mer hos den politiska klassen. M\u00f6jlighet att g\u00f6ra karri\u00e4r inom n\u00e4ringsliv eller lobbyorganisationer g\u00f6r att behovet av \u00e5terkoppling till partiet ytterligare minskar. Personval och politikens individualisering g\u00f6r att ledarna ocks\u00e5 st\u00e5r allt mer sj\u00e4lvst\u00e4ndiga gentemot sina partier.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Ett tydligt uttryck f\u00f6r den f\u00f6r\u00e4ndrade sociala strukturen i de socialdemokratiska ledningarna \u00e4r att det idag anses sj\u00e4lvklart att Schr\u00f6der, Blair eller Strauss Kahn efter fullgjorda uppdrag i sina partier tar uppdrag som r\u00e5dgivare \u00e5t det internationella storkapitalet (eller Kjell-Olof Feldt, Persson och Nuder om vi ser till Sverige). En direkt konsekvens av detta \u00f6kade avst\u00e5nd mellan medborgare och den politiska eliten \u00e4r att m\u00e4nniskors politiska engagemang minskar. R\u00f6stdeltagandet har sjunkit \u00f6ver hela Europa de senaste \u00e5rtiondena, liksom f\u00f6rtroendet f\u00f6r politiken och politikerna. Som en naturlig konsekvens har \u00e4ven det interna engagemanget i partierna minskat. V\u00e4ljarnas lojalitet med partierna har d\u00e4rtill v\u00e4sentligt f\u00f6rsvagats, partibyten mellan val \u00e4r betydligt vanligare idag \u00e4n tidigare. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Utvecklingen har ocks\u00e5 tydliga socio-ekonomiska konsekvenser. De som fr\u00e4mst tappat f\u00f6rtroendet f\u00f6r politiken och som fj\u00e4rmat sig l\u00e4ngst fr\u00e5n politiskt deltagande \u00e4r de som drabbats h\u00e5rdast av de \u00f6kade samh\u00e4llsklyftor som uppst\u00e5tt i politikens efterf\u00f6ljd \u2013 allts\u00e5 de som traditionellt satt sin tillit till arbetarr\u00f6relsens partier. I det vakuum som uppst\u00e5tt ser vi allt f\u00f6r ofta framv\u00e4xten av en nationalistisk och fr\u00e4mlingsfientlig populism.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Generell f\u00f6rsvagning <\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n En snabb \u00f6versikt av l\u00e4get i de olika europeiska l\u00e4nderna ger med f\u00e5 undantag samma trista bild: krympande partier med h\u00f6g medel\u00e5lder, svag nyrekytering och minskad bas i arbetarklassen. Politiken har orienterats mot mitten, vilket i allm\u00e4nhet har betytt att man accepterat EU:s nyliberala politik. V\u00e4ljarst\u00f6det har minskat kraftigt, vilket inneburit f\u00f6rlorad regeringsmakt eller bildandet av block\u00f6verskridande koalitioner. I den m\u00e5n man bildat egna regeringar har det framf\u00f6r allt berott p\u00e5 de borgerliga regeringarnas impopularitet, inte p\u00e5 ett eget sj\u00e4lvst\u00e4ndigt alternativ och \u00e5terst\u00e4llarpolitiken har lyst med sin fr\u00e5nvaro.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n De tyska<\/i> socialdemokraterna kan ses som ett typexempel. De har under l\u00e5nga perioder varit Europas starkaste, fr\u00e5n Bebel till Brandt. Gerhard Schr\u00f6der kom efter epoken Kohl till makten 1998 med l\u00f6ften om att bryta med kristdemokraternas \u00e5tstramningspolitik. Ist\u00e4llet blev Schr\u00f6der Tony Blairs n\u00e4rmaste allierade i arbetet f\u00f6r att omvandla den europeiska socialdemokratin i nyliberal riktning. Hans mest drastiska \u00e5tg\u00e4rd var n\u00e4r han 2003 introducerade Agenda 2010. Livligt p\u00e5hejad av n\u00e4ringslivet genomf\u00f6rde Schr\u00f6der de mest omfattande nedsk\u00e4rningarna i v\u00e4lf\u00e4rdssystemen sedan andra v\u00e4rldskriget, samtidigt som han \u00f6ppnade f\u00f6r den v\u00e5g av l\u00e5gl\u00f6nejobb som d\u00e4refter inr\u00e4ttats i Tyskland. Konsekvenserna l\u00e4t inte v\u00e4nta p\u00e5 sig. En betydande del av partiet br\u00f6t sig ur och f\u00f6renade sig med PDS till die Linke. Medlemsantalet, som i b\u00f6rjan av 1990-talet var \u00f6ver en miljon, st\u00f6rtd\u00f6k och \u00e4r idag reducerat till f\u00e4rre \u00e4n h\u00e4lften. Medel\u00e5ldern \u00e4r h\u00f6g, inte ens 10 procent \u00e4r under 30 \u00e5r. Resultaten fr\u00e5n de senaste valen ligger p\u00e5 1893 \u00e5rs niv\u00e5, (23-25 procent). Sedan 2013 sitter partiet som juniorpartner i Angela Merkels regering.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det beska valresultatet fr\u00e5n f\u00f6rsta omg\u00e5ngen i \u00d6sterrikes<\/i> val av president f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan uppvisar en liknande bild. B\u00e4gge kandidaterna fr\u00e5n den bl\u00e5r\u00f6da koalitionsregeringen (h\u00f6gerpartiet och socialdemokraterna) med nyliberal agenda blev f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan Andra v\u00e4rldskriget utslagna redan i den f\u00f6rsta omg\u00e5ngen med resultat kring 11 procent. F\u00f6r det historiskt s\u00e5 starka socialdemokratiska arbetarpartiet, SP\u00d6, som 1982 vann 53.2 procent i f\u00f6rbundsvalen var utg\u00e5ngen en mardr\u00f6m. Regeringens kappv\u00e4ndning i flyktingfr\u00e5gan (identisk med den som gjorts av socialdemokraterna och moderaterna h\u00e4r hemma) blev inte den framg\u00e5ng man hoppats p\u00e5. Ist\u00e4llet blev valet ett n\u00e4stan d\u00f6tt lopp mellan den reaktion\u00e4re h\u00f6germannen Norbert Hofer och De gr\u00f6nas kandidat Van der Bellen. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Spanien <\/i>infogar sig i den rad av l\u00e4nder d\u00e4r ett v\u00e4nster- och ett h\u00f6gerparti turats om vid makten, i Spaniens fall sedan Francoregimens uppl\u00f6sning 1979. Skillnaden mellan PSOE och Partido Popular har ofta varit negligerbar, s\u00e4rskilt n\u00e4r det g\u00e4ller den ekonomiska politiken, och de har ocks\u00e5 b\u00e4gge varit indragna i upprepade korruptionsaff\u00e4rer. PSOE har emellertid varit klart mer EU-entusiastiskt och p\u00e5drivande i anstr\u00e4ngningarna att anpassa landet till EU:s och EMU:s h\u00e5rda konvergenskrav. Regeringen Zapatero fick betala ett h\u00f6gt pris efter finanskrisen 2008, som drabbade Spanien s\u00e4rskilt h\u00e5rt. PSOE tvekade inte att g\u00f6ra n\u00e5gra av de kraftigaste nedsk\u00e4rningarna av alla EMU-l\u00e4nder. \u00c5tstramningarna kastade in landet i en djup ekonomisk och social kris \u2013 med bland annat en ungdomsarbetsl\u00f6shet p\u00e5 50 procent \u2013 som det \u00e4nnu inte \u00f6vervunnit. V\u00e4ljarna straffade socialdemokraterna h\u00e5rt; fr\u00e5n att ha haft mer \u00e4n 40 procent av v\u00e4ljark\u00e5ren ligger man efter de senaste valen p\u00e5 under 25. Det nya v\u00e4nsterpartiet Podemos lyckades i valet i juni i \u00e5r n\u00e4stan g\u00e5 om PSOE.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Parallellerna med Grekland<\/i> \u00e4r uppenbara, \u00e4ven h\u00e4r v\u00e4xlade socialdemokraterna i PASOK efter diktaturens fall regeringsmakten med h\u00f6gerpartiet. Regeringen Papandreou var lika handfallen inf\u00f6r finanskrisen som PSOE i Spanien och verkst\u00e4llde lydigt EU:s \u00e5tstramningspolitik. Politiken ledde fram till att PASOK i valen 2012-2015 i det n\u00e4rmaste kollapsade, medan v\u00e4nsterutbrytningen i Syriza kunde bilda regering p\u00e5 n\u00e4stan egen hand.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det italienska<\/i> Demokratiska partiet under ledning av Matteo Renzi \u00e4r i sj\u00e4lva verket en k\u00f6kkenm\u00f6dding av best\u00e5ndsdelar ur det kollapsade italienska partisystemet fr\u00e5n 1990-talet, inneh\u00e5llande allt fr\u00e5n kristdemokrater till gammelkommunister men har politiskt placerat sig kraftfullt i mitten. I efterdyningarna av Berlusconiepokens s\u00f6nderfall fick partiet 2014 \u00f6ver 40 procent av r\u00f6sterna men i v\u00e5rens kommunalval sj\u00f6nk andelen till 20 procent. Man ligger nu i j\u00e4mnh\u00f6jd med Beppo Grillos femstj\u00e4rner\u00f6relse, som vann borgm\u00e4starposten i Rom.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Den nordiska socialdemokratin, l\u00e4nge juvelen i den internationella socialdemokratin, skiljer sig inte l\u00e4ngre fr\u00e5n m\u00e4ngden. I de senaste valen f\u00f6rlorade man regeringsmakten i Norge, Danmark <\/i>och Finland<\/i>; d\u00e4r \u00e5terfinns nu ist\u00e4llet \u2013 direkt eller indirekt \u2013 de h\u00f6gerpopulistiska Fremskrittspartiet, Dansk folkeparti och Sannfinl\u00e4ndarna, som gjort allvarliga inbrytningar i partiernas tidigare k\u00e4rntrupper inom arbetarklassen. R\u00f6standelen i de nordiska l\u00e4nderna ligger numera kring 25-30 procent, i Finland p\u00e5 blott 17.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Listan p\u00e5 det socialdemokratiska s\u00f6nderfallet kan g\u00f6ras l\u00e4ngre. Ett dystert kapitel \u00e4r utvecklingen i \u00d6steuropa. Efter murens fall hade m\u00e5nga sett fram mot ett socialdemokratiskt genombrott, och b\u00e5de det tyska och svenska partiet satsade betydande resurser p\u00e5 att bygga upp starka organisationer. I allm\u00e4nhet uteblev emellertid framg\u00e5ngarna, borgerliga partier, ofta med stark nationalistisk slagsida, kom att dominera. B\u00e4st har det g\u00e5tt f\u00f6r de gamla kommunistpartier som lyckades omskapa sig till nationella socialdemokrater, som i Litauen och Slovakien. Samtidigt har den politiska utvecklingen inte s\u00e4llan tagit en riktning med f\u00f6rskr\u00e4ckelse, med Slovakien som det v\u00e4rsta exemplet<\/i>. Den auktorit\u00e4re ledaren Fico har h\u00e4r f\u00f6rt en kraftigt utl\u00e4nningsfientlig politik, vilket inte minst drabbat den romska minoriteten. Efter f\u00f6rlust i senaste valet bildade Fico en koalitionsregering med det h\u00f6gerextrema Slovakiska nationalistpartiet. I Polen <\/i>fick socialdemokraterna 2001 40 procent av r\u00f6sterna, men efter en kraftig \u00e5tstramningspolitik och omfattande korruptionsaff\u00e4rer \u00e4r partiet numera utslaget ur parlamentet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n De franska<\/i> socialisterna befinner sig i fritt fall. Hollande kom till makten 2012 p\u00e5 ett klart v\u00e4nsterprogram men har sedan snabbt anpassat sig \u00e5t h\u00f6ger. Droppen har varit den nya fackf\u00f6reningsfientliga arbetslagstiftningen som kraftig st\u00e4rker arbetsgivarnas st\u00e4llning p\u00e5 arbetsmarknaden och som dessutom drivits igenom med hj\u00e4lp av undantagslagar som upph\u00e4ver nationalf\u00f6rsamlingens beslutander\u00e4tt. Lejonparten av fackf\u00f6reningarna har unisont mobiliserat mot socialistregeringens arbetarfientliga politik. Under v\u00e5ren har protesterna accelererat, med bland annat bensinstationer som st\u00e5tt utan bensin och arbetare p\u00e5 k\u00e4rnkraftverk samt inom flyg och j\u00e4rnv\u00e4g som strejkat. V\u00e5ldsamma polisattacker har inte f\u00f6rm\u00e5tt hejda ilskan och hela det politiska systemet \u00e4r satt i gungning. Marine le Pen har idag dubbelt s\u00e5 h\u00f6ga opinionssiffror som Hollande inf\u00f6r det kommande presidentvalet och Nationella fronten \u00e4r sedan l\u00e4nge det st\u00f6rsta arbetarpartiet.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Inga ljuspunkter?<\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n I Portugal<\/i> blev socialdemokraterna i h\u00f6stas st\u00f6rsta parti, men utan egen majoritet. Framg\u00e5ngen var inte ett resultat av en klar egen politik utan snarare missn\u00f6je med den sittande h\u00f6gerregeringens h\u00e5rda \u00e5tstramningspolitik och den stora vinnaren blev v\u00e4nsterpartiet Bloque Esquerda. Efter h\u00e5rda interna diskussioner i det socialdemokratiska partiet ingick man en \u00f6verenskommelse med Bloque och kommunistpartiet. De mindre partierna skulle ge socialistregeringen sitt st\u00f6d om den lovade att h\u00f6ja minimil\u00f6nerna, skjuta upp privatiseringar och inf\u00f6ra k\u00f6nsneutrala \u00e4ktenskap. \u00d6verenskommelsen verkar h\u00e5lla, \u00e4ven om regeringen \u00e4r satt under h\u00e5rt tryck fr\u00e5n EU att forts\u00e4tta \u00e5tstramningspolitiken. I vilken utstr\u00e4ckning socialisterna kommer att orka h\u00e5lla emot \u00e4r fortfarande en \u00f6ppen fr\u00e5ga.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det stora undantaget \u00e4r engelska<\/i> Labour. Att partiet skulle f\u00e5 en partiordf\u00f6rande med klar v\u00e4nsterprofil, som ett resultat av en kraftig mobilisering av gr\u00e4sr\u00f6tterna och mot partielitens uttalade vilja, hade f\u00e5 v\u00e4ntat sig. Att det var m\u00f6jligt just i Storbritannien kan delvis f\u00f6rklaras med Labours struktur. Traditionellt har partiet haft tv\u00e5 maktcentra, parlamentsgruppen och fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen. Partiorganisationen har varit l\u00f6s och \u00f6ppen. Periodvis har m\u00e5nga av Labours medlemmar ocks\u00e5 varit med i andra v\u00e4nsterpartier; under 1970- och 80-talet bedrev exempelvis trotskistiska grupper ett omfattande entristiskt arbete. F\u00f6r att minska fackens inflytande \u2013 de hade i allt h\u00f6gre grad kommit att kritisera hans politik \u2013 \u00e4ndrade Blair Labours stadgar och lokalf\u00f6reningarna fick ett st\u00f6rre inflytande. Tanken var att de skulle f\u00e5 en modererande roll. Ist\u00e4llet har man f\u00e5tt partih\u00f6gerns mardr\u00f6m: en radikalisering inom b\u00e5de facken och de lokala organisationerna. Orsaken \u00e4r naturligtvis den politiska utvecklingen i landet. 30 \u00e5r av f\u00f6rst Thacherism och sedan New Labour har gjort Storbritannien till ett av de allra mest nyliberala l\u00e4nderna med \u00f6kade samh\u00e4llsklyftor, krisande utbildningssystem, kollapsande sjukv\u00e5rd och s\u00f6nderfallande infrastruktur. Men det \u00e4r uppenbart att Labour erbj\u00f6d en m\u00f6jlighet att skapa samlande plattform f\u00f6r en opposition med en tydlig klassm\u00e4ssig pr\u00e4gel. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n Resultatet: Ett parti som p\u00e5 kort tid f\u00e5r hundratusentals nya medlemmar som entusiastiskt samlas till stora massm\u00f6ten f\u00f6r att mobilisera f\u00f6r en ny, radikal politik. En dr\u00f6m f\u00f6r v\u00e4nstern, men ett d\u00f6dligt hot f\u00f6r den parlamentariska klick som hittills kunnat f\u00f6ra sin klassamarbetspolitik utan att beh\u00f6va bry sig om de som valt dem. Resultatet kan mycket v\u00e4l bli att de v\u00e4ljer att splittra Labour. Det \u00e4r inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen partiets h\u00f6gerflygel v\u00e4ljer att bilda nya partier heller \u00e4n att underordna sig en radikal partimajoritet. Men \u00e4r Corbyns Labour ocks\u00e5 f\u00f6rsta steget f\u00f6r en allm\u00e4n radikalisering av den europeiska socialdemokratin? Mycket talar emot en s\u00e5dan utveckling. De flesta partier har f\u00f6rlorat de r\u00f6tter i arbetarklassen som fortfarande k\u00e4nnetecknar Labour och har betydligt svagare social f\u00f6rankring \u00f6verhuvudtaget. Partistrukturen \u00e4r vanligtvis mer centraliserad och traditionen att h\u00e4rb\u00e4rgera olika v\u00e4nsterstr\u00f6mningar saknas. I l\u00e4nder som Tyskland och Frankrike har utbrytningar mot v\u00e4nster redan skett, i form av die Linke och Parti de Gauche. I l\u00e4nder som Spanien och Grekland finns erfarenheten av att bygga starka v\u00e4nsteralternativ.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n Det som sker i Labour kan placeras in i en bredare r\u00f6relse d\u00e4r fackf\u00f6reningar och andra sociala r\u00f6relser tillsammans med v\u00e4nsterstr\u00f6mningar vitaliserar den radikala politiken och s\u00f6ker nya former f\u00f6r organisering. V\u00e4nsterstr\u00f6mningar inom socialdemokratin har ofta spelat en viktig roll i denna process och undantagsvis kan socialdemokratiska partistrukturer utg\u00f6ra en bas f\u00f6r den. Utan att vinna de grupper som traditionellt s\u00f6kt sig till socialdemokratin kommer den knappast heller att bli framg\u00e5ngsrik. Men en s\u00e5dan utveckling kommer att ske i h\u00e5rd strid med den kast som idag leder den europeiska socialdemokratin. Kjell \u00d6stberg<\/strong> \u00e4r professor i historia vid S\u00f6dert\u00f6rns h\u00f6gskola och har specialiserat sig p\u00e5 En europeisk socialdemokrati i kris Vad vilja socialdemokraterna? Det var rubriken p\u00e5 August Palms legendariska tal i Malm\u00f6 6 november 1881 n\u00e4r han skisserade upp de avg\u00f6rande linjerna f\u00f6r den nya r\u00f6relsen. Men vad vill dagens socialdemokrati? Och varf\u00f6r \u00e4r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"img_2688\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2016\/10\/img_2688.jpg\")
<\/a>rrad medarbetare p\u00e5 ett nordiskt socialdemokratiskt partis centrala kansli. Partiet hade just s\u00e5lt det p\u00e5kostade hus man under 1970-talet byggde till en bostadsr\u00e4ttsf\u00f6rening och hyrt mindre lokaler i en kommersiell fastighet i n\u00e4rheten. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>Han ser tillbaka p\u00e5 de senaste valr\u00f6relserna. Det har g\u00e5tt bak\u00e5t. Partiet sitter inte l\u00e4ngre i regeringen, men det \u00e4r en annan f\u00f6r\u00e4ndring som verkar ta honom h\u00e5rdast: \u201d\u2013 N\u00e4r jag ansvarade f\u00f6r partiets kampanj inf\u00f6r EU-valet h\u00e4rom \u00e5ret gjorde jag en sm\u00e4rtsam erfarenhet. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen saknades i flera avdelningar n\u00e5gon som kunde koka kaffe till v\u00e5ra valm\u00f6ten \u2013 d\u00e5 har det h\u00e4nt n\u00e5got\u201d. <\/span><\/span><\/span><\/p>\n<\/a><\/span><\/span><\/span><\/p>\n<\/a> Det har skett en gradvis utveckling av EU fr\u00e5n en ekonomisk-politisk union till prim\u00e4rt ett redskap f\u00f6r implementeringen av en nyliberal politik; genom Maastricht- och Lissabonf\u00f6rdragen kodifierades monetarismen som grund f\u00f6r den ekonomiska politiken och med inf\u00f6randet av euron band man p\u00e5 f\u00f6rhand de flesta l\u00e4nder till en monet\u00e4r ekonomisk politik och l\u00e5ngtg\u00e5ende marknadsreformer. Med tillkomsten av trojkan \u2013 d\u00e4r f\u00f6rutom Europeiska centralbanken och EU-kommissionen ocks\u00e5 Internationella Valutafonden ing\u00e5r, ett organ helt utanf\u00f6r EU:s kontroll \u2013 har den yttersta makten \u00f6ver europeisk politik lagts i h\u00e4nderna p\u00e5 en hydra utan formell juridisk eller politisk st\u00e4llning och bortom demokratisk kontroll.<\/span><\/span><\/span><\/p>\n<\/a><\/span><\/span><\/span><\/p>\n
\n<\/span><\/span><\/span><\/p>\n
\nsocialdemokratins utveckling. Medlem i Socialistiska Partiet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"