{"id":1725,"date":"2016-12-30T17:28:13","date_gmt":"2016-12-30T16:28:13","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1725"},"modified":"2016-12-30T21:58:15","modified_gmt":"2016-12-30T20:58:15","slug":"1725","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2016\/12\/30\/1725\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Allierad i kampen?<\/span><\/span><\/p>\n

\u2013 identitetspolitikens m\u00f6jligheter och f\u00e4llor<\/span><\/span><\/p>\n

Identitetspolitik har blivit ordet p\u00e5 allas l\u00e4ppar. Liberaler varnar f\u00f6r universalismens annalkande underg\u00e5ng och socialister f\u00f6r kampens splittring i fr\u00e5gor om representation. Johannes Jensen orienterar sig i identitetspolitiken och resonerar kring hur socialister b\u00f6r f\u00f6rh\u00e5lla sig. <\/b><\/span><\/p>\n

\"img_3614\"<\/a>\u201dV<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>i gillar olika\u201d s\u00e4ger antirasisten som om det vore en sj\u00e4lvklarhet, men vad \u00e4r det egentligen som \u00e4r s\u00e5 olika? Det \u00e4r i denna komplexa motfr\u00e5ga som v\u00e4nstern just nu gr\u00e4ver \u2013 m\u00e5nga skulle kanske till och med s\u00e4ga k\u00f6rt fast. Att olika riktningar inom den brett definierade v\u00e4nstern st\u00e5r emot varandra, till och med bek\u00e4mpar varandra, \u00e4r allt annat \u00e4n nytt \u2013 men s\u00e4llan har v\u00e4l den rent spr\u00e5kliga f\u00f6rbistringen varit st\u00f6rre. S\u00e5ledes sv\u00e4mmar kultursidor och debattforum \u00f6ver av mer eller mindre antagonistiska inlagor, d\u00e4r ingen part riktigt tycks n\u00e5 utanf\u00f6r sin egen sv\u00e4r och d\u00e4r alla upplever sin egen st\u00e5ndpunkt som djupt missf\u00f6rst\u00e5dd. S\u00e5 vad \u00e4r egentligen \u201didentitetspolitik\u201d?<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Sj\u00e4lva termen anv\u00e4nds ofta neds\u00e4ttande och tycks mer popul\u00e4rt bland belackarna \u00e4n bland anh\u00e4ngarna, inte minst d\u00e4rf\u00f6r att begreppet identitetspolitik klumpar ihop en hel str\u00f6mning av politiskt teoribildning och politiska resonemang. Begreppet \u00e4r relevant s\u00e5tillvida att tankestr\u00f6mningarna har det gemensamt att de s\u00e4tter personens och\/eller gruppens identitet i centrum och fokuserar p\u00e5 de f\u00f6rtryck och f\u00f6rdomar som m\u00f6ter en p\u00e5 basis av vem man \u00e4r och hur man definierar sig. Men begreppet inneh\u00e5ller en dubbelhet d\u00e5 det ocks\u00e5 innefattar det politiska byggandet av identiteter, vilka formuleras i en slags mots\u00e4ttning till normsamh\u00e4llet.<\/p>\n

N\u00e4r b\u00f6rjade vi prata om identitet?<\/b><\/p>\n

Att grupper medvetandeg\u00f6r sig sj\u00e4lva och definierar de f\u00f6rtryck man som kollektiv m\u00f6ter har en historia som g\u00e5r tillbaka lika l\u00e5ngt som det funnits samh\u00e4llsklyftor och motst\u00e5ndskamp. Att en grupp i ett samh\u00e4lle skapar ett gemensamt subjekt \u00e4r grundf\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att kunna skapa ett kollektivt projekt. Slavar som kr\u00e4ver frihet och samma r\u00e4ttigheter som sina \u00e4gare m\u00e5ste f\u00f6rst identifiera f\u00f6rtrycket de drabbas av, men de m\u00e5ste ocks\u00e5 kunna inse sin tillvaro som grupp, varf\u00f6r situationen de befinner sig \u00e4r f\u00f6rhatlig och varf\u00f6r en kamp f\u00f6r gemensam frig\u00f6relse \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig.<\/p>\n

\u00c4ven om den moderna arbetarr\u00f6relsen kunde organisera sig p\u00e5 basis av en marxistisk analys av klassamh\u00e4llet och dess mots\u00e4ttningar s\u00e5 byggde den ocks\u00e5 upp en egen arbetaridentitet som stod i kontrast mot den borgerliga kulturen. Den bildning som arbetarr\u00f6relsen bedrev efterliknade till stora delar de borgerliga idealen, vilket delvis kan f\u00f6rst\u00e5s i ljuset av att b\u00e5de socialismen och liberalismen \u00e4r r\u00f6relser f\u00f6dda ur Upplysningen, men arbetarr\u00f6relsen sysslade ocks\u00e5 med ett slags bygge av en arbetaridentitet med ett moraliskt uppv\u00e4rderande av kroppsarbetet och egna kulturella uttryck. Det \u00e4r i sig inte s\u00e5 m\u00e4rkligt. \u00c4ven om arbetarr\u00f6relsen siktade mot att \u00f6vervinna det klassamh\u00e4lle som gjorde dem till prolet\u00e4rer s\u00e5 beh\u00f6vde de ocks\u00e5 hitta gemensam styrka i sin identitet f\u00f6r att kunna bryta banden.<\/p>\n

\"img_4368\"<\/a>Det finns s\u00e5klart m\u00e4ngder av exempel p\u00e5 problematiska och menliga f\u00f6ljder av identitetsbygget inom arbetarr\u00f6relserna. Hur den socialdemokratiska arbetarr\u00f6relsen byggde en norm kring den manliga industriarbetaren som fungerade exkluderande gentemot kvinnodominerade delar av klassen. Hur den arbetaridealiserade \u201dsocialrealismen\u201d i Sovjetunionen fick sitt genomslag i samma skede som regimen bedrev en alltmer reaktion\u00e4r politik. \u00c4nd\u00e5, all hittillsvarande klasskamp har formats av det dialektiska f\u00f6rh\u00e5llandet mellan klassanalys och klassidentitet.<\/p>\n

Som teoretisk str\u00f6mning g\u00e5r identitetspolitiken emellertid tillbaka till sextio- och sjuttiotalets r\u00e4ttighetskamper f\u00f6r etniska och sexuella minoriteter i framf\u00f6rallt USA och V\u00e4steuropa. Ut\u00f6ver att vara rena politiska kamper f\u00f6r grupper som utsattes f\u00f6r majoritetssamh\u00e4llets f\u00f6rtryck, gav r\u00f6relserna upphov till teoretiska modeller som satte sj\u00e4lva upplevelsen av f\u00f6rtrycket i centrum. Det finns m\u00e5nga paralleller till det postkoloniala t\u00e4nkandet, som fick genomslag under samma period. D\u00e4r en marxist kunde se marknadsmekanismerna bakom kolonialismen, fokuserade postkoloniala t\u00e4nkare p\u00e5 hur r\u00e4ttf\u00e4rdigandet av kolonialismen s\u00e5g ut, hur de europeiska er\u00f6vrarna gjorde sig sj\u00e4lva till normen och de undertryckta till undantaget \u2013 v\u00e4sterlandet till Kultur och \u00f6sterlandet till Natur och s\u00e5 vidare. Allts\u00e5 en teoretisk f\u00f6rskjutning fr\u00e5n bakomliggande intressen och mekanismer till den upplevda verkligheten. Teoretiskt utvecklades exempelvis begreppet intersektionalitet, som anv\u00e4nds f\u00f6r att studera samverkan mellan olika typer av f\u00f6rtryck och hur en m\u00e4nniskas tillvaro formas av dennes s\u00e5v\u00e4l, k\u00f6n, klass, etnicitet som sexuell identitet (se R\u00f6da Rummet nr 3-4 2011). Identitetspolitik \u00e4r l\u00f6st menat politik som tar sin utg\u00e5ngspunkt i denna teoretiska v\u00e4ndning, och som fokuserar p\u00e5 att frig\u00f6ra m\u00e4nniskor fr\u00e5n f\u00f6rtryck.<\/p>\n

Detta \u00e4r inte en entydig utveckling, men att identitetspolitiken vunnit sitt genomslag i samma skeende som nyliberalism och globalisering vunnit avg\u00f6rande segrar har format str\u00f6mningens politiska inneh\u00e5ll och inriktning. V\u00e4ndningen fr\u00e5n traditionella klassanalyser till f\u00f6rest\u00e4llningar om mer flytande identiteter sammanfaller med att traditionell (v\u00e4nster-)klasspolitik f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n den politiska arenan. N\u00e4r en analys tar avstamp i upplevelse och hur normer uppr\u00e4tth\u00e5lls p\u00e5 ett socialt plan \u00e4r en inte ot\u00e4nkbar f\u00f6ljd att f\u00f6rtryck reduceras endast till sociala praktiker, exempelvis \u00e4r klassf\u00f6rakt n\u00e5got som de flesta som saknar socialt eller ekonomiskt kapital drabbas av i olika sammanhang. Identitetspolitiska t\u00e4nkare har d\u00e5 lanserat begreppet \u201dklassism\u201d och st\u00e4ller det bredvid andra former av diskriminerande praktiker. S\u00e5 l\u00e4nge vi unders\u00f6ker hur samh\u00e4llshierarkier manifesteras socialt \u00e4r detta inget problem, men n\u00e4r en r\u00f6relse sl\u00e5r fast att den politiska stridsfr\u00e5gan \u00e4r sj\u00e4lva normerna kring klasstillh\u00f6righet uppst\u00e5r mots\u00e4ttningar med politiska inriktningar som framh\u00e5ller andra l\u00f6sningar. Skall vi g\u00e5 till roten med problemet genom klasskamp eller utbilda chefer i att behandla anst\u00e4llda med st\u00f6rre respekt? Identitetspolitik kan lika g\u00e4rna paras med en liberal ekonomisk politik som med en socialistisk.<\/p>\n

F\u00f6rkasta eller omfamna? <\/b><\/p>\n

Som politisk praktik tenderar \u00f6verf\u00f6ringen av ett teoretiskt resonemang till politisk praktik att generera en del komplikationer. Att v\u00e4nda fokus fr\u00e5n att alltid diskutera den som avviker fr\u00e5n normen, och ist\u00e4llet resonera kring hur privilegierade grupper tar sig r\u00e4tten att definiera vem som avviker \u00e4r s\u00e5 klart relevant, inte minst eftersom privilegierade grupper helst definierar sig utifr\u00e5n negationer. Genom att ta avst\u00e5nd fr\u00e5n en okultiverad arbetarklass- eller glesbygdsschablon definierar sig medelklassen, genom att m\u00e5la upp \u201dinvandraren\u201d, formar Sverigedemokraten sitt \u201dvi\u201d (de f\u00e5r det som regel f\u00f6rtvivlat sv\u00e5rt n\u00e4r det kommer till att faktiskt definiera det \u201dsvenska\u201d). Men vad h\u00e4nder n\u00e4r \u201dden andre\u201d skall definiera sina f\u00f6rtryckare p\u00e5 samma kulturella plan som hon sj\u00e4lv blir definierad? N\u00e4r den som blivit utpekad till undantag skall definiera normen? Identitetspolitiska debatt\u00f6rer brukar definiera normen som \u201den vit heterosexuell cis-man* med vanligt f\u00f6rekommande funktionsupps\u00e4ttning\u201d, och att det \u00e4r denna grupps normv\u00e4lde som kampen st\u00e5r emot. Och det \u00e4r ju sant att en vit heterosexuell, cis-man utan funktionsneds\u00e4ttning tillh\u00f6r den grupp som f\u00e5r utst\u00e5 allra minst, det \u00e4r ocks\u00e5 sant att denna grupp \u00e4r absolut \u00f6verrepresenterad inom diverse eliter. \u00c4nd\u00e5, hur upplevs det att vara definierad som samh\u00e4llets absoluta vinnare om man \u00e4r f\u00f6dd i en avfolkningsort i inre Norrland? I en f\u00f6re detta bruksort med skenande missbruksproblematik, \u00e5tta mil fr\u00e5n n\u00e4rmaste n\u00e4ringsidkare? Det \u00e4r tveksamt hur stor identifikation det finns med tanken p\u00e5 att vara samh\u00e4llets vinnare. Ett svar \u00e4r d\u00e5 att l\u00e4gga till normen \u201durban \u00f6vre medelklass\u201d, men fr\u00e5gan \u00e4r om inte teorin m\u00f6ter sin begr\u00e4nsning n\u00e4r det g\u00e4ller hur stat och kapital i allt mindre utstr\u00e4ckning beh\u00f6ver den svenska landsbygden. F\u00f6r den som vill studera hur patriarkala strukturer uppr\u00e4tth\u00e5lls i en bygd d\u00e4r m\u00e4n blivit arbetsl\u00f6sa \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s en utm\u00e4rkt metod, men f\u00f6r ett politiskt projekt som syftar till social och ekonomisk frig\u00f6relse f\u00f6r m\u00e4nniskorna i bygden beh\u00f6vs n\u00e5got mer; att d\u00e5 reducera f\u00f6rtryckande strukturer i samh\u00e4llet till normer trubbar inte bara av vapnen att m\u00f6ta f\u00f6rtrycket med, det riskerar ocks\u00e5 att f\u00f6rdjupa de klyftor som teorierna kan vara s\u00e5 anv\u00e4ndbara i att identifiera.<\/p>\n

F\u00f6r vad h\u00e4nder om den frustrerade mannen ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka bryta sitt vita\u00a0 identifierar sig med det. Tar till sig \u201db\u00f6rdan\u201d av att vara en definierad grupp med en historiskt unik position? Alla de h\u00f6gerextrema r\u00f6relser som blivit alltmer h\u00f6gljudda de senaste \u00e5ren \u2013 fr\u00e5n amerikansk \u201dalt right\u201d till svenska gammelnazister \u2013 liknar de inte en spegelbild av en svepande queerfeministisk anklagelseakt \u00f6ver det v\u00e4sterl\u00e4ndska patriarkatet? Utan ett alternativ att erbjuda, som faktiskt kan inkludera m\u00e4nniskor som inte gjort sig av med sina reaktion\u00e4ra v\u00e4rderingar, f\u00f6rblir identitetspolitiken svag som politisk kraft. Intersektionella r\u00f6relser har lanserat begreppet \u201dallierad\u201d som beskriver alla de som deltar i en kamp de inte \u00e4r drabbade av sj\u00e4lva; m\u00e4nniskor som anv\u00e4nder sina privilegier som resurs f\u00f6r en kamp de, enligt ett identitetspolitiskt credo, inte sj\u00e4lva kan f\u00f6rst\u00e5 och inte har r\u00e4tt att definiera. Men hur viktigt det \u00e4n \u00e4r att ge utrymme till m\u00e4nniskor som \u00e4r vana att skuffas undan och tryckas ned \u00e4r det faktiskt inte tillr\u00e4ckligt.<\/p>\n

Frig\u00f6relsekamp \u00e4r brokig, folkr\u00f6relser inneh\u00e5ller tvekl\u00f6st inslag inte alla tycker om. Det \u00e4r en vanf\u00f6rest\u00e4llning att det n\u00e5gon g\u00e5ng i historien funnits en homogen, renodlad intressekamp. Samtidigt \u00e4r p\u00e5st\u00e5enden om att styrkan ligger i m\u00e5ngfald och bredd bara sant om det finns n\u00e5gorlunda samst\u00e4mmiga id\u00e9er om vad kampen syftar till, vem som \u00e4r motst\u00e5ndare och vilka metoder som \u00e4r vettiga. Identitetspolitiken \u00e4r ett utm\u00e4rkt verktyg f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 alla de m\u00e4nniskor som beh\u00f6vs i kampen f\u00f6r ett annat samh\u00e4lle, men n\u00e4r det kommer till att hitta de saker som f\u00f6renar oss har den sina begr\u00e4nsningar. Vi beh\u00f6ver inte bara \u201dallierade\u201d vi beh\u00f6ver kamrater. <<<\/p>\n