{"id":1791,"date":"2017-07-04T19:14:33","date_gmt":"2017-07-04T18:14:33","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=1791"},"modified":"2017-07-06T08:26:42","modified_gmt":"2017-07-06T07:26:42","slug":"1791","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2017\/07\/04\/1791\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Ofullbordat f\u00f6rs\u00f6k<\/b><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

I \u00f6ver ett decennium har utvecklingen i Venezuela varit ett \u00e5terkommande tema i <\/b><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>R\u00f6da rummet<\/b><\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>. I en rad artiklar har vi belyst den sp\u00e4nnande process som Hugo Ch\u00e1vez kom att ben\u00e4mna som \u201dSocialism f\u00f6r det 21:a \u00e5rhundradet\u201d.<\/b><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\"chavez\"<\/a><\/b><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>Den bolivarianska revolutionen gick f\u00f6r l\u00e5ngt f\u00f6r kapitalismen men inte tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt f\u00f6r socialism. Den slutsatsen drar <\/b><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>Daniel Finn<\/b><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span> i denna analys som rekapitulerar skeendena som lett fram till den djupa kris som det r\u00e5dande samh\u00e4llsbygget i Venezuela nu befinner sig i. <\/b><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/h3>\n

D<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>et kan inte r\u00e5da n\u00e5gra tvivel om att Venezuela g\u00e5r igenom en djup kris. En grupp socialister i landet, som f\u00f6rsvarar arvet efter Hugo Ch\u00e1vez, m\u00e5lar upp en dyster bild av vardagslivet d\u00e4r: <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det beh\u00f6vs n\u00e4stan 19 minimil\u00f6ner f\u00f6r att t\u00e4cka behovet av basf\u00f6rn\u00f6denheter. Till det kan vi l\u00e4gga inflationen, som s\u00e4gs vara den h\u00f6gsta i v\u00e4rlden, de o\u00e4ndliga k\u00f6erna som beror p\u00e5 brist orsakad av hamstring, spekulation och l\u00e5g produktivitet inom jordbruket och industrin. Detta tillsammans med polisens och den milit\u00e4ra personalens \u00f6vergrepp, tragedierna med sjuka som inte kan f\u00e5 tag i mediciner, korruption som f\u00f6rsigg\u00e5r ostraffat, krisen inom elektricitetssektorn och den organiserade brottsligheten, skapar en situation av aldrig tidigare sk\u00e5dat socialt, politiskt och ekonomiskt kaos i Venezuela.<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Regeringen Nicol\u00e1s Maduros misslyckande med att uppr\u00e4tth\u00e5lla folkets levnadsstandard har m\u00f6jliggjort f\u00f6r h\u00f6geroppositionen att ta kontrollen \u00f6ver Venezuelas nationalf\u00f6rsamling, n\u00e5got som lett till ett d\u00f6dl\u00e4ge mellan den verkst\u00e4llande och den lagstiftande makten, en situation som m\u00e5ste l\u00f6sas p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Detaljerna vad g\u00e4ller krisen i Venezuela har skildrats tillr\u00e4ckligt p\u00e5 andra st\u00e4llen. Men det man inte gripit sig an i lika h\u00f6g grad \u00e4r fr\u00e5gan vad krisen betyder f\u00f6r den internationella v\u00e4nstern som tidigare n\u00e4rde stora f\u00f6rhoppningar ang\u00e5ende den bolivarianska revolutionen.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Att fokusera r\u00e4tt<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Det g\u00e5r inte att vidta n\u00e5gon \u00e4rlig genomg\u00e5ng om vad som gick fel i Venezuela utan att b\u00f6rja med att f\u00f6rst\u00e5 vad chavismen gjorde r\u00e4tt.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\"Bokomslag<\/a>Det experiment som Hugo Ch\u00e1vez inledde efter att han, utifr\u00e5n ett blygsamt socialt reformprogram, hade blivit president 1999 hamnade gradvis i den internationella v\u00e4nsterns blickf\u00e5ng. Richard Gott gjorde ett tidigt f\u00f6rs\u00f6k att ta sig an fenomenet i sin biografi om den venezuelanske ledaren. Hans bok fick ett f\u00f6raktfullt bem\u00f6tande i <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>The Guardian <\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>av en redakt\u00f6r p\u00e5 <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>Buenos Aires Herald<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>, som h\u00e4vdade att Latinamerika beh\u00f6vde \u201df\u00e4rre Messias och fler vanliga m\u00e4n och kvinnor med goda vitsord vad g\u00e4ller att sk\u00f6ta ekonomin.\u201d Det var den r\u00e5dande uppfattningen i b\u00f6rjan av 2000-talet, trots antiglobaliseringsr\u00f6relsens alla anstr\u00e4ngningar Alla de grundl\u00e4ggande fr\u00e5gorna om hur en ekonomi skulle sk\u00f6tas hade redan l\u00f6sts av Internationella valutafondens och V\u00e4rldsbankens standardrecept, s\u00e5 det enda en kompetent makthavare beh\u00f6vde var tillr\u00e4ckliga ledaregenskaper.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den misslyckade kuppen mot Ch\u00e1vez 2002 stegrade intresset f\u00f6r Venezuela, och det gjorde ocks\u00e5 hans seger 2004 i en folkomr\u00f6stning d\u00e4r hans vidare maktinnehav st\u00e4lldes i fr\u00e5ga. N\u00e4r han omvaldes 2006 var det uppenbart f\u00f6r de flesta observat\u00f6rer att n\u00e5got extraordin\u00e4rt var p\u00e5 v\u00e4g att ske, med avg\u00f6rande konsekvenser f\u00f6r regionen, om inte f\u00f6r v\u00e4rlden.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Utvecklingen p\u00e5 andra h\u00e5ll i Latinamerika bidrog till att bef\u00e4sta denna uppfattning, fr\u00e5n installationen av Luiz In\u00e1cio Lula da Silva (\u201dLula\u201d) som Brasiliens president 2003 till de upprepade protesterna i Bolivia som till sist f\u00f6rde Evo Morales och hans R\u00f6relse f\u00f6r socialism till makten. Journalister i ledande media b\u00f6rjade tala om en \u201dRosa v\u00e5g\u201d som slukade regionen \u2013 med en hel del v\u00e5nda talade de om en \u201dbortgl\u00f6md kontinent\u201d d\u00e4r en f\u00f6rnuftig ekonomisk politik hade givit efter f\u00f6r en hejdl\u00f6s populism.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

F\u00f6r dessa kommentatorer var det f\u00f6rbryllande att n\u00e5gon i Venezuela kunde anse att Hugo Ch\u00e1vez var en person som drog till sig positivt intresse. Tanken att han skulle kunna ha en spirande skara anh\u00e4ngare i Europa eller USA f\u00f6ref\u00f6ll dem komplett vansinnig. Den enda f\u00f6rklaring de kunde t\u00e4nka sig var en d\u00e5raktig begeistring \u00f6ver Ch\u00e1vez\u2019 tal d\u00e4r han rasade mot Bush-administrationen \u2013 som hans uppvisning i FN 2006, d\u00e4r han viftade med ett exemplar av Noam Chomskys <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>Hegemony or Survival <\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>[Hegemoni eller \u00f6verlevnad] och lekfullt talade om den amerikanska presidenten som dj\u00e4vulen.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Chavismen vid makten<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

Men om det hade r\u00e4ckt med haranger mot Bush och Cheney f\u00f6r att f\u00e5 beundrare, s\u00e5 skulle Mahmoud Ahmadinejad ha blivit v\u00e4ldigt popul\u00e4r. I sj\u00e4lva verket spelade det verbala h\u00e4cklande som Ch\u00e1vez stundtals h\u00e4ngav sig \u00e5t bara en liten roll f\u00f6r hans popularitet. Det var hans regerings meritlista p\u00e5 den inhemska scenen som verkligen betydde n\u00e5got. N\u00e4r den chavistiska regeringen v\u00e4l hade avstyrt h\u00f6geroppositionens tidiga f\u00f6rs\u00f6k till ekonomiskt sabotage, gick den i spetsen f\u00f6r att drastiskt minska fattigdomen och tog viktiga initiativ n\u00e4r det g\u00e4llde sjukv\u00e5rd och utbildning vilket f\u00f6rb\u00e4ttrade miljontals inv\u00e5nares liv.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

De sociala utgifterna \u00f6kade fr\u00e5n 8,2 procent av BNP 1998 till 13,6 procent \u00e5tta \u00e5r senare. Fattigdomen f\u00f6ll fr\u00e5n 55 procent 2003 till strax \u00f6ver 30 procent 2006. N\u00e4r Ch\u00e1vez f\u00f6rst kom till makten fanns det knappt 1.600 prim\u00e4rv\u00e5rdsl\u00e4kare f\u00f6r en befolkning p\u00e5 23,4 miljoner. N\u00e4r han inledde sin andra presidentperiod fanns det n\u00e4stan 20.000 till en befolkning p\u00e5 27 miljoner. Mer \u00e4n en miljon m\u00e4nniskor hade skrivit in sig i l\u00e4skunnighetsprogram f\u00f6r vuxna. De stigande oljepriserna gjorde givetvis detta arbete l\u00e4ttare \u2013 men chavismens mest h\u00f6gr\u00f6stade kritiker ignorerade helt och h\u00e5llet dessa framsteg.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ut\u00f6ver dessa reformer omvandlade Ch\u00e1vez\u2019 regering Venezuelas politiska system och gjorde det \u00f6ppnare och mer demokratiskt. Ch\u00e1vez \u00e4rvde en politisk kultur som k\u00e4nnetecknades av v\u00e5ld, korruption och ett n\u00e4stan totalt fr\u00e4mlingskap mellan medborgarna och dess f\u00f6retr\u00e4dare. Det avg\u00f6rande \u00f6gonblicket under den period som f\u00f6regick hans v\u00e4g till makten var v\u00e5gen av protester 1989. Den nyvalde presidenten Carlos Andr\u00e9s P\u00e9rez svek sitt l\u00f6fte att bryta med det \u00e5tstramningsprogram som den Internationella valutafonden hade \u00e5lagt honom att genomf\u00f6ra, genomdrev stora nedsk\u00e4rningar av de offentliga utgifterna och skickade sedan arm\u00e9n f\u00f6r att ta itu med de v\u00e5ldsamma protesterna i Caracas och andra st\u00e4der. Det exakta antalet offer \u00e4r fortfarande ok\u00e4nt \u2013 m\u00e5nga av de som d\u00f6dades begravdes i massgravar \u2013 men den verkliga siffran kan ha varit s\u00e5 h\u00f6g som 3.000. Denna massaker f\u00f6rbigicks med tystnad av \u201dexpertkommentatorer\u201d som p\u00e5stod att det var under Ch\u00e1vez som landets politiska liv fick en ny sorts h\u00e4tskhet och v\u00e4nde m\u00e4nniskor mot varandra.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r Ch\u00e1vez hade inlett sin andra presidentperiod kunde hans regering ta \u00e5t sig \u00e4ran av en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd str\u00f6mkantring, som Julia Buxton beskrev:<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Enligt Latinobarometros opinionsunders\u00f6kning \u00f6kade andelen venezuelaner som var n\u00f6jda med sitt politiska system fr\u00e5n 32 procent 1998 till mer \u00e4n 57 procent, och venezuelaner \u00e4r mer politiskt aktiva \u00e4n medborgarna i n\u00e5got annat unders\u00f6kt land \u2013 47 procent diskuterar regelbundet politik (mot ett genomsnitt i regionen p\u00e5 26 procent) medan 25 procent \u00e4r aktiva i ett politiskt parti (gentemot regionens genomsnitt p\u00e5 9 procent). Femtiosex procent anser att valen i landet \u00e4r \u201drena\u201d, (regionens genomsnitt 41 procent) och tillsammans med uruguayaner har venezuelaner st\u00f6rst f\u00f6rtroende f\u00f6r val som det mest effektiva s\u00e4ttet att gynna f\u00f6r\u00e4ndringar i landet (b\u00e5da 71 procent, j\u00e4mf\u00f6rt med 57 procent f\u00f6r hela Latinamerika).<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p><\/blockquote>\n

En ny konstitution gav medborgarna st\u00f6rre utrymme att h\u00e5lla sina f\u00f6rtroendevalda ansvariga genom r\u00e4tten att \u00e5terkalla alla offentliga befattningshavare (oppositionspartierna utnyttjade detta med den f\u00f6r dem misslyckade folkomr\u00f6stningen 2004).<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Och detta uppn\u00e5ddes trots h\u00f6geroppositionens st\u00e4ndiga f\u00f6rs\u00f6k att st\u00f6rta Venezuelas valda regering med v\u00e5ld och ers\u00e4tta den med en Pinochetliknande diktatur. Trots sina goda relationer till Fidel Castro f\u00f6rs\u00f6kte inte Ch\u00e1vez efterlikna Kubas politiska system, och han visade mycket st\u00f6rre \u00f6verseende med kuppmakarna \u00e4n vad som kunde ha f\u00f6rv\u00e4ntats fr\u00e5n n\u00e5gon regering i V\u00e4steuropa eller Nordamerika. Det \u00e4r inte detsamma som att p\u00e5st\u00e5 att chavismen uppvisade en skinande sk\u00f6ld vad g\u00e4ller demokratiska r\u00e4ttigheter: det fanns f\u00f6rvisso en r\u00e4ttm\u00e4tig grund till kritik. I synnerhet reformerades inte de bedr\u00f6vliga f\u00f6rh\u00e5llandena i Venezuelas f\u00e4ngelser s\u00e4rskilt mycket, och polismakten hade problematiska relationer till inv\u00e5narna i st\u00e4dernas slumkvarter. Men utifr\u00e5n den m\u00e5ttstock som g\u00e4ller i andra l\u00e4nder i Nord- och Sydamerika betyder inget av detta att Venezuela inte kan betraktas som en demokratisk stat.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Andra kritiker tog helt enkelt inte h\u00e4nsyn till det v\u00e5ldsamma motst\u00e5nd som Ch\u00e1vez hade m\u00f6tt fr\u00e5n h\u00f6geroppositionen \u00e4nda fr\u00e5n det att hans regering tilltr\u00e4dde. \u00c4n en g\u00e5ng fick den historiska minnesf\u00f6rlusten tj\u00e4na sin roll. Faran f\u00f6r en v\u00e5ldsam kontrarevolution och behovet att vidta beslutsamma \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att undvika denna fara utesl\u00f6ts i de flesta liberala analyserna, som om det inte har funnits en l\u00e5ng och hemsk historia av demokratiskt valda v\u00e4nsterregeringar som st\u00f6rtats av milit\u00e4rkupper i Latinamerika.\"democracia-de-capriles\"<\/a><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Hur man ska h\u00e5lla vargarna borta utan att sj\u00e4lv bli en varg \u2013 det har alltid varit en av de grundl\u00e4ggande fr\u00e5gorna f\u00f6r regeringar som str\u00e4var mot radikala f\u00f6r\u00e4ndringar. Ist\u00e4llet f\u00f6r att ta itu med detta dilemma f\u00f6reskriver det liberala perspektivet underf\u00f6rst\u00e5tt att man ska vika sig f\u00f6r ett of\u00f6rsonligt motst\u00e5nd fr\u00e5n konservativa krafter, \u00e4ven om det inneb\u00e4r att man inte utmanar allvarliga or\u00e4ttvisor. Det \u00e4r en taktik som skulle ha blockerat Lincoln och Roosevelt i lika h\u00f6g grad som Lenin eller Castro.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

En kritisk chavism<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Den b\u00e4sta motvikten mot den g\u00e4ngse kritiken av Venezuela kom fr\u00e5n intervjuer med aktivister i sociala r\u00f6relser, d\u00e4r f\u00f6rnuftiga, erfarna k\u00e4mpar med brutal \u00f6ppenhj\u00e4rtighet diskuterade den bolivarianska revolutionens styrka och brister samt motsade bilden av en karismatisk, populistisk ledare som \u00f6verl\u00e4mnade gener\u00f6sa g\u00e5vor fr\u00e5n staten till en massa av godtrogna anh\u00e4ngare. Det var den \u201dkritiska chavismens\u201d r\u00f6st.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Den venezuelanska v\u00e4nstern tvivlade inte p\u00e5 att Ch\u00e1vez\u2019 regering beh\u00f6vde uppbackning under sin kamp mot h\u00f6geroppositionen och USA-imperialismen. Den tvivlade lika lite p\u00e5 att det chavistiska experimentet hade allvarliga brister som man beh\u00f6vde r\u00e4tta till, om den skulle \u00f6verleva p\u00e5 l\u00e5ng sikt: dess alltf\u00f6r stora f\u00f6rtr\u00f6stan p\u00e5 Ch\u00e1vez\u2019 ledarskap, en maktfullkomlig, byr\u00e5kratisk praktik inom den chavistiska r\u00f6relsen och en utbredd korruption bland statliga tj\u00e4nstem\u00e4n.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Samtidigt gick det inte att blunda f\u00f6r att Venezuelas president spelade en avg\u00f6rande roll f\u00f6r att forma utvecklingen. En hel del av fascinationen f\u00f6r regimen handlade om att f\u00f6rs\u00f6ka lista ut vad Ch\u00e1vez hade f\u00f6r m\u00e5l i sinnet. Han hade kommit till makten genom att diffust framst\u00e4lla sig som en Tredje v\u00e4gens ledare, i samma anda som Clinton eller Blair. Det var f\u00f6rst n\u00e4r den traditionella venezuelanska eliten svarade med en fullst\u00e4ndig opposition som Ch\u00e1vez agenda radikaliserades.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Som Mick McCaughan pekar p\u00e5 i sin studie av den tidiga chavismen, <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>The Battle of Venezuela<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span> [Slaget om Venezuela], kom det avg\u00f6rande \u00f6gonblicket 2001 n\u00e4r Chavez presenterade ett paket med 49 lagar. \u00c4ven om reformerna i sig sj\u00e4lva var milda s\u00e5 betecknade de \u201dden punkt d\u00e5 aff\u00e4rsv\u00e4rlden, media, oljeindustrin, kyrkan och andra inflytelserika sektorer kastade handsken och kr\u00e4vde att regeringen skulle vika ned sig eller m\u00f6ta ett totalt motst\u00e5nd mot sitt fortsatta styre.\u201d F\u00f6r att sl\u00e5 tillbaka dessa f\u00f6rs\u00f6k till v\u00e5ldsam omst\u00f6rtande verksamhet kr\u00e4vdes halvt revolution\u00e4ra mobiliseringar.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Socialism f\u00f6r 21:a \u00e5rhundradet<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

Det var f\u00f6rst under kampanjen inf\u00f6r 2006 \u00e5rs presidentval som Ch\u00e1vez f\u00f6rkunnade att m\u00e5let f\u00f6r hans administration var socialismen \u2013 n\u00e4rmare best\u00e4mt \u201den socialism f\u00f6r det tjugof\u00f6rsta \u00e5rhundradet\u201d. Som namnet antyder definierades den i mots\u00e4ttning till det tidigare seklets misslyckade experiment. I ett sent tal som f\u00f6rs\u00f6kte sammanfatta hans arv, <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>Golpe de Tim\u00f3n<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span>, uppmanade Ch\u00e1vez sin publik att \u201dkomma ih\u00e5g Sovjetunionen, som \u00e4r borta med vinden. I Sovjetunionen fanns aldrig n\u00e5gon demokrati \u2026 en av de i grunden nya elementen med v\u00e5r modell \u00e4r dess demokratiska karakt\u00e4r\u201d. Men det stod aldrig helt klart hur 21:a \u00e5rhundradets socialism skulle se ut. Allt som oftast rasade Ch\u00e1vez mot det kapitalistiska systemet och kr\u00e4vde att man p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt skulle bryta med det, men \u00e4nd\u00e5 blev st\u00f6rre delen av den venezuelanska ekonomin kvar i privata h\u00e4nder. Den statliga sektorn hade utvidgats och det fanns en del lovande experiment med arbetarsj\u00e4lvstyre, men den gamla h\u00e4rskande klassen beh\u00f6ll en stor del av sina tillg\u00e5ngar, och en ny elit \u2013 den s\u00e5 kallade \u201dbolibourgeoisien\u201d \u2013 hade b\u00f6rjat att bef\u00e4sta sin st\u00e4llning.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Tvetydigt arv<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n

N\u00e4r Ch\u00e1vez blev d\u00f6dligt sjuk efterl\u00e4mnade han tre centrala problem som hans eftertr\u00e4dare var tvungna att handskas med. Det f\u00f6rsta var fr\u00e5gan om ledarskapet. Det var sv\u00e5rt att hitta en ers\u00e4ttare f\u00f6r Ch\u00e1vez, en man med ovanlig politisk beg\u00e5vning och en extraordin\u00e4r personlighet. Men Ch\u00e1vez s\u00e4tt att hantera fr\u00e5gan, att utse Nicol\u00e1s Maduro att ta hans plats i r\u00f6relsens ledning, f\u00f6rst\u00e4rkte bara chavismens toppstyrda tendenser. Julia Buxton har framkastat att en valprocess som hade till\u00e5tit Venezuelas f\u00f6renade socialistparti (PSUV) att v\u00e4lja mellan olika kandidater skulle ha st\u00e4rkt chavismens bas och givit PSUV en v\u00e4lbeh\u00f6vlig energikick. Maduros prestationer vid makten g\u00f6r det sv\u00e5rt att inte inst\u00e4mma i det.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

P\u00e5 det ekonomiska omr\u00e5det l\u00e4mnade Ch\u00e1vez Venezuela mer beroende av oljeexport \u00e4n n\u00e5gonsin. Under regeringens f\u00f6rsta \u00e5r var det mycket tal om att g\u00f6ra ekonomin mer m\u00e5ngsidig och bygga upp en starkare tillverkningsbas, men dessa planer skuffades \u00e5t sidan n\u00e4r oljepriserna fortsatte att stiga. Det hade varit en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd bedrift f\u00f6r vilken regering som helst att \u00f6vervinna den s\u00e5 kallade \u201dnederl\u00e4ndska sjukan\u201d, n\u00e4r de stigande oljeint\u00e4kterna drog till sig billiga importvaror som konkurrerade ut Venezuelas industrier fr\u00e5n hemmamarknaden. Men chavisterna f\u00f6rv\u00e4rrade problemet genom att ta v\u00e4ldiga l\u00e5n fr\u00e5n l\u00e4nder som Kina, med antagandet att priserna sannolikt inte skulle sjunka s\u00e5 mycket. N\u00e4r botten gick ur marknaden drabbades Venezuela h\u00e5rt.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ekonomiskt krig?<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

Framf\u00f6rallt \u00e4rvde Maduro ett system f\u00f6r valutakurs och priskontroll som ursprungligen hade inf\u00f6rts f\u00f6r att motverka oppositionens ekonomiska sabotage i b\u00f6rjan av 2000-talet, men som sedan l\u00e4nge hade blivit helt funktionsodugligt. Trots systemets f\u00f6rbryllande komplexitet var (och \u00e4r) dess skadliga effekter tydliga nog. Alla som kunde f\u00e5 tag p\u00e5 dollar till regeringens officiella v\u00e4xlingskurs kunde s\u00e4lja dem p\u00e5 svarta marknaden med ett enormt p\u00e5slag. Samma drivkrafter kom att verka i fr\u00e5gan om mat, mediciner och andra basvaror. Sympatiskt inst\u00e4llda ekonomer som Mark Weisbrot hade under \u00e5ratal pekat p\u00e5 systemets skadliga effekter \u2013 med allt h\u00f6gre grad av entr\u00e4genhet n\u00e4r den ned\u00e5tg\u00e5ende spiralen fortsatte \u2013 och kr\u00e4vt drastiska reformer, men problemet l\u00e4mnades helt enkelt forts\u00e4tta v\u00e4xa utan \u00e5tg\u00e4rder.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Maduro har skyllt krisen p\u00e5 oppositionen och anklagat den f\u00f6r att f\u00f6ra \u201dekonomiskt krig\u201d mot hans regering. Men det finns inget behov av att m\u00e5la upp ett direkt politiskt motiv; det enda de olika akt\u00f6rerna beh\u00f6vde g\u00f6ra var att f\u00f6lja marknadens drivkrafter s\u00e5 skulle resultatet bli en ekonomisk krasch.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Om n\u00e5got s\u00e5 pekar Venezuelas kris p\u00e5 det tvetydiga i \u201den socialism f\u00f6r det tjugof\u00f6rsta \u00e5rhundradet\u201d, som fann sig strandsatt i ett ingenmansland. Genom att driva igenom ett system f\u00f6r priskontroll, och samtidigt till st\u00f6rsta delen l\u00e4mna produktionen och distributionen av varor i privata h\u00e4nder, gick den bolivarianska regeringen f\u00f6r l\u00e5ngt f\u00f6r kapitalismen men inte tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt f\u00f6r socialismen. Oljeprisernas kollaps skulle under alla omst\u00e4ndigheter ha st\u00e4llt Venezuela inf\u00f6r sv\u00e5ra prov, men underl\u00e5tenheten att reformera kontrollsystemet \u00e4r ett allvarligt, sj\u00e4lvsv\u00e5dligt misstag som mycket v\u00e4l kan visa sig \u00f6desdigert f\u00f6r hela processen.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r frestande att fr\u00e5ga sig hur Ch\u00e1vez skulle ha svarat p\u00e5 krisen om han hade levt n\u00e5gra \u00e5r till. Maduro har varit anm\u00e4rkningsv\u00e4rt passiv sedan han tog \u00f6ver. Han \u00e4r uppenbart motvillig att ta tag i de br\u00e4nnande fr\u00e5gorna med n\u00f6dv\u00e4ndiga reformer. M\u00e5nga observat\u00f6rer tror att han \u00e4r ovillig att utmana korrumperade egenintressen inom \u201dbolibourgeoisien\u201d, som g\u00f6r stora profiter p\u00e5 det nuvarande uppl\u00e4gget. Det \u00e4r l\u00e4tt att helt enkelt st\u00e4lla Ch\u00e1vez\u2019 f\u00f6rtj\u00e4nster mot hans eftertr\u00e4dares svagheter: Maduro har dock st\u00e4llts inf\u00f6r ett helt annat sammanhang och hans problem uppstod inte \u00f6ver en natt. Men det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig att Ch\u00e1vez skulle ha uppvisat samma f\u00f6rsagdhet inf\u00f6r den uppenbara katastrofen.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

God v\u00e4nster, d\u00e5lig v\u00e4nster<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/h2>\n

Dagdr\u00f6mmar \u00f6ver en h\u00e4dang\u00e5ngen ledare f\u00f6r oss naturligtvis inte n\u00e5gonstans. Det \u00e4r sv\u00e5rt att se hur dagens kris kan l\u00f6sas p\u00e5 ett s\u00e4tt som bevarar chavismens konstruktiva arv: framf\u00f6rallt de sociala programmen som gjorde s\u00e5 mycket f\u00f6r att f\u00f6rvandla de folkliga klassernas liv och den djupa k\u00e4nsla av tillh\u00f6righet som grep omkring sig i traditionellt uteslutna delar av befolkningen. Om Venezuela hade en normal opposition s\u00e5 kunde en tid utanf\u00f6r regeringen ha givit den chavistiska r\u00f6relsen en chans att \u00e5terta sin inriktning och fundera \u00f6ver vad som gick fel. Men oppositionen \u00e4r allt annat \u00e4n \u201dnormal\u201d. Den domineras fortfarande av h\u00e4mndgiriga galjonsfigurer fr\u00e5n oligarkin och det g\u00e5r inte att lita p\u00e5 att Venezuelas h\u00f6gerblock kommer att visa n\u00e5gon respekt f\u00f6r demokratiska r\u00e4ttigheter om det \u00e5tertar makten. Men n\u00e4r detta sker kanske PSUV:s ledning redan har raserat den bolivarianska revolutionens mest ansl\u00e5ende framsteg.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

N\u00e4r den Rosa v\u00e5gen befann sig p\u00e5 sin h\u00f6jdpunkt var det popul\u00e4rt att tala om en \u201dgod och en d\u00e5lig v\u00e4nster\u201d. Den goda v\u00e4nstern \u2013 \u00e5terh\u00e5llsam, reformistisk, respektabel \u2013 antogs vara exemplifierad av Lulas Arbetarpartis (PT) regering i Brasilien. Den d\u00e5liga v\u00e4nstern exemplifierades naturligtvis av Ch\u00e1vez. I viss mening var det alltid en f\u00f6rljugen och vilseledande tudelning. Lula har sj\u00e4lv aldrig ansett den vara giltig: den brasilianske presidenten bibeh\u00f6ll goda relationer till Ch\u00e1vez och st\u00f6dde hans \u00e5tervalskampanj 2012 (till stort f\u00f6rtret f\u00f6r journalister som hade f\u00f6rs\u00f6kt framst\u00e4lla h\u00f6geroppositionens kandidat som \u201dVenezuelas Lula\u201d). Men det fanns helt klart en skillnad i PT:s taktik vid makten: f\u00f6rsiktigare och mer pr\u00e4glad av samf\u00f6rst\u00e5nd, mindre ben\u00e4gen att riskera en frontalkrock med den brasilianska oligarkin.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r sl\u00e5ende att b\u00e5da experimenten har n\u00e5tt v\u00e4gs \u00e4nde n\u00e4stan exakt samtidigt: den brasilianska h\u00f6gern gjort sig av med Dilma Rousseff med en parlamentarisk kupp medan hennes regering k\u00e4mpade f\u00f6r att ta itu med en djup l\u00e5gkonjunktur. Korruptionen var bara en f\u00f6rev\u00e4ndning f\u00f6r h\u00f6gerns kupp, men ingen kan betvivla att PT hade kommit l\u00e5ngt fr\u00e5n sina ursprungliga m\u00e5l. De parallella kriserna visar hur mycket Latinamerikas reformistiska regeringar hade att tacka den l\u00e5ngvariga uppg\u00e5ngen f\u00f6r varupriserna, som tillf\u00e4lligt v\u00e4nde den globala ekonomiska balansen till deras f\u00f6rdel. Den st\u00f6rre \u00e5terh\u00e5llsamheten vid makten har inte skyddat den brasilianska v\u00e4nstern fr\u00e5n slutet p\u00e5 denna uppg\u00e5ng.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Om Venezuela och Brasilien symboliserade tv\u00e5 olika reformv\u00e4gar under den globaliserade eran, s\u00e5 representerade den Afrikanska nationalkongressens (ANC) regering ett tredje: en fullst\u00e4ndig kapitulation inf\u00f6r nyliberalismen. Denna kapitulation hyllades som ett gott exempel p\u00e5 sunt f\u00f6rnuft av samma ortodoxi som f\u00f6rtalade Ch\u00e1vez och behandlade Lula \u00f6verl\u00e4gset. ANC:s politik l\u00e4mnade apartheidtidens ekonomiska strukturer helt intakta, den \u00e5tf\u00f6ljdes av hejdl\u00f6s korruption inom de h\u00e4rskande kretsarna och kr\u00e4vde en hel del f\u00f6rtryck f\u00f6r att h\u00e5lla de sociala protesterna i schack. Ingen kan p\u00e5 allvar p\u00e5st\u00e5 att detta \u00e4r ett b\u00e4ttre resultat \u00e4n utfallet i Brasilien eller Venezuela.<\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Vi m\u00e5ste dra l\u00e4rdomar fr\u00e5n den bolivarianska revolutionens d\u00f6d. Men dessa l\u00e4rdomar b\u00f6r inte innefatta en st\u00f6rre villighet att byta kurs \u2013 eller helt ge upp \u2013 inf\u00f6r trycket fr\u00e5n den internationella kapitalismen. <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><< <\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

Ur Jacobin Magazine nr 25, <\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

22 maj 2017.<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning fr\u00e5n engelska: <\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/p>\n

G\u00f6ran K\u00e4llqvist.<\/i><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/span><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ofullbordat f\u00f6rs\u00f6k I \u00f6ver ett decennium har utvecklingen i Venezuela varit ett \u00e5terkommande tema i R\u00f6da rummet. I en rad artiklar har vi belyst den sp\u00e4nnande process som Hugo Ch\u00e1vez kom att ben\u00e4mna som \u201dSocialism f\u00f6r det 21:a \u00e5rhundradet\u201d. Den … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[7,23,18,15],"tags":[656,559,655,640,654,138],"class_list":["post-1791","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-internationellt","category-kapitalism","category-latinamerika","category-socialism-politik","tag-bolivarianska-revolutionen","tag-chavez","tag-kritisk-chavism","tag-maduro","tag-socialism-for-21a-arhundradet","tag-venezuela"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-1791","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1791","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1791"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1791\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1824,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1791\/revisions\/1824"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1791"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1791"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1791"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}

\"Brazil\u0092s<\/a><\/p>\n