Bilindustrins kris g\u00f6r kapitalismens of\u00f6rm\u00e5ga att hantera s\u00e5v\u00e4l klimatfr\u00e5gan som sin egen inneboende krislogik s\u00e4rskilt tydlig. I Sverige knyts framtidshoppet f\u00f6r en hel nationell industribransch, och f\u00f6r tiotusentals m\u00e4nniskors f\u00f6rs\u00f6rjning, till ett osannolikt menageri av kapitalister som med \u201dsunda aff\u00e4rsplaner\u201d i sina portf\u00f6ljer ska fr\u00e4lsa branschen.<\/strong><\/p>\n Men bilindustrins kris b\u00e4r i sj\u00e4lva verket ocks\u00e5 p\u00e5 m\u00f6jligheter som str\u00e4cker sig l\u00e5ngt utanf\u00f6r en enskild bransch, menar Volvoarbetaren Lars Henriksson.<\/strong><\/p>\n Krisen g\u00f6r det naturligt att ifr\u00e5gas\u00e4tta produktionens inneh\u00e5ll och marknadens roll som m\u00e5ttstock p\u00e5 vad som \u00e4r samh\u00e4llsnyttigt att producera.<\/strong><\/p>\n N\u00e4r den finansiella krisen slog till med full kraft h\u00f6sten 2008 blev \u00f6verproduktionen i bilindustrin v\u00e4rlden \u00f6ver pl\u00e5gsamt uppenbar. I den svenska bilindustrin var situationen s\u00e4rskilt problematisk. Tv\u00e5 av v\u00e4rldens minsta massproducenter av personbilar \u2013 som b\u00e5da tillverkade relativt stora, br\u00e4nslet\u00f6rstiga bilar i de h\u00f6gre prisklasserna och som dessutom \u00e4gdes av stora amerikanska bolag som sj\u00e4lva befann sig i djupa sv\u00e5righeter \u2013 var i akut kris. Tv\u00e5 bilf\u00f6retag vid konkursens rand, med f\u00f6ljdverkningar l\u00e4ngs hela kedjan av underleverant\u00f6rer i ett land med drygt nio miljoner inv\u00e5nare, ledde f\u00f6rst\u00e5s till att bilf\u00f6retagens framtid blev \u2013 och har f\u00f6rblivit \u2013 en stor politisk fr\u00e5ga. Hur svarar man p\u00e5 den, om man som jag st\u00e5r mitt i industrin och dessutom vill komma med en l\u00f6sning som h\u00e5ller p\u00e5 l\u00e5ng sikt, b\u00e5de f\u00f6r oss som jobbar i industrin och samh\u00e4llet i sin helhet?<\/p>\n I debatten som p\u00e5g\u00e5tt sedan 2008 har det i princip funnits tv\u00e5 olika linjer; D\u00f6d eller St\u00f6d. Jag har \u00e4ven st\u00f6tt p\u00e5 en \u201dgr\u00f6n\u201d variant av detta resonemang som lyder ungef\u00e4r: \u201dBilarna f\u00f6rst\u00f6r milj\u00f6n och klimatet. Vi beh\u00f6ver varken dem eller f\u00f6retagen som tillverkar dem, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det bara bra om bilindustrin f\u00f6rsvinner\u201d.<\/p>\n St\u00f6dlinjen har tv\u00e4rtemot kr\u00e4vt olika former av statsst\u00f6d till bilindustrin \u201ds\u00e5 att de klarar sig genom de h\u00e4r sv\u00e5ra tiderna och kan v\u00e4xa n\u00e4r allt blir normalt igen\u201d. L\u00e5n, skrotningspremier, skattereduktioner med mera har f\u00f6reslagits. St\u00f6dlinjen har i Sverige f\u00f6retr\u00e4tts av socialdemokraterna, m\u00e5nga s\u00e5 kallade bilexperter, fackf\u00f6reningarna och\u2009\u2009\u2013\u2009\u2009naturligtvis\u2009\u2009\u2013\u2009\u2009av bilf\u00f6retagen sj\u00e4lva. Min fackf\u00f6rening, Metall, har bidragit med sitt eget st\u00f6dpaket f\u00f6r hela industrin genom att skriva p\u00e5 ett s\u00e5 kallat krisavtal som tillf\u00e4lligt s\u00e4nkte l\u00f6n och arbetstid.<\/p>\n Mitt svar \u00e4r att b\u00e5da dessa linjer \u00e4r djupt felaktiga. St\u00f6dlinjen bygger p\u00e5 ett felaktigt grundantagande. Det kommer inte att bli n\u00e5gon \u00e5terg\u00e5ng till det \u201dnormala\u201d igen, \u00e5tminstone inte om man med det menar en st\u00e4ndigt \u00f6kande produktion av bilar. V\u00e4gtransporter st\u00e5r f\u00f6r 20 procent av utsl\u00e4ppen av v\u00e4xthusgaser i EU och det \u00e4r i den sektorn som utsl\u00e4ppen \u00f6kar snabbast.<\/p>\n \u00c4ven om vi inte skulle vilja stoppa klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna s\u00e5 \u00e4r bilens dagar r\u00e4knade: produktionen av olja, bilens siamesiska tvilling, kommer att n\u00e5 sin topp inom en snar framtid och denna billiga energi kommer inte l\u00e4ngre att finnas tillg\u00e4nglig i den m\u00e4ngd som den gjort hittills. I sj\u00e4lva verket \u00e4r ett transportsystem som bygger p\u00e5 massbilism \u00f6verhuvudtaget inte en framtidsm\u00f6jlighet.<\/p>\n Gr\u00f6na bilar \u2013 Bl\u00e5 dunster<\/strong><\/p>\n Industrins svar \u00e4r den gr\u00f6na bilen \u2013 energisn\u00e5l och driven av f\u00f6rnyelsebara br\u00e4nslen. Men denna l\u00f6sning \u00e4r en illusion. Visst sjunker den genomsnittliga utsl\u00e4ppsm\u00e4ngden av koldioxid per kilometer. Under perioden 1995 till 2002 med 13 procent f\u00f6r nya bilar i Europa. Men under samma period \u00f6kade den totala br\u00e4nslef\u00f6rbrukningen, och d\u00e4rmed koldioxidutsl\u00e4ppen, med sju procent. Orsaken var helt enkelt att trafiken \u00f6kade.<\/p>\n Den s\u00e5 kallade l\u00f6sningen med biobr\u00e4nslen \u00e4r ingen l\u00f6sning alls. M\u00e5nga unders\u00f6kningar visar exempelvis att det \u00e4r tveksamt om etanol alls medf\u00f6r n\u00e5got minskat utsl\u00e4pp av koldioxid. Dessutom st\u00e5r det i direkt mots\u00e4ttning till livsmedelsproduktionen f\u00f6r v\u00e4rldens fattiga att odla majs eller soja f\u00f6r att f\u00f6rbr\u00e4nning i v\u00e5ra bilmotorer.<\/p>\n Ett exempel som visar omfattningen av problemet \u00e4r om man granskar p\u00e5st\u00e5endet att l\u00f6sningen ligger i det som brukar kallas \u201dandra generationens biobr\u00e4nslen\u201d som g\u00f6rs av cellulosa, fr\u00e4mst skogsr\u00e5vara. Bara att ers\u00e4tta den nuvarande trafikens oljekonsumtion skulle fordra sex miljarder hektar skogsmark. I det scenariot skulle man inte kunna anv\u00e4nda ett enda tr\u00e4d till att g\u00f6ra m\u00f6bler, tillverka papper, bygga hus, etc. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det ett faktum att v\u00e4rldens krympande skogsareal bara uppg\u00e5r till fyra miljarder hektar. Andra typer av alternativa br\u00e4nslen st\u00e5r inf\u00f6r samma problem; det finns helt enkelt inte tillr\u00e4ckligt med odlingsbar mark f\u00f6r att ers\u00e4tta den olja vi f\u00f6rbr\u00e4nner. Optimistiska bed\u00f6mningar fr\u00e5n OECD och International Energy Agency talar om att biobr\u00e4nslen kan komma att st\u00e5 f\u00f6r 13 procent av transportsektorns konsumtion.<\/p>\n Men elbilen d\u00e5, eller v\u00e4tgasmotorn? Ja, varken elektricitet eller v\u00e4tgas \u00e4r energik\u00e4llor<\/em>. De \u00e4r energiformer<\/em> som m\u00e5ste produceras genom att man tillf\u00f6r energi av n\u00e5got slag. Idag produceras tv\u00e5 tredjedelar av v\u00e4rldens elektricitet i fossileldade kraftverk, och de m\u00e5nga nya s\u00e5dana kraftverk som byggs och projekteras idag \u00e4r avsedda att ha kol som br\u00e4nsle.<\/p>\n Jacqueline McGlade, verkst\u00e4llande direkt\u00f6r i EEA, EU:s milj\u00f6myndighet, sammanfattar bilindustrins tekniska l\u00f6sningar kort och k\u00e4rnfullt: \u201dVi kan inte uppfinna oss ur transportsektorns utsl\u00e4ppsproblem.\u201d<\/p>\n Enligt min mening finns det ingen framtid f\u00f6r ett transportsystem som baseras p\u00e5 privatbilism. Jag p\u00e5st\u00e5r inte att alla bilar m\u00e5ste f\u00f6rsvinna men transportvolymerna \u2013 och i synnerhet v\u00e4gtransporterna \u2013 m\u00e5ste anpassas till en niv\u00e5 som \u00e4r l\u00e5ngsiktigt h\u00e5llbar och detta inneb\u00e4r slutet f\u00f6r bilindustrin s\u00e5som vi k\u00e4nner den.<\/p>\n Den ekonomiska krisen, vars effekter vi l\u00e5ngtifr\u00e5n sett slutet av, kommer att drastiskt omvandla bilindustrin. Ju fortare vi sl\u00e4pper f\u00f6rest\u00e4llningen om en \u00e5terg\u00e5ng till \u201ddet normala\u201d desto b\u00e4ttre. F\u00f6r det f\u00f6rsta, de sociala effekterna: I Sverige s\u00e5 kommer den \u201dskapande f\u00f6rst\u00f6relsen\u201d med st\u00f6rsta sannolikhet bara fungera halva v\u00e4gen \u2013 den f\u00f6rst\u00f6rande biten. P\u00e5 sextio- och sjutiotalet drabbade den tekoindustrin som flyttade eller utpl\u00e5nades, och p\u00e5 sjuttio- och \u00e5ttiotalet h\u00e4nde samma sak med varvsindustrin. Andra sektorer v\u00e4xte till ist\u00e4llet, bilindustrin bland annat, och framf\u00f6r allt den offentliga sektorn. F\u00f6r fackf\u00f6reningarna och socialdemokratin blev den officiella politiken att underl\u00e4tta denna strukturomvandling. Men idag finns inga nya tillv\u00e4xtbranscher, den offentliga sektorn h\u00e4rjas av nedsk\u00e4rningar och dess andel av BNP krymper sedan snart tre decennier. I ett land s\u00e5 beroende av sin bilindustri som Sverige kommer den h\u00e4r politiken bli katastrofal.<\/p>\n F\u00f6r det andra s\u00e5 \u00e4r inte en industri som bilindustrin bara en massa maskiner och byggnader. I f\u00f6rsta hand s\u00e5 \u00e4r det en organisation av m\u00e4nniskor. Om man monterar ner den organisationen s\u00e5 \u00e4r det som att plocka is\u00e4r en bil och sl\u00e4nga hjulen, ratten, styrst\u00e5ngen, hjulaxlarna i olika h\u00f6gar p\u00e5 ett skrotupplag. Delarna \u00e4r desamma men de \u00e4r inte l\u00e4ngre en fungerande maskin. Delarna kan inte anv\u00e4ndas. N\u00e4r m\u00e4nskligheten st\u00e5r inf\u00f6r sin sv\u00e5raste utmaning n\u00e5gonsin \u2013 att f\u00f6r\u00e4ndra den ekonomi och den produktion som i 250 \u00e5r har byggts upp runt fossil energi \u2013 s\u00e5 m\u00e5ste vi anv\u00e4nda alla tillg\u00e4ngliga resurser. Det vore ett totalt ansvarsl\u00f6st resurssl\u00f6seri att f\u00f6rst\u00f6ra ett industriellt komplex som byggts upp och utvecklats under n\u00e4rmare ett \u00e5rhundrade. Ist\u00e4llet f\u00f6resl\u00e5r jag en \u201dtredje v\u00e4g\u201d f\u00f6r bilindustrin. (Jag \u00e5terkommer till det tredje \u2013 och viktigaste \u2013 argumentet mot \u201dd\u00f6dslinjen\u201d l\u00e4ngre fram)<\/p>\n Massproduktion<\/strong><\/p>\n Bilindustrin \u00e4r inte som en kolgruva eller ett aluminium\u00adsm\u00e4ltverk d\u00e4r i princip bara en produkt kan komma ut och det var l\u00e4nge sedan en bil bara var en motor och fyra hjul p\u00e5 en ram. Idag best\u00e5r en bil av en rad komplexa delsystem som vart och ett \u00e4r ett resultat av avancerad forsknings- och produktionsprocesser. Produktionen kr\u00e4ver expertis inte bara inom alla f\u00e4lt av mekanik och metallurgi men ocks\u00e5 inom s\u00e5 vitt skild omr\u00e5den som akustik, aerodynamik och beteendevetenskap.<\/p>\n Vad som \u00e4r \u00e4nnu viktigare \u00e4r det som \u00e4r bilindustrins mest k\u00e4nnetecknande drag; dess f\u00f6rm\u00e5ga att producera effektivt i masskala, en f\u00f6rm\u00e5ga som f\u00f6rfinats i hundra \u00e5r. Ofta \u00e4r den driven till det extrema, p\u00e5 bekostnad av oss som arbetar i industrin, men icke desto mindre s\u00e5 finns det en samlad expertis p\u00e5 logistik, produktionsteknik, produktionsdesign, kvalitetskontroll och s\u00e5 vidare som kan anv\u00e4ndas till i stort sett vilken produktion som helst. Och effektiv massproduktion \u00e4r precis det som beh\u00f6vs om vi ska f\u00f6rs\u00f6ka ers\u00e4tta fossilekonomin. Massproduktion \u00e4r vad som g\u00f6r komplicerade tekniska f\u00f6rem\u00e5l billiga och som beh\u00f6vs f\u00f6r att producera s\u00e5v\u00e4l vindkraftverk som annan teknik f\u00f6r f\u00f6rnybar energi eller h\u00e5llbara transportsystem\u2009\u2009\u2013\u2009\u2009 som sp\u00e5rvagnar, t\u00e5g och andra fordon.<\/p>\n \u00c4ven nere p\u00e5 fabriksgolvet vid de l\u00f6pande banden och monteringsstationerna finns en djup \u2013 men oftast tyst \u2013 kunskap om massproduktionens villkor och metoder. Vi \u00e4r, liksom hela industrin, dessutom vana vid f\u00f6r\u00e4ndring och omst\u00e4llning. Inom bilindustrin har tendensen de senaste \u00e5rtiondena varit att introducera nya modeller med en \u00f6kande hastighet som egentligen \u00e4r helt absurd. Byten av utrustningar och s\u00e4tt att bygga, att l\u00e4ra sig handskas med nya komponenter och arbetstekniker, \u00e4r en del av vardagen p\u00e5 fabriksgolvet.<\/p>\n Pearl Harbor<\/strong><\/p>\n Att st\u00e4lla om bilindustrin \u00e4r inte bara en idealistisk fantasi. En total omst\u00e4llning av bilindustrin har redan gjorts tidigare i historien med mycket framg\u00e5ngsrikt resultat, \u00e5tminstone rent tekniskt. Det var troligen ett av v\u00e4rldshistoriens st\u00f6rsta misstag, inte bara f\u00f6r att de amerikanska hangarfartyg som var stationerade d\u00e4r r\u00e5kade \u00f6va ute till havs och d\u00e4rmed undkom attacken. Framf\u00f6r allt ledde det till att Japan fick v\u00e4rldens st\u00f6rsta industri mobiliserad emot sig. Angreppet utnyttjades till fullo av Roosevelt och hans regering f\u00f6r att kasta in USA i kriget. Innan \u00e5rsskiftet lade Roosevelt inf\u00f6r kongressen fram, och fick igenom, ett program f\u00f6r krigsrustning. Anslagen uppgick till 50 miljarder dollar, omkring 50 procent av landets BNP. Det paket som USA:s president Obama lade fram i februari 2009, \u201ddet mest omfattande \u00e5terh\u00e4mtningspaketet i v\u00e5r historia\u201d f\u00f6r att citera honom sj\u00e4lv, var p\u00e5 787 miljarder dollar, knappt en tiondel av USA:s BNP.<\/p>\n Men pengar vinner i sig inga krig och n\u00e4r det \u00e4r br\u00e5ttom duger det inte att f\u00f6rlita sig p\u00e5 marknaden, inte ens i en kapitalistisk stat. Rooseveltregeringen tog d\u00e4rf\u00f6r kommandot \u00f6ver industrin och st\u00e4llde om den f\u00f6r krigsproduktion. Och den industri som ber\u00f6rdes mest var just bilindustrin, vilken som enda industri st\u00e4lldes om i sin helhet. Bara en m\u00e5nad efter attacken f\u00f6rbj\u00f6d regeringen produktion av personbilar och beordrade omst\u00e4llning. Ford och andra bilkapitalister lydde (och tj\u00e4nade bra med pengar p\u00e5 det hela). Bilindustrins massproduktion inriktades nu ist\u00e4llet p\u00e5 bombplan, luftv\u00e4rnskanoner och tanks.<\/p>\n Det finns m\u00e5nga intressanta erfarenheter fr\u00e5n denna omst\u00e4llning. En var n\u00e4r Fords legendariske teknikchef och fabriksdiktator Charles Sorensen reste till s\u00f6dra Kalifornien f\u00f6r att studera flygplanstillverkning. Till sin f\u00f6rskr\u00e4ckelse s\u00e5g han hur de byggde flygplanen p\u00e5 samma hantverksm\u00e4ssiga s\u00e4tt som bilindustrin byggt bilar innan Ford revolutionerat bilbranschen med standardisering och l\u00f6pande band, \u201dsom en skr\u00e4ddare skulle klippt och passat in en kostym.\u201d I sina memoarer skriver Sorensen: \u201dAtt j\u00e4mf\u00f6ra en Ford V8 med ett fyrmotorigt Liberator-bombplan var som att j\u00e4mf\u00f6ra ett garage med en skyskrapa, men trots dessa stora skillnader visste jag att samma grundl\u00e4ggande principer g\u00e4llde f\u00f6r h\u00f6gvolymproduktion av dem b\u00e5da, p\u00e5 samma s\u00e4tt som om det skulle g\u00e4lla en elektrisk \u00e4ggvisp eller en armbandsklocka…\u201d<\/p>\n Att folk fr\u00e5n bilindustrin fick detaljstudera flygindustrin var inget undantag. I sina memoarer beskriver chefen f\u00f6r krigsmaterielproduktionen, Donald M. Nelson, talande hur f\u00f6retag som tidigare varit konkurrenter och som svartsjukt bevarat hemligheter och innovationer blev \u201di alla praktiska avseenden, ett f\u00f6retag\u201d. I en hyllning till samarbetet skriver Nelson entusiastiskt om hur miljontals ingenj\u00f6rstimmar sparades bara genom att man delade med sig av forskningsdata och produktionsteknisk kunskap. Ett grundskott \u00e5t uppfattningen att konkurrens \u00e4r det b\u00e4sta s\u00e4ttet att skapa effektiv produktion, och en antydan om vad vi skulle kunna \u00e5stadkomma om produktionen organiserades f\u00f6rnuftig p\u00e5 alla omr\u00e5den.<\/p>\n Vad erfarenheten fr\u00e5n andra v\u00e4rldskriget visar \u00e4r att bilindustrin har en f\u00f6rm\u00e5ga att st\u00e4lla om produktionen till i princip vad som helst. Charles Sorensens ord om att det \u00e4r samma principer som g\u00e4ller om man skall massproducera armbandsur eller bombflygplan \u00e4r giltiga \u00e4nnu idag.<\/p>\n F\u00f6r att sammanfatta; bilindustrin \u00e4r en otroligt m\u00e5ngsidig organisation som inte \u00e4r bunden till att producera bilar. Den skulle kunna spela en viktig roll f\u00f6r att st\u00e4lla om till ett h\u00e5llbart koldioxidneutralt samh\u00e4lle.<\/p>\n Bev\u00e4pna f\u00f6rnuftet<\/strong><\/p>\n Men \u00e4ven om dessa tv\u00e5 sk\u00e4l, det sociala och det tekniska\/praktiska, \u00e4r sk\u00e4l nog att beh\u00e5lla och st\u00e4lla om bilindustrins organisation s\u00e5 \u00e4r de inte den viktigaste orsaken till att jag \u00e4r motst\u00e5ndare till de b\u00e5da kapitalistiska f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tten till bilindustrin. Klimatfr\u00e5gan handlar inte om teknologi, utan om politik \u2013 med andra ord om klasskamp.<\/p>\n F\u00f6rutom bland ett f\u00e5tal h\u00e5rdnackade klimatrevisionister som f\u00f6rnekar vetenskapens r\u00f6n r\u00e5der enighet om att vi m\u00e5ste minska utsl\u00e4ppen av v\u00e4xthusgaser \u2013 och det snabbt. \u00c4nda sker inte detta, som vi alla vet. Inte f\u00f6r att de m\u00e4nniskor som har makt inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt informerade eller f\u00f6r att de \u00e4r onda och vill utpl\u00e5na m\u00e4nskligheten. Utan f\u00f6r att de \u00e5tg\u00e4rder som kr\u00e4vs skulle ifr\u00e5gas\u00e4tta sj\u00e4lva grunderna i kapitalismens funktionss\u00e4tt och makten hos de f\u00f6retag som styr v\u00e5rt samh\u00e4lle och v\u00e5r v\u00e4rld. N\u00e4r det g\u00e4ller klimatfr\u00e5gan s\u00e5 st\u00e5r f\u00f6rnuft mot materiella intressen. Och i en kamp mellan f\u00f6rnuft och materiella intressen s\u00e5 vinner de materiella intressena 100 g\u00e5nger av 100. Om inte annat st\u00e5r v\u00e4l det klart f\u00f6r m\u00e5nga efter fiaskot i K\u00f6penhamn.<\/p>\n S\u00e5 om vi vill att f\u00f6rnuftet ska segra s\u00e5 m\u00e5ste vi bev\u00e4pna det \u2013 utrusta det med tillr\u00e4ckliga samh\u00e4lleliga muskler f\u00f6r att utmana de materiella intressen som bara har \u00f6kad vinst som drivkraft.<\/p>\n Och det \u00e4r h\u00e4r vi, arbetarna i den hotade bilindustrin, kommer in. Vi som idag \u00e4r anst\u00e4llda i bilindustrin, liksom i andra sektorer som beh\u00f6ver st\u00e4llas om, har starka intressen av att f\u00f6rsvara v\u00e5ra jobb, det \u00e4r genom dem vi f\u00e5r v\u00e5r f\u00f6rs\u00f6rjning och inte s\u00e5 s\u00e4llan v\u00e5r identitet. Vi har ocks\u00e5 en rad andra, mer sammansatta intressen \u00e4n att bara beh\u00e5lla jobben, exempelvis vill vi ha en dr\u00e4glig arbetsmilj\u00f6 och anst\u00e4ndiga arbetsvillkor. Men eftersom vi inte bara \u00e4r anst\u00e4llda utan ocks\u00e5 samh\u00e4llsmedlemmar med mycket vidare behov \u00e4n de som \u00e4r knutna till v\u00e5r arbetsplats beh\u00f6ver vi \u00e4ven ha fungerande transportsystem, beboeliga st\u00e4der, bra mat, en fungerande gemensam v\u00e4lf\u00e4rd, f\u00f6r att bara ta n\u00e5gra exempel. Framf\u00f6r allt beh\u00f6ver vi en jord som \u00e4r och f\u00f6rblir beboelig f\u00f6r oss och v\u00e5ra efterkommande.<\/p>\n Just eftersom vi samtidigt \u00e4r producenter och konsumenter \u2013 och framf\u00f6r allt m\u00e4nniskor \u2013 med sammansatta intressen, kan vi spela en nyckelroll om vi tar strid f\u00f6r v\u00e5ra jobb genom att f\u00f6r\u00e4ndra vad vi g\u00f6r n\u00e4r vi arbetar. Om vi kopplar krav p\u00e5 produktionens inneh\u00e5ll till f\u00f6rsvaret av jobben, oberoende av och i mots\u00e4ttning till \u00e4gare och direkt\u00f6rer, d\u00e5 kan vi bli de sociala muskler som f\u00f6rnuftet s\u00e5 f\u00f6rtvivlat v\u00e4l beh\u00f6ver.<\/p>\n Om vi ska kunna k\u00e4mpa f\u00f6r n\u00e5gonting \u00f6verhuvudtaget s\u00e5 m\u00e5ste kollektivet av arbetare h\u00e5llas samman. Utg\u00e5ngspunkten m\u00e5ste vara klassolidaritet, att vi gemensamt k\u00e4mpar f\u00f6r v\u00e5ra jobb. Det \u00e4r det tredje sk\u00e4let till att linjen \u201dl\u00e5t industrin d\u00f6\u201d \u00e4r ett \u00e4nnu s\u00e4mre alternativ \u00e4n kr\u00e4va st\u00f6d till industrin. Att k\u00e4mpa f\u00f6r v\u00e5ra jobb \u00e4r en sund reflex, ist\u00e4llet f\u00f6r att ge upp och hoppas p\u00e5 att marknaden ska r\u00e4dda dem. Men det \u00e4r en sv\u00e5r strid som \u00e4r n\u00e4rmast om\u00f6jlig att vinna om man begr\u00e4nsar sig till kamp i ett f\u00f6retag eller en industrisektor. Om vi bara s\u00e4ger: \u201dPumpa in skattepengar i de multinationella bolagen s\u00e5 att de kan forts\u00e4tta att tillverka produkter som f\u00f6rst\u00f6r jorden\u201d, s\u00e5 kommer vi av de flesta att betraktas som ett inskr\u00e4nkt s\u00e4rintresse, som man inte kommer att vilja st\u00f6dja.<\/p>\n H\u00f6sten 2008, i krisens b\u00f6rjan, s\u00e5 deltog jag i en radiodebatt med bland annat n\u00e4ringsministern, Maud Olofsson. N\u00e4r jag kritiserade bilindustrin och dess produkter fr\u00e5gade journalisten mig om jag inte d\u00e5 s\u00e5gade av den gren jag satt p\u00e5. Jag svarade att det var precis tv\u00e4rtom. Om vi som jobbar i bilindustrin klamrar oss fast vid id\u00e9n att v\u00e5r framtid ligger i att producera bilar s\u00e5 \u00e4r vi f\u00f6rlorade, b\u00e5de som arbetare och, i f\u00f6rl\u00e4ngningen, som m\u00e4nniskor.<\/p>\n Om vi ist\u00e4llet s\u00e4ger: \u201dF\u00f6retagsledarna som nu tigger om hj\u00e4lp av staten har f\u00f6rverkat sin r\u00e4tt att driva bilindustrin. Staten ska inte st\u00f6dja deras styre och dess fortsatta destruktiva produktion. Ist\u00e4llet m\u00e5ste staten ta kontrollen \u00f6ver industrin och anv\u00e4nda den f\u00f6r att m\u00f6ta den utmaning som samh\u00e4llet st\u00e5r inf\u00f6r\u2009\u2009\u2013\u2009\u2009f\u00f6rstatliga industrin och st\u00e4lla om den f\u00f6r att skapa s\u00e4kra jobb och produktion som kan hj\u00e4lpa oss att komma bort fr\u00e5n fossilbr\u00e4nsleekonomin\u201d<\/p>\n Detta \u00e4r den \u201dtredje v\u00e4gen\u201d f\u00f6r bilindustrin som jag f\u00f6respr\u00e5kat sedan dess.<\/p>\n Bred allians<\/strong><\/p>\n Den skulle kunna vara en plattform f\u00f6r en bred social allians, med syfte att b\u00e5de r\u00e4dda jobben och planeten \u2013 ett tungt vapen i f\u00f6rnuftets tj\u00e4nst. F\u00f6r det \u00e4r en s\u00e5dan r\u00f6relse som kr\u00e4vs f\u00f6r att r\u00e4dda jobben och st\u00e4lla om ekonomin. En bred politisk r\u00f6relse d\u00e4r olika gruppers krav och behov sammanfaller och f\u00f6rst\u00e4rker varandra.<\/p>\n \u00c4r det m\u00f6jligt att bygga en s\u00e5dan allians? \u00c4r det m\u00f6jligt att driva krav p\u00e5 alternativ produktion fr\u00e5n fabriksgolv och kontor? Hur ska det i s\u00e5 fall g\u00e5 till?<\/p>\n Det \u00e4r detta sista som \u00e4r det viktiga att diskutera. En central sak handlar om att g\u00f6ra omst\u00e4llningen trov\u00e4rdig. I fabriken d\u00e4r jag jobbar r\u00e5der en n\u00e4rmast fullst\u00e4ndig brist p\u00e5 kollektivt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Det \u00e4r inget som \u00e4r speciellt f\u00f6r min fabrik, det \u00e4r detta som \u00e4r det st\u00f6rsta hindret f\u00f6r Sveriges arbetarklass i allm\u00e4nhet. Det har historiska orsaker som jag inte ska f\u00f6rdjupa mig i h\u00e4r, men en viktig del \u00e4r tillst\u00e5ndet i v\u00e5ra fackliga organisationer. Idag har denna r\u00f6relses ledning f\u00f6ga annat att erbjuda \u00e4n uppslutning kring kapitalet.<\/p>\n I Tyskland ville ledningen f\u00f6r IG Metall p\u00e5 Opel r\u00e4dda f\u00f6retaget genom att GM skulle g\u00f6ra sig av med Saab. I USA uppmanar facken medlemmarna att k\u00f6pa amerikanskt och g\u00e5r med p\u00e5 s\u00e4nkta l\u00f6ner, pensioner och sjukf\u00f6rs\u00e4kringar i f\u00e5f\u00e4nga f\u00f6rs\u00f6k att r\u00e4dda sina jobb. Och IF Metalls ordf\u00f6rande Stefan L\u00f6fv\u00e9n f\u00f6rs\u00f6ker ingjuta hopp i oss bilarbetare: \u201dMen en dag v\u00e4nder det. D\u00e5 g\u00e4ller det att st\u00e5 beredd inf\u00f6r den knivskarpa konkurrens som uppst\u00e5r.\u201d F\u00f6retag mot f\u00f6retag, nation mot nation och arbetare mot arbetare. N\u00e4r nu den ekonomiska krisen sammanfaller med en ekologisk kris riskerar denna alternativl\u00f6shet inte bara att bli arbetarklassens tragedi utan hela m\u00e4nsklighetens.<\/p>\n I v\u00e5r fabrik har ledningen utnyttjat bristen p\u00e5 sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och facklig eftergivenhet maximalt de senaste \u00e5ren i ett styre som \u00e4r allt mer auktorit\u00e4rt och kontrollerande. S\u00e5 id\u00e9n att vi \u2013 de l\u00e4gsta av de l\u00e4gsta, vi som kontrolleras in i minsta steg och br\u00e5kdel av sekund, vi som inte ens f\u00e5r best\u00e4mma i vilken ordning vi ska plocka fram de skruvar och muttrar med vilka vi bygger bilarna med, vi som inte ens har kontroll \u00f6ver v\u00e5r egen fackf\u00f6rening \u2013 vi skulle kunna styra inte bara fabriken utan hela bolaget och till och med \u00e4ndra produktionens inriktning \u2026 tja f\u00f6r de flesta av mina arbetskamrater s\u00e5 l\u00e5ter det som ren science fiction. Vi skulle inte ens veta var vi skulle b\u00f6rja.<\/p>\n Det f\u00f6rsta steget \u00e4r att b\u00f6rja tala och skriva om omst\u00e4llning, att v\u00e4cka diskussionen genom att f\u00f6ra fram tanken p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt som m\u00f6jligt. Men nej, i sj\u00e4lva verket \u00e4r detta inte alls det f\u00f6rsta steget. Det allra f\u00f6rsta steget \u00e4r att \u00f6verhuvudtaget l\u00e4ra sig k\u00e4mpa som ett kollektiv f\u00f6r vad som helst. Om vi bara pratar om de stora planerna utan att engagera oss i v\u00e5ra arbetskamraters dagliga sm\u00e5tvister med ledningen kommer vi att bli betraktade som pratmakare som bygger tjusiga luftslott\u2009\u2009\u2013\u2009\u2009och det med all r\u00e4tt.<\/p>\n Ett andra steg kan vara att b\u00f6rja g\u00f6ra konkreta planer f\u00f6r hur man st\u00e4lla om olika branscher. Inf\u00f6r folkomr\u00f6stningen om k\u00e4rnkraft 1980 tog milj\u00f6r\u00f6relsen ett viktigt steg och skapade MALTE \u2013 Milj\u00f6r\u00f6relsens Alternativa Energiplan, som i detalj visade hur k\u00e4rnkraften kunde avskaffas och ers\u00e4ttas av f\u00f6rnyelsebar energi. Den blev ett betydelsefullt verktyg i kampanjen, som gav r\u00f6relsens aktivister kunskap och sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och \u00e4ven visade att milj\u00f6r\u00f6relsen inte bestod av verklighetsfr\u00e4mmande dr\u00f6mmare som bara var intresserade av utrotningshotade insekter utan hade handfasta och realistiska f\u00f6rslag f\u00f6r samh\u00e4llet.<\/p>\n Ett annat exempel p\u00e5 planer \u00e4r de som gjordes upp i maj f\u00f6rra \u00e5ret, d\u00e5 milj\u00f6aktivister, medborgargrupper, forskare och fackf\u00f6reningsrepresentanter fr\u00e5n flera olika europeiska l\u00e4nder samlades i K\u00f6ln f\u00f6r att diskutera h\u00e5llbara transportsystem. D\u00e4r antog de \u201dK\u00f6lndeklarationen mot privatisering av j\u00e4rnv\u00e4gar och f\u00f6r uth\u00e5lliga transporter\u201d och lade fram \u201dRail Europe 2025\u201d, en konkret plan f\u00f6r att p\u00e5 femton \u00e5r bygga om Europas tranportsystem f\u00f6r att minska transporternas koldioxidutsl\u00e4pp med 75 procent. En s\u00e5dan plan kan anv\u00e4ndas av fackf\u00f6reningar och andra r\u00f6relser f\u00f6r att skapa politiskt tryck, s\u00e4rskilt som den \u00e4r kopplad till fr\u00e5gan om jobben och en kraftfull argumentation mot privatiseringar och f\u00f6r statliga investeringar i h\u00e5llbar infrastruktur.<\/p>\n Ytterligare ett aktuellt exempel \u00e4r den kampanj som det fackliga utskottet i den brittiska organisationen Campaign Aganist Climate Change tillsammans med flera fackf\u00f6rbund bedriver under parollen \u201dOne Million Climate Jobs Now!\u201d. Den viktigaste delen av kampanjen \u00e4r just en plan som konkret pekar p\u00e5 vilka \u00e5tg\u00e4rder som beh\u00f6ver vidtas f\u00f6r att st\u00e4lla om samh\u00e4llet och hur m\u00e5nga jobb detta skulle inneb\u00e4ra.<\/p>\n Det tredje och viktigaste steget f\u00f6r att f\u00e5 ig\u00e5ng kampen f\u00f6r en omst\u00e4llningspolitik \u00e4r att koppla ihop dessa planer med best\u00e4mda arbetsplatser, med produktionen p\u00e5 gr\u00e4srotsniv\u00e5.<\/p>\n Lucaserfarenheten<\/strong><\/p>\n Det enda exempel p\u00e5 detta av st\u00f6rre betydelse som jag k\u00e4nner till \u00e4r det som skedde p\u00e5 krigsmaterielf\u00f6retaget Lucas Aerospace i England p\u00e5 1970-talet.<\/p>\n Historien i korthet var att de anst\u00e4llda (i Sverige oftast kallade \u201dLucasarbetarna\u201d trots att m\u00e5nga av de mest drivande var vad som med svensk terminologi kallas \u201dtj\u00e4nstem\u00e4n\u201d) n\u00e4r de st\u00e4lldes inf\u00f6r hot om neddragningar inte gjorde som tidigare, d\u00e5 de kr\u00e4vt \u00f6kade f\u00f6rsvarsanslag f\u00f6r att r\u00e4dda jobben. Ist\u00e4llet organiserade de sig i en facklig koncernkommitt\u00e9 och tog fram ett stort antal f\u00f6rslag p\u00e5 produkter som de skulle kunna utveckla och tillverka med befintlig utrustning och kunskap. De b\u00e4sta av dessa f\u00f6rslag sammanst\u00e4lldes d\u00e4refter i vad som blev k\u00e4nt som Lucasplanen, som sedan anv\u00e4nde som argument i striderna f\u00f6r att r\u00e4dda jobben, b\u00e5de f\u00f6r hela koncernen och lokalt i de olika fabrikerna. \u00c4ven om kampen vid Lucas slutade i nederlag s\u00e5 blev det ett exempel som spreds \u00f6ver v\u00e4rlden.<\/p>\n Begreppet \u201dalternativ produktion\u201d \u00e4r alls inte okomplicerat. N\u00e4r stora industribranscher var i kris i Sverige p\u00e5 70-talet; varven, st\u00e5lindustrin och vad som fanns kvar av tekoindustrin, s\u00e5 blev under en period \u201dalternativ produktion\u201d ett nyckelord bland r\u00e4tt breda grupper och stora f\u00f6rhoppningar kn\u00f6ts till begreppet. Men n\u00e4stan alla f\u00f6rs\u00f6k att r\u00e4dda jobb l\u00e4ngs den v\u00e4gen misslyckades. Det berodde p\u00e5 att i de flesta fall betydde alternativ produktion \u201dandra l\u00f6nsamma produkter\u201d. Och det finns en hel del man kan s\u00e4ga om kapitalister men man kan inte anklaga dem f\u00f6r att vara d\u00e5liga p\u00e5 att jaga vinst. Styrkan i Lucasplanen var att de tv\u00e4rtom motiverade sina f\u00f6rslag med att de var nyttiga, trots att de som skulle beh\u00f6va dem inte hade r\u00e5d att k\u00f6pa dem. (V\u00e4rmepumpar \u00e5t frysande fattigpension\u00e4rer, transportsystem \u00e5t utvecklingsl\u00e4nder, energisn\u00e5la bilar, handikapphj\u00e4lpmedel, och s\u00e5 vidare.)<\/p>\n Vi kan anv\u00e4nda id\u00e9n om \u201dalternativ produktion\u201d f\u00f6r att peka p\u00e5 att vi vill anv\u00e4nda v\u00e5r yrkeskunskap f\u00f6r att g\u00f6ra produkter som \u00e4r nyttiga och n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r samh\u00e4llet, oavsett om de \u00e4r l\u00f6nsamma i den kapitalistiska betydelsen eller inte. Detta var styrkan i Lucasplanen \u2013 den talade om samh\u00e4llsnytta, inte om privat vinst. De som skrev den var ocks\u00e5 mycket medvetna om att detta s\u00e4tt att organisera produktionen i det l\u00e5nga loppet inte var f\u00f6renligt med kapitalismen, en medvetenhet de summerade med de insiktsfulla orden: \u201dDet kan inte finnas \u00f6ar av ansvar och omsorg i ett hav av ansvarsl\u00f6shet och f\u00f6rd\u00e4rv.\u201d<\/p>\n Jag har dessutom alltid fascinerats av en annan aspekt av erfarenheterna fr\u00e5n Lucas: vad h\u00e4nder n\u00e4r vi tar ett steg ut ur de dagliga rutinerna, det invanda slitet? I slutet av 1700-talet f\u00e5ngade den borgerlige revolution\u00e4ren Thomas Paine i n\u00e5gra f\u00e5 rader i sin M\u00e4nniskans r\u00e4ttigheter<\/em> de m\u00f6jligheter som ligger oanv\u00e4nda hos m\u00e4nniskorna: \u201dRevolutioner skapar geni och talang; men dessa skeenden f\u00f6r bara fram dem i ljuset. Det finnes bland m\u00e4nniskorna en stor massa av f\u00f6rnuft i ett sovande tillst\u00e5nd som, om intet v\u00e4cker den till handling, utan att vakna g\u00e5r med dem i graven. Eftersom det gagnar samh\u00e4llet att all dess f\u00f6rm\u00e5ga blir tagen till bruk borde en styrelse s\u00e5 uppbyggas att den genom lugn och regelbunden verksamhet kan framlocka all den inneboende f\u00f6rm\u00e5ga som aldrig underl\u00e5ter att tr\u00e4da i dagen vid revolutioner.\u201d<\/p>\n Efter att ha arbetat i \u00e5rtionden med ett sj\u00e4lsd\u00f6dande jobb vid l\u00f6pande bandet \u00e4r jag \u00f6vertygad om att det finns v\u00e4ldiga krafter att utnyttja i detta. Man beh\u00f6ver inte ha Paines erfarenhet av revolutioner f\u00f6r att se vad som h\u00e4nder med m\u00e4nniskor n\u00e4r den vanliga lunken bryts och den vardagliga underordningen f\u00f6r en stund spricker upp. Det kan vara i en strejk eller en annan kamp d\u00e4r m\u00e4nniskor som normalt sett inte g\u00f6r mycket v\u00e4sen av sig pl\u00f6tsligt r\u00e4tar p\u00e5 ryggen och visar sig besitta oanade kunskaper och f\u00f6rm\u00e5gor.<\/p>\n Att organisera kollektivet p\u00e5 arbetsplatsen f\u00f6r att st\u00e4lla om produktionen skulle d\u00e4rf\u00f6r inte bara skapa kraftiga motreaktioner fr\u00e5n ledning och \u00e4gare utan ocks\u00e5 kunna frig\u00f6ra en v\u00e4ldig energi fr\u00e5n oss som har mest att vinna p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndringar i s\u00e5v\u00e4l produktionens organisering som dess inneh\u00e5ll. I detta finns en enorm kraft som kan s\u00e4ttas i omst\u00e4llningens tj\u00e4nst och bli avg\u00f6rande f\u00f6r att den \u00f6ver huvud taget skall kunna \u00e4ga rum.<\/p>\n Jag ska avsluta med ytterligare en anm\u00e4rkning om kapitalism och transporter. Nyligen publicerade svenska myndigheter statistik \u00f6ver trafikolyckor under de sex f\u00f6rsta m\u00e5naderna 2009, som visade en drastisk minskning av d\u00f6dsolyckor j\u00e4mf\u00f6rt med samma period \u00e5ret innan. Tidigare publicerad statistik har visat att utsl\u00e4ppen av koldioxid minskade mellan 2007 och 2008. I och f\u00f6r sig en liten minskning, men trots allt en minskning. S\u00e5 har jag fel? G\u00e5r inte utvecklingen \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll trots allt? Tyv\u00e4rr \u00e4r denna positiva utveckling inte ett resultat av medvetet vidtagna \u00e5tg\u00e4rder. De \u00e4r i f\u00f6rst hand en bieffekt av den djupaste kapitalistiska kris som drabbat systemet p\u00e5 mer \u00e4n femtio \u00e5r. Ekonomins snabba nedg\u00e5ng fick trafikvolymerna att sjunka dramatiskt, vilket ocks\u00e5 minskade utsl\u00e4ppen. Redan i april 2009 v\u00e4nde dock trenden och trafiken b\u00f6rjade \u00f6ka igen, vilket entusiastiskt h\u00e4lsades som ett tydligt tecken p\u00e5 att den ekonomiska krisen var \u00f6ver och att allt var p\u00e5 v\u00e4g att bli som vanligt igen…<\/p>\n Med andra ord, den enda g\u00e5ng kapitalismen lyckats p\u00e5verka transportsektorn i den riktning som \u00e4r absolut n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att r\u00e4dda m\u00e4nskligheten \u00e4r n\u00e4r den g\u00e5r in i en kris s\u00e5 djup att systemet hotas. Och s\u00e5 fort den repar sig s\u00e5 \u00f6kar \u00e5ter hotet mot v\u00e5r \u00f6verlevnad. Detta pekar n\u00e4stan \u00f6vertydligt ut var problemet ligger och vad som beh\u00f6ver g\u00f6ras f\u00f6r att l\u00f6sa det. Artikelf\u00f6rfattaren \u00e4r fackligt oppositionell metallarbetare p\u00e5 Volvo personvagnar i G\u00f6teborg. Han skriver f\u00f6r n\u00e4rvarande p\u00e5 en bok om bilindustrin, alternativ produktion, klimat och klasskamp, som utkommer p\u00e5 Ordfront f\u00f6rlag<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" – om alternativ produktion, klimat och klasskamp Bilindustrins kris g\u00f6r kapitalismens of\u00f6rm\u00e5ga att hantera s\u00e5v\u00e4l klimatfr\u00e5gan som sin egen inneboende krislogik s\u00e4rskilt tydlig. I Sverige knyts framtidshoppet f\u00f6r en hel nationell industribransch, och f\u00f6r tiotusentals m\u00e4nniskors f\u00f6rs\u00f6rjning, till ett osannolikt … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nD\u00f6dslinjen, den marknadsliberala, har i princip sagt: \u201dMarknaden har f\u00e4llt sin dom och n\u00e5gra av f\u00f6retagen har d\u00f6mts till d\u00f6den. Trixa inte med marknadskrafterna, det g\u00f6r bara saken v\u00e4rre.\u201d Tydligast har v\u00e4l den linjen f\u00f6retr\u00e4tts av Svenskt N\u00e4ringslivs Stefan F\u00f6lster i Newsmillartikeln \u201dBara sunt att ett antal bilf\u00f6retag l\u00e4ggs ner\u201d, men \u00e4ven den svenska regeringens agerande har legat r\u00e4tt n\u00e4ra detta.<\/p>\n
\nMen \u201dd\u00f6dslinjen\u201d \u00e4r \u00e4nnu s\u00e4mre av tre sk\u00e4l: sociala, praktiska och politiska.<\/p>\n
\nP\u00e5 morgonen den 7:e december 1941 anf\u00f6ll den japanska F\u00f6rsta Kejserliga Flygflottan den amerikanska flottbasen Pearl Harbor och s\u00e4nkte stora delar av den amerikanska stillahavsflottan.<\/p>\n
\n
\nEn artikel av Lars Henriksson<\/strong><\/p>\n