{"id":2129,"date":"2018-08-11T21:09:10","date_gmt":"2018-08-11T20:09:10","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2129"},"modified":"2018-08-11T21:13:36","modified_gmt":"2018-08-11T20:13:36","slug":"2129","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2018\/08\/11\/2129\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Kapitalism och demokrati \u2013 en relation med f\u00f6rhinder<\/h1>\n

\"\"Den 9 september i \u00e5r g\u00e5r det svenska folket till riksdags-, regions\/landstings- och kommunval, d\u00e5 de politiska partierna \u00e5terigen f\u00e5r m\u00f6jlighet att lufta sina ideologiska k\u00e4pph\u00e4star. Men hur st\u00e5r det egentligen till med den borgerliga demokratin, i ett historiskt perspektiv? Vad \u00e4r dess f\u00f6ruts\u00e4ttningar? Och hur kan relationen kapitalism-demokrati beskrivas? Det \u00e4r n\u00e5gra av de fr\u00e5gest\u00e4llningar som Mattias B\u00f6rjesson tar sig an.<\/strong><\/p>\n

Politisk demokrati \u00e4r i sin nutida bem\u00e4rkelse ett relativt modernt fenomen. Innevarande \u00e5r \u00e4r det cirka hundra \u00e5r sedan man beslutade att inf\u00f6ra allm\u00e4n och lika r\u00f6str\u00e4tt f\u00f6r i princip samtliga myndiga medborgare i Sverige.(1) I den kapitalistiska v\u00e4stv\u00e4rlden inf\u00f6rdes politisk demokrati under f\u00f6rsta halvan av 1900-talet: I Australien (1903); Nya Zeeland (1907); \u00d6sterrike (1918); Finland (1919); Tyskland (1919); Sverige (1919); USA (1920) och Storbritannien (1928).(2) Under 1930-talet avskaffades demokratin i \u00d6steuropa, Sydeuropa och stora delar av Centraleuropa. Men efter andra v\u00e4rldskrigets slut etablerades kapitalistiska demokratier i hela V\u00e4steuropa, Italien och Japan (1945); Indien (1947); Sydeuropa (1970-tal); \u00d6steuropa (1989); och en stora delar av Central- och Sydamerika (1990-talet).
\nI historiens backspegel framst\u00e5r den liberala demokratin som en politisk framg\u00e5ngssaga under 1900-talet. Teorin om den liberala demokratins oundvikliga spridning, och dess naturliga koppling till etablerandet av kapitalism och \u201dfria\u201d marknader, har en l\u00e5ng historia som kan h\u00e4rledas tillbaka till upplysningen, kodifierad i 1800-talets liberala historieskrivning. Det var dock f\u00f6rst i samband med kalla kriget, kampen mellan den \u201dfria\u201d marknadsekonomiska V\u00e4stv\u00e4rlden och det \u201dofria\u201d planekonomiska \u00d6stblocket, som tesen om sambandet mellan kapitalism och demokrati blev en hegemonisk teoretisk utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r den borgerliga intelligentsian. En tes som \u00e4ven anv\u00e4ndes propagandistisk mot alla f\u00f6rs\u00f6k till ekonomisk demokrati och mer radikala samh\u00e4llsomv\u00e4lvningar. I b\u00f6rjan av 1990-talet fick teorin ny spridning genom Francis Fukuyamas artikel om den kapitalistiska demokratins seger och \u201dhistoriens slut\u201d, vilken gavs ut kort efter \u00d6stblockets sammanbrott 1989-1991.(3)<\/p>\n

Historiskt motst\u00e5nd<\/strong>
\nI en l\u00e4ngre historisk analys finns det dock sk\u00e4l att ifr\u00e5gas\u00e4tta tesen om ett naturligt samband mellan kapitalism och demokrati. Inga kapitalistiska stater var demokratier under 1800-talet, \u00e4ven om det i en del liberala stater fanns vissa medborgerliga fri- och r\u00e4ttigheter och valda f\u00f6rsamlingar. I liberala stater, som Storbritannien, USA och Sverige, saknade dock folkmajoriteten r\u00f6str\u00e4tt och genom en m\u00e4ngd \u201dskyddsordningar\u201d, som av eliten valda \u00f6verhus och graderad r\u00f6str\u00e4tt efter inkomst, s\u00e4krades en permanent borgerlig majoritet i parlamenten. Kraven fr\u00e5n v\u00e4nstern och arbetarr\u00f6relsen om allm\u00e4n och lika r\u00f6str\u00e4tt m\u00f6ttes av f\u00f6rbittrat motst\u00e5nd, fr\u00e4mst fr\u00e5n konservativt h\u00e5ll men \u00e4ven fr\u00e5n liberaler. En v\u00e4nsterliberal och progressiv filosof som John S. Mill tog exempelvis avst\u00e5nd fr\u00e5n en s\u00e5dan radikal reform. Enligt s\u00e5v\u00e4l liberaler som konservativa skulle allm\u00e4n r\u00f6str\u00e4tt leda till det kapitalistiska samh\u00e4llets underg\u00e5ng. De f\u00f6rest\u00e4llde sig att de egendomsl\u00f6sa klasserna skulle anv\u00e4nda sitt politiska inflytande till en omf\u00f6rdelning av borgarklassens egendom, eller som Lord Abinger formulerade sig 1842:<\/p>\n

En folklig f\u00f6rsamling som v\u00e4rnar om demokratiska principer, och som v\u00e4ljs av personer d\u00e4r en stor majoritet inte har n\u00e5gon egendom och \u00e4r beroende av manuellt arbete\u2026det f\u00f6rsta som en s\u00e5dan f\u00f6rsamling skulle g\u00f6ra vore att f\u00f6rs\u00f6ka avskaffa egendom.<\/em> (4)<\/p>\n

Slutsatsen blir att det inte finns n\u00e5got harmoniskt f\u00f6rh\u00e5llande mellan kapitalism och demokrati, snarare r\u00e5der det en sp\u00e4nning. Demokrati f\u00f6rst\u00e5dd som politisk j\u00e4mlikhet och likst\u00e4lldhet mellan medborgare, vilket tar sitt uttryck i allm\u00e4n och lika r\u00f6str\u00e4tt, st\u00e5r i mots\u00e4ttning till en kapitalistisk ekonomi vars fr\u00e4msta k\u00e4nnetecken \u00e4r att en liten minoritet egendoms\u00e4gare monopoliserar produktionsmedlen och d\u00e4rmed f\u00e5r makt \u00f6ver kollektivet av l\u00f6nearbetare. Under 2000-talet har samh\u00e4llsutvecklingen gjort det tydligare att sammanfl\u00e4tningen mellan demokrati och kapitalism kan ha varit en historisk tillf\u00e4llighet och att vi nu ser exempel p\u00e5 att den \u00e4r i uppl\u00f6sning. Auktorit\u00e4ra regimer i Kina, Ryssland och Vietnam f\u00f6renar en kapitalistisk ekonomi \u2013 och ett allt st\u00f6rre materiellt v\u00e4lst\u00e5nd \u2013 med politiskt f\u00f6rtryck och diktatur. I sedan l\u00e4nge liberala v\u00e4sterl\u00e4ndska demokratier underordnas folkstyret den globaliserade kapitalismens logik. Fri r\u00f6rlighet f\u00f6r kapital, omlokalisering av produktion, \u00f6vernationella handelsavtal, EU-medlemskap och \u201doberoende\u201d riksbank underminerar demokratiskt fattade beslut, men framf\u00f6rallt skapas ett institutionellt ramverk d\u00e4r demokratins r\u00e4ckvidd redan fr\u00e5n b\u00f6rjan \u00e4r begr\u00e4nsad. H\u00e4r v\u00e4cks fr\u00e5gan om det finns det n\u00e5gon naturlig koppling mellan kapitalism och demokrati? Var kanske den kapitalistiska demokratins expansion i st\u00f6rre delen av v\u00e4rlden under 1900-talet en historisk tillf\u00e4llighet? Slutsatsen att demokratiska landvinningar kan rullas tillbaka verkar uppenbar. I en v\u00e4rld under kapitalets hegemoni och svag politisk organisering fr\u00e5n de underordnade grupperna, kan demokratin f\u00f6rst f\u00f6rsvagas, omvandlas till ett utanp\u00e5verk, f\u00f6r att till sist helt avskaffas.(5)<\/p>\n

Demokratins f\u00f6ruts\u00e4ttningar<\/strong>
\nUtifr\u00e5n resonemanget om en mots\u00e4ttning mellan demokrati och kapitalism blir den centrala fr\u00e5gan f\u00f6r folkliga r\u00f6relser vilka samh\u00e4lleliga f\u00f6ruts\u00e4ttningar och former av social mobilisering som m\u00e5ste till f\u00f6r att s\u00e4kra demokratins \u00f6verlevnad? En utg\u00e5ngspunkt som kan bidra till \u00f6kad f\u00f6rst\u00e5else \u00e4r den maktresursteori som utvecklats av Walter Korpi.(6) Utifr\u00e5n denna teori utg\u00f6r kapitalistklassens kontroll \u00f6ver egendom en s\u00e4rskilt viktig tillg\u00e5ng. En annan, i f\u00f6rh\u00e5llande till egendomen underordnad men \u00e4nd\u00e5 viktig, tillg\u00e5ng \u00e4r kontrollen \u00f6ver arbetskraften. Arbetarklassens fackliga och politiska organisering under 1900-talets f\u00f6rsta decennier innebar att den till stor del tog kontrollen \u00f6ver utbudet av arbetskraft. \"\"Man fick en politisk makt i samh\u00e4llet, eller mer teoretiskt uttryckt, det politiska styrkef\u00f6rh\u00e5llandet mellan kapital och arbete f\u00f6rsk\u00f6ts till ett f\u00f6r arbetarklassen mer gynnsamt l\u00e4ge. D\u00e4rmed kunde arbetarr\u00f6relsen tvinga borgerligheten till politiska eftergifter, f\u00f6rst genom inf\u00f6rande av allm\u00e4n och lika r\u00f6str\u00e4tt och \u00e5tta timmars arbetsdag, senare genom etablering av v\u00e4lf\u00e4rdsstaten. De formaliserade demokratiska r\u00e4ttigheterna kan ses som ett resultat av arbetarr\u00f6relsens och andra folkliga r\u00f6relsers organisering och styrka. Delar av borgerligheten ins\u00e5g ocks\u00e5 att det kapitalistiska systemet skulle f\u00e5 en st\u00f6rre legitimitet hos folket med en viss demokratisering av samh\u00e4llet, samtidigt som potentiellt farliga klasser kunde integreras, och mer revolution\u00e4ra samh\u00e4llsomst\u00f6rtande krav modereras inom ramen f\u00f6r en formell politisk demokrati.<\/p>\n

Efter genomf\u00f6randet av r\u00f6str\u00e4ttsreformer, och efter att mer radikala f\u00f6rs\u00f6k till revolutioner hade slagits ned i Tyskland 1918-1923, var socialdemokratin r\u00e5dvill, s\u00e5v\u00e4l i Sverige som internationellt. Den allm\u00e4nna och lika r\u00f6str\u00e4tten hade inte lett till en majoritet f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen i parlamenten. I de l\u00e4nder socialdemokratin kommit i regeringsst\u00e4llning, som i Sverige, administrerade formellt socialistiska partier ett kapitalistiskt system utan m\u00f6jlighet att genomf\u00f6ra socialt utj\u00e4mnande reformer. Europa pr\u00e4glades under 1920-talet av en konservativ hegemoni, efter de v\u00e4nsterradikala \u00e5ren i samband med f\u00f6rsta v\u00e4rldskrigets slut. I de l\u00e4nder som den liberala demokratin \u00f6verlevde var arbetarr\u00f6relsens partier i minoritet. Samtidigt uppkom en ny d\u00f6dlig fara f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen; fascismens politiska organisering ledde till demokratins underg\u00e5ng och krossandet av arbetarr\u00f6relsen i Italien och Tyskland. I \u00d6steuropa \u00e5teretablerades traditionellt konservativa auktorit\u00e4ra regimer, medan Sovjetunionen utvecklades till en stalinistisk diktatur. En bed\u00f6mare av det politiska l\u00e4get under 1920- och 1930-talet skulle f\u00f6rmodligen dragit slutsatsen att experimentet med kapitalistisk demokrati verkade bli en kort episod i m\u00e4nsklighetens historia. Liberala demokratier pr\u00e4glades av ekonomisk stagnation och oj\u00e4mlikhet, samtidigt som arbetarr\u00f6relsens svaghet om\u00f6jliggjorde en progressiv reformpolitik f\u00f6r att \u00e5tg\u00e4rda dessa problem. Samtidigt underminerade den ekonomiska och politiska stagnationen f\u00f6rtroendet f\u00f6r den kapitalistiska demokratin.(7)<\/p>\n

Den skandinaviska modellen<\/strong>
\nDet som \u00e4ndrade situationen under 1920- och 1930-talet var att arbetarr\u00f6relsen fortsatte att st\u00e4rkas i m\u00e5nga av de l\u00e4nder i vilka den liberala demokratin \u00f6verlevt 1920- och 1930-talets politiska och ekonomiska kriser, bland annat i de skandinaviska l\u00e4nderna. De demokratiska fri och r\u00e4ttigheterna underl\u00e4ttade f\u00f6r arbetarr\u00f6relsens fackliga och politiska organisering. Den politiska demokratin \u00f6ppnade upp m\u00f6jligheten f\u00f6r en \u201dreformistisk klasskamp\u201d som strategi f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen att omvandla samh\u00e4llet i progressiv riktning (funktionssocialism).(8) I Skandinavien fortsatte fackf\u00f6reningsr\u00f6relsen att st\u00e4rkas under 1920-talet, men m\u00f6tte samtidigt ett militant motst\u00e5nd fr\u00e5n kapitalistklassen. Allt starkare fackf\u00f6reningar och arbetsgivarnas ovilja att acceptera detta nya styrkef\u00f6rh\u00e5llande, ledde till att decenniet kom att pr\u00e4glas av h\u00e5rda konflikter p\u00e5 arbetsmarknaden och omfattande strejker. De h\u00e5rda klasskonflikterna under 1920-talet ledde fram till klasskompromissen under 1930-talet. Asbj\u00f8rn Wahl har po\u00e4ngterat att denna kompromiss \u2013 och v\u00e4lf\u00e4rdsstatens framv\u00e4xt \u2013 inte b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s som resultatet av ett f\u00f6rnuftigt samf\u00f6rst\u00e5nd, utan var produkten av ett historiskt tillf\u00e4lligt maktf\u00f6rh\u00e5llande som gjorde att arbetarklassen hamnade i ett mer gynnsamt l\u00e4ge. Det var f\u00f6rst n\u00e4r arbetarklassen blivit en m\u00e4ktig och organiserad faktor som kapitalistklassen ins\u00e5g att den var tvungen att kompromissa. Kapitalistklassen tvingades till ekonomiska och politiska eftergifter, samtidigt som arbetarr\u00f6relsen fick m\u00f6jlighet att genomf\u00f6ra reformer som omedelbart gynnade arbetarklassen.(9) Under 1930-talet skedde en utveckling i USA som motsvarande den som intr\u00e4ffat i Skandinavien, och resultatet av andra v\u00e4rldskriget \u2013 med fascismens krossande och framv\u00e4xten av stora kommunistpartier \u2013 ledde till samma utveckling i V\u00e4steuropa efter krigsslutet 1945. Under den ekonomiska boomen efter andra v\u00e4rldskriget skapades dessutom utrymme f\u00f6r omfattande v\u00e4lf\u00e4rdsreformer. Utifr\u00e5n det j\u00e4mviktsl\u00e4ge mellan arbete och kapital som formerats under 1930- och 40-talet, kunde arbetarr\u00f6relsen s\u00e4kerst\u00e4lla att en stor del av tillv\u00e4xten under de goda \u00e5ren 1945\u20131975 kom arbetarklassen till del. Arbetarr\u00f6relsens styrka perioden 1945\u20131980 m\u00f6jliggjorde decennier av reformer som ledde till att arbetarklassen i V\u00e4steuropa (undantaget Irland) tillf\u00f6rs\u00e4krades universella socialf\u00f6rs\u00e4kringar (till exempel pension och arbetsl\u00f6shetsunderst\u00f6d) och v\u00e4lf\u00e4rdstj\u00e4nster (till exempel sjukv\u00e5rd och utbildning).<\/p>\n

Etableringen av v\u00e4lf\u00e4rdsstater 1945\u20131980 ledde till en massiv f\u00f6rb\u00e4ttring av folkflertalets levnadsvillkor, men st\u00e4rkte \u00e4ven den kapitalistiska demokratins legitimitet. Den sociala basen f\u00f6r r\u00f6relser som var systemkritiska till den kapitalistiska demokratin, som fascism och stalinism, underminerades successivt i V\u00e4steuropa. N\u00e4r de stalinistiska regimerna i \u00d6steuropa gick under 1989\u20131991 framstod den demokratiska kapitalismen som den enda g\u00e5ngbara modellen f\u00f6r en f\u00f6rening av ekonomisk och demokratisk utveckling. Det \u00e4r en historiens ironi att de samh\u00e4lleliga f\u00f6rh\u00e5llanden som lett till hegemonin f\u00f6r den kapitalistiska demokratin, just hade b\u00f6rjat undermineras under 1980-talet. \"\"Arbetarr\u00f6relsens maktst\u00e4llning, som hade varit avg\u00f6rande f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rdsstatens framv\u00e4xt och f\u00f6r minskad oj\u00e4mlikhet under efterkrigstiden, f\u00f6rsvagades kraftigt i hela V\u00e4stv\u00e4rlden fr\u00e5n detta decennium och fram\u00e5t. Globalisering, nya villkor f\u00f6r kapitalackumulation, omlokalisering av f\u00f6retag, strukturella f\u00f6r\u00e4ndringar inom arbetarklassen, tilltagande ekonomiska kriser, en massiv expansion av arbetskraftsreserven i och med \u00f6ppningen av \u00d6stblocket och Kina, samt en av borgerligheten organiserad nyliberal motoffensiv ledde till en f\u00f6rsvagning av arbetarr\u00f6relsen och att kapitalet till stor del \u00e5tertog den maktst\u00e4llning som den f\u00f6rlorat under 1930- och 1940-talet. D\u00e4rmed f\u00f6rsvann den balans i de politiska styrkef\u00f6rh\u00e5llandet mellan arbete och kapital som varit den samh\u00e4lleliga grunden f\u00f6r reformer som syftade till utj\u00e4mning av inkomst och f\u00f6rm\u00f6genhet samt f\u00f6rdelning av v\u00e4lf\u00e4rdstj\u00e4nster efter behov.<\/p>\n

Nyliberalismen<\/strong>
\nDen nyliberala utvecklingen tog sin b\u00f6rjan i den anglosaxiska v\u00e4rlden under andra halvan av 1970-talet. I dessa l\u00e4nder kunde kapitalistklassen basera sin offensiv p\u00e5 en redan under efterkrigstiden existerande konservativ opposition mot ekonomisk omf\u00f6rdelning och v\u00e4lf\u00e4rd. Under 1980-talet st\u00e4rktes successivt den globala maktf\u00f6rskjutningen fr\u00e5n arbete till kapital, vilket ledde till en politisk kursoml\u00e4ggning bort fr\u00e5n ekonomisk omf\u00f6rdelning \u00e4ven i l\u00e4nder som pr\u00e4glats av en historisk stark arbetarr\u00f6relse och omfattande v\u00e4lf\u00e4rdsstater. (10) I \u00d6steuropa inf\u00f6rdes en nyliberal form av demokratisk kapitalism, vilken i brist p\u00e5 folkligt st\u00f6d i m\u00e5nga l\u00e4nder senare utvecklades i nationalistisk och auktorit\u00e4r riktning (Ungern, Polen).(11) I likhet med mellankrigstiden k\u00e4nnetecknas kapitalistiska demokratier sedan 1990-talet av \u00f6kad oj\u00e4mlikhet och ett begr\u00e4nsat demokratiskt inflytande f\u00f6r folkflertalet, samtidigt som progressiva r\u00f6relser saknar samh\u00e4llelig tyngd att genomf\u00f6ra de reformer som skulle kunna v\u00e4nda den f\u00f6r demokratin negativa utvecklingen. Under samma tid har folkligt missn\u00f6je med \u00f6kad oj\u00e4mlikhet och f\u00f6rs\u00e4mrad v\u00e4lf\u00e4rd skapat en social bas f\u00f6r h\u00f6gernationalistiska r\u00f6relser till politisk mobilisering, vilket hotar grundl\u00e4ggande demokratiska landvinningar under 1900-talet; eller som R. H. Tawney formulerade det hela 1950:<\/p>\n

Demokrati \u00e4r instabilt s\u00e5 l\u00e4nge som det f\u00f6rblir enbart ett politiskt system och inget mer, ist\u00e4llet f\u00f6r att vara inte bara en styrelseform utan en samh\u00e4lls- och livsform som harmonierar med denna typ av samh\u00e4lle<\/em>. (12)<\/p>\n

Den kapitalistiska demokratins utveckling under 1900-talet, med genombrottet i V\u00e4stv\u00e4rlden i samband med f\u00f6rsta v\u00e4rldskrigets slut, vitaliseringen och spridningen till stora delar av v\u00e4rlden under andra halvan av 1900-talet och slutligen tendenser till f\u00f6rsvagning och tillbakag\u00e5ng under 2000-talet, allt detta visar p\u00e5 den kapitalistiska demokratins inneboende svagheter. Det fanns aldrig n\u00e5got naturligt samband mellan kapitalism och demokrati. Kapitalismen \u00e4r till sin natur snarare antidemokratisk: samh\u00e4llets egendom koncentreras till en liten elit, som d\u00e4rmed f\u00e5r en enorm makt; mest konkret i f\u00f6rh\u00e5llande till l\u00f6ntagarna genom makten \u00f6ver organiseringen och f\u00f6rdelningen av arbetet. Demokratiska fri- och r\u00e4ttigheter utg\u00f6r ett potentiellt hot mot kapitalet eftersom de ger st\u00f6rre m\u00f6jligheter f\u00f6r arbetarklassens fackliga och politiska organisering. \"\"Under en specifik historisk period r\u00e5dde ett styrkef\u00f6rh\u00e5llande mellan arbete och kapital som tvingade borgerligheten att acceptera allm\u00e4n r\u00f6str\u00e4tt i stora delar av v\u00e4rlden under 1900-talet, men samtidigt kontrollerade kapitalistklassen egendomen och innehade \u00e4ven forts\u00e4ttningsvis den starkaste positionen. Grundproblemet var att demokratin aldrig utvidgades till egendomsf\u00f6rdelningen i samh\u00e4llet och l\u00f6ntagarnas r\u00e4tt till inflytande p\u00e5 arbetsplatsen. Men en s\u00e5dan utveckling mot ekonomisk demokrati hade kr\u00e4vt ett avskaffande eller en kraftig omstrukturering av kapitalismen. Str\u00e4vanden i en s\u00e5dan riktning ledde till ett massivt motst\u00e5nd fr\u00e5n det privata n\u00e4ringslivet. Tv\u00e5 svenska exempel p\u00e5 detta \u00e4r dels f\u00f6rslaget om \u00f6kad statlig reglering av ekonomin efter andra v\u00e4rldskriget (socialdemokratins 27-punktsprogram) och dels f\u00f6rslaget om l\u00f6ntagarfonder under 1970- och 1980-talet, Under den f\u00f6ljande nyliberala perioden av \u201dkontrareformer\u201d fr\u00e5n och med 1980-talet och fram\u00e5t kom mer radikala str\u00e4vanden att f\u00f6rsvinna fr\u00e5n den politiska dagordningen. Kapitalistklassen \u00e5tertog tidigare f\u00f6rlorade positioner samtidigt som arbetarr\u00f6relsen f\u00f6rsvagades. Givet dessa erfarenheter \u00e4r en l\u00e4rdom f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen att det inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt att k\u00e4mpa f\u00f6r demokratiska r\u00e4ttigheter och allm\u00e4n v\u00e4lf\u00e4rd. Ska dessa progressiva landvinningar permanentas och demokratin s\u00e4kras, s\u00e5 kr\u00e4vs att kapitalets maktbas \u2013 \u00e4gandet – upph\u00e4vs. D\u00e4rmed uppkommer n\u00f6dv\u00e4ndigheten f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen att finna strategier f\u00f6r att realisera den ekonomiska demokratin i samh\u00e4llet. Erfarenheter av statligt \u00e4gande, s\u00e5v\u00e4l i kapitalistiska stater som i f\u00f6re detta stalinistiska planekonomier, visar att det inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt att f\u00f6rstatliga storf\u00f6retagen. En reell ekonomisk demokrati m\u00e5ste framf\u00f6r allt handla om att arbetarna \u00e4ger och styr f\u00f6retagen genom ekonomiska kooperationer.13 Arbetarr\u00f6relsen m\u00e5ste alltid f\u00f6rsvara alla demokratiska landvinningar, men ett f\u00f6rverkligande av de demokratiska idealen om j\u00e4mlikhet och likst\u00e4lldhet mellan medborgarna kr\u00e4ver ekonomisk demokrati.<\/p>\n

1. Vissa grupper, som manliga medborgare utan fullgjord v\u00e4rnplikt, skattskyldiga och underst\u00f6dstagare av fattigv\u00e5rd, f\u00f6rblev undantagna fr\u00e5n r\u00f6str\u00e4tt fram till 1945 och vuxna som f\u00f6rklarats omyndiga till 1989.<\/p>\n

2. Therborn, G\u00f6ran (1980). Kapitalism och r\u00f6str\u00e4tt. Om den borgerliga demokratins uppkomst. Lund: Arkiv.<\/p>\n

3. Fukyama, Francis (1992). Historiens slut och den sista m\u00e4nniskan. Stockholm: Norstedt.<\/p>\n

4. Foot, Paul (2005). The Vote. How the Vote was won and how it was undermined. London: Viking. (\u00f6vers\u00e4ttning; Evelina Johansson)<\/p>\n

5. Foot (2005).<\/p>\n

6 Walter, Korpi (1981). Den demokratiska klasskampen \u2013 svensk politik i j\u00e4mf\u00f6rande perspektiv. Stockholm: Tiden.<\/p>\n

7. Katznelson, Ira (2013). Fear itself: the New Deal and the origins of our time. New York: Liveright Publising.<\/p>\n

8. Elmbrant, Bj\u00f6rn (2015). Innan m\u00f6rkret faller: ska 30-talet hinna i kapp oss? Stockholm: Atlas.<\/p>\n

9. Wahl, Asbj\u00f8rn (2009). Velferdsstatens vekst – og fall? Oslo: Gyldendal<\/p>\n

10. Greider, G\u00f6ran (2010). Det m\u00e5ste finnas en v\u00e4g ut ur det h\u00e4r samh\u00e4llet. Stockholm: Ordfront.<\/p>\n

11. Kowalik, Tadeusz (2011). From Solidarity to sellout: the restoration of capitalism in Poland. New York: Monthly Review Press.<\/p>\n

12. Foot (2005). (\u00f6vers\u00e4ttning; Evelina Johansson)<\/p>\n

13. Wolff, Richard D. (2012). Democracy at work: a cure for capitalism. Chicago, Illinois: Haymarket Books.<\/p>\n

Mattias B\u00f6rjesson <\/strong>\u00e4r lektor i pedagogik med inriktning mot utbildningspolitik.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kapitalism och demokrati \u2013 en relation med f\u00f6rhinder Den 9 september i \u00e5r g\u00e5r det svenska folket till riksdags-, regions\/landstings- och kommunval, d\u00e5 de politiska partierna \u00e5terigen f\u00e5r m\u00f6jlighet att lufta sina ideologiska k\u00e4pph\u00e4star. Men hur st\u00e5r det egentligen till … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[782,778,779,777,776,781,780,298],"class_list":["post-2129","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-asbjorn-wahl","tag-fukuyama","tag-john-s-mil","tag-kapitalism-och-demokrati","tag-politisk-demokrati","tag-r-h-tawney","tag-rostrattsreform","tag-valfardsstat"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-2129","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2129","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2129"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2129\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2137,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2129\/revisions\/2137"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2129"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2129"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2129"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}