![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/vietnam-300x176.jpg\")
I februari 1968 inledde befrielsestyrkorna i Sydvietnam \u201dTet-offensiven\u201d. Den genomf\u00f6rdes i mycket stor skala \u00f6ver hela Sydvietnam, inklusive i Saigon. Det internationella genomslaget var betydande, den stimulerade antiimperialistiska och nationella befrielser\u00f6relser och p\u00e5skyndade ungdomsradikaliseringen i Japan, USA och Europa. Den utgjorde en v\u00e4ndpunkt i kriget och innebar att motst\u00e5ndet mot det tog fart inom sj\u00e4lva den amerikanska milit\u00e4ren.<\/p>\n
Vietnam hade st\u00e5tt i centrum f\u00f6r v\u00e4rldssituationen sedan 1965. USA tog \u00f6ver efter fransm\u00e4nnen och fortsatte en komplex milit\u00e4r upptrappning som med tiden kr\u00e4vde alltfler d\u00f6dsoffer, och som omfattade massiva bombningar av befriade omr\u00e5den i s\u00f6der, av Nordvietnam, Laos och slutligen av Kambodja. Washington satte in \u00e4nda upp till 500.000 soldater i detta f\u00e4ltt\u00e5g (under interventionen i Irak 2003 var de amerikanska styrkorna som mest 180.000 man). J\u00e4ttelika B52-bombplan anv\u00e4ndes. Operation Fenix med riktade mord ledde till fler offer \u00e4n vad dr\u00f6narna g\u00f6r idag. V\u00e4rldens st\u00f6rsta makt mobiliserade sina ekonomiska och vetenskapliga resurser. Konflikten \u00e4gde rum p\u00e5 alla fronter \u2013 inklusive den sociala: mot befrielser\u00f6relsens revolution\u00e4ra jordbruksreform st\u00e4llde USA en kapitalistisk reformering av jordbruket. P\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt var upptrappningens enorma brutalitet utan motstycke \u2013 och \u00e4r \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge unik. Den f\u00f6rkroppsligade imperialismens barbari.<\/p>\n
Washington tog till dessa \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att man ins\u00e5g att utg\u00e5ngen av detta totala krig inte bara var av lokal betydelse. Det handlade om att s\u00e4tta stopp f\u00f6r den revolution\u00e4ra dynamik som hade inletts i tredje v\u00e4rlden efter den kinesiska revolutionens seger (1949), och d\u00e4refter \u201dbegr\u00e4nsa och rulla tillbaka\u201d den \u2013 m\u00e5let var att \u00e5terst\u00e4lla den imperialistiska v\u00e4rldsordningen under amerikanskt herrav\u00e4lde.<\/p>\n
R\u00f6tterna till ungdomsradikaliseringen p\u00e5 1960-talet \u00e4r m\u00e5ngskiftande. I Frankrike hade den gaullistiska regimen, som uppr\u00e4ttats genom en statskupp, blivit outh\u00e4rdlig (\u201d10 \u00e5r r\u00e4cker\u201d), liksom den kv\u00e4vande katolskinfluerade moraliska atmosf\u00e4ren. N\u00e4r studenter med arbetarbakgrund b\u00f6rjade f\u00e5 tillg\u00e5ng till universiteten uppstod nya sociala mots\u00e4ttningar. \u00c5ret 1968 har olika nyanser i olika l\u00e4nder, men mobiliseringarna mot den imperialistiska upptrappningen i Vietnam utgjorde ett f\u00f6renande element, en delad identitet, en viktig mark\u00f6r i m\u00e5nga l\u00e4nder. Detta st\u00e4mmer f\u00f6rst\u00e5s i mindre utstr\u00e4ckning in p\u00e5 situationen under diktaturregimerna \u00d6steuropa.<\/p>\n
Det n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00f6gonblicket<\/strong> Under Tet-offensiven kombinerades folkkrigets samtliga element: gerillaoperationer, uppror, interventioner fr\u00e5n den regulj\u00e4ra arm\u00e9n (som till en b\u00f6rjan var baserad i norr), och s\u00e5 vidare. Det uppstod m\u00e5nga problem och de l\u00f6stes inte alltid: Hur skulle flyktingarna i Saigons f\u00f6rorter organiseras under sammandrabbningen? Hur skulle de p\u00e5 ett varaktigt s\u00e4tt skyddas mot en d\u00f6dsbringande motoffensiv som var h\u00e4nsynsl\u00f6s inf\u00f6r civila offer?<\/p>\n \u00c4ven om USA till en b\u00f6rjan \u00f6verraskades, s\u00e5 mobiliserade man snabbt sina enorma milit\u00e4ra resurser och Saigonregimens n\u00e4tverk och trupper f\u00f6r att m\u00f6ta Tet-offensiven. Den revolution\u00e4ra r\u00f6relsen i Vietnam fick betala ett mycket h\u00f6gt pris. I synnerhet undergr\u00e4vdes den vietnamesiska befrielser\u00f6relsens (FNL) politiska och aktivistiska infrastruktur allvarligt n\u00e4r den framtr\u00e4dde \u00f6ppet \u2013 de omfattande f\u00f6rlusterna av kadrer i s\u00f6dra Vietnam fick l\u00e5ngvariga konsekvenser.<\/p>\n Elektrisk chock<\/strong> I Japan radikaliserades kampen mot de amerikanska baserna och bygget av Naritaflygplatsen, med mobilisering av b\u00f6nder, den pacifistiska r\u00f6relsen och den yttersta v\u00e4nstern. I Europa h\u00f6lls en internationell konferens och demonstration i Berlin medan offensiven p\u00e5gick f\u00f6r fullt, med en symbolisk banderoll: \u201dDet \u00e4r revolution\u00e4rens plikt att g\u00f6ra revolution\u201d. Vietnams kamp upplevdes med r\u00e4tta som en n\u00e4ra f\u00f6rening av en social revolution och en nationell kamp f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet d\u00e4r den ena kampen gav kraft \u00e5t den andra.<\/p>\n S\u00e5 f\u00f6r yttersta v\u00e4nstern blev Vietnam en symbol f\u00f6r v\u00e4rldsrevolutionens aktualitet. Det politiska sammanhanget var ett helt annat \u00e4n idag, 50 \u00e5r senare. I Europa fanns det diktaturer i Grekland, Spanien och Portugal, och kontakter med aktivister i dessa l\u00e4nder m\u00e5ste ske underjordiskt. M\u00e5nga k\u00e4nda aktivister hade inresef\u00f6rbud i ett flertal l\u00e4nder \u2013 f\u00f6r att resa och bygga band mellan r\u00f6relser m\u00e5ste man korsa gr\u00e4nser illegalt. Att hj\u00e4lpa soldater som deserterade fr\u00e5n amerikanska baser i Tyskland kr\u00e4vde samma typ av f\u00f6rsiktighet. F\u00f6r m\u00e5nga medlemmar inom yttersta v\u00e4nsterns organisationer var det dagliga livet ett helt annat \u00e4n f\u00f6r socialistpartiernas medlemmar. Det skedde hela tiden sammandrabbningar med fascistiska grupper, man fick g\u00f6ra regelbundna \u201dbes\u00f6k\u201d p\u00e5 polisstationer, skador eller f\u00e4ngslande var alltid en m\u00f6jlighet.<\/p>\n Identifieringen med det vietnamesiska folkets kamp hj\u00e4lpte till att bygga den yttersta v\u00e4nstern och f\u00f6reb\u00e5dade \u2013 i mycket bredare kretsar \u2013 radikalismen under maj -68.<\/p>\n Frankrike<\/strong> I efterdyningarna till Tet-offensiven tvingades Washington godta principen om fredssamtal. De f\u00f6rdes i Paris i form av fyrpartssamtal: den nordvietnamesiska regeringen och den provisoriska revolution\u00e4ra regeringen (PRG) i s\u00f6der p\u00e5 ena sidan och USA och Saigonregimen p\u00e5 den andra.<\/p>\n Det vietnamesiska kommunistpartiet var mot att \u201dstormakterna\u201d skulle delta. Det hade l\u00e4rt sig av erfarenheterna fr\u00e5n Gen\u00e8vef\u00f6rhandlingarna 1954, d\u00e5 Kina och Sovjetunionen ut\u00f6vade h\u00e5rda p\u00e5tryckningar f\u00f6r att det skulle acceptera en kompromiss (den p\u00e5st\u00e5tt tillf\u00e4lliga delningen av landet l\u00e4ngs den 17:e breddgraden), som var mycket s\u00e4mre \u00e4n vad befrielsestyrkorna var ber\u00e4ttigade att hoppas p\u00e5 med tanke p\u00e5 styrkef\u00f6rh\u00e5llandena p\u00e5 marken. Det orimliga priset f\u00f6r denna kompromiss blev det andra Indokinakriget under Washingtons herrav\u00e4lde. USA hade nogsamt undvikit att skriva under Gen\u00e8veavtalet.<\/p>\n Denna fr\u00e5ga fick en viktig genklang inom solidaritetsr\u00f6relsen, speciellt i Europa. Det franska kommunistpartiet hade traditionellt \u201dfred\u201d som en central paroll, men vilken fred? Med erfarenheterna fr\u00e5n Gen\u00e8ve som bakgrund mobiliserade den radikala v\u00e4nstern, studentr\u00f6relsen, personer som var \u201doberoende\u201d fr\u00e5n PCF, under parollen f\u00f6r befrielsestyrkornas \u201dseger\u201d. Inga fler ruttna kompromisser skulle p\u00e5tvingas Vietnam! Till sist gjorde PCF en hederv\u00e4rd f\u00f6r\u00e4ndring, och koalitionen som den ledde tog sig namnet \u201dNationella aktionskommitt\u00e9n f\u00f6r det vietnamesiska folkets seger\u201d.<\/p>\n Att USA:s regering gick med p\u00e5 framtvingade samtal innebar inte att de hade n\u00e5gon \u00f6nskan att inleda verkliga f\u00f6rhandlingar. De f\u00f6rs\u00f6kte i sj\u00e4lva verket fortfarande vinna kriget, eller i grunden \u00f6del\u00e4gga detta land som gjorde s\u00e5 h\u00e5rt motst\u00e5nd. De milit\u00e4ra upptrappningarna fortsatte, men det internationella sammanhanget och den inrikespolitiska situationen i USA gjorde det om\u00f6jligt att ta till slutgiltiga \u00e5tg\u00e4rder, som massiva bombningar av f\u00f6rd\u00e4mningar och vallar i R\u00f6da flodens delta (\u00e4ven om en del tr\u00e4ffades och f\u00f6rsvagades) eller faktiskt atomvapen.<\/p>\n Men Washington kunde f\u00f6rs\u00f6ka vinna tid. En normalisering av relationerna mellan Kina och USA p\u00e5b\u00f6rjades. \u00c5r 1971 ersattes Taiwan av Folkrepubliken i s\u00e4kerhetsr\u00e5det och p\u00e5f\u00f6ljande \u00e5r reste Nixon till Beijing.<\/p>\n Till sist v\u00e4djade befrielsestyrkorna i Vietnam till alla delar av den internationella solidaritetsr\u00f6relsen om att mobilisera f\u00f6r att tvinga Washington att skriva under Parisavtalet \u2013 en kompromiss, men denna g\u00e5ng en vinnande kompromiss, som uppn\u00e5ddes 1973. De amerikanska trupperna skulle gradvis dras bort fr\u00e5n Vietnam (men bombningarna koncentrerades p\u00e5 Kambodja). 1975 f\u00f6ll Saigonregimen slutligen samman.<\/p>\n Internationalism<\/strong> Men fallet Frankrike visar hur denna aktiva solidaritet kan vara sk\u00f6r. Efter generalstrejken i maj -68 f\u00f6rsvann CVN och CVB, medan yttersta v\u00e4nstern koncentrerade sig p\u00e5 att st\u00e4rka sin n\u00e4rvaro inom arbetarklassen. Men vi var fortfarande l\u00e5ngt fr\u00e5n den vietnamesiska seger som vi hoppades p\u00e5. Det franska \u201dpolitiska \u00f6gonblicket\u201d g\u00f6r det m\u00f6jligt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r det blev s\u00e5. F\u00f6r en del av maoismen handlade det inte l\u00e4ngre om att st\u00f6dja vietnameserna, som bed\u00f6mdes st\u00e5 alltf\u00f6r n\u00e4ra Moskva; det ledde till att de tog parti f\u00f6r de r\u00f6da khmererna. F\u00f6r en majoritet av v\u00e5r stridbara generation var det inte resultatet av ett cyniskt beslut, utan en pl\u00f6tslig f\u00f6r\u00e4ndring av \u201dprioriteringar\u201d och entusiasm.<\/p>\n \u00c4nd\u00e5 var det pl\u00f6tsliga upph\u00f6randet av solidaritetsmobiliseringarna oansvarigt i ordets starkaste mening, en oansvarighet som var sm\u00e4rtsamt uppenbar f\u00f6r vissa delar av CVN.<\/p>\n Den b\u00e4sta hj\u00e4lp vi kunde givit vietnameserna hade givetvis varit att g\u00f6ra revolution hemma, men det var fortfarande en l\u00e5ng v\u00e4g kvar \u2013 och \u00e4nnu mer \u00e4n vi t\u00e4nkte oss p\u00e5 den tiden. Krisen i maj f\u00f6rsvagade det imperialistiska l\u00e4gret utan att minska betydelsen av en specifik solidaritetsr\u00f6relse, vilket visade sig i hur sv\u00e5ra \u00e5ren 1968-1975 blev i Indokina. Vi visste det, men \u00e5teruppbygganden av solidaritetsr\u00f6relsen skedde inte spontant.<\/p>\n Sj\u00e4lva uppfattningen om en antiimperialistisk r\u00f6relse har varit \u00e4mne f\u00f6r splittring inom den yttersta v\u00e4nstern i Frankrike. Handlade det framf\u00f6rallt om att popularisera exemplet med den revolution\u00e4ra kampen i Vietnam bland oss sj\u00e4lva (\u201dV\u00e5ga k\u00e4mpa\u201d)? Var det verkligen upp till det vietnamesiska folket att hj\u00e4lpa oss att bygga upp oss sj\u00e4lva? Den kompass som v\u00e4gleder solidariteten, om det ordet l\u00e5ter vettigt, \u00e4r behoven hos de som k\u00e4mpar \u201dd\u00e4rborta\u201d. Genom att svara s\u00e5 gott vi kan, bygger vi f\u00f6rvisso upp oss sj\u00e4lva, men som en internationalistisk organisation. <<<\/p>\n Ur International Viewpoint<\/em>, 13 februari 2018. Pierre Rousset<\/strong> \u00e4r medlem i franska NPA och ing\u00e5r i ledningen f\u00f6r Fj\u00e4rde Internationalen. Han \u00e4r framf\u00f6rallt k\u00e4nd f\u00f6r sitt m\u00e5ng\u00e5riga arbete med internationell solidaritet med fokus p\u00e5 Asien. Ett stort urval av hans artiklar p\u00e5 engelska finns p\u00e5: Tet-offensiven: internationell solidaritet och radikalisering Den franske socialisten Pierre Rousset skildrar de internationella verkningarna av Tet-offensiven 1968 och i synnerhet effekterna i Frankrike d\u00e4r Rousset var aktiv i byggandet av solidaritetsr\u00f6relsen med Vietnam. I februari 1968 inledde befrielsestyrkorna i Sydvietnam … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nI Vietnam var beslutet att inleda en s\u00e5 omfattande milit\u00e4roperation som Tet-offensiven inte n\u00e5gon sj\u00e4lvklarhet, och det utl\u00f6ste en intensiv diskussion inom kommunistpartiets ledning. Det alternativ man till sist valde var en allomfattande, varaktig, offensiv vars yttersta m\u00e5l skulle vara att r\u00f6ja v\u00e4gen f\u00f6r allm\u00e4nt uppror eller vars minimim\u00e5l var att f\u00f6r\u00e4ndra krigets f\u00f6rlopp genom offensivens internationella effekter. Staden Hue (huvudstad i centrala Vietnam) gjorde motst\u00e5nd i 26 dagar innan den \u00e5terer\u00f6vrades av amerikanska trupper \u2013 till priset av att \u00f6del\u00e4ggas. Folkarm\u00e9ns bel\u00e4gring av den j\u00e4ttelika milit\u00e4rbasen Khe Sanh varade i 77 dagar (den inleddes 21 januari och var en avledningsman\u00f6ver f\u00f6r att d\u00f6lja f\u00f6rberedelserna av den verkliga Tet-offensiven). Striderna rasade i centrala Saigon (inklusive den amerikanska ambassaden) och fortsatte under l\u00e5ng tid i f\u00f6rorterna.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/loan_ngoc_nguyen_saigon_1feb1968-300x221.jpg\")
1968 stod den vietnamesiska ledningen inf\u00f6r ett verkligt dilemma. Utvecklingen av kriget m\u00e5ste \u00e4ndras, annars skulle den amerikanska milit\u00e4ra upptrappningen kunna forts\u00e4tta i obegr\u00e4nsad skala; och exempelvis leda till massiva bombningar av f\u00f6rd\u00e4mningarna i R\u00f6da flodens delta i norr, vilket skulle ha orsakat \u00f6versv\u00e4mningar av stora, t\u00e4ttbefolkade omr\u00e5den. Det var s\u00e4rskilt n\u00f6dv\u00e4ndigt att agera beslutsamt och utan dr\u00f6jsm\u00e5l, eftersom den rysk-kinsesiska konflikten p\u00e5gick f\u00f6r fullt och Kina hade kastats in i det samh\u00e4lleliga tumultet som den s\u00e5 kallade Kulturrevolutionen utgjorde. Det kom fortfarande materiell och milit\u00e4r hj\u00e4lp fr\u00e5n Moskva och Beijing, men hur l\u00e4nge till?\u00a0 Mer \u00e4n att vara ett \u201dgynnsamt \u00f6gonblick\u201d var februari 1968 ett \u201dn\u00f6dv\u00e4ndigt \u00f6gonblick\u201d. Det hade varit mycket mindre kostsamt att genomf\u00f6ra en spektakul\u00e4r men snabb offensiv (d\u00e4r de revolution\u00e4ra enheterna kvickt drog sig tillbaka efter samtidiga angrepp inom hela omr\u00e5det) men det skulle inte ha f\u00f6r\u00e4ndrat krigsutvecklingen. Det var ett mycket riskabelt spel att engagera s\u00e5 mycket trupper under s\u00e5 l\u00e5ng tid \u2013 och priset var h\u00f6gt \u2013 men krigets f\u00f6rlopp f\u00f6r\u00e4ndrades verkligen.<\/p>\n
\nTet-offensiven skickade en elektrisk st\u00f6t genom USA och v\u00e4rlden. Den avsl\u00f6jade m\u00e5nga av USA-regeringens l\u00f6gner. Den visade att kriget varken var \u201ddemokratiskt\u201d eller att USA var p\u00e5 v\u00e4g att segra, utan att det var vederv\u00e4rdigt, barbariskt, och att USA hade k\u00f6rt fast. Den splittrade den amerikanska borgarklassen eftersom man i finanskretsarna b\u00f6rjade betrakta de ekonomiska kostnaderna f\u00f6r kriget som o\u00f6verkomliga. Universiteten fattade eld. De amerikanska soldaternas protester tog kollektiv form. Parollen \u201dUt nu!\u201d blev popul\u00e4r bland trupperna \u2013 mer \u00e4n n\u00e5gonsin k\u00e4nde afroamerikanerna igen sig i Vietnams befrielsekamp.<\/p>\n
\nSolidaritetsarbetet i Nationella kommitt\u00e9n f\u00f6r Vietnam (CVN) kom att pr\u00e4glas av att det redan fanns viktiga kontakter inom det solidaritetsn\u00e4tverk med algeriska befrielsefronten, (FLN) som skapats som en reaktion p\u00e5 Frankrikes krig i Algeriet. Det r\u00f6rde sig om framtr\u00e4dande personligheter som var sj\u00e4lvst\u00e4ndiga i f\u00f6rh\u00e5llande till franska kommunistpartiet, intellektuella eller engagerade vetenskapsm\u00e4n, l\u00e4kare och sjukv\u00e5rdspersonal, socialt engagerade kristna, amerikaner som kom till Paris i protest mot kriget, \u201dpappersl\u00f6sa\u201d och \u201danonyma\u201d och yttersta v\u00e4nstern..1 Men de st\u00f6rsta maoistiska str\u00f6mningarna h\u00f6ll sig f\u00f6r sig sj\u00e4lva, och den maoistiska ungdomsorganisationen UJCML bildade Baskommitt\u00e9erna f\u00f6r Vietnam (CVB). Franska kommunistpartiet PCF ledde en bred koalition som innefattade m\u00e5nga fackf\u00f6reningar. CVN f\u00f6respr\u00e5kade enhet, men kommunistpartiet v\u00e4grade liera sig med \u201dv\u00e4nsteristerna\u201d. P\u00e5 den h\u00e4r tiden angrep PCF och f\u00f6rtroendem\u00e4n i de kommunistanknutna fackf\u00f6reningarna ibland yttersta v\u00e4nsterns medlemmar fysiskt under demonstrationer eller p\u00e5 arbetsplatserna. Vietnameserna samarbetade \u00e5 sin sida med alla.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/p20-saigon-prisoner-300x236.jpg\")
Ett s\u00e4rdrag hos 1960-talets Frankrike, ut\u00f6ver den gaullistiska regimens kris och de slumrande sociala sp\u00e4nningarna, var att erfarenheterna av Frankrikes smutsiga krig i Algeriet fortfarande var f\u00e4rska i minnet, och \u00e4ven de lite mer avl\u00e4gsna erfarenheterna av motst\u00e5ndet mot den koloniala \u00e5terer\u00f6vringen av Vietnam, som inleddes 1946-1954 f\u00f6r att \u00e5terskapa Frankrikes imperium. Det utgjorde den bas p\u00e5 vilken den antiimperialistiska solidariteten utvecklades \u00e5terigen under 1960-talet. H\u00e4r spelade den F\u00f6renade universitetskommitt\u00e9n en central roll.<\/p>\n
\nDessa gl\u00f6dande \u00e5r var en verklig skola i internationalism f\u00f6r v\u00e5r stridbara generation. Nyttan \u2013 och d\u00e4rmed behovet \u2013 av solidaritet pr\u00f6vades. Den antog tusentals former, tusentals ansikten, tusentals uttryck och dessa olikheter st\u00e4rkte dess effektivitet.
\nPolitiska st\u00e5ndpunkter till st\u00f6d f\u00f6r kampen i hela v\u00e4rlden \u00e4r givetvis viktiga, och utifr\u00e5n situationen kan de ibland inte oms\u00e4ttas i aktivt kampanjarbete. Men internationalism \u00e4r inte en abstrakt f\u00f6rest\u00e4llning. Den \u00e4r inte bara en teori, ett program, moral, inlevelsef\u00f6rm\u00e5ga, ett sinnestillst\u00e5nd, k\u00e4nslan av en k\u00e4mpande gemenskap, \u00e4ven om den \u00e4r allt detta. Den blir bara levande i handling. Om den f\u00f6rblir oorganiserad, \u00e4ven n\u00e4r det \u00e4r m\u00f6jligt med handling, s\u00e5 blir den hj\u00e4lpl\u00f6s och begr\u00e4nsas till tomma uttalanden om engagemang. Under denna period var engagemangets verklighet uppenbart f\u00f6r hundratusentals, till och med miljontals, m\u00e4nniskor.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/hue_1968_tet_offensive__us_marines_take_cover_behind_a_tank-ver2-300x230.jpg\")
Vietnamesernas representanter i Frankrike gjorde allt de kunde f\u00f6r att hj\u00e4lpa till. Till (det nu passiva) PCF:s f\u00f6rargelse deltog till och med PRG (Sydvietnam), laotier och khmerer vid ett m\u00f6te med Ligue communiste (f\u00f6re detta JCR) [Fj\u00e4rde Internationalens sektion i Frankrike \u2013 \u00f6a] som uppmanade till att \u00e5teruppliva solidariteten med Indokina. Den axel av styrkor som hade givit liv \u00e5t CVN \u00e5teruppr\u00e4ttades till stor del 1971 och bildade Indokinesiska solidaritetsfronten (FSI) som fram till 1973 tog en m\u00e5ngfald initiativ \u2013 men som efter 1975 inte kunde svara p\u00e5 den politik av strypning som imperialismen bedrev under m\u00e5nga \u00e5r, eller p\u00e5 resultaten av de mellanbyr\u00e5kratiska konflikterna mellan Kina och Sovjetunionen och den kinesisk-indokinesiska krisen.<\/p>\n
\n\u00d6vers\u00e4ttning fr\u00e5n engelska, G\u00f6ran K\u00e4llqvis<\/strong>t.<\/p>\n
\nwww.internationalviewpoint.org<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"