Varf\u00f6r har \u00e5rtalet 1968 f\u00e5tt en s\u00e5dan magisk klang som sj\u00e4lva symbolen f\u00f6r str\u00e4van efter social f\u00f6r\u00e4ndring? Dels handlar det nog om att tre konkreta h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp, som verkade st\u00e4lla saker och ting p\u00e5 sin spets i s\u00e5v\u00e4l tredje v\u00e4rlden, v\u00e4stv\u00e4rlden som \u00f6stblocket, intr\u00e4ffade under detta \u00e5r.
\nI Vietnam drog befrielser\u00f6relsen FNL \u2013 i den s\u00e5 kallade Tetoffensiven \u2013 ig\u00e5ng en massiv attack mot st\u00e4derna i s\u00f6der, den amerikanska ockupanten och dess inhemska marionettregim. I Frankrike gick studenterna i spetsen f\u00f6r en magnifik protestv\u00e5g som drog med sig tio miljoner arbetare i en landsomfattade generalstrejk. Den r\u00e5dande maktens fortbest\u00e5nd s\u00e5g ut att h\u00e4nga p\u00e5 en sk\u00f6r tr\u00e5d och hela det kapitalistiska systemet verkade vara ifr\u00e5gasatt. Slutligen svepte f\u00f6r\u00e4ndringens vind in \u00e4ven \u00f6ver \u00d6steuropa n\u00e4r strejker och demonstrationer i Tjeckoslovakien kr\u00e4vde demokratisering och \u201den socialism med m\u00e4nskligt ansikte\u201d. Och \u00e4ven om Tetoffensiven slogs tillbaka, kapitalismen i Frankrike stabiliserades och Warszawapaktens stridsvagnar rullade in i Prag hade dr\u00f6mmar om en m\u00f6jlig annan v\u00e4rld f\u00e5tt f\u00e4ste. D\u00e4rtill var 1968 generellt ett \u00e5r d\u00e5 studentprotester och demonstrationer mot USA:s krig i Vietnam spred sig \u00f6ver alla kontinenter \u2013 fr\u00e5n Iran till Kongo- Kinshasa, fr\u00e5n Egypten till Mexiko.<\/p>\n
Tiden kring 1968 var ocks\u00e5 en period av kulturell vitalisering och nyskapande, och d\u00e5 inte minst inom musiken d\u00e4r ett b\u00e4rande element var tonerna och texterna som manade till social f\u00f6r\u00e4ndring och ett annat sakernas tillst\u00e5nd. Or\u00e4kneliga protests\u00e5nger mejslades fram i n\u00e4ra f\u00f6rbindelse med exempelvis de svartas kamp f\u00f6r lika r\u00e4ttigheter USA och i vredesmod gentemot den amerikanska krigf\u00f6ringen i Vietnam. I Medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsen grep man varandras h\u00e4nder och sj\u00f6ng We shall overcome, James Browns Say it loud \u2013 I\u2019m black and I\u2019m proud blev Svarta Pantrarnas speciella kamps\u00e5ng och Bob Dylans Masters of war, som tydliggjorde sambandet mellan vapen och profit, blev ett av antikrigsr\u00f6relsens ledmotiv \u2013 f\u00f6r att nu bara ta n\u00e5gra exempel. Tydligt var dessutom hur ett antal f\u00e4rgstarka s\u00e5ngerskor \u2013 som Joan Baez, Aretha Franklin, Buffy Sainte-Marie och Nina Simone \u2013 kom att symbolise![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/276414441_68bd75d3-e1d5-444a-ab93-8a5ee717a832-300x268.jpg\")
ra kampen.<\/p>\n
M\u00e5nga hyllmeter har redan skrivits om den politiska radikaliseringsv\u00e5gens olika uttryck under 1960- och 1970-talet. Sj\u00e4lvklart har \u00e4ven en hel del b\u00f6cker tagit upp nyt\u00e4nkandet, nya genrer och protestuttryck inom musiken under denna period. Men det som \u00e4r unikt med H\u00e5kan Th\u00f6rns ansats i 1968 \u2013 Revolutionens rytmer \u00e4r att han analyserar hur politiken och musiken \u00f6msesidigt p\u00e5verkade varandra genom att l\u00e4gga dessa tv\u00e5 parallella str\u00e5k t\u00e4tt sida vid sida. \u201dDen h\u00e4r boken handlar om samspelet mellan de nya r\u00f6relserna och musiken 1968 som det framtr\u00e4dde i USA. Som ett globalt protest\u00e5r var 1968 knutet till USA:s st\u00e4llning som efterkrigstidens ledande globala imperiemakt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt. I ett globalt perspektiv var Vietnamkriget revoltens viktigaste nod, som samlade en m\u00e5ngfald av olika r\u00f6relser och str\u00f6mningar\u201d, skriver Th\u00f6rn. Han betonar ocks\u00e5 att \u201di arbetet med denna bok har jag str\u00e4vat efter att f\u00f6rena sociologens blick med musikskribentens perspektiv\u201d.<\/p>\n
Herbert Marcuse<\/strong> I sista kapitlet, Sp\u00e5ren efter 1968, tar Th\u00f6rn upp hur protestr\u00f6relsen fr\u00e5n och med 1970- f\u00f6rsvagades och hur USA, symboliserat av Ronald Reagans presidentseger 1980 och den d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande \u201dliberal-konservativa revolutionen\u201d, kom att driva h\u00f6gerut. Inte minst har landet blivit ett ohyggligt mer oj\u00e4mlikt samh\u00e4lle, vilket f\u00f6rfattaren exemplifierar med att en direkt\u00f6r 1970 tj\u00e4nade 30 g\u00e5nger mer \u00e4n en arbetare medan hen vid millennieskiftet tj\u00e4nade 500 g\u00e5nger mer \u00e4n arbetaren. I h\u00f6gerv\u00e5gens k\u00f6lvatten har USA ocks\u00e5 blivit ett mer repressivt samh\u00e4lle. Th\u00f6rn n\u00e4mner att landet 1980 hyste 300 000 f\u00e4ngelseinterner, en siffra som 35 \u00e5r senare femfaldigats till 1,5 miljoner.<\/p>\n Begr\u00e4nsningen<\/strong> Det finns dock ingen anledning att m\u00e5la allt i svart n\u00e4r man efter denna historiska expos\u00e9 blickar ut \u00f6ver dagens USA. Bernie Sanders lyckades faktiskt i demokraternas prim\u00e4rval inf\u00f6r presidentvalet 2016 vinna 11 miljoner r\u00f6ster utifr\u00e5n ett radikalt v\u00e4nsterprogram. Man kan ocks\u00e5 b\u00e4ra med sig H\u00e5kan Th\u00f6rns p\u00e5pekande att en opinionsunders\u00f6kning 2016 visade att hela 55 procent av amerikaner i \u00e5ldern 18-29 \u00e5r \u00e4r positivt inst\u00e4llda till socialismen. Det amerikanska samh\u00e4llet \u00e4r inte f\u00f6r all framtid d\u00f6mt till en r\u00e5barkad marknadsliberalism.<\/p>\n Artikelf\u00f6rfattare: Anders Karlsson<\/strong> ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion, \u00e4r skribent p\u00e5 Internationalen och medlem av Socialistiska Partiet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Toner och kamp Sociologen H\u00e5kan Th\u00f6rns forskning kretsar mycket kring globalisering och sociala r\u00f6relser. Han har tidigare bland annat skrivit R\u00f6relser i det moderna (1997), Globaliseringens dimensioner (2002) samt Solidaritetens betydelse (2010). I sin nyutgivna bok 1968 \u2013 Revolutionens rytmer … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nHur g\u00e5r Th\u00f6rn i land med sin ansats? Rent \u00f6vergripande \u00e4r det en fr\u00f6jd att l\u00e4sa 1968 \u2013 Revolutionens rytmer. P\u00e5 ett l\u00e4ttfattligt s\u00e4tt lotsar Th\u00f6rn oss igenom en text p\u00e5 dryga trehundra sidor d\u00e4r jag framf\u00f6r allt vill framh\u00e5lla hans presentation av Herbert Marcuse, filosofen som kombinerade marxismen med Sigmund Freuds tankeg\u00e5ngar om v\u00e5ra inre v\u00e4rldar, och som var en synnerligen viktig inspirationsk\u00e4lla f\u00f6r den nya v\u00e4nster som runt 1968 s\u00e5g dagens ljus. ![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/HerbertMarcuse2-300x276.jpg\")
Marcuses bok Den endimensionella m\u00e4nniskan<\/em> \u00f6versattes vid denna tidpunkt till 16 spr\u00e5k och enbart i USA s\u00e5ldes den i 100 000 exemplar.
\nDet \u00e4r en imponerande sakkunskap Th\u00f6rn besitter men bitvis blir texten dock lite v\u00e4l faktabem\u00e4ngd n\u00e4r han skildrar de olika musikaliska akt\u00f6rerna. Kanske hade framst\u00e4llningen m\u00e5tt bra av att ha koncentrerats till ett femtiotal f\u00e4rre sidor?<\/p>\n
\nVarf\u00f6r kom d\u00e5 v\u00e4nsterv\u00e5gen i USA att ebba ut? Th\u00f6rn betonar att protestr\u00f6relsen, trots alla omfattande mobiliseringar, inte p\u00e5 djupet lyckades n\u00e5 de m\u00e5nga amerikanerna, vilket han exemplifierar med att de tv\u00e5 huvudkontrahenterna i presidentvalet 1968 \u2013 republikanernas Richard Nixon och demokraternas Hubert Humphrey \u2013 b\u00e5da var f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r att forts\u00e4tta Vietnamkriget. Det parti, Peace and Freedoms Party som bildades i h\u00e4gnet av den r\u00e5dande v\u00e4nsterv\u00e5gen, st\u00e4llde upp med en kandidat i presidentvalet 1968. Det var den k\u00e4nde Svarta Panteraktivisten Eldridge Cleaver men han fick blott 47 000 r\u00f6ster, en droppe i havet i f\u00f6rh\u00e5llande till segraren Nixon och Humphrey vilka vardera erh\u00f6ll 31 miljoner r\u00f6ster. Inte ens under det kampfyllda \u00e5ret 1968 var en tredje kraft i form av ett nytt socialistiskt massparti i n\u00e4rheten av att etablera sig i USA.<\/p>\n