{"id":2233,"date":"2019-01-04T10:24:01","date_gmt":"2019-01-04T09:24:01","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2233"},"modified":"2019-01-04T10:27:07","modified_gmt":"2019-01-04T09:27:07","slug":"2233","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2019\/01\/04\/2233\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Ur nr 3-4\/2018:<\/strong><\/em><\/p>\n

En introduktion till Nancy Frasers t\u00e4nkande<\/strong><\/h1>\n

F\u00f6rra numret inleddes en artikelserie d\u00e4r vi presenterar marxistiskt inriktade forskare och aktivister. Nu har turen kommit till Nancy Fraser, som presenteras av Evelina Johansson Wil\u00e9n.<\/strong><\/p>\n

\"\"I inledningen till festskriften\u00a0Feminism, Capitalism, and Critique<\/em>, som tillkom med anledning av Nancy Frasers 70-\u00e5rsdag, beskrivs huvudpersonen som en av v\u00e5r tids mest framst\u00e5ende t\u00e4nkare. Om detta \u00e4r en \u00f6verdrift handlar det inte om n\u00e5gon grov s\u00e5dan. Genom sina m\u00e5nga b\u00f6cker, som redakt\u00f6r f\u00f6r tidskriften\u00a0Constellations\u00a0<\/em>och som \u00e5terkommande skribent i tidskriften\u00a0New Left Review<\/em>\u00a0har Fraser en bred l\u00e4sekrets och har g\u00e5tt i dialog med ett flertal centrala samtida t\u00e4nkare. Dessutom v\u00e4jer hon\u00a0aldrig\u00a0f\u00f6r att ta sig an f\u00f6r v\u00e4nsterns lika sv\u00e5rnavigerade och polariserade som n\u00f6dv\u00e4ndiga fr\u00e5gor \u2013 det mest uppm\u00e4rksammade fallet i Frasers fall handlar om hennes bidrag till debatten om klass- och identitetspolitik i det nyliberala tidevarvet. \u00c4ven om Frasers fr\u00e4msta ramverk f\u00f6r att g\u00f6ra sina olika unders\u00f6kningsobjekt begripliga alltid har varit kapitalismen har den kapitalistiska ordningen under de senaste \u00e5ren blivit till en fr\u00e5ga i egen r\u00e4tt i hennes analyser. Jag kommer h\u00e4r att skildra de viktigaste h\u00e5llplatserna i denna utveckling.<\/p>\n

Kritiken av samtida feminism<\/strong>
\nFraser har f\u00f6rmodligen gjort sig mest k\u00e4nd som en engagerad kritiker av den v\u00e4g som den v\u00e4sterl\u00e4ndska mainstreamfeministiska r\u00f6relsen har slagit in p\u00e5 under de senaste 30 \u00e5ren. I boken Fortunes of Feminism: From State-Managed Capitalism to Neoliberal Crisis<\/em> b\u00f6rjar emellertid unders\u00f6kningen \u00e4nnu l\u00e4ngre tillbaka i tiden: fr\u00e5gan som unders\u00f6ks \u00e4r den feministiska r\u00f6relsens vandring genom 1900-talet. Fraser menar att den kritik som den feministiska r\u00f6relsen under 1970-talet riktade mot en alltf\u00f6r enkelriktad materialistisk syn p\u00e5 or\u00e4ttvisor var v\u00e4lgrundad, men argumenterar \u00e4ven f\u00f6r hur denna kritik har resulterat i det alltf\u00f6r sn\u00e4va fokus p\u00e5 kulturella och statusgrundade or\u00e4ttvisor som pr\u00e4glat stora delar av den feministiska r\u00f6relsen sedan dess. I f\u00f6rl\u00e4ngningen har det inneburit att krav p\u00e5 erk\u00e4nnande fr\u00e5n enskilda grupper har kommit att dominera p\u00e5 bekostnad av krav p\u00e5 genomgripande ekonomisk omf\u00f6rdelning. Erk\u00e4nnandepolitiken har enligt Fraser inte utgjort n\u00e5got verkligt hot mot den r\u00e5dande kapitalistiska ekonomiska ordningen. Tv\u00e4rtom \u00e4r erk\u00e4nnandepolitiken beroende av den ekonomiska ordningen genom att den framh\u00e5ller den som sin m\u00e5ttstock f\u00f6r r\u00e4ttvisa, d\u00e5 det handlar om att bli erk\u00e4nd och stiga inom det r\u00e5dande systemet. Den feministiska teoretikern Wendy Brown menar, utifr\u00e5n en liknande analys, att framv\u00e4xten av v\u00e4sterl\u00e4ndsk senmodern politisk identitet och politiska krav b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s som samtida med en avtagande kritik av kapitalismen. Identitetspolitiken fungerade inte som ett till\u00e4gg till klasspolitiken utan var ist\u00e4llet tydligt knuten till \u201den r\u00e4ttviseuppfattning som \u00e5ter g\u00f6r ett borgerligt (maskulinistiskt) ideal till sin m\u00e5ttstock\u201d. Det handlar om att ha samma m\u00f6jlighet att exploateras \u00e5 ena sidan och att sitta i bolagsstyrelser \u00e5 andra sidan, utan att den maktrelation som skapar exploatering och klasskillnader ifr\u00e5gas\u00e4tts. Problemet med erk\u00e4nnandepolitiken och dess begr\u00e4nsade kollektiva politiska potential f\u00e5ngas in v\u00e4l i en artikel av \u00c5sa Linderborg fr\u00e5n 2014 d\u00e4r identitetspolitikens krav kritiseras:<\/p>\n

”Representationsfr\u00e5gan \u00e4r viktig, men den \u00e4r begr\u00e4nsad p\u00e5 ett i grunden liberalt man\u00e9r. F\u00f6r den enskilda individen kan den vara framkomlig och som symbol \u00e4r den viktig, men den kan aldrig lyfta ett kollektiv [\u2026] Visst kan man kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser, men det \u00e4r likt f\u00f6rbannat en bolagsstyrelse.”<\/em><\/p>\n

F\u00f6rutom att den statusinriktade feminismen inte ifr\u00e5gas\u00e4tter den liberala kapitalismen och dess logik har den \u00e4ven, genom sin misst\u00e4nksamhet mot statlig inblandning och paternalism, passat v\u00e4l ihop med en nyliberal nedmontering eller snarare omst\u00f6pning av \"\"statens roll. F\u00f6r att f\u00f6rdjupa denna analys tar Fraser bland annat hj\u00e4lp av de franska sociologerna Luc Boltanski och Eve Chiapello och de analyser de g\u00f6r i boken The New Spirit of Capitalism<\/em> av hur senkapitalismen har \u00f6vertagit den \u201dkulturella kritik\u201d som var en viktig ingrediens i 1970-talets radikala r\u00f6relser. Den kulturella kritiken riktade sig fr\u00e4mst mot traditionella auktoriteter, vilket i sin tur har inneburit att feminismen i sin vilja att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n statens grepp samtidigt har hj\u00e4lpt till att bana v\u00e4g f\u00f6r nyliberalismens s\u00f6ndrande effekter. Fraser menar att feminismen ist\u00e4llet m\u00e5ste axla rollen som en intern, snarare \u00e4n en extern, kritiker av staten f\u00f6r att inte bli en apologet f\u00f6r en nyliberal kritik av statligt beskydd av medborgaren.<\/p>\n

Samtidigt inneb\u00e4r inte dessa brister hos erk\u00e4nnandepolitiken, enligt Fraser, att fr\u00e5gor om kulturellt erk\u00e4nnande ska ses som politiskt irrelevanta eller konservativa som s\u00e5dana. Ist\u00e4llet argumenterar hon f\u00f6r att de h\u00f6r till en situation av f\u00f6rtryck som \u00e4r grundad i statusf\u00f6rh\u00e5llanden snarare \u00e4n klassf\u00f6rh\u00e5llanden. V\u00e5r tids kapitalistiska samh\u00e4lle k\u00e4nnetecknas av att status och klass inte sj\u00e4lvklart sammanfaller, \u00e4ven om de ofta f\u00f6rst\u00e4rker varandra. I egenskap av sin klasstillh\u00f6righet uts\u00e4tts grupper f\u00f6r ekonomisk exploatering som ofta legitimeras genom statusordningar (till exempel id\u00e9n om den moraliskt f\u00f6rkastliga och lata arbetarklassen), liksom kulturellt f\u00f6rtryck grundat i statuspositioner som ofta leder till ekonomisk utsatthet (till exempel homosexuella som inte har tillg\u00e5ng till samma juridiska och i f\u00f6rl\u00e4ngningen ekonomiska institutioner som heterosexuella eller olika former av kulturell marginalisering som leder till d\u00e5lig h\u00e4lsa som i sin tur p\u00e5verkar m\u00f6jligheten att f\u00f6rv\u00e4rvsarbeta). Den uppenbara relationen mellan status och klass inneb\u00e4r emellertid inte att f\u00f6rtrycken har samma ursprung och historia, eller att de inte skulle g\u00e5 att separera fr\u00e5n varandra. Det g\u00e5r, som Fraser konstaterar, att vara statusm\u00e4ssigt nedv\u00e4rderad och samtidigt tillh\u00f6ra en annan grupp \u00e4n arbetarklassen. I polemik mot den inflytelserika queerteoretikern Judith Butler, som menar att sj\u00e4lva distinktionen mellan klass och status och materiellt och kulturellt grundat f\u00f6rtryck har en hierarkiserande effekt d\u00e4r det materiella ses som mer \u201dverkligt\u201d \u00e4n det kulturella, argumenterar Fraser f\u00f6r att tydligg\u00f6randet av skillnaden beh\u00f6vs f\u00f6r att vi ska kunna f\u00f6rst\u00e5 de specifika betingelserna f\u00f6r f\u00f6rtrycket. Att likst\u00e4lla kulturellt och materiellt f\u00f6rtryck riskerar att leda till ineffektiva politiska strategier. Medan boten mot statusf\u00f6rtryck inte \u00e4r ekonomisk omf\u00f6rdelning utan ist\u00e4llet kulturellt erk\u00e4nnande, \u00e4r utv\u00e4gen fr\u00e5n det ekonomiska f\u00f6rtrycket inte erk\u00e4nnande utan ist\u00e4llet ett upph\u00e4vande av klassrelationen. \u201dDet sista som arbetarklassen beh\u00f6ver \u00e4r\u201d som Fraser uttrycker det \u201datt bli erk\u00e4nd i egenskap av sin klass\u201d. P\u00e5 samma s\u00e4tt b\u00f6r grupper som nedv\u00e4rderas statusm\u00e4ssigt, till exempel homosexuella, inte f\u00f6rv\u00e4nta sig att detta f\u00f6rtryck skulle upph\u00f6ra endast f\u00f6r att den ekonomiska ordningen skulle se annorlunda ut.<\/p>\n

Det \u00e4r dock inte s\u00e5 enkelt som att vi har tv\u00e5 distinkta grupper som uts\u00e4tts f\u00f6r olika former av f\u00f6rtryck och d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6ver olika politiska verktyg. M\u00e4nniskor tillh\u00f6r, som bekant, s\u00e4llan en enda grupp och m\u00e5nga gruppers utsatthet \u00e4r av b\u00e5de materiell och kulturell natur. Dessa grupper kallar Fraser f\u00f6r \u201dbivalenta grupper\u201d. Hur ska dessa grupper, som beh\u00f6ver b\u00e5de erk\u00e4nnande och omf\u00f6rdelning, organisera sin kamp d\u00e5 kravet p\u00e5 erk\u00e4nnande av gruppen tycks g\u00e5 rakt emot f\u00f6rs\u00f6ket att upph\u00e4va densamma? H\u00e4r f\u00f6rdjupar Fraser sin diskussion genom att ta kvinnan som exempel. Fraser pekar p\u00e5 hur v\u00e5r kultur delvis pr\u00e4glas av en nedv\u00e4rdering eller ett osynligg\u00f6rande av kvinnor som grupp. H\u00e4r kan vi till exempel t\u00e4nka p\u00e5 avsaknaden av kvinnor i den etablerade konstn\u00e4rliga och litter\u00e4ra kanon. I dessa sammanhang beh\u00f6ver kvinnor erk\u00e4nnande genom ett aktivt uppm\u00e4rksammande av kvinnliga konstn\u00e4rer och f\u00f6rfattare. Det osynliga beh\u00f6ver g\u00f6ras synligt och det manliga som f\u00f6rment neutralt m\u00e5ste utmanas. Samtidigt existerar ofta en ekonomisk skillnad mellan kvinnor och m\u00e4n, d\u00e4r kvinnor i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning g\u00f6rs ansvariga f\u00f6r det reproduktiva hemarbetet, vilket inneb\u00e4r att den kapitalistiska ekonomin vilar p\u00e5 ett skillnadsg\u00f6rande mellan m\u00e4n och kvinnor. H\u00e4r \u00e4r det inte uppv\u00e4rderandet av skillnad och uppm\u00e4rksammandet av kvinnan som en specifik grupp som \u00e4r l\u00f6sningen, utan snarare ett uppl\u00f6sande av denna skillnad och kravet p\u00e5 likhet. Kvinnan st\u00e5r, i sitt f\u00f6rs\u00f6k att g\u00f6ra motst\u00e5nd mot det f\u00f6rtryck hon uts\u00e4tts f\u00f6r, mellan strategin att uppm\u00e4rksamma sin skillnad och arbeta mot att upph\u00e4va den.<\/p>\n

\"\"F\u00f6r att l\u00f6sa den till synes ol\u00f6sliga konflikten v\u00e4ljer Fraser att byta begrepp, fr\u00e5n omf\u00f6rdelning och erk\u00e4nnande till \u201dtransformativa\u201d och \u201daffirmativa\u201d politiska strategier. Fraser argumenterar f\u00f6r att b\u00e5de ekonomiskt och kulturellt f\u00f6rtryck kan bem\u00f6tas antingen affirmativt eller transformativt. Den affirmativa strategin handlar om att erk\u00e4nna och bekr\u00e4fta identitet och att ekonomiskt st\u00f6tta den f\u00f6rtryckta gruppen, genom bidrag och s\u00e4rskilda insatser som i f\u00f6rl\u00e4ngningen uppr\u00e4tth\u00e5ller klasskillnader snarare \u00e4n ifr\u00e5gas\u00e4tter dem. Den transformativa strategin inneb\u00e4r att kritiskt ifr\u00e5gas\u00e4tta identitetskategoriers stabilitet och samtidigt kr\u00e4va en annan ekonomisk ordning. Fraser f\u00f6retr\u00e4der den transformativa metoden, som hon menar ger oss mer radikala politiska verktyg. Det Fraser utvecklar genom att framh\u00e5lla transformationens f\u00f6rdelar framf\u00f6r affirmation \u00e4r ett slags koalitionsm\u00f6jlighet mellan grupper som uts\u00e4tts f\u00f6r ekonomiskt och kulturellt f\u00f6rtryck, d\u00e5 grupper kan enas genom gemensamma politiska strategier snarare \u00e4n utifr\u00e5n en gemensam f\u00f6rtrycksgrund och en identifikation med sin identitetsposition. Genom att byta begrepp och fokus visar Fraser s\u00e5ledes p\u00e5 en utv\u00e4g fr\u00e5n identitetspolitiska positioner utan att f\u00f6rneka vikten av att uppm\u00e4rksamma och arbeta mot statusgrundat f\u00f6rtryck. Ett exempel p\u00e5 en s\u00e5dan koalition, som skildras i den brittiska filmen Pride fr\u00e5n 2014 \u00e4r samarbetet mellan gayaktivister och gruvarbetare under gruvstrejkerna 1984. H\u00e4r \u00e4r det inte positionen som arbetare eller identiteten som gay som \u00e4r styrande f\u00f6r den politiska kampen, utan viljan att erbjuda motst\u00e5nd mot Thatchers politik som fungerar som den sammanh\u00e5llande faktorn mellan de tv\u00e5 grupperna.<\/p>\n

Om vikten att f\u00e5 g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd<\/strong>
\nR\u00e4ttvisekamper m\u00e5ste allts\u00e5, enligt Frasers argument, f\u00f6rh\u00e5lla sig b\u00e5de till status och klass utan att fastna i konflikten mellan dessa tv\u00e5. Men det r\u00e4cker inte. R\u00e4ttvisa handlar \u00e4ven om m\u00f6jligheten till representation eller m\u00f6jligheten f\u00f6r grupper att g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd. En \u00e5terkommande fr\u00e5ga f\u00f6r Fraser \u00e4r hur vi ska f\u00f6rh\u00e5lla oss till det faktum att kapitalismen \u00e4r transnationell med globala verkningar samtidigt som f\u00f6rlorarna i det kapitalistiska systemet s\u00e4llan har n\u00e5gonting att s\u00e4ga till om d\u00e5 de offentliga politiska sf\u00e4rerna ofta \u2013 men inte alltid \u2013 befinner sig p\u00e5 en nationell niv\u00e5. Som exempel ger hon den pappersl\u00f6sa svartarbetande arbetskraften i England som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt bygger upp den brittiska ekonomin, utan att ha n\u00e5gonting att s\u00e4ga till om genom att representeras av till exempel facket eller andra intresseorganisationer. Samma sak g\u00e4ller de som befinner sig i tredje v\u00e4rlden och k\u00e4nner av verkningarna av milj\u00f6f\u00f6rst\u00f6ringen som f\u00f6retag i v\u00e4sterl\u00e4ndska kapitalistiska nationalstater i h\u00f6g utstr\u00e4ckning \u00e4r ansvariga f\u00f6r, utan ha n\u00e5gonting att s\u00e4ga till om vad g\u00e4ller de klimat- och handelsavtal som uppr\u00e4ttas mellan olika l\u00e4nder. Enligt Fraser leder detta till en felaktig avgr\u00e4nsning i relation till vem som betraktas som en politisk akt\u00f6r med r\u00e4tt att f\u00e5 g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd. \u201dFelavgr\u00e4nsningsproblemet\u201d, som hon kallar denna problematik, r\u00f6r sig emellertid inte endast p\u00e5 en global niv\u00e5 utan kan ber\u00f6ra alla r\u00f6relser som \u2013 ofr\u00e5nkomligen \u2013 m\u00e5ste g\u00f6ra politiska avgr\u00e4nsningar f\u00f6r att skrida till politisk handling. Det handlar om att utmana det som Fraser kallar f\u00f6r \u201dnormalr\u00e4ttvisans\u201d avgr\u00e4nsningar – det vill s\u00e4ga den g\u00e4ngse f\u00f6rst\u00e5elsen om vem som r\u00e4knas – med den \u201dicke-normala r\u00e4ttvisans\u201d ifr\u00e5gas\u00e4ttanden och destabilisering av det politiska ramverket. Den icke-normala r\u00e4ttvisan kan f\u00f6rst\u00e5s som ett begrepp som pekar p\u00e5 hur gr\u00e4nserna f\u00f6r politiska gemenskaper ifr\u00e5gas\u00e4tts och utvidgas. Ett exempel kan vara den feministiska r\u00f6relsen, som sedan dess start har k\u00e4nnetecknats av en p\u00e5g\u00e5ende diskussion kring vilken grupp kvinnor som f\u00e5tt definiera det feministiska projektet och vilka grupper som inte har f\u00e5tt plats.<\/p>\n

Problemet h\u00e4r blir utifr\u00e5n vilken politisk princip som man bed\u00f6mer olika politiska projekts avgr\u00e4nsningar och vad som b\u00f6r ses som legitima och illegitima avgr\u00e4nsningar. Utan en s\u00e5dan princip kan vi, enligt Fraser, inte \u201dbed\u00f6ma alternativen och d\u00e4rmed inte heller reda ut konflikterna som inbegriper olika uppfattningar om r\u00e4ttvisans \u2019vem\u2019\u201d. Fraser presenterar \u201dunderst\u00e4llelseprincipen\u201d, utifr\u00e5n vilken \u201dalla som \u00e4r underst\u00e4llda en viss styrningsstruktur [har] moralisk status som r\u00e4ttvisesubjekt i f\u00f6rh\u00e5llande till denna struktur\u201d som ett s\u00e4tt att hitta en normativ grund f\u00f6r utv\u00e4rderingar av anspr\u00e5k p\u00e5 inkludering. Denna aspekt av Frasers t\u00e4nkande \u00e4r kanske den som jag sj\u00e4lv upplever som mest sv\u00e5rbegriplig och politiskt sv\u00e5rapplicerbar. Vad betyder detta, rent praktiskt f\u00f6r hur vi organiserar oss? M\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r detta oklart i Frasers texter. I termer av politiskt ideal ser jag det som ett v\u00e4lkommet alternativ till vissa former av besatthet kring det marginaliserade subjektet som \u00e5terfinns inom delar av den feministiska r\u00f6relseteorin, d\u00e4r den mest f\u00f6rtryckta ocks\u00e5 ses som den som har mest att s\u00e4ga till om. Marginalisering blir i sig p\u00e5 ett oproblematiserat vis f\u00f6rknippat med kunskap. Ist\u00e4llet f\u00f6r att uppr\u00e4tta ett slags skala d\u00e4r representation best\u00e4ms utifr\u00e5n position \u2013 d\u00e4r den som \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n centrum som m\u00f6jligt ses som det tillf\u00f6rlitligaste kunskapssubjektet \u2013 s\u00f6ker Fraser att skapa en allm\u00e4n princip f\u00f6r r\u00e4tten till deltagande och r\u00f6st. I termer av en f\u00f6rskjutning av den politiska debatten kring r\u00e4tten till representation lyckas Fraser att ta de marginaliserades och icke-representerade r\u00f6ster p\u00e5 allvar utan att g\u00f6ra dem till de enda sanna r\u00f6sterna med politisk legitimitet.<\/p>\n

Relationen mellan politik, etik och moral<\/strong>
\nFrasers ansats att etablera politiska principer \u2013 s\u00e5 som underst\u00e4llelseprincipen \u2013 av mer allm\u00e4n karakt\u00e4r \u00e4r ytterligare en av de aspekter som skiljer hennes arbete fr\u00e5n den v\u00e4sterl\u00e4ndska feministiska teorins mittf\u00e5ra, som i h\u00f6g utstr\u00e4ckning k\u00e4nnetecknas av ett postmodernt relativiserande f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till v\u00e4rderingar och moraliska fr\u00e5gor. Fraser f\u00f6res\u00e4tter sig att etablera mer stabila normativa grunder f\u00f6r politiskt handlande och politiska gr\u00e4nsdragningar. H\u00e4r f\u00f6rh\u00e5ller hon sig s\u00e4rskilt till samh\u00e4llsteoretikern J\u00fcrgen Habermas (och den distinktion mellan moral och etik som grundl\u00e4gger hans perspektiv.) Medan moral hos Fraser \u2013 och Habermas \u2013 betecknar fr\u00e5gan om det universellt \u201dr\u00e4tta\u201d beskriver hon \u2013 \u00e4ven h\u00e4r i likhet med Habermas \u2013 etik som en fr\u00e5ga om det \u201dgoda\u201d, eller \u201ddet goda livet\u201d. Den f\u00f6rsta refererar till Kants moralit\u00e4t<\/em> (moralitet) och den andra till Hegels sittlichkeit<\/em> (etik). I en samtalsbok med den kritiske teoretikern Axel Honneth argumenterar Fraser f\u00f6r att medan moralen g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 universell giltighet \u00e4r etiken kulturellt och historiskt betingad. Det som \u00e4r gott f\u00f6r en specifik grupp kan inte upph\u00f6jas till allm\u00e4n lag. Denna betoning av vikten av r\u00e4ttvisenormer f\u00e5r \u00e4ven betydelse f\u00f6r Frasers f\u00f6rst\u00e5else av erk\u00e4nnande som hon inte beskriver som ett psykologiskt begrepp (d\u00e4r det handlar om att k\u00e4nna sig erk\u00e4nd) utan som ett politiskt begrepp (d\u00e4r det ist\u00e4llet handlar om huruvida man de facto \u00e4r erk\u00e4nd som ett politiskt subjekt eller inte).<\/p>\n

\u00c4ven h\u00e4r bryter Frasers t\u00e4nkande med en feministisk tradition som har h\u00e5llit subjektets upplevelser h\u00f6gt. Enligt Fraser \u00e4r problemet med att ta individens erfarenhet av att inte vara erk\u00e4nd p\u00e5 alltf\u00f6r stort allvar, att gr\u00e4nsen f\u00f6r vems erfarenhet som ska erk\u00e4nnas \u00e4r sv\u00e5r att dra. Vad h\u00e4nder till exempel n\u00e4r en sverigedemokrat beskriver sig som f\u00f6rf\u00f6rdelad och osedd? Givetvis kan denna k\u00e4nsla f\u00f6rst\u00e5s som uttryck f\u00f6r en reell or\u00e4ttvisa, men den tolkning som individen sj\u00e4lv har av sin k\u00e4nsla ska inte ses som oproblematisk. F\u00f6r att subjektets upplevelse ska kunna ges n\u00e5gon legitimitet m\u00e5ste den h\u00e4nvisa till de principer f\u00f6r erk\u00e4nnande som har uppr\u00e4ttats. K\u00e4nslan av or\u00e4ttvisa m\u00e5ste allts\u00e5 kvalificeras och f\u00f6rankras i n\u00e5gonting gemensamt. Den individuella k\u00e4nslan byts h\u00e4r ut mot konkreta gemensamt uppr\u00e4ttade politiska kriterier. F\u00f6r Fraser \u00e4r problemet med upplevelser som privilegierad utg\u00e5ngspunkt fr\u00e4mst att det kan fungera som en urs\u00e4kt f\u00f6r att inte beh\u00f6va argumentera f\u00f6r och legitimera sina politiska argument och anspr\u00e5k: \u201dJag har r\u00e4tt f\u00f6r att jag k\u00e4nner s\u00e5 h\u00e4r och hur ska du kunna ifr\u00e5gas\u00e4tta mina k\u00e4nslor?\u201d.<\/p>\n

Att f\u00f6rst\u00e5 den samtida kapitalistiska ordningen<\/strong>
\nSom jag n\u00e4mnde i inledningen har Fraser det senaste decenniet koncentrerat sitt t\u00e4nkande p\u00e5 det kapitalistiska systemet som s\u00e5dant. Fraser definierar kapitalism som en institutionaliserad social ordning, till skillnad fr\u00e5n en enbart ekonomisk ordning. Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra marxister \u00e4r hon h\u00e4r intresserade av de institutionella aspekterna av hur kapitalismen fungerar. Po\u00e4ngen med denna definition \u00e4r att inte beskriva kapitalismens som antingen ett ekonomiskt system eller som en form av etik, utan ist\u00e4llet som ett system som bland annat bygger p\u00e5 en skillnad mellan ekonomisk produktion och social reproduktion, mellan ekonomi och politik samt mellan exploatering och expropriering. Medan exploatering handlar om att g\u00f6ra merv\u00e4rde fr\u00e5n betalt fritt arbete handlar expropriering om en primitiv ackumulation genom ofritt arbete eller fria naturtillg\u00e5ngar. Tillsammans skapar dessa separationer en kapitalistisk social ordning, d\u00e4r den kapitalistiska ekonomin \u00e4r beroende av icke-ekonomiska sf\u00e4rer. Detta \u00e4r egentligen ingenting nytt inom marxistisk teori. Men Frasers begrepp \u201dinstitutionaliserad social ordning\u201d kan f\u00f6rst\u00e5s som en ansats att tydligare fokusera p\u00e5 kapitalismens dolda f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Fraser har, som jag redan har visat, analyserat hur den feministiska r\u00f6relsen har fl\u00e4tats in i och p\u00e5verkats av kapitalism och nyliberalism. Frasers kritik bygger inte p\u00e5 att hon \u2013 p\u00e5 normativa grunder \u2013 anser att feminismen borde g\u00e5 en annan v\u00e4g. Ist\u00e4llet grundl\u00e4ggs kritiken i att hon menar att kapitalismen beh\u00f6ver f\u00f6rtrycket av kvinnan d\u00e5 kvinnans plats i den sociala reproduktionen enligt henne \u00e4r grundl\u00e4ggande f\u00f6r den kapitalistiska produktionen. Kvinnor som samlat kollektiv kan d\u00e4rf\u00f6r inte, trots de falska \"\"l\u00f6ften som har givits under 1900-talet, frig\u00f6ras inom kapitalismen. Fraser tillst\u00e5r att vissa kvinnor kan frig\u00f6ras, men argumenterar f\u00f6r hur denna frig\u00f6relse alltid sker p\u00e5 andra kvinnors bekostnad. Ansvaret f\u00f6r reproduktionen flyttas s\u00e5 att s\u00e4ga vidare till andra kvinnor, fr\u00e5n centrum till periferi. Exempel p\u00e5 detta \u00e4r de invandrarkvinnor som jobbar som \u201dnannys\u201d i familjer d\u00e4r kvinnan yrkesarbetar, eller som st\u00e4dar hem d\u00e4r kvinnan inte l\u00e4ngre tar ansvar f\u00f6r hush\u00e5llsarbetet. Med utg\u00e5ngspunkt i denna analys uppmuntrar Fraser feminister att \u201dt\u00e4nka stort\u201d, bortom det egna avancemanget. I sina senare texter har Fraser \u00e4ven diskuterat hur kapitalismen m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5s som f\u00f6rknippad med en rasdimension. B\u00e5de exploatering och expropriering har tydliga kopplingar till f\u00f6rtryck kopplat till ras. Det \u00e4r utifr\u00e5n denna f\u00f6rst\u00e5else som Fraser har analyserat omsorgsarbete i den globala kapitalismen. I samtal med sociologer som Arlie Russel Hochschild visar Fraser, p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00f6rdjupar den feministiska kritiken av exploateringen och exproprieringen av kvinnors arbete, hur omsorgsfr\u00e5gan inte kan reduceras till k\u00f6n utan hur en analys av rasaspekten \u00e4r omistlig f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 hur omsorg organiseras idag. Genom dessa analyser pekar Fraser samtidigt p\u00e5 p\u00e5g\u00e5ende kriser och inneboende mots\u00e4gelser i kapitalismen, d\u00e5 den \u00e4r beroende av expropriering av arbete och materiella tillg\u00e5ngar utanf\u00f6r marknaden samtidigt som den kr\u00e4ver en utbredning av marknaden. Samtida kapitalism karakt\u00e4riseras av en sp\u00e4nning mellan expropriering och exploatering, d\u00e4r kapitalismens behov av sf\u00e4rer utanf\u00f6r ekonomin riskerar att f\u00f6rinta dessa sf\u00e4rer.<\/p>\n

Fraser och kamper idag<\/strong>
\nFrasers stora g\u00e4rning som feministisk t\u00e4nkare inom den marxistiska traditionen \u00e4r, enligt min mening, hennes vilja att f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r och sp\u00e4nningar inom politisk kamp idag samt att visa p\u00e5 v\u00e4gar ur vissa av de konflikter och l\u00e5sningar som pr\u00e4glar delar av den samtida v\u00e4nstern. Denna ansats \u00e4r s\u00e4rskilt tydlig i hennes analys av relationen mellan status och klass, d\u00e4r hon ger b\u00e5da politisk vikt och relevans utan att l\u00e5ta dem sammanfalla. Att peka ut en skillnad mellan olika kamper \u00e4r inte, vilket Fraser visar, det samma som att skapa en hierarki eller \u201dviktighetskala\u201d. Denna insikt hade kunnat vara matnyttig i debatten kring identitetspolitik som rasade under 2014 (med bland andra \u00c5sa Linderborg och transaktivisten Aleksa Lundahl som tv\u00e5 av kombattanterna) och som har \u00e5terv\u00e4ckts med n\u00e5got annat fokus efter \u00e5rets svenska riksdagsval och Sverigedemokraternas framg\u00e5ng. Det som, enligt min mening, har varit den grundl\u00e4ggande principfr\u00e5gan i dessa diskussioner har varit hur olika former av f\u00f6rtrycksrelationer f\u00f6rh\u00e5ller sig till varandra och vilken f\u00f6rtrycksrelation som \u00e4r viktigast eller mest fundamental. Det Fraser \u00f6ppnar upp f\u00f6r \u00e4r ett perspektiv som inte s\u00f6ker att avg\u00f6ra vilket f\u00f6rtryck som \u00e4r mest grundl\u00e4ggande, d\u00e4r det ena reduceras till en konsekvens av det andra. Inte heller f\u00f6rs\u00f6ker hon argumentera f\u00f6r vilken strategi som \u00e4r mest effektiv generellt, utan insisterar p\u00e5 att det har att g\u00f6ra med vilken form av f\u00f6rtryck vi har att g\u00f6ra med. Ist\u00e4llet hj\u00e4lper hon oss att f\u00f6rst\u00e5 skillnader mellan f\u00f6rtryck, vilket i sin tur beh\u00f6vs f\u00f6r att kunna skapa politiska koalitioner mellan olika grupper. P\u00e5 s\u00e5 vis erbjuder hon \u00f6ppningar till en v\u00e4nsterdebatt som, \u00e5tminstone i den medialt och i vissa aktivistiska sammanhang, framst\u00e5r som hoppl\u00f6st l\u00e5st. <<<\/p>\n

Artikelf\u00f6rfattare: Evelina Johansson Wil\u00e9n<\/strong> ing\u00e5r i redaktionen f\u00f6r R\u00f6da rummet och \u00e4r doktorand i genusvetenskap vid G\u00f6teborgs universitet.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ur nr 3-4\/2018: En introduktion till Nancy Frasers t\u00e4nkande F\u00f6rra numret inleddes en artikelserie d\u00e4r vi presenterar marxistiskt inriktade forskare och aktivister. Nu har turen kommit till Nancy Fraser, som presenteras av Evelina Johansson Wil\u00e9n. I inledningen till festskriften\u00a0Feminism, Capitalism, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[873,876,875,870,868,625,874,867,866,871,872,869],"class_list":["post-2233","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-affirmativa","tag-aleksa-lundahl","tag-asa-linderborg","tag-feministiska-rorelsen","tag-fortunes-of-feminism-from-state-managed-capitalism-to-neoliberal-crisis","tag-identitetspolitik","tag-judith-butler","tag-kritik-av-samtida-feminism","tag-nancy-fraser","tag-status-och-klass","tag-transformativa","tag-wendy-brown"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-2233","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2233","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2233"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2233\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2240,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2233\/revisions\/2240"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2233"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2233"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2233"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}