{"id":2352,"date":"2019-06-17T21:11:12","date_gmt":"2019-06-17T20:11:12","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2352"},"modified":"2019-06-22T10:23:00","modified_gmt":"2019-06-22T09:23:00","slug":"2352","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2019\/06\/17\/2352\/","title":{"rendered":""},"content":{"rendered":"

Ur nr 1-2\/2019<\/strong><\/em><\/h4>\n

Stalins v\u00e4rld<\/strong><\/h1>\n

Synen p\u00e5 utvecklingen i Sovjetunionen har varit en stridsfr\u00e5ga inom den svenska v\u00e4nstern, inte minst under 70-talet d\u00e5 detta ofta var en definierande fr\u00e5ga f\u00f6r skilda partibildningar. Men hur \u00e4r l\u00e4get idag n\u00e4r krutr\u00f6ken \u2013 dryga 25 \u00e5r efter Sovjetunionens fall \u2013 i n\u00e5gon m\u00e5n borde ha skingrats? En ny bok, skriven av Kommunistiska Partiets f\u00f6re detta ordf\u00f6rande Anders Carlsson, kastar visst ljus \u00f6ver fr\u00e5gan. Martin Fahlgren har l\u00e4st den.<\/strong><\/h3>\n

\"\"Boken Resa in i det ok\u00e4nda, av Kommunistiska Partiets (KP) f\u00f6re detta ordf\u00f6rande Anders Carlsson (i forts\u00e4ttningen AC), kom ut p\u00e5 Prolet\u00e4rkulturs f\u00f6rlag i b\u00f6rjan av innevarande \u00e5r (2019).
\nEnligt baksidestexten var tanken att skriva en \u201dhelt\u00e4ckande bok\u201d om Sovjetunionen, med st\u00f6d i den forskning som \u00f6ppnandet av sovjetiska arkiv gjort m\u00f6jlig. Vidare: \u201dCarlson r\u00e4ds inte de sv\u00e5ra fr\u00e5gorna. Med ett odogmatiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till socialistisk teori diskuterar han socialistisk demokrati, statlig repression och byr\u00e5kratism\u201d.
\nSt\u00e4mmer detta? Ja, i viss m\u00e5n. AC anv\u00e4nder sig av k\u00e4llor som f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5rtionden sedan skulle vara om\u00f6jliga f\u00f6r en person med r\u00f6tterna i den stalinistiska traditionen. Han diskuterar ocks\u00e5 problem som tidigare var tabu i samma milj\u00f6.
\nEnligt f\u00f6rordet var syftet ocks\u00e5 att \u201dvaska fram n\u00e5gra avg\u00f6rande l\u00e4rdomar f\u00f6r dagens och framtidens revolution\u00e4ra arbetarr\u00f6relse\u201d.
\nMed detta lyckas AC s\u00e4mre, vilket fr\u00e4mst beror p\u00e5 att han sitter fast i den tradition som han kommer ur, det vill s\u00e4ga den \u201dny-stalinism\u201d som s\u00e5 starkt kom att pr\u00e4gla flera av de v\u00e4nstergrupper som uppstod i Sverige i slutet av 60-talet och som mest konsekvent f\u00f6retr\u00e4ddes av KPMLr, numera KP. Han hamnar hela tiden i positioner d\u00e4r det viktigaste inte \u00e4r att reda ut de verkliga problemen utan att f\u00f6rsvara gamla \u201dsanningar\u201d, \u00e4rer\u00e4dda Stalin och det stalinistiska Sovjet, samt hacka p\u00e5 de som kritiserat den v\u00e4g som Sovjetunionen styrde in p\u00e5 under 20-talet. Det \u00e4r f\u00f6rst i bokens tre-fyra sista kapitel, som handlar om tiden efter Stalin, som AC i viss m\u00e5n lyckas dumpa denna barlast \u2013 det \u00e4r ocks\u00e5 bokens b\u00e4sta del, vilket vi \u00e5terkommer till nedan i det avslutande avsnittet \u201dKapitalismens \u00e5teruppr\u00e4ttande\u201d. D\u00e4r diskuteras ocks\u00e5 vikten av att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r \u201ddet sovjetiska experimentet\u201d slutade som det gjorde. F\u00f6r en seri\u00f6s socialistisk r\u00f6relse \u00e4r det utomordentligt viktigt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r revolutionen urartade och dra de n\u00f6dv\u00e4ndiga l\u00e4rdomarna f\u00f6r att kunna f\u00f6rhindra att ett system liknande det stalinistiska uppst\u00e5r igen.<\/p>\n

I forts\u00e4ttningen ges flera exempel som illustrerar de problem som enligt min mening k\u00e4nnetecknar AC:s bok, men jag kommer \u00e4nd\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla mig kortfattad eftersom utrymmet \u00e4r begr\u00e4nsat. Litteraturh\u00e4nvisningar, liksom mer detaljerade redog\u00f6relser f\u00f6r olika aspekter f\u00e5r vi \u00e5terkomma till i annat sammanhang.<\/p>\n

Historiesynen<\/strong>
\nI f\u00f6rordet s\u00e4ger AC att han \u201dvalt bort flertalet k\u00e4llor som representerar officiell sovjetisk historieskrivning \u2026 f\u00f6r att jag misstror all officiell historieskrivning\u201d, men det hindrar honom tyv\u00e4rr inte fr\u00e5n att utnyttja l\u00f6gner med ursprung i just den stalinistiska historieskrivningen.
\nInte nog med det, man blir mycket bet\u00e4nksam n\u00e4r man l\u00e4ser vad han i kapitel 10, \u201dN\u00e5gra rader om Stalin\u201d, har att s\u00e4ga om den beryktade stalinistiska SUKP(b):s historia Kortfattad kurs fr\u00e5n 1938, som \u00e4r nedlusad av historief\u00f6rfalskningar och -f\u00f6rvanskningar. I st\u00e4llet f\u00f6r att ta itu med detta problem, f\u00f6rs\u00f6ker han smita undan:<\/p>\n

”Denna \u201dkorta kurs\u201d framst\u00e4lls regelm\u00e4ssigt som ett f\u00f6rs\u00f6k att skriva om historien efter \u201dstalinistisk\u201d fatabur, vilket \u00e4r att helt missf\u00f6rst\u00e5 \u00e4ndam\u00e5let. M\u00e5 vara att \u201dkorta kursen\u201d l\u00e4gger historien till r\u00e4tta, som all officiell historieskrivning, men syftet var inte att skriva historia, utan att ingjuta ett bolsjevikiskt t\u00e4nkande och ett bolsjevikiskt s\u00e4tt att vara i ett parti som tappat ideologiskt fotf\u00e4ste i fem\u00e5rsplanernas administrativa hysteri. Studier skulle \u00e5terf\u00f6ra partiet p\u00e5 r\u00e4tt kurs.”<\/em><\/h4>\n

Marxismen g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att vara en vetenskaplig teori om samh\u00e4llet, vilket kr\u00e4ver att man utg\u00e5r fr\u00e5n verkligheten som den faktiskt \u00e4r, inte en vr\u00e5ngbild av densamma. Man m\u00e5ste bygga p\u00e5 fakta, och inte bortse fr\u00e5n eller manipulera fakta.
\nAC inser att den \u201dkorta kursen\u201d inte uppfyller vetenskapliga kriterier, det vill s\u00e4ga att den \u00e4r tillr\u00e4ttalagd, men han anser \u00e4nd\u00e5 att den \u00e4r acceptabel, ty \u201dsyftet var inte att skriva historia, utan att ingjuta ett bolsjevikiskt t\u00e4nkande\u2026\u201d! Detta inneb\u00e4r att AC anser att det \u00e4r till\u00e5tet att f\u00f6rvr\u00e4nga historien f\u00f6r att r\u00e4tta till ideologiska brister och \u201d\u00e5terf\u00f6ra partiet p\u00e5 r\u00e4tt kurs\u201d Undertecknad accepterar inte en historiesyn d\u00e4r det \u00e4r okej att ljuga f\u00f6r att \u201dingjuta bolsjevikiskt t\u00e4nkande\u201d. Jag begriper inte heller hur en vr\u00e5ngbild skulle kunna bidra till att skola massorna eller partimedlemmarna p\u00e5 ett s\u00e4tt som skulle gynna det socialistiska uppbygget.
\nResonemanget inneb\u00e4r inte bara att AC bagatelliserar stalinistisk historief\u00f6rfalskning, utan implicerar dessutom att han sj\u00e4lv \u00e4r beredd att ta till s\u00e5dana knep om han tror att det gynnar den politiska str\u00f6mning som han tillh\u00f6r. Mot den bakgrunden \u00e4r det kanske inte s\u00e5 m\u00e4rkligt att han intar en ambivalent h\u00e5llning till stalinistisk historief\u00f6rfalskning: han vidh\u00e5ller vissa stalinistiska l\u00f6gner, men undviker att upprepa en del av de gr\u00f6vsta, samtidigt som han avst\u00e5r fr\u00e5n att uttryckligt kritisera \u00e4ven s\u00e5dan historief\u00f6rfalskning som han uppenbarligen inte sj\u00e4lv \u00e4r beredd att backa upp.<\/p>\n

K\u00e4llorna<\/strong>
\nInnan vi ger exempel p\u00e5 hur AC behandlar historien, ska vi s\u00e4ga n\u00e5gra ord om k\u00e4llorna som s\u00e5dana.
\nAC anv\u00e4nder sig flitigt av f\u00f6rfattare och historiker som r\u00e4knas till \u201dden revisionistiska skolan\u201d (J. Arch Getty, Sheila Fitzpatrick, Karl Schl\u00f6gel med flera), vilka han st\u00e4ller mot \u201dden totalit\u00e4ra skolan\u201d (Robert Conquest, Richard Pipes med flera).
\n\u00c4ven undertecknad anser att det \u00e4r fr\u00e4mst i den revisionistiska skolan som vi finner sovjetforskning v\u00e4rd att ta p\u00e5 allvar, inte minst d\u00e4rf\u00f6r att den k\u00e4nnetecknas av ett \u201dunderifr\u00e5n-perspektiv\u201d, d\u00e4r sociala och andra fr\u00e5gor \u00e4r viktiga, i motsats till den totalit\u00e4ra skolan, som fr\u00e4mst sysslar med diktaturens former och f\u00f6r vilken klassm\u00e4ssiga, sociala och andra skillnader mellan olika slags diktaturer (fascism, nazism, stalinism) \u00e4r ointressanta.
\nMen AC g\u00f6r det enkelt f\u00f6r sig. F\u00f6r honom r\u00e4cker det med att beteckna Stalins Sovjet som totalit\u00e4rt, f\u00f6r att inkluderas i den totalit\u00e4ra skolan. Han gl\u00f6mmer d\u00e4rmed att \u00e4ven m\u00e5nga representanter fr\u00e5n den revisionistiska skolan anser att Sovjet var totalit\u00e4rt.
\nS\u00e4rskiljande f\u00f6r den totalit\u00e4ra skolan \u00e4r inte att den betecknar Sovjet som totalit\u00e4rt, utan att den i det stora hela struntar i allt annat. Det \u00e4r ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r som den ser nazism\/fascism och stalinism som tv\u00e5 sidor av samma mynt.
\nAC ignorerar denna distinktion och klumpar ihop Trotskij och trotskister med den totalit\u00e4ra skolan. F\u00f6r att kunna g\u00f6ra det m\u00e5ste han blunda f\u00f6r att Trotskij (och andra trotskister) inte alls j\u00e4mst\u00e4ller Sovjet och till exempel Nazityskland. Tv\u00e4rtom betonade Trotskij de klassm\u00e4ssiga skillnaderna mellan arbetarstaten Sovjetunionen och de borgerliga styrena. Ovillkorligt st\u00f6d till Sovjetunionen mot imperialismen och andra kapitalistiska krafter var alltid Trotskijs paroll.
\nI motsats till den \u201dtotalit\u00e4ra skolan\u201d, och i likhet med den \u201drevisionistiska\u201d, betonade Trotskij revolutionens framsteg \u2013 se kapitlet \u201dVad har utr\u00e4ttats\u201d i boken Den f\u00f6rr\u00e5dda revolutionen (1936), som inte ens finns med i AC:s litteraturlista. F\u00f6r Trotskij var det viktigt att p\u00e5visa det mots\u00e4gelsefulla i det sovjetiska samh\u00e4llet, att placera Trotskij i samma fack som reaktion\u00e4ren Richard Pipes \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r bef\u00e4ngt.
\nEtt annat problem med AC:s \u201drevisionistiska skola\u201d \u00e4r att han i denna inbegriper historiker och f\u00f6rfattare av de mest olika slag:
\n(1) Seri\u00f6sa forskare som Getty och Fitzpatrick, som f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla sig ideologiskt n\u00e5gorlunda neutrala och redovisa fakta utan skygglappar;
\n(2) uttalade antikommunister som Stephen Kotkin som ser Stalins Sovjet som ett avskr\u00e4ckande exempel p\u00e5 vad socialism och marxism st\u00e5r f\u00f6r;
\n(3) fanatiska stalinister, som Grover Furr och Ludo Martens, vars enda intresse tycks vara att \u201dbevisa\u201d att Stalin var felfri.
\nAC anv\u00e4nder dessutom k\u00e4llorna p\u00e5 ett problematiskt s\u00e4tt. I st\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6lja f\u00f6rfattarnas resonemang, behandlar han k\u00e4llorna som kakor som det bara g\u00e4ller att plocka \u00e5t sig russinen fr\u00e5n. S\u00e4rskilt attraktiva \u00e4r citat som kan anv\u00e4ndas f\u00f6r att st\u00f6dja gamla st\u00e5ndpunkter och st\u00e4llningstaganden, men eftersom citaten \u00e4r tagna ur sitt sammanhang ges ofta en falsk bild av vad den citerade f\u00f6rfattaren verkligen anser. Dessutom \u00e4r k\u00e4llkritiken fr\u00e5nvarande, n\u00e4stan vilka k\u00e4llor som helst duger.<\/p>\n

Exemplet Brest-Litovsk<\/strong>
\nEn episod som l\u00e4nge ing\u00e5tt i den stalinistiska f\u00f6rfalskarskolan \u00e4r de fredsf\u00f6rhandlingar som i b\u00f6rjan av 1918 f\u00f6rdes mellan den nybildade Sovjetstaten och Tyskland. Sovjetmakten, som uppr\u00e4ttats med l\u00f6fte om avsluta kriget som en av sina huvudparoller, stod inf\u00f6r ett sv\u00e5rl\u00f6st dilemma och bolsjevikpartiet var splittrat i hur fr\u00e5gan skulle l\u00f6sas.
\nAC h\u00e5ller viss distans till den f\u00f6rljugna traditionella stalinistiska skolan. S\u00e5ledes skiljer han mellan Trotskijs och \u201dv\u00e4nsterkommunisternas\u201d linjer, han n\u00e4mner den intensiva debatt som f\u00f6rdes, att majoritetsf\u00f6rh\u00e5llandena i partiledningen f\u00f6r\u00e4ndrades med mera. Framst\u00e4llningen blir d\u00e4rmed inte s\u00e5 grov som den i den SUKP(b):s historia Kortfattad kurs, men inte desto mindre \u00e4r det en modifierad stalinistisk version som l\u00e4saren serveras:<\/p>\n

\"\"”Som ledare f\u00f6r den nytilltr\u00e4dda sovjetmaktens delegation vid fredsf\u00f6rhandlingarna med Tyskland och dess allierade i Brest-Litovsk slungade Trotskij ur sig revolution\u00e4ra paroller p\u00e5 l\u00f6pande band, men n\u00e5got avtal undertecknade han inte, trots instruktioner om att g\u00f6ra det och trots att ett omedelbart avslutande av kriget, om n\u00f6dv\u00e4ndigt genom ett separatavtal, var ett av oktoberrevolutionens viktigaste l\u00f6ften, om inte det viktigaste\u2026 Lenin blev rosenrasande \u00f6ver Trotskijs agerande och drev snabbt igenom ett nytt stillest\u00e5ndsavtal och nya fredsf\u00f6rhandlingar, denna andra g\u00e5ng st\u00e4lld inf\u00f6r \u00e4nnu skamligare villkor fr\u00e5n tysk sida.”<\/em> (s 215)<\/h4>\n

P\u00e5st\u00e5endena att Trotskij f\u00e5tt \u201dinstruktioner\u201d att underteckna ett avtal och att Lenin skulle ha blivit \u201drosenrasande\u201d \u00f6ver Trotskijs agerande saknar underlag. Som huvudk\u00e4lla anges E H Carrs Den ryska revolutionens historia del 3, som inneh\u00e5ller ett kapitel om Brest-Litovsk-historien (kapitel 21) och d\u00e4r finns helt enkelt inget bel\u00e4gg f\u00f6r p\u00e5st\u00e5endena.
\nDe enda \u201dinstruktioner\u201d som partiets CK beslutat om antogs 11\/24 januari och gick ut p\u00e5 att dra ut p\u00e5 f\u00f6rhandlingarna s\u00e5 l\u00e4nge som m\u00f6jligt (Carr s 48). D\u00e4r n\u00e4mns inte ett ord om att Trotskij f\u00e5tt direktiv om underteckna ett fredsavtal.
\nSedan tyskarna (17 februari) \u00e5terupptagit den milit\u00e4ra offensiven, lyckades Lenin f\u00e5 med sig majoriteten av partiledningen (inklusive Trotskij) p\u00e5 att underteckna det av tyskarna nu sk\u00e4rpta fredsavtalet. Trotskij ville inte leda den delegation som skulle g\u00f6ra detta och beg\u00e4rde d\u00e4rf\u00f6r (redan 24 februari) att f\u00e5 avg\u00e5 som utrikeskommissarie, men Lenin \u00f6vertalade honom att stanna eller \u00e5tminstone inte bekantg\u00f6ra sin avg\u00e5ng, vilken offentliggjordes f\u00f6rst 16 mars, samtidigt som det meddelades att Trotskij utn\u00e4mnts till krigskommissarie.
\nN\u00e4r AC redog\u00f6r f\u00f6r detta (sid 128) skriver han att den nya sovjetiska f\u00f6rhandlingsdelegationen var \u201dledd av Grigorij Sokolnikov, detta sedan Trotskij f\u00e5tt sparken\u201d [min kurs.]. S\u00e5ledes bibringas vi den felaktiga uppfattningen att Trotskij skulle ha avsatts i st\u00e4llet f\u00f6r att p\u00e5 egen beg\u00e4ran avg\u00e5 (se Carr, s 78-79). Har verkligen AC l\u00e4st boken som han anger som k\u00e4lla, eller handlar det om att denna version passar hans syften b\u00e4ttre?<\/p>\n

Leve Stalin<\/strong>
\nDen \u201dr\u00f6da\u201d (?) tr\u00e5den i boken kan sammanfattas s\u00e5 h\u00e4r: Den stalinska politiken var i huvudsak riktig. Stalin var en stor revolution\u00e4r som p\u00e5 alla omr\u00e5den, i teori och praktik, hade r\u00e4tt och handlade i revolutionens intresse, medan andra var skyldiga till det mesta som gick snett eller till \u00f6verdrift.<\/p>\n

Ett helt kapitel (nr 10, \u201dN\u00e5gra rader om Stalin!\u201d) \u00e4gnas \u00e5t att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra upp med \u201dnidbilden av Stalin\u201d. D\u00e4r f\u00e5r vi veta att Stalin inte alls var maktfullkomlig, att han fungerade som skiljedomare i konflikter mellan olika delar av statsapparaten och byr\u00e5kratin, att han bek\u00e4mpade byr\u00e5kratin och var en stark f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r demokrati, men att andra krafter satte k\u00e4ppar i hjulen f\u00f6r detta. Kvalificerat nonsens!
\nEnligt AC var inte alls Stalin p\u00e5drivande n\u00e4r det g\u00e4ller terrorn mot verkliga eller p\u00e5hittade politiska motst\u00e5ndare, tv\u00e4rtom f\u00f6rs\u00f6kte han begr\u00e4nsa terrorn (vi \u00e5terkommer till detta).
\nAC p\u00e5st\u00e5r vidare att Stalin var emot personkulten av sig sj\u00e4lv. De skyldiga var andra, Stalin var bara ett \u201doffer\u201d, och kulten \u201dn\u00e5got som han m\u00e5ste underkasta sig f\u00f6r partiets och sovjetmaktens skull\u201d. (s 262)
\nAC h\u00e4vdar dessutom att \u201dLenins testamente\u201d, d\u00e4r Lenin f\u00f6resl\u00e5r att Stalin ska avs\u00e4ttas som partiets generalsekreterare, \u00e4r ett falsarium hopkokat av Lenins fru Krupskaja och Lenins sekreterare. Som st\u00f6d f\u00f6r detta h\u00e4nvisar AC till antisocialisten Kotkin (s 201 och 250), vars \u00f6vergripande syfte \u00e4r att p\u00e5visa kontinuiteten mellan stalinismens f\u00f6rbrytelser och allt som kallas socialism och kommunism. Att ingen under Stalins levnad ifr\u00e5gasatte \u00e4ktheten av \u201dtestamentet\u201d, som han sj\u00e4lv vid flera tillf\u00e4llen citerade och h\u00e4nvisade till, \u00e4r tydligen ov\u00e4sentligt.<\/p>\n

Stalin som teoretiker<\/strong>
\nF\u00f6r marxister \u00e4r marxismen ett verktyg f\u00f6r att analysera verkligheten, en vetenskaplig teori som ska fungera som v\u00e4gledning till handling \u2013 det var just detta som gjorde denna l\u00e4ra \u00f6verl\u00e4gsen andra socialistiska id\u00e9str\u00f6mningar. Det var aldrig tal om att se marxismen som en ideologi som man kunde manipulera f\u00f6r att motivera en viss politik.
\nMen Stalin \u00f6vergav detta syns\u00e4tt \u2013 han b\u00f6rjade anv\u00e4nda \u201dmarxismen-leninismen\u201d f\u00f6r att just ideologiskt motivera politiken.
\nEtt exempel p\u00e5 detta \u00e4r \u201dteorin om socialismen i ett enda land\u201d. I sin analys av kapitalismen hade Marx kommit fram till att socialismen endast kunde fullbordas genom att segra i de viktigaste kapitalistiska l\u00e4nderna. Innan Stalin r\u00e5dde inga meningsskiljaktigheter om detta i den socialistiska r\u00f6relsen.
\nDet vet AC, som skriver att f\u00f6resatsen att \u201dbygga socialismen i ett enda land\u201d var \u201dett oortodoxt grepp\u201d. (s. 52) Han besvarar dock inte fr\u00e5gan om den gamla uppfattningen var felaktig eller inte. I st\u00e4llet smiter han undan genom att p\u00e5st\u00e5 att det faktum att revolutionen bara segrat i Sovjet betydde att man m\u00e5ste \u201dbygga socialismen\u201d i Sovjetunionen, eftersom alternativet var att kapitulera f\u00f6r kapitalismen (s 53). Och l\u00e4ngre fram: \u201dHans [Stalins] paroll om \u2019socialism i ett enda land\u2019 var en ren h\u00e4delse i f\u00f6rh\u00e5llande till ortodox marxism\u201d (s 253), \u00e4ven f\u00f6r Lenin och i stort sett alla andra bolsjevikledare kan vi till\u00e4gga.<\/p>\n

\"\"Hur f\u00f6rklarar AC denna brytning med \u201dortodox marxism\u201d? Jo, han menar att det inte fanns n\u00e5gon annan utv\u00e4g, n\u00e4r man \u201dn\u00e5gra \u00e5r in p\u00e5 1920-talet st\u00e4lldes inf\u00f6r den i teorin om\u00f6jliga uppgiften att bygga socialism i ett enda land\u201d. AC forts\u00e4tter: \u201dMen vad skulle de g\u00f6ra? N\u00e4r den f\u00f6rutsatta v\u00e4rldsrevolutionen uteblev hade bolsjevikerna att v\u00e4lja mellan att ge upp eller att ge sig i kast med det till synes om\u00f6jliga.\u201d (s 253-4)
\nDetta s\u00e4tt att st\u00e4lla fr\u00e5gan \u00e4r demagogiskt, ty ingen av Stalins motst\u00e5ndare i partiet h\u00e4vdade att man skulle ge upp \u2013 alla var \u00f6verens om att man skulle bygga socialismens materiella grundvalar. Det man inte gick med p\u00e5 var att g\u00f6ra socialismen i Sovjet sj\u00e4lvtillr\u00e4cklig, det vill s\u00e4ga l\u00f6sg\u00f6ra den ryska revolutionen fr\u00e5n den socialistiska revolutionen i den utvecklade kapitalistiska v\u00e4rlden. Socialismen kunde slutgiltigt segra enbart som en v\u00e4rldsomfattande social och politisk f\u00f6r\u00e4ndring, vilket innebar att man m\u00e5ste st\u00f6dja revolutioner utanf\u00f6r landets gr\u00e4nser.
\nF\u00f6r \u00f6vrigt har vi ju f\u00e5tt facit: Sovjetunionen gick under \u2013 \u201dsocialismen i ett land\u201d visade sig vara en illusion.<\/p>\n

Kollektiviseringen<\/strong>
\nBeskrivningen av den abrupta och brutala kollektiviseringen 1929-32 i kapitel 11 (\u201dDen andra revolutionen\u201d), inneh\u00e5ller en hel del matnyttigt, men blir \u00e4nd\u00e5 missvisande, eftersom AC inte ifr\u00e5gas\u00e4tter att politiken var korrekt, trots att den ledde till att stora delar av kreatursbest\u00e5ndet f\u00f6rsvann, massrevolter, omfattande f\u00f6rvisningar av \u201dkulaker\u201d (s\u00e5dana som motsatte sig kollektiviseringen) och massv\u00e4lt i viktiga jordbruksomr\u00e5den (s\u00e5som Ukraina och Kazakstan). Han erk\u00e4nner att det gjordes fel och att \u00f6verdrifter f\u00f6rekom, men de skylls p\u00e5 lokal kader, p\u00e5tryckningar fr\u00e5n arbetarna i st\u00e4derna (l\u00e4s: \u201dklasskamp\u201d) och p\u00e5 \u00f6verentusiasm hos ungkommunister som deltog i genomdrivandet av politiken.
\nAC har inte brytt sig om att s\u00e4tta sig in i den alternativa jordbrukspolitik som v\u00e4nsteroppositionen f\u00f6respr\u00e5kade. Inte heller har han tagit del av forskare som Mosh\u00e9 Lewin, vars pionj\u00e4rarbete Russian Peasants and Soviet Power. A Study of Collectivization (1968) borde vara ett standardverk f\u00f6r alla som seri\u00f6st vill tr\u00e4nga in i hur kollektiviseringen motiverades, genomdrevs och genomf\u00f6rdes. AC h\u00e4nvisar i f\u00f6rbig\u00e5ende till den mycket viktige ryska \u201dagrarhistoriska forskningens nestor\u201d Viktor Danilov, men det \u00e4r uppenbart att AC inte tagit del av vad denne skrivit: Danilov \u00e4r utomordentligt kritisk till hur kollektiviseringen genomf\u00f6rdes.<\/p>\n

Utrensningar i arm\u00e9n<\/strong>
\nI maj 1937 arresterades marskalk M. N. Tuchatjevskij och andra h\u00f6ga milit\u00e4rer. De anklagades f\u00f6r f\u00f6rr\u00e4deri och konspiration med Nazityskland, i syfte att st\u00f6rta sovjetregeringen d\u00f6mdes de till d\u00f6den och sk\u00f6ts, allt i hemlighet. D\u00e4refter arresterades ytterligare 980 officerare och efter ett tag hade sammanlagt \u00f6ver 34 000 utrensats. Av dessa kom senare 11 500 att \u00e5terf\u00e5 sina positioner, men majoriteten avr\u00e4ttades eller dog i f\u00e4ngelse. De som r\u00e5kade mest illa ut var de politiska kommissarierna av vilka tusentals miste livet. \"\"
\nAC anser (kapitel 13, \u201dDemokrati och repression\u201d, s 368, 382-83) att anklagelserna mot milit\u00e4rerna var riktiga. F\u00f6r att underbygga detta citerar AC Deutschers Stalin-biografi d\u00e4r denne skriver att \u201dalla icke-stalinistiska versioner\u201d \u00e4r \u00f6verens om att \u201dgeneralerna planerade verkligen en statskupp\u201d. Deutscher sj\u00e4lv presenterar inga bevis, utan spekulerar p\u00e5 basis av rykten som var i svang i slutet av 30-talet och under 40-talet. Alla uppgifter som har kommit fram sedan dess tyder dock p\u00e5 att Deutscher hade fel. Inga bevis p\u00e5 kupplaner har framkommit, vare sig i de nazistiska dokument som er\u00f6vrades under andra v\u00e4rldskrigets slutskede eller i de \u00f6ppnade sovjetiska arkiven.
\nDet enda som AC f\u00f6r \u00f6vrigt har att komma med \u00e4r citat fr\u00e5n Molotov (i samtal med journalisten Felix Tjujev) och Dimitrovs dagbok (anteckningar fr\u00e5n samtal med Stalin), som AC anser s\u00e5 betydelsefulla att han \u00e5terger dem p\u00e5 tv\u00e5 st\u00e4llen (s 383 och 439). Men dessa vittnesm\u00e5l saknar h\u00e4r fullst\u00e4ndigt v\u00e4rde, eftersom de tillh\u00f6rde den inre krets som var ansvarig f\u00f6r att milit\u00e4rerna f\u00e4ngslades och avr\u00e4ttades \u2013 \u00e4r det rimligt att de skulle ha erk\u00e4nt att deras offer var oskyldiga?<\/p>\n

Moskvar\u00e4tteg\u00e5ngarna<\/strong>
\nF\u00f6r att n\u00f6dtorftigt r\u00e4ttf\u00e4rdiga Moskvar\u00e4tteg\u00e5ngarna f\u00f6rs\u00f6ker AC f\u00e5 det till att det konspirerades mot Stalin & Co. Han bygger d\u00e5 fr\u00e4mst p\u00e5 uppgifter om ett \u201doppositionsblock\u201d, h\u00e4mtade fr\u00e5n den franske \u201dtrotskistiske\u201d historikern Pierre Brou\u00e9 (s. 375-379).
\nDet som Pierre Brou\u00e9 hade kommit fram till var att det 1932 fanns en gryende organiserad opposition och att denna kontaktade Trotskij. Dessa kontakter, som snart skulle bryta samman helt, f\u00e5r i AC:s fantasi (med underst\u00f6d av s\u00e5dana som tokstalinisten Grover Furr) mycket olycksb\u00e5dande proportioner. Det kan d\u00e4rf\u00f6r vara p\u00e5 sin plats att titta lite n\u00e4rmare p\u00e5 saken.
\n\u00c5ren 1930-1932 stod Sovjet vid randen till sammanbrott. Tv\u00e5ngskollektiviseringarna hade lett till sv\u00e4lt i vissa regioner och p\u00e5 landsbygden r\u00e5dde n\u00e4stan inb\u00f6rdeskrig. Under dessa omst\u00e4ndigheter b\u00f6rjade gamla oppositionella r\u00f6ra p\u00e5 sig, samtidigt som opposition \u00e4ven v\u00e4xte fram i kretsar som tidigare hade varit trogna Stalin. Kontakter togs mellan oppositionella och sommaren 1932 uppr\u00e4ttade flera av dem (d\u00e4ribland Zinovjev och Kamenev) ett slags \u201dblock\u201d, som i september kontaktade Trotskijs son Sedov i Berlin.
\nDet r\u00f6rde sig inte om \u201dterroristiska kontakter\u201d eller ett \u201dterroristiskt block\u201d, vilket h\u00e4vdades under Moskvar\u00e4tteg\u00e5ngarna, inte heller lyckades man uppr\u00e4tta n\u00e5gon fastare organisation. Det enda som \u00e5stadkoms var att man kom \u00f6verens om informationsutbyte. F\u00f6rmodligen skulle kontakterna ha kunnat utvecklas vidare, men alla s\u00e5dana f\u00f6rhoppningar gick om intet , dels d\u00e4rf\u00f6r att de oppositionella i Sovjetunionen stod under st\u00e4ndig bevakning, men i synnerhet d\u00e4rf\u00f6r att flera av huvudfigurerna r\u00e5kade i klistret redan samma h\u00f6st: Zinovjev och Kamenev utesl\u00f6ts ur kommunistpartiet i oktober, samt arresterades och f\u00f6rvisades kort d\u00e4refter (de sl\u00e4pptes fria sommaren 1933, efter att ha gjort avb\u00f6n, de h\u00f6lls dock under \u00f6vervakning och arresterades p\u00e5 nytt efter Kirov-mordet); en medlem i Smirnovs grupp av trotskister arresterades redan i september 1932, medan Smirnov sj\u00e4lv greps i januari 1933 (och d\u00f6mdes till tio \u00e5rs f\u00e4ngelse).
\nMen h\u00e4r inst\u00e4ller sig en principiell fr\u00e5ga: Vari ligger det brottsliga i att f\u00f6rena sig f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka avs\u00e4tta en regering, i detta fall Stalins? Detta borde v\u00e4l snarast ses som en skyldighet om man anser att den f\u00f6rda politiken \u00e4r gravt felaktig. Det \u00e4r riktigt att Stalin och hans n\u00e4rmaste krets s\u00e5g all opposition som f\u00f6rberedelse f\u00f6r grova brott och agerade i enlighet d\u00e4rmed. Men att samla oppositionella borde vara helt legitimt, och en grundl\u00e4ggande r\u00e4ttighet. Det ins\u00e5g Stalin & Co ocks\u00e5. Det var d\u00e4rf\u00f6r som de beskyllde de oppositionella f\u00f6r att vara terrorister, m\u00f6rdare, agenter f\u00f6r fientliga utl\u00e4ndska makter och liknande f\u00f6r d\u00e4rigenom kunde man hantera dem polisi\u00e4rt i st\u00e4llet f\u00f6r politiskt.
\nN\u00e4r AC anv\u00e4nder blotta existensen av kontakter mellan Trotskij och oppositionella i Sovjet som ett indicium p\u00e5 att anklagelserna i Moskvar\u00e4tteg\u00e5ngarna var riktiga, d\u00e5 g\u00f6r han verkligen en h\u00f6na av en fj\u00e4der. Det finns inga som helst bel\u00e4gg f\u00f6r att det skulle ha r\u00f6rt sig om \u201dterroristiska konspirationer\u201d med utl\u00e4ndska makter. I ett verkligt brottsm\u00e5l skulle detta ha r\u00e4ckt f\u00f6r att l\u00e4gga ned fallet, men AC ger sig inte. Det faktum att det saknades bevis kan ju bero p\u00e5 att alla inblandade var tillr\u00e4ckligt smarta f\u00f6r att g\u00f6ra sig av med allt som kunde tyda p\u00e5 terrorism. Att s\u00e5 kunde vara fallet skulle allts\u00e5 vara tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att d\u00f6ma dem till d\u00f6den?<\/p>\n

AC avslutar sin genomg\u00e5ng med en brasklapp: \u201dOm man betraktar Moskvar\u00e4tteg\u00e5ngarna som ett f\u00f6rebyggande motangrepp blir skeendet begripligt, oavsett hur man st\u00e4ller sig till anklagelsernas och bek\u00e4nnelsernas riktighet.\u201d (s 378)
\nUppenbarligen \u00e4r inte AC beredd att g\u00f6ra g\u00e4llande att de \u00e5talade var skyldiga till det som de anklagades f\u00f6r, det vill s\u00e4ga g\u00e5 i god f\u00f6r att Moskvar\u00e4tteg\u00e5ngarna inte var skenr\u00e4tteg\u00e5ngar. Men \u00e5 andra sidan accepterar han r\u00e4tteg\u00e5ngarna som \u201df\u00f6rebyggande motangrepp\u201d! Minst sagt h\u00e5rresande.
\nAC vill inte f\u00f6rsvara massterrorn under \u00e5ren 1937-38 (som ledde till \u00f6ver 680 000 d\u00f6dsdomar). Men som vanligt vill han friskriva Stalin fr\u00e5n ansvaret:<\/p>\n

”Helt klart \u00e4r dock att det inte var Stalin och politbyr\u00e5n som drev p\u00e5 f\u00f6r den utomr\u00e4ttsliga massaktion som sattes ig\u00e5ng 2 juli 1937 och som utmynnade i den s.k. jezjovsinan, partiledningen var tv\u00e4rtom en tillbakah\u00e5llande kraft och den fortsatte att h\u00e5lla tillbaka\u2026” (s 384)<\/em><\/h4>\n

Historiker som forskat i dessa fr\u00e5gor \u00e4r dock samst\u00e4mmiga. S\u00e5ledes konstaterar Arch Getty och Naumov i f\u00f6rordet till boken The Road to Terror (s. xiii):<\/p>\n

”Vi kan nu se hans [Stalins] fingeravtryck \u00f6verallt i arkiven. Fast\u00e4n han godk\u00e4nde f\u00f6rslag och dokumentutkast fr\u00e5n andra lika ofta som han lanserade sina egna initiativ, spelade han en ledande roll i terrorn.”<\/em><\/h4>\n

I Stalin, Waiting for Hitler (not 35, sid 982) ironiserar Kotkin, en av AC:s favorithistoriker, \u00f6ver f\u00f6rs\u00f6ken att rentv\u00e5 Stalin fr\u00e5n ansvar f\u00f6r terrorn: \u201dUtan att sk\u00e4mmas har [stalinisten] Jurij Zjukov p\u00e5st\u00e5tt att terrorn p\u00e5tvingades en motvillig Stalin av regionala tj\u00e4nstem\u00e4n och gjorde Stalin till ett offer (under tiden kremerades alla som p\u00e5stods ha tvingat honom).\u201d<\/p>\n

Kapitalismens \u00e5teruppr\u00e4ttande<\/strong>
\nDe avslutande kapitlen som behandlar tiden efter Stalins tid fram till Sovjetunionens sammanbrott (kapitlen 17-20), \u00e4r bokens intressantaste, inte d\u00e4rf\u00f6r att man alltid \u00e4r beredd att h\u00e5lla med vad som s\u00e4gs (och inte s\u00e4gs), utan d\u00e4rf\u00f6r att AC h\u00e4r inte \u00e4r lika h\u00e4mmad av den sj\u00e4lvp\u00e5tagna tv\u00e5ngstr\u00f6ja som \u00e4r s\u00e5 tydlig i resten av boken och som yttrar sig i att han st\u00e4ndigt f\u00f6rs\u00f6ker hitta argument f\u00f6r att f\u00f6rsvara i synnerhet Stalin.
\nHuvudinriktningen i de avslutande kapitlen \u00e4r att visa hur Sovjet alltmer byr\u00e5kratiserades och stagnerade ekonomiskt. D\u00e4rvid tillf\u00f6r AC pusselbitar som beh\u00f6vs f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 utvecklingen.
\nMen tyv\u00e4rr blir det inte s\u00e5 mycket mer \u00e4n just spridda pusselbitar, fragment av verkligheten, som inte bildar ett komplett pussel, eftersom han saknar viktiga pusselbitar. Detta beror \u00e5terigen p\u00e5 att AC inte vill ifr\u00e5gas\u00e4tta Stalinepoken, ty det \u00e4r d\u00e4r r\u00f6tterna till den senare utvecklingen st\u00e5r att finna.
\nRedan i bokens f\u00f6rsta kapitel (s 15) avvisar AC \u201duppfattningen att n\u00e5gon form av kapitalism \u00e5terinf\u00f6rdes i Sovjetunionen redan under 1960-talet\u201d, och sl\u00e5r fast att \u201dden mogna socialismen var stagnerande, byr\u00e5kratiserad och korrupt, men den utgjorde fortfarande en utmaning mot kapitalismen, om \u00e4n alltmer impotent\u201d. Helt riktigt, \u00e4ven om beteckningen \u201dmogen socialism\u201d \u00e4r missvisande. Som en konsekvens av detta f\u00f6rkastar AC den stolliga maoistiska \u201dteorin\u201d enligt vilken Chrusjtjov 1956 \u00e5teruppr\u00e4ttade kapitalismen genom en statskupp (s. 509), en teori som KP:s f\u00f6reg\u00e5ngare KFml, KFml(r) och KPml(r) en g\u00e5ng i tiden stod bakom.
\nVarf\u00f6r gick det d\u00e5 \u00e5t skogen? Varf\u00f6r slutade det med kapitalismens \u00e5teruppr\u00e4ttande? Detta \u00e4r den viktigaste fr\u00e5gan att besvara om man vill kunna dra \u201davg\u00f6rande l\u00e4rdomar f\u00f6r dagens och framtidens revolution\u00e4ra arbetarr\u00f6relse\u201d. Och f\u00f6r att kunna g\u00f6ra det m\u00e5ste man, som AC sj\u00e4lv skriver, \u201dblottl\u00e4gga de krafter som verkar i den historiska processen\u201d (s 603), men det misslyckas han med.
\nAC n\u00e4mner omst\u00e4ndigheter som fr\u00e5n allra f\u00f6rsta b\u00f6rjan f\u00f6rsv\u00e5rade det socialistiska uppbygget. Han n\u00e4mner ocks\u00e5 misstag som begicks under Stalin-epoken \u2013 de flesta skylls dock p\u00e5 andra \u00e4n Stalin. F\u00f6r AC var politiken under Stalin-epoken i det stora hela korrekt, medan den i sj\u00e4lva verket underminerade det socialistiska uppbygget.<\/p>\n

AC framst\u00e4ller Stalin som en garant f\u00f6r socialismen av enorm betydelse: Stalin fungerade som proppen som (med repressiva medel) h\u00f6ll kvar anden (=byr\u00e5kratin) i flaskan. N\u00e4r Stalin dog och \u201ddet repressiva trycket l\u00e4ttade exploderade sjukdomen\u201d (s 623) och byr\u00e5kratin kunde p\u00e5b\u00f6rja sin frig\u00f6relse som n\u00e5gra \u00e5rtionden senare skulle leda till \u201dkontrarevolution ovanifr\u00e5n\u201d.
\n\"\"Enligt AC fanns vid Stalins d\u00f6d inte n\u00e5gon i h\u00f6gsta partiledningen som kunde f\u00f6rhindra den utvecklingen: Chrusjtjov, Malenkov, Molotov, Kaganovitj \u2026 alla var inkompetenta. (s. 494ff) M\u00e5 s\u00e5 vara! Men: Hur kan det komma sig att det var s\u00e5 tunt med revolution\u00e4rer, trots att man byggt socialismen i \u00f6ver 35 \u00e5r?
\nInte nog med det, \u00e4nnu absurdare \u00e4r uppfattningen att socialismens framtid \u2013 i ett land d\u00e4r arbetarklassen skulle ha makten \u2013 kunde vara s\u00e5 till den grad beroende av en liten klick i kommunistpartiets h\u00f6gsta ledning. Om det nu var s\u00e5, d\u00e5 borde AC st\u00e4lla sig fr\u00e5gan om socialismen \u00f6verhuvudtaget \u00e4r m\u00f6jlig: \u00c4r socialismen verkligen s\u00e5 sk\u00f6r att den beror p\u00e5 en liten klicks g\u00f6randen och l\u00e5tanden? Naturligtvis inte! Redan detta visar att Stalins variant av \u201dsocialism\u201d var missbildad.
\nStalinepoken \u00e5stadkom f\u00f6rvisso snabb ekonomisk tillv\u00e4xt, h\u00f6jd levnadsstandard med mera, men ocks\u00e5 en social skiktning (med stora l\u00f6neskillnader), h\u00e5rd politisk diktatur, arbetsl\u00e4ger \u2026. Detta mots\u00e4gelsefulla samh\u00e4lle beskriver Trotskij utf\u00f6rligt i Den f\u00f6rr\u00e5dda revolutionen.
\nAC kan givetvis kontra med att det trots allt dr\u00f6jde ytterligare drygt 35 \u00e5r innan Sovjetunionen (och hela \u00d6stblocket) fullst\u00e4ndigt br\u00f6t samman, men det \u00e4r ett d\u00e5ligt argument, inte minst d\u00e4rf\u00f6r att i stort sett alla \u201dsocialistiska\u201d l\u00e4nder uppvisat en liknande utveckling.
\nI Kina \u00e5teruppr\u00e4ttades kapitalismen med kommunistpartiet fortfarande vid makten, och i Albanien f\u00f6ll den kommunistiska regimen 1992, bara sju \u00e5r efter det att den stenh\u00e5rde stalinisten Enver Hoxha d\u00f6tt. Det enda land d\u00e4r socialismens id\u00e9 fortfarande lever (under sv\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden) \u00e4r Kuba, det minst stalinistiska av \u201drealsocialismens l\u00e4nder\u201d (om nu inte AC vill dras en lans f\u00f6r Nordkorea, som n\u00e4rmast liknar en arvsmonarki). Borde inte ocks\u00e5 det fungera som en tankest\u00e4llare?<\/p>\n

Vilken blir d\u00e5 slutsatsen av AC:s resonemang? Den logiska slutsatsen blir att det enda som kunde ha r\u00e4ddat socialismen var om Stalin ersatts av en diktator av den egna kalibern, som med stenh\u00e5rda nypor sett till att sopa undan alla vacklande och inkompetenta opportunister och karri\u00e4rister! Detta \u00e4r kvalificerat nonsens. Socialismen kan aldrig byggas p\u00e5 det s\u00e4ttet.
\nOm man inte fullst\u00e4ndigt ska kapitulera f\u00f6r konspirationst\u00e4nkande eller dra slutsatsen att socialismen \u00e4r om\u00f6jlig, d\u00e5 m\u00e5ste orsakerna st\u00e5 att finna i hur det sovjetiska samh\u00e4llet utvecklades efter 1917. Det vill s\u00e4ga det handlar om att finna de objektiva och subjektiva faktorer som undergr\u00e4vde revolutionen och till slut ledde till sammanbrottet. Och detta betyder att man utan skygglappar m\u00e5ste studera det samh\u00e4lle som tog form under stalinepoken, skingra de ideologiska dimrid\u00e5erna och fril\u00e4gga det verkliga skeendet. Endast s\u00e5 kan man l\u00e4ra av historien och f\u00e5 en f\u00f6rst\u00e5else varf\u00f6r det gick \u00e5t skogen.
\nAtt reda ut dessa fr\u00e5gor \u00e4r ocks\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att g\u00f6ra socialismen och kommunismens id\u00e9 trov\u00e4rdig, ty stalinismens partidiktatur, massterror, censur, historief\u00f6rfalskning och s\u00e5 vidare, har skadat socialismens och kommunismens sak p\u00e5 ett mycket genomgripande s\u00e4tt. Om man idag vill bygga en revolution\u00e4r socialistisk r\u00f6relse, d\u00e5 m\u00e5ste denna kr\u00e4ftsvulst opereras bort. Att, som \u201cnystalinister\u201d, h\u00e4vda att man m\u00e5ste f\u00f6rsvara Stalin eftersom \u201dreaktion\u00e4rernas hets mot Stalin anv\u00e4nds f\u00f6r att bek\u00e4mpa socialismen\u201d, \u00e4r inte h\u00e5llbart. M\u00e5nga av de brott som tillskrivs stalinismen har faktiskt intr\u00e4ffat och det \u00e4r bara dumt att f\u00f6rs\u00f6ka bortf\u00f6rklara dem. Det \u00e4r enbart om vi kan analysera det skedda, f\u00f6rklara hur det kunde ske och hur det kan undvikas i framtiden, som vi kan utarbeta en revolution\u00e4r strategi och taktik som leder fram\u00e5t.
\nTyv\u00e4rr misslyckas AC med att bidra till att reda ut de fr\u00e5gor som kr\u00e4vs f\u00f6r att socialismens och kommunismens id\u00e9 ska kunna bli trov\u00e4rdig. <<<\/p>\n

Martin Fahlgren ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion.Han driver sajten www.marxistarkiv.se<\/a><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ur nr 1-2\/2019 Stalins v\u00e4rld Synen p\u00e5 utvecklingen i Sovjetunionen har varit en stridsfr\u00e5ga inom den svenska v\u00e4nstern, inte minst under 70-talet d\u00e5 detta ofta var en definierande fr\u00e5ga f\u00f6r skilda partibildningar. Men hur \u00e4r l\u00e4get idag n\u00e4r krutr\u00f6ken \u2013 … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[9,1,5,15],"tags":[939,942,946,937,941,951,944,943,936,938,940,61,63,945],"class_list":["post-2352","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-historia","category-okategoriserade","category-politik","category-socialism-politik","tag-arch-getty","tag-brest-litovsk","tag-chrusjtjov","tag-deutscher","tag-karl-schlogel","tag-kommunistiska-partiet-kp","tag-krupskaja","tag-lenins-testamente","tag-moskvarattegangarna","tag-resa-in-i-det-okanda","tag-sheila-fitzpatrick","tag-stalin","tag-trotskij","tag-tuchatjevskij"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/sRzA9-2352","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2352","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2352"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2352\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2381,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2352\/revisions\/2381"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2352"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2352"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2352"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}