![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/Ellen_Meiksins_Wood-243x300.jpg\")
En introduktion till Ellen Meiksins Woods t\u00e4nkande<\/h2>\nDemokrater och antidemokrater under antiken var inte \u00f6verens om mycket, men det stod helt klart f\u00f6r b\u00e5da parter att den atenska demokratin och demokrati i allm\u00e4nhet symboliserade den arbetande majoritetens klassmakt. F\u00f6r atenarna hade d\u00e4rf\u00f6r det vi kallar demokrati idag – d\u00e4r ett f\u00e5tal rikas makt inte l\u00e4ngre \u00e4r of\u00f6renligt med definitionen av demokrati – i sj\u00e4lva verket varit en antidemokratisk styrelseform. F\u00f6r att kunna begripligg\u00f6ra den process genom vilken den moderna demokratin f\u00f6rpassades till en rent politisk sf\u00e4r, samtidigt som den ekonomiska makten l\u00e4mnades intakt, menar Ellen Meiksins Wood att vi m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 kapitalismens s\u00e4rskilda form av egendomsrelationer. I den fj\u00e4rde delen av R\u00f6da rummets serie \u00f6ver samtida marxistiska aktivister och teoretiker introducerar Carl Wil\u00e9n Woods f\u00f6rfattarskap, med ett s\u00e4rskilt fokus p\u00e5 fr\u00e5gan om skillnaden mellan den antika och den moderna demokratin.<\/strong><\/p>\n Ellen Meiksins Wood (1942\u20132016) f\u00f6ddes i New York 1942, ett \u00e5r efter att hennes lettiska f\u00f6r\u00e4ldrar \u2013 som var aktiva i Allm\u00e4nna judiska arbetarf\u00f6rbundet f\u00f6r Litauen, Polen och Ryssland (Der Bund) \u2013 hade tvingats p\u00e5 flykt och hamnat i USA.1 Hon disputerade i statsvetenskap 1970 vid University of California och kom sedan att publicera m\u00e4ngder av artiklar (varav ett dussintal verkligt inflytelserika), ett tiotal b\u00f6cker i eget namn och ytterligare tv\u00e5 samskrivna. Mellan 1984 och 1993 var hon medlem i redaktionskommitt\u00e9n f\u00f6r New Left Review. Mellan 1997 och 2000 var hon en av redakt\u00f6rerna f\u00f6r Monthly Review. N\u00e4r Wood gick bort 2016 beskrevs hon av hennes n\u00e4ra v\u00e4n och intellektuella meningsfr\u00e4nde Robert Brenner \u00a8som \u201den socialist engagerad i arbetarklassens egen frig\u00f6relse.\u201d Hon hade, lade Brenner till, \u201dvarit mer \u00e4n n\u00f6jd med att bli ih\u00e5gkommen p\u00e5 det viset\u201d. Arbetarklassens frig\u00f6relse<\/strong> Wood demonstrerar hur detta argument \u00e4r en f\u00f6ljd av Louis Althussers t\u00e4nkande i synnerhet och eurokommunism och v\u00e4nsterpopulism i allm\u00e4nhet, samt hur det bygger p\u00e5 ett enkelt felslut. Bara f\u00f6r att f\u00f6rh\u00e5llandet mellan klass och klassmedvetande inte \u00e4r ett rent, direkt och enkelriktat orsaksf\u00f6rh\u00e5llande inneb\u00e4r det inte att det inte existerar n\u00e5got f\u00f6rh\u00e5llande \u00f6verhuvudtaget. Utan f\u00f6rest\u00e4llningen om ett okomplicerat orsakssamband mellan ekonomi och politik hade Laclau och Mouffes slutsats om absolut skillnad varit meningsl\u00f6s. Och den som letar efter n\u00e5gon som f\u00f6rsvarar en s\u00e5 pass reduktionistisk analys f\u00e5r s\u00f6ka l\u00e4nge.<\/p>\n Wood identifierar \u00e4ven hur den postmarxistiska populismen f\u00e5r strategiska konsekvenser. Om det inte existerar n\u00e5gra som helst relationer mellan klass och klassmedvetande f\u00f6ljer att olika sociala grupper inte kan vara intresserade av olika former av politik. Det \u00e4r allts\u00e5 en ren slump om den rikaste procenten st\u00f6djer en kapitalv\u00e4nlig politik. Mobilisering blir blott och bart en fr\u00e5ga om att \u00f6vertyga s\u00e5 m\u00e5nga som m\u00f6jligt om att socialismen \u00e4r \u201den b\u00e4ttre id\u00e9\u201d \u00e4n \u00f6vriga alternativ. S\u00e5 har naturligtvis liberaler alltid f\u00f6rest\u00e4llt sig att politik fungerar. Wood visar hur postmarxismen rentav landar i den vulg\u00e4rliberala f\u00f6rest\u00e4llningen om en enkel skillnad mellan ett f\u00e5tal r\u00e4tt\u00e4nkande mission\u00e4rer \u00e5 ena sidan och en oupplyst p\u00f6bel som ska \u00f6vertygas \u00e5 andra sidan.<\/p>\n Det \u00e4r viktigt att p\u00e5peka att Woods intervention inte bara var av akademiskt eller teoretiskt v\u00e4rde. Tv\u00e4rtom hade Laclau och Mouffes projekt \u2013 precis som \u00f6vriga former av \u201cpostt\u00e4nkande\u201d som v\u00e4xte fram som svampar ur jorden under den h\u00e4r tiden \u2013 medvind under 1980-talet. Woods bok publicerades i k\u00f6lvattnet av den stora gruvstrejken 1984\u20131985, d\u00e4r Margaret Thatcher gick segrande ur striden. Socialdemokratiska partier lanserade i flera l\u00e4nder \u201dden tredje v\u00e4gens politik\u201d och nedprioriterade sin roll som arbetarpartier. Den som i det l\u00e4get var villig att deklarera att klass saknade betydelse mottogs naturligtvis v\u00e4l i det politiska etablissemanget. F\u00f6r de som var skeptiska inf\u00f6r alla de \u201dompr\u00f6vningar\u201d som forna marxister \u00e4gnade sig \u00e5t vid den h\u00e4r tiden blev Woods bok viktig.<\/p>\n Woods polemik mot postmarxismen \u00e4r allts\u00e5 teoretiskt och politisk angel\u00e4gen samtidigt. Den enkla f\u00f6rklaringen till denna enhet mellan teori och praktik \u00e4r att hon aldrig f\u00f6rlorade det grundl\u00e4ggande m\u00e5let ur sikte: arbetarklassens frig\u00f6relse m\u00e5ste vara dess eget verk. Denna \u00f6vertygelse \u00e5terspeglas ocks\u00e5 i andra inflytelserika interventioner, som i kritiken av begreppen civilsamh\u00e4lle och globalisering. Uppdelning av ekonomi och politik under kapitalismen<\/strong> Woods utg\u00e5ngspunkt \u00e4r att allt fler marxister vid den h\u00e4r tiden hade b\u00f6rjat omfamna och till och med f\u00f6rdjupa den rigida uppdelningen mellan ekonomi och politik, som har tj\u00e4nat borgerlig ideologi s\u00e5 v\u00e4l alltsedan de klassiska ekonomerna \u201duppt\u00e4ckte\u201d ekonomin som ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt apolitiskt objekt. P\u00e5 s\u00e5 vis tappade marxismen bort sin i grund och botten politiska sj\u00e4l. Woods kritiska utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r henne emellertid inte till den motsatta sidan d\u00e4r det fanns andra marxister som s\u00e5g uppdelningen mellan ekonomi och politik som blott ett teoretiskt eller intellektuellt problem, eller i v\u00e4rsta fall som en illusion. Ist\u00e4llet argumenterar hon f\u00f6r att den begreppsliga uppdelningen \u00e4r rotad i en historisk verklighet som \u00e4r specifik f\u00f6r kapitalismen och som har varit ett stort hinder f\u00f6r arbetarr\u00f6relsen – genom vilken r\u00f6relsen har tenderat att splittras i en ekonomisk och en politisk gren. Att uppfatta uppdelningen mellan ekonomi och politik som falsk \u00e4r allts\u00e5 bara ett sn\u00e4ppet mindre allvarligt fel \u00e4n att omfamna denna f\u00f6rest\u00e4llning okritiskt. Woods syfte med sin artikel och efterkommande f\u00f6rdjupande unders\u00f6kningar av uppdelningen mellan ekonomi och politik \u00e4r att bidra med praktiskt anv\u00e4ndbar teoretisk kunskap, genom att st\u00e4lla fr\u00e5gan om hur det kommer sig kapitalismen framtr\u00e4der som ett system med en ekonomisk och en politisk sf\u00e4r.<\/p>\n Till sin hj\u00e4lp tar hon Robert Brenners arbeten om kapitalismens ursprung. Brenner \u00e4r historiker och har behandlat fr\u00e5gan om \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n feodalism till kapitalism. I sina unders\u00f6kningar har han fr\u00e4mst v\u00e4nt sig mot tv\u00e5 alternativa f\u00f6rklaringsmodeller. Den f\u00f6rsta modellen kallar han sekul\u00e4r malthusianism, d\u00e4r kapitalismens ursprung f\u00f6rklaras som en effekt av befolkningsutvecklingens l\u00e5ngsiktiga cykler. Den andra modellen kallar han kommersialiseringsmodellen, d\u00e4r marknadens och handelns utbredning blir den viktigaste f\u00f6rklaringen till kapitalismens uppkomst. I en f\u00f6rdjupning av denna kritik har Brenner myntat uttrycket nysmithiansk marxism som ett epitet f\u00f6r marxister som, i likhet med Immanuel Wallerstein, likst\u00e4ller marknadsutbyte f\u00f6r vinstmaximering p\u00e5 ett transnationellt plan med kapitalism.<\/p>\n Ett problem med dessa b\u00e5da perspektiv \u00e4r enligt Brenner att inget av dem kan f\u00f6rklara hur samma orsaker \u2013 demografiska m\u00f6nster i den ena modellen och deltagandet i gemensamma handelsn\u00e4tverk i den andra \u2013 kan ge upphov till olika effekter i olika l\u00e4nder, med konsekvenser inte bara f\u00f6r inkomstf\u00f6rdelningen utan \u00e4ven f\u00f6r den l\u00e5ngsiktiga ekonomiska tillv\u00e4xten och produktivkrafternas utveckling. Brenner argumenterar i st\u00e4llet f\u00f6r att den avg\u00f6rande faktorn \u00e4r den specifika karakt\u00e4ren hos de sociala egendomsrelationerna, som skapar olika effekter i olika sammanhang. Endast i England tvingade den dominerande formen av egendomsrelation de viktigaste ekonomiska akt\u00f6rerna \u2013 jord\u00e4garna (ofta aristokrater) och b\u00f6nderna \u2013 att skapa kostnadseffektiva och konkurrenskraftiga villkor som ledde till effektivisering av produktionen, specialisering, vinstackumulering och innovationer. Anledningen till detta var enligt Brenner att jord\u00e4garna i England saknade direkt \u201dutomekonomisk\u201d makt som kunde anv\u00e4ndas f\u00f6r exploatering och att b\u00f6nderna i allt st\u00f6rre utstr\u00e4ckning hade blivit beroende av marknaden f\u00f6r sin utkomst. Eftersom b\u00f6nderna hade blivit fr\u00e5ntagna sina produktions- och existensmedel, och eftersom den exploaterande klassen i England var svagare \u00e4n p\u00e5 andra platser och i h\u00f6g grad saknade direkta m\u00f6jligheter att anv\u00e4nda \u00f6ppet tv\u00e5ng och statens resurser, h\u00e4nvisades dessa nya klasser \u2013 arbetarna och kapitalisterna \u2013 till konkurrens, s\u00e5v\u00e4l inom sin egen klass som klasserna emellan. Utan dessa ekonomiska mekanismer hade det inte funnits tvingande incitament till innovationer och kapitalismen systematiska tillv\u00e4xt.<\/p>\n Redan i den n\u00e4mnda artikeln fr\u00e5n 1981 och i senare arbeten utvecklar Wood Brenners historiska unders\u00f6kningar. Inte minst renodlar hon de teoretiska och strategiska insikter som kan vinnas utifr\u00e5n denna analys. I grund och botten handlar det om att kapitalismen \u00e4r ett system d\u00e4r till\u00e4gnelse inte \u00e4r direkt beroende av r\u00e4ttslig och politisk oj\u00e4mlikhet. \u00c4ven om den politiska sf\u00e4ren i sista instans \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r att egendomsr\u00e4tten ska kunna uppr\u00e4tth\u00e5llas inneb\u00e4r detta oberoende att kapitalet kan n\u00f6ja sig med att tillgodog\u00f6ra sig merarbete i den ekonomiska sf\u00e4ren med hj\u00e4lp av ekonomiska p\u00e5tryckningsmedel. F\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att dessa ekonomiska medel ska vara effektiva \u00e4r arbetskraftens dubbla frig\u00f6relse som Marx beskriver i ironiska termer i Kapitalet: arbetarens m\u00f6jlighet att fritt ing\u00e5 kontrakt med vilken kapitalist som helst samt frihet fr\u00e5n \u00e4gandet av och tillg\u00e5ngen till produktionsmedel, vilket i annat fall hade inneburit att hon inte hade varit fri att st\u00e4lla sitt arbete till marknadens f\u00f6rfogande. Kapitalismen skiljer sig allts\u00e5 fr\u00e5n icke-kapitalistiska produktionss\u00e4tt, som har varit direkt beroende av utomekonomiska former av till\u00e4gnelse av \u00f6verskott genom \u00f6ppet tv\u00e5ng, traditionella beroendef\u00f6rh\u00e5llanden och plikter \u2013 med mera \u2013 som s\u00e5g olika ut beroende p\u00e5 politisk och r\u00e4ttslig status. I dessa sammanhang \u00e4r egendom i en direkt mening \u201dpolitiskt konstituerad\u201d och merarbete har \u00f6verf\u00f6rts till en privat h\u00e4rskare (private lord) eller stat genom skatt, dagsverken, arrende eller andra tj\u00e4nster \u2013 institutioner som i sista hand uppr\u00e4tth\u00f6lls med hot om och bruk av v\u00e5ld. Med andra ord hade en uppdelning mellan ekonomi och politik varit obegriplig i de icke-kapitalistiska samh\u00e4llsordningarna. Under kapitalismen \u201dv\u00e4ljer\u201d arbetaren att s\u00e4lja sin arbetskraft till vem hon vill och ingen utesluts p\u00e5 f\u00f6rhand fr\u00e5n m\u00f6jligheten att \u00e4ga. Detta inneb\u00e4r att politisk och r\u00e4ttslig status inte har n\u00e5gon direkt inverkan p\u00e5 ekonomiska f\u00f6rh\u00e5llanden och vice versa.<\/p>\n Den atenska bondemedborgaren<\/strong> Vid det h\u00e4r laget \u00e4r det s\u00e4kert n\u00e5gon som fr\u00e5gar sig om det \u00e4r rimligt att kalla den atenska demokratin f\u00f6r demokrati \u00f6verhuvudtaget samtidigt som s\u00e5v\u00e4l slavar och utl\u00e4nningar som kvinnor exkluderades fr\u00e5n isegoria. \u201dAten var en demokrati\u201d, skriver Wood som svar p\u00e5 denna inv\u00e4ndning, \u201di den meningen \u2013 och bara i den meningen \u2013 som grekerna sj\u00e4lva f\u00f6rstod denna term, som de sj\u00e4lva hade uppfunnit. Den hade att g\u00f6ra med demos makt, inte bara som en politisk kategori utan som en social: de fattiga och vanliga m\u00e4nniskorna.\u201d Enligt Wood \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r Aristoteles helt r\u00e4tt ute n\u00e4r han erbjuder n\u00e5got i den moderna m\u00e4nniskans \u00f6gon s\u00e5 ovanligt som en klassdefinition av demokratin, s\u00e5som den skiljer sig fr\u00e5n oligarkin: \u201ddet som skiljer demokrati fr\u00e5n oligarki\u201d, skriver Aristoteles i Politiken, \u201d\u00e4r fattigdom respektive rikedom, och d\u00e4r maktut\u00f6vning beror p\u00e5 f\u00f6rm\u00f6genhet, vare sig de f\u00f6rm\u00f6gna \u00e4r f\u00e5 eller flera, d\u00e4r \u00e4r statsskicket med n\u00f6dv\u00e4ndighet en oligarki … och d\u00e4r de medell\u00f6sa best\u00e4mmer \u00e4r det demokrati.\u201d.<\/p>\n Maktens r\u00f6tter i fattigdom eller rikedom \u00e4r med andra ord det grundl\u00e4ggande kriteriet f\u00f6r om vi har med en oligarki eller demokrati att g\u00f6ra, enligt Aristoteles definition. F\u00f6r Wood var Aten en demokrati i den meningen att arbete och medborgarskap f\u00f6renades i klassmakt. Demos bestod av en arbetande majoritet som h\u00e4rskade.<\/p>\n Det \u00e4r p\u00e5 den h\u00e4r v\u00e4gen som Woods tolkning av den atenska demokratin krockar med den vedertagna bilden av den atenska demokratin. Wood anklagar inte bara k\u00e4nda marxistiska analyser av Perry Andersons och Geoffrey Ernest Maurice de\u00a0 Ste.\u00a0 Croix f\u00f6r att acceptera vad hon kallar f\u00f6r \u201dmyten om den overksamma arbetaren\u201d, utan \u00e4ven s\u00e5 pass olika teoretiker som Adam Smith, G.W.F. Hegel, John Gillies, William Mitford, vid sidan av Friedrich Engels och Karl Marx sj\u00e4lva. Wood v\u00e4nder sig mot samtliga som hon kritiserar f\u00f6r att ha misslyckats med att f\u00e5 syn p\u00e5 bondemedborgarens helt unika egenskaper. Anledningen till denna blindhet st\u00e5r att finna i det faktum att de har tillskrivit det atenska slaveriet en s\u00e4rskild status, vilket har resulterat i att man har frammanat en bild av atenarna som en overksam massa som utnyttjar slavar.<\/p>\n Det v\u00e4stenliga med den atenska demokratin var allts\u00e5 enligt Wood att majoriteten av medborgarna var b\u00f6nder som sj\u00e4lva \u00e4gde sina produktionsmedel. D\u00e4rf\u00f6r var de inte beroende av att s\u00e4lja sitt arbete f\u00f6r sin \u00f6verlevnad. Dessutom innebar det demokratiska medborgarskapet i Aten att sm\u00e5skaliga producenter i stor utstr\u00e4ckning skyddades fr\u00e5n utomekonomiska hot om till\u00e4gnelse fr\u00e5n \u00f6verordnade klasser, vilket de arbetande klasserna i normalfallet har varit utsatta f\u00f6r i andra icke-kapitalistiska samh\u00e4llen, samtidigt som medborgarskapet faktiskt reducerade den socioekonomiska oj\u00e4mlikheten. Detta betydde i sin tur att en f\u00f6r\u00e4ndring av medborgarskapets politiska status i en direkt mening \u00e4ven hade ber\u00f6rt klassrelationer. Den atenska demokratin var substantiell snarare \u00e4n formell. Om medborgarskapet hade vidgats till att inkludera slavar och kvinnor (politisk f\u00f6r\u00e4ndring) hade resultatet varit ingenting mindre \u00e4n en social revolution (ekonomisk f\u00f6r\u00e4ndring).<\/p>\n Den moderna demokratins begr\u00e4nsningar<\/strong> Det \u00e4r enligt Wood mot den h\u00e4r bakgrunden som den o\u00f6vertr\u00e4ffade utbredningen av fri- och r\u00e4ttigheter som pr\u00e4glar demokratin i kapitalismen ska f\u00f6rst\u00e5s. \u00c4ven om denna var ett resultat av politisk handling underifr\u00e5n hade den knappast blivit lika framg\u00e5ngsrik om inte j\u00e4mlikheten och friheten hade isolerats och abstraherats fr\u00e5n makt- och egendomsrelationer p\u00e5 ett s\u00e4tt som l\u00e4mnade den ekonomiska makten intakt. Med andra ord: den moderna s\u00e5v\u00e4l som den atenska demokratin k\u00e4nnetecknas av att den ur\u00e5ldriga uppdelningen mellan producenter och h\u00e4rskare har uppl\u00f6sts. Men efter en mer \u00e4n tv\u00e5 tusen \u00e5r l\u00e5ng v\u00e4ntan gjorde den \u201darbetande multituden\u201d till slut entr\u00e9 i medborgarskapets gemenskap i den kapitalistiska demokratin som \u201den samling isolerade individer\u201d utan \u201degendom och avskalad alla gemensamma solidariteter.\u201d Woods slutsats \u00e4r att det f\u00f6rvisso \u00e4r sant att den moderna demokratin, som den antika, \u00e4r ett system inom vilken m\u00e4nniskor \u00e4r medborgare oberoende av status eller klass. Men om klass inte g\u00f6r n\u00e5gon (r\u00e4ttslig) skillnad f\u00f6r medborgarskap i n\u00e5got av fallen \u00e4r \u00e4ven det omv\u00e4nda sant i den moderna demokratin: medborgarskap g\u00f6r marginell skillnad i f\u00f6rh\u00e5llande till klass.<\/p>\n P\u00e5 det h\u00e4r viset synligg\u00f6rs demokratins v\u00e4sen i det atenska och det kapitalistiska sammanhanget samtidigt: medborgarskap som l\u00e4mnar klassrelationer or\u00f6rda var inte (och kunde inte vara) fallet i den atenska demokratin, eftersom politiska r\u00e4ttigheter hade l\u00e5ngtg\u00e5ende konsekvenser f\u00f6r relationen mellan rik och fattig, p\u00e5 grund av att till\u00e4gnelse var ett resultat av politisk och r\u00e4ttslig status och makt. Och omv\u00e4nt: herre och dr\u00e4ng i det feodala systemet hade inte kunnat vara r\u00e4ttsliga och politiska j\u00e4mlikar utan att detta system hade underminerats. I b\u00e5da fallen utgjorde likhet (medborgare) och skillnad (icke-medborgare) egendomsrelationernas substans och grund, vilket innebar att n\u00e5got s\u00e5dant som \u201dformell\u201d demokrati hade varit obegripligt. J\u00e4mlikhet mellan herre och dr\u00e4ng hade varit synonymt med grundl\u00e4ggande revolution\u00e4ra f\u00f6r\u00e4ndringar.<\/p>\n Under kapitalismen r\u00e5der helt andra villkor. Skomakarens och smedens medborgarskap har inte inneburit en social revolution. Demokratin i kapitalismen \u00e4r inte of\u00f6renlig med ett f\u00e5tal rikas makt. Den moderna demokratin utg\u00f6r i den meningen ingenting mindre \u00e4n en antidemokratisk revolution mot den demokratiska principen om isegoria, den fattiga majoritetens politiska deltagande och klassmakt. Woods slutsats \u00e4r att de kapitalistiska egendomsrelationernas ofrihet och oj\u00e4mlikhet inte b\u00f6r ses som perversioner utan som f\u00f6rverkligandet av de former av frihet och j\u00e4mlikhet som impliceras av varuutbytet i kapitalismen. I en grundl\u00e4ggande mening \u00e4r allts\u00e5 frihet och j\u00e4mlikhet i kapitalismen tomma.<\/p>\n Att missta fr\u00e5gan om medborgarskap, exkludering och inkludering f\u00f6r v\u00e5r tids centrala fr\u00e5gor inneb\u00e4r enligt Wood att \u00e4rva ett problem fr\u00e5n en svunnen tid som pr\u00e4glades av att politiska privilegier hade omedelbara ekonomiska effekter. Upptagenheten vid inkludering och exkludering under kapitalismen leder till en politisk strategi som aldrig kommer att kunna hindra att demokratin \u00e4r f\u00f6renlig med f\u00e5talets styre. P\u00e5 sin h\u00f6jd leder den \u2013 vilket f\u00f6rvisso inte alls \u00e4r ovanligt bland v\u00e5r tids sj\u00e4lvutn\u00e4mnda \u201dradikala\u201d politiska filosofer \u2013 till ett s\u00f6kande efter marginella och utsatta grupper som b\u00f6r inkluderas. Och n\u00e4r marginalitet, utsatthet eller s\u00e5rbarhet st\u00e4lls i centrum som synonymt med radikal politik upph\u00f6js of\u00f6rm\u00e5ga till ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l, ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6k att bygga allianser inom den stora och centrala majoritet som arbetar betraktas som det viktigaste problemet att l\u00f6sa. Det \u00e4r endast denna majoritet, som just i kraft av att utg\u00f6ra en majoritet med kapaciteten att f\u00e5 kapitalets sj\u00e4lvf\u00f6rmerande r\u00f6relse att stanna upp, kan skapa en ordning d\u00e4r den arbetande majoriteten ocks\u00e5 deltar i politiken p\u00e5 ett substantiellt s\u00e4tt.<\/p>\n Avslutande anm\u00e4rkningar<\/strong> Vad som dock inte har skapat n\u00e5gon st\u00f6rre debatt \u00e4r slutsatsen att den moderna friheten och j\u00e4mlikheten inte perverteras och oskadligg\u00f6rs av den utbredda oj\u00e4mlikheten som existerar i kapitalismen utan tv\u00e4rtom utg\u00f6r de kapitalistiska egendomsrelationernas f\u00f6rverkligande. Wood n\u00e4mner f\u00f6rvisso \u00e4ven att \u201dborgerlig frihet och j\u00e4mlikhet representerar ett framsteg j\u00e4mf\u00f6rt med f\u00f6reg\u00e5ende former\u201d. Men detta framsteg \u00e4r trots allt r\u00e4tt tomt om det inte handlar om n\u00e5got annat \u00e4n f\u00f6rverkligandet av den oj\u00e4mlikhet och ofrihet som \u00e4r kapitalismens. I en tid d\u00e5 demokratin hotas fr\u00e5n olika h\u00e5ll riskerar Woods omd\u00f6me om \u201dborgerliga\u201d former av frihet och j\u00e4mlikhet att leda till ett ultrav\u00e4nsteristiskt f\u00f6rkastande av allianser som syftar till att f\u00f6rsvara medborgarskapets status, likhet inf\u00f6r lagen eller m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter. \u00c4ven om de borgerliga formerna av frihet och j\u00e4mlikhet knappast \u00e4r historiens slut borde det vara m\u00f6jligt att hitta en v\u00e4g som inte tvingar oss till ett val mellan ett okritiskt och naivt omfamnande av den borgerliga demokratin eller ett lika naivt och okritiskt avst\u00e5ndstagande.<\/p>\n Wood har emellertid l\u00e5ngt ifr\u00e5n enbart f\u00e5tt motta kritik. I The Ellen Meiksins Wood Reader<\/em>, d\u00e4r olika delar av hennes f\u00f6rfattarskap sammanf\u00f6rs tematiskt med hj\u00e4lp av kortare urval, beskrivs hon som \u201den av de viktigaste politiska t\u00e4nkarna inom det engelska spr\u00e5komr\u00e5det\u201d. N\u00e4r Wood dog 2016 beskrevs hon som \u201den av den senaste generationens fr\u00e4msta marxistiska intellektuella\u201d (Alex Callinicos), som \u201dden mest kraftfulla och distinkta f\u00f6respr\u00e5karen och utvecklaren av den klassiska marxismen\u201d (John Bellemy Foster), och som \u201den briljant marxistisk historiker och teoretiker\u201d (Robert Brenner). Omd\u00f6men som dessa \u00e4r inte n\u00e5gra \u00f6verdrifter.<\/p>\n Carl Wil\u00e9n<\/strong> \u00e4r doktorand i sociologi vid G\u00f6teborgs universitet och medlem i R\u00f6da rummets redaktion<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Demokrati eller kapitalism? En introduktion till Ellen Meiksins Woods t\u00e4nkande Demokrater och antidemokrater under antiken var inte \u00f6verens om mycket, men det stod helt klart f\u00f6r b\u00e5da parter att den atenska demokratin och demokrati i allm\u00e4nhet symboliserade den arbetande majoritetens … Forts\u00e4tt l\u00e4sa
\nWood kommer \u00e4ven att bli ih\u00e5gkommen som en passionerad och str\u00e4ng historiskt orienterad teoretiker. Det g\u00e5r knappast att l\u00e4sa en rad av Wood utan att sl\u00e5s av den ovanliga kombination av rigorositet och gl\u00e4dje som pr\u00e4glar hennes t\u00e4nkande. Oftast f\u00e5r man ju n\u00f6ja sig med ena sidan av denna konstellation: antingen Slavoj \u017di\u017eeks\u00a0 humor och njutningslystnad eller Erik Olin Wrights allvar och noggrannhet, exempelvis. Ellen Meiksins Wood var, som n\u00e5gon skrivit, n\u00e5got s\u00e5 s\u00e4llsynt som en akademiker med en ber\u00e4ttares sj\u00e4l.
\nD\u00e4rf\u00f6r kanske det inte \u00e4r s\u00e5 konstigt att Wood med stort t\u00e5lamod om och om igen \u00e5terkommer till de sociala egendomsrelationernas centrala status samtidigt som hennes nyfikenhet har f\u00f6rt henne till \u00e4mnen med en bredd l\u00e5ngt ut\u00f6ver det vanliga. Hon har engagerat sig i djupg\u00e5ende unders\u00f6kningar av politisk teori fr\u00e5n antiken till senmedeltiden, s\u00e5v\u00e4l som av enskilda politiska filosofer som Platon, Aristoteles, John Locke, Jean-Jacques Rousseau, Karl Marx och Max Weber. Hon har utvecklat innovativa angreppss\u00e4tt och strategier f\u00f6r samh\u00e4llsanalyser av politisk teori som tar h\u00e4nsyn till specifika historiska omst\u00e4ndigheter. Hon har erbjudit oml\u00e4sningar och nya tolkningar av centrala begrepp som civilsamh\u00e4lle, demokrati, borgerlig revolution, medborgarskap och liberalism. Hon har \u00e4ven varit en inflytelserik kritiker av andra marxister och postmarxister, speciellt r\u00f6rande fr\u00e5gor om klass, historiografi, liberal demokrati, socialism, marknad och kapitalismens ursprung. Sedan mitten av 1990-talet fokuserade hon p\u00e5 analyser av Upplysningen, postmodernism, globalisering, imperialism och f\u00f6rh\u00e5llandet mellan demokrati och kapitalism.
\nI tv\u00e5 av hennes sista b\u00f6cker, Citizens to Lords<\/em> (2008) och Liberty and Property<\/em> (2012) \u00e5terv\u00e4nde hon till vad som kan ses som hennes ursprungliga projekt \u2013 det politiska t\u00e4nkandets sociala historia \u2013 som hon tillsammans med Neil Wood initierade med den samf\u00f6rfattade boken Class Ideology and Ancient Political Theory<\/em> (1978). Wood skulle ha utkommit med ett tredje band i serien \u00f6ver den politiska teorins historia under 2500 \u00e5r, men hann tyv\u00e4rr inte f\u00e4rdigst\u00e4lla detta arbete f\u00f6re sin bortg\u00e5ng 2016.<\/p>\n
\nSitt riktigt stora genombrott fick Wood 1986 genom The Retreat from Class,<\/em> d\u00e4r hon erbjuder en kraftfull kritik av den l\u00e5ngtg\u00e5ende h\u00f6gersv\u00e4ng som f\u00f6re detta marxister och andra intellektuella \u2013 Ernesto Laclau, Chantal Mouffe och Gareth Stedman Jones, bland m\u00e5nga andra \u2013 f\u00f6retog sig under 1980-talet. Om det inte g\u00e5r att bel\u00e4gga ett perfekt och rent orsakssamband mellan klassposition och klassmedvetande \u2013 klass i sig och klass f\u00f6r sig \u2013 kan det enligt Laclau och Mouffe inte existera n\u00e5got som helst samband. I ett andra led kan de h\u00e4vda att politik och diskursiva praktiker \u2013 varav skapandet av politiska identiteter som \u201dfolket\u201d, \u201darbetare\u201d, \u201dde 99 procenten\u201d, \u201dfeminist\u201d, \u201dantikapitalist\u201d, \u201dSverigev\u00e4nner\u201d, etc. \u00e4r viktiga exempel \u2013 m\u00e5ste behandlas som fullkomligt \u201dautonoma\u201d fr\u00e5n ekonomin. I ett tredje led kan s\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen om arbetarklassens avg\u00f6rande egenskaper f\u00f6r socialistisk strategi st\u00e4mplas som en illusion.<\/p>\n
\nMot den bakgrunden kan Woods skeptiska inst\u00e4llning till abstrakta och statiska teoretiska modeller \u00f6ver olika produktionsf\u00f6rh\u00e5llanden och deras olika \u201dniv\u00e5er, som bas och \u00f6verbyggnad\u201d, ses. Den typen av abstrakt teori \u2013 allthusseriansk eller ej \u2013 st\u00e4ller sig helt enkelt i v\u00e4gen f\u00f6r Marx egen princip om \u201dpraktisk aktivitet\u201d och handling som ledstj\u00e4rnor, samtidigt som denna aktivitet och handling alltid befinner sig inom ramen f\u00f6r omst\u00e4ndigheter som \u00e4r ett resultat av historien. Betoningen av processer och handling inneb\u00e4r emellertid inte att Wood sv\u00e4nger \u00f6ver till den anti-teoretiska extremen. Till skillnad fr\u00e5n b\u00e5da parterna i den konflikt inom den marxistiska tanketraditionen som ibland beskrivs som en schism mellan teori och historia st\u00e4ller hon \u00f6verhuvudtaget inte historia och teori emot varandra.<\/p>\n
\n\u00c4ven om Woods verkliga genombrott kom med boken Retreat from Class blev hon omtalad redan fem \u00e5r tidigare n\u00e4r hon publicerade sin nu klassiska artikel The Separation of the Economic and the Political in Capitalism<\/em> (1981) i New Left Review. Det \u00e4r denna artikel som grundl\u00e4gger argumenten f\u00f6r vikten av att unders\u00f6ka historiskt specifika egendomsrelationer, samt f\u00f6r att kapitalismen pr\u00e4glas av en unik form av separation mellan ekonomi och politik. Detta \u00e4r teman som i stort sett \u00e5terkom i allt Wood skrev d\u00e4refter: antingen som teoretiskt och historiskt unders\u00f6kningsobjekt i egen r\u00e4tt (som i The Origins of Capitalism<\/em> fr\u00e5n 1999 och 2002 eller Empire of Capital<\/em> fr\u00e5n 2003) eller som analytiskt verktyg (som i Peasant-Citizen and Slave<\/em> fr\u00e5n 1988 eller The Pristine Culture of Capitalism<\/em> fr\u00e5n 1992).<\/p>\n
\nI ett flertal monografier och artiklar \u2013 som Peasant-Citizen and Slave<\/em> (1988), Democracy against Capitalism<\/em> (1995) och Citizens to Lords<\/em> (2008) \u2013 \u00e5terkommer Wood till den atenska demokratin som en unik historisk f\u00f6reteelse som skiljer sig b\u00e5de fr\u00e5n uppdelningen mellan ekonomi och politik under kapitalismen och fr\u00e5n andra icke-kapitalistiska sammanhang som pr\u00e4glas av att ekonomi och politik inte kan skiljas fr\u00e5n varandra p\u00e5 n\u00e5got meningsfullt s\u00e4tt. Wood intresserar sig speciellt f\u00f6r vad atenarna kallade f\u00f6r isegoria. Isegoria har med yttrandefrihet att g\u00f6ra, men i en mycket speciell mening eftersom termen \u00e4r en av flera som i grekiskan ben\u00e4mnde j\u00e4mlikhet. En direkt \u00f6vers\u00e4ttning skulle kunna lyda \u201dallas j\u00e4mlikhet i offentligt tal\u201d. I sj\u00e4lva verket har isegoria inga som helst paralleller i v\u00e5r egen politiska vokabul\u00e4r. Dagens yttrandefrihet har med fr\u00e5nvaro av hinder f\u00f6r v\u00e5r r\u00e4tt till yttrande att g\u00f6ra; isegoria betydde enligt atenarna sj\u00e4lva de fattigas och arbetandes aktiva politiska deltagande. Genom att ta fasta p\u00e5 detta j\u00e4mlikhetsbegrepp blottl\u00e4gger Wood hur det inneh\u00e5ller en s\u00e4rskild form av egendomsrelation. Den atenska demokratin var ett resultat av en revolution d\u00e4r aristokratins st\u00e4llning f\u00f6rsvagades, samtidigt som en social grupp utan tidigare historisk motsvarighet uppstod: den atenska bondemedborgaren. Sammans\u00e4ttningen av termerna \u201dbonde\u201d och \u201dmedborgare\u201d vittnar om att denna omv\u00e4lvning samtidigt var b\u00e5de politisk och ekonomisk, och det \u00e4r bondemedborgarens aktiva politiska deltagande som begreppet isegoria relaterar till.
\nI den meningen signalerar isegoria \u00e4ven att den ur\u00e5ldriga uppdelningen mellan h\u00e4rskare (som inte producerade) och producenter (som inte deltog i politiken) utmanades i den atenska demokratin p\u00e5 ett mer djupg\u00e5ende s\u00e4tt \u00e4n i n\u00e5gon annan k\u00e4nd revolution. F\u00f6r en antidemokrat som Platon var den atenska demokratins v\u00e4rsta brott att \u201den smeds eller skomakares r\u00e5d accepterades i politiska fr\u00e5gor\u201d.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/athen.jpg\")
Wood f\u00f6rnekar inte slaveriets existens eller att det fanns atenska medborgare som utnyttjade slavar, men hon menar att det \u00e4r ett fatalt misstag att tillerk\u00e4nna slavarnas arbete den avg\u00f6rande vikt som man g\u00f6r i flertalet analyser eftersom man d\u00e5 l\u00e5ter det som verkligen utm\u00e4rkte den atenska demokratin g\u00e5 f\u00f6rlorat. Enligt Wood var inte slaveriet av den omfattningen att det kan s\u00e4gas utg\u00f6ra den ekonomiska grunden f\u00f6r produktionss\u00e4ttet i den atenska samh\u00e4llsformationen. F\u00f6r detta argument st\u00f6djer hon sig mot Platon, Xenophon och Aristoteles, f\u00f6r vilka det speciella med den atenska demokratin inte var slavarnas arbete utan att majoriteten av medborgarna arbetade f\u00f6r sin br\u00f6df\u00f6da. Denna bild av den atenska demokratin blev omtvistad f\u00f6rst i samband med revolutionens tids\u00e5lder mot slutet av 1700-talet, n\u00e4r egendomsl\u00f6sa l\u00f6nearbetare inte bara blev en allt vanligare syn utan \u00e4ven en reell politisk kraft och ett hot mot den h\u00e4rskande klassen. \u201dMyten om den overksamma atenaren representerar herrens ur\u00e5ldriga klagom\u00e5l mot tj\u00e4naren\u201d, skriver Wood, \u201dmen med den nya sociala ordningens tilltagande k\u00e4nsla av br\u00e5dska \u2026\u201d Med andra ord: den atenska demokratin b\u00f6rjade misskrediterades i de h\u00e4rskande klassernas intresse mot slutet av 1700-talet n\u00e4r b\u00f6nder, slavar och arbetare i den amerikanska, haitiska och franska revolutionen hade visat att social f\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r m\u00f6jlig och n\u00e4r den egendomsl\u00f6sa arbetarklassen b\u00f6rjade v\u00e4xa p\u00e5 allvar, f\u00f6r att begr\u00e4nsa den d\u00e5varande diskussionen om demokratins r\u00e4ckvidd.<\/p>\n
\nF\u00f6r antidemokratiska anh\u00e4ngare av uppdelningen mellan h\u00e4rskare och producenter kom skilsm\u00e4ssan mellan det politiska och det ekonomiska i kapitalismen som en sk\u00e4nk fr\u00e5n ovan. Inte minst erbj\u00f6ds man en helt ny l\u00f6sning p\u00e5 ett gammalt problem: hur g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 andra att arbeta f\u00f6r en sj\u00e4lv? Tidigare hade l\u00f6sningen p\u00e5 till\u00e4gnelsens problem n\u00e4stan alltid best\u00e5tt av \u00f6ppet utomekonomiskt tv\u00e5ng grundat i enheten mellan politik och ekonomi, samt i en skarp begr\u00e4nsning av gruppen medborgare och makthavare till en f\u00e5talig exklusiv skara. P\u00e5 s\u00e5 vis minimerades risken att den som arbetar ocks\u00e5 skulle delta i politiken och att f\u00e5talets till\u00e4gnelse av flertalets arbete skulle bli s\u00e5rbar. I samband med uppkomsten av kapitalismens separering mellan ekonomi och politik kunde demos utvidgas utan att till\u00e4gnelsen hotades, eftersom demos ocks\u00e5 var ber\u00f6vad sitt inflytande \u00f6ver ekonomin till f\u00f6ljd av omf\u00f6rflyttningen och f\u00f6rminskandet av demokratin till en rent politisk sf\u00e4r. Konservativa reaktioner mot demokratiska reformer och revolutioner som har resulterat i inkluderingen av grupper som tidigare varit exkluderade fr\u00e5n medborgarskap (egendomsl\u00f6sa, religi\u00f6sa minoriteter, kvinnor, slavar, svarta) har i den meningen varit missriktade eftersom de i sj\u00e4lva verket inte hotade de h\u00e4rskandes intressen i n\u00e5gon grundl\u00e4ggande mening.<\/p>\n
\nWoods arbeten har naturligtvis bjudit in till kritik \u2013 vilket inte \u00e4r n\u00e5got annat \u00e4n ett sj\u00e4lvklart k\u00e4nnetecken f\u00f6r alla som accepterar riskerna det inneb\u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka besvara de riktigt stora fr\u00e5gorna. Betoningen av de sociala egendomsrelationerna har resulterat i beskyllningar om att Woods marxism representerar en \u201dpolitisk marxism\u201d, eftersom detta fokus kom p\u00e5 bekostnad av produktivkrafternas status i analysen och till en bild av historien som ett resultat av kollektiva akt\u00f6rers medvetna kamp \u2013 l\u00e4s: klasskamp. Woods svar p\u00e5 denna kritik var att hennes perspektiv g\u00e4rna fick kallas politisk marxism, men att anklagelsen om voluntarism var helt missriktad.
\nWood har \u00e4ven anklagats f\u00f6r att vara alltf\u00f6r bunden till nationalstatens gr\u00e4nser i f\u00f6rklaringen av kapitalismens uppkomst samt f\u00f6r att g\u00e5 alltf\u00f6r l\u00e5ngt i analysen av slaveriets roll i den atenska demokratin genom att underskatta slavarbetets utbredning inom jordbruket och f\u00f6r ekonomin i sin helhet.<\/p>\n