![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/nex\u00f6-780x1024.jpg\")
1930-talet kom att bli den svenska arbetarlitteraturens genombrottstid, d\u00e5 f\u00f6rfattare som Jan Frideg\u00e5rd, Ivar Lo Johansson, Eyvind Johnsson och Moa Martinsson n\u00e5dde ut till en allt st\u00f6rre l\u00e4sekrets. Alla dessa var i mer eller mindre grad vara p\u00e5verkade av Martin Andersen-Nex\u00f6. Vem var denne danske prolet\u00e4rf\u00f6rfattare och varf\u00f6r blev hans verk n\u00e5got av en m\u00e5ttstock inom arbetarlitteraturen? Per-Olof Mattsson tecknar ett portr\u00e4tt.<\/strong><\/p>\nLars Furuland framh\u00e5ller i standardverket Svensk arbetarlitteratur<\/em> (2006) att den danske f\u00f6rfattaren Martin Andersen Nex\u00f8 blev en \u201df\u00f6rebild av s\u00e4rskilt stor betydelse i Norden och Europa\u201d (s. 29). Philippe Bouquet, fransk professor och \u00f6vers\u00e4ttare av svensk arbetarlitteratur, g\u00e5r i Spaden och pennan<\/em> (1990) \u00e4nnu l\u00e4ngre och kallar Nex\u00f8 \u201dprolet\u00e4rlitteraturens verklige skapare\u201d (s. 26).<\/p>\n Om Jack Londons Martin representerar den individuella v\u00e4gen ut ur tillvaron som arbetare, st\u00e5r Andersen Nex\u00f8s roman som exempel p\u00e5 motsatsen. Hj\u00e4lten i hans romanprojekt, Pelle, blir ledare i den danska arbetarr\u00f6relsen, men han har en f\u00f6ljeslagare, Morten, som kommenterar och kritiserar. Morten vill bli f\u00f6rfattare och n\u00e4r l\u00e4saren n\u00e5r sista sidan ber\u00e4ttar Morten att han nu vet vad han ska skriva och det \u00e4r just den bok som l\u00e4saren h\u00e5ller i handen. Morten sl\u00e4pper aldrig banden till arbetarklassen. I det avseendet framst\u00e5r Martin och Morten som motpoler till varandra. Det \u00e4r inte n\u00e5gon naturlag att den individuella frig\u00f6relsen st\u00e5r i mots\u00e4ttning till den kollektiva, men det \u00e4r s\u00e5 de har representerats i litteraturen.<\/p>\n Mats Rehn diskuterar Martin kontra Morten i sin avhandling Jack London i Sverige<\/em> (1974). Han ser avg\u00f6rande skillnader mellan de tv\u00e5: \u201dMortens reflektioner om arbetarnas och sin egen sociala kl\u00e4ttring \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rda, d\u00e4rf\u00f6r att de utg\u00f6r kontraster till Martin Edens egocentriska karri\u00e4rism. Morten vill att studerade arbetare ska stanna i sin klass, s\u00e5som ledare och organisat\u00f6rer.\u201d (s. 232 f) Morten gestaltas, till skillnad fr\u00e5n Martin, som \u201dideologiskt medveten\u201d: \u201dMorten vill skriva om och f\u00f6r arbetarklassen\u201d. Det finns allts\u00e5 en grundl\u00e4ggande skillnad mellan de tv\u00e5 verken. I och med att det handlade om integrering i den svenska nationallitteraturen hamnade f\u00f6rfattare p\u00e5 andra spr\u00e5k utanf\u00f6r. Det handlade om betydande f\u00f6rebilder, som Zola, Gorkij, Upton Sinclair, Jack London och Andersen Nex\u00f8. \u00c4nd\u00e5 blev Nex\u00f8, som han kom att kallas \u00e4ven i Sverige fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1920-talet, en f\u00f6rebild, ett riktm\u00e4rke, i traditionen. Redan d\u00e5 fanns det de som menade att Nex\u00f8 hade en speciell st\u00e4llning.<\/p>\n Den k\u00e4nde kritikern Ivan Pauli i socialdemokratiska Arbetet (27\/12 1921) i Malm\u00f6 formulerade det som skulle upprepas av m\u00e5nga andra. Pauli f\u00f6rstod att de f\u00f6rfattare som r\u00e4knades till arbetarf\u00f6rfattarna \u201di regel\u201d \u201dundanbett sig ben\u00e4mningen\u201d, \u201dty den passade icke f\u00f6r dem\u201d. I Sverige fanns det inte \u201dn\u00e5gon, som helt och fullt g\u00f6r sk\u00e4l f\u00f6r det namnet\u201d. I Danmark d\u00e4remot fanns det \u201den prolet\u00e4rdiktare av Guds n\u00e5de, en som \u00e4r diktare ut i fingerspetsarna utan att d\u00e4rf\u00f6r ha gl\u00f6mt, att han varit prolet\u00e4r, och att hans klassbr\u00f6der \u00e4nnu sucka i m\u00f6rkret p\u00e5 andra sidan den mur, han sj\u00e4lv av en tillf\u00e4llighet lyckats \u00f6verstiga. Han heter Martin Andersen Nex\u00f6.\u201d<\/p>\n Den sk\u00e5nska arbetarr\u00f6relsen tog sig an Nex\u00f8s f\u00f6rfattarskap med \u00f6ppna armar. N\u00e4stan alla b\u00f6cker i svensk \u00f6vers\u00e4ttning fram till 1940-talet publicerades av f\u00f6rlaget Framtiden i Malm\u00f6, som var knutet till Arbetet. I Arbetet publicerades m\u00e5nga av Nex\u00f8s noveller, men ocks\u00e5 hans artiklar. \u00c4ven efter att Nex\u00f8 anslutit sig till stalinismen i samband med nazisternas makt\u00f6vertagande i Tyskland 1933 publicerades en del av hans artiklar, f\u00f6rst i Arbetet och f\u00f6rst d\u00e4refter i det danska kommunistpartiets Arbejderbladet. Det n\u00e4ra bandet till Arbetet br\u00f6ts f\u00f6rst i och med Nex\u00f8s st\u00f6d till det sovjetiska anfallet p\u00e5 Finland h\u00f6sten 1939.<\/p>\n Nex\u00f8 kritiserar<\/strong> Under 1930- och 1940-talet blev han en vida k\u00e4nd person och f\u00f6rfattare i svensk arbetarr\u00f6relse. H\u00f6jdpunkten kom under andra v\u00e4rldskriget n\u00e4r han som flykting undan den tyska ockupationen av Danmark kom till Sverige. Det var ocks\u00e5 d\u00e4r hans 75-\u00e5rsdag firades med pompa och st\u00e5t p\u00e5 Skansen den 23 juni 1944.<\/p>\n Journalisten understr\u00f6k tyngden i kritiken genom att framh\u00e5lla Nex\u00f6s speciella st\u00e4llning: \u201dD\u00e5 han s\u00e4ger att prolet\u00e4rf\u00f6rfattarna inte \u00e4ro som de skola vara, d\u00e5 \u00e4r det sant, ty vem skulle veta det om inte Skandinaviens f\u00f6rsta, riktiga prolet\u00e4rf\u00f6rfattare.\u201d Han var allts\u00e5 inte bara pionj\u00e4ren, han var ocks\u00e5 den \u201driktiga\u201d prolet\u00e4rf\u00f6rfattaren, ett av m\u00e5nga exempel p\u00e5 hur Nex\u00f8 s\u00e5gs som en m\u00e5ttstock.<\/p>\n Nex\u00f8 fick en fr\u00e5ga om den unga svenska dikten och inledde med att lovorda Moa Martinsons bok som \u201den av de m\u00e4rkligaste debuter, som gjorts i Norden under senare \u00e5r\u201d (Socialdemokraten 15\/12 1933). Romanen var \u201dn\u00e5got av det full\u00f6digaste av det jag l\u00e4st i ung svensk litteratur\u201d, menade han. Andra fick en h\u00e5rd dom: \u201dm\u00e5nga utav dem synas mig vara mer artister \u00e4n skapande konstn\u00e4rer. De sl\u00e5 saltomortaler uppe i kupolen p\u00e5 konstens tempel. De \u00e4ro eleganta, smidiga och oerh\u00f6rt skickliga.\u201d Domen f\u00f6ll b\u00e5de \u00f6ver \u201dborgerliga\u201d f\u00f6rfattare och de unga prolet\u00e4rf\u00f6rfattare \u201dsom h\u00e5lla p\u00e5 att sugas in i en borgerlig livsriktning\u201d.<\/p>\n I Dagens nyheter (16\/12 1933) passade man p\u00e5 att konfrontera tre f\u00f6rfattare vilka r\u00e4knades som prolet\u00e4rf\u00f6rfattare med hans uttalanden. Alla tre var skeptiska, mest skeptisk var Lo-Johansson, som inledde med att st\u00e4lla sig i \u201dbest\u00e4md opposition\u201d mot Nex\u00f8 \u201ci det h\u00e4r fallet\u201d. Han ville inte fr\u00e5nk\u00e4nna Nex\u00f8s uppfattning all betydelse, men den var \u00e4nd\u00e5 \u201dfelaktig och efterbliven\u201d. Nex\u00f8 \u201df\u00f6rblandar p\u00e5 det mest okomplicerade s\u00e4tt dikt och sociologi, konst och arbetarr\u00f6relse, och hela problemet \u00e4r alldeles upp\u00e5t v\u00e4ggarna upplagt\u201d.<\/p>\n Lo-Johansson f\u00f6rnekade att det skulle finnas prolet\u00e4rf\u00f6rfattare i Sverige \u201di den mening som Nex\u00f6 \u00e5syftar\u201d. N\u00e4r begreppet pr\u00e4glades fanns de, \u201dmen nu ha vi i st\u00e4llet f\u00e5tt ordentliga f\u00f6rfattare\u201d, menade han. Lo-Johansson f\u00f6rsvarade f\u00f6rfattarens yrkeskunskaper och avslutade med, vilket kan f\u00f6rv\u00e5na den som tror att han st\u00e4ndigt vandrat l\u00e4ngs arbetarlitteraturens raka v\u00e4g, att f\u00f6respr\u00e5ka att \u201dordet prolet\u00e4rf\u00f6rfattare\u201d borde avskaffas: \u201dDet \u00e4r ett begrepp utan motsvarighet i verkligheten och som b\u00f6r f\u00f6rsvinna fortast m\u00f6jligt.\u201d Den tredje f\u00f6rfattaren, Erik Asklund, satte citationstecken runt \u201dprolet\u00e4rf\u00f6rfattarna\u201d. Han menade att kritikerna dragit upp en skenbar gr\u00e4ns mellan \u201dde prolet\u00e4ra och de icke prolet\u00e4ra\u201d f\u00f6rfattarna. Asklund s\u00e5g en v\u00e4sentlig skillnad mellan \u201den f\u00f6reg\u00e5ende generations prolet\u00e4rf\u00f6rfattare och en nuvarande\u201d, och att de f\u00f6rra inte hade haft \u201ddessa stilistiska och estetiska krav\u201d och d\u00e4rf\u00f6r hade deras kamp blivit sv\u00e5rare. Nex\u00f8 fick allts\u00e5 svar p\u00e5 tal, men \u00e4ven senare var han mycket str\u00e4ng i sin bed\u00f6mning av svenska arbetarf\u00f6rfattare. I ett brev till Josef Kjellgren 1945 skrev han att det bara var Moa Martinson och Kjellgren som br\u00f6t med den \u201dden liter\u00e6re svenske Akademisme\u201d, som han menade dominerade \u00e4ven bland arbetarf\u00f6rfattarna.1<\/p>\n Eyvind Johnsons dialog med Nex\u00f8<\/strong> Under rubriken \u201dUr Pelles papper: M\u00f6te med Hamlet\u201d (s. 165\u2013192) f\u00f6r en viss Pelle ordet. Han ber\u00e4ttar hur M\u00e5rtens tankar klarnat och hur han formulerat en positiv tro: \u201dDet viktigaste kulturmomentet just nu \u00e4r arbetarr\u00f6relsen\u201d (s. 189). Pelle avslutar manuset med att konstatera att M\u00e5rten, \u00e5tminstone delvis, har l\u00e4mnat sin vacklande position: \u201dJag t\u00e4nkte i den stunden p\u00e5 hur olika hans ansikte var nu mot n\u00e4r han kom. Han har g\u00e5tt h\u00e4r m\u00e5nga m\u00e5nader, t\u00e4nkte jag, och funderat p\u00e5 n\u00e5nting, som han nu f\u00e5tt en smula klarhet i.\u201d (s. 192)<\/p>\n M\u00e5rten Torpare blir aldrig huvudkarakt\u00e4r men spelar \u00e4nd\u00e5 en viktig roll. I den sista av de fem romanerna summeras hans roll: \u201dJag har passerat genom flera b\u00f6cker d\u00e4r jag n\u00e4stan varit huvudperson: men en huvudperson som st\u00e5r bredvid f\u00f6rfattaren och betraktar det han betraktar och f\u00f6rs\u00f6ker se med hans \u00f6gon.\u201d (Soldatens \u00e5terkomst<\/em>, s. 200)<\/p>\n M\u00e5rtens brottning med politiken avslutas i Soldatens \u00e5terkomst 1940 d\u00e4r han identifierar socialismen med Ryssland: \u201dRyssland kan kanske r\u00e4dda v\u00e4rlden.\u201d Men hans v\u00e4n Sten, f\u00f6re detta f\u00f6rfattare och frivillig i Spanien, Finland och Norge, s\u00e4ger emot och det blir Sten som f\u00e5r formulera Johnsons nya h\u00e5llning. Nu handlar det om Asien kontra V\u00e4steuropa: \u201dbakom allt vad Ryssland g\u00f6r ligger \u00e4nd\u00e5 ett Asien och trycker\u201d (s. 33). Hans slutsats blir att \u201dRyssland har haft sin m\u00f6jlighet men f\u00f6rsummat den.\u201d I j\u00e4mf\u00f6relse med vad Norden kan \u00e5stadkomma, har de inget att erbjuda: \u201dDe har inte skapat n\u00e5got b\u00e4ttre. Allt de har visat oss \u00e4r s\u00e4mre.\u201d (s. 223)<\/p>\n Det \u00e4r ingen tillf\u00e4llighet att M\u00e5rten och Morten upptr\u00e4der b\u00e5de hos Nex\u00f8 och hos Johnson i romaner d\u00e4r en diskussion f\u00f6rs om politik. Det finns fler ber\u00f6ringspunkter och M\u00e5rten b\u00f6r utan tvivel ses som en svensk motsvarighet till Morten. Nex\u00f8 godk\u00e4nde sj\u00e4lv M\u00e5rten i ett brev till Johnson 1939. Han var f\u00f6rtjust i tendensen i Natt\u00f6vning men noterade ocks\u00e5 Torpares roll p\u00e5 ett intressant s\u00e4tt. Johnson hade, enligt Nex\u00f8, haft \u201ddet kunstneriske Mod at l\u00e6gge det, du vil sige vor Tid, i en Digters Mund\u201d. En diktare som inte \u00e4r \u201dSk\u00f6nand\u201d utan \u201dK\u00e6mper\u201d m\u00e5ste vara som M\u00e5rten Torpare, menade Nex\u00f8. Resonemanget avslutades med att han konstaterade att Johnson i M\u00e5rten hade rest \u201det smukt Monument\u201d till sig sj\u00e4lv och sina \u201dVaabenkamerater\u201d.2<\/p>\n \u00c4ven om Nex\u00f8s och Johnsons v\u00e4gar gick \u00e5t skilda h\u00e5ll h\u00f6sten 1939, bevarade de respekten f\u00f6r varandra. Johnson polemiserade stillsamt mot Nex\u00f8 ett par g\u00e5nger medan Nex\u00f8 avstod. Johnson angrep ist\u00e4llet Moa Martinson med m\u00f6rdande ironi och Nex\u00f8s danska kollega och partikamrat Hans Kirk angrep Johnson.3<\/p>\n Under flera \u00e5rtionden var Nex\u00f8 m\u00e5ttstocken i svensk arbetarlitteratur. F\u00f6rfattare och kritiker f\u00f6rh\u00f6ll sig aktivt till honom. \u00c4ven Ivar Lo-Johansson ville g\u00e4rna framst\u00e5 som n\u00e4ra v\u00e4n till den ber\u00f6mde Nex\u00f8, vilket \u00e4r en \u00f6verdrift. De svenska f\u00f6rfattare som Nex\u00f8 k\u00e4nde sig mest befryndad med, till stor del av politiska sk\u00e4l, var Moa Martinson och Josef Kjellgren.4 Den som fr\u00e4mst p\u00e5 ett produktivt s\u00e4tt l\u00e4t sig influeras av Nex\u00f8s verk var dock Eyvind Johnson.<<<\/p>\n Artikelf\u00f6rfattare: Per-Olof Mattsson<\/strong> \u00e4r litteraturvetare och har under \u00e5ren varit en flitig medarbetare i r\u00f6da rummet. Han har tidigare utgivet en biografi \u00f6ver Nex\u00f6: Martin Anderssen- Nex\u00f6 \u2013 Den nordiska arbetarlitteraturens pionj\u00e4r<\/em><\/a>\u00a0 (Ellerstr\u00f6ms, 2017)<\/p>\n 1. Brev till Josef Kjellgren 19\/7 1945 (nr 682), i Breve fra Martin Andersen Nex\u00f8. III. 1937\u20131954.<\/em> Red. B\u00f8rge Houmann (1972), s. 267.<\/p>\n 2. Brev till Eyvind Johnson 29\/1 1939 i Bonniers arkiv.<\/p>\n 3. Eyvind Johnson, \u201dSvar p\u00e5 ett brev\u201d, Uppb\u00e5d f\u00f6r dessa (1939), s. 12 f och Hans K[irk], \u201dDesert\u00f8rer\u201d, Arbejderbladet 5\/1 1941 (p\u00e5 svenska: \u201dLitter\u00e4ra desert\u00f6rer. En dansk r\u00f6st om fallen Johnson och Martinsson\u201d, Ny dag 3\/3 1941).<\/p>\n 4. Den bok med hyllningar som sammanst\u00e4lldes till 75-\u00e5rsdagen, Mot ljuset<\/em> (1944), redigerades av Kjellgren. Nex\u00f8 skrev ocks\u00e5 ett f\u00f6rord till en nyutg\u00e5va av Kjellgrens roman M\u00e4nniskor kring en bro<\/em> som dock aldrig publicerades (se \u201dNex\u00f6 om Kjellgren\u201d, Ny dag 20\/4 1948).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Arbetarlitteraturens besiktningsman 1930-talet kom att bli den svenska arbetarlitteraturens genombrottstid, d\u00e5 f\u00f6rfattare som Jan Frideg\u00e5rd, Ivar Lo Johansson, Eyvind Johnsson och Moa Martinsson n\u00e5dde ut till en allt st\u00f6rre l\u00e4sekrets. Alla dessa var i mer eller mindre grad vara p\u00e5verkade … Forts\u00e4tt l\u00e4sa ![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/images.jpg\")
Andersen Nex\u00f8 var emellertid inte den enda f\u00f6rebilden. Jack London var en mycket l\u00e4st f\u00f6rfattare i Sverige f\u00f6r hundra \u00e5r sedan. Huvudkarakt\u00e4ren i hans roman Martin Eden (1909) \u00e4r en arbetare som med hj\u00e4lp av v\u00e4lvilja fr\u00e5n rika gynnare vandrar v\u00e4gen mot f\u00f6rfattarskap. Ivar Lo-Johansson kallar den i romanen Kungsgatan<\/em> (1935) f\u00f6r \u201dautodidakternas bibel\u201d. M\u00e5nga sj\u00e4lvbiografiska romaner av svenska arbetarf\u00f6rfattare gestaltar just detta, arbetaren som frig\u00f6r sig genom att bli f\u00f6rfattare.
\nAndersen Nex\u00f8s stora roman Pelle Erobreren<\/em> (1906\u20131910) i fyra delar kan s\u00e4gas representera ett annat och motsatt sp\u00e5r i arbetarlitteraturen. Den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen, Pelle Er\u00f6vraren<\/em>, publicerades 1911\u20131912 som f\u00f6ljetong i dagstidningen Socialdemokraten, p\u00e5 initiativ av Hjalmar Branting, den svenska socialdemokratins ledare vid den tiden. \u00d6vers\u00e4ttningen gjordes av Vera von Kr\u00e6mer, dotter till Brantings hustru, f\u00f6rfattaren Anna Branting.<\/p>\n
\nMorten \u00e5terkommer i flera romaner av Nex\u00f8. I Ditte Menneskebarn<\/em> (1917\u20131921; sv. \u00f6vers. Ditte m\u00e4nniskobarn<\/em>) \u00e4r han mycket kritisk till sin forna f\u00f6rebild Pelles reformistiska utveckling och s\u00f6ker sig till de unga radikalerna, syndikalister och v\u00e4nstersocialister.
\nDen arbetarlitter\u00e4ra traditionen konstitueras
\nDen svenska arbetarlitteraturen konstituerades n\u00e4r litteraturhistorikern Rickard Steffen inf\u00f6rlivade ett antal arbetarf\u00f6rfattare med den svenska nationallitteraturen i b\u00f6rjan av 1920-talet. De inom forskningen och sedan i allm\u00e4nhet accepterade kriterierna, och de kriterierna har st\u00e5tt sig, har varit att f\u00f6rfattaren ska ha en bakgrund i eller erfarenheter av arbetarklassens tillvaro och skriva om arbetarklassen. D\u00e4remot fanns inget politiskt kriterium, vilket tillkommit senare.<\/p>\n
\nNex\u00f8s roll i svensk arbetarlitteratur var speciell: han var bekant med och hade n\u00e4ra relationer till flera svenska arbetarf\u00f6rfattare, men han var ofta mycket kritisk till deras verk.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/17_hjemvendt_002-300x228.jpg\")
N\u00e4r Nex\u00f8 kom till Stockholm i mitten av december 1933 kom presskonferensen att handla om svenska f\u00f6rfattare. Han l\u00e4xade upp alla utom Moa Martinson, som just debuterat med Kvinnor och \u00e4ppeltr\u00e4d<\/em>. I tv\u00e5 utf\u00f6rliga referat av Nex\u00f8s kritik skisserade han den stora fara som hotade. \u201dDet finns en fara, en stor fara som lurar p\u00e5 alla v\u00e5ra prolet\u00e4rf\u00f6rfattare just nu. Det \u00e4r estetiken. Blir de gripna av den, vilket ofta h\u00e4nder, d\u00e5 \u00e4r allt hopp ute. D\u00e5 \u00e4r det inte l\u00e4ngre en prolet\u00e4rf\u00f6rfattare vi har att g\u00f6ra med \u2013 utan en artist.\u201d (Dagens nyheter 15\/12 1933)<\/p>\n
\nRudolf V\u00e4rnlund inst\u00e4mde delvis i Nex\u00f8s varningar men menade att han var fel ute och att det var \u201dett fel, \u00e4ven n\u00e4r det kommer fr\u00e5n en s\u00e5 imponerande man som Nex\u00f6, n\u00e4r man generellt talar om prolet\u00e4rf\u00f6rfattare som en enhetlig grupp, som skall h\u00e5lla sig till det ena eller det andra\u201d. Det fanns inte s\u00e5 m\u00e5nga \u201dprolet\u00e4rf\u00f6rfattare\u201d som h\u00f6ll fast vid \u201darbetarklassen som motivkrets\u201d, och de var definitivt inte \u201desteticerande\u201d, h\u00e4vdade han. De som \u201dsyssla med andra motiv\u201d, och som \u201dn\u00e5tt en mycket stor formell skicklighet\u201d, f\u00f6ljde bara sin \u201dart och l\u00e4ggning\u201d.<\/p>\n
\n\u00c4ven om Asklund s\u00e5g Nex\u00f8 som \u201d[d]en skandinaviska prolet\u00e4rlitteraturens grand old man\u201d, h\u00f6ll han inte med om att man beh\u00f6vde oroa sig f\u00f6r de yngres intresse f\u00f6r estetik. Han s\u00e5g tv\u00e4rtom framg\u00e5ngarna f\u00f6r sin egen generation som resultat av just estetisk medvetenhet. De tidigare arbetarf\u00f6rfattarna hade i h\u00f6g grad saknat detta, men det hade nu justerats: \u201dDet \u00e4r numera inte bara stoffet, milj\u00f6n, ursprunget som anger v\u00e4rdet av deras skapande, utan ocks\u00e5 en form av litter\u00e4r personlighet, vars uttryck i de b\u00e4sta fallen visat sig vara en best\u00e5ende insats i v\u00e5r litteratur.\u201d<\/p>\n
\nEtt annat exempel p\u00e5 hur Nex\u00f8 influerade svenska f\u00f6rfattare \u00e4r fem romaner av Eyvind Johnson under 1930-talet. I dem upptr\u00e4der en svensk motsvarighet till Morten. I den f\u00f6rsta, Avsked till Hamlet<\/em> (1930), presenteras Ansgar M\u00e5rten Torpare. Hans pappa \u00e4r b\u00e5de skomakare och stens\u00e4ttare; ett m\u00e4rkligt sammantr\u00e4ffande eftersom Nex\u00f8s far var just stens\u00e4ttare och Nex\u00f8 sj\u00e4lv, liksom romanens Pelle, hade g\u00e5tt i skomakarl\u00e4ra.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/02\/EJ-Natt\u00f6vning-208x300.jpg\")
M\u00e5rten g\u00e5r l\u00e4ngst i sin socialistiska \u00f6vertygelse i Natt\u00f6vning<\/em> (1938): \u201dDen enade arbetarr\u00f6relsen i socialistisk mening \u00e4r det enda m\u00f6jliga medlet till v\u00e4rldens fr\u00e4lsning. Socialismen blir till slut den enda f\u00f6rnuftiga l\u00f6sningen f\u00f6r den framtid vi kan \u00f6verblicka.\u201d (s. 238) H\u00e4r upprepas ocks\u00e5 de ord fr\u00e5n Matteusevangeliet som Nex\u00f6 sj\u00e4lv ofta citerade: \u201dTa allt det du har och ge det till de fattiga\u2026\u201d. P\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet uppr\u00e4ttas relationer mellan M\u00e5rten Torpare och Nex\u00f8s Morten p\u00e5 flera niv\u00e5er.<\/p>\n