{"id":2563,"date":"2020-06-22T21:09:47","date_gmt":"2020-06-22T20:09:47","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=2563"},"modified":"2020-06-22T21:29:08","modified_gmt":"2020-06-22T20:29:08","slug":"i-dessa-tider-coronan-samhallet-och-vi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2020\/06\/22\/i-dessa-tider-coronan-samhallet-och-vi\/","title":{"rendered":"I dessa tider \u2013 Coronan, samh\u00e4llet och vi"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Sedan slutet av februari i \u00e5r har s\u00e5v\u00e4l v\u00e5ra sinnen och vardagsliv som nyhetsfloden och det offentliga samtalet till stora delar invaderats och ockuperats av coronaviruset. Maria Sundvall pendlar i denna ess\u00e4 mellan mer personligt h\u00e5llna reflektioner och faktabel\u00e4ggning runt v\u00e5ra sociala strukturer och farsotens framfart.<\/h2>\n

<\/p>\n

\u201dI dessa tider\u201d \u2013 i en spr\u00e5kkr\u00f6nika i Dagens Nyheter 18 maj skriver Maria Arnstad att frasen enligt databasen Mediearkivet anv\u00e4ndes ungef\u00e4r 2 000 g\u00e5nger i svensk press under hela 2019. I maj 2020 fanns det redan 10 800 bel\u00e4gg i databasen. Jag fnissar n\u00e4r jag l\u00e4ser det, inte bara f\u00f6r att jag inser hur ofta jag sj\u00e4lv anv\u00e4nt frasen, utan f\u00f6r att jag samma dag sett ett avsnitt av den flera g\u00e5nger repriserade danska TV-serien Matador som just hette \u201dI dessa tider\u201d. I serien, som skildrar livet i en dansk landsortsstad fr\u00e5n 1929 till 1947, har tiden just nu kommit till mitten av 1930-talet. Konsulinnan i staden f\u00f6rfasar sig \u00f6ver att gamla, traditionella seder rubbas \u201di dessa tider\u201d. Uttrycket rymmer i sig ett f\u00f6rfasande och sveper med sig alla slags samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar \u2013 fr\u00e5n uppkomlingarna som tar \u00f6ver handeln i staden medan det g\u00e5r s\u00e4mre f\u00f6r de \u201dgamla familjerna\u201d, till demonstrerande nazister, till de nya, uppl\u00f6sta sederna.<\/p>\n

Det speciella med coronatiderna \u00e4r att ingen vet. Ingen har en kompass. Viruset \u00e4r ok\u00e4nt. Det \u00e4r inte s\u00e4kert att tidigare erfarenheter \u00e4r giltiga. I normala tider har det h\u00e4nt att jag t\u00e4nkt att m\u00e4nniskor \u00e4r likgiltiga. Att alla politiska beslut tycks ske s\u00e5 l\u00e5ngt bort att vi inte kan p\u00e5verka dem, och att det d\u00e4rf\u00f6r inte \u00e4r n\u00e5gon mening att bry sig. Men den h\u00e4r krisen visar, som socialister ofta f\u00f6rutsagt, att politiken bryter sig in i m\u00e4nniskors liv i speciella tider. Pl\u00f6tsligt finns det mer st\u00e5ndpunkter, mer politik \u00e4n n\u00e5gonsin. Inte bara fr\u00e5n de etablerade utan p\u00e5 ins\u00e4ndarsidor, p\u00e5 internet och vid samtal p\u00e5 gatan.<\/p>\n

I speciella tider kan nya saker h\u00e4nda. Risken \u00e4r att vi berusas att tro att det m\u00e5ste bli b\u00e4ttre. Det kan tyv\u00e4rr bli mycket s\u00e4mre. Men bara att m\u00f6jligheten finns kan bli en drivkraft f\u00f6r oss.<\/p>\n

”Jag fyller i en internationell webbenk\u00e4t om coronakrisens psykologiska effekter och f\u00e5r problem redan p\u00e5 f\u00f6rsta sidan. Are you confined? \u2013 Nej, det \u00e4r jag v\u00e4l inte. Jag \u00e4r under 70 och har ingen instruktion att h\u00e5lla mig hemma. Are you in quarantine? \u2013 Nej, absolut inte. S\u00e5 vad ska man kalla det nuvarande tillst\u00e5ndet. Jag sl\u00e5r upp ordet \u201dconfinement\u201d i en ordlista och n\u00e5gra f\u00f6rslag som kommer upp \u00e4r f\u00e4ngelse, inskr\u00e4nkning, isolering, arrest, insp\u00e4rrning, begr\u00e4nsning. Jag fastnar f\u00f6r ordet \u201dbegr\u00e4nsning\u201d. Liksom flertalet i befolkningen \u00e4r jag inte isolerad eller i karant\u00e4n men jag \u00e4r \u201dbegr\u00e4nsad\u201d.<\/p>\n

Sm\u00e5 detaljer i tv-serier och tidningskr\u00f6nikor upptar tankarna och v\u00e4cker minnen. Tillf\u00e4lliga intryck st\u00f6r koncentrationen. Allt som r\u00f6r den egna personen g\u00f6r oproportionerligt stort intryck. Det sl\u00e5r mig att det \u00e4r det h\u00e4r som menas med \u201dconfinement\u201d, den ordination som vi alla i v\u00e4rlden f\u00f6reskrivs. Begr\u00e4nsad i min frihet och i min f\u00f6rm\u00e5ga till utblick och \u00f6verblick.”<\/p><\/blockquote>\n

Ibland har vi i v\u00e4lf\u00e4rdsr\u00f6relsen som b\u00f6rjat planerat f\u00f6r framtiden efter corona f\u00e5tt fr\u00e5gan: varf\u00f6r just nu? Och varf\u00f6r redan nu \u2013 krisen \u00e4r ju inte \u00f6ver? Sk\u00e4len \u00e4r uppenbara.<\/p>\n

Vad krisen visar om v\u00e5ra samh\u00e4llen<\/strong>
\nKrisen har ob\u00f6nh\u00f6rligt visat p\u00e5 svagheter i v\u00e5rt samh\u00e4lle. I \u00e5ratal har v\u00e4lf\u00e4rdsr\u00f6relser och fackf\u00f6reningar inom v\u00e4lf\u00e4rdstj\u00e4nsterna pekat p\u00e5 hur nyliberala reformer och nedsk\u00e4rningar f\u00f6rsvagat v\u00e5rd och omsorg. Det handlar om personalbrist, pressade arbetsvillkor, bristande lagerh\u00e5llning, en ekonomisk styrning som tar tid fr\u00e5n v\u00e5rdarbetet och leder till felaktiga prioriteringar av patienter. I \u00e5ratal har fackf\u00f6reningar och v\u00e4nsterkrafter pekat p\u00e5 hur f\u00f6rs\u00e4mrade arbetsvillkor f\u00f6rsvagar de arbetandes st\u00e4llning. Det handlar om karensdagar, uppluckrad arbetsr\u00e4tt, sms-jobb. F\u00f6rs\u00e4mringar av sjukf\u00f6rs\u00e4kringen och a-kassan har f\u00f6rsatt fler personer i utsatta positioner. Alla samh\u00e4llssektorer ber\u00f6rs. Bostadspolitiken leder till segregation och heml\u00f6shet, den sk\u00e4rpta asylpolitiken leder till att allt fler lever i ett skuggsamh\u00e4lle. I en ess\u00e4 skriver den brittiska allm\u00e4nl\u00e4karen Iona Heath om hur \u00e5tstramningspolitiken efter finanskrisen 2008 slog h\u00e5rt mot sjukv\u00e5rden: \u201dI Storbritannien och m\u00e5nga andra l\u00e4nder minskade resurserna f\u00f6r n\u00e4stan varje aspekt av samh\u00e4llelig solidaritet\u201d (Heath, 2020). Ett exempel hon tar \u00e4r hur lokala system f\u00f6r folkh\u00e4lsa och milj\u00f6h\u00e4lsa, vilka traditionellt skyddat vid infektionsutbrott, f\u00f6rst\u00f6rdes. Jag minns n\u00e4r V\u00e5rdval Stockholm skulle inf\u00f6ras inom prim\u00e4rv\u00e5rden 2008 och kritikerna p\u00e5pekade att det lokala folkh\u00e4lsoansvaret f\u00f6rsvann i den nya valfriheten. De v\u00e5rdcentraler som skulle komma att etableras var \u00e4garna \u00e4n \u00f6nskade sig, oavsett samh\u00e4llets behov, skulle inte ha n\u00e5got s\u00e4rskilt uppdrag att f\u00f6rst\u00e4rka den lokala folkh\u00e4lsan. Jag minns en debatt d\u00e4r en lokal moderatpolitiker viftade bort kritiken, allt var underordnat m\u00f6jligheten till privatisering.<\/p>\n

Kriser f\u00e5r oj\u00e4mlikheter som funnits d\u00e4r att explodera inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. Klyftan mellan fattigare och rikare l\u00e4nder blir s\u00e4llan s\u00e5 tydlig som n\u00e4r p\u00e5bud om att stanna hemma landar i en befolkning som f\u00f6rtj\u00e4nar sitt levebr\u00f6d p\u00e5 gatan, i den informella sektorn. Drabbade \u00e4r de som blir arbetsl\u00f6sa \u2013 enligt ILO, FN:s Internationella arbetsorganisation, snart 195 miljoner m\u00e4nniskor. Heml\u00f6sa och pappersl\u00f6sa flyktingar drabbas ocks\u00e5. I Storbritannien \u00e4r den offentliga sjukv\u00e5rden gratis f\u00f6r alla \u2013 utom f\u00f6r dem som inte har uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd. Enligt Keep our NHS public (\u201dBevara sjukv\u00e5rden i offentlig \u00e4go\u201d, f\u00f6rkortat KONP), i Storbritannien \u00e4r det 600 000 personer, varav 120 000 barn, som inte f\u00e5r gratis v\u00e5rd. I Sverige \u00e4r v\u00e5rden l\u00e5ngt ifr\u00e5n gratis, d\u00e4remot har \u00e4ven pappersl\u00f6sa sedan 2013 r\u00e4tt till subventionerad \u201dv\u00e5rd som inte kan anst\u00e5\u201d. Det finns emellertid m\u00e5nga tecken p\u00e5 att den r\u00e4ttigheten fortfarande \u00e4r ok\u00e4nd eller av andra sk\u00e4l inte respekteras av v\u00e5rdgivarna (Svenska R\u00f6da Korset, 2018).<\/p>\n

Utst\u00f6tning av svaga grupper<\/strong>
\nP\u00e5 ett digitalt seminarium om \u201ddet nya normala\u201d ber\u00e4ttar forskare och v\u00e5rdpersonal fr\u00e5n Kanada om hur redan utsatta grupper drabbas i krisen. En psykiater som arbetar med heml\u00f6sa i Montreal beskriver hur andelen migranter och personer fr\u00e5n urbefolkningar \u00f6kar bland de heml\u00f6sa. De har ingen m\u00f6jlighet att f\u00f6rs\u00f6rja sig l\u00e4ngre. De kan inte f\u00e5 n\u00e5gon v\u00e5rdkontakt i ett l\u00e4ge n\u00e4r n\u00e4stan alla l\u00e4karbes\u00f6k sker via internet. Och till r\u00e5ga p\u00e5 allt drabbas de av \u00f6kad stigmatisering. N\u00e4r de inte kan \u201dstanna hemma\u201d som befolkningen uppmanas att g\u00f6ra b\u00f6rjar de ses som smittspridare.<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 stigma skapas, t\u00e4nker jag, n\u00e4r en \u00e4ldre anh\u00f6rig i samma veva uppr\u00f6rt ber\u00e4ttar om ett par \u00e4ldre personer i en Stockholmsf\u00f6rort som blivit utk\u00f6rda fr\u00e5n en lokal kl\u00e4dbutik. Det \u00e4r som i de gamla folklivsber\u00e4ttelserna, d\u00e4r mannen i byn som blivit bestulen fick tillnamnet \u201dTjuv-Johan\u201d.<\/p>\n

Stigma betyder st\u00e4mpel och ordet anv\u00e4ndes f\u00f6r de m\u00e4rken man br\u00e4nde in i huden p\u00e5 slavar. Att ett tillst\u00e5nd \u00e4r stigmatiserat leder till negativa sociala konsekvenser f\u00f6r den som har det. N\u00e4r det g\u00e4ller sjukdomar brukar kroniska, obotliga tillst\u00e5nd eller s\u00e5dana som \u00e4r f\u00f6rknippade med fattigdom och sociala problem leda till att de sjuka stigmatiseras. Att heml\u00f6sa \u00e4r stigmatiserade och misst\u00e4nkta \u00e4r tragiskt men ingen nyhet.<\/p>\n

\u00c4ldre stigmatiseras<\/strong>
\nD\u00e4remot hade jag inte v\u00e4ntat mig att f\u00e5 se s\u00e5 m\u00e5nga reaktioner i det svenska samh\u00e4llet mot \u00e4ldre m\u00e4nniskor. \u00c5 ena sidan blir de betraktade som smittspridarna, n\u00e4r det var de som skulle skyddas. Det har under krisen spridits en uppfattning att \u00e4ldre inte f\u00e5r g\u00e5 ut, trots att riktlinjerna hela tiden varit att de ska undvika sociala kontakter \u2013 ute lika v\u00e4l som inomhus. Och n\u00e4r riktlinjerna \u201df\u00f6rtydligas\u201d av Folkh\u00e4lsomyndighetens Johan Carlson uppfattas det som helt nya riktlinjer. I tidningsspalterna rasar skribenter mot \u00e4ldre kr\u00f6nik\u00f6rer som v\u00e5gat uttrycka sin tveksamhet \u00f6ver att ena dagen f\u00e5 h\u00f6ra att de b\u00f6r jobba till 75 och n\u00e4sta dag bli inst\u00e4ngda i sina hem.<\/p>\n

\u00c5 andra sidan, och det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s allvarligare, tycks samh\u00e4llet pl\u00f6tsligt ta s\u00e5 l\u00e4tt p\u00e5 \u00e4ldres liv eller d\u00f6d. De l\u00e4ggs inte in p\u00e5 sjukhus och f\u00e5r inte livsuppeh\u00e5llande behandling, trots att de har f\u00f6ruts\u00e4ttningar att ta till sig behandlingen och trots att det finns platser. I strid med etiska grundprinciper skickas riktlinjer ut d\u00e4r \u00e5lder \u00e4r en avg\u00f6rande faktor. Svenska L\u00e4kares\u00e4llskapet kritiserade detta i en debattartikel i Svenska Dagbladet 23 april och varnade f\u00f6r \u201detisk glidning\u201d (\u201dRisken f\u00f6r etisk glidning \u00e4r en realitet\u201d). Det ligger n\u00e4ra till hands att ocks\u00e5 se det som ett uttryck f\u00f6r en stigmatisering av de \u00e4ldre \u2013 deras liv \u00e4r inte lika mycket v\u00e4rda.<\/p>\n

Att attityder f\u00f6r\u00e4ndras l\u00e4tt har vi som arbetat i v\u00e5rden sj\u00e4lva upplevt under de g\u00e5ngna decennierna. Nya ekonomiska ers\u00e4ttningsmodeller har f\u00f6r\u00e4ndrat inte bara beteenden utan ocks\u00e5 attityder i rekordfart. L\u00e4karbes\u00f6k blir viktigare \u00e4n andra professioner om de ger mer betalt. Korta l\u00e4karbes\u00f6k \u00e4r \u00e4nnu b\u00e4ttre. Att \u00e4gna tid \u00e5t samtal \u00e4r improduktivt. Att h\u00e5lla kontakt med anh\u00f6riga \u00e4r inte viktigt om man inte f\u00e5r pengar f\u00f6r det. Attityderna har varierat beroende p\u00e5 de f\u00f6r tillf\u00e4llet r\u00e5dande ekonomiska reglerna, men det skr\u00e4mmande \u00e4r den snabba anpassningen. Det \u00e4r p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt inte f\u00f6rv\u00e5nande att v\u00e4rderingar och attityder pl\u00f6tsligt omvandlas i en rasande takt i en s\u00e5 sv\u00e5r samh\u00e4llskris som denna.<\/p>\n

Iona Heath beskriver i sin ess\u00e4 den motsatta risken \u2013 att \u00e4ldre m\u00e4nniskor som inte vill bli utsatta f\u00f6r alltf\u00f6r intensiv behandling och inte vill \u00f6verleva till varje pris inte respekteras. \u201dDet \u00e4r absolut n\u00f6dv\u00e4ndigt att l\u00e5ta \u00e4ldre, sk\u00f6ra personer vara kvar hemma s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt, om det \u00e4r d\u00e4r de vill vara [min kursivering].\u201d Om vi utg\u00e5r fr\u00e5n antagandet, skriver hon, att ingen skulle vilja d\u00f6 av n\u00e5gonting isolerad fr\u00e5n dem de \u00e4lskar eller som \u00e4lskar dem, skulle vi agera annorlunda: f\u00e4rre skulle tas in p\u00e5 sjukhus, mycket mer st\u00f6d skulle finnas tillg\u00e4ngligt hemma och i \u00e4ldreboenden. Det skulle finnas testning f\u00f6r dem som ville vara tillsammans med sina n\u00e4ra och fysisk isolering skulle ske efter riskabla kontakter. Om vi inte m\u00f6jligg\u00f6r detta kommer en m\u00e4ngd m\u00e4nniskor att drabbas av sv\u00e5ra f\u00f6rluster i omst\u00e4ndigheter som kan bli lika traumatiserande som pl\u00f6tslig d\u00f6d i krig eller katastrofer. \u201dInte ens inf\u00f6r d\u00f6den finns det n\u00e5got viktigare \u00e4n k\u00e4rlek.\u201d<\/p>\n

Iona Heaths inl\u00e4gg ter sig exotiskt i det svenska sammanhanget, misst\u00e4nker jag. Kanske ocks\u00e5 i det brittiska. Vi har s\u00e5 l\u00e4nge vant oss vid att den \u00e4ldre ska vara sj\u00e4lvst\u00e4ndig \u2013 och om det inte g\u00e5r, tas om hand av samh\u00e4llet.<\/p>\n

”Jag minns en uppr\u00f6rd diskussion p\u00e5 bagarstugans veranda 1969. En ton\u00e5rig kusin var uppr\u00f6rd \u00f6ver att farmor skulle placeras p\u00e5 \u00e5lderdomshemmet. De medel\u00e5lders d\u00f6ttrarna och sv\u00e4rd\u00f6ttrarna var inte n\u00e5diga mot honom. De orkade inte l\u00e4ngre ta hand om farmor. Det var den nya tiden. Jag h\u00f6ll med kvinnorna \u2013 och kusinen. Vi k\u00e4nde alltid sorg \u2013 och en vag skuld – vid bes\u00f6ken p\u00e5 \u00e5lderdomshemmet under de f\u00f6ljande \u00e5ren.”<\/p><\/blockquote>\n

Samtidigt \u00e4r generationernas sj\u00e4lvst\u00e4ndighet fr\u00e5n varandra en falsk sj\u00e4lvbild. I sj\u00e4lva verket har anh\u00f6rigas omsorg om \u00e4ldre \u00f6kat under 2000-talet. \u00c5r 2009\u20132010 var det 63 procent av hemmaboende \u00e4ldre med omsorgsbehov som fick hj\u00e4lp fr\u00e5n vuxna barn och andra n\u00e4rst\u00e5ende utanf\u00f6r hush\u00e5llet. Andelen hade \u00f6kat fr\u00e5n 48 procent 2002\u20132003 (Ulmanen & Szebehely 2015). Bakgrunden var ett par decennier av \u00e5tstramningar inom hemtj\u00e4nsten och \u00e4ldreboenden. Det fanns klara klasskillnader p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att l\u00e5gutbildade \u00e4ldre i h\u00f6gre grad fick anh\u00f6rigomsorg medan h\u00f6gutbildade \u00e4ldre k\u00f6pte privat hj\u00e4lp. S\u00e5 verkligheten nu \u00e4r att de anh\u00f6riga, som under de senaste \u00e5rtiondena blivit n\u00f6dv\u00e4ndiga i omsorgen av sina \u00e4ldre n\u00e4rst\u00e5ende, f\u00e5r h\u00f6ra att de m\u00e5ste vara osj\u00e4lviska och lita p\u00e5 att samh\u00e4llet tar hand om behoven! Sj\u00e4lvklart \u00e4r det b\u00e5de sm\u00e4rtsamt och sv\u00e5rt att k\u00e4nna n\u00e5gon tillit till det.<\/p>\n

I diskussionen om misslyckandet med att r\u00e4dda de \u00e4ldre p\u00e5 \u00e4ldreboendena s\u00e4gs det ibland att det var b\u00e4ttre f\u00f6rr. Debatt\u00f6rer pekar ut \u00c4delreformen fr\u00e5n 1992 som boven i dramat och menar att det var b\u00e4ttre n\u00e4r mer \u00e5ldringsv\u00e5rd skedde inom sjukv\u00e5rdens ram. \u00c4delreformen innebar att det samlade ansvaret f\u00f6r \u00e4ldreomsorgen \u00f6vergick till kommunerna. Drygt 30 000 sjukhems- och l\u00e5ngv\u00e5rdsplatser \u00f6verf\u00f6rdes fr\u00e5n landstingen till kommunerna och kommunerna fick betalningsansvar f\u00f6r medicinskt f\u00e4rdigbehandlade patienter inom somatisk sjukv\u00e5rd och geriatrisk v\u00e5rd (Szebehely, 2000).<\/p>\n

Det innebar att v\u00e5rdtiden p\u00e5 sjukhus f\u00f6r \u00e4ldre personer minskade kraftigt. \u00c4ldre personer som l\u00e4mnar sjukhuset har oftare kvarst\u00e5ende v\u00e5rdbehov, samtidigt som Socialstyrelsens utv\u00e4rdering visat att tillg\u00e5ngen till kvalificerad medicinsk v\u00e5rd p\u00e5 kommunala boenden minskade (Socialstyrelsen, 1998).<\/p>\n

I coronakrisen har just detta kritiserats. Det saknas l\u00e4kare p\u00e5 boenden och beslut om att inte ge livsuppeh\u00e5llande behandling fattas per telefon med rigida kriterier. \u00c4nd\u00e5 t\u00e4nker jag att det f\u00f6r m\u00e5nga personer \u2013 definitivt mina \u00e4ldre anh\u00f6riga \u2013 framst\u00e5r som en avg\u00f6rande skillnad i livskvalitet att slippa v\u00e5rdas p\u00e5 sjukhus de sista \u00e5ren i livet. Det borde g\u00e5 att f\u00f6rena med f\u00f6rst\u00e4rkt medicinsk kompetens och framf\u00f6rallt med \u00f6kad samverkan. Mina egna erfarenheter fr\u00e5n genomf\u00f6randet av psykiatrireformen n\u00e5gra \u00e5r senare tyder p\u00e5 att det g\u00e5r att utforma modeller f\u00f6r det (Askerstam & Sundvall, 2011). Och kritikerna gl\u00f6mmer ofta bort att under samma period som \u00c4delreformen varit i kraft har det ocks\u00e5 skett en kraftig privatisering av \u00e4ldreomsorgen (Szebehely, 2000).<\/p>\n

”Mitt f\u00f6rsta arbete i v\u00e5rden som 18-\u00e5ring var i l\u00e5ngv\u00e5rden, d\u00e4r gamla, sjuka m\u00e4nniskor v\u00e5rdades till slutet av sina liv. Jag brukar beskriva upplevelsen med Dante-citatet \u201dI som h\u00e4r intr\u00e4den, l\u00e5ten hoppet fara\u201d. Gamla m\u00e4nniskor i st\u00e4ndigt s\u00e4ngl\u00e4ge, v\u00e4ndningar flera g\u00e5nger om dygnet f\u00f6r att motverka trycks\u00e5ren som redan var d\u00e4r, b\u00e4ckent\u00f6mningar och stressad morgonmatning av gamla m\u00e4nniskor med f\u00f6rsvagade svalgreflexer. \u00c4nd\u00e5 har jag ibland haft sv\u00e5rt att f\u00f6rmedla exakt vad som var s\u00e5 hoppl\u00f6st. Var det bara min ungdomliga of\u00f6rm\u00e5ga att acceptera livets g\u00e5ng?<\/p>\n

M\u00e5nga \u00e4ldre drabbas av l\u00e5rbenshalsfraktur och idag opereras de allra flesta, i stort sett oavsett \u00e5lder. De flesta kommer ocks\u00e5 att kunna g\u00e5 igen, med hj\u00e4lp av g\u00e5nghj\u00e4lpmedel som rollator. Pl\u00f6tsligt mindes jag att en del av patienterna p\u00e5 l\u00e5ngv\u00e5rden l\u00e5g med benet i str\u00e4ck. De ans\u00e5gs f\u00f6r gamla eller f\u00f6r sjuka f\u00f6r operation och man drog ut benet i en str\u00e4ckanordning f\u00f6r att inte benytorna skulle skava mot varandra. I denna anordning l\u00e5g personen under mycket l\u00e5ng tid, ibland till livets slut och m\u00e5ste f\u00e5 hj\u00e4lp med allting. Det spelar ingen roll att det f\u00f6rmodligen var en liten minoritet som r\u00e5kade ut f\u00f6r detta \u2013 det \u00e4r en fruktansv\u00e4rd bild av en tortyrliknande tillvaro.”<\/p><\/blockquote>\n

\u00c4ven den sociala krisen p\u00e5verkar h\u00e4lsan<\/strong>
\nSociala villkor \u00e4r av yttersta betydelse f\u00f6r b\u00e5de kroppslig och psykisk h\u00e4lsa. Man talar om h\u00e4lsans sociala best\u00e4mningsfaktorer och i det ing\u00e5r s\u00e5v\u00e4l livsstilsfaktorer, som den n\u00e4ra omgivningen och yttre samh\u00e4llsvillkor. Det finns till exempel ett samband mellan att insjukna tidigt i flera olika kroppsliga sjukdomar, s\u00e5 kallad multisjukdom, och att bo i omr\u00e5den med l\u00e5g socioekonomisk status. Och den som \u00e4r multisjuk omfattas av en \u00f6kad risk f\u00f6r att d\u00f6 i covid-19.<\/p>\n

I en intervju i Svenska Dagbladet 19 mars i \u00e5r sade Jimmie \u00c5kesson att Folkh\u00e4lsomyndigheten inte skulle uttala sig om att det finns socialt utsatta barn i Sverige som m\u00e5r b\u00e4st av att g\u00e5 i skolan. Myndigheten skulle bara bry sig om smittskyddet. Det uttrycker en of\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r vad som skapar och skadar folkh\u00e4lsa. Barns framtida utveckling inklusive framtida h\u00e4lsa \u00e4r beroende av skolg\u00e5ngen. Men \u00c5kesson \u00e4r inte ensam. Det finns en risk att v\u00e5r syn p\u00e5 coronakrisen blir helt \u201dbiologiserad\u201d. V\u00e5r uppgift blir enbart att besegra den \u201dosynliga fienden\u201d, vars bekransade skal illustrerar tv-nyheterna varje dag. Det blir s\u00e4rskilt tydligt n\u00e4r den allm\u00e4nna ordinationen till majoriteten av v\u00e4rldens befolkning g\u00e5r ut p\u00e5 att f\u00f6rst\u00e4rka ensamheten.<\/p>\n

Ensamheten \u00e4r farlig<\/strong>
\nI forskning om sj\u00e4lvmord \u00e4r sociala faktorers roll k\u00e4nda men \u00e4nd\u00e5 inte erk\u00e4nda. I Lancet Psychiatry skrev nyligen en forskargrupp att det finns tecken p\u00e5 att sj\u00e4lvmordstalen kommer att \u00f6ka under den nuvarande pandemin, \u00e4ven om det inte \u00e4r oundvikligt (Gunnell m fl, 2020). En del studier tyder p\u00e5 att sj\u00e4lvmordstalen \u00f6kade under spanska sjukan i USA 1918\u20131920 samt bland \u00e4ldre personer under sars-epidemin i Hongkong 2003. Artikeln n\u00e4mner ensamhet och social isolering som riskfaktorer f\u00f6r sj\u00e4lvmord.<\/p>\n

En artikel 13 maj i Svenska Dagbladet gick igenom ensamhet som riskfaktor f\u00f6r psykisk och fysisk h\u00e4lsa, med konsekvenser som \u00f6kad stress, s\u00f6mnsv\u00e5righeter, h\u00f6gre blodtryck och \u00f6kad sm\u00e4rtk\u00e4nslighet. Av intresse utifr\u00e5n pandemin kan vara att det ocks\u00e5 finns studier som pekar p\u00e5 s\u00e4mre immunf\u00f6rsvar. Man brukar dela in ensamhet i social ensamhet, det vill s\u00e4ga att ha brist p\u00e5 sociala n\u00e4tverk, och emotionell ensamhet, att k\u00e4nna sig ensam. De flesta av studierna utg\u00e5r fr\u00e5n den emotionella ensamheten. Forskning kring sociala n\u00e4tverk, det vill s\u00e4ga vem vi har kontakt med och hur, visar ocks\u00e5 att h\u00e4lsan p\u00e5verkas.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det v\u00e4ldigt tillfredsst\u00e4llande att Nationellt centrum f\u00f6r suicidforskning och prevention vid Karolinska institutet v\u00e4nder sig mot att man anv\u00e4nder uttrycket \u201dsocial distansering\u201d och ist\u00e4llet f\u00f6rordar \u201dfysisk distansering\u201d och \u201demotionell n\u00e4rhet\u201d. En debattartikel i L\u00e4kartidningen argumenterar att social distansering kan v\u00e4cka associationer om bortst\u00f6tning och avst\u00e5ndstagande (Wasserman m fl, 2020). Jag noterar samtidigt att Socialstyrelsen fortfarande anv\u00e4nder begreppet social distansering p\u00e5 sin hemsida.<\/p>\n

Men vad \u00e4r det som g\u00f6r ensamhet s\u00e5 farligt? N\u00e4r det g\u00e4ller risken f\u00f6r psykisk oh\u00e4lsa finns det mer biologiska f\u00f6rklaringar om hj\u00e4rnans behov av ett fl\u00f6de av sinnesintryck f\u00f6r att h\u00e5lla oss vid v\u00e5ra sinnens fulla bruk. Psykosforskare har lanserat hypotesen att vi beh\u00f6ver yttre sinnesintryck f\u00f6r att kunna skilja p\u00e5 inre upplevelser, som tankar och k\u00e4nslor, och yttre h\u00e4ndelser. Det \u00e4r f\u00f6rklaringen, menar till exempel den brittiske psykologen Richard Bentall (2004), till att personer med psykos som ofta isolerar sig av r\u00e4dsla f\u00f6r andra, eller blir isolerade, d\u00e4rf\u00f6r att andra \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r dem, f\u00f6rs\u00e4mras i sina symtom.<\/p>\n

Det \u00e4r en f\u00f6rklaring som tar fasta p\u00e5 det sociala samspelet. Vi beh\u00f6ver testa v\u00e5ra tolkningar av verkligheten gentemot andra m\u00e4nniskor. P\u00e5 samma s\u00e4tt har n\u00e4tverksforskare utvecklat hypotesen att brist p\u00e5 sociala n\u00e4tverk leder till ett kroniskt h\u00e4lsotillst\u00e5nd som \u00e4r sjukdomsframkallande. Att ha st\u00f6djande n\u00e4tverk kan hj\u00e4lpa oss att klara belastningar, det som kallas f\u00f6r coping eller bem\u00e4stringsstrategier (Klefbeck & Ogden, 1996).<\/p>\n

Det finns alla sk\u00e4l att ta till sig varningar om ensamhetens faror i dessa tider n\u00e4r vi alla f\u00e5tt en stark ordination av r\u00e4dsla, som en webbf\u00f6rel\u00e4sande kanadensisk psykiater uttryckte det. Hon tog exemplet med att m\u00e4nniskor till och med undviker \u00f6gonkontakt, trots att det givetvis inte i sig \u00e4r farligt. I l\u00e4nder som Kanada och Storbritannien styr politikerna nedst\u00e4ngningen mer med r\u00e4dsla \u00e4n med tv\u00e5ng. Hon hade m\u00f6tt en ny typ av psykologiska problem hos patienter. De v\u00e5gar inte l\u00e4mna sin isolering, \u00e4ven om samh\u00e4llet till\u00e5ter sm\u00e5 steg ut. M\u00e4nniskor vill inte ut ur sina kaninh\u00e5l, var hennes kommentar. Det \u00e4r det nya normala.<\/p>\n

Men vi b\u00f6r undvika stereotypa f\u00f6rest\u00e4llningar om ensamhetens betydelse. Axel \u00c5gren, som forskar i medicinsk vetenskap vid Link\u00f6pings universitet, har studerat hur \u00e4ldres ensamhet skildras i svensk dagspress. Han p\u00e5pekar att man ofta beskriver ensamhet som n\u00e5got som huvudsakligen har med \u00e4ldre att g\u00f6ra. Trots skiftande resultat i studier av hur ensamma \u00e4ldre uppfattar sig tar pressen ofta f\u00f6r givet att \u00e4ldres ensamhet \u00e4r ett stort problem. Men allvarligare \u00e4r att det \u00e4r ett problem som de \u00e4ldre sj\u00e4lva inte ses som delaktiga i att l\u00f6sa. Det finns ett utpr\u00e4glat utifr\u00e5nperspektiv d\u00e4r \u201dvi\u201d andra (icke-\u00e4ldre, f\u00f6rment icke-ensamma) ska l\u00f6sa problemet. Dessutom visar han att i artiklar om \u00e4ldres ensamhet f\u00f6rsvinner ofta sj\u00e4lva ensamheten. Fokus \u00e4r ist\u00e4llet p\u00e5 samh\u00e4llets insatser (\u00c5gren, 2019).<\/p>\n

Stereotyperna kan ocks\u00e5 g\u00e4lla allvarlig oh\u00e4lsa som sj\u00e4lvmord. Lancet varnade som bekant f\u00f6r att coronakrisen kan leda till \u00f6kade sj\u00e4lvmordstal. Det finns alla sk\u00e4l att ta varningen p\u00e5 allvar. Men \u00e4nd\u00e5 \u2013 n\u00e4r de f\u00f6rsta rapporterna kom fr\u00e5n Japan visade det sig att antalet sj\u00e4lvmord minskade med 20 procent under april j\u00e4mf\u00f6rt med april 2019. En allm\u00e4n f\u00f6rklaring som angavs var att sj\u00e4lvmord och \u00e4ven psykisk oh\u00e4lsa i allm\u00e4nhet ofta minskat under nationella kriser och krig. Det brukar ofta f\u00f6rklaras med en k\u00e4nsla av en st\u00f6rre sammanh\u00e5llning mot krisen eller fienden. Det som i mina \u00f6gon g\u00f6r det sv\u00e5rare att anta att det skulle ske under coronakrisen \u00e4r att situationen p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt driver oss is\u00e4r, och dessutom drabbar m\u00e5nga ekonomiskt och socialt. Tv\u00e5 andra f\u00f6rklaringar fr\u00e5n Japan som pekar p\u00e5 mer specifika sk\u00e4l \u00e4r att man p\u00e5 senare \u00e5r rapporterat om \u00f6kat antal sj\u00e4lvmord p\u00e5 grund av mobbning hos skolbarn \u2013 nu beh\u00f6ver de inte g\u00e5 till skolan. Och de vuxna beh\u00f6ver inte g\u00e5 till arbetet, d\u00e4r pressen ansetts vara stadigt h\u00f6g under m\u00e5nga \u00e5r och har accelererat under tiden efter finanskrisen 2008.<\/p>\n

Krisen \u00f6ppnar m\u00f6jligheter <\/strong>
\nOch det f\u00f6r mig till fr\u00e5gan om vad vi kan g\u00f6ra f\u00f6r att l\u00f6sa krisen, vi som vill f\u00f6rb\u00e4ttra samh\u00e4llet s\u00e5 att vi st\u00e5r b\u00e4ttre rustade mot virus och andra angrepp. Mitt starka intryck \u00e4r att krisen \u00f6ppnar en m\u00f6jlighet f\u00f6r att bek\u00e4mpa de svagheterna och f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet p\u00e5 ett tydligare s\u00e4tt \u00e4n p\u00e5 m\u00e5nga, m\u00e5nga \u00e5r. Har jag bel\u00e4gg f\u00f6r det?<\/p>\n

Det fr\u00e4msta bel\u00e4gget \u00e4r just k\u00e4nslan vi alla delar av att leva i speciella tider. Det \u00e4r tider d\u00e5 nya id\u00e9er skapas, f\u00f6rmodligen hos flertalet i befolkningen. Det samh\u00e4lleligt n\u00f6dv\u00e4ndiga arbetet \u00e4r inte f\u00f6retagarnas, bankirernas och reklamm\u00e4nnens f\u00f6rehavanden. Det som \u00e4r v\u00e4rdefullt \u00e4r inte vinsterna och aktiekurserna utan det arbete som utf\u00f6rs av ofta l\u00e5gavl\u00f6nade grupper med os\u00e4kra villkor. Vi m\u00e5ste ge personal i v\u00e5rd och omsorg m\u00f6jlighet att utf\u00f6ra sitt arbete utan att digna under administration och de beh\u00f6ver f\u00e5 dr\u00e4gliga arbetsvillkor. Samh\u00e4llet ska inte st\u00e4llas skyddsl\u00f6st utan beredskap f\u00f6r kriser. Det var fel att avreglera apoteken och sluta h\u00e5lla lager. P\u00e5 samma s\u00e4tt som Greta Thunberg byggt sin kampanj p\u00e5 att sprida den till synes enkla id\u00e9n \u201dvi m\u00e5ste lyssna p\u00e5 forskarna\u201d kan de enkla id\u00e9erna om vad som \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r ett tryggt samh\u00e4lle bli v\u00e4gledande f\u00f6r framtiden.<\/p>\n

Ingenting h\u00e4nder av sig sj\u00e4lvt<\/strong>
\nI speciella tider kan nya saker h\u00e4nda, men ingenting h\u00e4nder av sig sj\u00e4lvt. Att m\u00e4nniskor inser de enorma bristerna i samh\u00e4llet betyder inte att det kommer att g\u00e5 b\u00e4ttre i n\u00e4sta pandemi. I en artikel i april varnade Gilbert Achcar, forskare kring arabv\u00e4rlden i London, f\u00f6r tron att nyliberalismen kommer att g\u00f6ra slut p\u00e5 sig sj\u00e4lv (Achcar, 2020). Han skriver att den p\u00e5g\u00e5ende ekonomiska katastrofens omfattning har \u00e5terupplivat och f\u00f6rst\u00e4rkt hoppet om att den kommer att leda till en avg\u00f6rande politisk f\u00f6r\u00e4ndring av ekonomisk politik och ekonomiska prioriteringar. Speciellt varnar han f\u00f6r tanken att f\u00f6r\u00e4ndringen beror av de id\u00e9er som \u00e4r i svang. Han citerar Naomi Klein som i en video nyligen sagt att \u201di kristider blir till synes om\u00f6jliga id\u00e9er pl\u00f6tsligt m\u00f6jliga\u201d.<\/p>\n

Achcar vill ge oss en nyktrare bild av m\u00f6jligheterna. Han p\u00e5minner om debatten i f\u00f6ljden av krisen 2008\u20132009 d\u00e5 det talades om nyliberalismens slut. I varje kris frestas vi att t\u00e4nka att \u201dden h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r det annorlunda\u201d. I coronakrisen har staterna st\u00e4rkt sina interventioner i ekonomin och samh\u00e4llslivet, och marknaden har ibland st\u00e4llts \u00e5t sidan. Achcar varnar f\u00f6r att \u00f6verskatta m\u00f6jligheterna av tv\u00e5 sk\u00e4l. F\u00f6r det f\u00f6rsta har kapitalismen alltid beh\u00f6vt staten f\u00f6r att gripa in i avg\u00f6rande \u00f6gonblick, men det har inte lett till best\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ndringar av det ekonomiska systemet. Det finns dessutom en risk f\u00f6r att statens \u00f6kade roll den h\u00e4r g\u00e5ngen leder till en mer auktorit\u00e4r kapitalism, d\u00e4r de ekonomiska intressena g\u00e5r hand i hand med en begr\u00e4nsning av demokratin. F\u00f6r det andra beror inte de verkliga f\u00f6r\u00e4ndringarna av v\u00e4nsterns utopi och dystopi, som Achcar skriver, utan om att \u201dst\u00f6rre f\u00f6r\u00e4ndringar p\u00e5 regeringspolitikens omr\u00e5de best\u00e4ms framf\u00f6rallt av samh\u00e4llelig kamp under de r\u00e5dande omst\u00e4ndigheterna\u201d.<\/p>\n

Achcars po\u00e4ng \u00e4r att kampen om id\u00e9er m\u00e5ste \u00f6vers\u00e4ttas till konkreta politiska f\u00f6rslag. Den avg\u00f6rande fr\u00e5gan efter coronakrisen kommer enligt Achcar att bli vem som ska betala f\u00f6r krisen. Kommer regeringar att satsa mer p\u00e5 sjukv\u00e5rd men finansiera det med inskr\u00e4nkningar i utbildningsv\u00e4sendet, minskade pensioner och arbetsl\u00f6shetsers\u00e4ttning, l\u00f6nestopp? Det enda s\u00e4ttet att f\u00f6rhindra det \u00e4r genom radikalt motst\u00e5nd. Achcar tar som exempel de franska arbetarnas motst\u00e5nd, som fr\u00e5n 1995 till 2019 hittills f\u00f6rhindrat nyliberala pensionsreformer.<\/p>\n

Och det finns hinder… <\/strong>
\nVi lever under olika villkor, med olika m\u00f6jligheter att skydda oss. Det \u00e4r en tid d\u00e5 det \u00e4r l\u00e4tt att utpeka den andre som skurk. En webbf\u00f6rel\u00e4sare beskriver hur landsbygdsbefolkningen i Storbritannien reagerar mot stadsbor som kommer ut till naturomr\u00e5den genom att st\u00e4nga kaf\u00e9er och barer och st\u00e4nga av offentliga toaletter. Sedan uppst\u00e5r uppr\u00f6rda debatter n\u00e4r stadsborna ist\u00e4llet kissar i deras tr\u00e4dg\u00e5rdar. Situationen v\u00e4cker fr\u00e5gor kring balansen mellan tillit och misstro. Vad beh\u00f6ver vi? Mer tillit eller mer misstro?<\/p>\n

N\u00e4r det nu diskuteras varf\u00f6r Sverige agerar annorlunda i krishanteringen framh\u00e5lls ofta v\u00e5r h\u00f6ga niv\u00e5 av social tillit. M\u00e5nga h\u00e4nvisar till den internationella \u00e5terkommande enk\u00e4tunders\u00f6kningen World Values Survey, ett p\u00e5g\u00e5ende samh\u00e4llsvetenskapligt forskningsprojekt med enk\u00e4tstudier i n\u00e4stan 100 l\u00e4nder. Tesen i projektet \u00e4r att v\u00e4rderingar har betydelse f\u00f6r ekonomisk och demokratisk utveckling av samh\u00e4llen. Sverige \u00e4r st\u00e4ndigt det mest extremt sekul\u00e4r-rationella och individualistiska landet i dessa m\u00e4tningar. Grundtesen att v\u00e4rderingar skapar utveckling kan ju verkligen diskuteras \u2013 ett mer marxistiskt s\u00e4tt att se det vore v\u00e4l att s\u00e4ga att ekonomiska och sociala f\u00f6rh\u00e5llanden p\u00e5verkar v\u00e4rderingar. WVS har dessutom kritiserats h\u00e5rt f\u00f6r att vara etnocentriskt. Statsvetaren \u00c5sa Lundgren har till exempel p\u00e5pekat att tolerans \u00e4r en v\u00e4rdering som skattas h\u00f6gt i WVS, men att tolerans definieras som att vara positivt inst\u00e4lld till det som redan \u00e4r accepterat i det v\u00e4sterl\u00e4ndska samh\u00e4llet (Lundgren, 2015). P\u00e5 ett seminarium st\u00e4llde hon en skarpt formulerad fr\u00e5ga: Sverige kommer h\u00f6gt n\u00e4r det g\u00e4ller tolerans mot homosexualitet \u2013 men skulle landet g\u00f6ra det ifall man m\u00e4tte tolerans mot kvinnor med sl\u00f6ja?<\/p>\n

Historikern Kjell \u00d6stberg f\u00f6rklarar i Internationalen 23 april tilliten inte som ett resultat av ett nationaldrag med inhemska v\u00e4rderingar utan som en historisk produkt av v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llets uppbygge. Maria Schottenius inv\u00e4nder i en artikel i Dagens Nyheter 1 juni mot f\u00f6rklaringen om den svenska synen p\u00e5 \u201dindividens sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande\u201d, och tror hellre p\u00e5 \u201dkombinationen av Myndighetssverige (Axel Oxenstierna) och folkr\u00f6relserna\u201d.<\/p>\n

Tillit har nu blivit det senaste modeordet, efter New Public Management och v\u00e4rdebaserad v\u00e5rd, inom de management-teorier som lanseras inom v\u00e5rden och \u00f6vriga v\u00e4lf\u00e4rdstj\u00e4nster. Tillitsdelegationen tillsattes av regeringen 2016 f\u00f6r att se \u00f6ver hur styrningen av v\u00e4lf\u00e4rdstj\u00e4nster skulle kunna f\u00f6r\u00e4ndras. Det begrepp som anv\u00e4nds, och som ibland s\u00e4gs redan vara p\u00e5 v\u00e4g att genomf\u00f6ras i v\u00e5rden \u00e4r tillitsbaserad styrning. Det framst\u00e4lls som ett hopp f\u00f6r oss som sett de negativa effekterna av NPM. I utredningens rapport om v\u00e4lf\u00e4rdssektorn \u00e4r problemformuleringarna ibland skoningsl\u00f6sa: att det \u00e4r f\u00f6r mycket detaljstyrning och att administrativa arbetsuppgifter tar f\u00f6r mycket tid; att det saknas helhetsperspektiv; att det saknas medborgarfokus. Likas\u00e5 \u00e4r det sympatiskt att utredningen vill f\u00e4sta uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 det som h\u00e4nder i sj\u00e4lva m\u00f6tet mellan v\u00e5rdgivare och patient (SOU, 2018). John Lapidus, ekonomhistoriker som bland annat skrivit boken \u201dV\u00e5rdst\u00f6lden\u201d om privatf\u00f6rs\u00e4kringarnas int\u00e5g i v\u00e5rden, kritiserade utredningen h\u00e5rt i ETC 16 december 2019 f\u00f6r att den inte ser n\u00e5gon skillnad p\u00e5 vinstdrivande och icke-vinstdrivande verksamheter (\u201dN\u00e4r ska S kliva ut ur skuggorna och k\u00e4mpa f\u00f6r v\u00e4lf\u00e4rden\u201d?). De senaste \u00e5rens skandaler, till exempel Carema-skandalen i \u00e4ldreomsorgen, har \u00e4nd\u00e5 visat att vinstmaximerande organisationers beteende kan f\u00f6rklara en stor del av tillitsf\u00f6rlusten.<\/p>\n

Om tilliten g\u00f6r anv\u00e4ndningen av tv\u00e5ng f\u00f6r att motverka coronasmittan mindre n\u00f6dv\u00e4ndig \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s bra. Men det \u00e4r v\u00e4l uppenbart att tilliten i det svenska samh\u00e4llet har minskat. Av goda sk\u00e4l: kommersialiseringen av allt fler verksamheter, skandalen kring Nya Karolinska Sjukhuset, fler exempel p\u00e5 korruption.<\/p>\n

Det \u00e4r inte d\u00e5ligt med mer misstro. Ofta har jag tyckt att det funnits f\u00f6r lite av det i min omgivning. Jag kommer ih\u00e5g arbetskamraten som alltid avslutade alla diskussioner om nedsk\u00e4rningarna i v\u00e5rden med p\u00e5st\u00e5endet \u201ddet finns ju inga pengar\u201d och inte var beredd att lyssna p\u00e5 motargument. F\u00f6r henne r\u00e4ckte det att regeringen hade sagt det.<\/p>\n

Socialister och radikala samh\u00e4llskritiker har alltid ifr\u00e5gasatt \u00f6verheten. Forskningen, den f\u00f6rment fria och sj\u00e4lvst\u00e4ndiga, \u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis mer tillf\u00f6rlitlig \u00e4n andra experter. Vi har tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga exempel p\u00e5 vetenskapliga st\u00e5ndpunkter som det funnits och finns alla sk\u00e4l att ifr\u00e5gas\u00e4tta. Det handlar inte om att n\u00e4thata eller odla konspirationsteorier om Folkh\u00e4lsomyndigheten, men att alltid kr\u00e4va tydlig information och \u00f6ppenhet om pandemin och dess bek\u00e4mpning.<\/p>\n

L\u00f6sningen p\u00e5 pandemin, skriver den amerikanska socialisten Dianne Feeley i tidskriften Solidarity 6 maj, \u00e4r inte att \u00e5terv\u00e4nda till det normala utan att \u00e5teruppbygga social solidarity, samh\u00e4llssolidariteten. F\u00f6r henne handlar det om att st\u00e4rka samh\u00e4llet p\u00e5 alla de omr\u00e5den d\u00e4r m\u00e4nniskor idag uts\u00e4tts: st\u00e4rka r\u00e4tten till bost\u00e4der, utbildning och sjukv\u00e5rd; utveckla sociala n\u00e4tverk f\u00f6r att minska m\u00e4nniskors ensamhet och prioritera det \u201dsocialt n\u00f6dv\u00e4ndiga arbete\u201d som ofta utf\u00f6rs av kvinnor, och l\u00e4gga st\u00f6rre vikt vid att tillfredsst\u00e4lla m\u00e4nskliga behov \u00e4n att producera varor. Jag t\u00e4nker mig att genom att st\u00e4rka samh\u00e4llsv\u00e4ven p\u00e5 det s\u00e4ttet \u00f6kar vi ocks\u00e5 tilliten. Inte mellan de styrande och de styrda utan mellan de breda grupper som har intresse av en solidarisk l\u00f6sning p\u00e5 krisen.<\/p>\n

S\u00e5 hur g\u00f6r vi det?<\/strong>
\nI ett webbinl\u00e4gg fr\u00e5gar sig n\u00e5gon om situationen f\u00f6r de utsatta i krisen (i det fallet v\u00e4rldens l\u00e5gbetalda och utnyttjade arbetande kvinnor) kommer att gl\u00f6mmas bort igen n\u00e4r krisen \u00e4r \u00f6ver. Ja, risken \u00e4r uppenbar, det har vi sett f\u00f6rr. Att det inte sker blir den viktigaste uppgiften f\u00f6r oss i v\u00e4nstern och breda folkr\u00f6relser. Det krisen har visat om v\u00e5rt samh\u00e4lles svagheter f\u00e5r inte gl\u00f6mmas.<\/p>\n

N\u00e4r jag letat igenom n\u00e4tet efter tecken p\u00e5 folkliga protester visar det sig vara ett m\u00f6nster som upprepas fr\u00e5n land till land. Under den h\u00e4r fasen har det mesta handlat om krav p\u00e5 b\u00e4ttre skydd f\u00f6r dem som arbetar i v\u00e5rd och omsorg och andra m\u00e4nniskon\u00e4ra yrken. Dianne Feeley beskriver nya kreativa protestformer fr\u00e5n sjuksk\u00f6terskor runt om i USA: samlingar d\u00e4r man tillverkar skyddsrockar tillsammans, presskonferenser, demonstrationer med fysisk distansering, bilkaravaner. V\u00e5rdfacken i Kanada har g\u00e5tt ihop i demonstrationer och uttalanden under parollen \u201dS\u00e4kerheten \u00e4r inte f\u00f6rhandlingsbar\u201d. Kritiken mot brister i \u00e4ldreomsorgen och krav p\u00e5 b\u00e4ttre skydd f\u00f6r b\u00e5de personal och boende har ocks\u00e5 \u00e5terkommit i flera l\u00e4nder.<\/p>\n

Men hur f\u00f6rbereds framtiden efter pandemin? \u201dL\u00e5t oss isolera finanskapitalet och \u00e5stramningspolitiken\u201d, s\u00e4ger European network against privatization and commercialization of health and social protection (Europeiska n\u00e4tverket mot privatisering och kommersialisering av sjukv\u00e5rd och socialt skydd) i ett uttalande. I uttalandet, som undertecknats av mer \u00e4n 100 organisationer, manar man till att bygga lokala, nationella och internationella initiativ f\u00f6r \u201dDagen efter\u201d coronakrisen. Och de kommer att starta med att sammankalla en gemensam kampanjdag i september. De krav som n\u00e4tverket lyfter fram \u00e4r att \u00e5tstramningspolitiken och kommersialiseringen ska \u00f6verges en g\u00e5ng f\u00f6r alla, att l\u00e4kemedel och skyddsutrustning inte ska tillverkas f\u00f6r profit utan f\u00f6r behov, att alla ska f\u00e5 r\u00e4tt till bra sjukv\u00e5rd, att offentliga medel ska satsas p\u00e5 befolkningens grundl\u00e4ggande behov och att de 750 miljarderna euro fr\u00e5n EU inte ska g\u00e5 till finanskapitalet utan till att st\u00e4rka allas \u201dfysiska, psykiska och sociala v\u00e4lbefinnande\u201d.<\/p>\n

CASMadrid, Coordinadora Anti-Privatizaci\u00f3n de la Sanidad P\u00fablica de Madrid (Samordningen mot privatiseringen av den offentliga sjukv\u00e5rden i Madrid), upprepar sitt Nunca m\u00e1s! Aldrig mer! Aldrig mer d\u00f6dsfall som kunde ha undvikits. Kampanjen har ett st\u00e4ndigt krav p\u00e5 att en lag som till\u00e5ter privatisering av v\u00e5rden ska upph\u00e4vas. Keep our NHS public citerar den legendariska pamfletten In place of fear (\u201dIst\u00e4llet f\u00f6r fruktan\u201d) fr\u00e5n 1952 av labourpolitikern och sjukv\u00e5rdsministern Aneurin Bevan, d\u00e4r han drog upp linjerna f\u00f6r landets satsning p\u00e5 en sjukv\u00e5rd f\u00f6r alla. KONP f\u00f6r fram perspektivet p\u00e5 ett \u201dNHS utan fruktan \u2013 ett NHS f\u00f6r alla\u201d. Det inneb\u00e4r att utvidga r\u00e4ttigheterna f\u00f6r utsatta grupper. Migranter ska f\u00e5 gratis v\u00e5rd som alla andra, alla ska f\u00e5 laglig r\u00e4tt till sjukers\u00e4ttning fr\u00e5n f\u00f6rsta dagen, de p\u00e5tvingat \u201dsj\u00e4lvanst\u00e4llda\u201d i gigekonomin ska f\u00e5 r\u00e4tt till sjukers\u00e4ttning, \u00e5rlig semester och tj\u00e4nstepension och alla heml\u00f6sa ska f\u00e5 n\u00f6dbost\u00e4der och tillg\u00e5ng till sjukv\u00e5rd. Kampanjen kr\u00e4ver ocks\u00e5 \u00f6kade resurser till sjukv\u00e5rden s\u00e5 att fler kan anst\u00e4llas och antalet s\u00e4ngar \u00f6kas.<\/p>\n

Vi k\u00e4nner igen m\u00e5nga av problemen fr\u00e5n det svenska sammanhanget. Det beh\u00f6vs en samling f\u00f6r att granska v\u00e5rt samh\u00e4lle i de trasiga s\u00f6mmarna och f\u00f6resl\u00e5 l\u00f6sningar. Vi som samlas m\u00e5ste bli fler \u00e4n vad vi varit det senaste \u00e5rtiondet. Och vi m\u00e5ste utg\u00e5 fr\u00e5n de djupa erfarenheter som skapats under den h\u00e4r krisen. Det \u00e4r d\u00e4r som ocks\u00e5 kreativiteten att f\u00f6r\u00e4ndra finns.<\/p>\n

I Konsulterna: kampen om Karolinska beskriver Anna Gustafsson och Lisa R\u00f6stlund (2019\/2020) en situation d\u00e4r en av de otaliga organisationskonsulterna som sv\u00e4rmade omkring p\u00e5 sjukhuset kartlade alla arbetsmoment personalen utf\u00f6rde under tv\u00e5 veckors tid. Det h\u00e4nde ingenting med kartl\u00e4ggningen. Ist\u00e4llet f\u00f6reslog konsulten projektbeskrivningar som var s\u00e5 komplicerade att personalen inte f\u00f6rstod vad de f\u00f6rv\u00e4ntades g\u00f6ra. Vid ett tillf\u00e4lle, d\u00e4r ett fl\u00f6de skulle g\u00f6ras mer effektivt, fick en undersk\u00f6terska nog. \u201dOch s\u00e5 kom hon med ett klockrent, enkelt f\u00f6rslag p\u00e5 hur vi borde g\u00f6ra. Det var s\u00e5 typiskt att n\u00e5gon som tj\u00e4nar 25 000, men kan verksamheten utan och innan, kliver in och l\u00f6ser allt p\u00e5 en minut. De hade bara kunnat fr\u00e5ga henne (s.127).\u201d
\nEfter pandemin m\u00e5ste det bli slut p\u00e5 att de som utf\u00f6r \u201dde n\u00f6dv\u00e4ndiga arbetena\u201d, \u201dsamh\u00e4llsb\u00e4rarna\u201d som de nu kallas, inte blir tillfr\u00e5gade om hur v\u00e4lf\u00e4rdens tj\u00e4nster ska bli trygga och r\u00e4cka till alla.<\/p>\n

”I webbenk\u00e4tens uppf\u00f6ljning f\u00e5r jag beskriva min upplevelse av coronakrisen under de senaste tv\u00e5 veckorna. Jag inser att jag m\u00e5r b\u00e4ttre \u00e4n tidigare. Trots att ingenting blivit mindre oroande, kanske till och med mer. Att det f\u00f6rmodligen beror p\u00e5 att jag k\u00e4nner mindre hj\u00e4lpl\u00f6shet, d\u00e4rf\u00f6r att jag tillsammans med andra m\u00e4nniskor h\u00e5ller p\u00e5 att v\u00e4rka fram tankar f\u00f6r framtiden. Inom psykologin talar man om \u201dagency\u201d eller \u201dagens\u201d p\u00e5 svenska. Det definieras som att vara aktiv och delaktig i ett sammanhang och k\u00e4nna mental n\u00e4rvaro i situationen. Enklast att f\u00f6rst\u00e5 blir det om man st\u00e4ller det mot uttrycket \u201dloss of agency\u201d, f\u00f6rlust av agens som st\u00e5r f\u00f6r ett tillst\u00e5nd av uppgivenhet och totalt ointresse f\u00f6r vad som h\u00e4nder i omgivningen. Krishantering handlar ofta om att st\u00e4rka sin agens. Ja, ni h\u00f6r sj\u00e4lva \u2013 s\u00e5 begr\u00e4nsat \u00e4r synf\u00e4ltet. I anteckningar fr\u00e5n en begr\u00e4nsning halkar jag tillbaka till funderingar om att hantera den egna krisen, hur obetydlig den \u00e4n \u00e4r j\u00e4mf\u00f6rt med bilden i v\u00e4rlden runt omkring. Men kanske kan en urs\u00e4kt vara att det ocks\u00e5 handlar om en kollektiv krishantering. Att bli delaktiga i det som sker, att v\u00e4ssa v\u00e5ra krav och v\u00e5ra tankar om ett b\u00e4ttre samh\u00e4lle st\u00e4rker oss som grupp och bereder v\u00e4gen f\u00f6r verkliga samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar.” <<<\/p><\/blockquote>\n

REFERENSER<\/p>\n