![\"\"](\"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-content\/uploads\/2020\/09\/Skuggor.jpg\")
I andra delen av G\u00f6ran Therborns f\u00f6rel\u00e4sning till Erik Olin Wrights minne ligger fokus p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5elsen av medelklassens karakt\u00e4r. Att dess st\u00e4llning i det kapitalistiska systemet \u00e4r historiskt villkorad och pr\u00e4glas av globaliseringens skilda verkningar i nord och syd \u00e4r av betydelse f\u00f6r formandet av en v\u00e4nsterpolitik f\u00f6r j\u00e4mlikhet och klimatomst\u00e4llning.<\/span><\/p>\nI den marxistiska klassteorin och historieteorin var medelklassen till st\u00f6rsta delen en icke-klass, \u00e4ven om gr\u00e4nsen mot arbetarklassen var en oklarhet, och Wrights begrepp mots\u00e4gelsefulla positioner och f\u00f6rdelning av tillg\u00e5ngar i tre dimensioner brottades med fr\u00e5gan. Marx sj\u00e4lv betraktade den som ett \u00f6verg\u00e5ende fenomen under b\u00f6rjan till mitten av 1800-talet. I liberalernas f\u00f6rh\u00e4rskande beskrivning var medelklassen den st\u00e4ndiga b\u00e4raren av liberalismen. I det globala nord var 1900-talet arbetarklassens \u00e5rhundrade, en samh\u00e4llelig referenspunkt inte bara f\u00f6r den klassmedvetna arbetarr\u00f6relsen utan ocks\u00e5 f\u00f6r dess kritiker och fiender; p\u00e5ven, konservativa f\u00f6rfattare som Ernst J\u00fcnger, fascisterna och nazisterna. Om 2000-talet beskrivs i klasstermer s\u00e5 \u00e4r det som medelklassens \u00e5rhundrade. Men medelklassen visar sig inte som ett teoretiskt problem utan som ett politiskt sp\u00f6rsm\u00e5l. Kring det senaste sekelskiftet f\u00f6rkunnades medelklassens era i det globala syd, allra viktigast i Kina och Indien, d\u00e4r det motsvarade en viktig f\u00f6r\u00e4ndring av den politiska ekonomin.<\/p>\n
I det anonyma f\u00f6rordet till ett viktigt vetenskapligt bidrag fr\u00e5n den kinesiska samh\u00e4lls\u00adveten\u00adskapliga akademin, presenterades boken The Rising Classes in China<\/i> [De framv\u00e4xande klasserna i Kina] p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: \u201dKinas snabba ekonomiska tillv\u00e4xt har lett till en snabbt v\u00e4xande medelklass. Speciellt under kapitalismens \u00e5rhundrade har den kinesiska medel\u00adklassens storlek och omfattning tydligt \u00f6kat\u2026. P\u00e5 det samh\u00e4llspolitiska omr\u00e5det g\u00f6r medel\u00adklassen st\u00e4ndigt sin r\u00f6st h\u00f6rd, och dess st\u00e5ndpunkter kommer att avg\u00f6ra det kinesiska samh\u00e4llets inriktning.\u201d I efterdyningarna till 1989 tvingades ocks\u00e5 de sociologer som var intresserade av den nya klassbildningen f\u00f6rsvara dess politiska v\u00e4rde mot angrepp. Ett medelklassamh\u00e4lle var n\u00e5got helt annat \u00e4n det maoistiska \u201darbetar-bondesamh\u00e4llet\u201d, som en ansedd sociolog fr\u00e5n den tiden gjorde uttryckte det: \u201dDet socialistiska Kina kan inte till\u00e5ta att det uppst\u00e5r en medelklass\u2026. Teorin om medelklassen existerar i v\u00e4st f\u00f6r att d\u00f6lja fr\u00e5gan om klasskonflikter.\u201di<\/a><\/sup> Det mest \u00f6vertygande f\u00f6rsvarsargumentet var att \u201dmedelklassen i alla samh\u00e4llen \u00e4r den viktigaste kraften f\u00f6r att vidmakth\u00e5lla den sociala stabiliteten.\u201dii<\/a><\/sup> 2001 var den teoretiska striden \u00f6ver. Mitt under en period av kraftigt \u00f6kande oj\u00e4mlikhet i Kina blev medelklassen omg\u00e5ende en central best\u00e5ndsdel i en j\u00e4mlik vision av \u201d\u2019en olivformad struktur\u2019 d\u00e4r medelklassen \u00e4r den viktigaste samh\u00e4llsgruppen\u201d (ibid).<\/p>\n I Indien proklamerade Gurcharan Das, en aff\u00e4rsman som pensionerat sig tidigt och blivit stors\u00e4ljande, inflytelserik f\u00f6rfattare, \u00e5r 2000: \u201dDet mest sl\u00e5ende draget i dagens Indien \u00e4r framv\u00e4xten av en sj\u00e4lvs\u00e4ker ny medelklass\u2026. Om Indien ska lyckas beror till stor del p\u00e5 den.\u201d Detta citat av Das \u00e5terfinns i inledningen till Leela Fernandes klarsynta analys av diskussionerna kring den nya medelklassen i Indien. Hennes centrala argument \u201d\u00e4r att framv\u00e4xten av den nya indiska medelklassen utg\u00f6r en, med politiska medel skapad, samh\u00e4llsgrupp som verkar som f\u00f6respr\u00e5kare av ekonomisk liberalisering\u201d,iii<\/a><\/sup> och den fick ett politiskt genombrott i Indien 1991, efter en formeringsperiod p\u00e5 1980-talet.<\/p>\n I andra delar av det globala syd uppfattades den framv\u00e4xande medelklassen fr\u00e4mst i konsumtionstermer, som uppkomsten av konsumenter med n\u00e4rmast oinskr\u00e4nkt k\u00f6pkraft, och som s\u00e5dana ocks\u00e5 som alstrande nya aff\u00e4rsomr\u00e5den. \u00c5r 2011 publicerade Afrikanska utvecklingsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och FN:s ekonomiska kommission f\u00f6r Latinamerika viktiga rapporter om sina respektive kontinenters medelklasser.<\/p>\n Forskningslitteraturen i syd skrevs till stor del mot bakgrund av den allt snabbare ekonomiska tillv\u00e4xten p\u00e5 1990-talet eller 2000-talets f\u00f6rsta decennium. De dystra klagovisorna i norr har huvudsakligen f\u00f6rfattats i skuggan av finanskraschen 2008 och dess varaktiga effekter \u2013 tillbakag\u00e5ng f\u00f6r medelklassen och \u00f6kande oj\u00e4mlikhet.<\/p>\n OECD har publicerat en k\u00e4rv \u00f6versikt av l\u00e4get f\u00f6r medelklassen i det globala nord.iv<\/a><\/sup>4 Den belyser att den sociala r\u00f6rligheten upp\u00e5t har avstannat, att de med inkomster mellan 75 och 200% av medianinkomsten har blivit en allt mindre andel befolkningen, att klyftan mellan medianinkomsten och de 10 procenten i toppen har \u00f6kat, och att mer \u00e4n ett av fem hush\u00e5ll med medelinkomst g\u00f6r av med mer \u00e4n de tj\u00e4nar.<\/p>\n Flera europeiska f\u00f6rfattare fokuserar p\u00e5 medelklassamh\u00e4llets f\u00f6rsvinnande som en sociologisk realitet och som en kulturnorm eller modell, betraktad b\u00e5de som ett resultat av de \u00f6kande ekonomiska oj\u00e4mlikheterna och framf\u00f6rallt som tendenser till kulturell uppl\u00f6sning.v<\/a><\/sup> \u201dDen v\u00e4sterl\u00e4ndska medelklassen\u201d har f\u00f6rlorat sin st\u00e4llning som \u201dkulturell referenspunkt\u201d och som \u201df\u00f6rkroppsligande av den amerikanska eller europeiska livsstilen\u201d, i synnerhet genom att dess \u201dfolkliga bas [socle populaire]\u201d har f\u00f6rst\u00f6rts ekonomiskt och kulturellt.vi<\/a><\/sup> \u00c4ven om Daniel Goffart, i sin bok Das Ende der Mittelschicht<\/i>, precis som andra analytiker ocks\u00e5 pekar p\u00e5 den \u00f6kande ekonomiska oj\u00e4mlikheten, s\u00e5 l\u00e4gger han till en annan dimension som kort samman\u00adfattas p\u00e5 bokens omslag: \u201d\u00d6vervakningskapitalismen \u00e4ndrar p\u00e5 spelreglerna inom staten och ekonomin. En handfull internetf\u00f6retag ockuperar det offentliga rummet och tr\u00e4nger ner den arbetande mitten i digital livegenskap.\u201dvii<\/a><\/sup><\/p>\n I Kapitalets<\/i> f\u00f6rsta band, redog\u00f6r Marx f\u00f6r sina tyska l\u00e4sare om sin analys av den engelska kapitalismen, De te fabula narratur<\/i>, den h\u00e4r historien handlar om er [och er framtid]. F\u00f6rfattare i syd som skriver om den framv\u00e4xande medelklassen borde l\u00e4sa skildringarna om medelklassen i norr. Under den r\u00e5dande politiska ekonomin visar de att historien om medelklassen inte leder till \u201dolivformade\u201d samh\u00e4llen utan till allt brantare pyramider. Mellan 1980 och 2014 fick de 40 procenten i mitten av inkomstskikten i Indien se sina inkomster \u00f6ka med h\u00e4lften s\u00e5 mycket som landets genomsnitt. Den \u00f6versta procentens andel av inkomsterna \u00e4r tillbaka p\u00e5 kolonialtidens niv\u00e5er strax innan andra v\u00e4rldskriget.viii<\/a><\/sup> Konsultf\u00f6retaget McKinsey rapporterade nyligen aprop\u00e5 Kina, att \u201dinom den spirande medelklassen \u00e4r st\u00e5r den \u00f6vre medelklassen i begrepp att bli den viktigaste motorn f\u00f6r konsumtion under det kommande decenniet\u201d.ix<\/a><\/sup> De observanta kinesiska sociologerna i Shanghai har just p\u00e5b\u00f6rjat sitt f\u00f6rsta projekt efter analysen av medelklassen; om Kinas superrika. De f\u00f6rhoppningsfulla bed\u00f6marna i norr, som OECD:s sekretariat, eller de i syd, som f\u00f6rv\u00e4ntar sig att medelklassens str\u00e4vanden ska leda till ett gott samh\u00e4lle, med \u201dintolerans mot korruption\u201d och \u201dtillit till andra\u201d, borde l\u00e4sa Snigdha Poonams nyutkomna, h\u00e4pnadsv\u00e4ckande bok om Indiens \u201dDreamers\u201d, unga upp\u00e5tstr\u00e4vande fr\u00e5n medelklassen som utf\u00f6r avancerade svindlerier via internet eller callcenters; fr\u00e5n att s\u00e4lja falska utbildningar eller arbeten, till att pressa pengar fr\u00e5n \u00e4ldre amerikaner med hj\u00e4lp av hotelser fr\u00e5n skattemyndigheten.x<\/a><\/sup><\/p>\n Den \u00f6verdrivna optimismen kring medelklassen, i nord och syd, b\u00f6r ses som ett symptom, ett uttryck f\u00f6r p\u00e5g\u00e5ende utvecklingsprocesser. Vad g\u00e4ller nord \u00e4r det viktigaste att inse att den f\u00f6rh\u00e4rskande litteraturen om medelklassen \u00e4r en kritik av den p\u00e5g\u00e5ende \u00f6kande oj\u00e4mlikheten. Det \u00e4r inte en diskurs om en medelklass som hotas underifr\u00e5n, av arbetarnas fackf\u00f6reningar och statliga bidrag till de fattiga. Det handlar om en klass som blir \u00f6vergiven, l\u00e4mnas p\u00e5 efterk\u00e4lken av ett ekonomiskt ledarskap man tidigare sett upp till och vars livsstil man beundrat. Med andra ord \u00e4r det en objektivt progressiv diskussion, trots att den ibland har en ton av apokalyptisk sj\u00e4lv\u00f6mkan. Den pekar p\u00e5 en stor m\u00f6jlig bas f\u00f6r progressiv beskattning av de rika.<\/p>\n Arbetslivet \u00e4r en annan m\u00f6tesplats mellan v\u00e4nstern, arbetarr\u00f6relsen och den l\u00f6nearbetande medelklassen. Det finns en v\u00e4xande mots\u00e4ttning mellan en yrkesutbildad medelklass av l\u00e4rare, sjukv\u00e5rdspersonal, offentliganst\u00e4llda, statstj\u00e4nstem\u00e4n \u00e5 ena sidan, och de kapitalistiska styrformernas inriktning p\u00e5 arbete f\u00f6r profit vilket tr\u00e4nger allt djupare in i de offentliga verksamheterna. Det sistn\u00e4mnda \u00e4r, och b\u00f6r vara, en f\u00f6rol\u00e4mpning mot varje yrkesutbildad – mot hennes stolthet \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4rvad sakkunskap, mot hennes yrkes- och objektivitetsetik, och mot hennes gl\u00e4dje \u00f6ver att arbetet har ett inneboende v\u00e4rde och \u00e4r roligt. Arbetsmarknadens begynnande digitalisering kommer sannolikt att drabba b\u00e5de yrkesinneh\u00e5llet och den stora massan tj\u00e4nstem\u00e4n h\u00e5rt.<\/p>\n Vidare, s\u00e5 krockar redan den utbredda milj\u00f6medvetandet inom medelklassen med profitintresset bland fastighetsutvecklare, skoningsl\u00f6sa f\u00f6retag inom r\u00e5varuutvinning och med producenter av alla sorters milj\u00f6f\u00f6roreningar.<\/p>\n Men medelklassens f\u00f6rh\u00e5llande till arbetarklassen, prekariatet och de fattiga \u00e4r fortfarande en k\u00e4nslig och viktig fr\u00e5ga f\u00f6r v\u00e4nstern. Utvecklingen i Frankrike sedan 1980-talet visar farorna. Med den h\u00f6gergir som Fran\u00e7ois Mitterands socialistiska-kommunistiska regering gjorde 1983, blev socialisterna ett parti f\u00f6r den utbildade medelklassen, och kommunisterna, som svalde h\u00f6gersv\u00e4ngen, blev ointressanta f\u00f6r arbetarklassen och f\u00f6ll samman. Den fr\u00e4mlings\u00adfientliga Nationella fronten blev de franska arbetarnas fr\u00e4msta parti \u2013 det enda parti som (de franska) arbetarna upplevde stod upp f\u00f6r dem \u2013 och en kortsynt milj\u00f6r\u00f6relse inom medel\u00adklassen skapade den massiva, ideologiskt f\u00f6rvirrade men verkligt folkliga r\u00f6relsen Gula v\u00e4starna.<\/p>\n I ledande media i USA och Storbritannien har \u201darbetarklassen\u201d \u00e5ter hamnat i f\u00f6rgrunden, men som en f\u00e5gelskr\u00e4mma; som Trumpanh\u00e4ngare och Brexitf\u00f6respr\u00e5kare. S\u00e5 varje v\u00e4nsterr\u00f6relse som g\u00f6r halt vid den l\u00e4gre medelklassen \u00e4r d\u00f6md, inte bara moraliskt utan ocks\u00e5 politiskt.<\/p>\n De senaste \u00e5ren har vi f\u00e5tt en del l\u00e4rdomar om att hantera medelklassen ur ett j\u00e4mlikhets\u00adperspektiv. En kommer fr\u00e5n Brasilien: g\u00f6r inte som Lula-Dilmas regering gjorde, det vill s\u00e4ga att bara omf\u00f6rdela inkomsterna bland befolkningens nedre 90 procent. Bolsa Familia var p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en v\u00e4ldigt effektiv social politik, den lyckades lyfta upp fattiga till en mycket l\u00e5g kostnad, och detsamma g\u00e4llde f\u00f6r h\u00f6jningen av minimil\u00f6nen och utvidgandet av h\u00f6gre utbildning till tidigare exkluderade klasser. Men n\u00e4r r\u00e5varuboomen tog slut upplevde den skuldsatta konsumerande medelklassen att de hade betalat f\u00f6r de fattiga. Och det st\u00e4mmer att den minskade oj\u00e4mlikheten inte hade betalats av de enormt rika tio procenten utan av de som kan kallas medelklassen,xi<\/a><\/sup> vilka d\u00e4rmed till och med kunde mobiliseras politiskt f\u00f6r en skurk som Bolsonaro. Beskatta de rika, inte medelklassen.<\/p>\n I USA, men ocks\u00e5 i delar av Europa, exempelvis Frankrike, riktar medelklassen nu \u00e4ven sina klagom\u00e5l mot det som beskrivs som arbetarklass. \u00c4ven om det \u00e4r tveksamt f\u00f6r en samh\u00e4lls\u00adhistoriker, s\u00e5 ska nutida j\u00e4mlikhetsstr\u00e4vande politiker och aktivister inte ge sig in i s\u00e5dana gr\u00e4l, och inte heller b\u00f6r kroppsarbetarnas typiska irritation \u00f6ver tj\u00e4nstem\u00e4nnens l\u00f6nef\u00f6rm\u00e5ner bli f\u00f6r framtr\u00e4dande. Uppgiften \u00e4r att utveckla en gemensam kultur f\u00f6r l\u00f6nearbetares r\u00e4ttig\u00adheter och f\u00f6r ett v\u00e4rdigt arbete.<\/p>\n Under hanteringen av klimat- och milj\u00f6fr\u00e5gor m\u00e5ste man alltid ha ekologisk oj\u00e4mlikhet och en klassanalys av ansvaret f\u00f6r, och s\u00e5rbarheten inf\u00f6r, klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna i \u00e5tanke. Det \u00e4r skillnaden mellan en bankirernas president som Emmanuel Macron och folk med v\u00e4nster\u00adst\u00e5ndpunkter.<\/p>\n Samh\u00e4llsansvar \u00e4r en del av medelklassideologin. Precis som f\u00f6r alla storslagna sj\u00e4lv\u00adbekr\u00e4f\u00adtande ideologier har den predikats mer \u00e4n praktiserats. \u00c5 andra sidan \u00e4r det uppenbart att samh\u00e4llsansvar m\u00e5ste inneb\u00e4ra att bry sig om folk nedanf\u00f6r medelklassens livsvillkor, prekariatet, de arbetsl\u00f6sa, de fattiga och f\u00f6rtryckta minoriteter och invandrare. Anst\u00e4ndiga f\u00f6rh\u00e5llanden och \u00f6ppna v\u00e4gar f\u00f6r social r\u00f6rlighet \u00e5t de sistn\u00e4mnda \u00e4r ocks\u00e5 central f\u00f6r att f\u00f6rverkliga ett annat av medelklassens k\u00e4rnv\u00e4rden, trygghet.<\/p>\n Kort sagt, tjugof\u00f6rsta \u00e5rhundradets v\u00e4nsterpolitik kommer att fordra en proaktiv medelklass\u00adpolitik.<\/p>\n S\u00e5 i v\u00e4rldsskala har vi arbetare i syd som sitter fast i f\u00f6rindustriellt arbete och f\u00f6rindustriella arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden, eller i kvasiindustriell \u201dinformalitet\u201d utan r\u00e4ttigheter, och arbetare i norr som \u00e4r uppsplittrade, polariserade och \u00f6vervakade. I andra \u00e4ndan har vi kapitalet som \u00e4r rikare och globalt m\u00e4ktigare \u00e4n n\u00e5gonsin, och dessutom dynamiskt i nya digitala teknikf\u00f6retag och spektakul\u00e4ra fastighetsf\u00f6rvalt\u00adningsprojekt. Medelklasserna i syd fick sina 15 \u00e5r i ramp\u00adljuset i b\u00f6rjan av tjugo\u00adhundratalet, ungef\u00e4r som medelklas\u00adserna i Europa efter Napoleontiden f\u00f6r tv\u00e5hundra \u00e5r sedan. Men den nutida forskningen om medelklassen i norr tyder p\u00e5 att deras framtid inte \u00e4r s\u00e5 lysande, en medelklass som har \u00f6vergi\u00advits av en allt rikare \u00f6verklass.<\/p>\n Vi lever f\u00f6rvisso i bistra tider med \u00f6kande oj\u00e4mlikhet och utsugning och en drastisk f\u00f6r\u00adsvagning av arbetarr\u00f6\u00adrelsen, som utgjorde sj\u00e4lva k\u00e4rnan f\u00f6r mycket av tjugonde \u00e5rhundradets so\u00adciala framsteg. Om ovanst\u00e5ende analys \u00e4r mer eller mindre korrekt, s\u00e5 \u00e4r det osannolikt att starka arbetarr\u00f6relser n\u00e5gonsin kommer att uppst\u00e5 i det glo\u00adbala syd.<\/p>\n Men vore det f\u00f6rnuftigt och veten\u00adskapligt korrekt att betrakta denna situation som stabil eller som en stadig trend in i framtiden, (f\u00f6rutom att det ocks\u00e5 vore uttryck f\u00f6r en moralisk upp\u00adgivenhet)? Jag tror inte det.<\/p>\n L\u00e5t oss f\u00f6rst av allt inte gl\u00f6mma att dagens missgynnade grupper p\u00e5 det hela taget \u00e4ger mycket mer kreativa resurser \u00e4n de f\u00f6r ett sekel sedan, lever under mycket mindre uttalad mis\u00e4r, \u00e4r mycket friskare, kunnigare om v\u00e4rlden, mycket mindre nedtryckta av rasism, sexism och andra ideologier om inne\u00adboende underl\u00e4gsenhet och oduglighet, och ofta har tillg\u00e5ng till kommunika\u00adtionsmedel och massmedia.xii<\/a><\/sup><\/p>\n Som den mest intelligenta delen av den internationella kapitalistklassen inser, \u00e5tminstone sedan Davos 2015, \u00e4r denna allt snabbare koncentration av rikedom och makt hos de 1 procenten mycket riskabel, och kommer troligen att ge upphov till motst\u00e5nd och upp\u00adror fr\u00e5n stora delar av de utel\u00e4mnade 99 procenten. Hittills har f\u00e5 politiker lyssnat p\u00e5 den upplysta borgarklassen, men de kommer troligen att tvingas sk\u00f6rda det de har s\u00e5tt.<\/p>\n Kapitalets nuvarande makt kommer troligen ocks\u00e5 att st\u00f6ras av tv\u00e5 andra globala processer med of\u00f6ruts\u00e4gbara konsekvenser. Den ena \u00e4r globalise\u00adringens nya geopolitiska dynamik, som har f\u00f6ljt p\u00e5 det korta mellanspelet mellan 1980 och 2008 med mark\u00adnadsdriven (politiskt underl\u00e4ttad) globalisering, som f\u00f6ljde p\u00e5 1900-talets politiska globalisering – fr\u00e5n den ryska revolutionen till slutet av kalla kriget. USA kommer uppenbarligen inte att acceptera Kinas uppg\u00e5ng, och det kom\u00admer att st\u00f6ra v\u00e4rldsekonomin p\u00e5 of\u00f6r\u00aduts\u00e4gbara s\u00e4tt.<\/p>\n Den andra f\u00f6r\u00e4ndringen av de globala parametrarna \u00e4r utmaningen fr\u00e5n klimatf\u00f6r\u00e4nd\u00adringarna. Den drivs nu av en generationsr\u00f6relse av tidigare aldrig sk\u00e5dad internationell omfattning. L\u00f6sningen av klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna m\u00e5ste hantera en m\u00e4ngd motstridiga intressen p\u00e5 en enda gemensam planet, nationella och internationella intres\u00adsen, industri-, klass- och regionala intressen. Alla dessa konflikter kom\u00admer att handla om och ifr\u00e5gas\u00e4tta de 1 procentens privilegier.<\/p>\n I det tjugof\u00f6rsta \u00e5rhundradet m\u00e5ste ar\u00adbetarklassen hitta nya s\u00e4tt att uttrycka sig och st\u00e4lla krav, ut\u00f6ver fackf\u00f6rening\u00adarna och arbetarpartierna. B\u00e5de pre- och postindustriella mobiliseringar och organisationer kommer att v\u00e4cka de f\u00f6rtryckta. \u201dJordens f\u00f6rd\u00f6mda\u201d i detta sekel kanske inte blir revolutio\u00adn\u00e4ra i 1900-talsmening. Men de kom\u00admer troligen att bli mer upproriska, mer medvetna om att \u201den annan v\u00e4rld beh\u00f6vs\u201d och kanske \u00e4r m\u00f6jlig. Inf\u00f6r de kommande upproriska kraven kom\u00admer delar av den \u00f6vre kapitalistklassen kanske att med viss nostalgi titta till\u00adbaka p\u00e5 industrikapitalismen och dess klasskompromisser, med bindande kollektivavtal och respektfulla refor\u00admistiska arbetarpartier. I j\u00e4mf\u00f6relse med det f\u00f6rra seklets centrala omr\u00e5den d\u00e4r klassaspekter kom till uttryck s\u00e5 kommer det kort sagt att bli mindre fackligt arbete, mindre arbetarpartire\u00adformism och fler sociala kravaller, mer arbetarmotst\u00e5nd utan klassidentitet och mer politisk populism av olika sort. Men oavsett hur det ramas in, s\u00e5 kom\u00admer h\u00f6gst sannolikt sambandet mellan kapital och arbete att forts\u00e4tta att vara k\u00e4rnan i samh\u00e4llskonflikterna \u2013 och d\u00e4rmed \u00e4r klassanalyser fortfarande i h\u00f6gsta grad relevanta.<\/p>\n N\u00e4r detta skrivs, i slutet av 2019, pr\u00e4g\u00adlar social oro stora delar av v\u00e4rlden. Om vi inte r\u00e4knar med utpr\u00e4glat poli\u00adtiskt nationella konflikter som i Hong\u00adkong och Katalonien, eller de \u00f6ver- och medelklassbaserade protesterna i Bolivia, s\u00e5 finns det stora samh\u00e4llseko\u00adnomiska protest\u00adr\u00f6relser i Pakistan, Irak, Libanon, Algeriet, Haiti, Ecuador, Chile \u2013 samtliga j\u00e4mlikhetsstr\u00e4\u00advande men med mycket varierande socio\u00adkulturell och ideologisk f\u00e4rg. Tydligt islamistisk i Pakistan, klart sekul\u00e4r i Irak och Libanon, mindre uttalat s\u00e5 i Algeriet, fattigpopulistisk i Haiti, ett starkt ledarskap och organisering rotad i ursprungsbefolkningen i Ecuador, en allm\u00e4n\u00adkyrk\u00adlig, klassiskt socialis\u00adtisk och feministisk v\u00e4nsterkultur i Chile. \u00d6verallt utom i Ecuador, d\u00e4r CONAIE, ursprungsfolkens nationella samordning, varit utslagsgivande, har organisa\u00adtionerna varit underordnade r\u00f6relsen, vilken mobiliserats genom sociala medier. Gymnasie\u00adelever och universitetsstudenter, arbetsl\u00f6sa ung\u00addomar och fattiga i st\u00e4derna utgjorde f\u00f6r\u00adtrupperna, men det deltog ocks\u00e5 viktiga fackf\u00f6reningar, b\u00e5de lokala, som hamnarbetarnas fackf\u00f6rening i Valparaiso, och nationella f\u00f6rbund, om \u00e4n sm\u00e5, som FUT i Ecuador och CUT i Chile, och d\u00e4r fanns yrkesorganisatio\u00adner f\u00f6r l\u00e4rare och universitetsprofes\u00adsorer, advokater och l\u00e4kare. Detta kan mycket v\u00e4l ha varit en generalrepeti\u00adtion f\u00f6r kommande tider. Hittills, i b\u00f6rjan av novem\u00adber, har resultaten varit lovande, en tydlig men begr\u00e4nsad retr\u00e4tt av regimen i Ecuador, tydliga ef\u00adtergifter och m\u00f6jligen en stor omst\u00e4ll\u00adning av hela det nyliberala systemet av oj\u00e4mlikhet och privatiseringar i Chile. De andra sammandrabbningarna p\u00e5g\u00e5r fortfarande utan n\u00e5got resultat i sikte, men r\u00f6relserna har redan visat mot\u00adst\u00e5ndskraft, framf\u00f6rallt i Algeriet.<\/p>\n I sin sista, postumt utgivna bok, How to Be an Anticapitalist in the Twenty-First Century<\/i>,xiii<\/a><\/sup> gav Erik Olin Wright oss en v\u00e4rdefull riktningsangivelse mot en an\u00adnan framtid, en m\u00e5ngskif\u00adtande erosion av kapitalismen, en parallell till kapita\u00adlismens eget framtr\u00e4dande ur feodalis\u00admens l\u00e5ngsamma sekul\u00e4ra s\u00f6nderfall. Han var en pacifistisk pr\u00e4glad rationa\u00adlist, v\u00e4rlden \u00e4r ingendera. Kapitalis\u00admen kommer sannolikt inte att \u201dvittra\u201d fredligt och prydligt, dess eventuella f\u00f6rsvinnande kommer mer sannolikt att likna dess uppsving till makten, i ett virrvarr av krig och komplicerade poli\u00adtiska och sociala konflikter. Efter slutet p\u00e5 den revolution\u00e4ra cykelns fr\u00e5n 1789 till 1949, kommer utmaningarna fr\u00e5n jordens upphettning att bli det f\u00f6rsta testet p\u00e5 kapitalismens \u00f6verlevnads\u00adf\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n G\u00f6ran Therborn \u00e4r professor i sociologi. Fr\u00e5n hans digra produktion kan n\u00e4mnas, Klasstrukturen <\/i>i Sverige 1930-1980 <\/i>och Kapitalet \u00f6verheten och alla vi <\/i>andra <\/i>(2018).<\/strong><\/p>\n Ur Catalyst<\/i><\/u><\/span>, vol 3, nr 3<\/u><\/span><\/a>, h\u00f6sten 2019. Artikeln grundar sig p\u00e5 en f\u00f6rel\u00e4sning vid en minnes\u00adkonferens f\u00f6r Eric Olin Wright, som h\u00f6lls i Madison, Wisconsin, 2 novem\u00adber 2019. Del 1 publicerades i R\u00f6da rummet<\/i> 1\/2020<\/a>.<\/p>\n \u00d6vers\u00e4ttning fr\u00e5n engelska: G\u00f6ran K\u00e4llqvist<\/i><\/strong><\/p>\n i\u00a0<\/a>Li Chunling (red.), The Rising Middle Classes in China<\/i>, Beijing: Paths International, 2012, s 6.<\/p>\n<\/div>\n ii<\/a> Li Quang, citerad i Chunling, 2012, s 8.<\/p>\n<\/div>\n iii<\/a> Leela Fernandes, India\u2019s New Middle Class<\/i>, Minneapolis: University of Minnesota Press, 2006, s xviii.<\/p>\n<\/div>\n iv<\/a> OECD, Under Pressure: The Squeezed Middle Class<\/i> (2019).<\/p>\n<\/div>\n v<\/a> Louis Chauvel, Les classes moyennes \u00e0 la derive<\/i>, Paris: Seuil, 2016; Goffart, 2019; Guilluy, 2018.<\/p>\n<\/div>\n vi<\/a> Guilluy, 2018, s 78, 82.<\/p>\n<\/div>\n vii<\/a> Goffart, 2019, baksidan.<\/p>\n<\/div>\n viii<\/a> Alvaredo m fl., World inequality<\/i>, s 127 ff.<\/p>\n<\/div>\n ix<\/a> Dominic Barton at al., \u201dThe Rise of the Middle Class in China and Its Impact on the Chinese and World Economies,\u201d McKinsey & Company, juni 2013.<\/p>\n<\/div>\n x<\/a> Snigdha Poonam, Dreamers<\/i>, Cambridge MA: Harvard University Press, 2018.<\/p>\n<\/div>\n xi<\/a> Thomas Piketty, Capital et id\u00e9ologie<\/i>, Paris: Seuil, 2019, 1099.<\/p>\n<\/div>\n xii<\/a> Ett dramatiskt exempel \u00e4r de tidigare \u201dober\u00f6rbara\u201d i Indien, som nu, som Daliter,<\/i> b\u00e5de \u00e4r till\u00e5tna att och kan bilda statliga regeringar.<\/p>\n<\/div>\n xiii<\/a> Erik Olin Wright, How to Be an Anticapitalist in the Twenty-First Century<\/i>, New York: Verso, 2019.<\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Medelklassens femton \u00e5r i rampljuset Dagordning f\u00f6r en klassanalys (del 2) I andra delen av G\u00f6ran Therborns f\u00f6rel\u00e4sning till Erik Olin Wrights minne ligger fokus p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5elsen av medelklassens karakt\u00e4r. Att dess st\u00e4llning i det kapitalistiska systemet \u00e4r historiskt villkorad … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Klassernas framtidsutsikter<\/h2>\n
Till\u00e4gnan<\/h2>\n
Noter<\/h2>\n