{"id":3165,"date":"2022-10-13T19:16:07","date_gmt":"2022-10-13T18:16:07","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3165"},"modified":"2022-10-13T19:26:04","modified_gmt":"2022-10-13T18:26:04","slug":"fyra-inlagg-om-forsvar-och-antimilitarism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2022\/10\/13\/fyra-inlagg-om-forsvar-och-antimilitarism\/","title":{"rendered":"Fyra inl\u00e4gg om f\u00f6rsvar och antimilitarism"},"content":{"rendered":"

Fr\u00e5n \u201dInte en man, inte ett \u00f6re\u201d till nationell upprustning – Antimilitarism i historiskt perspektiv<\/strong><\/h2>\n

H\u00e5kan Blomkvist tecknar f\u00f6rsvarspolitikens och antimilitarismens id\u00e9historia inom arbetarr\u00f6relsen<\/strong><\/p>\n


\n<\/strong>\"\"<\/a>Egentligen var det \u00f6ver redan d\u00e5. M\u00f6jligheten f\u00f6r arbetarklassens internationalism och organisering \u00f6ver gr\u00e4nserna att hindra stormakternas krig. Tv\u00e5 \u00e5r tidigare tyckte sig den Andra Internationalens socialdemokratiska masspartier ha lyckats. Genom den socialistiska v\u00e4rldskongressen i Basel 1912 och massprotester runt om i Europa verkade Balkankrigen ha hindrats fr\u00e5n att utvecklas till v\u00e4rldskrig. L\u00e5ngt upp i norr hade den svenska arbetarr\u00f6relsen ett antal \u00e5r tidigare, 1905, hejdat ett krig mot Norge. Och v\u00e4rldskongress efter v\u00e4rldskongress deklarerade att den internationella arbetarklassen skulle g\u00f6ra allt f\u00f6r att stoppa krigen.<\/p>\n

Men framg\u00e5ngarna var skenbara. N\u00e4r de moderna staterna mobiliserade hela sitt nationalistiska och milit\u00e4ra maskineri br\u00f6ts d\u00e5tidens arbetar- och fredsr\u00f6relser s\u00f6nder som stickor. Fredrik Egefur unders\u00f6kte i doktorsavhandlingen\u00a0 Gr\u00e4nsl\u00f6sa r\u00f6relser f\u00f6r fred 1889-1914<\/em>, hur det kom sig att arbetar- och fredsr\u00f6relserna med sina miljontals anh\u00e4ngare inte lyckades stoppa det storkrig som redan kring sekelskiftet 18-1900 varslades vid rustningshorisonten. Hans fokus \u00e4r of\u00f6rm\u00e5gan att samarbeta d\u00e5 klassfr\u00e5gan h\u00f6ll r\u00f6relserna is\u00e4r. De internationella fredsorganisationerna var i huvudsak borgerliga eller religi\u00f6sa utan f\u00f6rankring i arbetarklassen och verkade f\u00f6r milit\u00e4rv\u00e4gran eller skiljedom. Egefur visar hur deras id\u00e9gods inte kunde hantera vare sig koloniala befrielse- eller nationella f\u00f6rsvarskrig. Orden, eller \u201dpennan\u201d som det ofta heter, var inte alls starkare \u00e4n sv\u00e4rdet. N\u00e4r v\u00e4rldskriget br\u00f6t ut 1914 hade de pacifistiska r\u00f6relserna ingenting att s\u00e4tta emot. F\u00f6r arbetarr\u00f6relserna kunde saken st\u00e5tt annorlunda, \u00e5tminstone i teorin. H\u00e4r fanns en social kraft som genom kollektiv mobiliseringsv\u00e4gran och generalstrejker t\u00e4nktes ha m\u00f6jlighet att fysiskt f\u00f6rhindra krigen. Men kraften splittrades direkt.<\/p>\n

N\u00e4r den tyska socialdemokratin, v\u00e4rldens d\u00e5 starkaste arbetarr\u00f6relse, st\u00e4lldes inf\u00f6r vad de trodde var ett f\u00f6rsvarskrig mot Ryssland, f\u00f6rsvann bet\u00e4nkligheterna. Marx hade, p\u00e5 sin tid, sett ett f\u00f6rsvarskrig mot tsarismens Ryssland, \u201dEuropas gendarm\u201d, som det enda ber\u00e4ttigade. August Bebel, den tyska socialdemokratins pionj\u00e4r, f\u00f6rklarade att i h\u00e4ndelse av krig mot Ryssland skulle \u00e4ven han dra p\u00e5 sig \u201dden f\u00e4ltgr\u00e5\u201d uniformen. Ett krig mellan Ryssland och Tyskland handlade, t\u00e4nkte sig den tidens tyska socialister, om nattsvartaste h\u00f6gerreaktion mot v\u00e4rldens mest framg\u00e5ngsrika sociala reformarbete genom den tyska arbetarr\u00f6relsens f\u00f6rsorg.
\nGenom den tidens milit\u00e4ra paktsystem innebar dock kriget mot Ryssland ocks\u00e5 tyskt krig mot Frankrike. Den franska socialismens huvudkrafter var patriotiska i traditionen fr\u00e5n franska revolutionen och Pariskommunen. Likt de revolution\u00e4ra kommunarderna 1871 var det sj\u00e4lvklart att bl\u00e5sa till strid mot de invaderande \u201dpreussarna\u201d 1914 likv\u00e4l som drygt fyrtio \u00e5r tidigare.
\nDen d\u00e5varande socialdemokratiska arbetarr\u00f6relsen i Europa f\u00f6renade egentligen p\u00e5 id\u00e9planet flera olika f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till s\u00e5v\u00e4l nationen som milit\u00e4rfr\u00e5gan. R\u00f6relsens ideologiska r\u00f6tter gick tillbaka till b\u00e5de franska revolutionen och 1860-talets Internationella Arbetarassociationen, den f\u00f6rsta Internationalen. Den franska revolutionens radikala jakobiner hade g\u00e5tt i spetsen f\u00f6r \u201dmedborgarnationen\u201d, en republikansk radikal v\u00e4nsternationalism som massmobiliserade den manliga befolkningen genom uppfinningen \u201dallm\u00e4n v\u00e4rnplikt\u201d mot kontrarevolutionens styrkor. Till skillnad fr\u00e5n den v\u00e4xande tyska nationalismens etniska pr\u00e4gel var den franska \u201dcivisk\u201d, det vill s\u00e4ga utgick fr\u00e5n \u201dpolitisk\u201d grund i form av revolutionens medborgarideal. \u201dLe citoyen\u201d, den manlige medborgaren, best\u00e4mdes inte fr\u00e5n ras, ursprung eller vad vi idag kallar etnicitet utan fr\u00e5n anslutning till och f\u00f6rsvar f\u00f6r dessa ideal. Det var i f\u00f6rl\u00e4ngningen av striden f\u00f6r medborgarnationen som m\u00e4nskligheten till sist skulle f\u00f6renas i fred och lycka. N\u00e5got som utvecklades av Anacharsis de Cloots fr\u00e5n den yttersta v\u00e4nsterns s k \u201dh\u00e9bertister\u201d. Han hade ersatt sin gamla adelstitel med beteckningen \u201dtalesman f\u00f6r den m\u00e4nskliga rasen\u201d och propagerade f\u00f6r att g\u00f6ra Paris till den internationella staden, Cosmopolis, det \u201dNya Jerusalem\u201d. Likt \u00f6vriga ledande h\u00e9bertister avr\u00e4ttades han men id\u00e9erna levde vidare in i 1860-talets F\u00f6rsta Internationalen d\u00e4r Marx och Engels var verksamma.<\/p>\n

\"\"<\/a>Den Internationella Arbetarassociationens stadga fr\u00e5n oktober 1864 satte \u201dsanning, r\u00e4ttvisa och moral\u201d som utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r relationen mellan alla m\u00e4nniskor, \u201dutan h\u00e4nsyn till hudf\u00e4rg, trosuppfattning eller nationalitet.\u201d Arbetarklassens frig\u00f6relse var varken ett \u201dlokalt eller nationellt utan ett socialt problem\u201d. Inom r\u00f6relsen fanns starka krafter som \u00f6verhuvudtaget inte ville befatta sig med nationella fr\u00e5gor, som de franska anh\u00e4ngarna av Pierre-Joseph Proudhon. De motsatte sig att internationalen uttalade sitt st\u00f6d f\u00f6r, eller ens diskuterade, den polska frig\u00f6relsekampen mot Ryssland. N\u00e4r det g\u00e4llde kriget mellan \u00d6sterrike och Preussen 1866 manade dock internationalens generalr\u00e5d arbetarklassen till neutralitet med motiveringen att kriget handlade om rivalitet mellan stater och regeringar, n\u00e5got arbetarklassen inte borde l\u00e4gga sig i utan ist\u00e4llet k\u00e4mpa f\u00f6r sin egen sociala och politiska frig\u00f6relse. Generalr\u00e5det h\u00e4nvisade till Anacharsis de Cloots kosmopolitism med orden: \u201dDe fattiga har inget fosterland, i alla l\u00e4nder lider de under samma onda och inser d\u00e4rf\u00f6r att gr\u00e4nserna som uppr\u00e4ttats av de krafter som mer effektivt s\u00f6ker f\u00f6rslava folket m\u00e5ste falla. Det \u00e4r de fattiga, fram f\u00f6r allt de fattiga, som kommer att f\u00f6rverkliga dr\u00f6mmen fr\u00e5n den gode Anacharsis de Cloots \u2013 denne talesman f\u00f6r den m\u00e4nskliga rasen \u2013 att f\u00f6rverkliga folkens stora federation.\u201d<\/p>\n

Men parallellt med den kosmopolitiska h\u00e5llningen tog den F\u00f6rsta Internationalen efterhand st\u00e4llning f\u00f6r nationella r\u00e4ttigheter bland annat genom det st\u00f6d \u00e5t Polens och Irlands sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsstr\u00e4vanden som Marx pl\u00e4derat f\u00f6r. Framv\u00e4xten av nationella socialdemokratiska masspartier under \u00e5rtiondena efter Pariskommunen och den F\u00f6rsta Internationalens uppl\u00f6sning medf\u00f6rde en v\u00e4xande programmatisk och strategisk sp\u00e4nning mellan det fosterlandsl\u00f6sa och nationella. \u00c4ven om den tidens socialister hade skapat en internationell sammanslutning var de fr\u00e5n b\u00f6rjan omg\u00e4rdade av nationalstatens politiska ramverk. Den inbyggda sp\u00e4nningen, som trappades upp till mots\u00e4ttningar och skilsm\u00e4ssor, skulle s\u00e4tta sin pr\u00e4gel p\u00e5 socialisters sj\u00e4lvuppfattning och v\u00e4gval under det kommande \u00e5rhundradet. \u201dArbetarklassen har inget fosterland\u201d, skrev Kommunistiska manifestet 1848. \u201d\u00c4nnu\u201d, kunde ha tillagts.<\/p>\n

N\u00e4r v\u00e4rldskriget br\u00f6t ut 1914 hade arbetarr\u00f6relser p\u00e5 olika h\u00e5ll i Europa b\u00f6rjat segra sig in i de moderna nationalstater som vuxit fram efter Kommunistiska manifestets dagar. D\u00e4rtill hade arbetarr\u00f6relserna aldrig varit pacifistiska i religi\u00f6s eller borgerlig mening. Arvet fr\u00e5n stormningen av Bastiljen och revolutionskrigens Europa v\u00e4vde samman id\u00e9erna om den eviga fredens framtidsrike med \u201dfolket i vapen\u201d. Vid krigsutbrottets statliga samh\u00e4llsmobiliseringar kunde bara minoriteter h\u00e5lla fast vid F\u00f6rsta Internationalens st\u00e4llningstaganden fr\u00e5n 1866. Vad en minoritetsv\u00e4nster och Lenins ryska bolsjeviker kallade ett \u201dimperialistiskt krig\u201d som kr\u00e4vde en defaitistisk h\u00e5llning d\u00e4r den egna statens nederlag vore det \u201dmindre onda\u201d, s\u00e5gs av Andra Internationalens dominerande krafter som nationella f\u00f6rsvarskrig; Serbiens f\u00f6rsvar mot \u00d6sterrike, Tysklands och Polens mot Ryssland, Frankrikes mot Tyskland, Englands till Belgiens f\u00f6rsvar, Italiens mot \u00d6sterrike osv. De enda exemplen p\u00e5 att arbetar- och folkliga r\u00f6relser i linje med Lenins f\u00f6rkunnelse lyckades s\u00e4tta stopp f\u00f6r kriget var efter m\u00e5nga krigs\u00e5r genom v\u00e5ldsamma revolutioner i nederlagens och de statliga sammanbrottens sp\u00e5r, i Ryssland och Tyskland.<\/p>\n

Att arbetar- och fredsr\u00f6relserna aldrig lyckades stoppa sj\u00e4lva krigsutbrotten hade f\u00f6rst\u00e5s inte bara att g\u00f6ra med id\u00e9ernas v\u00e4rld. Inf\u00f6r militariserade statsmakters fulla styrka var den folkliga mobiliseringen i form av strejker och protester v\u00e4rnl\u00f6s. F\u00f6re kriget fanns en utbredd f\u00f6rest\u00e4llning att i det moderna Europas sena 18- och tidiga 1900-tal h\u00f6rde \u00f6verhetens gr\u00e4nsl\u00f6sa massakrer p\u00e5 trilskande b\u00f6nder och upproriska hantverkare till det f\u00f6rg\u00e5ngna. I maskinsamh\u00e4llet, hoppades m\u00e5nga socialister, kunde arbetarklassen stoppa hela samh\u00e4llet med strejker och knapptryck \u2013 och g\u00f6ra repressionen maktl\u00f6s. Kolonialkrigens bestialiska folkutrotningar l\u00e5g bortom horisonten. I megad\u00f6dens, bombernas och gasens l\u00f6sgjorda brutalitet st\u00e4llde sig saken annorlunda. Att vapenl\u00f6st m\u00f6ta bev\u00e4pnade statsmakter redo f\u00f6r massakrer var som en d\u00f6dsdom. Krigssammanbrotten, revolutionerna och inb\u00f6rdeskrigen i centrala och \u00f6stra Europa fr\u00e5n 1917 demonstrerade med blodig \u00f6vertydlighet att varken regulj\u00e4ra eller irregulj\u00e4ra milit\u00e4rmakter, vita, r\u00f6da eller gr\u00f6na, tvekade en sekund inf\u00f6r att slakta vapenl\u00f6sa civila, m\u00e4n, kvinnor och barn i hundratusen- ja miljontal. Timothy Snyders \u201dDen blodiga jorden<\/em>\u201d fingervisar om de n\u00e4rmast ofattbara offer som sk\u00f6rdades under n\u00e5gra korta \u00e5rtionden d\u00e4r v\u00e4rldskrig och inb\u00f6rdeskrig drog fram. Christopher Brownings \u201dOrdinary men<\/em>\u201d, om en reservpolisbataljons deltagande i F\u00f6rintelsen, visar hur relativt enkelt det var att f\u00f6rm\u00e5 \u00e4ven politiskt oengagerade genomsnittsm\u00e4n att massm\u00f6rda judiska civila<\/p>\n

Kanske kan man s\u00e4ga att antimilitarismen efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget drastiskt \u00e4ndrade karakt\u00e4r, fr\u00e5n l\u00f6ftesrikt framtidsinriktad fredsf\u00f6rhoppning till f\u00f6rtvivlad \u00f6verlevnadsfr\u00e5ga.
\nF\u00f6r arbetarr\u00f6relsens dominerande krafter i de flesta l\u00e4nder utgjorde \u201dfosterlandsf\u00f6rsvar\u201d inte l\u00e4ngre n\u00e5gon fr\u00e4mmande f\u00e5gel. Socialismen var inte lika med nationsf\u00f6rnekelse utan de Cloots framtida eviga fred skulle uppn\u00e5s genom nationernas samverkan, gr\u00e4nsernas successiva nedhyvling och folkens \u201df\u00f6rbr\u00f6dring\u201d. Arbetarklasserna hade genom demokratiska reformer er\u00f6vrat bitar av fosterlandet, nationsf\u00f6rsvar var inte l\u00e4ngre klassfr\u00e4mmande. Men genom internationell samverkan i bland annat Nationernas F\u00f6rbund, kunde krigsrisker och milit\u00e4ra rustningar minska. Av den pacifistiska eller upproriska antimilitarismen blev internationellt samarbete, nedrustning och fredspolitik \u2013 samt kritik av militaristiska former som kadaverdisciplin och krigskultur.
\nUtom f\u00f6r revolution\u00e4ra anarkister, syndikalister och kommunister.<\/p>\n

I det svenska sammanhanget kom framf\u00f6rallt syndikalismen att kanalisera den typ av antimilitarism som pr\u00e4glat f\u00f6rkrigstiden d\u00e4r pacifism f\u00f6renats med antistatlig klasskamp. Arbetarr\u00f6relsen kunde aldrig underst\u00f6dja statlig militarisering och krig \u00e4ven om v\u00e4pnad kamp kunde vara en sista utv\u00e4g mot \u00f6verhetens f\u00f6rtryck.
\n\u00c4ven kommunisterna f\u00f6renade retoriskt pacifistiska argument mot militarism med prolet\u00e4rbev\u00e4pning, men ocks\u00e5 med statligt, nationellt f\u00f6rsvar. Men nu handlade det inte om den svenska, borgerliga, staten utan om arbetarklassens sovjetstat i Ryssland. D\u00e4r saknade inte l\u00e4ngre arbetarklassen ett fosterland. Likt revolutionens Frankrike 1791 eller Pariskommunen 1871 m\u00e5ste det f\u00f6rsvaras \u00e4ven milit\u00e4rt.<\/p>\n

\u201dInte en man inte ett \u00f6re till det borgerliga klassf\u00f6rsvaret\u201d, den socialistiska antimilitarismens slagord f\u00f6re f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget betydde f\u00f6r de svenska syndikalisterna motst\u00e5nd mot all statlig milit\u00e4rmakt som ytterst t\u00e4nktes utg\u00f6ra \u00f6verhetens klassf\u00f6rsvar vare sig detta var bl\u00e5tt, brunt eller r\u00f6tt. F\u00f6r kommunisterna g\u00e4llde slagordet just borgerliga stater av svensk typ, inte socialistiska stater, som Sovjetunionen.<\/p>\n

B\u00e5da linjerna br\u00f6ts s\u00f6nder inf\u00f6r fascismen och det f\u00f6ljande, andra v\u00e4rldskriget. Efter hand kom de alla att, fr\u00e5n olika utg\u00e5ngspunkter och f\u00f6r olika sidor, st\u00e4lla sig bakom v\u00e4pnad kamp \u00e4ven fr\u00e5n staters sida, inklusive borgerliga staters. Liknande utveckling kom att pr\u00e4gla de flesta socialistiska str\u00f6mningar som tidigare propagerat mot militarism i dess olika former. Hur vanm\u00e4ktig den rent pacifistiska antimilitarismen framstod gentemot fascismen illustreras av \u201dKvinnornas vapenl\u00f6sa uppror mot kriget\u201d i Sverige fr\u00e5n 1935, d\u00e4r Elin W\u00e4gner med flera fredsaktivister i olika omg\u00e5ngar f\u00f6rs\u00f6kte mobilisera till protester mot civilf\u00f6rsvar, luftskydd och milit\u00e4r beredskap men med minskande gensvar och utan resultat.
\nLenins bolsjeviker hade i Ryssland 1917 proklamerat \u201dkrig mot kriget\u201d f\u00f6r att st\u00f6rta de regimer som varit ansvariga f\u00f6r v\u00e4rldskriget och n\u00e5 en demokratisk fred utan annekteringar. Att ben\u00e4mna en s\u00e5dan inriktning \u201dantimilitaristisk\u201d vore v\u00e4l gener\u00f6st d\u00e5 den inte kunde genomf\u00f6ras utan vapenmakt. Sj\u00e4lva termen \u201dantimilitarism\u201d var heller inte n\u00e5gon som g\u00e4rna brukades av de ryska bolsjevikerna hur popul\u00e4r den \u00e4n var bland deras anh\u00e4ngare v\u00e4sterut. Den landsf\u00f6rvisade revolution\u00e4ren Leo Trotskij som en g\u00e5ng byggt upp R\u00f6da Arm\u00e9n avvisade termen till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r \u201dprolet\u00e4r militarism\u201d inf\u00f6r m\u00f6tet med 1930-talets fascistiska stormv\u00e5g. Arbetarklassen m\u00e5ste, menade han, bev\u00e4pna sig och i Spanien bygga upp en centraliserad R\u00f6d Arm\u00e9 mot fascismen, lokala miliser hade ingen chans mot Francos milit\u00e4rer. Det syns\u00e4ttet kom att s\u00e4tta sin pr\u00e4gel p\u00e5 hans amerikanska anh\u00e4ngare, trotskisterna i Socialist Workers Party, SWP, vid ing\u00e5ngen till andra v\u00e4rldskriget 1940. \u201dAntimilitarism var riktig n\u00e4r vi k\u00e4mpade mot krig under fredliga tider\u201d, f\u00f6rklarade partiledaren James P Cannon h\u00f6sten 1940. \u201dMen nu har vi ett nytt l\u00e4ge av universell militarism. Det \u00e4r uppenbart att allt \u00f6ver hela v\u00e4rlden inte kommer att avg\u00f6ras av massm\u00f6ten, inte av petitioner, inte av strejker, inte ens av massdemonstrationer p\u00e5 gatorna. Allt kommer att avg\u00f6ras av milit\u00e4ra medel med vapen i hand. S\u00e5 kan vi nu vara antimilitarister? Absolut inte, utan motsatsen.\u201d Det prolet\u00e4ra milit\u00e4rprogrammet handlade ist\u00e4llet, menade Cannon i Trotskijs efterf\u00f6ljd, om arbetarkontroll \u00f6ver mobilisering, milit\u00e4r tr\u00e4ning, utv\u00e4ljande av bef\u00e4l med mera. Det hindrade inte SWP fr\u00e5n att mots\u00e4tta sig USA:s intr\u00e4de i det \u201dimperialistiska kriget\u201d och f\u00e5 hela sin ledning f\u00e4ngslad f\u00f6r krigsmotst\u00e5nd.
\nI den Fj\u00e4rde International Trotskij hade inspirerat till 1938 gick m\u00e5nga skilda v\u00e4gar p\u00e5 just fr\u00e5gan om nationellt milit\u00e4rt f\u00f6rsvar. De franska trotskisterna delades mellan PCI som 1940 propagerade f\u00f6r nationellt f\u00f6rsvarskrig mot den tyska invasionen och ansl\u00f6t sig till den v\u00e4pnad motst\u00e5ndsr\u00f6relsen och CCI som h\u00f6ll fast vid \u201dprolet\u00e4rer i alla l\u00e4nder\u201d, bedrev underjordiskt arbete p\u00e5 fabriker och propagerade \u201df\u00f6rbr\u00f6dring\u201d mellan arbetare oavsett uniform.<\/p>\n

Efter kriget var den tidigare formen av antimilitarism, b\u00e5de den pacifistiska och den klassorienterat antistatliga, n\u00e4rmast utraderade, \u00e5tminstone i den svenska arbetarr\u00f6relsen. B\u00e5de socialdemokrater och kommunister stod f\u00f6r ett starkt nationellt milit\u00e4rt f\u00f6rsvar utan NATO-anslutning. Syndikalismen hade \u00e5terf\u00f6renats kring allm\u00e4nt avst\u00e5ndstagande mot krig och rustningar men tog samtidigt best\u00e4mt avst\u00e5nd fr\u00e5n att \u201davrusta demokratin\u201d mot det \u201dkommunistiska hotet\u201d fr\u00e5n \u00f6ster. Som en n\u00e4rmast bisarr rest av \u00e4ldre antimilitarism framstod Albin Str\u00f6ms lilla v\u00e4nstersocialistiska parti som f\u00f6respr\u00e5kade medlemskap i NATO f\u00f6r att i skydd av k\u00e4rnvapenparaplyet kunna milit\u00e4rt avrusta Sverige.<\/p>\n

Kanske kan man s\u00e4ga att den gamla antimilitarismens tv\u00e5 huvudsp\u00e5r, motst\u00e5nd mot milit\u00e4rt v\u00e5ld och v\u00e5ldskultur tillsammans med motst\u00e5nd mot statlig \u00f6verhetsmakt, g\u00e4rna betraktad som borgerlig, tog sig uttryck p\u00e5 andra s\u00e4tt, som fredsr\u00f6relser f\u00f6r milit\u00e4r nedrustning, internationell avsp\u00e4nning, motst\u00e5nd mot svenskt atomvapen och f\u00f6r k\u00e4rnvapenfria zoner. Med v\u00e4nsterradikalismens 1960- och 70-tal \u00e5terkom de tv\u00e5 huvudsp\u00e5ren i nya former. \u201dV\u00e4gra d\u00f6da, v\u00e4gra v\u00e4rnplikt\u201d fr\u00e5n VCO, V\u00e4rnpliktsv\u00e4grarnas Centralorganisation, lj\u00f6d som ett eko fr\u00e5n det pacifistiska sp\u00e5ret medan st\u00f6det f\u00f6r antikoloniala befrielser\u00f6relsers v\u00e4pnade kamp mot den \u201degna\u201d imperialistiska v\u00e4rlden mer handlade om motst\u00e5ndet mot de borgerliga staternas milit\u00e4rmakter. Inte s\u00e4llan f\u00f6renades de b\u00e5da sp\u00e5ren i samma person.
\nIdag med storkrig mitt i Europa och risken f\u00f6r k\u00e4rnvapenattacker \u00e5terkommer alla de fr\u00e5gor och skiljelinjer som arbetarr\u00f6relserna brottats med i halvtannat sekel. Hela raden fr\u00e5n krigsv\u00e4gran och avrustning till klassbev\u00e4pning eller nationell f\u00f6rsvarsupprustning tr\u00e4nger sig fram, inte minst inom v\u00e4nstern. Fr\u00e5gan \u00e4r om vi redan befinner oss i den universella militariseringens v\u00e4rld d\u00e4r allting avg\u00f6rs med vapen i hand, eller om freden och dess metoder \u00e4nnu har en chans.<\/p>\n

H\u00e5kan Blomqvist<\/strong> \u00e4r historiker knuten till S\u00f6dert\u00f6rns h\u00f6gskola med inriktning p\u00e5 arbetarr\u00f6relsen, nationalism och rast\u00e4nkande. Bland hans senaste b\u00f6cker m\u00e4rks Socialism p\u00e5 Jiddish<\/em><\/a> och Potatisrevolutionen<\/em>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fr\u00e5n \u201dInte en man, inte ett \u00f6re\u201d till nationell upprustning – Antimilitarism i historiskt perspektiv H\u00e5kan Blomkvist tecknar f\u00f6rsvarspolitikens och antimilitarismens id\u00e9historia inom arbetarr\u00f6relsen Egentligen var det \u00f6ver redan d\u00e5. M\u00f6jligheten f\u00f6r arbetarklassens internationalism och organisering \u00f6ver gr\u00e4nserna att hindra … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[1370,1372,1371,1369,1368,996],"class_list":["post-3165","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-anacharsis-de-cloots","tag-christopher-browning","tag-defaitism","tag-fredrik-egefur","tag-hakan-blomkvist","tag-timothy-snyder"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-P3","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3165","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3165"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3165\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3186,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3165\/revisions\/3186"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3165"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3165"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3165"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}