{"id":3385,"date":"2023-06-22T09:27:07","date_gmt":"2023-06-22T08:27:07","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3385"},"modified":"2023-06-22T13:20:53","modified_gmt":"2023-06-22T12:20:53","slug":"pa-vag-med-harry-martinson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/06\/22\/pa-vag-med-harry-martinson\/","title":{"rendered":"P\u00e5 v\u00e4g med Harry Martinson"},"content":{"rendered":"\n

I maj kom Johan Svedjedals digra biografi \u00f6ver Harry Martinson ut, en av Sveriges st\u00f6rsta f\u00f6rfattare genom tiderna. Martinsons litter\u00e4ra arv saknar motstycke i djup, bredd och kraft i den svenska litteraturen. Jakob Sandberg har l\u00e4st den.<\/strong><\/p>\n\n\n

\n
\"Harry<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Jag ins\u00e5g genast att jag hade i min hand ett stycke v\u00e4rldslitteratur. Ett verk som gjorde upp med de m\u00e4nskliga mis\u00e4rerna, som lyfte upp en luffare till en domarroll \u00f6ver sitt samtida samh\u00e4lle som hade varit ot\u00e4nkbar i en bok som inte var skriven av ett stort geni och av en stor m\u00e4nniska.<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 skriver den italienske \u00f6vers\u00e4ttaren Fransesco Saverio Alonzo 1984 om sitt arbete med att \u00f6vers\u00e4tta Harry Martinsons luffarroman V\u00e4gen till Klockrike.<\/em> Martinson \u00e4r en av Sveriges st\u00f6rsta f\u00f6rfattare genom tiderna, j\u00e4msides med f\u00e5 och knappast \u00f6vertr\u00e4ffad av n\u00e5gon under det svenska nittonhundratalet. Han \u00e4r sockenbarnet med en urkraft till naturbeg\u00e5vning som blev sj\u00f6man och luffare, sedan arbetarf\u00f6rfattare, lyriker, naturfilosof, teknik- och framtidspessimist, och till sist uppburen akademiledamot och nobelpristagare, k\u00e4nd f\u00f6r den brutala d\u00f6d han lj\u00f6t f\u00f6r egen hand. <\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Omtyckt \u00f6ver generationerna, omtryckt i m\u00e4ngder av upplagor, och med ett omtalat liv, f\u00f6rfattarskap och d\u00f6d \u00e4r han en ikon, som n\u00e5dde h\u00f6gst litter\u00e4rt med sitt rymdepos Aniara<\/em>, numera att betraktas som en del av v\u00e4rldslitteraturen.
Om Martinson har det skrivits mycket, till det fr\u00e4msta h\u00f6r tv\u00e5 b\u00f6cker av den nyligen bortg\u00e5ngne akademiledamoten Kjell Espmark, Sonja Erfurths fyra studier av hans barndom och f\u00f6rsta tid som f\u00f6rfattare, samt b\u00f6cker av Johan Lundberg, Staffan S\u00f6derblom och m\u00e5nga andra; senast f\u00f6rra \u00e5ret kom Bj\u00f6rn Larssons ess\u00e4bok Harry Martinson \u2013 p\u00e5 luffen i ett f\u00f6rfattarskap<\/em>. Men det \u00e4r f\u00f6rst nu, n\u00e4ra femtio \u00e5r efter Martinsons fr\u00e5nf\u00e4lle som det slutligen har kommit ut en diger och helt\u00e4ckande biografi p\u00e5 800 sidor \u2013 Min egen elds kurir<\/em> \u2013 av Johan Svedjedal, som med ber\u00f6mv\u00e4rd saklighet lotsar l\u00e4saren genom Martinsons m\u00e5ngfacetterade liv. Den i litteratursociologi specialiserade Svedjedal \u00e4r v\u00e4l l\u00e4mpad att skriva en biografi \u00f6ver en f\u00f6rfattare av denna dignitet, och det \u00e4r tacksamt att Min egen elds kurir f\u00f6rfattare \u00e4r en ytterst noggrann forskare. Svedjedal \u00e4r alltid saklig, och han har distans nog att undvika den panegyrik en mer h\u00e4ngiven beundrare av Martinson hade riskerat att fastna i, men skicklig nog att t\u00e4cka in och ge r\u00e4ttvisa \u00e5t varje sekvens av Martinsons l\u00e5nga och dramatiska levnadsbana, kantad av klarhet, sk\u00f6nhet och m\u00f6rker.<\/p>\n\n\n\n

Sv\u00e5r barndom<\/strong>
Harry Martinson f\u00f6ddes i J\u00e4msh\u00f6g socken i Blekinge, n\u00e4ra den sk\u00e5nska och sm\u00e5l\u00e4ndska gr\u00e4nsen. Fadern var en v\u00e5ldsam suput som misshandlade moder och barn, samt spenderade familjens pengar. Svedjedal skriver att Martin Tomasson, som fadern heter, i k\u00e4llmaterialet framst\u00e5r som \u201dden felande l\u00e4nken mellan en sockenkverulant och en gorilla.\u201d Harry var femte barnet och den f\u00f6rste och ende mycket efterl\u00e4ngtade sonen. Han fick ytterligare tv\u00e5 systrar innan fadern 1910 gick bort i den vid denna tid alltf\u00f6r vitt spridda tuberkulosen. Modern tog s\u00e5 sm\u00e5ningom sitt pick och pack och flyttade till Amerika. Harry och \u00f6vriga syskon bodde d\u00e5 f\u00f6rst med sin moster, varefter de placerades ut som sockenbarn p\u00e5 fosterhem \u2013 d\u00e5tidens motsvarighet till dagens familjehemsplacering \u2013 d\u00e4r Harry hamnade hos \u00f6msom \u00f6msinta \u00f6msom tyranniska familjer, och med stigande \u00e5lder tvangs han delvis jobba f\u00f6r br\u00f6df\u00f6dan. Han blev en notorisk rymmare som st\u00e4ndigt l\u00e4ngtade till sj\u00f6ss, dit han ocks\u00e5 kom efter att ha drivit runt som luffare och ofta frekventerat sj\u00f6mansstaden G\u00f6teborg, n\u00e4r han knappt 17 \u00e5r gammal m\u00f6nstrar p\u00e5 en \u00e5ngare i mars 1922. N\u00e4r han m\u00f6nstrar av f\u00f6r gott fem \u00e5r senare, p\u00e5 sin 23-\u00e5rsdag har han tillbringat sju \u00e5r som sj\u00f6man, luffare och rymling. Det \u00e4r nu Harry Martinson blir f\u00f6rfattare, och en naturbeg\u00e5vning till sj\u00f6mans- och naturlyriker debuterar.
Svedjedal skildrar lakoniskt den Dickens-artade fasan i Martinsons nattsvarta barndom som ligger blott hundra \u00e5r bort. Han lutar sig fr\u00e4mst mot Sonja Erfurths rika material, och visar ocks\u00e5 i vilka delar verkligheten skiljer sig fr\u00e5n Martinsons egen skildring i de sj\u00e4lvbiografiska N\u00e4sslorna blomma<\/em> och V\u00e4gen ut<\/em>. Martinson visar sig n\u00e4r han skriver ha gl\u00f6mt det tyranniska hos fadern, medan modern skildras genom faderns \u00f6gon, och p\u00e5 flera andra punkter skiljer sig Martinsons ber\u00e4ttelse fr\u00e5n de k\u00e4llor Svedjedal \u00e5beropar. Men i den barndomsv\u00e4rld han levde innan han gick till sj\u00f6ss finns ocks\u00e5 grunden f\u00f6r de naturskildringar och den naturlyrik som han skulle beh\u00e4rska s\u00e5 v\u00e4l som f\u00f6rfattare.
V\u00e4gen in i skrivandet g\u00e5r dock inte genom barndomen, utan den del av ungdoms\u00e5ren som tillbringas till havs; b\u00e5de den f\u00f6rsta diktsamlingen Sp\u00f6kskepp <\/em>och prosab\u00f6ckerna Resor utan m\u00e5l<\/em> och Kap Farv\u00e4l! <\/em>har livet till sj\u00f6ss som utg\u00e5ngspunkt. Och liksom Espmark f\u00f6re honom lyfter Svedjedal fram att det var hos modernisterna Martinson h\u00e4mtade sitt spr\u00e5k, vilket st\u00e5r i kontrast till den realism han senare kom att tillskrivas som arbetarf\u00f6rfattare. Samtidigt var det ut\u00f6ver sj\u00f6manspressen i arbetartidningar som Brand och Arbetaren han debuterade som f\u00f6rfattare n\u00e4r han steg iland.<\/p>\n\n\n\n

Moa<\/strong>
I denna v\u00e4rld och vid denna tid tr\u00e4ffade han den 14 \u00e5r \u00e4ldre Helga Swartz \u2013 k\u00e4nd som Moa Martinson \u2013 och de tv\u00e5 inleder ett stormigt och intensivt \u00e4ktenskap med \u00f6msesidigt engagemang i sina respektive skrivprojekt. Politiskt stod de p\u00e5 samma sida, men de var inte samst\u00e4mmiga. De reser tillsammans till en f\u00f6rfattarkongress i Sovjetunionen 1934, d\u00e4r de bland andra h\u00f6r Maksim Gorkij tala. Moa omskrev kongressen i starkt positiva ordalag ett par m\u00e5nader efter hemkomsten, medan Harry i sin bok Verklighet till d\u00f6ds<\/em> minns den med fasa. Saken har lyfts fram som en stor schism mellan de d\u00e5 \u00e4kta makarna, men Svedjedal p\u00e5talar med r\u00e4tta att Harrys djupt kritiska text \u00e4r skriven p\u00e5 ett tryggt avst\u00e5nd av sex \u00e5r, efter skilsm\u00e4ssan och strax efter v\u00e4rldskrigets utbrott, och d\u00e4rf\u00f6r ska utsagor om djupare ideologiska skiljelinjer makarna emellan hanteras med f\u00f6rsiktighet.
Harry kom att rymma fr\u00e5n det gemensamma hemmet flera g\u00e5nger, den mest ber\u00f6mda av dessa rymlingsepisoder skedde sommaren 1935, n\u00e4r han flyr till Norge, f\u00f6r att d\u00e4rifr\u00e5n planera att ta sig vidare till Kongo och arbeta som korrespondent, samt l\u00e4mna Moa f\u00f6r gott. B\u00e5de Harry och Moa stod i f\u00f6rbindelse inte med varandra utan med f\u00f6rl\u00e4ggare Tor Bonnier, varigenom kontakten f\u00f6rmedlades, och det \u00e4r genom fr\u00e4mst dessa brev Svedjedal \u00e5terskapar flyktf\u00f6rs\u00f6ket. Episoden \u00e4r bland det mest dramatiska i ett liv redan m\u00e4ttat av dramatik, och det \u00e4r definitivt det mest dramatiska i biografin, utan att genom Svedjedals f\u00f6rsorg n\u00e5gonsin bli melodramatiskt. N\u00e4r Harry redan \u00e4r ombord p\u00e5 det fartyg som ska ta honom till Kongo f\u00e5r han slutligen Moas brev d\u00e4r hon hotar med sj\u00e4lvmord och s\u00e4ger sig vara gravid. Harry betalar kaptenen f\u00f6r att l\u00e4gga till i Stavanger, varifr\u00e5n han skickar ett kort telegram till Moa: \u201df\u00e5tt dina brev ombord inatt avbryter resan till Kongo kommer hem brev f\u00f6ljer\u201d.
Denna rymningsepisod, som ocks\u00e5 knyter an till tillkomsthistorien f\u00f6r N\u00e4sslorna blomma, ramas in av ett brev Harry skrev till Tor Bonnier 14 juli 1935, innan beslutet att avbryta resan, i vilket han f\u00f6rklarar varf\u00f6r han hade rymt fr\u00e5n Moa. Brevet \u201dtog formen av en sj\u00e4lvanalys och sj\u00e4lvdramatisering\u201d skriver Svedjedal, och \u00e4r \u201dett av de litter\u00e4ra m\u00e4sterverken i [Harrys] korrespondens med f\u00f6rlagen\u201d. Det \u00e4r oerh\u00f6rt intressant inte bara f\u00f6r sitt inneh\u00e5ll, utan ocks\u00e5 f\u00f6r att Martinson i ett annat brev till Tor Bonnier skrivet i november samma \u00e5r och publicerat i brevsamlingen Poetiska t\u00f6rnbuskar<\/em> i m\u00e4ngd uttryckligen f\u00f6rklarar att brevet i fr\u00e5ga \u201dvar av str\u00e4ngt privat natur och f\u00e5r f\u00f6ljaktligen aldrig publiceras. Inte ens efter min d\u00f6d.\u201d Denna kommentar \u00e4r en omst\u00e4ndighet Svedjedal inte n\u00e4mner n\u00e4r han citerar ur brevet:<\/p>\n\n\n\n

\u201dJag \u00e4r min egen elds kurir. Kanske ville jag inte vara det, men det har blivit s\u00e5, det blev mitt \u00f6de och det har sina fruktansv\u00e4rda orsaker. Min familjs grymma tragedi och min s\u00f6ndersargade barndom \u00e4r bakgrunden till den oro som en g\u00e5ng ska d\u00f6da mig. Jag \u00e4r medveten om mitt \u00f6des storhet.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ett brev som inte bara har l\u00e5nat en rad till titeln p\u00e5 Svedjedals bok, utan som ocks\u00e5 l\u00e4sts profetiskt \u00f6ver Martinsons livsbana, och utg\u00f6r kanske den h\u00f6gsta dramatiska punkten i Martinsonbiografin.
N\u00e4sslorna Blomma, Martinsons stora roman om barndomen, publiceras i november samma \u00e5r som flykten, och blir en stor succ\u00e9. D\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljer forts\u00e4ttningen V\u00e4gen ut om en barn- och ungdomstid p\u00e5 rymmen. Det slutgiltiga brottet med Moa Martinson 1939 och den formella skilsm\u00e4ssan tv\u00e5 \u00e5r senare beseglades av Vinterkriget d\u00e4r Moa tar st\u00e4llning f\u00f6r Sovjet och Harry \u00e5ker som frivillig till Finland, n\u00e5got han skildrar i Verklighet till d\u00f6ds, samma bok som avhandlar den sovjetiska f\u00f6rfattarkongressen 1934. Svedjedal f\u00f6rm\u00e5r balansera upp Martinsons egna skildringar av sitt liv i sk\u00f6nlitter\u00e4r form med ett gediget k\u00e4llmaterial som kompletterar och r\u00e4ttar skaldens egna utsagor, vilket g\u00e4ller inte minst Vinterkriget.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4gen till Klockrike<\/strong>
Harry Martinson gifter om sig med den 12 \u00e5r yngre Ingrid Lindcrantz, och f\u00e5r tv\u00e5 barn. Andra v\u00e4rldskriget tar slut, och Martinson blir en uppburen f\u00f6rfattare som h\u00e5ller f\u00f6redrag land och rike runt. Tv\u00e5 av hans enligt mig starkaste b\u00f6cker publiceras ocks\u00e5 i denna brytpunkt \u2013 diktsamlingen Passad<\/em> 1945, och den magnifika hyllningen till de p\u00e5 samma g\u00e5ng rastl\u00f6sa och sysslol\u00f6sa luffarna V\u00e4gen till Klockrike 1948. B\u00e4gge tv\u00e5 h\u00f6r till hans friskaste verk, tyngda varken av barndomens m\u00f6rker eller framstegspessimismen. I b\u00e4gge b\u00f6ckerna ges uttryck f\u00f6r den martinsonska livsh\u00e5llningen och intresset f\u00f6r kinesisk filosofi och kultur; han ben\u00e4mner ocks\u00e5 Klockrike som den f\u00f6rsta skandinaviska buddistiska romanen. Svedjedal omtalar Martinsons docerande tendenser under de sena levnads\u00e5ren som vad vi idag skulle kalla mansplaining, men vid denna tid b\u00e4r filosofiintresset litter\u00e4r frukt av b\u00e4sta m\u00e4rke. Och \u00e4ven om Passad h\u00f6r till Martinsons b\u00e4sta diktsamlingar sett till helheten \u00e4r V\u00e4gen till Klockrike, precis som dess italienske \u00f6vers\u00e4ttare anm\u00e4rker i inledningen till denna text ett stycke v\u00e4rldslitteratur. <\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Bolle reser \u00f6ver d\u00f6dens hav f\u00f6r att sedan \u00e5terf\u00f6das.
Samtida illustration av slutet p\u00e5 V\u00e4gen till Klockrike.<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Romanen \u201dl\u00e5nar grepp fr\u00e5n m\u00e5nga genrer: tidvis en utvecklingsroman, ibland en sk\u00e4lmroman och pikaresk, ibland en sekul\u00e4r uppbyggelseroman, andra g\u00e5nger en sociologisk-geografisk genomlysning av Sverige\u201d skriver Svedjedal, och p\u00e5talar att detta drag f\u00f6rmodligen h\u00e4nger samman med dess l\u00e5nga tillkomsthistoria. Romanen blev en framg\u00e5ng b\u00e5de bland publik och kritiker, den st\u00f6rsta dittills i Martinsons f\u00f6rfattarskap. Personligen \u00e4r boken f\u00f6r mig den viktigaste av Martinsons alla texter \u2013 vid sidan av m\u00f6jligen Aniara och n\u00e5gra naturdikter \u2013 och det \u00e4r en prosa som drabbar med of\u00f6rminskad styrka, n\u00e4r Martinson i dessa luffargestalter f\u00e5ngar det m\u00e4nskliga livets f\u00f6rg\u00e4nglighet och naturens tr\u00f6strikedom med o\u00f6vertr\u00e4ffad lyrisk-prosaisk sk\u00f6nhet.
\u00c5ret efter succ\u00e9n med Klockrike v\u00e4ljs Martinson in i Svenska akademien, och hans liv f\u00f6r\u00e4ndras radikalt; luffaren och sj\u00f6mannen har blivit b\u00e5de salongsf\u00e4hig och folkk\u00e4r. \u201dAtt bli invald f\u00f6r mycket besv\u00e4r med sig\u201d skriver han i ett brev till Eyvind Johnson, \u201d40 brev pr dag, 10 diktsamlingsmanus, [\u2026] bes\u00f6k av d\u00e5rar och sk\u00e4rslipare, och de mest avl\u00e4gsna sl\u00e4ktingar. Sl\u00e4kten v\u00e4xte p\u00e5 ett \u00f6gonblick fr\u00e5n 10 till en miljon personer.\u201d Det biografiska stoffet f\u00f6r en medel\u00e5lders man p\u00e5 den svenska kulturens h\u00f6gsta parnasser \u00e4r givetvis vitt skilt fr\u00e5n en sj\u00f6mans och luffares levnad, men Svedjedal g\u00f6r aldrig materialet tunt eller tr\u00e5kigt, \u00e4ven om uppr\u00e4kningen av upplagor och f\u00f6rs\u00e4ljningssiffror ibland blir v\u00e4l noggrann. Tillkomsten och mottagandet av Martinsons verkliga storverk Aniara 1956 \u00e4r h\u00f6gintressant, liksom de fyra diktsamlingar han publicerade de efterf\u00f6ljande \u00e5ren, och de v\u00e5ndor Martinson upplevde n\u00e4r recensionerna inte blev vad han f\u00f6rv\u00e4ntade sig. Genom Svedjedals f\u00f6rsorg f\u00e5r l\u00e4saren en inblick i hur Martinson dels under dessa \u00e5r utvecklade sin v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning, dels hur hans kreativa arbete fortskrider; det sistn\u00e4mnda b\u00e4r med sig en viss sorg f\u00f6r Martinsonfantasten d\u00e5 det \u00e4r tydligt att uppm\u00e4rksamheten som f\u00f6ljde p\u00e5 hans st\u00e4llning och popularitet tog s\u00e5 mycket tid fr\u00e5n honom att flertalet tillt\u00e4nkta skrivprojekt aldrig blev av. Men Aniara blev av, dikteposet om rymdskeppet som flyr en str\u00e5lningssmittad jord men kommer ur kurs och f\u00f6r alla passagerare ombord ut i den interstell\u00e4ra rymden, d\u00e4r de m\u00f6ter d\u00f6den i den kosmiska tomheten. Detta Martinsons existentiella storverk utg\u00f6r i m\u00e5nga avseenden kronan p\u00e5 verket i hans f\u00f6rfattarg\u00e4rning, och allt som utspelade sig kring dess tillkomst och mottagande \u00e4r av st\u00f6rsta intresse. Det var ocks\u00e5 ett verk som tog ut sin besk\u00e4rda del av Martinsons energi, och flera \u00e5r senare g\u00f6r han klart att han fortfarande inte \u00e4r f\u00e4rdig med Aniara.
Sextiotalet var h\u00e4ndelsefattigare men inte h\u00e4ndelsel\u00f6sa \u00e5r i Martinsons privatliv, och Svedjedal ger stort utrymme \u00e5t d\u00e5tidens debatter och kommentarer till de texter Martinson publicerade. Han h\u00e5ller f\u00f6redrag, publicerar ett antal diktsamlingar, ger sig ut p\u00e5 en resa jorden runt som \u00e4r t\u00e4nkt att generera ett stort antal tidningsartiklar men bara resulterar i n\u00e5gra f\u00e5 texter, och han inleder ett samarbete med dokument\u00e4rfilmaren Boris Engstr\u00f6m. Men den dramatik som pr\u00e4glade hans liv de f\u00f6rsta \u00e5ren syns inte till f\u00f6rr\u00e4n slutet p\u00e5 levnadsbanan nalkas. I b\u00f6rjan p\u00e5 sjuttiotalet blir Martinson sjuk och genomg\u00e5r en operation som f\u00f6r\u00e4ndrar honom: \u201dgl\u00e4djen var borta, ist\u00e4llet kom oron och misst\u00e4nksamheten, k\u00e4nslan av att vara hotad och f\u00f6rf\u00f6ljd\u201d skriver v\u00e4nnen Georg Svensson.<\/p>\n\n\n\n

Nobelpriset<\/strong>
Och i denna tid av sjukdom tilldelar kollegorna i Svenska akademin honom Nobelpriset i litteratur, tillsammans med Eyvind Johnson. Den tragedi som f\u00f6ljer g\u00e5r lika lite att separera fr\u00e5n Martinsons allm\u00e4ntillst\u00e5nd, som fr\u00e5n den efterf\u00f6ljande kulturdebatten, och man kan inte l\u00e5ta bli att st\u00e4lla sig fr\u00e5gan vad det hade inneburit f\u00f6r skillnad f\u00f6r Martinsonbiografin om Svedjedal hade v\u00e4ntat med publicering tills Svenska Akademiens handlingar r\u00f6rande nobelpriset 1974 offentligg\u00f6rs n\u00e4sta \u00e5r, n\u00e4r femtio \u00e5r f\u00f6rflutit. Skildringen i biografin av s\u00e5v\u00e4l Nobelprisdebatten som Martinsons personliga tragedi \u00e4r fortfarande fullgod, och om det \u00e4r n\u00e5gon evigt som klart och tydligt framtr\u00e4der i Svedjedals bok vid sidan av Martinsons kosmiska visioner s\u00e5 \u00e4r det sm\u00e5sintheten och sj\u00e4lvupptagenheten i den svenska kulturdebatten. I br\u00e4schen g\u00e5r Sven Delblanc och Olof Lagercranz som vittrar v\u00e4nskapskorruption, men debatten f\u00e5r de snart liksom alla andra att fr\u00e4mst handla om sig sj\u00e4lva. Internationellt var det f\u00e5 som brydde sig om vattenglasstormen d\u00e5 sj\u00e4lva Nobelceremonin \u00f6verskuggas av Solzjenitsyns n\u00e4rvaro i Stockholm, men flertalet v\u00e4nner m\u00e4rker hur h\u00e5rt Harry Martinson har tagit p\u00e5 kritiken, trots att vedersakarna bedyrat att den inte g\u00e4ller f\u00f6rfattarskapet som s\u00e5dant. F\u00f6rbittringen blir oundviklig, och under en sjukhusvistelse i b\u00f6rjan av 1978 tar en f\u00f6rvirrad Harry Martinson sitt liv genom att hugga sig i magen med en sax. Profetian i brevet till Tor Bonnier n\u00e4stan fyrtio \u00e5r tidigare kom att besannas.
Och \u00e5terigen p\u00e5minner oss Svedjedal om den historiska kontexten: det dr\u00f6jde till millennieskiftet innan allm\u00e4nheten fick veta hur Martinson dog, n\u00e4r Lars Gyllenstens memoarbok Minnen, bara minnen<\/em> publicerades. Gyllensten var den ende utanf\u00f6r familjen som bes\u00f6kte Martinson p\u00e5 sjukhuset, och hade f\u00e5tt d\u00f6ttrarnas godk\u00e4nnande f\u00f6r att publicera vad som hade h\u00e4nt. Det var Gyllensten som ben\u00e4mnde den d\u00f6d Martinson \u00e5samkade sig sj\u00e4lv som harakiri<\/em>. Med den f\u00f6rnyade Martinsondebatt som f\u00f6ljde, liksom med publiceringen av hans samlade verk i elva volymer under \u00e5ren kring sekelskiftet l\u00f6per ocks\u00e5 Svedjedals skildring av Harry Martinsons liv mot sitt slut.
Det som ovan tagits upp \u00e4r naturligtvis bara en br\u00e5kdel av vad som kommer fram i denna rika och l\u00e4nge emotsedda biografi, men s\u00e5 har Johan Svedjedal ocks\u00e5 haft ett exceptionellt livs\u00f6de och f\u00f6rfattarskap att arbeta med. F\u00f6r vad som \u00e4r sl\u00e5ende med Martinsons f\u00f6rfattarskap \u00e4r inte bara den enorma bredd han uppvisar, utan \u00e4ven de h\u00f6jder han n\u00e5r i de olika genrerna. Han har ibland omskrivits som arbetarf\u00f6rfattare, men det \u00e4r en beteckning som fr\u00e4mst g\u00e4ller uppv\u00e4xtskildringarna; hans poesi \u00e4r ofta naturlyrik, likaledes med en filosofisk b\u00f6jelse, V\u00e4gen till Klockrike b\u00f6rjar som klassisk realism, men utvecklas till en pikareskroman som mot slutet f\u00e5r drag av magisk realism, i Aniara blandar han lyriken med Science Fiction, och i ess\u00e4erna utvecklar han sina djupa naturkunskaper parat med filosofiska resonemang. D\u00e4ri skiljer sig ocks\u00e5 den martinsonska stilen fr\u00e5n m\u00e5nga av de \u00f6vriga arbetarf\u00f6rfattarnas verk, som exempel kan n\u00e4mnas Ivar Lo-Johanssons betydligt mer ber\u00e4ttelsedrivna prosa.<\/p>\n\n\n\n

Martinson och politiken<\/strong>
Harry Martinsons politiska position har varit omdebatterad genom \u00e5ren, men i l\u00e5g grad studieobjekt i egen r\u00e4tt, och i grunden ocks\u00e5 illa f\u00f6rst\u00e5dd. Svedjedal g\u00f6r en del f\u00f6r att om inte slutgiltigt beteckna den s\u00e5 i alla fall dra upp de huvudsakliga linjerna f\u00f6r den politiska h\u00e5llning Martinson f\u00f6retr\u00e4dde. Som ung f\u00f6ref\u00f6ll han ha haft visst engagemang inom Syndikalisterna, med poesi publicerad i v\u00e4nsterpressen. Men som Svedjedal uppm\u00e4rksammar skriver \"\"<\/p>\n\n\n\n

Martinson redan 1929 i ett brev att han vill \u201dbort med borgaren och prolet\u00e4ren ur v\u00e5ra begrepp\u201d, och \u201dfram med Jin och Jang\u201d. \u00c4ktenskapet med Moa verkar ha f\u00e5tt honom att luta mer \u00e5t v\u00e4nster, men efter skilsm\u00e4ssan hamnade de f\u00f6re detta makarna p\u00e5 olika sidor i Finlandsfr\u00e5gan under Andra v\u00e4rldskriget, f\u00f6r vilket han fick utst\u00e5 mycket kritik i v\u00e4nsterpressen. Emellan\u00e5t framkommer ocks\u00e5 kritik mot att han inte i tillr\u00e4cklig h\u00f6g grad propagerar social medvetenhet \u2013 b\u00e5de fr\u00e5n d\u00e5tidens Ture Nerman som samtidens G\u00f6ran Greider \u2013 men som nutida l\u00e4sare blir man enbart tacksam f\u00f6r en f\u00f6rfattare som st\u00e4llvis f\u00f6rm\u00e5 skildra social mis\u00e4r utan att hemfalla \u00e5t aktivism.
Svedjedal lyfter fram den kritik Martinson fick fr\u00e5n v\u00e4nstern under den senare perioden av sitt liv, men pekar p\u00e5 hans engagemang f\u00f6r milj\u00f6n, d\u00e4r han var l\u00e5ngt f\u00f6re sin tid, liksom f\u00f6r minoriteters r\u00e4ttigheter. Detta i kombination med den syndikalism Martinson tycks ha gett uttryck f\u00f6r tidigt i livet indikerar att han troligtvis hade haft mycket gemensamt med delar av den v\u00e4nster som ibland g\u00e5r under beteckningen frihetlig, och trots att han kritiserades fr\u00e5n 68-v\u00e4nstern tycks han ha mycket mer gemensamt med dem, \u00e4n med den v\u00e4nsterr\u00f6relsen som h\u00f6ll sig n\u00e4ra tanken om tekniska framsteg, politisk revolution, arbetarklassens centrala roll och upplysningens n\u00f6dv\u00e4ndighet; man kunde verkligen t\u00e4nka sig betongsossen <\/em>som Martinsons politiska och personliga motpol. Martinson kritiserade liksom v\u00e4nstern medeklassidyllen i villorna, men inte f\u00f6r att den var medelklass, utan f\u00f6r att den var som Svedjedal skriver \u201dett uttryck f\u00f6r en f\u00f6rkastlig modernitet.\u201d Denna modernitetskritik g\u00e5r igen igenom Martinsons hela liv och f\u00f6rfattarskap, och tar sig uttryck i samtliga romaner, diktsamlingar och ess\u00e4er, men \u00e4r egentligen bara programmatisk i de senare. F\u00f6r den som l\u00e4ser de tidigare mer utpr\u00e4glat realistiska romanerna kan det l\u00e4tt framst\u00e5 som att Martinson p\u00e5 senare \u00e5r f\u00f6rvandlats till kulturkonservativ, vilket b\u00e5de Ivar Lo Johansson och Olof Lagercrantz tycks ha ansett, men Svedjedal argumenterar \u00f6vertygande f\u00f6r att skillnaden den \u00e4ldre och yngre Martinson mellan inte var s\u00e4rskilt stor. Id\u00e9m\u00e4ssigt finns det relativt stor kontinuitet i Martinsons politiska position, det tycks fr\u00e4mst vara det konkreta engagemanget som mot slutet hamnat s\u00e5 tydligt i milj\u00f6fr\u00e5gan. I Bj\u00f6rn Larssons f\u00f6rra \u00e5ret utkomna Martinsonbok P\u00e5 luffen i ett f\u00f6rfattarskap lyfts Martinsons idealfigur v\u00e4rldsnomaden fram som ett slags prototyp till globalisten, och Larsson skissar upp konturerna till ett politiskt id\u00e9program i Martinsons anda.
Johan Svedjedal har sk\u00e4nkt den svenska litteraturhistorien och den litteraturintresserade allm\u00e4nheten ett storverk. Mottagandet har varit positivt, men fr\u00e5gan \u00e4r om boken, och i f\u00f6rl\u00e4ngningen Martinsons verk kommer att f\u00e5 den uppm\u00e4rksamhet de f\u00f6rtj\u00e4nar. Dessa verk h\u00f6r som Kjell Espmark skriver \u201di sina lyckligaste \u00f6gonblick till v\u00e4rldslitteraturen\u201d, och de \u00e4r skrivna p\u00e5 svenska och inte filtrerade genom aldrig s\u00e5 skickliga \u00f6vers\u00e4ttares n\u00f6dv\u00e4ndiga kompromisser. Till de stora spr\u00e5ken \u00e4r Martinson v\u00e4l \u00f6versatt, vilket f\u00f6rl\u00e4nas en noggrann redovisning av Svedjedal, men hans internationella genomslag ligger l\u00e5ngt bakom betydligt mer mediokra svenska f\u00f6rfattare. I Sverige kommer med j\u00e4mna mellanrum Aniara, N\u00e4sslorna Blomma, och V\u00e4gen till Klockrike ut i nya utg\u00e5vor, och spridda dikter som Juninatt <\/em>forts\u00e4tter att vara en h\u00f6gst samtida del av den svenska litteraturen, men det \u00e5terst\u00e5r att se om den svenska samtiden i och med Johan Svedjedals stora volym har f\u00f6rm\u00e5gan att p\u00e5 allvar se och uppskatta dessa texter ur v\u00e4rldslitteraturen. <<
<\/p>\n\n\n\n

Artikelf\u00f6rfattare:
Jakob Sandberg<\/strong> \u00e4r \u00f6vers\u00e4ttare fr\u00e5n ryska och persiska och medlem i R\u00f6da rummets redaktion.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I maj kom Johan Svedjedals digra biografi \u00f6ver Harry Martinson ut, en av Sveriges st\u00f6rsta f\u00f6rfattare genom tiderna. Martinsons litter\u00e4ra arv saknar motstycke i djup, bredd och kraft i den svenska litteraturen. Jakob Sandberg har l\u00e4st den. Jag ins\u00e5g genast … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"everybody","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[1],"tags":[1483,1480,1501,859,1481,1499,1500,1484,1010,1482],"class_list":["post-3385","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-aniara","tag-harry-martinson","tag-harry-martinson-pa-luffen-i-ett-forfattarskap","tag-jakob-sandberg","tag-johan-svedjedal","tag-kap-farval","tag-lars-gyllensten","tag-min-egen-elds-kurir","tag-moa-martinson","tag-vagen-till-klockrike"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-SB","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3385","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3385"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3385\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3452,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3385\/revisions\/3452"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3385"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3385"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3385"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}