{"id":3437,"date":"2023-06-22T10:58:24","date_gmt":"2023-06-22T09:58:24","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3437"},"modified":"2023-07-05T00:32:11","modified_gmt":"2023-07-04T23:32:11","slug":"krisernas-tid","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/06\/22\/krisernas-tid\/","title":{"rendered":"Debatt om Krisernas tid"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

I boken Krisernas tid <\/em>(2022) unders\u00f6ker St\u00e5le Holgersen, lektor vid \u00d6rebro universitet och medlem i Socialistisk politik, hur ekonomiska och ekologiska kriser h\u00e4nger samman och skiljer sig fr\u00e5n varandra. Holgersen menar inte bara att vi m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 kapitalismens kriser f\u00f6r att vi ska kunna f\u00f6rst\u00e5 kapitalismen, utan \u00e4ven att kriserna bidrar till kapitalismens \u00f6verlevnad.
I h\u00f6stas publicerade vi ett utdrag av Krisernas tid (R\u00f6da rummet #196) och i detta nummer vill vi f\u00f6rdjupa v\u00e5rt engagemang genom att publicera fyra olika kommentarer.
I n\u00e4stkommande nummer publicerar vi Holgersens svar.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vanja Carlsson<\/strong>: Hur ska vi f\u00f6rst\u00e5 den ekosocialistiska staten?<\/strong>
St\u00e5le Holgersens bok Krisernas tid v\u00e4cker viktiga fr\u00e5gor som r\u00f6r statens roll i s\u00e5v\u00e4l den ekologiska krisen som i hur ekosocialismen skulle kunna erbjuda en l\u00f6sning. I boken f\u00e5r staten genomg\u00e5ende representera den h\u00e4rskande politiska klassen och akt\u00f6rer som p\u00e5 olika s\u00e4tt representerar staten beskrivs st\u00e5 i stark beroendest\u00e4llning till den kapitalackumulation som driver p\u00e5 den ekologiska krisen. Det generella budskapet \u00e4r inledningsvis att h\u00e4r, hos staten, h\u00f6gre offentliga tj\u00e4nstem\u00e4n och \u00f6vriga statliga akt\u00f6rer, har inget gott skett i f\u00f6rh\u00e5llande till klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna. Tv\u00e4rtom \u00e4r den representativa demokratins institutioner och det politiskt-administrativa systemet i betydande del skyldig till f\u00f6r\u00e4ndringarna. Holgersen skriver: \u201dstaten har alltmer blivit en f\u00f6rvaltare av kapitalistklassens gemensamma intressen. Vid kriser i dag finns absolut inga tvivel \u2013 staterna \u00e4r villiga att str\u00e4cka sig extremt l\u00e5ngt f\u00f6r att r\u00e4dda systemet eftersom det f\u00f6r dem i s\u00e5 h\u00f6g grad handlar om att r\u00e4dda sig sj\u00e4lv\u201d.<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Samtidigt som utg\u00e5ngspunkten att staten, statstj\u00e4nstem\u00e4n och kapitalister delar grundl\u00e4ggande gemensamma intressen \u00e4r central s\u00e5 framst\u00e5r staten i bokens sista kapitel som en grundl\u00e4ggande akt\u00f6r f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring d\u00e4r statlig reglering f\u00e5r en s\u00e4rskilt avg\u00f6rande roll. Holgersen menar att det inte g\u00e5r att \u201dkomma undan\u201d staten. Ist\u00e4llet m\u00e5ste den vara med i f\u00f6r\u00e4ndringen. Att t\u00e4nka sig st\u00f6rre f\u00f6r\u00e4ndringar utan st\u00f6d fr\u00e5n staten \u00e4r orealistiskt. Ett annat perspektiv framtr\u00e4der nu: det finns en m\u00f6jlighet f\u00f6r staten att ta en st\u00f6rre och f\u00f6r\u00e4ndrad roll och kriser kan bidra till att driva p\u00e5 en s\u00e5dan v\u00e4ndning. Jag hade \u00f6nskat att redog\u00f6relserna f\u00f6r statens funktionss\u00e4tt i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning hade b\u00e4ddat f\u00f6r att vi skulle kunna f\u00f6rst\u00e5 den h\u00e4r m\u00f6jligheten. Mot bakgrund av bokens tidigare argumentation v\u00e4cks fr\u00e5gorna; givet att politikerklassen \u00e4r girig och korrupt och att statliga tj\u00e4nstem\u00e4n har allt f\u00f6r n\u00e4ra relationer till n\u00e4ringslivet och kapitalister, hur ska den ekosocialistiska staten egentligen skapas? Hur kan en v\u00e4ndning ske om staten \u00e4r s\u00e5 pass djupt f\u00f6rsjunken i kapitalismens och kapitalistklassens intressen? Hur kan radikal politik och genomf\u00f6rande av denna uppst\u00e5?<\/p>\n\n\n\n

En tolkning \u00e4r att Holgersen bygger sina tankar om den ekosocialistiska staten p\u00e5 \u00f6ppningar som finns att h\u00e4mta framf\u00f6r allt i Gramscis teorier om the integral state och Jessops teorier om the relational state, men dessa l\u00e4mnas f\u00f6rh\u00e5llandevis outredda. Dessa teorier diskuterar statliga och offentliga institutioner som placerade mellan \u2013 och i semi- eller relativ- autonom st\u00e4llning till s\u00e5v\u00e4l n\u00e4ringslivet, politiken som sociala r\u00f6relser och de s\u00e5v\u00e4l l\u00e5sningar som m\u00f6jligheter till f\u00f6r\u00e4ndring som detta kan inneb\u00e4ra. Holgersen utel\u00e4mnar ocks\u00e5 de faktiska gr\u00e4nser mellan statliga institutioner och omgivande akt\u00f6rer som manifesteras i lag och reglering eller i praxis, liksom (v\u00e4lf\u00e4rds)statens komplexa och dubbla roll i en kapitalism att \u00e5 ena sidan st\u00f6dja den kapitalistiska utvecklingen och skydda kapitalistiska intressen och \u00e5 andra sidan agera krockkudde f\u00f6r kapitalismens effekter genom att skydda medborgare fr\u00e5n exploatering genom att m\u00f6jligg\u00f6ra individuell v\u00e4lf\u00e4rd. En ut\u00f6kad diskussion om dessa aspekter hade eventuellt underl\u00e4ttat f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r hur f\u00f6r\u00e4ndring skulle kunna ske i praktiken.
Det hade varit intressant att i Krisernas tid f\u00e5 en tydligare definition av staten och l\u00e4sa en mer p\u00e5 djupet formulerad kritik av dess f\u00f6rh\u00e5llande till den ekologiska krisen. Men framf\u00f6r allt saknar jag som l\u00e4sare en mer konkret redog\u00f6relse f\u00f6r hur staten kan bli en del av l\u00f6sningen och den ekosocialistiska framtiden.<\/p>\n\n\n\n

Vanja Carlsson<\/strong> \u00e4r lektor i offentlig f\u00f6rvaltning vid G\u00f6teborgs universitet.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Carl Casseg\u00e5rd<\/strong>: Om hopp och kriser, en fr\u00e5ga till St\u00e5le Holgersen<\/strong>
Det kanske viktigaste budskapet i St\u00e5le Holgersens imponerande bok \u00e4r att ekonomiska och ekologiska kriser \u00e4r fundamentalt olika. Visserligen skapas b\u00e5da av kapitalismen, men medan de ekonomiska \u00f6vervinns som del av kapitalismens logik finns inget i systemet som talar f\u00f6r de ekologiska krisernas \u00f6vervinnande. Alla kriser medf\u00f6r lidande, s\u00e4rskilt f\u00f6r de svagaste och mest utsatta i samh\u00e4llet, och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r kriser inget att hoppas p\u00e5. Ingen av kriserna utg\u00f6r egentligen ett hot mot kapitalismen. De ekonomiska st\u00e4rker den snarare och paradoxalt nog verkar inte heller de ekologiska kunna f\u00f6rsvaga kapitalismen, trots att de pekar mot en potentiell underg\u00e5ng f\u00f6r v\u00e5ra samh\u00e4llen.
Holgersens tes n\u00e4r det g\u00e4ller vilken effekt de ekologiska kriserna egentligen har p\u00e5 kapitalismen \u00e4r komplex: de bidrar visserligen inte till att regenerera kapitalismen men inte heller till att undergr\u00e4va den. Vi kan varken hoppas p\u00e5 att systemet ska l\u00f6sa dem \u00e5t oss eller att de ska hj\u00e4lpa oss att kullkasta systemet. Det g\u00e5r utm\u00e4rkt, skriver han, att t\u00e4nka sig en v\u00e4rld i flammor d\u00e4r den sista kapitalisten s\u00e4ljer en kanna bensin till sin sista kund (s.132). Kapital kan n\u00e4mligen \u201dackumuleras under i stort sett vilka ekologiska villkor som helst, oavsett hur degraderade de \u00e4r, \u00e5tminstone s\u00e5 l\u00e4nge det finns m\u00e4nniskor kvar\u201d (s.115).<\/p>\n\n\n\n

Men g\u00e5r det att t\u00e4nka sig att samh\u00e4llet g\u00e5r under utan att minsta ekonomiska kris uppst\u00e5r? Om naturen f\u00f6rst\u00f6rs borde det v\u00e4l rimligen ocks\u00e5 f\u00f6rsvaga kapitalismen? Holgersen verkar h\u00e5lla med om detta n\u00e4r han p\u00e5pekar att kapitalismen \u00e4r beroende av naturen och dess bruksv\u00e4rden. Han betonar ocks\u00e5 att den eviga tillv\u00e4xt som kapitalismen f\u00f6ruts\u00e4tter st\u00e5r i mots\u00e4ttning till den fysiska verkligheten. Hans po\u00e4ng verkar allts\u00e5 inte vara att ekologiska kriser inte undergr\u00e4ver kapitalismen, utan att de g\u00f6r det f\u00f6r sent och tar resten av v\u00e4rlden med sig i sitt fall. H\u00e4r sammanfaller hans bed\u00f6mning med Kohei Saitos: \u201cconsidering the enormous elasticity of capital, it remains unclear whether capitalism or the Earth will collapse first\u201d (Marx in the Anthropocene, Cambridge University Press, 2022, s. 127). F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till den \u201dsiste kapitalisten\u201d \u2013 om det verkligen \u00e4r den \u201dsiste\u201d \u00e4r det ju knappast kapitalismens triumf \u00f6ver naturen som exemplet illustrerar, utan snarare att kapitalismen och ekologi bryter samman samtidigt.
Vad som \u00e5terst\u00e5r att klarg\u00f6ra \u00e4r hur dessa tv\u00e5 fortg\u00e5ende sammanbrott samspelar. H\u00e4r blir Holgersen i mitt tycke en smula otydlig. Han h\u00e4nvisar till olika abstraktionsniv\u00e5er och p\u00e5pekar att en djupare analys \u00e4n en som enbart fokuserar p\u00e5 kausalsamband mellan ekologiska och ekonomiska kriser synligg\u00f6r att b\u00e5da kriserna \u00e4r rotade i ett system k\u00e4nnetecknat av en central mots\u00e4ttning mellan bytes- och bruksv\u00e4rde (s. 117). Detta l\u00e5ter lovande, men det blir aldrig tydligt i boken hur denna mots\u00e4ttning sl\u00e5r igenom i relationen mellan ekologi och ekonomi. Hur blir egentligen den siste kapitalisten den siste, och hur kan det absurda skenet uppst\u00e5 att kapitalismen \u00e4r vid god vig\u00f6r \u00e4ven i en situation d\u00e4r b\u00e5de den och resten av v\u00e4rlden h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 under? \u00c4ven om Holgersen erk\u00e4nner att beroendet av bruksv\u00e4rden utg\u00f6r en begr\u00e4nsning f\u00f6r kapitalet verkar han mindre intresserad av begr\u00e4nsningen i sig \u00e4n av hur den bidrar till en fortsatt kapitalackumulationsprocess.<\/p>\n\n\n\n

Jag hade \u00f6nskat mig en tydligare sammankoppling mellan abstraktionsniv\u00e5erna f\u00f6r att ge ett mer konkret grepp om hur relationen mellan natur och kapitalism ser ut. Ett m\u00f6jligt s\u00e4tt att analysera detta f\u00f6rh\u00e5llande vore genom att fokusera mer p\u00e5 bruksv\u00e4rdenas roll i den kapitalistiska produktionen. N\u00e4r Holgersen h\u00e4vdar att kapital kan ackumuleras under n\u00e4stan vilka villkor som helst m\u00e5ste man till\u00e4gga: ja, men inte lika effektivt. Antag att kol inte funnits. Hade den industriella revolutionen d\u00e5 kunnat ta fart? I Fossil Capital p\u00e5pekar Andreas Malm att det fanns politiska (om \u00e4n ej sn\u00e4vt tekniska) f\u00f6rdelar med kolet som gjorde att de tidiga brittiska industrikapitalisterna f\u00f6redrog det framf\u00f6r vattenkraft. Att de skiftade fr\u00e5n vatten till kol var f\u00f6r att de tj\u00e4nade p\u00e5 det. Det betyder rimligen att de inte skulle ha tj\u00e4nat lika mycket om de inte hade bytt. Ytterligare ett s\u00e4tt att resonera vidare kring relationen mellan natur och kapitalism vore att se n\u00e4rmare p\u00e5 begreppet organisk sammans\u00e4ttning: inneb\u00e4r inte dyrare r\u00e5varor rimligen ocks\u00e5 en \u00f6kning av konstant relativt variabelt kapital och vad inneb\u00e4r det i sin tur f\u00f6r m\u00f6jligheten till v\u00e4rdeskapande?
En sista fr\u00e5ga g\u00e4ller politiska kriser. I f\u00f6rh\u00e5llande till ekonomisk-ekologiska kriser verkar argumentet att kriser inte \u00e4r m\u00f6jligheter h\u00e5llbart, men g\u00e4ller det \u00e4ven politiska kriser? Jag h\u00e5ller med om den varning Holgersen utf\u00e4rdar: det finns tyv\u00e4rr en grupp i dagens samh\u00e4lle f\u00f6r vilken kriserna faktiskt \u00e4r n\u00e5got att hoppas p\u00e5, n\u00e4mligen den politiska h\u00f6gern. Men borde det inte g\u00e5 att urskilja chanser \u00e4ven f\u00f6r v\u00e4nstern i politiska kriser, beroende p\u00e5 vilken typ av politisk kris det g\u00e4ller och vilket politiskt projekt det \u00e4r som krisen hotar? Detta inneb\u00e4r i sin tur att v\u00e5rt fokus kanske b\u00f6r flyttas en aning.
Det \u00e4r inte bara de ekonomiska och ekologiska kriserna, utan \u00e4ven de politiska som vi m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 b\u00e4ttre och f\u00f6rbereda oss f\u00f6r. Nu inser jag naturligtvis att det kan vara v\u00e4l mycket beg\u00e4rt att Holgersen, som skrivit en utomordentlig bok om ekonomiska och ekologiska kriser, \u00e4ven ska ta upp en tredje sorts kris. Men det \u00e4r kanske ett \u00e4mne f\u00f6r en framtida bok?<\/p>\n\n\n\n

Carl Casseg\u00e5rd <\/strong>\u00e4r sociolog vid G\u00f6teborgs universitet och f\u00f6rfattare till bland annat
I apokalypsens skugga. Milj\u00f6r\u00f6relser och industrikapitalism 1870-2020<\/em> (Daidalos<\/a>,2023), samf\u00f6rattad med H\u00e5kan Th\u00f6rn.<\/p>\n\n\n\n



H\u00e5kan Th\u00f6rn<\/strong>:
Hegemoniska kriser kan vidga m\u00f6jlighetshorisonten f\u00f6r kollektiv handling<\/strong>
St\u00e5le Holgersen har med Krisernas tid skrivit den bok jag l\u00e4nge v\u00e4ntat p\u00e5; en genomg\u00e5ng av och diskussion om de marxistiska kristeorierna som r\u00f6r sig h\u00f6gt \u00f6ver positionskrigens skyttegravar. D\u00e4rtill l\u00e4mnar Holgersen ett viktigt eget bidrag till f\u00f6rst\u00e5elsen av det samtida, krispr\u00e4glade globala tillst\u00e5ndet genom en analys av hur ekonomiska och ekologiska kriser samspelar. Eftersom Holgersen inte stannar vid ambitionen att f\u00f6rklara v\u00e4rlden utan ocks\u00e5 vill bidra till att f\u00f6r\u00e4ndra den ska jag h\u00e4r st\u00e4lla n\u00e5gra fr\u00e5gor som handlar om hur vi ska f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llandet mellan sociala r\u00f6relser och kriser, n\u00e5got som Holgersen egentligen bara ber\u00f6r i f\u00f6rbifarten. Fr\u00e5gest\u00e4llningen om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan sociala r\u00f6relser och kriser \u00e4r tv\u00e5delad. Den g\u00e4ller f\u00f6r det f\u00f6rsta huruvida sociala r\u00f6relser, eller omfattande protester, kan bidra till att driva fram kriser i kapitalismen. F\u00f6r det andra om kriser i sig \u00f6ppnar m\u00f6jligheter f\u00f6r sociala r\u00f6relser att mobilisera f\u00f6r radikal samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n\n\n\n

I det moderna samh\u00e4llet har sociala r\u00f6relser varit p\u00e5drivande i alla f\u00f6r\u00e4ndringar som medf\u00f6rt f\u00f6rdelning av makt eller resurser fr\u00e5n de f\u00e5 till de m\u00e5nga. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det notoriskt sv\u00e5rt att fastst\u00e4lla exakt i vilken grad f\u00f6r\u00e4ndringarna kan tillskrivas r\u00f6relsernas kollektiva handlande. Det g\u00e4ller ocks\u00e5 m\u00f6jligheterna att hitta tydliga m\u00f6nster i den moderna historien som ger st\u00f6d \u00e5t ett antagande om ett kausalt samband mellan sociala r\u00f6relsers mobilisering och kriser. Holgersen pekar p\u00e5 att i stort sett samtliga av 1900- och 2000-talens stora kapitalistiska kriser har f\u00f6reg\u00e5tts av relativt omfattande protester, men menar att det skulle vara alltf\u00f6r spekulativt att peka p\u00e5 n\u00e5gra s\u00e5dana samband. I flera av de fall han n\u00e4mner syns resonemanget rimligt. Men Holgersen hastar alltf\u00f6r f\u00f6r snabbt f\u00f6rbi de marxistiska teorier som p\u00e5 goda grunder h\u00e4vdat att arbetarr\u00f6relsens styrka i kapitalismens k\u00e4rnl\u00e4nder bidrog till det tidiga 1970-talets kris genom att begr\u00e4nsa kapitalismens profiter och expansionsm\u00f6jligheter. Man kan ocks\u00e5 till\u00e4gga att den framg\u00e5ngsrika antikoloniala kamp som kulminerade p\u00e5 1960-talet begr\u00e4nsade m\u00f6jligheterna till kapitalistisk expansion utanf\u00f6r k\u00e4rnl\u00e4nderna. \u00c4ven de kostsamma f\u00f6rs\u00f6ken att bek\u00e4mpa denna kamp (till exempel i Vietnam) bidrog till att f\u00f6rsvaga kapitalismen. Det s\u00e4tt p\u00e5 vilket nyliberalismen, som det politiska svaret p\u00e5 denna kris, utformades bekr\u00e4ftar ju ocks\u00e5 ett s\u00e5dant antagande; i kapitalismens k\u00e4rnl\u00e4nder f\u00f6rdes en politik som bek\u00e4mpade fackf\u00f6reningarna, gynnade expansionen av prek\u00e4rt, l\u00e5gt betalt arbete och i f\u00f6rl\u00e4ngningen medf\u00f6rde reall\u00f6nes\u00e4nkningar, medan de postkoloniala l\u00e4nderna underkastades strukturanpassningsprogram som b\u00e4ddade f\u00f6r den kapitalismens globalisering som medf\u00f6rde expanderad exploatering av arbete och expropriering av naturresurser i det globala syd.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 ett teoretiskt plan g\u00e5r det ocks\u00e5 att f\u00f6rest\u00e4lla sig att globalt omfattande, ih\u00e5llande strejker kan utl\u00f6sa en kris f\u00f6r den kapitalistiska ekonomin. Det beh\u00f6ver inte handla om generalstrejker; en strategisk blockering av noder i den globala ekonomins n\u00e4tverk av transportv\u00e4gar skulle vara tillr\u00e4cklig. \u00c4ven en konsumtionsv\u00e4gran i stor skala p\u00e5 det s\u00e4tt som delar av milj\u00f6r\u00f6relsen f\u00f6resl\u00e5r skulle vara krisbefr\u00e4mjande. Men Holgersen ser inte krisskapande strategier som ett produktivt s\u00e4tt att avskaffa kapitalismen. En av bokens viktiga politiska st\u00e5ndpunkter, formulerad med adress till den socialistiska v\u00e4nstern, \u00e4r att kriser inte \u00e4r n\u00e5got vi b\u00f6r hoppas p\u00e5. Kriser inneb\u00e4r, menar Holgersen, stort lidande f\u00f6r b\u00e5de arbetarklassen och andra prek\u00e4ra grupper och gynnar egentligen bara det kapitalistiska systemet sj\u00e4lvt, och m\u00f6jligen ocks\u00e5 h\u00f6gerr\u00f6relser som kan utnyttja den os\u00e4kerhet och otrygghet som f\u00f6ljer med kriser.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Hopp om radikal samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring beh\u00f6ver sj\u00e4lvklart inte knytas till en f\u00f6rest\u00e4llning om att kapitalismen f\u00f6rst m\u00e5ste kastas in i en kris. Jag \u00e4r enig om att det b\u00e4sta t\u00e4nkbara scenariot \u00e4r en socialistisk revolution utan allt det lidande som en kris f\u00f6r med sig. Och den samtida r\u00f6relseforskningen \u00e4r enig med Holgersen i att omfattande uppror och protester inte f\u00f6ruts\u00e4tter kriser. Men likv\u00e4l tycker jag att Holgersen n\u00e4rmar sig fr\u00e5gest\u00e4llningen om kris och kapitalism fr\u00e5n fel h\u00e5ll. Huruvida socialister hoppas p\u00e5 kriser eller inte saknar ju betydelse f\u00f6r det faktum att kapitalistiska kriser sker med regelbundenhet \u2013 och att vi idag \u00e4r mitt i en, med kapitalismen intimt sammanh\u00e4ngande, m\u00e5ngdimensionell ekologisk kris. Vad som betyder n\u00e5got \u00e4r vilken analys en socialistisk r\u00f6relse g\u00f6r av dessa p\u00e5g\u00e5ende och kommande kriser \u2013 och hur den agerar. H\u00e4r kommer vi s\u00e5ledes in p\u00e5 den andra delen av fr\u00e5gan om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan sociala r\u00f6relser och kriser. Och h\u00e4r menar jag att det finns ett starkt sk\u00e4l f\u00f6r att h\u00e4vda att kriser kan vidga m\u00f6jlighetshorisonten f\u00f6r kollektiv handling. Detta \u00e4r knutet till ett faktum som Holgersen egentligen inte diskuterar i boken: att den ekonomiska logik som \u00e4r verksam i kapitalistiska kriser alltid \u00e4r ouppl\u00f6sligt f\u00f6rbunden med en politisk-ideologisk dimension. Det inneb\u00e4r att n\u00e4r en kris uppst\u00e5r i den kapitalistiska ekonomin s\u00e5 \u00e5tf\u00f6ljs den alltid av en politisk definitionsstrid, d\u00e4r olika intressebaserade samh\u00e4llskrafter s\u00f6ker vinna tolkningsf\u00f6retr\u00e4de genom att etablera \u201dsanningen\u201d om krisen, vad som \u00e4r dess orsaker, konsekvenser \u2013 och framf\u00f6r allt, vad som b\u00f6r g\u00f6ras \u00e5t den. De krafter som vinner denna strid utformar ocks\u00e5 svaret p\u00e5 krisen, politiskt, ekonomiskt och ideologiskt.<\/p>\n\n\n\n

Jag skulle inte vilja p\u00e5st\u00e5 att varje kapitalistisk kris ocks\u00e5 \u00e4r en hegemonisk kris, men det finns en betydande potential f\u00f6r detta, och jag skulle vilja h\u00e4vda att b\u00e5de 1930- och 1970-talens ekonomiska kriser ocks\u00e5 var hegemoniska kriser. Potentialen f\u00f6r en hegemonisk kris \u2013 och d\u00e4rmed de \u00f6kade m\u00f6jligheterna f\u00f6r kollektiv handling – kan formuleras ganska enkelt: m\u00f6jligheten att f\u00e5 geh\u00f6r f\u00f6r ett radikalt ifr\u00e5gas\u00e4ttande av kapitalismens legitimitet \u00f6kar i kriser. Detta ska ocks\u00e5 ses i ljuset av att legitimiteten f\u00f6r kapitalismen ocks\u00e5 i icke-kristider inte \u00e4r s\u00e5 \u00f6verv\u00e4ldigande som exempelvis svenska borgerliga ledarsidor st\u00e4ndigt f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 oss att tro. Exempelvis konstateras i unders\u00f6kningar av Edelman Trust Barometer att \u00e4ven under \u201dgoda tider\u201d anser mer \u00e4n h\u00e4lften av befolkningen i kapitalismens k\u00e4rnl\u00e4nder att kapitalismen g\u00f6r mer skada \u00e4n nytta. Nu skulle jag inte vilja p\u00e5st\u00e5 att legitimiteten som kapitalismen beh\u00f6ver fr\u00e4mst handlar om vad m\u00e4nniskor g\u00e5r runt och t\u00e4nker om den, utan i hur vi varje dag bidrar till att reproducera kapitalismen genom v\u00e5ra handlingar. Och grunden f\u00f6r denna legitimitet \u00e4r att kapitalismen f\u00f6r tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga i de kapitalistiska k\u00e4rnl\u00e4nderna levererar de saker som beh\u00f6vs f\u00f6r att reproducera livet \u2013 och \u00e4ven f\u00f6r att njuta av det. Vad som h\u00e4nder i en omfattande kris \u00e4r att denna legitimitet undergr\u00e4vs i samma m\u00e5n som kapitalismens kapacitet att leverera minskar.
Kapitalismens \u201dmateriella misslyckande\u201d i en krissituation \u00e4r allts\u00e5 det som ytterst l\u00e4gger grunden f\u00f6r en potentiell hegemonisk kris och d\u00e4rmed f\u00f6r m\u00f6jligheten att mobilisera m\u00e4nniskor i en r\u00f6relse f\u00f6r samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring. Fascismens historiska framg\u00e5ngar i kristider bekr\u00e4ftar, snarare \u00e4n mots\u00e4ger, existensen av ett s\u00e5dant vidgat politiskt handlingsutrymme.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e5kan Th\u00f6rn<\/strong> \u00e4r professor i sociologi vid G\u00f6teborgs universitet. Hans forskning handlar framf\u00f6rallt om globalisering och sociala r\u00f6relser.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Carl Wil\u00e9n<\/strong>: Demokrati och r\u00e4ttigheter i krispolitikens tid<\/strong>
I Krisernas tid (2022) f\u00f6res\u00e4tter sig St\u00e5le Holgersen att utveckla en kriskritik och peka fram mot en ekosocialistisk krispolitik. Kriskritiken st\u00e5r i centrum och \u00e4r fullt ut framg\u00e5ngsrik. \u00c5tminstone kvarst\u00e5r efter min egen l\u00e4sning av Krisernas tid inga tvivel om att Holgersens grundl\u00e4ggande argument \u00e4r \u00f6vertygande. Kriser leder inte automatiskt till kapitalismens kollaps. Kriser \u00e5terskapar tv\u00e4rtom kapitalismen. Kriser \u00e4r inte en m\u00f6jlighet \u2013 de \u00e4r problemet.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4remot framst\u00e5r en v\u00e4sentlig del av den ekosocialistiska krispolitiken som i b\u00e4sta fall oklar och i v\u00e4rsta fall som mots\u00e4gelsefull. N\u00e4r Holgersen h\u00e4vdar att \u201dekosocialism \u00e4r demokrati\u201d \u00e4r det f\u00f6rmodligen f\u00e5 som inv\u00e4nder. Likv\u00e4l kvarst\u00e5r fr\u00e5gan om vad som egentligen menas med demokrati i det h\u00e4r sammanhanget, och om den demokratiuppfattning som Holgersen verkar st\u00e4lla sig bakom verkligen h\u00e4nger samman med hans kriskritik.<\/p>\n\n\n\n

\u201dDemokrati handlar om att dela p\u00e5 makten,\u201d skriver Holgersen, \u201dvilket \u00e4r just vad som h\u00e4nder n\u00e4r ekonomiska beslut flyttas fr\u00e5n st\u00e4ngda rum med icke-valda \u00e4gare, till \u00f6ppna rum med folkvalda som handlar p\u00e5 en grundval av folkligt f\u00f6rankrade program.\u201d Ekonomiska och ekologiska kriser \u201dm\u00e5ste l\u00f6sas med b\u00e5de ekonomisk och parlamentarisk demokrati.\u201d Diskussioner om produktionens villkor \u00f6ppnar \u201di sig f\u00f6r \u00f6kad demokratisering av samh\u00e4llet.\u201d N\u00e5gra sidor tidigare har l\u00e4saren blivit varnad f\u00f6r den stalinistiska erfarenheten, som \u201dm\u00e5ste vara en evig p\u00e5minnelse om vikten av demokrati, rej\u00e4l arbetarmakt p\u00e5 arbetsplatsen, pressfrihet och yttrandefrihet \u2026\u201d<\/p>\n\n\n\n

Mitt problem med denna beskrivning av demokratin \u00e4r att det inte \u00e4r uppenbart om den inneh\u00e5ller n\u00e5gra samh\u00e4lleliga k\u00e4nnetecken, eller om den \u00e4r giltig oberoende av samh\u00e4llets klasskarakt\u00e4r. P\u00e5 s\u00e5 vis f\u00f6rbereds i n\u00e4sta led en b\u00f6rdig jordm\u00e5n f\u00f6r en liberal demokratidefinition som l\u00e5ter oss v\u00e4lja mellan kapitalistisk demokrati eller Stalins Gulag.<\/p>\n\n\n\n

Styrkan och originaliteten hos vitt skilda marxister som Jevgenij Pasjukanis, Ellen Meiksins Wood och Robert Fine \u00e4r att de p\u00e5 olika s\u00e4tt har visat att detta val mellan en liberal demokratidefinition och Gulag bygger p\u00e5 falska premisser. En uppfattning som reducerar demokratin till en fr\u00e5ga om att dela p\u00e5 makten, till press- och yttrandefrihet samt till folkligt valda representanter som ska fatta b\u00e5de ekonomiska och parlamentariska beslut tycks acceptera en definition som \u00e4r f\u00f6renlig med s\u00e5v\u00e4l v\u00e4rdets tysta tv\u00e5ng som med klassrelationen mellan arbetskraft och kapital under kapitalismen. Enligt Pasjukanis \u00e4r den j\u00e4mlikhet som lag, r\u00e4ttigheter och demokrati baseras p\u00e5 under kapitalismen t\u00e4tt f\u00f6rbunden med det s\u00e4tt p\u00e5 vilket varans och v\u00e4rdets form bortser fr\u00e5n olikheter och skapar homogena relationer mellan utbytbara ting. Enligt Wood var det f\u00f6rst under kapitalismen som demokratin blev f\u00f6renlig med det rika f\u00e5talets makt. I det antika Grekland f\u00f6rstod man tv\u00e4rtom demokrati som ett statsskick d\u00e4r den fattiga majoriteten ut\u00f6vade makt \u00f6ver den rika minoriteten. Enligt Fine b\u00f6r vi akta oss f\u00f6r att tvingas v\u00e4lja mellan tv\u00e5 vanligt f\u00f6rekommande demokratidefinitioner, som i sj\u00e4lva verket utg\u00f6r varandras spegelbilder: dels den instrumentalistiska som reducerar demokratin till en borgerlig chim\u00e4r som blott tj\u00e4nar den h\u00e4rskande klassens intressen och dels den formalistiska som uppv\u00e4rderar demokratin till ett tidl\u00f6st och neutralt ideal om hur samh\u00e4llet b\u00f6r utformas, helt oberoende av om vi talar om demokrati under kapitalismen eller inte.<\/p>\n\n\n\n

Givet att Holgersen skriver under p\u00e5 att f\u00f6rh\u00e5llandet mellan kritik och politik inte \u00e4r godtyckligt \u2013 vilket jag tror att han g\u00f6r eftersom han lutar sig mot det abstraktionsbegrepp som marxisten och statsvetaren Bertell Ollman har utvecklat i boken Dance of the Dialectic (2003) \u2013 visar dessa marxisters demokratikritik att Krisernas tid inneh\u00e5ller oklarheter eller en sp\u00e4nning eller till och med en mots\u00e4gelse mellan hans krispolitiska resonemang om demokrati och hans kriskritik. Kriskritiken leder fram till den rimliga slutsatsen att socialismen inte \u00e4r kapitalismens logiska forts\u00e4ttning utan snarare b\u00f6r ses som ett brott med detta produktionss\u00e4tt. Krispolitiken tycks d\u00e4remot luta sig mot en demokratiuppfattning d\u00e4r kapitalistisk och socialistisk demokrati kan beskrivas i termer av gradskillnader snarare \u00e4n som ett kvalitativt brott.
Om denna inv\u00e4ndning godtas \u00e5terst\u00e5r att undvika tv\u00e5 extremer. Vid den ena extremen lurar en formalistisk demokratidefinition. H\u00e4r betonas inte f\u00f6rst och fr\u00e4mst att demokratin under kapitalismen skiljer ut sig genom att vara rotad i och bidra till \u00e5terskapandet av v\u00e4rdets tysta tv\u00e5ng och klassrelationen mellan arbetskraft och kapital. D\u00e4rmed l\u00e4mnas m\u00e5let \u00f6ppet f\u00f6r det liberala valet mellan despoti eller formell parlamentarisk demokrati \u2013 med eller utan delandet av makt och inflytande \u00f6ver arbetet. Vid den andra extremen lockar en instrumentalistisk demokratidefinition. H\u00e4r tonar skillnaden mellan exempelvis en demokratisk och fascistisk stat bort. D\u00e4rmed l\u00e4mnas m\u00e5let \u00f6ppet f\u00f6r nihilism, defaitism och en bild av historien som ett enda t\u00f6cken av makt, tv\u00e5ng och v\u00e5ld.<\/p>\n\n\n\n

Vad som beh\u00f6vs \u00e4r ett f\u00f6rsvar av demokratins form utifr\u00e5n en kritik av demokratins begr\u00e4nsningar under kapitalismen samt en uttalad klassdefinition av demokratins natur inom olika produktionss\u00e4tt. En bra utg\u00e5ngspunkt \u00e5terfinns hos Aristoteles, som skulle ha kallat det vi idag f\u00f6rst\u00e5r som demokrati f\u00f6r oligarki \u2013 det statsskick som k\u00e4nnetecknas av att f\u00f6rm\u00f6gna ut\u00f6var makt \u00f6ver det fattiga flertalet. I kombination med Holgersens egna resonemang om \u201dicke-reformistiska reformer\u201d och ett ekosocialistiskt \u00f6verg\u00e5ngsprogram kan grunden f\u00f6r en diskussion om strategier som inte begr\u00e4nsas till demokratins former f\u00f6ras. S\u00e5dana strategier f\u00f6rsvarar demokratins former samtidigt som de utmanar kapitalets f\u00e5mannav\u00e4lde och l\u00e4gger grunden f\u00f6r en demokrati som inte ens Atenarna kunde f\u00f6rest\u00e4lla sig \u2013 en demokrati d\u00e4r varken den ena eller andra klassen ut\u00f6var makt s\u00e5som klass. Eftersom denna demokrati inte \u00e4r kapitalistisk skulle den \u00e4ven ha avskaffat det produktionss\u00e4tt som givit upphov till de allvarligaste ekologiska kriserna n\u00e5gonsin.
D\u00e4rmed inte sagt att detta skulle vara en enkel sak, eller att en s\u00e5dan utg\u00e5ngspunkt skulle l\u00f6sa de problem som har att g\u00f6ra med de ekologiska krisernas akuta karakt\u00e4r. Den har emellertid den f\u00f6rdelen att den inte skulle f\u00f6ras p\u00e5 liberalernas och de kapitalistiska apologeternas planhalva.<\/p>\n\n\n\n

Carl Wil\u00e9n <\/strong>\u00e4r medlem i redaktionen f\u00f6r R\u00f6da rummet och sociolog verksam som postdoktor vid Avdelningen f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter, Historiska institutionen, Lunds universitet.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Texter av St\u00e5le Hogersen i R\u00f6da rummet:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/figure>\n\n\n\n

Ekologi och ekonomi under kapitalismen<\/a><\/blockquote>