{"id":3471,"date":"2023-06-22T19:26:45","date_gmt":"2023-06-22T18:26:45","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3471"},"modified":"2023-06-22T19:28:08","modified_gmt":"2023-06-22T18:28:08","slug":"occupy-wall-street-en-reaktion-mot-ett-barn-av-nyliberalismen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/06\/22\/occupy-wall-street-en-reaktion-mot-ett-barn-av-nyliberalismen\/","title":{"rendered":"Occupy Wall Street\u2013 en reaktion mot & ett barn av nyliberalismen?"},"content":{"rendered":"\n

N\u00e4r en r\u00f6relse tappar luften \u00e4r det l\u00e4tt att fastna i uppgivenhet och cynism. Men det ger ocks\u00e5 m\u00f6jligheter att stanna upp och kritiskt reflektera \u00f6ver vad som gjordes r\u00e4tt och vad som gjordes fel och vilka l\u00e4rdomar som kan g\u00f6ra oss rustade att lyckas b\u00e4ttre n\u00e4r n\u00e4sta uppsving kommer. R\u00f6da Rummets Johan \u00d6restig har l\u00e4st boken Hegemony How-To: A Roadmap for Radicals<\/em> d\u00e4r Jonathan Matthew Smucker formulerar en s\u00e5dan kritik av Occupy Wall Street.<\/strong><\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Protestv\u00e5gor kommer och g\u00e5r. I dystra tider \u00e4r det hoppingivande att t\u00e4nka p\u00e5 hur pl\u00f6tsligt motst\u00e5nd kan uppst\u00e5 och hur smittsamt det kan vara. Under de senaste decennierna har vi sett det internationellt genom globaliseringsr\u00f6relsen och de sociala forumen, protesterna mot Irakkriget, de strejker och politiska uppror som f\u00f6ljde p\u00e5 finanskrisen 2008, den arabiska v\u00e5ren, Black Lives Matter och den feministiska resningen i Iran. Men hur upplyftande det \u00e4n \u00e4r att minnas dessa uppsving s\u00e5 \u00e4r det ocks\u00e5 nedsl\u00e5ende hur de n\u00e4rmast tycks f\u00f6rutbest\u00e4mda att ebba ut. N\u00e4r luften g\u00e5r ur r\u00f6relsen kan det k\u00e4nnas tungt och kanske till och med meningsl\u00f6st att vara en av f\u00e5 som stannar kvar.<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n


Men om man f\u00e5r tro Jonathan Matthew Smucker, m\u00e5ng\u00e5rig organisat\u00f6r och drivande i Occupy Wall Street (OWS) i USA, s\u00e5 \u00e4r det arbete som sker mellan uppsvingen helt avg\u00f6rande. Det \u00e4r under denna tid som det finns utrymme att dra l\u00e4rdomar av tidigare strider och med utg\u00e5ngspunkt i dem bygga en infrastruktur som g\u00f6r det m\u00f6jligt inte bara att samla ett v\u00e4xande antal m\u00e4nniskor utan ocks\u00e5 att p\u00e5 effektiva s\u00e4tt kanalisera deras engagemang s\u00e5 att r\u00f6relsen blir s\u00e5 kraftfull som m\u00f6jligt. F\u00f6r att lyckas med detta kr\u00e4vs en stor skopa sj\u00e4lvkritisk reflektion. I boken Hegemony How-To: A Roadmap for Radicals<\/em> presenterar Smucker sina egna erfarenheter med fokus p\u00e5 OWS, som var en del av en bredare internationell r\u00f6relse och varade mellan den 17 september 2011 till den 15 november samma \u00e5r. OWS mobiliserade m\u00e4nniskor mot social och ekonomisk oj\u00e4mlikhet, mot korruption och maktmissbruk och f\u00f6r en f\u00f6rdjupad demokrati. Den mest k\u00e4nda parollen var den om att \u201dvi \u00e4r de 99 procenten\u201d, en anspelning p\u00e5 den absurda v\u00e4lst\u00e5ndskoncentrationen till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en procent av USA:s befolkning. R\u00f6relsens huvudsakliga strategi var att ockupera parker och torg eller gator i aff\u00e4rskvarter och omvandla dem till arenor f\u00f6r kultur, demonstrationer och experimenterande med direktdemokratiskt beslutsfattande genom s\u00e5 kallade folkf\u00f6rsamlingar.
Vad OWS uppn\u00e5dde \u00e4r omtvistat. Somliga anser att r\u00f6relsen var alldeles f\u00f6r subkulturell, in\u00e5tv\u00e4nd och upptagen med strider p\u00e5 id\u00e9planet. Andra menar att den bidrog till att utmana den nyliberala hegemoni som var r\u00e5dande och rikta rampljuset mot fr\u00e5gor om j\u00e4mlikhet och social r\u00e4ttvisa. Ytterligare n\u00e5gra pekar p\u00e5 att r\u00f6relsens symboliska kamp inte hade ett egenv\u00e4rde men att den var en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att etablera en bred folklig bas f\u00f6r figurer som Bernie Sanders och Jeremy Corbyn. Smucker sj\u00e4lv s\u00f6ker inga definitiva svar utan balanserar f\u00f6rsiktigt mellan framg\u00e5ngar och misslyckanden f\u00f6r att f\u00e5nga s\u00e5 rika erfarenheter som m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n

Nyliberalismens tilltagande mots\u00e4gelse<\/strong>
P\u00e5 det mest generella planet kan man se OWS b\u00e5de som en reaktion mot och ett resultat av decennier av nyliberalism. Nyliberalismen i sin tur kan f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt. Mest grundl\u00e4ggande syftar denna term p\u00e5 en ny fas i kapitalismen som inleddes under 1970-talet till f\u00f6ljd av en avindustrialisering i v\u00e4stv\u00e4rlden d\u00e4r finanskapitalet och techsektorn fick en framskjuten position i den kapitalistiska v\u00e4rldsekonomin. I boken Hegemony Now: How Big Tech and Wall Street Won the World (And How We Win it Back)<\/em>, visar Jeremy Gilbert och Alex Williams hur den politik som f\u00f6ljde p\u00e5 detta skifte i m\u00e5ngt och mycket handlade om att bana v\u00e4g och st\u00e4rka st\u00e4llningen f\u00f6r dessa skikt inom kapitalistklassen. Det handlade om s\u00e5dant som avreglering av marknader, finansialisering av tillg\u00e5ngar, digitalisering av media och information och lagstiftning om patent och annat skydd av immateriell egendom.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

En grundl\u00e4ggande mots\u00e4gelse i den nyliberala ordning som v\u00e4xte fram var att den s\u00f6kte ideologisk legitimitet genom att framst\u00e4lla sig som en garant f\u00f6r frihet och demokrati samtidigt som den i praktiken undergr\u00e4vde eller \u00e5tminstone kringskar handlingsutrymme och inflytande f\u00f6r folkflertalet. I stabila perioder lyckades man i allm\u00e4nhet komma undan med detta ostraffat: dels genom att framst\u00e4lla totalit\u00e4ra samh\u00e4llsmodeller som de enda alternativen, dels genom att h\u00e4vda att den nyliberala politiken \u00e5tminstone skapade arbeten och garanterade trygghet f\u00f6r majoriteten. Men kombinationen av den faktiska fr\u00e5nvaron av utmanande samh\u00e4llsalternativ (genom f\u00f6rsvagningen av arbetarr\u00f6relsen och institutionaliseringen och professionaliseringen av folkr\u00f6relserna) och den dogmatiska hanteringen av politik som administration av en p\u00e5 f\u00f6rhand given ordning gjorde nyliberalismen illa rustad att f\u00f6rutse och hantera f\u00f6r\u00e4ndringar. I boken The End of the End of History <\/em>kallar Alex Hochuli, George Hoare och Philip Cuncliffe detta f\u00f6r det \u201dnyliberala sammanbrottssyndromet\u201d, en allm\u00e4nt utbredd ovilja att acceptera och of\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rst\u00e5 och svara p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndring. N\u00e4r v\u00e4rlden, i och med finanskrisen 2008, genomgick f\u00f6r\u00e4ndringar s\u00e5 stora att hela samh\u00e4llen riskerade att kollapsa s\u00e5 stod nyliberalismen naken. N\u00e4r stater gick in f\u00f6r att r\u00e4dda det finansiella systemet fr\u00e5n kollaps och offrade miljontals m\u00e4nniskors f\u00f6rs\u00f6rjning och trygghet blev det tydligt att de hitintills samexisterande nyliberala och demokratiska idealen var of\u00f6renliga.<\/p>\n\n\n\n

Det var genom att kanalisera den allm\u00e4nna oron \u00f6ver samh\u00e4llelig oordning och vreden \u00f6ver nyliberalismens antidemokratiska sida som OWS v\u00e4xte till en folkr\u00f6relse, som bland annat lyckades mobilisera 100 000 m\u00e4nniskor till en st\u00f6ddemonstration p\u00e5 Times Square den 15 oktober 2011. H\u00e4r menar Smucker att r\u00f6relsens slogan om att vi \u00e4r de 99 procenten spelade en viktig roll. Detta d\u00e5 den pekade p\u00e5 en n\u00f6dv\u00e4ndig expansion. Den uppmanade de redan aktiva att inte bara agera f\u00f6r, utan tillsammans med, de 99 procenten, att blicka bortom den r\u00f6relse som finns nu och hitta s\u00e4tt att aktivera den potentiella politiska energin hos de som \u00e4nnu stod utanf\u00f6r. Parollen var, f\u00f6r att l\u00e5na ett uttryck fr\u00e5n Pierre Bourdieu, en \u201dv\u00e4rldsskapande\u201d handling eftersom den etablerade en v\u00e4xande gemenskap. Smucker visar hur populariteten i denna paroll och de stora skaror som ansl\u00f6t sig till Occupyr\u00f6relsen tornade upp sig till ett p\u00e5tagligt orosmoln f\u00f6r en ekonomisk och politisk elit som under l\u00e5ng tid f\u00e5tt arbeta ost\u00f6rt med att bli rikare och m\u00e4ktigare.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Occupyr\u00f6relsens popularitet kom dock inte bara av kritiken av den r\u00e5dande ordningen utan av att den blev till en arena f\u00f6r demokrati i praktiken. Den br\u00f6t in i och utmanade ett samh\u00e4lle d\u00e4r demokratiska ideal var utbredda samtidigt som arenorna d\u00e4r s\u00e5dana ideal kunde praktiseras varit p\u00e5 allm\u00e4n nedg\u00e5ng under den nyliberala eran. Genom att ockupera parker, torg och gator och fylla dem med m\u00e4nniskor som diskuterade och r\u00f6stade i olika fr\u00e5gor skapade r\u00f6relsen platser som blivit s\u00e4llsynta p\u00e5 andra platser i samh\u00e4llet. De gav m\u00e4ngder av m\u00e4nniskor m\u00f6jlighet att uppleva och utveckla den demokrati som m\u00e5nga saknade. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt \u00e4gnade sig Occupy \u00e5t det som Smucker kallar \u201dprefigurativ politik\u201d: de str\u00e4vade efter att organisera sig i enlighet med principerna f\u00f6r det samh\u00e4lle som de ville skapa i framtiden. F\u00f6rdelarna med en s\u00e5dan taktik \u00e4r tydlig. Det \u00e4r ett s\u00e4tt att mobilisera m\u00e4nniskor p\u00e5 som visar att man f\u00f6rst\u00e5r egenv\u00e4rdet i organisering. OWS var ju inte bara en protest mot utan ocks\u00e5 en (tidsligt och rumsligt avgr\u00e4nsad) l\u00f6sning p\u00e5 nyliberalismens undergr\u00e4vande av demokratiska arenor. R\u00f6relserna visar dessutom att det de k\u00e4mpar f\u00f6r inte \u00e4r abstrakta orealistiska principer utan att de \u00e4r genomf\u00f6rbara h\u00e4r och nu, \u00e4ven om de beh\u00f6ver skalas upp till samh\u00e4llsniv\u00e5. Men Smucker po\u00e4ngterar att det finns en stor risk med prefigurativ politik och det \u00e4r att den faller offer f\u00f6r k\u00e4nslor av sj\u00e4lvtillr\u00e4cklighet. Med tiden blev Occupy in\u00e5tv\u00e4nd och upptagen med att beh\u00e5lla sin egen s\u00e4rart i f\u00f6rh\u00e5llande till det omgivande samh\u00e4llet. En anledning till detta, som ofta anf\u00f6rdes av aktivister sj\u00e4lva, var risken f\u00f6r kooptering, det vill s\u00e4ga att r\u00f6relsen skulle f\u00f6rlora sin radikalitet genom att n\u00e4rma sig myndigheter och reformistiska partier med m\u00e5let att beh\u00e5lla status quo. Det var ett reellt problem. Men Smucker menar att denna tendens ocks\u00e5 har att g\u00f6ra med ett mindre uppenbart men viktigt allm\u00e4nt kulturellt skifte under efterkrigstiden, som i och med nyliberalismen och digitaliseringen av medier och kommunikation har f\u00f6rst\u00e4rkts.<\/p>\n\n\n\n

Ett splittrat folk kan alltid besegras<\/strong>
F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga r\u00f6relser s\u00e5 l\u00e4tt uppl\u00f6ses till mindre, ofta konkurrerande, subkulturella grupper g\u00e5r Smucker tillbaka till efterkrigstidens ekonomiska uppsving. De f\u00f6reg\u00e5ende decennierna hade pr\u00e4glats av knapphet och social oro, n\u00e5got som n\u00e5dde kulmen under den stora depressionen mellan v\u00e4rldskrigen. Men med freden och \u00e5teruppbyggnaden f\u00f6ljde en ekonomisk tillv\u00e4xt och politiska reformer som i grunden f\u00f6r\u00e4ndrade folkflertalets livsvillkor och framtidsutsikter i v\u00e4stv\u00e4rlden. Statsvetaren Ronald Inglehart menar, i boken The Silent Revolution: Changing Values and Political Styles Among Western Publics<\/em> fr\u00e5n 1977, att dessa omvandlingar banade v\u00e4g f\u00f6r ett kulturellt generationsskifte fr\u00e5n materialism till postmaterialism. Hans teori \u00e4r grundad i tv\u00e5 antaganden. F\u00f6r det f\u00f6rsta speglar individers prioriteringar de allm\u00e4nna socioekonomiska f\u00f6rh\u00e5llanden de lever i p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att de tenderar att v\u00e4rdera resurser som \u00e4r knappa h\u00f6gst. F\u00f6r det andra k\u00e4nnetecknas relationen mellan den socioekonomiska milj\u00f6n och prioriterade v\u00e4rden en tidsf\u00f6rdr\u00f6jning eftersom v\u00e4rderingarna grundl\u00e4ggs i ung \u00e5lder. Den generation som v\u00e4xte upp under den stora depressionen kom att forts\u00e4tta v\u00e4rdera den materiella trygghet som i ungdoms\u00e5ren var s\u00e5 knapp, \u00e4ven om de senare i livet utbildade sig, blev h\u00f6ginkomsttagare och kunde r\u00e4kna med goda pensioner. Den generation som v\u00e4xte upp under en efterkrigstid som pr\u00e4glades av optimism, framstegstro, utbyggnad av utbildnings- och v\u00e4lf\u00e4rdssystem kunde ta den materiella tryggheten f\u00f6r given och prioritera postmateriella v\u00e4rden s\u00e5som autonomi och sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande.
Detta skifte var djupt f\u00f6rknippat med en f\u00f6r\u00e4ndring av kapitalismen som blev alltmer inriktad p\u00e5 produktion av konsumtionsvaror kopplade till hem, familj, fritid och livsstil. Med ett \u00f6kat och f\u00f6r\u00e4nderligt utbud av varor fanns o\u00e4ndligt m\u00e5nga olika identitetsmark\u00f6rer att v\u00e4lja mellan och individer och grupper definierade sig, i sin jakt p\u00e5 autencitet, ofta i kontrast med andra individer och grupper. Antropologer kallar denna dynamik f\u00f6r \u201dschismogenes\u201d: i en milj\u00f6 pr\u00e4glad av konkurrens utvecklas identiteter genom rivalitet mellan individer och grupper p\u00e5 s\u00e4tt som \u00f6ver tid tenderar att \u00f6ka skillnaderna. Under efterkrigstiden kunde detta fenomen observeras genom en tilltagande kulturell generationsklyfta och genom en oerh\u00f6rd tillv\u00e4xt av olika subkulturer.<\/p>\n\n\n\n

Ingleharts argumentation \u00e4r mer sofistikerad \u00e4n vad det finns plats f\u00f6r att visa h\u00e4r. Men det viktiga \u00e4r att hans teori visar p\u00e5 hur skiftet mot postmaterialism satte ig\u00e5ng sj\u00e4lvf\u00f6rst\u00e4rkande processer. Trenden \u00e4r att stora gemenskaper som inkluderar breda grupper splittras upp och ers\u00e4tts av mindre grupperingar som ofta \u00e4r nischade p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det kan handla om mer generationsuppdelade umg\u00e4ngesformer men ocks\u00e5 om subkulturella grupperingar inom generationer d\u00e4r musiksmak, politiska uppfattningar, utbildning och annat blir det som f\u00f6renar medlemmarna. Drivkrafterna bakom denna trend \u00e4r komplexa. Det beror inte bara p\u00e5 att m\u00e5nga m\u00e4nniskor f\u00e5tt det b\u00e4ttre materiellt sett. Det beror ocks\u00e5 p\u00e5 att samh\u00e4llet \u00e4r oj\u00e4mlikt. Det \u00e4r till exempel allm\u00e4nt k\u00e4nt att ju st\u00f6rre skillnader som r\u00e5der mellan m\u00e4nniskor med avseende p\u00e5 inkomst, boendef\u00f6rh\u00e5llanden, tillg\u00e5ng till v\u00e5rd, utbildning och livsstil desto sv\u00e5rare blir det att se gemensamma problem och sammanfallande intressen. Men trenden drivs ocks\u00e5 p\u00e5 av sj\u00e4lvselektering: m\u00e4nniskor bildar eller s\u00f6ker sig sj\u00e4lva till sm\u00e5 gemenskaper. Anledningen till detta \u00e4r att det \u00e4r oerh\u00f6rt bel\u00f6nande att bli upptagen i en nischad gemenskap som s\u00e5 m\u00e5nga andra inte f\u00e5r eller kan tillh\u00f6ra. Men hur bel\u00f6nande det \u00e4n \u00e4r p\u00e5 individ- och gruppniv\u00e5 s\u00e5 \u00e4r det politiskt katastrofalt eftersom en v\u00e4nster utan f\u00f6rm\u00e5ga att samla breda grupper till kollektiv handling f\u00f6rblir marginell och maktl\u00f6s.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n \u00f6ppenhet till slutenhet<\/strong>
Smucker anv\u00e4nder Ingleharts teori f\u00f6r att visa hur dessa allm\u00e4nna samh\u00e4lleliga och kulturella processer pr\u00e4glade OWS. I en s\u00e4rskilt intressant passage f\u00f6rklarar han varf\u00f6r termen \u201daktivist\u201d f\u00e5r sitt verkliga genomslag f\u00f6rst under 1980- och 1990-talet. I tidigare historiska perioder beskrev sig m\u00e4nniskor som fackliga, socialister, medborgarr\u00e4ttsk\u00e4mpar och s\u00e5 vidare. Det \u00e4r beteckningar som antyder att man ansluter sig till en bredare r\u00f6relse med vissa v\u00e4rden och m\u00e5l och v\u00e4nder sig emot de antifackliga, de borgerliga och s\u00e5 vidare. Aktivist \u00e4r en b\u00e5de politiskt tommare beteckning eftersom den behandlar huvudmots\u00e4ttningen som den mellan aktiva och passiva och blir en i raden av nischer som m\u00e4nniskor byggde sin identitet kring. Det \u00e4r en helt tidsenlig term eftersom den g\u00f6r handlande till en identitetsmark\u00f6r och aktivism till en gemensamhetsskapande nisch bland andra.<\/p>\n\n\n\n

Detta blev ett problem inom OWS. Men det var inte p\u00e5 f\u00f6rhand givet att det skulle bli s\u00e5. Smucker menar att det mest lovv\u00e4rda med r\u00f6relsen var de element som aktivt f\u00f6rs\u00f6kte utvidga solidariska gemenskaper och g\u00f6ra gr\u00e4nserna mellan Occupy och andra sociala r\u00f6relser \u00f6ppna och flytande. Ett exempel \u00e4r de bostadspolitiska protesterna. Efter finanskrisen, som ju utl\u00f6stes genom att en bol\u00e5nebubbla sprack, \u00f6kade heml\u00f6sheten i USA p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll. Initiativet Occupy Homes mobiliserade f\u00f6r en nationell aktionsdag f\u00f6r att protestera mot storbankerna, bland annat genom blockader av planerade vr\u00e4kningar, ockupationer av tomma byggnader och st\u00f6rningsaktioner mot banker som auktionerade ut beslagtagna hem. Dessa aktioner skedde i n\u00e4ra samarbete med lokala organisat\u00f6rer fr\u00e5n etablerade organisationer. Smucker menar att dylika kampanjer bar p\u00e5 en enorm potential och det av tv\u00e5 anledningar. F\u00f6r det f\u00f6rsta fokuserade de p\u00e5 omedelbara problem och behov p\u00e5 lokal niv\u00e5 samtidigt som de f\u00f6rstod problemen och behoven som resultat av finanskapitalets makt och politikens korruption. Det gjorde att Occupyr\u00f6relsen framstod som mindre abstrakt i fler m\u00e4nniskors \u00f6gon: den k\u00e4mpade f\u00f6r saker som skulle g\u00f6ra oerh\u00f6rd skillnad i m\u00e5nga m\u00e4nniskors vardag. Samtidigt begr\u00e4nsade kampanjerna sig inte till lokala strider utan l\u00e4nkade dem samman som uttryck f\u00f6r ett allm\u00e4nt systemfel. F\u00f6r det andra fungerade de som broar mellan Occupy och det omgivande samh\u00e4llet. Kampanjerna skapade fysiska m\u00f6tesplatser d\u00e4r gr\u00e4nserna mellan vi och dem utmanades. Det s\u00e4nker inte bara tr\u00f6sklarna att bli del av r\u00f6relsen utan det minskar ocks\u00e5 det mentala avst\u00e5ndet mellan aktivister och den bas som de f\u00f6rs\u00f6ker mobilisera.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Men Occupy pr\u00e4glades hela tiden av en sp\u00e4nning mellan denna masslinje och den samtida tendensen till subkulturell splittring. Ett problem som Smucker pekar ut \u00e4r den utbredda motviljan mot att t\u00e4nka p\u00e5 sig sj\u00e4lv eller andra i termer av ledare som personifierades av anarkister som David Graeber. Det b\u00e4ddade f\u00f6r idealisering av r\u00f6relsebyggande som n\u00e5got som uppst\u00e5r spontant. De bostadspolitiska protesterna var exempelvis starkt beroende av kunnandet och n\u00e4tverken hos ledare i etablerade organisationer p\u00e5 grannskapsniv\u00e5. Men m\u00e5nga inom Occupy hade sv\u00e5rt att erk\u00e4nna betydelsen av dessa funktioner. Ist\u00e4llet tenderade man att se p\u00e5 dem med misst\u00e4nksamhet, som ett slags lokala byr\u00e5krater som stod i v\u00e4gen f\u00f6r vanliga m\u00e4nniskors initiativ. Avst\u00e5ndstagandet mot lokala ledare f\u00f6rsvagade, enligt Smucker, Occupyr\u00f6relsens f\u00f6rm\u00e5ga att v\u00e4xa och utveckla effektivare kampmetoder. Ett annat problem hade att g\u00f6ra med beslutsprocesser. Med tiden blev det alltmer uppenbart att stora direktdemokratiska m\u00f6ten genom folkf\u00f6rsamlingar var usla p\u00e5 att fatta de m\u00e5nga l\u00f6pande beslut som kr\u00e4vdes f\u00f6r att r\u00f6relsen skulle hantera nya situationer, om det s\u00e5 var f\u00f6rhandlingar med polis och lokala politiker eller att bygga och uppr\u00e4tth\u00e5lla system f\u00f6r mat och logi f\u00f6r ett v\u00e4xande antal demonstranter. Samtidigt var det som om m\u00e5nga inom OWS f\u00f6r\u00e4lskat sig i sin egen taktik. Principen om folkf\u00f6rsamlingar hade blivit en s\u00e5 central del av aktivisternas identitet att de inte ville se vare sig dess gr\u00e4nser eller att den med tiden kanske helt spelat ut sin roll.<\/p>\n\n\n\n

Nu \u00e4r detta bara n\u00e5gra av de m\u00e5nga exempel som Smucker diskuterar i sin bok, men de visar p\u00e5 huvudpo\u00e4ngen i Hegemony How-To. Radikala r\u00f6relser \u00e4r alltid mer barn av sin tid \u00e4n vad de sj\u00e4lva vill tro. OWS gick fr\u00e5n att utmana undergr\u00e4vandet av folkliga gemenskaper till att aktivt bidra till sin egen alienering fr\u00e5n resten av samh\u00e4llet. Smucker menar att en anledning till det var att OWS blev s\u00e5 f\u00e4st vid taktiken att den offrade r\u00f6relsen och m\u00e5len. Taktik \u00e4r ju i grunden ett medel f\u00f6r att en r\u00f6relse ska ta n\u00e4sta steg i sin utveckling och komma n\u00e4rmare de politiska m\u00e5l de satt upp. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s viktigt att en r\u00f6relse uppfinner en taktik som ger den stort och brett genomslag. Men det \u00e4r lika viktigt att den kan se n\u00e4r taktiken spelat ut sin roll och \u00f6verge den f\u00f6r en som \u00e4r effektivare i de nya omst\u00e4ndigheter som r\u00e5der.<\/p>\n\n\n\n

Att v\u00e4nja sig vid att det g\u00e5r att vinna<\/strong>
Smuckers bok gavs ut 2017. Det \u00e4r inte j\u00e4ttel\u00e4nge sedan men det har h\u00e4nt v\u00e4ldigt mycket sedan dess. P\u00e5 vissa s\u00e4tt k\u00e4nns den daterad. F\u00f6rfattaren l\u00e4gger ned mycket tid \u00e5t att kritisera subkulturella str\u00f6mningar inom v\u00e4nstern som \u00e4r mer upptagna av att framh\u00e4va sin radikalitet \u00e4n att bredda sin bas och v\u00e4xa. Denna v\u00e4nsterv\u00e5g har ebbat ut och vi \u00e4r nu inne i en f\u00f6rvirrande period som statsvetaren Anton J\u00e4ger tr\u00e4ffs\u00e4kert beskriver som \u201dhyperpolitisk\u201d, d\u00e4r snart sagt varje fr\u00e5ga har en h\u00f6gexplosiv politisk laddning samtidigt som v\u00e4ldigt f\u00e5 m\u00e4nniskor \u00e4r delaktiga i de organiserade intressekonflikter som vi traditionellt f\u00f6rknippar med politik. Subkulturer forts\u00e4tter frodas men g\u00f6r det snarare i sociala medier \u00e4n p\u00e5 gatorna och den v\u00e4nster som trots allt finns g\u00f6r sitt yttersta f\u00f6r att vara folkk\u00e4r, s\u00e4rskilt i Sverige. Allt som andas radikalism betraktas som ett hot mot f\u00f6rs\u00f6ken att framst\u00e5 som folkliga och regeringsdugliga, om det s\u00e5 \u00e4r st\u00f6d \u00e5t kurdiska befrielser\u00f6relser eller krav p\u00e5 en klimatpolitik till v\u00e4nster om en gr\u00f6n ny giv. En hel del av det Smucker lyfter fram i sin bok skulle kunna tolkas som argument f\u00f6r en s\u00e5dan v\u00e4nster. Han talar om s\u00e5dant som behovet att kartl\u00e4gga r\u00f6relsens sociala bas, det vill s\u00e4ga de grupper som man potentiellt kan vinna st\u00f6d hos, och om vikten av att ers\u00e4tta ett otillg\u00e4ngligt och avskr\u00e4ckande ideologiskt och teoretiskt spr\u00e5kbruk med konkreta budskap och m\u00e5l. Det \u00e4r ju i m\u00e5ngt och mycket vad V\u00e4nsterpartiets taktik har g\u00e5tt ut p\u00e5 under de senaste \u00e5ren.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven jag \u00e4r av uppfattningen att v\u00e4nstern m\u00e5ste bli folkligare, b\u00e5de genom att bryta med en akademisk ton och en v\u00e4nsterjargong som m\u00e5nga m\u00e4nniskor upplever som v\u00e4rldsfr\u00e5nv\u00e4nd eller f\u00f6rlegad. Det \u00e4r imponerande hur V\u00e4nsterpartiet, trots en p\u00e5g\u00e5ende h\u00f6gerv\u00e5g, s\u00e5 framg\u00e5ngsrikt v\u00e4rvar nya medlemmar. Men om v\u00e4nsterns sj\u00e4lvkritiska reflektion efter OWS beh\u00f6vde g\u00f6ra upp med subkulturella tendenser s\u00e5 m\u00e5ste den idag fokusera p\u00e5 begr\u00e4nsningarna med taktiken att bli folkk\u00e4ra. Det stora problemet som jag ser det \u00e4r att v\u00e4nstern idag tycks betrakta \u00f6kat medlemsantal och v\u00e4ljarst\u00f6d som ett egenv\u00e4rde. Ett rekord i medlemstillstr\u00f6mning firas medan fr\u00e5gan om vad man ska g\u00f6ra med alla som ansluter sig i regel l\u00e4mnas obesvarad. H\u00e4r aktualiseras en annan sida av Smuckers argumentation, n\u00e4mligen att v\u00e4nstern m\u00e5ste sikta p\u00e5 att bli hegemonisk. V\u00e4nstern ska inte anpassa sig efter vad som idag \u00e4r \u201dsunt f\u00f6rnuft\u201d utan organisera sig p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att det sunda f\u00f6rnuftet kan f\u00f6r\u00e4ndras. Huvudfr\u00e5gan b\u00f6r vara den som Paulo Freire en g\u00e5ng reste: \u201dVad kan vi g\u00f6ra nu f\u00f6r att vi imorgon ska kunna g\u00f6ra det vi inte kan g\u00f6ra idag?\u201d. V\u00e4nstern m\u00e5ste visserligen samla ett v\u00e4xande antal m\u00e4nniskor. Men det r\u00e4cker inte. Den m\u00e5ste l\u00e4ra sig att ta tillvara p\u00e5 alla dessa m\u00e4nniskors kunskap och engagemang. Den m\u00e5ste etablera en levande gemenskap d\u00e4r m\u00e4nniskor som i \u00f6vrigt \u00e4r fr\u00e4mlingar utvecklar solidariska band. Den m\u00e5ste utveckla kampmetoder som g\u00f6r att m\u00e4nniskor som vant sig vid att f\u00f6rlora inser att det \u00e4r m\u00f6jligt att vinna. En s\u00e5dan v\u00e4nster g\u00f6r m\u00e4nniskor starka nog att kr\u00e4va s\u00e5dant som de knappt v\u00e5gar t\u00e4nka i sin enskildhet. <<<\/p>\n\n\n\n

Artikelf\u00f6rfattare:
Johan \u00d6restig<\/strong> \u00e4r doktor i sociologi och lektor vid Ume\u00e5 universitet. Ing\u00e5r i R\u00f6da Rummets redaktion.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\n
<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

Johan \u00d6restig har tidigare skrivit flera artiklar i R\u00f6da rummet vars \u00e4mne tangerar inneh\u00e5llet i texten ovan:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Ett rop p\u00e5 (\u00f6msesidig) hj\u00e4lp: klimatr\u00f6relsen och \u00e5teruppr\u00e4ttandet av tron p\u00e5 kollektiv handling<\/a><\/blockquote>