{"id":3569,"date":"2023-10-20T10:36:16","date_gmt":"2023-10-20T09:36:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3569"},"modified":"2023-10-20T10:36:16","modified_gmt":"2023-10-20T09:36:16","slug":"vem-vill-avskaffa-familjen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/10\/20\/vem-vill-avskaffa-familjen\/","title":{"rendered":"Vem vill avskaffa Familjen?"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a>
En av h\u00f6gerns affischer i det s.k. \u201cKosackvalet\u201d, 1928. Affischen pryddes av texten \u201cSVERIGES KVINNOR! En var som r\u00f6star p\u00e5 \u2018arbetarepartiet\u2019 r\u00f6star f\u00f6r familjebandens uppl\u00f6sning, barnens f\u00f6rvildning och sedernas f\u00f6rfall.\u201d Illustration: Gunnar Widholm.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vad \u00e4r alternativet? Detta \u00e4r ofta fr\u00e5gan som st\u00e4lls till kritiker av familjen. Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig andra s\u00e4tt att organisera samh\u00e4llet som varken \u00e4r hyperindividualiserade eller \u00f6verl\u00e4mnar alltf\u00f6r mycket ansvar f\u00f6r den sociala reproduktionen till staten och p\u00e5 det s\u00e4ttet kompromissar med m\u00e4nniskors autonomi. Trots dessa sv\u00e5righeter f\u00f6rs\u00f6ker M. E. O\u2019Brien formulera ett alternativt bud i boken Family Abolition<\/em> (som lite slarvigt kan \u00f6vers\u00e4ttas till Familjens avskaffande).<\/strong><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att erbjuda ett svar p\u00e5 fr\u00e5gan om vad alternativet till familjen kan vara har O\u2019Brien delat upp sin bok i tre delar. I den f\u00f6rsta delen, The impossible family<\/em>, presenterar hon problem f\u00f6rknippade med familjen.<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Den andra delen, A history of family abolition<\/em>, \u00e4r en ambiti\u00f6s unders\u00f6kning av familjens historia, prim\u00e4rt i Storbritannien och USA. I den tredje delen, Toward the commune<\/em>, f\u00f6rs\u00f6ker hon formulera ett alternativ till familjen genom att fokusera p\u00e5 kommunen. En av bokens st\u00f6rsta styrkor \u00e4r hur O\u2019Brien behandlar familjen som en komplex enhet. N\u00e4r det talas om familjen l\u00e4ggs ges den olika betydelser utifr\u00e5n specifika v\u00e4rden och politiska \u00e5sikter. Sj\u00e4lv definierar O\u2019Brien familjen fr\u00e4mst som ett ekonomiskt hush\u00e5ll inom vilken omsorg \u00e4r privatiserad och dess medlemmar har en relation till varandra som inte \u00e4r direkt best\u00e4md av marknaden. Hon f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 familjen som \u201dett normativt ideal, strukturerat genom ras, sexualitet, klass och k\u00f6n\u201d (min \u00f6vers\u00e4ttning).
Till skillnad fr\u00e5n vissa andra marxistiska feminister betonar O\u2019Brien dock att familjen inte kan reduceras fullt ut till en funktion i kapitalismen. D\u00e4rtill m\u00e5ste den ses som ett resultat av klasskamp. O\u2019Briens historiska kartskiss \u00e4r f\u00f6r l\u00e5ng f\u00f6r att upprepa i detalj, men det \u00e4r vitkigt att betona att hon visar p\u00e5 hur k\u00e4rnfamiljen l\u00e4nge varit en f\u00f6reteelse som begr\u00e4nsats till den borgerliga klassen. Arbetarna bodde t\u00e4tt samman och de var fler till antalet \u00e4n den borgerliga k\u00e4rnfamiljen. Gr\u00e4nserna mellan olika familjer var oftast inte tydliga. I nyligen industrialiserade st\u00e4der utnyttjade arbetare ocks\u00e5 stadens anonymitet till icke-heterosexuella m\u00f6ten och relationer. F\u00f6r arbetarklassen var kravet p\u00e5 ett familjeliv som liknade borgarklassens, med hemmafru och en manlig f\u00f6rs\u00f6rjare, en viktig del av projektet att skapa en respektabel arbetarklassidentitet som kunde st\u00e4rka arbetarklassens f\u00f6rhandlingsposition gentemot kapitalisterna, och genom vilken man kunde kr\u00e4va h\u00f6gre l\u00f6n och mer fritid. Uppkomsten av arbetarfamiljen var allts\u00e5 en seger f\u00f6r arbetarklassen och inte en f\u00f6r\u00e4ndring som p\u00e5tvingades den ovanifr\u00e5n, \u00e4ven om denna seger \u00e5tminstone i USA prim\u00e4rt var en seger f\u00f6r vita arbetare. F\u00f6r den svarta befolkning blev k\u00e4rnfamiljens normer det enda s\u00e4ttet som afroamerikaner kunde f\u00e5 tillg\u00e5ng \u00e4gande av land under Jim Crow-lagstiftningen, vilket f\u00f6rst\u00f6rde andra former f\u00f6r sl\u00e4ktskap och k\u00e4rleksrelationer. Likav\u00e4l var det i praktiken om\u00f6jligt f\u00f6r m\u00e5nga svarta familjer att leva upp till familjens ideal d\u00e4rf\u00f6r att den konsekventa underbetalning av afroamerikaner gjorde det om\u00f6jligt att \u00f6verleva med bara en f\u00f6rs\u00f6rjare.<\/p>\n\n\n\n

Idag befinner sig familjen i en kris skapad av den nyliberala utveckling som ger folk mindre tid och pengar, men denna kris ska enligt O\u2019Brien anv\u00e4ndas f\u00f6r att unders\u00f6ka alternativ till familjen. F\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4lla sig s\u00e5dana alternativ tar O\u2019Brien avstamp i marxistisk teori, mer specifikt i den s\u00e5 kallade kommuniseringsteorin. I denna teori fokuserar man p\u00e5 kapitalismens sociala former, s\u00e4rskilt v\u00e4rdeformen samt klass- och egendomsrelationer, samtidigt som man menat att dessa former m\u00e5ste avskaffas f\u00f6r att en \u00f6verg\u00e5ng till kommunismen ska kunna ske. P\u00e5 det s\u00e4ttet \u00e4r teorins f\u00f6respr\u00e5kare kritiska mot den id\u00e9 som har varit central i arbetarr\u00f6relsen om kommunismen som ett samh\u00e4lle d\u00e4r arbetarklassen innehar den politiska makten \u2013 det kommunistiska samh\u00e4llet \u00e4r det klassl\u00f6sa samh\u00e4llet och d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 ett samh\u00e4lle utan en arbetarklass.<\/p>\n\n\n\n

O\u2019Brien situerar sin kritik av familjen inom kommuniseringsteorin genom att argumentera f\u00f6r att familjen b\u00f6r ses som en av kapitalismens sociala formar som m\u00e5ste f\u00f6rst\u00f6ras i kommuniseringsprocessen. Kapitalismens prim\u00e4ra sociala former, det vill s\u00e4ga klass- och egendomsrelationer, konstitueras genom familjen. I ett kommunistiskt samh\u00e4lle d\u00e4r klass har avskaffats m\u00e5ste \u00e4ven familjen s\u00e5 som vi k\u00e4nner den ocks\u00e5 uppl\u00f6sas. Men p\u00e5 samma s\u00e4tt som kapitalismen inte kan avskaffas utan att familjen har avskaffats kan inte familjen avskaffas utan att kapitalismen har avskaffats. Inom kapitalistismen kan man k\u00e4mpa f\u00f6r det O\u2019Brien kallar antifamiljreformer: reformer som antingen g\u00f6r det l\u00e4ttare att l\u00e4mna familjer eller utvidga en familj, genom exempelvis fler r\u00e4ttigheter till regnb\u00e5gsfamiljer. <\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
M. E. O\u2019Brien <\/strong><\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Reformerna kan ocks\u00e5 handla om att ge b\u00e4ttre ekonomiskt st\u00f6d till arbetarklassen. Dessa reformer g\u00f6r dock inte upp med familjen som ekonomisk enhet. Reformer som ska skapa b\u00e4ttre v\u00e4lf\u00e4rd har ocks\u00e5 sina begr\u00e4nsningar i en nyliberal ekonomi. P\u00e5 samma s\u00e4tt kan experiment d\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker leva p\u00e5 andra s\u00e4tt inte heller frig\u00f6ra sig fr\u00e5n familjen. \u00c4ven om vi v\u00e4ljer att leva i alternativa familjeformationer b\u00e4r vi fortfarande v\u00e5r familjebakgrund med oss, och det skapar oj\u00e4mlikheter \u00e4ven i dessa nya formationer.<\/p>\n\n\n\n

Men varf\u00f6r \u00f6verhuvudtaget l\u00e4gga tid och kraft p\u00e5 att formulera alternativ? Enligt O\u2019Brien kan v\u00e5ra f\u00f6rs\u00f6ka att formulera andra s\u00e4tt att leva p\u00e5 hj\u00e4lpa oss att peka ut de mots\u00e4ttningar och problem som finns i kapitalismen. Dessa f\u00f6rs\u00f6k kan fungera som en horisont f\u00f6r anti-kapitalistiska kamper. O\u2019Brien tar sin utg\u00e5ngspunkt i det hon kallar \u2019insurgent social reproduction\u2019. Med detta uttryck syftar hon p\u00e5 hur aktivister organiserar protestl\u00e4ger i samband med aktioner d\u00e4r det reproduktiva arbetet f\u00f6rdelas j\u00e4mlikt, d\u00e4r dagarna fylls med politiska diskussioner och aktionsf\u00f6rberedelser och d\u00e4r ett stort kollektiv skapas i kampens hetta. Inspirerat av denna process och av den utopiska socialisten Charles Fourier f\u00f6rest\u00e4ller sig O\u2019Brien ett kommunistiskt samh\u00e4lle som uppdelat i kommuner som best\u00e5r av cirka 200 personer. Varje kommun skulle ha sin bostad i en eller flera n\u00e4rliggande byggnader och vara koncentrerad runt gemensamma utrymmen d\u00e4r det lagas mat ihop, socialiseras och diskuteras. Med inspiration fr\u00e5n arbetarr\u00e5d skulle politiska beslut i detta framtida samh\u00e4lle tas via aktivt deltagande i demokratiska diskussioner i kommunen. P\u00e5 det s\u00e4ttet, argumenterar O\u2019Brien, skulle planering, organisering och genomf\u00f6rande av omsorgsarbete s\u00e5som matlagning, st\u00e4dning, barnpassning och sociala relationer, \u2019kommuniseras\u2019 i st\u00e4llet f\u00f6r att vara en privat angel\u00e4genhet f\u00f6r enskilda familjer. I dessa kommuner skulle folk kunna organisera sig p\u00e5 \u2019familj\u00e4ra\u2019 s\u00e4tt, allts\u00e5 v\u00e4lja att bo ihop i kommunen tv\u00e5 vuxna och deras biologiska barn, men detta skulle inte vara en ekonomisk enhet och den skulle ocks\u00e5 vara mer flytande och mindre pr\u00e4glat av tv\u00e5ng.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Som alltid n\u00e4r jag l\u00e4ser b\u00f6cker skrivna av nordamerikanska f\u00f6rfattare funderar jag \u00f6ver hur argumentet skulle se ut i en skandinavisk v\u00e4lf\u00e4rdsstatskontext d\u00e4r staten ansvarar f\u00f6r en relativt stor del av den sociala reproduktionen genom exempelvis f\u00f6rskola och d\u00e4r det har funnits en ambition om att v\u00e4lf\u00e4rdsstatens institutioner ska kunna utj\u00e4mna de sociala skillnader som uppst\u00e5r baserat p\u00e5 familjebakgrund. P\u00e5 samma s\u00e4tt skulle det vara intressant att unders\u00f6ka hur argumentet om familjen som en vit institution kan till\u00e4mpas i denna kontext d\u00e4r rasifieringsprocesser har sett annorlunda ut \u00e4n i USA. Vilken roll har v\u00e4lf\u00e4rdsinstitutioner spelat i konstitueringen av familjen? Kan rasbiologiska institutet och steriliseringspolitiken f\u00f6rst\u00e5s som en del av familjens historia?<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r \u2013 tyv\u00e4rr \u2013 skeptisk till hur mycket resonans det presenterade alternativ potentiellt skulle kunna ha. Trots att vi lever i en tid med stigande social missn\u00f6jdhet verkar svaret snarare vara tillbakask\u00e5dande \u00e4n riktat mot nya horisonter. O\u2019Brien lyfter sj\u00e4lv denna kritik d\u00e4r hon s\u00e4ger att revolution\u00e4ra id\u00e9er s\u00e4llan f\u00e5r fotf\u00e4ste i icke-revolution\u00e4ra tider f\u00f6rutom bland de som avviker fr\u00e5n eller exkluderas av normen. Hennes projekt \u00e4r dock inte att skapa ett politiskt program utan att i kommuniseringsteoretisk anda f\u00f6rs\u00f6ka att begripligg\u00f6ra kommunismens sociala former. Avskaffandet av familjen \u00e4r f\u00f6r O\u2019Brien en \u201dn\u00f6dv\u00e4ndig dimension av att g\u00f6ra upp med klassamh\u00e4llet\u201d (min \u00f6vers\u00e4ttning) lika mycket som en uppmaning till att vi b\u00f6r f\u00f6rest\u00e4lla oss vilka sociala formar som kan skapa gl\u00e4djefulla liv d\u00e4r v\u00e5r m\u00e4nskliga potential kan blomma. Personligen k\u00e4nner jag igen den gl\u00e4dje och solidaritet man kan uppleva n\u00e4r man p\u00e5 aktioner och aktivistkonferenser g\u00f6r allt det reproduktiva arbetet man brukar g\u00f6ra ensam tillsammans med andra \u2013 och den melankoli som infinner sig efter aktionen: Varf\u00f6r kan vi inte alltid skala v\u00e5ra potatisar och \u00e4ta linsgryta tillsammans medan vi diskuterar politik? I en tid n\u00e4r vi inom v\u00e4nstern annars anv\u00e4nder mest tid och kraft p\u00e5 att f\u00f6rsvara oss mot reaktion\u00e4ra angrepp fr\u00e5n h\u00f6ger \u00e4r det f\u00f6rfriskande att l\u00e4sa f\u00f6rs\u00f6k som p\u00e5 allvar tar sig an den sv\u00e5ra uppgiften att visa hur vi kan f\u00f6rest\u00e4lla oss hur en annan v\u00e4rld, d\u00e4r vi g\u00f6r detta arbete tillsammans, skulle kunna se ut. <<
<\/p>\n\n\n\n

Artikelf\u00f6rfattare
Lotte Schack<\/strong> \u00e4r doktorand i sociologi vid G\u00f6teborgs universitet. I sitt avhandlingsarbetet unders\u00f6ker hon den svenska klimatr\u00f6relsen, med specifikt fokus p\u00e5 dess strategier och visioner f\u00f6r en fossilfri framtid.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vad \u00e4r alternativet? Detta \u00e4r ofta fr\u00e5gan som st\u00e4lls till kritiker av familjen. Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig andra s\u00e4tt att organisera samh\u00e4llet som varken \u00e4r hyperindividualiserade eller \u00f6verl\u00e4mnar alltf\u00f6r mycket ansvar f\u00f6r den sociala reproduktionen till staten och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[1554,1553,1242,1552],"class_list":["post-3569","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-avskaffa-familjen","tag-family-abolition","tag-lotte-schack","tag-m-e-obrien"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-Vz","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3569","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3569"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3569\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3577,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3569\/revisions\/3577"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3569"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3569"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3569"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}