{"id":3584,"date":"2023-10-20T10:33:25","date_gmt":"2023-10-20T09:33:25","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3584"},"modified":"2023-10-20T10:33:25","modified_gmt":"2023-10-20T09:33:25","slug":"den-hatade-familjen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/10\/20\/den-hatade-familjen\/","title":{"rendered":"Den hatade familjen"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Boken The anti-social family <\/em>av Mich\u00e8le Barrett och Mary McIntosh fr\u00e5n 1982 \u00e4r en \u00e5terkommande referens i den samtida feministiska familjekritiken. Evelina Johansson Wil\u00e9n g\u00f6r en oml\u00e4sning av boken och konstaterar att en av de mest centrala po\u00e4ngerna i boken \u2013 deras kritik av en funktionalistisk f\u00f6rst\u00e5else av familjen \u2013 tyv\u00e4rr inte verkar ha gjort s\u00e4rskilt stort avtryck p\u00e5 den samtida feministiska familjekritiken.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag i en diskussion med en bekant beskrev en relativt nyutkommen bok i det v\u00e4xande f\u00e4ltet av feministisk familjekritik sa hon att det framstod som \u201dradikalism p\u00e5 speed\u201d. <\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Boken i fr\u00e5ga \u2013 Full surrogacy now. Feminism against family<\/em> (2019) \u2013 \u00e4r skriven av Sophie Lewis och f\u00f6respr\u00e5kar en kollektivisering av reproduktionen av m\u00e4nskligt liv, det vill s\u00e4ga av barnaf\u00f6dande, omsorg och uppfostran. I boken riktas en stark kritik mot surrogatindustrin s\u00e5 som den fungerar i samtida kapitalism. Samtidigt beskrivs den feministiska kritiken av surrogatm\u00f6draskap som ett uttryck f\u00f6r en f\u00f6rest\u00e4llning om \u201ddet naturliga moderskapet\u201d, och kritiker av surrogatm\u00f6draskap och sexarbete, beskrivs som naiva romantiker som inte f\u00f6rst\u00e5r att moderskap och heterosexuell k\u00e4rlek (f\u00f6r kvinnan) de facto ocks\u00e5 \u00e4r arbete. En annan nyutkommen bok inom samma f\u00e4lt \u2013 They call it love. The politics of emotional life <\/em>(2023) \u2013 skriven av Alva Godby, resonerar p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt och menar att den tv\u00e5samma relationen bygger p\u00e5 en kapitalistisk form av individualism, att femininitet i sj\u00e4lva verket b\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s som en form av arbete, samt att feministiska projekt med syftet att skydda familjen fr\u00e5n kapitalismens nedmontering inte f\u00f6rst\u00e5r att ett av problemen med det kapitalistiska systemet \u00e4r att det inte har lyckats med att fullst\u00e4ndigt f\u00f6rinta familjen. B\u00e5da b\u00f6ckerna \u00e4r \u2013 som folk p\u00e5 amfetamin tenderar att vara \u2013 pr\u00e4glade av en sl\u00e4ngighet, rastl\u00f6shet, en form av asocialitet \u2013 uppe i ett projekt som f\u00f6rmodligen \u00e4r obegripligt f\u00f6r det stora flertalet.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Intressant nog \u00e4r en \u00e5terkommande referens i b\u00e5da b\u00f6ckerna Mich\u00e8le Barretts och Mary McIntoshs bok The antisocial family<\/em>, som kom ut f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1982 f\u00f6r att ges ut p\u00e5 nytt 2015, b\u00e5de g\u00e5ngerna p\u00e5 Verso. Bokens ansats \u00e4r att kritiskt studera den heterosexuella k\u00e4rnfamiljen, dess roll i reproduktionen av det kapitalistiska klassamh\u00e4llet och av kvinnors underordning och m\u00e4ns dominans. Samtidigt kritiserar f\u00f6rfattarna en f\u00f6rst\u00e5else av familjen som jag menar \u00e4r grundl\u00e4ggande f\u00f6r m\u00e5nga samtida feministiska familjekritiker: det som Barrett och McIntosh beskriver som en funktionalistisk ing\u00e5ng. Problemen med den funktionalistiska ing\u00e5ngen \u00e4r, menar Barrett och McIntosh, att 1) Den f\u00f6ruts\u00e4tter att kapitalismen beh\u00f6ver och producerar k\u00e4rnfamiljen, och nedtonar den centrala roll som k\u00e4rnfamiljen hade redan innan den industriella kapitalismens framv\u00e4xt. 2) Den f\u00f6rm\u00e5r inte att f\u00e5nga mots\u00e4ttningarna som uppst\u00e5r mellan familjev\u00e4rden och kapitalistiska krav, som bygger p\u00e5 att familjen inte kan f\u00f6rst\u00e5s som helt igenom \u201dkapitalistisk\u201d utan i sj\u00e4lva verket \u00e4r en institution med en intrikat historia, som inte alltid \u201dtj\u00e4nar\u201d kapitalismen utan vars ideal (som \u00e4ven de kan vara f\u00f6rtryckande, men inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis direkt exploaterande) ist\u00e4llet skapar ofr\u00e5nkomliga sp\u00e4nningar. Sammanl\u00e4nkat med detta \u00e4r 3) of\u00f6rm\u00e5gan att se variationen av familjer och samvaroformer som existerat \u2013 b\u00e5de f\u00f6re och efter kapitalismens intr\u00e4de. En funktionalistisk ing\u00e5ng kr\u00e4ver helt enkelt ett f\u00f6rnekande b\u00e5de av familjens komplexa historia och dess empiriska m\u00e5ngfald.<\/p>\n\n\n\n

Barett och McIntosh v\u00e4nder sig, vilket relaterar till deras kritik av funktionalismen, mot en id\u00e9 om att m\u00e4nniskor som lever i familjer \u00e4r duperade. M\u00e4nniskor v\u00e4ljer \u2013 enligt dem \u2013 inte familjen p\u00e5 grund av indoktrinering och falskt medvetande. I sj\u00e4lva verket kan familjen erbjuda tillfredsst\u00e4llelsen av behov \u2013 som \u00e4ven om de \u00e4r historiskt betingade \u2013 likv\u00e4l \u00e4r verkliga behov. Eller som de uttrycker det: \u201dPrecis som varje riktig ideologi var ocks\u00e5 familjen mer \u00e4n en ren och sk\u00e4r l\u00f6gn\u201d. Samtidigt bidrar familjen, enligt dem, till reproduktionen av klassmakt. Delvis genom social reproduktion: barnet f\u00f6ds in i en klassposition, och f\u00e5 l\u00e4mnar den klass de f\u00f6tts in i. Men \u00e4ven genom att individualisera och privatisera problem som i sj\u00e4lva verket \u00e4r samh\u00e4lleliga problem. I ett kapitalistiskt samh\u00e4lle blir familjen ofta ansvarig f\u00f6r att ta hand om personer som inte kan bidra till produktionen (barn, sjuka och gamla). S\u00e4ttet vi lever i slutna sm\u00e5 familjeenheter tenderar ocks\u00e5 att f\u00e5 oss att t\u00e4nka mindre kollektivistiskt: i ett samh\u00e4lle d\u00e4r familjen ges det st\u00f6rsta ansvaret f\u00f6r fostran och omsorg riktas fokus mot \u201dv\u00e5ra egna\u201d och hur vi kan g\u00f6ra det s\u00e5 bra f\u00f6r dem som m\u00f6jligt. \u00c4r skolan i n\u00e4romr\u00e5det d\u00e5lig, b\u00f6rjar vi titta efter andra skolor och de som har resurser kompenserar f\u00f6r stora barngrupper genom att h\u00e4mta barnen tidigt. P\u00e5 olika s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ker vi att ge det som samh\u00e4llsinstitutionerna inte (l\u00e4ngre) f\u00f6rm\u00e5r ge v\u00e5ra barn. Att gemensamt g\u00e5 ihop och kr\u00e4va mer resurser \u00e4r en st\u00f6rre och mer l\u00e5ngsiktig anstr\u00e4ngning som inte ger direkta resultat f\u00f6r v\u00e5ra n\u00e4ra och k\u00e4ra. Dessutom tenderar familjen att reproducera k\u00f6nsmakt, d\u00e4r kvinnan ofta tilldelas ansvaret f\u00f6r hemarbete och omsorg. Detta ansvar reproduceras \u00e4ven i sf\u00e4rer utanf\u00f6r familjen, d\u00e4r kvinnors l\u00f6nearbete i h\u00f6g grad sker inom omsorgs- och v\u00e5rdsektorn. Familjens m\u00f6nster blir med andra ord ett slags mall f\u00f6r den k\u00f6nssegregerade arbetsmarknaden. Samtidigt inneb\u00e4r den tydliga separationen mellan det privata och det offentliga, d\u00e4r familjens autonomi ses som ett centralt v\u00e4rde att v\u00e4rna, att det v\u00e5ld och den makt som m\u00e5nga kvinnor uts\u00e4tts f\u00f6r i hemmet inte tas p\u00e5 allvar politiskt.<\/p>\n\n\n\n

Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga av de samtida familjekritikerna rynkar inte Barrett och McIntosh p\u00e5 n\u00e4san inf\u00f6r en reformistisk familjepolitik. I kapitel fyra, \u201dStrategies for change\u201d, presenterar de tv\u00e5 huvudsakliga strategier f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring: 1) att arbeta f\u00f6r direkta och konkreta f\u00f6r\u00e4ndringar som skapar valm\u00f6jligheter, s\u00e5 att inte familjen blir ett tv\u00e5ng eller det ekonomiskt och politiskt mest rimliga 2) att arbeta f\u00f6r en mer kollektivistisk syn p\u00e5 reproduktivt arbete och en mer \u00f6ppen syn p\u00e5 hur intima relationer kan se ut. Medan den f\u00f6rsta strategin \u00e4r relaterad till fr\u00e5gor om bostadspolitik, familjelagar, l\u00f6neniv\u00e5er och s\u00e5 vidare, d\u00e4r m\u00e4nniskor f\u00e5r materiella m\u00f6jligheter f\u00f6r att kunna v\u00e4lja bort familjen, s\u00e5 handlar den andra strategin om en mer ideologisk ing\u00e5ng d\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen om k\u00e4rnfamiljen som den ultimata relationsformen destabiliseras.
N\u00e4r Barrett och McIntosh citeras av samtida familjekritiker \u00e4r det fr\u00e4mst kritiken av familjens antisocialitet som tas upp. F\u00e5 fokuserar p\u00e5 den komplexitet som familjen rymmer, trots att detta \u00e4r n\u00e5gonting som \u00e4r centralt f\u00f6r f\u00f6rfattarna och som genomsyrar deras projekt. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som implikationerna av bokens slutpo\u00e4ng \u2013 att det inte handlar om att skapa alternativ till familjen, utan att g\u00f6ra familjen mindre n\u00f6dv\u00e4ndig \u2013 inte diskuteras. P\u00e5 de sista sidorna av boken betonar f\u00f6rfattarna att ett upph\u00e4vande av familjen i en v\u00e4rld som i \u00f6vrig ser likadant ut, troligen skulle inneb\u00e4ra att familjeliknande enheter \u2013 om \u00e4n inte utifr\u00e5n blodsband \u2013 skulle uppst\u00e5. Om vi vill g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t de skador som familjen kan \u00e5samka, ska vi inte fokusera p\u00e5 politiska kampanjer vars syfte \u00e4r att f\u00f6r\u00e4ndra familjen, utan i st\u00e4llet det samh\u00e4lle d\u00e4r familjen blir en idealiserad livsform och i m\u00e5nga fall det mest rimliga alternativet f\u00f6r att h\u00e5lla sig ovanf\u00f6r ytan. H\u00e4ri ligger den centrala skillnaden mellan Barrett och McIntosh och de funktionalister som de kritiserar. Medan funktionalisterna tror att ett angrepp p\u00e5 familjen skulle vara ett verkligt hot mot kapitalismen, framh\u00e5ller Barrett och McIntosh hur det snarare \u00e4r kapitalismen som skapar \u2013 om \u00e4n inte dikterar \u2013 f\u00f6ruts\u00e4ttningarna vi har f\u00f6r att leva tillsammans. <<<\/p>\n\n\n\n

Artikelf\u00f6rfattare
Evelina Johansson Wil\u00e9n<\/strong> \u00e4r medlem i R\u00f6da rummets redaktion, och bitr\u00e4dande lektor i genusvetenskap vid \u00d6rebro universitet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Boken The anti-social family av Mich\u00e8le Barrett och Mary McIntosh fr\u00e5n 1982 \u00e4r en \u00e5terkommande referens i den samtida feministiska familjekritiken. Evelina Johansson Wil\u00e9n g\u00f6r en oml\u00e4sning av boken och konstaterar att en av de mest centrala po\u00e4ngerna i boken … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[1563,1071,1568,1462,1562,1564],"class_list":["post-3584","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-alva-godby","tag-evelina-johansson-wilen","tag-full-surrogacy-now-feminism-against-family","tag-mary-mcintosh","tag-michele-barrett-2","tag-sophie-lewis"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-VO","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3584","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3584"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3584\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3610,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3584\/revisions\/3610"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3584"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3584"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3584"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}