{"id":3587,"date":"2023-10-20T10:16:46","date_gmt":"2023-10-20T09:16:46","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3587"},"modified":"2023-10-20T10:20:09","modified_gmt":"2023-10-20T09:20:09","slug":"svar-om-krisernas-tid","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/10\/20\/svar-om-krisernas-tid\/","title":{"rendered":"Svar om krisernas tid"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

I f\u00f6rra numret att R\u00f6da rummet gav fyra skribenter kommentarer ur olika vinklar till St\u00e5le Holgersons bok Krisernas tid \u2013 Ekologi och ekonomi under kapitalismen, som utkom p\u00e5 Daidalos f\u00f6rlag f\u00f6rra \u00e5ret. H\u00e4r forts\u00e4tter samtalet med St\u00e5les svar till dessa inl\u00e4gg.<\/strong>
Jag gillar att skriva b\u00f6cker, och \u00e4nnu roligare \u00e4r det att \u00e5ka runt och prata om b\u00f6ckerna. Recensioner och feedback \u00e4r kul, men inkluderar ett skr\u00e4ckinslag: det kan ju g\u00e5 b\u00e5da v\u00e4garna. Det allra roligaste \u00e4r att diskutera en bok man har skrivit tillsammans med kamrater p\u00e5 ett \u00f6ppet, kritisk och konstruktivt s\u00e4tt. F\u00f6r att tillsammans komma vidare. <\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

Det var d\u00e4rf\u00f6r fantastisk att bli bjuden till Dyr\u00f6n i mars 2023 och diskutera Krisernas tid tillsammans med Vanja Carlsson, Carl Casseg\u00e5rd, Lars Henriksson, H\u00e5kan Th\u00f6rn, Evelina Johansson Wil\u00e9n och Carl Wil\u00e9n. Baserat p\u00e5 diskussionerna den helgen har R\u00f6da Rummet publicerat fyra kritiska kommentarer. Jag k\u00e4nner mig privilegierad. Detta \u00e4r \u00e4ven v\u00e4ldigt bra timing. Krisernas tid ska publiceras p\u00e5 Verso Books h\u00f6sten 2024, s\u00e5 kommentarerna har hj\u00e4lpt mig att spetsa argumenten till den engelska utg\u00e5van. Tack
Den h\u00e4r texten \u00e4r allts\u00e5 en kommentar till kommentarerna. Jag kan inte diskutera varenda detalj, men vill kort dryfta de centrala fr\u00e5gorna. Innan jag b\u00f6rjar vill jag bara kort precisera att Krisernas tid handlar om ekonomiska och ekologiska kriser under kapitalismen; om hur kapitalismen producerar kriser och hur krisernas reproducerar kapitalismen. Sedan diskuteras r\u00e4tt m\u00e5nga teman \u2013 som till exempel rasism, staten, geografi, fascism, nationalism \u2014 men enbart indirekt och i den m\u00e5n detta \u00e4r relevant f\u00f6r fr\u00e5gan om kriserna.<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rsta kommentaren kommer fr\u00e5n Vanja Carlsson, och handlar om staten.<\/strong>
Carlsson pekar helt korrekt p\u00e5 en sp\u00e4nning som finns min bok. \u00c5 ena sidan \u00e4r staten en garant f\u00f6r att kapitalismen ska reproduceras, vilket jag kortfattat diskuterar i boken. \u00c5 andra sidan \u00e4r staten ett verktyg som \u00e4ven den radikala v\u00e4nstern m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka anv\u00e4nda i m\u00f6tet med kriserna. Denna sp\u00e4nning finns tydligt i boken. Men jag tror inte att v\u00e4rldens mest perfekta marxistiska teori skulle kunna l\u00f6sa denna mots\u00e4ttning, eftersom den \u00e4ven finns i verkligheten. Den existerar eftersom det vore galenskap att fullst\u00e4ndigt v\u00e4gra att k\u00e4mpa inom staten eller att oproblematisk acceptera den som \u201ddemokratisk\u201d. Det \u00e4r en sp\u00e4nning vi m\u00e5ste l\u00e4ra oss att leva med.
\u00c4ven om inga teorier kan \u201dl\u00f6sa\u201d sp\u00e4nningen, \u00e4r n\u00e5gra teoretiska utg\u00e5ngspunkter s\u00e5 klart b\u00e4ttre \u00e4n andra. Jag har i boken tv\u00e5 angreppss\u00e4tt som jag tror g\u00f6r det enklare att man\u00f6vrera mellan komplex teori och den \u00e4nnu mer komplexa verkligheten. F\u00f6r det f\u00f6rsta utg\u00e5r jag huvudsakligen fr\u00e5n Nicos Poulantzas teorier om staten (snarare \u00e4n Bob Jessops eller Gramscis, som Carlsson n\u00e4mner), vilket kanske \u00e4r mindre tydligt i den h\u00e4r boken \u00e4n i tidigare texter jag har skrivit.1<\/a><\/sup>
Enligt Poulantzas \u00e4r staten en materiell kondensering av sociala relationer, och d\u00e5 \u00f6ppnas det \u00e4ven ett utrymme f\u00f6r motst\u00e5nd inom och genom staten. Erfarenheter fr\u00e5n 1900-talet visar ocks\u00e5 att kapitalistiska stater kan driva v\u00e4ldigt olika politik, \u00e4ven om den alltid i \u201dsista instans\u201d m\u00e5ste reproducera kapitalismen f\u00f6r att reproducera sig sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

Den andra utg\u00e5ngspunkten handlar om att prata om kriser p\u00e5 olika niv\u00e5er. Att f\u00f6rs\u00f6ka anv\u00e4nda staten f\u00f6r att hj\u00e4lpa folk beh\u00e5lla jobb och bost\u00e4der (efter ekonomiska kriser) eller f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka minska utsl\u00e4ppen av koldioxid, \u00e4r inte samma typ av fr\u00e5gest\u00e4llning om hur staten blir en del av \u201dden eko-socialistiska framtiden\u201d (jmf Carlssons fr\u00e5ga). Fr\u00e5gorna h\u00e4nger s\u00e5 klart ihop, men vi m\u00e5ste separera dem. N\u00e4r diskussionerna om staten i bokens epilog mest handlar om relativt kortsiktiga fr\u00e5gor, beror det p\u00e5 att jag slutar med diskussioner om krispolitik, vilket jag separerar fr\u00e5n kriskritik (teori) och krishantering (h\u00f6gst konkret politik i faktiska kriser). Inom krispolitiken har vi inget val annat \u00e4n att befinna oss mitt i sp\u00e4nningen: vi m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka \u201danv\u00e4nda\u201d den existerande staten (till exempel via sociala r\u00f6relser s\u00e4tta press p\u00e5 statsadministration, kr\u00e4va reformer, vinna val, etc.), samtidigt som vi \u00e4r medvetna om statens klasskarakt\u00e4r. Snarare \u00e4n att l\u00f6sas teoretisk, m\u00e5ste sp\u00e4nningen m\u00f6tas politisk. I boken g\u00e5r jag inte v\u00e4ldigt mycket l\u00e4ngre in i hur vi arbetar i\/med sp\u00e4nningen. Jag pekar p\u00e5 icke-reformistiska reformer, men g\u00e5r till exempel inte l\u00e4ngre in p\u00e5 fr\u00e5gan om hur faktiska m\u00e4nniskor i staten b\u00f6r g\u00f6ra om vi n\u00e4rmare oss kapitalismens gr\u00e4nser.2<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n

Den andra kommentaren kommer fr\u00e5n Carl Casseg\u00e5rd, och handlar om hopp, sammanbrott och kriser.<\/strong>
Jag driver i boken hypotesen att kriserna inte kommer f\u00e4lla kapitalismen, men detta \u00e4r s\u00e5 klart om\u00f6jligt att egentligen veta helt s\u00e4kert nu, 2023. Jag ser det som mest sannolikt, och d\u00e4rf\u00f6r den b\u00e4sta utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r politisk handlade. Det finns \u00e4ven element i de ekologiska kriserna som h\u00e5ller liv i kapitalismen. Jag \u00e4r skeptisk till teorier som s\u00e4ger att ekologiska kriser skapar ekonomiska kriser, fast jag erk\u00e4nner s\u00e5 klart att coronakrisen 2020 var en ekologisk kris som utl\u00f6ste en ekonomisk. Baserad p\u00e5 s\u00e5dana argument skriver jag att det g\u00e5r att t\u00e4nka sig en v\u00e4rld i flammor d\u00e4r den sista kapitalisten s\u00e4ljer en kanna bensin till sin sista kund. Denna formuleringen ligger till grund f\u00f6r Casseg\u00e5rds kommentar.
Casseg\u00e5rd fr\u00e5gar: \u201dMen g\u00e5r det att t\u00e4nka sig att samh\u00e4llet g\u00e5r under utan att minsta ekonomiska kris uppst\u00e5r? Om naturen f\u00f6rst\u00f6rs borde det v\u00e4l rimligen ocks\u00e5 f\u00f6rsvaga kapitalismen?\u201d Mina korta svar p\u00e5 fr\u00e5gorna \u00e4r: En eskalerande klimatkris kan kanske utl\u00f6sa flera ekonomiska kriser, fast jag har sv\u00e5rare att se att ekologiska kriser ska skapa stora ekonomiska kriser p\u00e5 djupare niv\u00e5. Men det f\u00f6ljer inte av detta argument att flera ekonomiska eller ekologiska kriser \u2013 fr\u00e5ga tv\u00e5 \u2013 f\u00f6rsvagar kapitalismen. Tv\u00e4rt om. S\u00e5 l\u00e5ngt i kapitalismens historia (\u00e5tminstone fram till dags dato) \u00e4r den viktigaste l\u00e4rdomen vi kan ta med oss att kapitalismen reproduceras genom ekonomiska kriser och gynnas av att vi skapar ekologiska kriser.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Bild<\/em>: Jared Rodriguez<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Sedan kan man ta diskussionen vidare. F\u00f6r n\u00e4r den sista kapitalisten s\u00e4ljer en kanna bensin till sin sista kund, har s\u00e5 klart b\u00e5da kapitalismen och m\u00e4nniskans \u201dcivilisation\u201d g\u00e5tt \u00e5t helvete.
Casseg\u00e5rd har r\u00e4tt i att jag inte riktig klarg\u00f6r hur dessa tv\u00e5 fortg\u00e5ende sammanbrott samspelar. Det \u00e4r inte heller bokens ambition. Det finns flera anledningar till att jag inte betonar Sammanbrottet, med stort S. En anledning \u00e4r politisk: killgissningar kring kapitalismens, civilisationens och v\u00e4rldens underg\u00e5ng kan vara mycket sp\u00e4nnande l\u00e4sning, men jag har v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att se den politiska relevansen. V\u00e5r faktiska politiska utmaning i de kommande decennierna \u00e4r att kriserna kommer reproducera kapitalismen. En annan \u00e4r denna: I diskussioner om kriser \u00e4r det enkelt att fastna f\u00f6r det extraordin\u00e4ra, och sen dra slutsatser om det exceptionella r\u00e4tt l\u00e5ngt (vilket f\u00f6rklarar varf\u00f6r s\u00e5 mycket kristeori slutar med olika former f\u00f6r kollapsteori). Min utg\u00e5ngspunkt \u00e4r att visa upp kriserna som \u201dvardagliga\u201d fenomen under kapitalismen. Vilket jag tror \u00e4r en b\u00e4ttre utg\u00e5ngspunkt om vi ska f\u00f6rst\u00e5 fenomenet.
Casseg\u00e5rd f\u00f6resl\u00e5r att jag i h\u00f6gre grad skulle kunna anv\u00e4nda bruksv\u00e4rde och abstraktionsniv\u00e5er f\u00f6r att analysera relationen mellan natur och kapitalism. Detta \u00e4r ett v\u00e4rdefullt inspel. Detsamma g\u00e4ller den avslutande fr\u00e5gan om politiska kriser. H\u00e5ller min hypotes att (ekonomiska och ekologiska) kriser reproducerar kapitalismen \u00e4ven f\u00f6r de politiska kriserna? (H\u00e4r l\u00e4gger Casseg\u00e5rd lyckligtvis till: \u201dNu inser jag naturligtvis att det kan vara v\u00e4l mycket beg\u00e4rt att Holgersen, som skrivit en utomordentlig bok om ekonomiska och ekologiska kriser, \u00e4ven ska ta upp en tredje sorts kris. Men det \u00e4r kanske ett \u00e4mne f\u00f6r en framtida bok?\u201d). Jag skulle helt enkelt kunna svara att detta inte \u00e4r fokus i min bok. Men \u00e4ven om min bok inte hanterar politiska kriser, \u00e4r detta s\u00e5 klart en v\u00e4ldigt viktig, intressant och sp\u00e4nnande fr\u00e5ga.
Hade jag satt mig ner f\u00f6r att skriva om politiska kriser hade jag beh\u00f6vt behandla dessa p\u00e5 ett lika omfattande s\u00e4tt som jag gjort med ekologiska och ekonomiska. Och jag \u00e4r faktisk inte helt s\u00e4ker p\u00e5 vart detta skulle f\u00f6rt mig. Den generella huvudtesen att ekologiska och ekonomiska kriser reproducerar kapitalismen, blir s\u00e5 klart lite annorlunda med politiska kriser, eftersom en revolution, till exempel, ju per definition \u00e4r en politisk kris. Jag f\u00e5r betona att jag inte s\u00e4ger att v\u00e4nstern eller arbetarklassen aldrig framg\u00e5ngsrikt kan vinna ekonomiska eller ekologiska kriser eller att det \u00e4r en naturlag att alla kriser m\u00e5ste reproducera kapitalismen. Men det \u00e4r en historisk tendens, som jag i boken f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 och f\u00f6rklara. (Sedan \u00e4r det v\u00e5r historiska uppgift i Antropocen att skapa ett gigantiskt undantag mot den generella trenden.) Jag tror inte det \u00e4r osannolikt att en studie av politiska kriser skulle peka p\u00e5 ett liknande fenomen; att de flesta politiska kriser prim\u00e4rt anv\u00e4nds av den h\u00e4rskande klassen och deras politiska allierade, och att det \u00e4r v\u00e5rt jobb \u00e4r att skapa undantag. Revolutioner \u00e4r \u2013 trots allt \u2013 historiska undantag.<\/p>\n\n\n\n

Den tredje kommentaren kommer fr\u00e5n H\u00e5kan Th\u00f6rn och handlar om huruvida hegemoniska kriser kan vidga m\u00f6jlighetshorisonten f\u00f6r kollektiv handling.<\/strong>
Th\u00f6rn pekar helt riktigt p\u00e5 att fr\u00e5gor om kollektiv handling nerifr\u00e5n \u00e4r n\u00e5got jag \u201dbara ber\u00f6r i f\u00f6rbifarten\u201d, men det \u00e4r befogat att lyfta detta tema eftersom jag g\u00f6r n\u00e5gra centrala p\u00e5st\u00e5enden i anslutning till det. Th\u00f6rn diskuterar f\u00f6r det f\u00f6rsta huruvida sociala r\u00f6relser och omfattande protester kan bidra till att driva fram kriser i kapitalismen, och f\u00f6r det andra om kriser i sig \u00f6ppnar m\u00f6jligheter f\u00f6r sociala r\u00f6relser att mobilisera f\u00f6r radikal samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring.
Det f\u00f6rsta f\u00f6rst: Kan sociala r\u00f6relser driva fram ekonomiska kriser? Det finns, som Th\u00f6rn visar, marxistiska teorier som s\u00e4ger att arbetarr\u00f6relsens styrka i kapitalismens k\u00e4rnl\u00e4nder, framg\u00e5ngsrik antikolonial kamp och kostsamma f\u00f6rs\u00f6k att bek\u00e4mpa denna kamp (till exempel i Vietnam) i b\u00f6rjan av 1970-talet bidrog till att begr\u00e4nsa kapitalismens profiter och expansionsm\u00f6jligheter och bidrog till uppkomsten av inflation. \u00c4r inte detta centrala komponenter f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 1970-talets kris?
Fr\u00e5gan m\u00e5ste besvaras p\u00e5 tv\u00e5 s\u00e4tt. Den f\u00f6rsta delen av svaret \u00e4r empirisk. Vilken roll hade s\u00e5dana olika komponenter i den faktiska skapande av krisen p\u00e5 1970-talet. H\u00e4r finns det mycket litteratur som pekar i olika riktningar. Utan att g\u00e5 in p\u00e5 detaljer vill jag betona en utmaning som finns n\u00e4r man skriver om kriser: frestelsen att l\u00e5ta s\u00e4rskilda k\u00e4nnetecken hos en p\u00e5g\u00e5ende kris \u00f6verf\u00f6ras till generella argument. Baserade p\u00e5 s\u00e5dana argument som Th\u00f6rn n\u00e4mner, utvecklas marxistiska teorier, som de italienska autonomisterna\/operaismo, som menar att kapitalismens utveckling (och kriser) alltid \u00e4r orsakade av arbetarr\u00f6relsens styrka. F\u00f6rs\u00f6ker vi f\u00f6rst\u00e5 ekonomiska kriser under kapitalismen fr\u00e5n 1800-talet och fram till 2020-talet, beh\u00f6ver vi \u00e4ven en annan ing\u00e5ng vid sidan av s\u00e5dan empiriska argument som f\u00f6rklarar enskilda kriser. Vilket tar oss till den andra delen av svaret, som \u00e4r mera generell.
Om vi f\u00f6r argumentets skull accepterar att Th\u00f6rns exempel var viktiga f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 krisen p\u00e5 1970-talet, s\u00e5 kan inte detta f\u00f6rklara kriser i allm\u00e4nhet. Varken krisen 1929 eller krisen 2008 kan f\u00f6rklaras av att arbetarklassen var s\u00e4rskilt stark, av USA:s enorma utgifter i Vietnam eller av lyckad antikolonial kamp. Dessa kriser uppstod \u00e4nd\u00e5. I alla kriser finns det en rad faktorer som \u00e4r viktiga f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r just denna kris kommer i denna form. P\u00e5 en mer generell niv\u00e5 kan inte detta f\u00f6rklara varf\u00f6r kapitalismens med n\u00f6dv\u00e4ndighet skapar kriser. Jag tror att det \u00e4r rimligt att s\u00e4ga \u2013 kontrafaktisk \u2013 att om arbetarklassen varit svag, och utan Vietnam eller antikolonial kamp, s\u00e5 skulle det blivit ekonomisk kris p\u00e5 1970-talet \u00e4nd\u00e5, eller \u00e5tminstone p\u00e5 1980-talet. Men den skulle sett annorlunda ut.
Sedan diskuterar Th\u00f6rn huruvida kriser \u00f6ppnar m\u00f6jligheter f\u00f6r sociala r\u00f6relser att mobilisera f\u00f6r radikal samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring. Att mobilisera mot kriserna \u00e4r s\u00e5 klart v\u00e5rt gemensamma m\u00e5l som socialister. Sociala r\u00f6relser m\u00e5ste angripa kriserna \u2013 det \u00e4r egentligen bokens politiska huvudpo\u00e4ng. Men jag menar att vi kan g\u00f6ra detta p\u00e5 ett b\u00e4ttre s\u00e4tt om vi erk\u00e4nner att kriserna i grund och botten inte f\u00f6rtj\u00e4nar v\u00e5r optimism.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>

Bild:<\/em> Jared Rodriguez <\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Th\u00f6rn pekar p\u00e5 att kapitalismens legitimitet undergr\u00e4vs vid omfattande kriser; ekonomiska kriser \u00e5tf\u00f6ljs alltid av en politisk definitionsstrid, d\u00e4r olika intressebaserade samh\u00e4llskrafter s\u00f6ker vinna tolkningsf\u00f6retr\u00e4de genom att etablera \u201dsanningen\u201d om krisen, vad som \u00e4r dess orsaker, konsekvenser, och framf\u00f6r allt vad som b\u00f6r g\u00f6ras \u00e5t den. Enligt Th\u00f6rn \u00e4r det de krafter som vinner denna strid som utformar svaret p\u00e5 krisen, politiskt, ekonomiskt och ideologiskt.
Detta \u00e4r riktiga p\u00e5st\u00e5ende i sig. Men hur viktigt detta \u00e4r beror p\u00e5 vad vi betonar. Betonar vi ideologi och diskurs, kan det ju verkligen k\u00e4nnas som att v\u00e4nstern och marxister vinner varenda kris! En paradox jag f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 i boken \u00e4r just denna: varje kris avsl\u00f6jar kapitalism och vid varje kris kan vi b\u00e4ttre kritisera systemet. S\u00e5 varf\u00f6r \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 alltid den h\u00e4rskande klassen och deras politiska v\u00e4nner som gynnas? Och varf\u00f6r \u00e4r det alltid de fattiga och arbetarna som f\u00e5r betala? Utifr\u00e5n detta skriver jag bland annat att kriser prim\u00e4rt representerar teoretiska m\u00f6jligheter f\u00f6r socialister, samtidigt som de inneb\u00e4r politiska problem. F\u00f6r liberaler \u00e4r kriserna d\u00e4remot politiska m\u00f6jligheter, och teoretiska problem. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 hur kriser reproducerar kapitalismen trots att den ger oss b\u00e4ttre m\u00f6jligheter att kritisera systemet, m\u00e5ste vi sl\u00e4ppa betoningen p\u00e5 ideologi, och unders\u00f6ka systemets klasskarakt\u00e4r, statens relativa autonomi, rasism, nationalism, kris som chock och mycket mera. Vilket inte betyder att ideologi inte \u00e4r viktigt. Ideologi \u00e4r bara inte viktigast.
Detta \u00e4r \u00e4nnu tydligare vad g\u00e4ller ekologiska kriser. Det kan ju k\u00e4nnas helt absurt att den globala uppv\u00e4rmningen inte har lett till en gigantisk legitimeringskris. Varf\u00f6r har inte alla politiker som (inte) har arbetat med klimatet de senaste 20 \u00e5ren f\u00e5tt sparken? En f\u00f6rklaring \u00e4r att klimatkrisen \u00e4r just en kapitalistisk kris, vilket g\u00f6r att den kommer med en distinkt klasskarakt\u00e4r, att den hanteras av kapitalistiska stater och att den kommer med ett m\u00e5tt av chock, och s\u00e5 vidare. D\u00e5 blir \u00e4ven socialister f\u00e5ngade av krisen, och man v\u00e4ljer ofta att hoppas p\u00e5 Joe Biden och socialdemokrater, eftersom alternativen \u00e4r Donald Trump och Jimmie \u00c5kesson. S\u00e5 fast vi \u2013 analytisk \u2013 ser att klimatkrisen \u00e4r \u00e4nnu ett starkt argument f\u00f6r att avskaffa kapitalismen, g\u00f6r sj\u00e4lva chocken och krisen att vi \u00e4nd\u00e5 tenderar att pausa mera radikala politiska alternativ.
Vidare menar Th\u00f6rn att huruvida socialister hoppas p\u00e5 kriser eller inte saknar betydelse f\u00f6r det faktum att kapitalistiska kriser sker med regelbundenhet: \u201dVad som betyder n\u00e5got \u00e4r vilken analys en socialistisk r\u00f6relse g\u00f6r av dessa p\u00e5g\u00e5ende och kommande kriser \u2013 och hur den agerar.\u201d Vilket jag i h\u00f6g grad h\u00e5ller med om. Men jag menar att min mera \u201dpessimistiska\u201d syn \u2013 i brist p\u00e5 b\u00e4ttre ord \u2013 \u00e4r en reality check. Vi kan hantera kriser b\u00e4ttre om vi slutar tro att krisen utg\u00f6r en \u201dm\u00f6jlighet\u201d f\u00f6r arbetare eller socialister; att nu f\u00e5r vi vind i seglen. Utg\u00e5ngspunkten m\u00e5ste snarare vara att med krisen kommer klasskamp ovanifr\u00e5n, \u00f6kad fattigdom bland arbetare och mera rasism fr\u00e5n h\u00f6gern, samtidigt med st\u00e4ndiga uppmaningar att vi (nationen) m\u00e5ste h\u00e5lla ihop i denna sv\u00e5ra tid.<\/p>\n\n\n\n

Den fj\u00e4rde och sista fr\u00e5gan kommer fr\u00e5n Carl Wil\u00e9n och handlar om demokrati och r\u00e4ttigheter i krispolitikens tid.<\/strong>
Wil\u00e9n skriver att det inte \u00e4r uppenbart vad min definition av demokrati egentligen inneh\u00e5ller. Vilket \u00e4r ett adekvat p\u00e5pekande. Jag har egentligen inte n\u00e5gon klar definition av demokrati, inte h\u00e4r och heller inte i andra sammanhang. Eftersom jag konstaterar att socialism betyder mer demokrati, g\u00f6r Wil\u00e9n s\u00e5 klart helt r\u00e4tta i att fr\u00e5ga vad jag egentligen menar. Anledningen till att jag tycker till om demokrati, \u00e4ven utan goda definitioner, \u00e4r r\u00e4tt pragmatisk. F\u00f6r det f\u00f6rsta f\u00f6r att \u2013 i relation till klimatkrisen \u2013 undvika den romantisering av Kina som faktisk existerar, och f\u00f6r det andra f\u00f6r att skriva in socialismen i en annan tradition \u00e4n den stalinistiska.
Eftersom jag inte har n\u00e5got konkret definition kan min syn p\u00e5 demokrati s\u00e5 klart tolkas olika. Fr\u00e5gan \u00e4r dock om Wil\u00e9n tar sig lite f\u00f6r stora friheter n\u00e4r han skriver om oklarheterna: \u201dP\u00e5 s\u00e5 vis f\u00f6rbereds i n\u00e4sta led en b\u00f6rdig jordm\u00e5n f\u00f6r en liberal demokratidefinition som l\u00e5ter oss v\u00e4lja mellan kapitalistisk demokrati eller Stalins Gulag\u201d. Jag skriver inte s\u00e5 mycket om demokratins form, men inneh\u00e5llet jag skisserar pekar v\u00e4l definitivt mot ekonomisk demokrati \u2013 vilket utesluter b\u00e5de kapitalism och Gulag? Sedan \u00e4r det klart att jag inte tar analysen hela v\u00e4gen.
Wil\u00e9n tar \u00e4ven upp min referens till Walter Benjamin; att socialismen inte \u00e4r kapitalismens logiska forts\u00e4ttning utan snarare b\u00f6r ses som ett brott med detta produktionss\u00e4tt. Jag argumenterar i boken f\u00f6r att kriserna ger Bejnamin r\u00e4tt: inte heller kriserna pekar ut v\u00e4gen bortom kapitalismen, som s\u00e5 m\u00e5nga marxister genom historien har hoppats p\u00e5. Wil\u00e9n skriver att min demokratiuppfattning krockar mot detta syns\u00e4tt: \u201dKrispolitiken tycks d\u00e4remot luta sig mot en demokratiuppfattning d\u00e4r kapitalistisk och socialistisk demokrati kan beskrivas i termer av gradskillnader snarare \u00e4n som ett kvalitativt brott.\u201d Wil\u00e9ns l\u00e4sning kan absolut vara legitim, vilket delvis kan bero p\u00e5 att jag inte har n\u00e5gon sofistikerad definition av demokrati. Men det \u00e4r \u00e4ven viktigt att framh\u00e5lla att Benjamins tes om revolutionen som en n\u00f6dbroms befinner sig p\u00e5 ett abstrakt och teoretisk plan (kriskritik). Men hur vi faktisk organiserar politiken (och demokratin) \u00e4r en fr\u00e5ga som ocks\u00e5 m\u00e5ste befinna sig p\u00e5 ett mera konkret plan (krispolitik).<\/p>\n\n\n\n

Inspirerad av Wil\u00e9ns kommentar och Carlssons fr\u00e5gor om staten vill jag avsluta texten med n\u00e5gra reflektioner kring teori och politik. Dessa reflektioner ska inte tolkas som en kritik mot Wil\u00e9ns eller Carlssons kommentarer, utan snarare ses som en generell reflektion som f\u00f6rs\u00f6ker peka ut v\u00e4gen vidare.
Jag \u00e4r v\u00e4ldigt svag f\u00f6r Benjamins resonemang om att socialism \u00e4r att dra i t\u00e5gets n\u00f6dbroms, snarare \u00e4n att accelerera farten. Men som jag \u00e4ven fr\u00e5gar i boken: vad betyder egentligen detta? Jag tror att det finns en fara i att vi som teoretiker m\u00e5lar fr\u00e5gor i svart-vitt, n\u00e4r verkligheten kommer i flera f\u00e4rger. Antingen accelererar vi kapitalismen eller s\u00e5 drar vi i n\u00f6dbromsen och f\u00f6rs\u00f6ker stoppar systemet blinda framfart. S\u00e4rskilt den p\u00e5g\u00e5ende debatten om tillv\u00e4xt pr\u00e4glas ofta av svartvita positioner (vilket jag nyligen har diskuterat i tidskriften Spectre): vi m\u00e5ste v\u00e4lja antingen nedv\u00e4xt eller v\u00e4nsterproduktivism, antingen accelererar kapitalismen rakt in i socialism eller s\u00e5 m\u00e5ste vi sl\u00e5 s\u00f6nder allt vi kan se.3<\/a><\/sup> Verkligheten \u00e4r mera komplex. Det finns liknande faror vid dikotomier kring demokrati: antingen f\u00f6rsvarar vi den liberala demokratin eller s\u00e5 skisserar vi en fullst\u00e4ndig ny form. Eller med staten: antingen k\u00f6r vi politisk kamp inom den kapitalistiska staten, eller s\u00e5 krossar vi den. Det \u00e4r inte sv\u00e5rt att skapa s\u00e5dana dikotomier teoretisk. Och som revolution\u00e4r \u00e4r det enkelt att sen v\u00e4lja den mest radikala teorin. Detta val kombineras sedan med logiska argument: som till exempel att om vi f\u00f6r\u00e4ndrar X (till exempel grundl\u00e4ggande klassrelationer) kommer Y (staten) och Z (demokratin) att f\u00f6r\u00e4ndras, eftersom den vilar p\u00e5 en grundl\u00e4ggande klassrelation (vi kan g\u00f6ra liknande argument om genus eller rasism). Vilket \u00e4r sant. Men f\u00e5ngar dikotomierna och logiska argument hur historisk f\u00f6r\u00e4ndring faktisk sker?
De n\u00e4mnda dikotomierna (inom\/bortom kapitalismen, staten, tillv\u00e4xt, etc.) och logiska argumenten riskerar att f\u00f6rbise hur historien alltid kommer med en rad pragmatiska avv\u00e4gningar, kompromisser, misstag, slump, etc. p\u00e5 v\u00e4gen. Och att all f\u00f6r\u00e4ndring alltid pr\u00e4glas av det tillst\u00e5nd som f\u00f6r\u00e4ndringen sker inom. Med andra ord: socialismen kan vara ett brott med kapitalismen, men det \u00e4r fortfarande ett brott pr\u00e4glat av att vara ett brott med just detta system. Nu ska vi heller inte h\u00e4r bli f\u00f6r absolutistiska, och konkludera med att dikotomier eller logiska argument \u2013 eller \u00e4ven utopiska beskrivningar av socialismen f\u00f6r den sakens skull \u2013 alltid \u00e4r fel. Men jag tror att m\u00e5nga samtida debatter bland marxister (inte minst den om tillv\u00e4xt) skulle tj\u00e4na p\u00e5 att vi i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning diskuterade den konkreta politiska v\u00e4gen, och kanske mindre det abstrakta, teoretiska m\u00e5let. Eller? <\/p>\n\n\n\n

Artikelf\u00f6rfattare
St\u00e5le Holgersen<\/strong> \u00e4r forskare i kulturgeografi. Han har f\u00f6rutom Krisernas tid<\/em> tidigare givit ut Staden och kapitalet.<\/em> Malm\u00f6 i krisernas tid<\/em><\/a> (Daidalos). Medverkade senast i R\u00f6da rummet med artikeln Corona, h\u00e4lsa och klass<\/a><\/em> (tillsammans med Roya Hakimnia).<\/p>\n\n\n\n

NOTER:<\/p>\n\n\n

  1. Holgersen, St\u00e5le (2015) Spatial planning as condensation of social relations: A dialectical approach<\/a><\/em>. Planning theory, 14(1): 5-22. \u21a9\ufe0e<\/a><\/li>
  2. En person som bland annat i R\u00f6da rummet har skrivit om strategier f\u00f6r att skapa en brygga mellan krishanteringsniv\u00e5n och krispolitiken \u00e4r Lars Henriksson. Se exempelvis Att ge f\u00f6rnuftet muskler <\/em>i R\u00f6da Rummet 1\/2010<\/a> och hans bok Slutk\u00f6rt<\/a><\/em> (Ordfront 2011)<\/a> \u21a9\ufe0e<\/a><\/li>
  3. Holgersen, St\u00e5le (2023) Neither Productivism nor Degrowth. Thoughts on Eco-socialism<\/a><\/em>. Spectre Journal. 4 September 2023.
    Artikeln kommer inom kort att publiceras i svensk \u00f6vers\u00e4ttning p\u00e5 R\u00f6da rummets hemsida     \u21a9\ufe0e<\/a><\/li><\/ol>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    I f\u00f6rra numret att R\u00f6da rummet gav fyra skribenter kommentarer ur olika vinklar till St\u00e5le Holgersons bok Krisernas tid \u2013 Ekologi och ekonomi under kapitalismen, som utkom p\u00e5 Daidalos f\u00f6rlag f\u00f6rra \u00e5ret. H\u00e4r forts\u00e4tter samtalet med St\u00e5les svar till dessa … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"[{\"content\":\"Holgersen, St\u00e5le (2015) Spatial planning as condensation of social relations: A dialectical approach<\/a><\/em>. Planning theory, 14(1): 5-22.\",\"id\":\"7514d1bb-236d-4246-aee0-91324f7fa5e3\"},{\"content\":\"En person som bland annat i R\u00f6da rummet har skrivit om strategier f\u00f6r att skapa en brygga mellan krishanteringsniv\u00e5n och krispolitiken \u00e4r Lars Henriksson. Se exempelvis Att ge f\u00f6rnuftet muskler <\/em>i R\u00f6da Rummet 1\/2010<\/a> och hans bok Slutk\u00f6rt<\/a><\/em> (Ordfront 2011)<\/a>\",\"id\":\"68dc008e-45dd-44c6-8844-52f30549349f\"},{\"content\":\"Holgersen, St\u00e5le (2023) Neither Productivism nor Degrowth. Thoughts on Eco-socialism<\/a><\/em>. Spectre Journal. 4 September 2023.
    Artikeln kommer inom kort att publiceras i svensk \u00f6vers\u00e4ttning p\u00e5 R\u00f6da rummets hemsida\",\"id\":\"16c91f6b-9370-422d-9846-07aa080ed984\"}]","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[1386,729,1071,708,1374,128,495,1064,954,1565],"class_list":["post-3587","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-carl-cassegard","tag-carl-wilen","tag-evelina-johansson-wilen","tag-hakan-thorn","tag-krisernas-tid","tag-lars-henriksson","tag-poulantzas","tag-stale-holgersen","tag-vanja-carlsson","tag-walter-benjamin"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-VR","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3587","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3587"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3587\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3607,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3587\/revisions\/3607"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3587"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3587"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3587"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}