{"id":3702,"date":"2023-12-22T16:04:49","date_gmt":"2023-12-22T15:04:49","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=3702"},"modified":"2023-12-22T16:04:49","modified_gmt":"2023-12-22T15:04:49","slug":"den-ekosocialistiska-teorins-och-praktikens-vaxelspel","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2023\/12\/22\/den-ekosocialistiska-teorins-och-praktikens-vaxelspel\/","title":{"rendered":"Den ekosocialistiska teorins och praktikens v\u00e4xelspel"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n


Under h\u00f6sten har R\u00f6da Rummet publicerat ett antal inl\u00e4gg om kulturgeografen och socialisten St\u00e5le Holgersens bok Krisernas tid. Ekologi och ekonomi under kapitalismen<\/em>. Johan \u00d6restig resonerar vidare kring f\u00f6rh\u00e5llandet mellan teori och politisk praktik<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Under h\u00f6sten har R\u00f6da Rummet publicerat ett antal inl\u00e4gg om kulturgeografen och socialisten St\u00e5le Holgersens bok Krisernas tid. Ekologi och ekonomi under kapitalismen<\/em>. Det b\u00f6rjade med ett samtal om det allm\u00e4nna problemet att skrifter av denna typ ofta \u00e4r s\u00e5 kortlivade. De skrivs som interventioner i br\u00e4nnande politiska fr\u00e5gor och samh\u00e4llsproblem. De l\u00e4ses i studiecirklar och recenseras i b\u00e4sta fall p\u00e5 kultursidor eller i sociala medier men riskerar att snabbt falla i gl\u00f6mska. Vi m\u00e5ste allvarligt fundera \u00f6ver vad vi kan g\u00f6ra f\u00f6r att debatter om samh\u00e4llsanalyser och strategiska fr\u00e5gor inte begr\u00e4nsas till fragmentariska inspel utan blir integrerade delar i ett konstant fl\u00f6de av meningsutbyten, ett v\u00e4xlande mellan praktiskt experimenterande i konkret organisering och ett vitalt och odogmatiskt teoretiserande.<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

I det h\u00e4r fallet resulterade dessa tankar i ett symposium d\u00e4r ett antal personer kommenterade Krisernas tid fr\u00e5n olika perspektiv. Det ledde vidare till att fyra av dessa, Vanja Carlsson, Carl Casseg\u00e5rd, H\u00e5kan Th\u00f6rn och Carl Wil\u00e9n, skrev varsin kommentar som publicerades i R\u00f6da Rummet, som i sin tur resulterade i ett svar fr\u00e5n f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv. I det h\u00e4r inl\u00e4gget ska jag uppeh\u00e5lla mig vid ett problem som ekar genom Holgersens bok och i den efterf\u00f6ljande debatten. Holgersen sj\u00e4lv formulerar problemet p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: \u201djag tror att m\u00e5nga samtida debatter bland marxister \u2026 skulle tj\u00e4na p\u00e5 att vi i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning diskuterade den konkreta politiska v\u00e4gen, och kanske mindre det abstrakta, teoretiska m\u00e5let. Eller?\u201d
I den m\u00e5n som Holgersen menar att vi i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning b\u00f6r diskutera politik f\u00f6r att skapa en b\u00e4ttre balans mellan politik och teori s\u00e5 h\u00e5ller jag med honom. Jag tror inte att vi ska kasta ut teorin f\u00f6r politikens skull. Politik utan teori \u00e4r lika blind som teori utan politik \u00e4r tom.
L\u00e5t mig b\u00f6rja med politiken. Samtidigt som systemkritiska och stridbara massr\u00f6relser \u00e4r det enda som kan tvinga fram en politisk kurs\u00e4ndring bort fr\u00e5n den oordning som idag r\u00e5der s\u00e5 befinner vi oss just nu i en historisk period d\u00e4r s\u00e5dana r\u00f6relser \u00e4r kusligt fr\u00e5nvarande. Det \u00e4r d\u00e5liga nyheter eftersom p\u00e5g\u00e5ende \u00f6del\u00e4ggelseprocesser som klimatf\u00f6r\u00e4ndringar och den sj\u00e4tte massutrotningen kr\u00e4ver snabba och djupg\u00e5ende samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndringar om inte ig\u00e5r s\u00e5 senast idag.
M\u00e5nga k\u00e4nde nog hopp under \u00e5ren som f\u00f6ljde p\u00e5 finanskrisen 2008. Runt om i v\u00e4rlden utbr\u00f6t massiva protester i en skala som bara ett par \u00e5r tidigare, under den postpolitiska apatins dagar, hade varit sv\u00e5r eller om\u00f6jlig att f\u00f6rest\u00e4lla sig. Den arabiska v\u00e5ren, Syrizas valseger i Grekland, Occupy-r\u00f6relsen, Majdanprotesterna i Ukraina, Paraplyrevolutionen i Hongkong, Fridays for Future, Black Lives Matter och den feministiska resningen i Iran \u00e4r faktiskt bara exempel p\u00e5 protester under denna period. Men revolutionen uteblev.
<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Diskussionen om vad som h\u00e4nde och varf\u00f6r p\u00e5g\u00e5r nu f\u00f6r fullt \u2013 och den kan ses som ett steg i riktningen mot att hitta en v\u00e4lavv\u00e4gd balans mellan politik och teori. Ett intressant bidrag \u00e4r journalisten Vincent Bevins bok If We Burn. The Mass Protest Decade and the Missing Revolution<\/em>. Den kastar n\u00e4mligen ljus \u00f6ver r\u00f6relsernas egna begr\u00e4nsningar. Genom hundratals intervjuer med aktivister \u00f6ver hela v\u00e4rlden visar han att en \u00e5terkommande svaghet var att det handlade om protester utan en morgondag. M\u00e5nga sl\u00f6t upp i protester utan att fundera s\u00e4rskilt mycket p\u00e5 vad som skulle h\u00e4nda efter dem. Diskussioner om m\u00e5l och medel f\u00f6rekom, men de var undantag snarare \u00e4n regel. Ist\u00e4llet dominerade mer eller mindre vaga f\u00f6rest\u00e4llningar om att protesterna skulle n\u00e5 en kritisk punkt d\u00e5 de blev s\u00e5 omfattande och destabiliserande att en samh\u00e4llsf\u00f6r\u00e4ndring skulle tvingas fram. Denna brist p\u00e5 l\u00e5ngsiktig organisering resulterade enligt Bevins i protestr\u00f6relser som var f\u00e5ngar i en allm\u00e4n medielogik. Det centrala m\u00e5ttet p\u00e5 framg\u00e5ng var genomslag i internationella medier. F\u00f6r att lyckas med detta anv\u00e4ndes protestformer och symbolspr\u00e5k som internationell media kunde k\u00e4nna igen som Den arabiska v\u00e5ren, Occupy eller annat vedertaget. Anpassningarna till dessa medierepresentationer gjorde dem m\u00e5h\u00e4nda mer uppm\u00e4rksammade. Men ironiskt nog blev de ocks\u00e5 fj\u00e4rmade fr\u00e5n den kontext de uppstod i och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6r\u00e4ndra. Vidare visar Bevins hur of\u00f6rm\u00e5gan eller oviljan att formera sig som en r\u00f6relse gjorde protestr\u00f6relserna svagt rustade att st\u00e5 emot infiltration fr\u00e5n reaktion\u00e4ra grupper. Exempelvis kom fotbollshuliganer i m\u00e5nga olika sammanhang att f\u00e5 stor betydelse f\u00f6r protesternas utveckling eftersom de till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra grupper hade ett starkt v\u00e5ldskapital att h\u00e4vda sig med. Kanske viktigast av allt \u00e4r att dessa r\u00f6relser var f\u00e5ngar i protestformens begr\u00e4nsningar. De stannade ofta vid att bygga upp ett massivt tryck f\u00f6r politiska f\u00f6r\u00e4ndringar men \u00f6verl\u00e4t b\u00e5de utformningen av f\u00f6r\u00e4ndringarna och genomf\u00f6randet av dem \u00e5t mer eller mindre korrupta politiska eliter.
Nu \u00e4r denna \u00e5tergivning av Bevins bok generaliserande och g\u00f6r varken r\u00e4ttvisa \u00e5t nyansrikedomen i hans bok eller variationen mellan de m\u00e5nga r\u00f6relser som skildras. Men den kan nog tydligg\u00f6ra varf\u00f6r denna protestv\u00e5g, trots sin oerh\u00f6rda omfattning, inte l\u00e4mnade ett st\u00f6rre avtryck. H\u00e4r tycker jag att Holgersens bok, ibland uttryckligen och ibland mellan raderna, bjuder p\u00e5 viktiga inspel om hur en ny r\u00f6relsev\u00e5g m\u00e5ste skilja sig fr\u00e5n den vi nyss l\u00e4mnat f\u00f6r att ha b\u00e4ttre chanser att \u00e5stadkomma en radikal politisk kurs\u00e4ndring. Det kanske mest grundl\u00e4ggande Holgersen g\u00f6r \u00e4r att visa varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 farligt att f\u00f6rh\u00e5lla sig passivt till kriser och tillskriva dem revolution\u00e4r potential i sig sj\u00e4lva:
Existensber\u00e4ttigandet f\u00f6r makthavare i alla tidigare epoker har \u2013 som grundprincip \u2013 varit ett \u201cof\u00f6r\u00e4ndrat bibeh\u00e5llande av det gamla\u201d d\u00e4r makthavare beh\u00f6ll sin makt genom att se till att saker och ting f\u00f6rblev som de var. Under kapitalismen \u00e4r premissen en annan: den kan inte \u00f6verleva utan att hela tiden radikalt f\u00f6r\u00e4ndra sig sj\u00e4lv och v\u00e4rlden omkring sig, den kr\u00e4ver en oavbruten omskakning av alla sam\u00adh\u00e4llsf\u00f6rh\u00e5llanden, en evig os\u00e4kerhet och r\u00f6relse.
Kriser \u00e4r med andra ord inte i f\u00f6rsta hand ett hot mot utan en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r kapitalismen och de fungerar p\u00e5 s\u00e4tt som faktiskt tenderar att st\u00e4rka systemet p\u00e5 bekostnad av folkflertalet. Det enda som kan bryta detta m\u00f6nster \u00e4r r\u00f6relser som inte p\u00e5 grund av utan trots krisen blir stora och m\u00e4ktiga nog att knuffa samh\u00e4llsutvecklingen i en annan riktning.
En annan viktig implikation \u00e4r att r\u00f6relser m\u00e5ste akta sig f\u00f6r sj\u00e4lvtillr\u00e4cklighet. Den som likn\u00f6jt betraktar den egna organisationen som synonym med den r\u00f6relse som ska \u201dg\u00f6ra det\u201d eller som betraktar andra r\u00f6relser som fokuserar p\u00e5 andra fr\u00e5gor som konkurrenter har redan f\u00f6rlorat. Utg\u00e5ngspunkten m\u00e5ste vara att erk\u00e4nna sitt \u00f6msesidiga beroende med andra och deras kamper: det \u00e4r bara genom att vara m\u00e5nga som vi kan m\u00e4ta oss med de m\u00e4ktigaste. Det kr\u00e4ver ett aktivt s\u00f6kande efter sammanfallande intressen som f\u00f6renar grupper som i \u00f6vrigt \u00e4r splittrade. Det kr\u00e4ver en beredskap att acceptera och f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4rdet av grupper med delvis andra v\u00e4rldsbilder och metoder \u00e4n de egna.
Ytterligare en viktig implikation \u00e4r att protestformen bara \u00e4r en av m\u00e5nga n\u00f6dv\u00e4ndiga strategier. En r\u00f6relse som p\u00e5 allvar vill f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet m\u00e5ste p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt institutionalisera sin politik, det vill s\u00e4ga konkretisera den och g\u00f6ra den till norm och d\u00e5 g\u00e5r det inte att \u00f6verl\u00e5ta institutionerna till den ekonomiska och politiska eliten. Holgersen \u00f6ppnar sj\u00e4lv f\u00f6r en s\u00e5dan utvidgning n\u00e4r han inte bara formulerar inv\u00e4ndningar mot en keynesiansk Green New Deal, vilket vore det bekv\u00e4maste, utan faktiskt f\u00f6rs\u00f6ker formulera principer f\u00f6r en ekosocialistisk krispolitik. Att s\u00e5dana f\u00f6rs\u00f6k \u00e4r undantag snarare \u00e4n regel \u00e4r ett svaghetstecken f\u00f6r varje systemkritisk r\u00f6relse.
Sist men inte minst m\u00e5ste n\u00e4sta r\u00f6relsev\u00e5g hantera den sv\u00e5ra balansg\u00e5ngen mellan radikalitet och pragmatism. R\u00f6relser som p\u00e5 allvar vill f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden m\u00e5ste ta sin utg\u00e5ngspunkt i att de olika kriserna som nu sammanfaller har en gemensam huvudk\u00e4lla: det kapitalistiska systemet. De som klamrar sig fast vid \u201drealistiska\u201d illusioner om att f\u00f6rsiktiga justeringar av det kapitalistiska maskineriet \u00e4r tillr\u00e4ckliga kommer misslyckas f\u00f6r i klimatfr\u00e5gan finns det n\u00e5got som heter f\u00f6rsent. Men r\u00f6relser m\u00e5ste ocks\u00e5 acceptera att de inte kan v\u00e4lja sina egna f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r politisk f\u00f6r\u00e4ndring. Det g\u00e5r inte att v\u00e4nta p\u00e5 de perfekta omst\u00e4ndigheterna eller dra sig undan f\u00f6r att bygga fl\u00e4ckfria institutioner som ska ta \u00f6ver samh\u00e4llet. Kampen m\u00e5ste f\u00f6ras mot och inom de reellt existerande institutionerna och det kr\u00e4ver sv\u00e5ra kompromisser och slitsamma konflikter.
Hur s\u00e5dana v\u00e4gval och avv\u00e4gningar ska se ut g\u00e5r, som Holgersen flera g\u00e5nger konstaterar, inte att l\u00f6sa teoretiskt. Det \u00e4r politiska fr\u00e5gor som vi m\u00e5ste diskutera och l\u00f6sa tillsammans. Men om n\u00e5gon skulle fr\u00e5ga mig vilket det f\u00f6rsta steget som m\u00e5ste till just nu \u00e4r skulle jag svara att befintliga r\u00f6relser p\u00e5 allvar m\u00e5ste inse att de m\u00e5ste organisera sig som en r\u00f6relse av r\u00f6relser som gemensamt delar resurser, bygger mediekanaler, debatterar och formulerar krav och m\u00e5l. Filosofen Rodrigo Nunes har i boken Neither Vertical nor Horizontal beskrivit det som att det som saknas i r\u00f6relser idag \u00e4r f\u00f6rmedlande instanser mellan mikropolitik (den vardagliga niv\u00e5n) och makropolitik (den samh\u00e4lleliga niv\u00e5n). S\u00e5dana platser \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r att nya allianser ska uppst\u00e5, f\u00f6r att r\u00f6relsers krav ska bli till konkret politik och f\u00f6r att teori och politik ska st\u00f6tas och bl\u00f6tas p\u00e5 s\u00e4tt som f\u00f6rb\u00e4ttrar v\u00e5ra verktyg f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 och f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden. Om vi inte f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden kommer vi inte att f\u00f6rst\u00e5 den och om vi inte f\u00f6rst\u00e5r v\u00e4rlden kommer vi inte att kunna f\u00f6r\u00e4ndra den. Min slutsats \u2013 som jag tror att jag delar med Holgersen \u2013 \u00e4r allts\u00e5 att vi beh\u00f6ver hitta en balans mellan teori och politik, inte att vi b\u00f6r ers\u00e4tta teori med politik eller vice versa.<\/p>\n\n\n\n


Johan \u00d6restig<\/strong> \u00e4r doktor i sociologi och lektor vid Ume\u00e5 universitet. Ing\u00e5r i R\u00f6da Rummets redaktion.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Under h\u00f6sten har R\u00f6da Rummet publicerat ett antal inl\u00e4gg om kulturgeografen och socialisten St\u00e5le Holgersens bok Krisernas tid. Ekologi och ekonomi under kapitalismen. Johan \u00d6restig resonerar vidare kring f\u00f6rh\u00e5llandet mellan teori och politisk praktik Under h\u00f6sten har R\u00f6da Rummet publicerat … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[906,1587,1585,1064,1584],"class_list":["post-3702","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-johan-orestig","tag-krisernas-tid-ekologi-och-ekonomi-under-kapitalismen","tag-occupy-rorelsen","tag-stale-holgersen","tag-vincent-bevins"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-XI","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3702","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3702"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3702\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3716,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3702\/revisions\/3716"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3702"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3702"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3702"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}