{"id":4133,"date":"2025-01-31T16:23:03","date_gmt":"2025-01-31T15:23:03","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4133"},"modified":"2025-02-02T23:01:04","modified_gmt":"2025-02-02T22:01:04","slug":"i-solidaritet-mot-antisemitism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2025\/01\/31\/i-solidaritet-mot-antisemitism\/","title":{"rendered":"I solidaritet mot antisemitism"},"content":{"rendered":"\n

F\u00e5 inom v\u00e4nstern inv\u00e4nder mot att antisemitism \u00e4r en h\u00f6gst reell och seglivad form av rasism som kommer till uttryck i hela samh\u00e4llet och som m\u00e5ste bek\u00e4mpas p\u00e5 bred front. Men hur antisemitismen b\u00e4st bek\u00e4mpas \u00e4r en fr\u00e5ga som inte alltid ges det utrymme den f\u00f6rtj\u00e4nar. R\u00f6da rummets Johan \u00d6restig Kling reflekterar \u00f6ver vad det kan betyda att motverka antisemitism genom solidaritet.<\/strong><\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
www.montecruzfoto.org<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

V\u00e4nstern m\u00e5ste ta antisemitismen p\u00e5 allvar. Det \u00e4r en uppmaning som de flesta kan sluta upp bakom. Men den formuleras ofta p\u00e5 ett s\u00e4tt som implicerar att v\u00e4nstern genom historien inte tagit antisemitismen p\u00e5 allvar och att den egentligen inte g\u00f6r det nu heller. En s\u00e5dan problemformulering b\u00e4ddar f\u00f6r defensiva reaktioner. Kanske kontras det med att den som kr\u00e4ver handling av v\u00e4nstern inte f\u00f6rst\u00e5r skillnaden mellan antisemitism och antisionism. Eller s\u00e5 kommer svaret som en motfr\u00e5ga om hur genuint den andras engagemang f\u00f6r judar egentligen \u00e4r. S\u00e5dana reaktioner kan vara rimliga. Men om vi fastnar i ordkrig avleds vi fr\u00e5n de viktigaste fr\u00e5gorna, n\u00e4mligen att f\u00f6rst\u00e5 och sprida kunskap om antisemitismens r\u00f6tter och uttryck och \u00f6ppet s\u00f6ka svar p\u00e5 fr\u00e5gan hur den b\u00e4st bek\u00e4mpas.<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

F\u00f6r de inom v\u00e4nstern som tar sig an fr\u00e5gan om hur antisemitism ska bek\u00e4mpas s\u00e5 \u00e5terkommer ett ord: solidaritet. I Internationalens artikelserie \u201dV\u00e4nsterskola om antisemitism\u201d formulerar historikern H\u00e5kan Blomqvist detta k\u00e4rnfullt som att en internationalistisk v\u00e4nster m\u00e5ste \u201duppr\u00e4tth\u00e5lla ett humanistiskt universellt perspektiv om de m\u00e5nga underordnade och f\u00f6rtryckta m\u00e4nniskornas gemensamma intresse och str\u00e4van tv\u00e4rs \u00f6ver frontlinjerna \u2013 oavsett tro, kultur och nationalitet\u201d. Det finns \u00e5tminstone tv\u00e5 sk\u00e4l till varf\u00f6r solidaritet \u00e4r en nyckel f\u00f6r att bek\u00e4mpa antisemitism. Det f\u00f6rsta har att g\u00f6ra med vad antisemitism \u00e4r. En definition som inte \u00e4r problemfri men i alla fall anv\u00e4ndbar \u00e4r den som ges i den omfattande studien The Authoritarian Personality<\/a><\/em> fr\u00e5n 1950 som leddes av Theodor W Adorno och syftade till att unders\u00f6ka vad som k\u00e4nnetecknar de m\u00e4nniskor som lockas av fascism. I kapitlet \u201dThe Study of Anti-Semitic Ideology\u201d f\u00f6rklarar psykologen Daniel J Levinson att antisemitismen ska f\u00f6rst\u00e5s som en ideologi, <\/p>\n\n\n\n

”det vill s\u00e4ga som ett relativt organiserat och stabilt system av \u00e5sikter, v\u00e4rderingar och attityder ang\u00e5ende judar och relationen mellan judar och majoritetsbefolkningen. Mer specifikt handlar det om negativa \u00e5sikter om judar (att de \u00e4r skrupelfria, har en klanmentalitet, \u00e4r makthungriga, och s\u00e5 vidare); fientliga attityder mot dem (att de borde uteslutas, begr\u00e4nsas, h\u00e5llas underordnade majoritetsbefolkningen och s\u00e5 vidare); och moraliska v\u00e4rderingar som genomsyrar \u00e5sikterna och motiverar attityderna”.<\/p>\n\n\n\n

En f\u00f6rdel med denna definition \u00e4r att den inte reducerar antisemitism till ett problem isolerat till enskilda individers och gruppers f\u00f6rest\u00e4llningar om judar. Ist\u00e4llet f\u00f6rst\u00e5s den som ett samh\u00e4lleligt fenomen som skapar f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r och ger legitimitet \u00e5t negativa \u00e5sikter om och fientliga attityder mot judar. En annan f\u00f6rdel \u00e4r att den \u00e4r tillr\u00e4ckligt allm\u00e4n f\u00f6r att till\u00e4mpas i olika tider och p\u00e5 olika platser. Om vi vill f\u00e5nga antisemitismen uppmanas vi att s\u00f6ka efter \u00e5sikter, attityder och v\u00e4rderingar men fr\u00e5gan om vilka \u00e5sikter, attityder och v\u00e4rderingar det handlar om l\u00e4mnas \u00f6ppen. Detta \u00e4r viktigt eftersom det handlar om ett fenomen som b\u00e5de k\u00e4nnetecknas av kontinuitet och f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n\n\n\n

Samh\u00e4llsfenomen<\/strong>
I Blomqvists artikelserie framg\u00e5r det tydligt att antisemitismens uppkomst och utveckling inte kan f\u00f6rst\u00e5s genom en abstrakt definition som \u00e4r evigt giltig. Ist\u00e4llet m\u00e5ste vi behandla antisemitismen som ett historiskt fenomen som uppst\u00e5r och utvecklas genom ett komplext samspel av olika faktorer. \u00c4ven om negativa \u00e5sikter om, och fientliga attityder mot, judar fanns redan innan s\u00e5 fick de en helt annan st\u00e4llning och spridning i och med att kristendomen \u00e5r 380 e.Kr. blev den formella religionen i romarriket. Det gav kyrkan, d\u00e4r antijudiska id\u00e9er redan var etablerade, makt och plattformar f\u00f6r att, genom skrifter och traktater, sprida anklagelser och nidbilder som slog rot i det allm\u00e4nna medvetandet. Blomqvist visar ocks\u00e5 hur den h\u00e5rdnande fientligheten mot judar under medeltiden gick hand i hand med politiska beslut som att f\u00f6rbjuda judar att \u00e4ga jord, att judar f\u00f6rv\u00e4grades medlemskap i hantverksskr\u00e5n och att de tvingades b\u00e4ra kl\u00e4der och symboler som m\u00e4rkte dem som judar. Det g\u00e5r med andra ord inte att f\u00f6rst\u00e5 antisemitismens utveckling utan att se till hur institutioner som staten och kyrkan skiljde ut judar som en s\u00e4rskild grupp f\u00f6rknippad med specifika negativa stereotyper och underbl\u00e5ste och legitimerade det hat mot judar som fanns hos \u00f6vriga befolkningen. Blomqvist p\u00e5pekar ocks\u00e5 att denna f\u00f6rmoderna historia skapade f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r den moderna rasbiologiskt grundade antisemitismen under 1800-talet d\u00e4r judar fick personifiera girigheten, dekadensen och antipatriotismen i de framv\u00e4xande kapitalistiska nationalstaterna. Nu \u00e4r detta bara n\u00e5gra nedslag i en komplicerad historia men de \u00e4r tillr\u00e4ckliga f\u00f6r att b\u00e4ra fram den f\u00f6rsta po\u00e4ngen om varf\u00f6r antisemitismen b\u00f6r m\u00f6tas med solidaritet. Eftersom antisemitismen \u00e4r ett samh\u00e4lleligt fenomen f\u00f6rankrat i ekonomiska, politiska och religi\u00f6sa strukturer s\u00e5 kan den inte upph\u00e4vas enbart genom information, utbildning och upplysning. Det kr\u00e4vs djupg\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ndringar av ett samh\u00e4lle som bildar en b\u00f6rdig jordm\u00e5n f\u00f6r antisemitism att sl\u00e5 rot och det kr\u00e4ver en massr\u00f6relse d\u00e4r olika grupper k\u00e4mpar sida vid sida.<\/p>\n\n\n\n

Ett annat sk\u00e4l till att solidaritet \u00e4r en nyckel f\u00f6r att bek\u00e4mpa antisemitism har att g\u00f6ra med id\u00e9n om prefigurativ politik. Med det menas att r\u00f6relser organiserar sig p\u00e5 ett s\u00e4tt som speglar det samh\u00e4lle de vill uppn\u00e5. Det finns ett v\u00e4rde i att olika grupper organiserar sig sj\u00e4lvst\u00e4ndigt. D\u00e4r kan m\u00e4nniskor f\u00e5 utrymme att bearbeta sina erfarenheter tillsammans med andra som delar samma bakgrund, skapa platser f\u00f6r att h\u00e5lla liv i de traditioner som \u00e4r viktiga och utveckla stolthet \u00f6ver sin historia. Men s\u00e5dan sj\u00e4lvst\u00e4ndig organisering m\u00e5ste kombineras med bredare sammanslutningar. Det har inte bara att g\u00f6ra med att olika grupper m\u00e5ste l\u00e4ra sig att leva med varandra utan ocks\u00e5 att s\u00e5dana breda sammanslutningar kan fungera frig\u00f6rande f\u00f6r grupper som har svaga positioner eller till och med \u00e4r f\u00f6rtryckta bland sina egna. Det kan till exempel handla om kvinnor som i de bredare sammanslutningarna kan utveckla n\u00e4tverk tillsammans med andra kvinnor som ger dem inspiration, mod och makt att utmana maktstrukturerna i den egna gruppen.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e4kerhet genom solidaritet<\/strong>
Men hur ska detta g\u00e5 till mer konkret? Alla som n\u00e5gon g\u00e5ng arbetat med att bilda allianser mellan breda grupper som i \u00f6vrigt inte har s\u00e5 mycket med varandra att g\u00f6ra vet att det \u00e4r f\u00f6rknippat med stora sv\u00e5righeter. Detta vittnar ocks\u00e5 de m\u00e5nga aktivister som intervjuas i Shane Burleys och Ben Lorbers bok Safety through Solidarity. A Radical Guide to Fighting Antisemitism<\/em> <\/a>(2024) om. Bakgrunden till boken \u00e4r den v\u00e5g av antisemitism som svept \u00f6ver USA under det senaste decenniet. Den har visat sig i form av ett uppsving f\u00f6r konspirationsteorier om judar, terrord\u00e5d mot synagogor och trakasserier, misshandel och v\u00e4pnade attacker med d\u00f6dlig utg\u00e5ng. Burley och Lorber konstaterar att denna v\u00e5g grovt sett st\u00e4ller r\u00f6relser som bek\u00e4mpar antisemitism inf\u00f6r tv\u00e5 val. Antingen konstaterar r\u00f6relsen att antisemitismen \u00e4r s\u00e5 utbredd och giftig att judar inte kan lita p\u00e5 andra \u00e4n sig sj\u00e4lva eller s\u00e5 drar den slutsatsen att isoleringen gentemot andra grupper m\u00e5ste brytas. Burley och Lorber kritiserar stora och etablerade organisationer som Anti-Defamation League f\u00f6r att anamma det f\u00f6rsta alternativet. De har fokuserat p\u00e5 att skapa allianser med m\u00e4ktiga institutioner och individer snarare \u00e4n att str\u00e4cka ut en hand till andra marginaliserade grupper. Vidare har de verkat f\u00f6r militariserade s\u00e4kerhets\u00e5tg\u00e4rder b\u00e5de genom st\u00f6d till den israeliska krigsmaskinen och till mer h\u00e5rdf\u00f6ra polisi\u00e4ra metoder f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla ordning p\u00e5 hemmaplan. Denna strategi riskerar, med filosofen Rochelle DuFords uttryck, sl\u00e5 \u00f6ver i antisocial solidaritet. I boken Solidarity in Conflict. A Democratic Theory<\/a><\/em> (2022) f\u00f6rklarar hon att antisocial solidaritet uppst\u00e5r n\u00e4r grupp bygger en gemenskap som \u00e4r exklusiv f\u00f6r en viss grupp av m\u00e4nniskor och samarbetar f\u00f6r att dominera eller f\u00f6rtrycka andra grupper. Det \u00e4r solklart fallet n\u00e4r man f\u00f6rsvarar Israels ockupationspolitik som f\u00f6rv\u00e4grar palestinier frihet. Men Burley och Lorber menar att det finns mindre synliga problem med denna strategi. En s\u00e5dan \u00e4r att grupper av judar, inte minst svarta, faktiskt inte beh\u00f6ver uppleva en \u00f6kad n\u00e4rvaro av polis som n\u00e5got som \u00f6kar tryggheten. Tv\u00e4rtom kan det skapa r\u00e4dsla och en k\u00e4nsla av svek n\u00e4r judiska organisationer inte tar den strukturella rasismen och brutaliteten inom polisen p\u00e5 allvar.
Burley och Lorber f\u00f6respr\u00e5kar ist\u00e4llet en strategi som de, med h\u00e4nvisning till en \u00e5terkommande aktivistparoll, kallar s\u00e4kerhet genom solidaritet:<\/p>\n\n\n\n

”S\u00e4kerhet genom solidaritet betyder att vi m\u00e5ste angripa antisemitismens rotsystem genom att bygga kraftfulla massr\u00f6relser f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llets underliggande oj\u00e4mlikhet, exploatering och fr\u00e4mlingskap. Det betyder att vi m\u00e5ste k\u00e4mpa f\u00f6r en r\u00e4ttvisare, mer sammankopplad v\u00e4rld d\u00e4r m\u00e4nniskor inte l\u00e4ngre beh\u00f6ver v\u00e4nda sig till konspirationsteorier eller utse syndabockar f\u00f6r att f\u00f6rklara den grundl\u00e4ggande trasighet som de ser runt omkring sig”.<\/p>\n\n\n\n

Det enskilt viktigaste s\u00e4ttet att v\u00e4rja sig mot antisemitism \u00e4r med andra ord att bygga breda allianser d\u00e4r judar k\u00e4mpar sida vid sida med andra grupper. Det handlar om en blandning av defensivt, f\u00f6rebyggande och l\u00e5ngsiktigt politiskt arbete. Ett i m\u00e4ngden av exempel som lyfts fram \u00e4r n\u00e4tverket NYC Against Hate som bildades 2017 som svar p\u00e5 ett uppsving f\u00f6r hatbrott i New York som bland annat riktades mot judar och skapade r\u00e4dsla och utsatthet i lokalsamh\u00e4llena. N\u00e4tverket samlade organisationer som f\u00f6retr\u00e4dde olika grupper s\u00e4rskilt utsatta f\u00f6r hatbrott s\u00e5som asiater, judar, muslimer och afroamerikaner och HBTQI-organisationer men ocks\u00e5 olika sociala r\u00e4ttviser\u00f6relser. De uppr\u00e4ttade kommunikationskanaler f\u00f6r att snabbt kunna rycka ut om en del av lokalsamh\u00e4llet attackerades. De anammade ocks\u00e5 strategin att m\u00f6ta m\u00e4nniskor ansikte mot ansikte p\u00e5 offentliga platser och aktivt s\u00f6ka kontakt med oorganiserade grupper. Bland annat togs pamfletter fram p\u00e5 jiddish och arabiska f\u00f6r att informera om och bjuda in till aktiviteter s\u00e5som utbildningar i hur man hanterar och de-eskalerar hotfulla situationer. Aktivisterna betraktade detta arbetss\u00e4tt som en form av direkt aktion: om lokalsamh\u00e4llet \u00e4r splittrat och olika grupper k\u00e4nner sig ensamma, isolerade och r\u00e4dda s\u00e5 kan splittringen, ensamheten, isoleringen och r\u00e4dslan brytas genom att r\u00f6relser g\u00f6r sig synliga p\u00e5 gator och torg. N\u00e4tverkets arbete blev ocks\u00e5 ett s\u00e4tt att f\u00e5nga upp behov och risker i bostadsomr\u00e5den som sedan kunde diskuteras och omvandlas till politiska krav f\u00f6r att \u00f6ka tryggheten och f\u00f6rebygga v\u00e5ld och kriminalitet.<\/p>\n\n\n\n

Solidaritet genom konflikt<\/strong>
Denna typ av solidaritetsr\u00f6relser \u00e4r ofta sk\u00f6ra och slits mellan olika viljor, perspektiv och intressen. De best\u00e5r ocks\u00e5 av individer och grupper med olika status, makt och f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Detta hanteras ofta av ett slags automatiserad konfliktr\u00e4dsla d\u00e4r ifr\u00e5gas\u00e4ttande, hur rimlig eller orimlig detta \u00e4n \u00e4r, betraktas som ett hot mot sammanh\u00e5llningen. En s\u00e5dan h\u00e5llning b\u00e4ddar dock f\u00f6r en utveckling mot antisocial solidaritet, d\u00e4r grupper anv\u00e4nder sitt inflytande f\u00f6r att st\u00e4rka sin st\u00e4llning och st\u00e4nga andra ute. Detta m\u00e5ste, menar DuFord, m\u00f6tas med en annan princip: demokratisk solidaritet. En solidaritetsgrupp \u00e4r demokratisk n\u00e4r den inte \u00e4r exklusiv utan ist\u00e4llet str\u00e4var efter att utvidgas och innefatta fler och fler m\u00e4nniskor. Det som avg\u00f6r om solidariteten utvecklas i demokratisk eller antisocial riktning beror i m\u00e5ngt och mycket p\u00e5 f\u00f6rm\u00e5gan att erk\u00e4nna, ge plats \u00e5t och hantera interna konflikter.
De flesta \u00e4r nog \u00f6verens om att en extern konflikt \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r solidaritet att uppst\u00e5. Om en vit makt-r\u00f6relse b\u00f6rjar attackera olika minoritetsgrupper skapas f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att dessa grupper ska se p\u00e5 varandra som f\u00f6rbundna med varandra. Det \u00f6verh\u00e4ngande hotet om v\u00e5ld ger dem ett gemensamt intresse av att f\u00f6rsvara sig. Solidaritet handlar h\u00e4r om att samlas kring en likhet, exempelvis utsatthet f\u00f6r rasism, hot och v\u00e5ld. Men demokratisk solidaritet handlar ocks\u00e5 om att samlas kring skillnad. Det \u00e4r genom att erk\u00e4nna skillnader i erfarenheter, perspektiv, makt, status och f\u00f6ruts\u00e4ttningar och att ta intern kritik mot r\u00f6relsens s\u00e4tt att arbeta, dess m\u00e5l, taktik och strategi p\u00e5 allvar som det blir m\u00f6jligt f\u00f6r en r\u00f6relse att n\u00e5 ut till, organisera och ge plats \u00e5t nya grupper.<\/p>\n\n\n

\n
\"Judenboykott_Anti-Semitic_Nazi_boycott_of_Jewish_businesses_and_shops_in_Germany_1933-04-01_Convoy_of_propaganda_trucks_with_Bismarckjugend_Bismarckbund_DNVP_activists_preparing_harassment_Berlin_1933-03-28_Kauft_nur_bei_\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Vad betyder d\u00e5 detta i fallet bek\u00e4mpandet av antisemitism? Burley och Lorber \u00e5terkommer om och om igen till att en solidaritetsbaserad strategi kr\u00e4ver ett sj\u00e4lvkritiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. F\u00f6rfattarna har sj\u00e4lva under sina \u00e5r som aktivister blivit ifr\u00e5gasatta n\u00e4r de framh\u00e4vt sin judiska bakgrund i v\u00e4nstersammanhang. Det tar sig ofta i uttryck som f\u00f6rminskande kommentarer om att judar trots allt \u00e4r privilegierade i f\u00f6rh\u00e5llande till andra grupper eller principiella inv\u00e4ndningar om att religion inte har n\u00e5gon plats i en progressiv ateistisk v\u00e4nster. Men en s\u00e5dan kultur kan inneb\u00e4ra ett hinder f\u00f6r solidaritetsr\u00f6relsen att utvidgas. En av de som har erfarenhet av detta \u00e4r Ilana Lerman som \u00e4r organisat\u00f6r och utbildare inom IfNotNow, en judisk grupp som kampanjar f\u00f6r ett stopp f\u00f6r USAs st\u00f6d till ockupationsmakten Israel. N\u00e4r hon intervjuas av Burley och Lorber ber\u00e4ttar hon att ett viktigt m\u00e5l f\u00f6r organisationen \u00e4r att n\u00e5 ut till m\u00e4nniskor som \u00e4nnu inte \u00e4r \u00f6vertygade om att kritiken mot Israel \u00e4r befogad. De s\u00e5g hur det inom v\u00e4nstern fanns en allm\u00e4n syn p\u00e5 judar som sympatiserade med Israel som \u201df\u00f6rlorade\u201d, som hoppl\u00f6sa reaktion\u00e4rer. Lerman menar att detta syns\u00e4tt b\u00e5de \u00e4r f\u00f6rhastat och farligt. Hon och hennes kamrater har under \u00e5ren tr\u00e4ffat m\u00e5nga judar som snarare baserar sitt st\u00f6d till Israel p\u00e5 en allm\u00e4n k\u00e4nsla av att judar \u00e4r l\u00e4mnade \u00e5t sitt eget \u00f6de. Det handlar om m\u00e4nniskor pr\u00e4glade av det generationstrauma som f\u00f6ljer av att ens f\u00f6rf\u00e4der vant sig vid att h\u00e5lla v\u00e4skan packad, redo att fly fr\u00e5n n\u00e4sta v\u00e5g av antisemitiska f\u00f6rf\u00f6ljelser. Lerman konstaterar att en av de viktigaste interna konflikterna de tagit i IfNotNow handlar om kravet att judars r\u00e4dsla ska tas p\u00e5 allvar. Ist\u00e4llet f\u00f6r att relativisera r\u00e4dslan s\u00e5 har strategin g\u00e5tt ut p\u00e5 att ge den utrymme s\u00e5 att det inte bara \u00e4r h\u00f6gerinriktade r\u00f6relser som bekr\u00e4ftar den. Hon ber\u00e4ttar om hur de f\u00e5ngat upp och vidareutvecklat en l\u00e5ng och stolt judisk tradition av att i grupp formulera och bearbeta kollektiva minnen som omvandlar r\u00e4dsla, skuld och skam till stolthet, medvetenhet och hopp. Erfarenheten \u00e4r inte att s\u00e5dana ritualer g\u00f6r m\u00e4nniskor mer slutna och bundna till den egna gruppen utan faktiskt kan v\u00e4cka k\u00e4nslor av samh\u00f6righet med andra f\u00f6rtryckta grupper. I fallet Israel och Palestina kan det handla om att \u201dv\u00e5r sorg f\u00f6rbinder oss med palestiniernas sorg och uppmuntrar oss att trots r\u00e4dslan v\u00e4lja r\u00e4ttvisa\u201d.<\/p>\n\n\n\n

En annan intern konflikt som lyfts fram av Burley och Lorber g\u00e4ller synen p\u00e5 vilka antisemitism utg\u00f6r ett hot mot. En anledning till att breda koalitioner \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5ra att uppr\u00e4tth\u00e5lla \u00e4r att enskilda grupper riskerar tappa kontrollen \u00f6ver fr\u00e5gor de betraktar som sina egna. Om andra grupper h\u00e4vdar att antisemitismen \u00e4r av underordnad betydelse eller menar att den ocks\u00e5 sl\u00e5r mot dem s\u00e5 kan det upplevas som att judars speciella utsatthet nedv\u00e4rderas. Det \u00f6kar i sin tur risken f\u00f6r att judar st\u00f6ts bort fr\u00e5n de breda allianserna. Burley och Lorber argumenterar f\u00f6r att r\u00f6relser inte kan hitta en enkel l\u00f6sning p\u00e5 detta problem. De ger exempel p\u00e5 studiegrupper d\u00e4r denna konflikt har f\u00e5tt utrymme d\u00e4r deltagarna kan leta sig fram till insikter b\u00e5de om hur antisemitismen \u00e4r specifikt riktad mot judar och hur den griper in i och p\u00e5verkar icke-judar. Medborgarr\u00e4ttsk\u00e4mpen Eric K Ward ber\u00e4ttar om hur han som svart antirasistisk organisat\u00f6r under 1980-talet \u00e4gnade antisemitismen v\u00e4ldigt lite tanke. Men ju mer han observerade hur rasismen tog sig uttryck desto tydligare blev det att antisemitismen var ett helt centralt problem. Det handlade inte bara om att antisemitiska id\u00e9er hade spridning hos de kamrater han m\u00f6tte. Dessutom uppt\u00e4ckte han hur ofta det omgivande samh\u00e4llet nedv\u00e4rderade de svartas kamp genom att avf\u00e4rda den som resultatet av att de smittats av judiska radikalers uppviglande id\u00e9er. Gemensamma utbildningar kan i b\u00e4sta fall \u00f6ka f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r vad antisemitism \u00e4r och skapa f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att deltagarna tillsammans ska st\u00f6pa om problemformuleringen s\u00e5 att den blir mer nyanserad och inte l\u00e5ser sig vid falska mots\u00e4ttningar. Men det finns f\u00f6rst\u00e5s inga garantier f\u00f6r att det lyckas.<\/p>\n\n\n\n

Kampens tidsperspektiv<\/strong>
Den typ av solidaritet som har diskuterats i den h\u00e4r texten \u00e4r inte l\u00f6sningen p\u00e5 problemet med antisemitism. Det \u00e4r en form av rasism som \u00e4r s\u00e5 djupt rotad i v\u00e5rt samh\u00e4lle och dess historia att den inte f\u00f6rsvinner \u00f6ver en dag, ett \u00e5r eller ett decennium. Men breda koalitioner som bygger p\u00e5 principen om en demokratisk solidaritet \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att samh\u00e4llsutvecklingen ska knuffas bort fr\u00e5n den inslagna ursp\u00e5rning som g\u00f6der antisemitism och andra former av hat och v\u00e5ld. En s\u00e5dan solidaritet ligger inte bara d\u00e4r och v\u00e4ntar p\u00e5 att vi ska uppt\u00e4cka den. Som organisat\u00f6ren April Rosenblum p\u00e5pekar \u201d s\u00e5 mejslas den fram genom tusen olika fel, misslyckanden och besvikelser av m\u00e4nniskor som trots det h\u00e4nger kvar f\u00f6r att se till att det ska bli r\u00e4tt\u201d. P\u00e5 kort sikt kan s\u00e5dana koalitioner etablera nya gemenskaper som ger plats och erk\u00e4nnande \u00e5t marginaliserade gruppers erfarenheter, oro och f\u00f6rhoppningar. De kan, genom kraften i att vara m\u00e5nga, v\u00e4nda ensamhet till gemenskap, r\u00e4dsla till mod och uppgivenhet till makt. P\u00e5 medell\u00e5ng sikt kan s\u00e5dana koalitioner resultera i en motkultur som utmanar de auktorit\u00e4ra krafter som idag helt dominerar medier och politik med sin syndabocksretorik. Ist\u00e4llet f\u00f6r att bara reagera p\u00e5 den usla politik som regeringar f\u00f6r, s\u00e5 kan en s\u00e5dan motkultur fungera som en arena d\u00e4r en annan politik formuleras p\u00e5 demokratisk solidarisk grund. Vad som kan \u00e5stadkommas p\u00e5 l\u00e5ng sikt \u00e4r som vanligt om\u00f6jligt att s\u00e4ga, men en r\u00f6relse som v\u00e4xer sig bred och stark kommer att ha mer att s\u00e4ga till om \u00e4n en smal och splittrad.<\/p>\n\n\n\n

\n\n\n\n

Johan \u00d6restig Kling<\/strong> \u00e4r doktor i sociologi och ing\u00e5r iR\u00f6da Rummets redaktion.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00e5 inom v\u00e4nstern inv\u00e4nder mot att antisemitism \u00e4r en h\u00f6gst reell och seglivad form av rasism som kommer till uttryck i hela samh\u00e4llet och som m\u00e5ste bek\u00e4mpas p\u00e5 bred front. Men hur antisemitismen b\u00e4st bek\u00e4mpas \u00e4r en fr\u00e5ga som inte … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[240,1753],"class_list":["post-4133","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-hakan-blomqvist","tag-johan-orestig-kling"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-14F","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4133","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4133"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4133\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4268,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4133\/revisions\/4268"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4133"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4133"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4133"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}