{"id":4194,"date":"2025-02-06T10:59:23","date_gmt":"2025-02-06T09:59:23","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4194"},"modified":"2025-02-06T10:59:24","modified_gmt":"2025-02-06T09:59:24","slug":"marxistisk-modernism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2025\/02\/06\/marxistisk-modernism\/","title":{"rendered":"Marxistisk modernism"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Gillian Rose: Marxist Modernism. Introductory Lectures on Frankfurt School Critical Theory.<\/em> Edited by Robert Lucas Scott and James Gordon Finlayson. Verso 2024.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Underrubriken till denna bok \u00e4r delvis missvisande, om man f\u00f6rst\u00e5r det som att den enbart skulle handla om den grupp som blivit k\u00e4nd som Frankfurtskolan. Boken handlar mer specifikt om diskussioner om konst, kultur och estetik d\u00e4r n\u00e5gra f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r Frankfurtskolan deltagit.<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n


Bokens huvudrubrik s\u00e4ger d\u00e4remot mer om vad den handlar om. Under mellankrigstiden f\u00f6rde marxister som s\u00e5g behovet av en f\u00f6rnyelse av marxismen diskussioner om hur olika estetiska riktningar var anv\u00e4ndbara f\u00f6r kritik av nya former av maktut\u00f6vning som inte enbart var ekonomiska och politiska utan ocks\u00e5 kulturella. Diskussionerna har blivit k\u00e4nda som dispyten om modernismen eller ibland dispyten om realismen. Som deltagare i debatten brukar framh\u00e4vas filosofen och litteraturkritikern Georg Luk\u00e1cs (1885\u20131971), filosofen Ernst Bloch (1885\u20131977), dramatikern och f\u00f6rfattaren Bertolt Brecht (1898\u20131956), filosofen och litteraturkritikern Walter Benjamin (1892\u20131940) samt filosofen och sociologen Theodor W. Adorno (1903\u20131969). De tre f\u00f6rstn\u00e4mnda h\u00f6rde inte till Frankfurtskolan och var till och med ibland i konflikt med eller starkt kritiska till den. I boken behandlas samtliga dessa f\u00f6rfattare.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Georg Lukacz <\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Diskussionen f\u00f6rdes ibland direkt, ibland indirekt och har i efterhand rekonstruerats. Flera inl\u00e4gg (till exempel av Brecht och delvis av Benjamin) publicerades f\u00f6rst postumt. Adorno och Luk\u00e1cs fortsatte att avfyra kritik mot varandra in p\u00e5 femtio- och sextiotalen. P\u00e5 sjuttio och \u00e5ttiotalen v\u00e4ckte diskussionen p\u00e5 nytt intresse och behandlades i avhandlingar och sammanst\u00e4lldes i antologier.1<\/a><\/sup><\/p>\n\n\n\n

Den nu aktuella boken best\u00e5r av sju inspelade och postumt utgivna f\u00f6rel\u00e4sningar som den brittiska filosofen och sociologen Gillian Rose (1947\u20131995) h\u00f6ll vid University of Sussex 1979. Det \u00e4r allts\u00e5 inte en text som f\u00f6rfattaren skulle ha gett ut i den h\u00e4r formen, utan snarare en dokumentation. F\u00f6rutom f\u00f6rel\u00e4sningarna \u00e4r boken f\u00f6rsedd med en inledning av redakt\u00f6rerna och en efterskrift av den amerikanske historikern Martin Jay, en ledande k\u00e4nnare av Frankfurtskolan. Oundvikliga brister i underlaget f\u00f6r en utg\u00e5va av det h\u00e4r slaget, s\u00e5som saknade delar av f\u00f6rel\u00e4sningarna och n\u00e5gra rena sakfel korrigeras omsorgsfullt av utgivarna i f\u00f6rord och i fotnoter, samt av Jay i efterskriften.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Gillian Rose<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Rose hade en avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r att g\u00f6ra den s.k. Frankfurtskolans kritiska teori k\u00e4nd i den engelskspr\u00e5kiga v\u00e4rlden, framf\u00f6r allt med The Melancholy Science. An Introduction to the Thought of Theodor. W. Adorno <\/em>(1978). Roses f\u00f6rel\u00e4sningar anknyter till The Melancholy Science<\/em>, s\u00e5 till vida som det \u00e4r Adornos perspektiv som \u00e4r v\u00e4gledande och Adorno som f\u00e5r sista ordet. Men en del \u00e4r ocks\u00e5 nytt, s\u00e5som en f\u00f6rel\u00e4sning om Bloch, som knappt f\u00f6rekommer i boken. Luk\u00e1cs \u00e4r den som initierar vad Rose kallar den kritiska marxismen, genom att introducera begreppet reifikation (av latinets res<\/em>, ting) eller f\u00f6rtingligande f\u00f6r en generalisering av det som Marx i sin analys av varan kallar varans fetischkarakt\u00e4r till andra omr\u00e5den av samh\u00e4llet. Varorna \u00e4r fetischer eftersom ut\u00f6ver sitt bruksv\u00e4rde har ett bytesv\u00e4rde, egenskapen att kunna bytas mot varandra, vilken de tycks ha i sig sj\u00e4lva, men som egentligen uttrycker relationer mellan m\u00e4nniskor av att vara varu\u00e4gare som m\u00f6ts p\u00e5 marknaden. I mer generell mening pr\u00e4glas alla relationer mellan m\u00e4nniskor under kapitalismen av att vara reifierade, eller indirekta och f\u00f6rmedlade. Problemet blir d\u00e5 hur konsten kan motst\u00e5 eller \u00f6verskrida reifikationen, eller om den bidrar till att uppr\u00e4tth\u00e5lla den. Luk\u00e1cs f\u00f6rsvarade den borgerliga och socialistiska realismen d\u00e4rf\u00f6r att den framst\u00e4llde samh\u00e4llet som en avrundad helhet och kritiserade modernistiska riktningar s\u00e5som expressionismen i m\u00e5leriet och litteraturen som dekadenta, d\u00e4rf\u00f6r att individerna framst\u00e4lls som atomiserade. Han s\u00e5g ocks\u00e5 p\u00e5 traditionellt vis att revolutionen skulle komma genom utveckling. Denna position v\u00e4nder sig de andra mot p\u00e5 olika s\u00e4tt. Bloch menade att revolutionen \u00e4r ett brott med det gamla och f\u00f6rsvarade den nya och experimenterande konsten d\u00e4rf\u00f6r att den sl\u00e4pper fram det irrationella och emotionella, det som annars exploateras f\u00f6r politiskt bruk av fascismen. Bloch var enligt Rose den f\u00f6rste marxistiske modernisten som tog till sig expressionismen och andra modernistiska str\u00f6mningar som uttryck f\u00f6r en politisk f\u00f6r\u00e4ndring. I sin Utopins anda <\/em>(1918) blandar han olika traditioner och betonar subjektivitetens betydelse.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Bertholt Brecht<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Brecht menade ocks\u00e5 att Luk\u00e1cs realism var begr\u00e4nsad. I st\u00e4llet ville han i sin episka teater g\u00f6ra det vardagliga och normala fr\u00e4mmande. Han utvecklade tekniker f\u00f6r detta som han kallade montage, s\u00e5som att blanda fakta och fiktion eller anv\u00e4nda film och fotografi p\u00e5 scenen. Det var mycket framg\u00e5ngsrikt och \u00e4ven Adorno uppskattade det i viss m\u00e5n, men menade att Brecht inte lyckades f\u00f6rverkliga sina teorier och att han i sin konstn\u00e4rliga praktik skapade en ny illusion om att samh\u00e4llet var enkelt och genomsk\u00e5dligt.<\/p>\n\n\n\n

Benjamin intresserade sig f\u00f6r f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r den autonoma konsten vilken uppst\u00e5r f\u00f6rst n\u00e4r den inte l\u00e4ngre \u00e4r bunden till ritualer. Konsten frig\u00f6rs av varuproduktionen men f\u00f6rlorar ocks\u00e5 samtidigt sin unika karakt\u00e4r. Benjamin menade liksom Brecht att denna frigjorda konst genom nya tekniker kunde bidra till att utveckla ett nytt begrepp om erfarenhet som kan bidra till ett brott med kapitalismen.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Walter Benjamin<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Adorno \u00e4r den som mest konsekvent till\u00e4mpar teorin om reifikationen p\u00e5 produktionen, distributionen och konsumtionen av konst. Han \u00e4r kritisk b\u00e5de till den popul\u00e4ra kulturen och till avantgardekonsten. Den popul\u00e4ra har upph\u00f6rt att vara kritisk och den avancerade konsten (s\u00e5som den atonala musik Adorno sj\u00e4lv uppskattade och ut\u00f6vade som komposit\u00f6r) har blivit f\u00f6r sv\u00e5rtillg\u00e4nglig. De utg\u00f6r tv\u00e5 halvor av en s\u00f6nderbruten helhet som inte utan vidare kan \u00e5terf\u00f6renas.
Roses f\u00f6rel\u00e4sningar \u00e4r l\u00e4tta att f\u00f6lja, hon tar om, f\u00f6rtydligar och befinner sig uppenbarligen i en dialog med \u00e5h\u00f6rarna. F\u00f6rel\u00e4sningarna kan utm\u00e4rkt l\u00e4sas tillsammans med The Melancholy Science<\/em>, som de delvis \u00f6verlappar med.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n

  1. Se Fredric Jameson, Marxism and Form<\/em> (1971); Eugene Lunn, Marxism and Modernism: An Historical Study of Luk\u00e1cs, Brecht, Benjamin and Adorno<\/em> (1992); Antologin Aesthetics and Politics<\/em> (1977 och senare); och Lars Bjurman (red), Det g\u00e4ller realismen <\/em>(1975). \u21a9\ufe0e<\/a><\/li><\/ol>\n\n\n

    Anders Ramsay<\/strong> har arbetat som lektor i sociologi vid olika l\u00e4ros\u00e4ten, senast vid Mittuniversitetet. Han \u00e4gnar sig numera \u00e5t fri forskning om Marx och den kritiska teorin.<\/p>\n\n\n\n

    <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    Gillian Rose: Marxist Modernism. Introductory Lectures on Frankfurt School Critical Theory. Edited by Robert Lucas Scott and James Gordon Finlayson. Verso 2024. Underrubriken till denna bok \u00e4r delvis missvisande, om man f\u00f6rst\u00e5r det som att den enbart skulle handla om … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"[{\"content\":\"Se Fredric Jameson, Marxism and Form<\/em> (1971); Eugene Lunn, Marxism and Modernism: An Historical Study of Luk\u00e1cs, Brecht, Benjamin and Adorno<\/em> (1992); Antologin Aesthetics and Politics<\/em> (1977 och senare); och Lars Bjurman (red), Det g\u00e4ller realismen <\/em>(1975).\",\"id\":\"f00fb35d-bd01-4941-acf9-0133329efe64\"}]","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[134,1634],"class_list":["post-4194","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-adorno","tag-anders-ramsay"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-15E","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4194","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4194"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4194\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4226,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4194\/revisions\/4226"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4194"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4194"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4194"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}