{"id":4358,"date":"2025-06-18T15:46:23","date_gmt":"2025-06-18T14:46:23","guid":{"rendered":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=4358"},"modified":"2025-06-18T15:46:25","modified_gmt":"2025-06-18T14:46:25","slug":"moten-med-carl-goran-ekerwald","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2025\/06\/18\/moten-med-carl-goran-ekerwald\/","title":{"rendered":"M\u00f6ten med Carl-G\u00f6ran Ekerwald"},"content":{"rendered":"
\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Tidigare i \u00e5r gick Carl-G\u00f6ran Ekerwald bort vid 101 \u00e5rs \u00e5lder. Ekerwald var en m\u00e5ngsidig svensk f\u00f6rfattare, ess\u00e4ist och folkbildare som under mer \u00e4n sex decennier bidrog till det litter\u00e4ra och offentliga samtalet i Sverige. Han debuterade 1959 och publicerade d\u00e4refter ett stort antal verk, ofta med fokus p\u00e5 existentiella fr\u00e5gor, litteraturhistoria och filosofi, och var ocks\u00e5 en viktig f\u00f6rmedlare av klassisk persisk poesi till svenska. I den h\u00e4r personligt h\u00e5llna betraktelsen f\u00e5r vi f\u00f6lja med R\u00f6da Rummets redaktionsmedlem Jakob Sandberg genom hans m\u00f6ten med Ekerwald \u2013 fr\u00e5n uppt\u00e4ckten av Ekerwald f\u00f6rfattarskap under en Moskvavistelse 2008 via ett m\u00f6te i det verkliga livet i december 2011 i en l\u00e4genhet i Uppsala, till hans allra sista text som han dikterade f\u00f6r sin dotter en vecka innan han avled den 8 april 2025.<\/strong><\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n

N\u00e4r jag v\u00e5ren 2008 studerade ryska i Moskva hade jag till den fr\u00e4mmande milj\u00f6 jag befann mig i tagit med mig en upps\u00e4ttning b\u00f6cker fr\u00e5n Sverige f\u00f6r att varva ner mellan spr\u00e5klektionerna. Bland dessa b\u00f6cker var den digraste volymen en tjock ess\u00e4samling p\u00e5 brunblekt papper av ett nyuppt\u00e4ckt f\u00f6rfattarskap: Carl-G\u00f6ran Ekerwald. Omslaget var inte fagert, men texterna var uppk\u00e4ftigt obrydda om samtidsdebatter och \u00f6ver bredden fyllda av en gener\u00f6st smittsam bel\u00e4senhet som jag s\u00e4llan fann i annan litteratur p\u00e5 svenska. Samlingsvolymen hette kort och gott Ess\u00e4er<\/em>, utgiven n\u00e4r dess f\u00f6rfattare var n\u00e4stan \u00e5ttio \u00e5r gammal, och trots att b\u00e5de \u00e4mnena och f\u00f6rfattaren var till \u00e5ldern komna utstr\u00e5lade texterna en l\u00e4tthet och en vitalitet som l\u00e4ttade upp ensamheten i den ryska huvudstaden.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ocks\u00e5 som ess\u00e4ist i b\u00e5de kort- och l\u00e5ngformat som Ekerwalds verkliga efterm\u00e4le finns. F\u00f6dd 1923 p\u00e5 Fr\u00f6s\u00f6n i J\u00e4mtland och svuren j\u00e4mtl\u00e4nning livet igenom b\u00f6rjade han sin bana som romanf\u00f6rfattare, men hans storhet ligger fr\u00e4mst i hans ess\u00e4er. Dessa utstr\u00e5lar entusiasmerande bel\u00e4senhet som g\u00f6r sig b\u00e4st n\u00e4r han v\u00e4gleder den nyfikne l\u00e4saren genom litteraturhistorien. Han \u00e4r samtidigt bildad och bildande som den genuina folkbildare han m\u00e5ste s\u00e4gas ha varit. Ut\u00f6ver kortess\u00e4er och romaner har han f\u00f6rfattat ett antal k\u00e4nda levnadsteckningar \u2013 folkbiografier \u2013 \u00f6ver stora namn som Shakespeare, Nietzsche, C\u00e9line, Goethe och andra under namnet Liv och t\u00e4nkes\u00e4tt<\/em>, b\u00f6cker som \u00e4r lika mycket ess\u00e4istik som biografi, och han har ocks\u00e5 gett sig p\u00e5 historiska skeenden, bland annat en bok om franska revolutionen.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Carl-G\u00f6ran Ekerwald var yvig, b\u00e5de som person och f\u00f6rfattare. Texterna b\u00e4r p\u00e5 en f\u00f6ljsam enkelhet som stundvis knappt skyler inkonsekvenser i resonemanget, men styrkan i hans ess\u00e4er \u00e4r inte kirurgisk precision, utan gener\u00f6s id\u00e9tradition, och texterna tycks alltid l\u00e4mna kvar en lust till fortbildning. Slutsatserna ska man ta med en nypa salt, men han ska inte heller l\u00e4sas f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5s utan f\u00f6r att uppt\u00e4cka f\u00f6rfattarskap. Han p\u00e5minde till viss del om en vildvuxen utomakademisk Sven-Eric Liedman, men politiskt otydligare och fr\u00e4mst grundad i litteratur \u2013 oftast klassisk. Han var ocks\u00e5 spr\u00e5kkunnig p\u00e5 ett s\u00e4tt som blivit s\u00e4llsynt idag, och l\u00e4ste obehindrat p\u00e5 bland annat tyska, franska och latin, men ocks\u00e5 delvis persiska.<\/p>\n\n\n\n

Ekerwald var en f\u00f6rfattare djupt engagerad i det \u00e4mne han skrev om, men ingen engagerad<\/em> f\u00f6rfattare i politisk mening. Den f\u00f6rsta ess\u00e4samlingen Lotus\u00e4tarna<\/em> fr\u00e5n 1966\u00e4r n\u00e4rmast en programf\u00f6rklaring mot den politiskt engagerade samtidsm\u00e4nniskan. Mot denna st\u00e4ller Ekerwald upp en otidstypisk f\u00f6rsjunkenhet, en provocerande hyllning till sommarlovet. Detta ska inte f\u00f6rv\u00e4xlas med sl\u00f6het, utan med njutningen som \u00e5terfinns i kulturell f\u00f6rsjunkenhet, mot en p\u00e5tvingande moralism, vilket blir tydligt i hans hyllningstext till Adalbert Stifters l\u00e5nga, h\u00e4ndelsel\u00f6sa och till svenska aldrig \u00f6versatta roman Nachsommer<\/em>. En annan text i Lotus\u00e4tarnaf\u00f6rest\u00e4ller en dialog mellan tv\u00e5 personer som fr\u00e5n var sitt perspektiv talar om den amerikanske ess\u00e4isten Ralph Waldo Emerson, den ene med indignation och den andre med beundran inf\u00f6r Emersons obekymrade tillbakadragenhet. Som ung l\u00e4ste jag denna dialog n\u00e4rmast som ett manifest, men trots dess burdusa framfusighet b\u00f6r man h\u00e5lla igen med slutsatserna, f\u00f6r Ekerwald manar inte till passivitet, utan till kontemplation och f\u00f6rkovran \u2013 hos b\u00e5de Emerson och Stifter st\u00e5r kunskapst\u00f6rsten i centrum, ocks\u00e5 n\u00e4r det g\u00e4ller det politiska. Ekerwalds Emerson tar exempelvis f\u00f6red\u00f6mligt st\u00e4llning mot slaveriet, men deltar i mycket liten utstr\u00e4ckning i den politiska debatten.
Denna uppmuntran till bildning som njutning var en i texterna \u00e5terspegling av Ekerwalds beundransv\u00e4rda personliga optimism. Under sitt liv hann han f\u00f6rlora tv\u00e5 stora k\u00e4rlekar, men hans livsgnista var n\u00e4stan provocerande livskraftig, och det \u00e4r sv\u00e5rt att inte tro att det var en bidragande orsak till att han uppn\u00e5dde s\u00e5 h\u00f6g \u00e5lder som han gjorde med n\u00e4rmast obruten vitalitet \u00e4ven efter hundra\u00e5rsstrecket, och att han kunde forts\u00e4tta skriva in i det sista. Det politiska hos Ekerwald \u00e4r sv\u00e5rf\u00e5ngat men alltid n\u00e4rvarande, och f\u00e4rgat av en djup medm\u00e4nsklighet och omsorg om de f\u00f6rtryckta l\u00e5ngt bortom aristokratisk arrogans som annars \u00e4r vanlig hos m\u00e4n med den bildning och spr\u00e5kkunskap han besatt. \u00c4ven om han v\u00e4nder sig direkt mot det plakatpolitiska, och f\u00f6rbeh\u00e5ller sig r\u00e4tten att v\u00e4gra tv\u00e5ngsm\u00e4ssig uppslutning i leden, v\u00e4jde han inte inf\u00f6r politiskt t\u00e4nkande. Tv\u00e4rtom lyfte han exempelvis fram politiska l\u00e4sningar av bland annat Wilhelm Ekelund, samtidigt som han i en annan text var intresserad av gemensamma n\u00e4mnare hos Nietzsche, Ekelund och Luk\u00e1cs. N\u00e4r han fick Leninpriset av Lasse Diding i Varberg h\u00f6ll han ett tal d\u00e4r han s\u00e5g ett kristet ideal i bolsjevikledarens vision.<\/p>\n\n\n\n

De flesta av de f\u00f6rfattarskap Ekerwald lyfter fram har uppm\u00e4rksammats ocks\u00e5 av andra, men han \u00e4r helt central i att ha lyft fram Erik Hermelin och dennes \u00f6vers\u00e4ttningar fr\u00e5n persiska. Hermelin var ett hospitalhjon som l\u00e4rt sig persiska under tj\u00e4nstg\u00f6ring i Indien, och som vigde sitt liv och sin tillvaro p\u00e5 mentalsjukhuset till att \u00f6vers\u00e4tta den persiska litteraturen till en mycket idiosynkratisk och \u00e5lderdomlig svenska. Genom Ekerwalds f\u00f6rsorg har Hermelins \u00f6vers\u00e4ttningar f\u00e5tt nytt liv, och genom de texter han har \u00f6versatt har gett den klassiska persiska litteraturen nytt liv i Sverige.<\/p>\n\n\n\n

Ekerwalds k\u00e4nnedom om de stora persiska verken gjorde ocks\u00e5 att jag under mina studier vid Uppsala universitet skickade ett brev till honom i vilket jag f\u00f6reslog ett m\u00f6te. Som svar blev jag hembjuden till hans d\u00e5varande maka Sigrid Kahles l\u00e4genhet i Uppsala. Carl-G\u00f6ran och Sigrid hade tr\u00e4ffats bara ett par \u00e5r tidigare n\u00e4r deras respektive makar hade g\u00e5tt bort; i Ekerwalds fall var det hans barndomsk\u00e4rlek Anna som dog vid 85 \u00e5rs \u00e5lder efter att de varit gifta hela sitt vuxna liv. Carl-G\u00f6ran var n\u00e4stan 88 \u00e5r gammal, Sigrid Kahle var 83, men b\u00e4gge utstr\u00e5lade de en barnslig vitalitet och energi i sin nyf\u00f6r\u00e4lskelse. \u201dDet \u00e4r ett remarkabelt fruntimmer\u201d sa Carl-G\u00f6ran om Sigrid precis innan hon kom hem, och de tv\u00e5 volymerna av hennes memoarer om sin tid som diplomathustru vittnar onekligen om att hon var en extraordin\u00e4r person. Sigrid Kahle gick bort 2013, \u00f6ver tio \u00e5r innan Carl-G\u00f6ran Ekerwald sj\u00e4lv, och han hann skriva tv\u00e5 b\u00f6cker om henne.
Carl-G\u00f6ran visade sig under v\u00e5rt m\u00f6te vara mer direkt politisk \u00e4n vad jag sj\u00e4lv v\u00e4ntat mig. Kv\u00e4llen d\u00e5 jag bes\u00f6kte paret var Irans ambitioner att skaffa sig k\u00e4rnvapen f\u00f6rstasidesstoff, och Carl-G\u00f6ran fann det naturligt att Iran ville skydda sig fr\u00e5n m\u00f6jliga angrepp, ocks\u00e5 om det betydde att man beh\u00f6vde k\u00e4rnvapen: \u201dJag f\u00f6rst\u00e5r Irans president Ahmadinejad mycket v\u00e4l!\u201d utbrast han. \u201dJa, Carl-G\u00f6ran har g\u00e5tt ig\u00e5ng p\u00e5 en ess\u00e4 i Le Monde<\/em>\u201d, sa Sigrid lakoniskt till mig.<\/p>\n\n\n\n

I den sista texten Ekerwald dikterade f\u00f6r sin dotter en vecka innan han gick bort lyckas han \u00e5terigen p\u00e5 sitt eget oefterh\u00e4rmliga, l\u00e4tt eklektiska vis g\u00f6ra politik av sina kristna ideal i ett angrepp p\u00e5 det rasistiska Sverige han ser \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att utvecklas. Han avslutar artikeln med en tankelek om att Gud \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att straffa svenskarna f\u00f6r sin dumhet genom att g\u00f6ra dem antingen till ett ryskt eller ett amerikanskt lydrike \u2013 b\u00e5da tv\u00e5 lika illa. Det \u00e4r en id\u00e9 som bara m\u00e5nader tidigare skulle ha framst\u00e5tt som k\u00e5lsuperi av v\u00e4rsta sorten, men som p\u00e5 kort tid har f\u00e5tt n\u00e5got fruktansv\u00e4rt profetiskt \u00f6ver sig, och n\u00e5got som knyter an till vad jag anade n\u00e4r jag b\u00f6rjade l\u00e4sa Ekerwald i Moskva f\u00f6r snart 20 \u00e5r sedan: Hans texter k\u00e4ndes vildare, livligare och l\u00e5ngt mer relevanta \u00e4n det mesta den d\u00e5varande samtiden kunde uppb\u00e5da. Hans texter kommer att \u00f6verleva \u00e4ven det mesta i v\u00e5r samtid.<\/p>\n\n\n\n


<\/em>Jakob Sandberg<\/strong> arbetar som kontakttolk i engelska och ryska, \u00f6vers\u00e4tter facktexter och sk\u00f6nlitte\u00adratur fr\u00e5n ryska och persiska. Ing\u00e5r i R\u00f6da rummets redaktion.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tidigare i \u00e5r gick Carl-G\u00f6ran Ekerwald bort vid 101 \u00e5rs \u00e5lder. Ekerwald var en m\u00e5ngsidig svensk f\u00f6rfattare, ess\u00e4ist och folkbildare som under mer \u00e4n sex decennier bidrog till det litter\u00e4ra och offentliga samtalet i Sverige. Han debuterade 1959 och publicerade … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[26,1],"tags":[859],"class_list":["post-4358","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kultur","category-okategoriserade","tag-jakob-sandberg"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-18i","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4358","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4358"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4358\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4362,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4358\/revisions\/4362"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4358"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4358"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4358"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}