{"id":465,"date":"2010-10-25T11:02:52","date_gmt":"2010-10-25T10:02:52","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=465"},"modified":"2010-11-14T12:46:35","modified_gmt":"2010-11-14T11:46:35","slug":"fran-modernistisk-poet-till-ambetsman-%e2%80%93den-stillsamme-socialisten-ragnar-thoursie","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2010\/10\/25\/fran-modernistisk-poet-till-ambetsman-%e2%80%93den-stillsamme-socialisten-ragnar-thoursie\/","title":{"rendered":"Fr\u00e5n modernistisk poet till \u00e4mbetsman \u2013 den stillsamme socialisten Ragnar Thoursie"},"content":{"rendered":"

Med sitt f\u00f6rfattarskap blev den i somras avlidne Ragnar Thoursie n\u00e5got av den sociala v\u00e4lf\u00e4rdsstatens avl\u00e4sare under tre tidsperioder. \"\"<\/a>Han slog igenom som diktare med politisk tendens 1952 n\u00e4r v\u00e4lf\u00e4rdsstatens uppbyggnad var i sitt inledningsskede. Efter en litter\u00e4r tystnad som varade i 37 \u00e5r \u2013 d\u00e5 han registrerade systemet inifr\u00e5n som byr\u00e5krat p\u00e5 AMS \u2013 \u00e5terkom han som diktare 1989, n\u00e4r v\u00e4lf\u00e4rdsstaten fortfarande var relativt ograverad men d\u00e5 den nyliberala politiken b\u00f6rjade gripa allt vidare omkring. Finalen p\u00e5 Thoursies f\u00f6rfattarskap inf\u00f6ll vid millenieskiftet n\u00e4r v\u00e4lf\u00e4rdsstaten alltmer var utsatt f\u00f6r privatiseringar och nedsk\u00e4rningar. Slutpunkten p\u00e5 hans bana blev samlingen S\u00e5nger fr\u00e5n \u00e4ldreomsorgen 2009. Per-Olof Mattsson har f\u00f6ljt Thoursies g\u00e4rning.<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r Ragnar Thoursie avled tidigare i \u00e5r, l\u00e4mnade han efter sig ett sparsmakat f\u00f6rfattarskap. Debuten 1945 med diktsamlingen Emalj\u00f6gat f\u00f6ljdes 1952 av Nya sidor och dagsljus. D\u00e4refter dr\u00f6jde det till 1989 innan Thoursie p\u00e5 \u00e5lderns h\u00f6st framtr\u00e4dde med en tredje samling, Kr\u00e5korna skrattar, som sedan f\u00f6ljdes av S\u00e5nger fr\u00e5n \u00e4ldreomsorgen 2009. D\u00e4rtill kom n\u00e5gra prosab\u00f6cker med material fr\u00e5n karri\u00e4ren som \u00e4mbetsman (Elefantsjukan: Ber\u00e4ttelser fr\u00e5n byr\u00e5kratin, 2003) och minnen fr\u00e5n barndom och uppv\u00e4xt (Ditt ord \u00e4r ljus, 2001 och Igelkottsfrid, 2007).<\/p>\n

Det finns flera ing\u00e5ngar till Thoursies f\u00f6rfattarskap. En \u00e4r att f\u00f6lja hans v\u00e4g fr\u00e5n det frireligi\u00f6sa hem i Katrineholm d\u00e4r han f\u00f6ddes 1919, \u00f6ver fasen som modernistiskt underbarn och \u00e4mbetsman, till den sista fasen som \u00e5teruppst\u00e5nden f\u00f6rfattare i pensions\u00e5ldern.<\/p>\n

En annan ing\u00e5ng \u00e4r en mer personlig d\u00e4r utg\u00e5ngspunkten blir Sundbyberg, eller Sumpan som vi som v\u00e4xte upp i n\u00e4rheten kallade den lilla staden som l\u00e5g p\u00e5 andra sidan B\u00e4llstakanalen. Thoursies mest ber\u00f6mda dikt blev med \u00e5ren Sundbybergsprologen. Jag v\u00e4xte sj\u00e4lv upp i Ulvsunda industriomr\u00e5de, som str\u00e4ckte sig fr\u00e5n Ulvsundasj\u00f6n och f\u00f6rbi Bromma flygplats f\u00f6r att sedan \u00f6verg\u00e5 i Sundbybergs industrier med Marabou och Siverts kabelverk. D\u00e4r emellan fl\u00f6t B\u00e4llstakanalen \u2013 som vi kallade f\u00f6r Marabou River p\u00e5 grund av den synbara f\u00f6rgiftningen.<\/p>\n

Det f\u00f6ljande blir en blandning av de tv\u00e5 ing\u00e5ngarna, \u00e4ven om den f\u00f6rsta givetvis dominerar.<\/p>\n

Thoursies utveckling som lyriker kan beskrivas som v\u00e4gen fr\u00e5n modernistisk poesi till en enklare och klarare dikt. Utvecklingen finns manifesterad i de tv\u00e5 citat som har f\u00e5tt st\u00f6rst spridning:<\/p>\n

\u201dPapegojan d\u00f6d ej ruttnar\u201d<\/em><\/p>\n

(Skolavslutning i Emalj\u00f6gat)<\/p>\n

\u201dEn \u00f6ppen stad,<\/em><\/p>\n

ej en bef\u00e4stad, bygger vi gemensamt.\u201d<\/em><\/p>\n

(Sundbybergsprologen i Nya sidor och dagsljus)<\/p>\n

FYRTIOTALISTERNA<\/p>\n

Citatet ur Sundbybergsprologen blev ocks\u00e5 titeln p\u00e5 en volym med Thoursies dikter: En \u00f6ppen stad, ej en bef\u00e4st, bygger vi gemensamt: Samlade dikter (2004), med efterskrift av G\u00f6ran Greider. Det \u00e4r av flera sk\u00e4l den b\u00e4sta sammanst\u00e4llningen. Thoursie har sj\u00e4lv bifogat en rad f\u00f6rklaringar och upplysningar, d\u00e4rtill finns ocks\u00e5 en avdelning med dikter ur dagb\u00f6ckerna fr\u00e5n \u00e5ren 1940 till 1993. Volymen inneh\u00e5ller ocks\u00e5 texten Lyriska l\u00e4ro\u00e5r: En sj\u00e4lvbiografisk betraktelse som ger en ov\u00e4rderlig bild av hur Thoursie drogs in i det som blev den svenska fyrtiotalismen.<\/p>\n

Thoursies debutsamling Emalj\u00f6gat har i viss m\u00e5n \u00e5ldrats med behag, \u00e4ven om det tidstypiska nu antagligen framtr\u00e4der med skarpare konturer. Dikten Skolavslutning, med formuleringen \u201dPapegojan d\u00f6d ej ruttnar\u201d, har ju ofta citerats som typexempel p\u00e5 fyrtiotalismens obegriplighet.<\/p>\n

N\u00e4r Emalj\u00f6gat publicerades 1945 h\u00e4lsades den som ett viktigt bidrag till den modernistiska lyriken. Den svenska poesin hade l\u00e4nge sl\u00e4pat efter j\u00e4mf\u00f6rt med andra l\u00e4nder. N\u00e4r Artur Lundkvist 1929 lyckades samla flera av de unga kring den gemensamma volymen Fem unga, blev det den f\u00f6rsta manifestationen av en svensk modernism med egna f\u00f6rtecken. Men det \u00e4r f\u00f6rst under 1940-talet som modernisterna tydligt blir den ledande grupperingen. Prosan gick samma v\u00e4g med Stig Dagerman, Lars Ahlin och andra. L\u00e4nge var Artur Lundkvist strategen i svensk modernism; det var han som samlade trupperna till strid mot det gamla och f\u00f6rlegade. F\u00f6r Lundkvist var det inte heller bara litteraturen som beh\u00f6vde f\u00f6rnyas och revolutioneras: \u00c4ven samh\u00e4llet och sj\u00e4lva livet m\u00e5ste skakas om \u2013 allt m\u00e5ste revolutioneras.<\/p>\n

N\u00e4r den unge Ragnar Thoursie b\u00f6rjar skriva poesi och slutligen tar mod till sig att f\u00f6rs\u00f6ka bli publicerad, \u00e4r det inte alls f\u00f6rv\u00e5nande att det just \u00e4r Artur Lundkvist som tar sig an den unge poeten. Det var genom 1930-talets modernistiska tidskrifter Spektrum, F\u00f6nstret och Karavan som Thoursie drogs till modernismen. Det f\u00f6rsta f\u00e4rdiga manuset till en diktsamling \u2013 S\u00e5nger ur Noas natt fr\u00e5n 1942 \u2013 m\u00f6tte ett omedelbart gensvar fr\u00e5n Lundkvist n\u00e4r det skickades till tidskriften Horisont, d\u00e4r Lundkvist var redakt\u00f6r. Samlingen trycktes aldrig i sin helhet men f\u00f6rekommer i urval b\u00e5de i Horisont och i Emalj\u00f6gat.<\/p>\n

V\u00e4rldskrigets fasor<\/p>\n

Jag kan nog tycka att Emalj\u00f6gat idag har tappat en del av sin lyster. Samma sak har ocks\u00e5 drabbat andra av tidens stora poeter, som Erik Lindegren och Karl Vennberg. S\u00e5v\u00e4l Lindegren som Vennberg var viktiga inspirat\u00f6rer f\u00f6r den unge Thoursie, och \u00e4ven om Thoursie aldrig tillh\u00f6rde fyrtiotalisternas inre kotterier, finns det en rad fyrtiotalistiska inslag i samlingen som n\u00e4rmast var standard under \u00e5rtiondet. H\u00e4r finns ett motto fr\u00e5n den tyskspr\u00e5kige poeten Rainer Maria Rilke (ur en av modernismens stora diktsamlingar Duinoelegierna fr\u00e5n 1922, som Lindegren \u00f6versatte). H\u00e4r finns ocks\u00e5 tv\u00e5 dikter till Stagnelius \u2013 modernisternas favorit i den \u00e4ldre svenska lyriken \u2013 och en hyllning till den tyske romantikern H\u00f6lderlin. Thoursies hj\u00e4ltar l\u00e5g helt r\u00e4tt i tiden.<\/p>\n

Andra v\u00e4rldskrigets fasor kan ocks\u00e5 \u2013 \u00e4ven om det \u00e4r svagare \u00e4n i Lindegrens beundrade diktsamling Mannen utan v\u00e4g (1942) \u2013 skymta i enstaka formuleringar: \u201d\u00f6ver alla dem som med nackskott b\u00f6jts att dricka\u201d och \u201dmed ditt ljus f\u00f6rklara kulans s\u00e5r\u201d. Och just den h\u00e4r dikten \u2013 Vittnesstj\u00e4rna \u2013 har enligt Thoursies kommentar ber\u00f6ring med den terror som r\u00e5dde i Nederl\u00e4nderna under den tyska ockupationen. Men det \u00e4r intryck som bara sipprar fram i dikten, de blir aldrig s\u00e4rskilt tydliga och utan poetens kommentar skulle de f\u00f6rsvunnit i allm\u00e4nna referenser till v\u00e4rldskrigets hemskheter. Ta bara en rad som \u201doch den brustna v\u00e4derkvarnen rosslar\u201d, d\u00e4r den fyrtiotalistiska modernismens f\u00f6rtjusning i bildspr\u00e5kets autonomi blir extremt tydlig.<\/p>\n

I sina egna kommentarer har Thoursie aldrig markerat n\u00e5got tydligt brott med den h\u00e4r typen av modernism. Men n\u00e4r han \u00e5terkommer 1952 med Nya sidor och dagsljus har det h\u00e4nt en hel del. Den inledande dikten, som framst\u00e5r som ett slags motto till hela samlingen, inneh\u00e5ller den h\u00e4r tydliga formuleringen:<\/p>\n

\u201dMen<\/em><\/p>\n

v\u00e4nd blad, g\u00e5 vidare.<\/em><\/p>\n

(\u2026)<\/em><\/p>\n

Slit dig loss, stig ut.<\/em><\/p>\n

F\u00f6rtrollningen \u00e4r bruten.\u201d<\/em><\/p>\n

\u00c4r det fyrtiotalismens f\u00f6rtrollning som brutits? Det \u00e4r en rimlig slutsats, eftersom den nya samlingen sl\u00e5r in p\u00e5 en helt annan v\u00e4g som sedan pr\u00e4glar \u00e5terstoden av f\u00f6rfattarskapet.<\/p>\n

Ingemar Algulin h\u00e4vdar i sin stora studie Den orfiska retr\u00e4tten: Studier i svensk 40-talslyrik och dess litter\u00e4ra bakgrund (1977) att det mot \u00e5rtiondets slut \u00e4ger rum en retr\u00e4tt p\u00e5 bred front fr\u00e5n h\u00f6gt sp\u00e4nda anspr\u00e5k, som f\u00f6rkroppsligades i anknytningen till den antika orfismen, men retr\u00e4tten sker fortfarande i orfiska termer. Det ligger s\u00e4kert n\u00e5got i att \u00e4ven Thoursie drogs med i den retr\u00e4tten, men lika betydelsefullt \u00e4r nog hans vaknande politiska medvetande. N\u00e4r han skriver om det avst\u00e5nd han snabbt kom att k\u00e4nna gentemot den litter\u00e4ra v\u00e4rlden, n\u00e4mner han emellertid bara sparsamt sin politiska utveckling.<\/p>\n

I likhet med Kafka, en annan av fyrtiotalisternas husgudar, blev Thourise anst\u00e4lld i en statlig f\u00f6rs\u00e4kringsanstalt (RFA), som sysslade med yrkesskador. Solidariteten med socialdemokratin \u00e4r klar och tydlig och v\u00e4nskapen med Egon K\u00f6tting, tysk journalist och politisk flykting, och flitig medarbetare i den antinazistiska svenska pressen, medf\u00f6rde en breddning av hans politiska uppfattningar. K\u00f6tting och Thoursie reste gemensamt till Tyskland sommaren 1947. Uppdragsgivare var den socialdemokratiska A-pressen. Resan resulterade i boken Kulissbygget: Tyskland mellan Molotov och Marshall (1948).<\/p>\n

POLITISKT UPPVAKNANDE<\/p>\n

Boken hamnade mitt i inledningen till det kalla kriget och f\u00f6respr\u00e5kade \u00a0\u2013 \u00a0i likhet med den \u00e5tersamlade tyska socialdemokratins ledare Kurt Schumacher \u2013 det som kallades tredje st\u00e5ndpunkten; att Tyskland och Europa inte borde delas utan vara frist\u00e5ende fr\u00e5n USA och Sovjetunionen. Detta syns\u00e4tt vann stor anslutning bland svenska f\u00f6rfattare, men angreps p\u00e5 bred front av den svenska borgerligheten \u2013 med Herbert Tingsten i spetsen \u2013 f\u00f6r att vara \u201dkryptokommunistisk\u201d. Tv\u00e5 av den tredje st\u00e5ndpunktens fr\u00e4msta f\u00f6retr\u00e4dare var Lundkvist och Vennberg<\/p>\n

I Lyriska l\u00e4ro\u00e5r formulerar Thoursie sj\u00e4lv sin utveckling s\u00e5 h\u00e4r: \u201dJag kunde klarare se tidens stora fr\u00e5gor: kriget, \u00f6verlevnaden, de m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheterna, demokratin. Det var ocks\u00e5 de stora samh\u00e4llsfr\u00e5gorna f\u00f6r 40-talismen. F\u00f6r mig tillkom, m\u00e4rkligt nog som n\u00e5got avvikande i den milj\u00f6n, v\u00e4lf\u00e4rdsstaten och socialismen. Genom emigranterna fr\u00e5n kontinenten l\u00e4rde jag mig se detta n\u00e4rliggande med andra \u00f6gon \u2013 som n\u00e5got omistligt.\u201d D\u00e4rf\u00f6r h\u00f6ll han ocks\u00e5, till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra \u201dtredje st\u00e5ndpunktare\u201d, avst\u00e5nd till syndikalismen d\u00e4r m\u00e5nga \u2013 med Dagerman i spetsen \u2013 hade sin tillh\u00f6righet.<\/p>\n

Det var allts\u00e5 kontakten med antifascistiska emigranter som fick Thoursie att dra sig undan fyrtiotalismens mer elitistiska uppfattningar. Det finns i Thoursies beskrivning av det v\u00e4xande avst\u00e5ndet till tidigare kolleger i det litter\u00e4ra livet en viss ovilja att s\u00e4tta ned foten. Men det m\u00e5ste ha varit en medveten omorientering med det pris som h\u00f6r till. Ist\u00e4llet f\u00f6r att fullf\u00f6lja sin modernistiska h\u00e5llning, och i likhet med Lindegren h\u00e5lla fast vid den \u00e4nda till tystnadens gr\u00e4ns, genomf\u00f6rde Thoursie en medveten brytning i och med Nya sidor och dagsljus.<\/p>\n

I den l\u00e5nga inledningsdikten Sk\u00e4rsliparens dager \u00f6ver tingen klingar de avslutande stroferna som en summering av n\u00e5got som genomg\u00e5tts och som lett fram till nya insikter:<\/p>\n

\u201dN\u00e5got tyckes avslipat.<\/em><\/p>\n

N\u00e5got tycks ha j\u00e4mnat och gl\u00e4ttat<\/em><\/p>\n

kantigheterna i hans sinne.\u201d<\/em><\/p>\n

Den f\u00f6ljande dikten F\u00f6rsenad isbrytare p\u00e5 v\u00e4g genom v\u00e5rsundet k\u00e4nns som en kommentar till avst\u00e5ndet mellan den f\u00f6rsta och den andra samlingen. Dikten bryter sig nya v\u00e4gar och liknas \u2013 p\u00e5 ett explicit s\u00e4tt som var ot\u00e4nkbart bland fyrtiotalisterna \u2013 med isbrytaren, som visserligen \u00e4r f\u00f6rsenad men nu anl\u00e4nder: \u201dMin dikt\/p\u00e5 v\u00e4g till min l\u00e4sare.\u201d<\/p>\n

Dikten Twilights avslutas dessutom med en tydlig nedmontering av de romantiska f\u00f6rest\u00e4llningar som fyrtiotalisterna var s\u00e5 f\u00f6rtjusta i. Natt och dag \u00e4r inte l\u00e4ngre varandras absoluta motsatser:<\/p>\n

\u201dDagen \u00e4r inte idel ljus som bl\u00e4ndar.<\/p>\n

Natten ej m\u00f6rker utan gr\u00e4ns.\u201d<\/p>\n

Nya sidor och dagsljus breddar poetens motiv med intryck fr\u00e5n resor i ett Europa som f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5terh\u00e4mta sig efter v\u00e4rldskriget. Motiv fr\u00e5n Holland och Spanien \u00e4r framtr\u00e4dande. Under rubriken F\u00f6rortsvyer introduceras ocks\u00e5 nya svenska milj\u00f6er i poetens arsenal. Den mest ber\u00f6mda \u00e4r givetvis Sundbybergsprologen, daterad den sista dagen \u00e5r 1951.<\/p>\n

Sundbyberg hade vid den tiden inte alltf\u00f6r gott rykte. Ett tales\u00e4tt som ofta h\u00f6rdes var: \u201dSe Sundbyberg och sedan d\u00f6\u201d. I prologen finns fabriksskorstenar och flygplan \u2013 Bromma flygplats, d\u00e5 den dominerande i landet, ligger inte l\u00e5ngt bort. Romantikens m\u00e5ne f\u00e5r ge vika inf\u00f6r den nya verkligheten: H\u00e4r \u00e4r \u201dm\u00e4nniskan, ej m\u00e5nen (\u2026) alltings m\u00e5tt vid B\u00e4llstaviken\u201d. Det nya samh\u00e4lle som byggs ses med n\u00e4rmast utopiska \u00f6gon i prologen till Sundbybergs \u00e4ra: \u201ds\u00e5 begraves ensamhet i levande gemenskap\/och upph\u00e4vs lagen om en evig motsats.\u201d<\/p>\n

Den lilla staden som \u00e4r granne med huvudstaden blir i Thoursies dikt en symbol f\u00f6r det nya samh\u00e4lle som arbetarr\u00f6relsen dr\u00f6mmer om. D\u00e4rf\u00f6r har den ocks\u00e5 f\u00e5tt en h\u00e4ngiven publik just inom arbetarr\u00f6relsen. Med eftertankens klokhet kan vi idag se vilka illusioner som Thoursie var med om att sprida, men det finns en vision\u00e4r kraft i dikten som lyfter den ur det tidsbundna:<\/p>\n

\u201d\u00d6ver tidens sus i tallar, \u00f6ver \u00e5rens flykt<\/em><\/p>\n

p\u00e5 fj\u00e4dermolnets vinge bred och stark,<\/em><\/p>\n

tr\u00e5r fr\u00e5n natt till dag, fr\u00e5n n\u00f6d till<\/em><\/p>\n

frihet ifr\u00e5n fruktan den str\u00e4van<\/em><\/p>\n

som \u00e4r lika f\u00f6r oss alla. En \u00f6ppen stad,<\/em><\/p>\n

ej en bef\u00e4stad, bygger vi gemensamt.\u201d<\/em><\/p>\n

SUNDBYBERG<\/p>\n

Begreppet \u00f6ppen stad, bland annat gestaltat i den ber\u00f6mda filmen Rom \u2013 \u00f6ppen stad (Roma \u2013 citta aperta) 1946, regisserad av Roberto Rossellini, v\u00e4nds h\u00e4r fr\u00e5n v\u00e4rldskrigets negativa och n\u00e4rmast lagl\u00f6sa associationer till n\u00e5got helt annat och nu positivt.<\/p>\n

Prologen skrevs som best\u00e4llningsverk n\u00e4r Sundbyberg firade 25 \u00e5r som stad. Thoursies kommentar 2004 ser prologen som ett slags f\u00f6rl\u00f6sning av en delvis ny poet: \u201dUppdraget p\u00e5verkade mig mer och p\u00e5 ett djupare s\u00e4tt \u00e4n jag i min f\u00f6rsta tveksamhet kunde ana.\u201d Det var givetvis ett ovanligt uppdrag f\u00f6r en modernistisk poet, som anslutit sig till en tradition d\u00e4r en best\u00e4llning fr\u00e5n kommunpolitiker bara kunde bem\u00f6tas med ett h\u00e5nskratt eller en axelryckning. Men f\u00f6r poeten Thoursie blev det en definitiv v\u00e4ndning. Dikten blev n\u00e5got av en \u201dprogrampoesi inom socialdemokratin\u201d, konstaterar poeten sj\u00e4lv, i och med att Olof Palme redan 1965 b\u00f6rjade citera den i olika sammanhang. Det skedde ocks\u00e5 p\u00e5 partikongressen 1985, den kongress som blev Palmes sista.<\/p>\n

Den vision\u00e4ra dikten f\u00e5r dock redan i n\u00e4sta dikt, Halva huset, med underrubriken Syn i Hagalund, en korrigering. Hagalund var en b\u00e5de idealiserad och \u00f6k\u00e4nd del av Sundbyberg som dominerades av originella tr\u00e4hus, s\u00e5 kallad snickargl\u00e4dje. Hagalund blev mycket omtalat n\u00e4r det revs under 1960-talet och kan idag betraktas p\u00e5 m\u00e5laren Olle Olsson Hagalunds tavlor. Jag har sj\u00e4lv en del minnen av omr\u00e5det, eftersom min pappa under senare delen av 1950-talet arbetade som chauff\u00f6r p\u00e5 en flyttfirma i Sundbyberg. Innan jag b\u00f6rjade skolan 1959 brukade jag \u00e5ka med och under flera \u00e5r hade firman garage just i Hagalund. Det var verkligen paradoxernas stadsdel, d\u00e4r livsgl\u00e4djen p\u00e5 s\u00e4tt och vis gick hand i hand med el\u00e4ndet.<\/p>\n

Den korrigering som dikten inf\u00f6r \u00e4r betydelsefull och m\u00e5ste ses som en pendang till den ber\u00f6mda prologen. Dikten inleds med raderna: \u201dHalva huset blev inte byggt\/den del som rymde med v\u00e5r framtid.\u201d Poeten tycks tveka inf\u00f6r vad som \u00e5stadkommits i folkhemmet; det tycks bara vara halvf\u00e4rdigt.<\/p>\n

De mer \u00e4n trettiofem \u00e5r som gick mellan Nya sidor och dagsljus och Kr\u00e5korna skrattar tillbringade Thoursie i den svenska v\u00e4lf\u00e4rdens byr\u00e5krati. Han skriver 2004 att han valde att \u201df\u00f6rsvinna in i byr\u00e5kratin, och fann det meningsfullt.\u201d Efter \u00e5ren p\u00e5 RFA blev Thoursie en framtr\u00e4dande byr\u00e5krat inom AMS (Arbetsmarknadsstyrelsen), som skulle minimera arbetsl\u00f6sheten genom utbildning och flyttlass till mer expansiva delar av landet. Prosaboken Elefantsjukan ger m\u00e4rkliga inblickar i v\u00e4lf\u00e4rdsstatens byr\u00e5krati.<\/p>\n

COMEBACK<\/p>\n

Det sena utbrottet av poesi hade en dramatisk inramning. Thoursie var med om den stora t\u00e5golyckan i Lerum i november 1987 och skadades bara lindrigt. Men upplevelsen gick djupare \u00e4n de l\u00e4tta skadorna. Thoursie och m\u00e5nga andra fick hj\u00e4lp av frivilliga som rusade till f\u00f6r att r\u00e4dda de som satt fast i en brinnande vagn. \u00c5ldrandet och d\u00f6dens n\u00e4rhet blev p\u00e5tagliga faktorer i och med t\u00e5golyckan och f\u00f6refaller ha varit en direkt impuls till att \u00e5terknyta till den lyriska tr\u00e5den.<\/p>\n

I samlingen Kr\u00e5korna skrattar \u00e4r diktaren fortfarande obruten i sin poetiska kraft. Men livets slut b\u00f6rjar skymta och blir ett viktigt tema i allt han skriver fr\u00e5n och med 1989. N\u00e4r han framtr\u00e4der med en hel samling efter alla dessa \u00e5r, \u00e4r dikterna mer tuktade och koncentrerade. I den tolfte dikten heter det: \u201dGammal poet skriver dikter\/om d\u00f6den.\u201d I en annan dikt \u00e4r han en \u201dgammal diktargubbe\u201d. Identiteten som poet har inte f\u00f6rsvunnit trots alla \u00e5r av poetisk tystnad.<\/p>\n

En sj\u00e4lvklar f\u00f6ljeslagare och f\u00f6reg\u00e5ngare i dessa dystra tankar \u00e4r Esaias Tegn\u00e9r, en av 1800-talets mest uppburna poeter med Mj\u00e4ltsjukan som paradnummer och bro \u00f6ver till ett annat och mer modernt s\u00e4tt att skriva. Tegn\u00e9r \u00e4r ocks\u00e5 direkt apostroferad och f\u00f6rsta delen av diktsamlingen b\u00e4r rubriken Jordisk klagol\u00e5t och utg\u00f6rs av en \u201dk\u00f6r av kr\u00e5k- och gubbr\u00f6ster\u201d. I rader som \u201dAtt leva\/\u00e4r att krossas.\u201d \u00e5terklingar den gamle pessimistens st\u00e4mningsl\u00e4ge och hela diktsviten knyter tydligt an till f\u00f6reg\u00e5ngaren.<\/p>\n

Men det \u00e4r inte bara klagan och nedst\u00e4mdhet. H\u00e4r finns ocks\u00e5 \u2013 men det kr\u00e4vs en f\u00f6rklaring fr\u00e5n poeten sj\u00e4lv f\u00f6r att det ska bli begripligt \u2013 en kritik av det som kallades kanslihush\u00f6gern, med Kjell-Olof Feldt i spetsen. Starka mots\u00e4ttningar uppstod inom socialdemokratin under 1980-talet med en gruppering i kanslihuset som inspirerades av nyliberalismen. Feldt kallas i dikten f\u00f6r \u201dden gr\u00e5spr\u00e4ngda Krabban\u201d och Thoursies kommentar f\u00f6rklarar: \u201dHans medarbetare Klas Eklund har f\u00f6rfattat en PM som st\u00e4ller upp den svenska V\u00e4lf\u00e4rden f\u00f6r avr\u00e4ttning.\u201d<\/p>\n

I S\u00e5nger fr\u00e5n \u00e4ldreomsorgen (2009), som blev Thoursies sista bok, \u00e4r dikterna mindre komplicerade och utg\u00f6r enligt f\u00f6rfattaren ett \u201dlappt\u00e4cke\u201d av anteckningar fr\u00e5n \u00e4ldreomsorgen vilka till\u00e4gnas dess \u201dtappra personal\u201d.<\/p>\n

\u00c4ldreomsorgen \u00e4r en \u201dannan v\u00e4rld\u201d d\u00e4r det f\u00f6rflutnas skuggor samsas med upplevelsen av den del av offentlig sektor som f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv varit en stark tillskyndare av. Men den inre personligheten \u2013 m\u00e4rkligt oanfr\u00e4tt av tidens g\u00e5ng \u2013 st\u00e4mmer allt mindre \u00f6verens med den yttre fysiska kroppen som allt oftare sviker poeten. Det \u00e4r en bok med m\u00e5nga sorgliga tr\u00e5dar och besvikelse inf\u00f6r folkhemmets uppl\u00f6sning. I dikten \u201dF\u00f6rs\u00e4ljning av omsorg\u201d heter det bland annat:<\/p>\n

\u201dHemtj\u00e4nsten kallar den gamle \u201dkund\u201d.<\/em><\/p>\n

Till kunden s\u00e4ljer man v\u00e4nlighet,<\/em><\/p>\n

t.ex. hj\u00e4lp att dra p\u00e5 byxorna \u00e0 kronor.<\/em><\/p>\n

[\u2026]<\/em><\/p>\n

N\u00e4sta steg: att Maxi tar \u00f6ver och s\u00e4ljer<\/em><\/p>\n

en helhetsl\u00f6sning<\/em><\/p>\n

\u2013 f\u00e4rdigpaketerad \u00e4ldreomsorg.<\/em><\/p>\n

Vart tog Folkhemmet v\u00e4gen?\u201d<\/em><\/p>\n

BARNDOMENS BILDER<\/p>\n

Den sista diktsamlingen \u00e4r visserligen i m\u00e5nga avseenden sympatisk, men den har inte alls samma kraft som de tidigare. Det m\u00e4rks tydligt att poetens synf\u00e4lt blir allt sn\u00e4vare och den poetiska styrkan r\u00e4cker inte riktigt till. Dikterna blir ibland bara till anteckningar i dagboken om en gammal m\u00e4nniskas vardag.<\/p>\n

I den sista boken finns det, som alltid hos Thoursie, ocks\u00e5 en del minnen fr\u00e5n barndom och uppv\u00e4xt. H\u00e4r finns mamma Signe och pappa Johan Algot. Barndomen framtr\u00e4der n\u00e4stan som ett paradis i den \u00e5ldrade poetens minne, som kontrasten till \u00e4ldreomsorgen och \u201ddet sista stycket v\u00e4g\u201d, som det heter i en rubrik. Medvetenheten om d\u00f6dens n\u00e4rhet \u00e4r mycket p\u00e5taglig och g\u00f6r S\u00e5nger fr\u00e5n \u00e4ldreomsorgen till ett avsked inte bara till skrivandet utan ocks\u00e5 till livet i sig.<\/p>\n

Det blev dock inte bara dikter p\u00e5 \u00e5lderns h\u00f6st. Thoursies bundenhet vid barndomen fick blomma ut p\u00e5 allvar i flera prosab\u00f6cker. Ditt ord \u00e4r ljus (2001) skildrar i ett antal kortare prosatexter barndom och uppv\u00e4xt. Det finns ett f\u00f6rsonande ljus \u00f6ver f\u00f6r\u00e4ldrarna och deras trosfr\u00e4nder, ett f\u00f6rsonande ljus som inte bara verkar ha med tidsavst\u00e5ndet att g\u00f6ra.<\/p>\n

Thoursie var uppvuxen i ett religi\u00f6st hem. Fadern var fr\u00e5n b\u00f6rjan missionsf\u00f6rbundare men \u00f6vergick i vuxen \u00e5lder till Jehovas vittnen. Det kan inte ha varit en l\u00e4tt tillh\u00f6righet, men Thoursie har i sina b\u00f6cker skildrat en lycklig barndom med en fader som f\u00f6rvisso var djupt troende men ocks\u00e5 plikttrogen och stillsam.<\/p>\n

Tv\u00e4rt emot vad de flesta av oss tror om Jehovas vittnen, framst\u00e5r de i Thoursies minnesbilder som eftert\u00e4nksamma s\u00f6kare. En f\u00f6rdel gentemot andra kristna riktningar \u00e4r avvisandet av tron p\u00e5 helvetet. Tillsammans med deras envisa avvisande av krigstj\u00e4nst i varje form (\u00e4ven vapenfri) framst\u00e5r \u201dvittnena\u201d som en religi\u00f6s sekt med flera positiva drag. Han dr\u00f6jer ocks\u00e5 flera g\u00e5nger vid vittnenas st\u00e5ndaktiga motst\u00e5nd mot nazismen och intresserar sig f\u00f6r deras \u00f6den i koncentrationsl\u00e4gren.<\/p>\n

Det utanf\u00f6rskap som ofta kan drabba barn till medlemmar i religi\u00f6sa sekter tycks aldrig ens ha snuddat vid Thoursie. Inte heller ut\u00f6vade f\u00f6r\u00e4ldrarna n\u00e5gra p\u00e5tryckningar p\u00e5 barnen att ansluta sig. Det \u00f6verl\u00e4ts helt p\u00e5 den enskilda individens eget omd\u00f6me.<\/p>\n

Bland alla texterna i Ditt ord \u00e4r ljus finns det en som ber\u00f6r mig starkare \u00e4n andra. Orsaken \u00e4r egentligen l\u00f6jligt personlig. Det r\u00f6r sig om den text som heter Spiken i unikaboxen. I den ber\u00e4ttar Thoursie om hur pappa Johan Algot sparade utdragna spikar i en gammal unikabox. Spikar som redan anv\u00e4nts kunde r\u00e4tas ut och anv\u00e4ndas p\u00e5 nytt, s\u00e5 var tanken bakom sparandet.<\/p>\n

Min egen pappa resonerade precis likadant och antagligen var det ett arv fr\u00e5n en fattig uppv\u00e4xt d\u00e4r allt som kunde \u00e5teranv\u00e4ndas nogsamt sparades. N\u00e4r jag i ton\u00e5ren hj\u00e4lpte honom att riva ett gammalt tr\u00e4hus, allt virke skulle anv\u00e4ndas f\u00f6r att bygga p\u00e5 v\u00e5r sommarstuga, var spikutdragare ett av de verktyg som anv\u00e4ndes flitigt. De utdragna spikarna \u2013 ofta rostiga \u2013 skulle sparas f\u00f6r att r\u00e4tas ut och sedan anv\u00e4ndas igen. Jag upplevde det som snudd p\u00e5 f\u00f6rnedrande, ett tecken p\u00e5 hur gammaldags min pappa var. Men f\u00f6r honom var det alldeles sj\u00e4lvklart. Jag fick ocks\u00e5 l\u00e4ra mig hur man r\u00e4tar ut en krokig spik. Spikarna skulle sedan sorteras efter l\u00e4ngd och andra egenskaper.<\/p>\n

Just den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen, som bara omfattar ett par sidor, s\u00e4ger mer \u00e4n l\u00e5nga romaner om alla de m\u00e4nniskor \u2013 v\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrars generation \u2013 som v\u00e4xte upp i ett samh\u00e4lle som pr\u00e4glades av fattigdom och brist p\u00e5 det mesta. I ber\u00e4ttelserna om Thoursies egen uppv\u00e4xt finns ett \u00f6msint drag som kanske skulle ha f\u00f6rsvunnit om stoffet hade omvandlats till fiktion och blivit en roman. Nu bevarar texterna hela tiden karakt\u00e4ren av en gammal m\u00e4nniskas minnen. L\u00e4sningen av Ditt ord \u00e4r ljus och den andra prosaboken Igelkottsfrid (2007) kan d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ra l\u00e4saren rakt in i egna minnen. Det kan bli en riktigt sentimental resa\u2026<\/p>\n

Det finns en enkelhet i Thoursies sena b\u00f6cker. H\u00e4r saknas alla f\u00f6rs\u00f6k att anpassa sig efter kulturlivets trender och moden. M\u00e4nniskorna i hans v\u00e4rld \u00e4r ocks\u00e5 enkla, och det \u00e4r m\u00f6jligt att han idealiserar dessa enkla m\u00e4nniskor som befolkade landet f\u00f6rr i tiden, dessa \u201dfornminnen\u201d f\u00f6r att tala med Stig Claesson, men i s\u00e5 fall sker det med ett gott syfte\u2026 Thoursies tv\u00e5 prosab\u00f6cker om barndomen har en p\u00e5taglig fr\u00e4sch\u00f6r och b\u00f6r st\u00e5 sig s\u00e5 l\u00e4nge som det finns l\u00e4sare i livet som kan knyta an till det fattigdomens Sverige som fanns \u00e4nda fram till 1950- och 60-talen.<\/p>\n

Ragnar Thoursies f\u00f6rfattarskap sp\u00e4nner \u00f6ver stora delar av det svenska 1900-talet. H\u00e4r finns ber\u00e4ttelserna om de str\u00e4vsamma och sympatiska f\u00f6r\u00e4ldrarna, men ocks\u00e5 den litter\u00e4ra modernism som poeten drogs in i som ung. H\u00e4r finns ocks\u00e5 socialdemokratins f\u00f6rs\u00f6k att bygga ett v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4lle utifr\u00e5n arbetarnas och sm\u00e5folkets \u00f6nskningar om en b\u00e4ttre tillvaro, men ocks\u00e5 besvikelse och misstr\u00f6stan inf\u00f6r den socialdemokratiska h\u00f6gerns f\u00f6rs\u00f6k att rasera det som byggts upp. Thoursies verk ger b\u00e5de uttryck f\u00f6r det som varit det b\u00e4sta i den svenska arbetarr\u00f6relsens kamp men ocks\u00e5 \u2013 s\u00e4rskilt i den starkt satiriska Elefantsjukan \u2013 en skarp kritik av r\u00f6relsens byr\u00e5kratisering.<\/p>\n

En Artikel av Per-Olof Mattsson
\nArtikelf\u00f6rfattaren \u00e4r litteraturvetare p\u00e5 Stockholms universitet. Han har under \u00e5rens lopp skrivit en rad artiklar i R\u00f6da rummet i sk\u00e4rningspunkten mellan litteratur och samh\u00e4lle.<\/em><\/p>\n

<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Med sitt f\u00f6rfattarskap blev den i somras avlidne Ragnar Thoursie n\u00e5got av den sociala v\u00e4lf\u00e4rdsstatens avl\u00e4sare under tre tidsperioder. Han slog igenom som diktare med politisk tendens 1952 n\u00e4r v\u00e4lf\u00e4rdsstatens uppbyggnad var i sitt inledningsskede. Efter en litter\u00e4r tystnad som … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[27,26,5],"tags":[275,276,279,278,50,274,277],"class_list":["post-465","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bocker","category-kultur","category-politik","tag-byrakrat","tag-emaljogat","tag-krakorna-skrattar","tag-oppen-stad","tag-per-olof-mattsson","tag-ragnar-thoursie","tag-sundbybergsprologen"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-7v","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/465","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=465"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/465\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":541,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/465\/revisions\/541"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=465"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=465"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=465"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}