{"id":493,"date":"2010-10-25T12:21:16","date_gmt":"2010-10-25T11:21:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.rodarummet.org\/web\/?p=493"},"modified":"2010-11-14T12:50:36","modified_gmt":"2010-11-14T11:50:36","slug":"fran-klass-till-butler-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/2010\/10\/25\/fran-klass-till-butler-2\/","title":{"rendered":"Fr\u00e5n klass till butler"},"content":{"rendered":"

Vad \u00e4r socialdemokratin? Vad inneb\u00e4r egentligen begreppet \u201dborgerligt arbetarparti\u201d och i vilken utstr\u00e4ckning \u00e4r det till\u00e4mpligt p\u00e5 dagens SAP? I f\u00f6ljande artiklar inleder Lars Henriksson och Kjell \u00d6stberg diskussionen, f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e4lla de relevanta fr\u00e5gorna och ge n\u00e5gra prelimin\u00e4ra svar, snarare \u00e4n att n\u00e5 fram till den f\u00e4rdiga analysen.<\/strong><\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

Hur l\u00e4nge h\u00e5ller banden? Lars Henriksson<\/strong><\/h3>\n

Socialdemokratiska Arbetarpartiet (SAP) har fr\u00e5n sin f\u00f6delse varit ett arbetarparti. Inte bara genom att stora delar av arbetarklassen r\u00f6stat p\u00e5 partiet – det skulle dr\u00f6ja 30 \u00e5r efter dess grundande 1889 innan hela arbetarklassen \u00f6ver huvud taget fick r\u00f6str\u00e4tt. \u00c4ven exempelvis det Demokratiska partiet i USA har en stor del arbetarv\u00e4ljare och dess kandidater st\u00f6ds ofta av \u00e5tskilliga fackf\u00f6reningar men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 inget arbetarparti. Socialdemokraterna \u00e4r ett arbetarparti i en mycket djupare bem\u00e4rkelse \u2013 i sitt grundl\u00e4ggande materiella f\u00f6rh\u00e5llande till arbetarklassen \u2013 framf\u00f6r allt genom sina band till de prim\u00e4ra klassorganisationerna, fackf\u00f6reningarna. D\u00e4r Demokraternas relation till facken ofta best\u00e5r av ett n\u00e4rmast aff\u00e4rsm\u00e4ssigt byte av st\u00f6d mot politiska tj\u00e4nster, eller l\u00f6ften om s\u00e5dana, har SAP alltid haft ett levande och direkt f\u00f6rh\u00e5llande till LO-facken. R\u00f6relsen har st\u00e5tt f\u00f6r rekrytering av en kader, som byggt upp sitt f\u00f6rtroende i vardagligt fackligt arbete med alltifr\u00e5n f\u00f6rs\u00e4kringsr\u00e5dgivning till ackordstvister, ett f\u00f6rtroende som det varit m\u00f6jligt att v\u00e4xla in i r\u00f6ster f\u00f6r det parti som f\u00f6rknippats med fackf\u00f6reningen. St\u00f6det har \u00e4ven g\u00e5tt \u00e5t andra h\u00e5llet, om partiets positioner p\u00e5 arbetsplatserna hotats av str\u00f6mningar som f\u00f6retr\u00e4der en annan facklig linje har de socialdemokratiska representanterna kunnat p\u00e5r\u00e4kna st\u00f6d fr\u00e5n h\u00f6gre ort.<\/p>\n

I de h\u00f6gre fackliga kretsarna r\u00e5der d\u00e4rf\u00f6r en n\u00e4rmast total personalunion med SAP, att vara med i en f\u00f6rbundsstyrelse inom LO utan att ha partibok \u00e4r ytterst ovanligt och sammansm\u00e4ltningen str\u00e4cker sig l\u00e5ngt ner i organisationen. Detta finmaskiga n\u00e4t av fackligt aktiva socialdemokrater har ocks\u00e5 kunnat f\u00f6rmedla krav och st\u00e4mningar underifr\u00e5n genom att de st\u00e5tt i direktkontakt med arbetskamraterna och ibland under tryck fr\u00e5n dem.<\/p>\n

Samtidigt har SAP mycket l\u00e4nge f\u00f6rt en borgerlig politik och blivit djupt integrerat i det kapitalistiska samh\u00e4llet. Ett parti som samtidigt \u00e4r borgerligt som det baserar sig p\u00e5 den organiserade arbetarklassen borde vara som att blanda vatten och olja \u2013 en om\u00f6jlighet. Men det som b\u00e5de f\u00f6rorsakat och h\u00e5llit samman denna motstridiga mix \u00e4r arbetarr\u00f6relsens byr\u00e5krati, det ledande skiktet som p\u00e5 en och samma g\u00e5ng \u00e4r beroende av arbetarorganisationernas och det kapitalistiska samh\u00e4llets fortbest\u00e5nd. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det rimligt att definiera socialdemokratin som ett borgerligt arbetarparti.<\/p>\n

Ett s\u00e5dant parti \u00e4r k\u00e4nsligt f\u00f6r st\u00e4mningar och reaktioner i arbetarklassen, dels genom sina m\u00e5nga k\u00e4nselspr\u00f6t, framf\u00f6r allt p\u00e5 arbetsplatserna, men ocks\u00e5 f\u00f6r att det \u00e4r tvunget att bibeh\u00e5lla detta st\u00f6d f\u00f6r sin egen \u00f6verlevnad.<\/p>\n

Trots SAP:s byr\u00e5kratisering och borgerliga politik har det varit av stor betydelse att arbetarklassen haft en sj\u00e4lvst\u00e4ndig politisk organisering. Bara existensen av ett parti som \u00e5beropar sig p\u00e5 arbetarklassen (om \u00e4n i allt mer utsp\u00e4dda formuleringar) har p\u00e5verkat samh\u00e4llsklimatet och arbetarklassens sj\u00e4lvbild.<\/p>\n

Under l\u00e5ng tid har det politiska systemet sakta men s\u00e4kert f\u00f6r\u00e4ndrats i Sverige. 1965 fanns det 25 f\u00f6rtroendevalda per 1000 inv\u00e5nare, 1990 knappt fem per 1000. Denna process fortg\u00e5r mandatperiod efter mandatperiod. \u00c5r 2007 uppgick exempelvis det totala antalet f\u00f6rtroendevalda i kommunerna till drygt 39 000 personer, en minskning med 3 000 personer sedan 2003. Det har f\u00f6r\u00e4ndrat alla inv\u00e5nares f\u00f6rh\u00e5llande till politiken. Om det p\u00e5 1950-talet var vanligt att man hade en politiskt vald person p\u00e5 arml\u00e4ngds avst\u00e5nd, \u00e4r det idag f\u00e5 som k\u00e4nner n\u00e5gon politiker. En effekt av denna utveckling \u00e4r en \u00f6kad professionalisering, som allt mer f\u00f6rvandlat politikerrollen till ett karri\u00e4ryrke med andra livsvillkor och prioriteringar \u00e4n v\u00e4ljarbasens.<\/p>\n

F\u00f6r partier som inte har n\u00e5got annat syfte \u00e4n att f\u00f6retr\u00e4da kapitalintressena \u00e4r detta inget problem, snarare tv\u00e4rtom, ju l\u00e4ngre fr\u00e5n folklig p\u00e5verkan och ju n\u00e4rmare sina herrar man sj\u00e4lv befinner sig desto b\u00e4ttre. F\u00f6r ett parti som socialt baserar sig p\u00e5 arbetarklassen \u00e4r det en v\u00e4ldig skillnad, som succesivt ytterligare har f\u00f6rsvagat partiets folkr\u00f6relseposition \u2013 \u00e4nnu n\u00e5gra s\u00e5gtag p\u00e5 den gren man sitter.<\/p>\n

\u00c4ven utvecklingen i de fackliga organisationerna har bidragit till SAP:s f\u00f6rsvagning, f\u00f6r dessa kan bara var ett st\u00f6d s\u00e5 l\u00e4nge de arbetande upplever dem som v\u00e4rda att st\u00f6dja. De senaste \u00e5rtiondena har en rad fackliga st\u00e4llningstaganden f\u00f6rsvagat f\u00f6rbundens st\u00e4llning gentemot medlemmarna:<\/p>\n

\u2022 De ynkliga pip som LO gav ifr\u00e5n sig n\u00e4r ATP skrotades, denna pensionsreform som varit s\u00e5 viktig, b\u00e5de f\u00f6r den socialdemokratiska efterkrigspolitiken och partiets sj\u00e4lvbild.<\/p>\n

\u2022 Fr\u00e5nvaron av protester n\u00e4r 30-talets f\u00f6rbud mot privata arbetsf\u00f6rmedlingar revs upp, vilka 1991 utgjorde startsignalen till bemanningsf\u00f6retagens invasion av de svenska arbetsplatserna.<\/p>\n

\u2022 Det faktum att flera tunga fack lade sin prestige i v\u00e5gsk\u00e5len f\u00f6r EU-intr\u00e4de och EMU-anslutning liksom att Kommunal accepterat privatiseringar \u2013 f\u00f6r att nu bara n\u00e4mna n\u00e5gra av alla brott med tidigare politisk praktik.<\/p>\n

\u00c4ven om m\u00e5nga av LO:s medlemmar inte har vartenda av dessa brott med det f\u00f6rflutna klart f\u00f6r sig har de sammantagna under de senaste 20-30 \u00e5ren malt ner mycket av det f\u00f6rtroende som fackf\u00f6reningarna haft och som i val har kunnat oms\u00e4ttas i socialdemokratiska r\u00f6ster.<\/p>\n

Jag har sj\u00e4lv sett mycket av detta i min egen vardag p\u00e5 Volvo i G\u00f6teborg. EU-omr\u00f6stningen, d\u00e4r socialdemokratin, de borgerliga och kapitalet bildade en maktens koalition, frestade till exempel h\u00e5rt p\u00e5 lojalitetsbanden. Inf\u00f6r EMU-omr\u00f6stningen 2003 hade dessa slitits av h\u00f6gt \u00f6ver basniv\u00e5n. I G\u00f6teborg gjorde Socialdemokraterna Olle Ludvigsson, d\u00e5 klubbordf\u00f6rande p\u00e5 Volvo och numer EU-parlamentariker, till galjonsfigur f\u00f6r Ja-sidan. \u00c4nd\u00e5 fick de helt enkelt inte ig\u00e5ng apparaten p\u00e5 Volvo, inte ens bland dem som arbetar heltid fackligt. D\u00e4r Nej-sidans flygblad delades ut av Volvoarbetare fick Ja-sidan lita till ungdomar, samma sorts inhyrda handelsh\u00f6gskoleelever som spred valpropaganda i centrala staden. Att Ja-sidan f\u00f6rlo rade folkomr\u00f6stningen var, oavsett vad man tycker i sakfr\u00e5gan, ett historiskt nederlag f\u00f6r partiet, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen misslyckades SAP-ledningen att f\u00e5 med sig majoriteten av arbetarklassen.<\/p>\n

Ska det fackliga f\u00f6rtroendet kunna oms\u00e4ttas politiskt kr\u00e4vs givetvis att detta f\u00f6rtroende byggs upp och vidmakth\u00e5lls p\u00e5 alla niv\u00e5er, men framf\u00f6r allt p\u00e5 den mest grundl\u00e4ggande niv\u00e5n, att h\u00e4vda de arbetandes intressen n\u00e4r det g\u00e4ller l\u00f6ner och arbetsvillkor.<\/p>\n

H\u00f6gerregeringen har avst\u00e5tt fr\u00e5n frontalangrepp p\u00e5 fackf\u00f6reningarna, ist\u00e4llet har de p\u00e5 ett mycket taktiskt smart s\u00e4tt undergr\u00e4vt dem. H\u00f6jningen av a-kasseavgiften har gjort den individuellt kalkylerade nyttan med fackf\u00f6reningen mindre och vinsten med att g\u00e5 ur st\u00f6rre. \u00c5tminstone om man ser a-kassan som en rent personlig inkomstf\u00f6rs\u00e4kring, och inte som det ena b\u00e4rande balken \u2013 d\u00e4r den andra \u00e4r strejkkassan \u2013 som g\u00f6r det m\u00f6jligt att v\u00e4gra att s\u00e4lja sin arbetskraft under ett visst pris, sj\u00e4lva grunden f\u00f6r en fackf\u00f6rening.<\/p>\n

De senaste \u00e5rens skattes\u00e4nkningar har ocks\u00e5 givit mer i pl\u00e5nboken f\u00f6r de flesta LO-medlemmar \u00e4n vad avtals\u00f6kningarna gjort. Genom att ers\u00e4tta l\u00f6nekrav med s\u00e4nkt skatt omvandlas nedsk\u00e4rningarna i den offentliga v\u00e4lf\u00e4rden till vinster i de privata f\u00f6retagen och p\u00e5 k\u00f6pet f\u00f6rsvagas s\u00e5v\u00e4l klassmedvetande som fackf\u00f6reningens existensber\u00e4ttigande. N\u00e4r f\u00f6rbund och klubbar \u00e4ven omfamnar individuella l\u00f6nesystem har de g\u00e5tt f\u00f6retagen till m\u00f6tes och bidragit till att gr\u00f6pa ur det mest grundl\u00e4ggande i det som formar det fackliga medvetandet; de kollektiva l\u00f6nef\u00f6rhandlingarna.<\/p>\n

Den fackliga organisationsgraden i Sverige har minskat kraftigt. Under 1990-talskrisen var den 85 procent medan den under 00-talet har sjunkit med tio procentenheter, varav med sju bara mellan 2006 och 2008. I den privata sektorn minskade under denna tidsperiod andelen organiserade fr\u00e5n 71 procent till 65 procent, fr\u00e4mst bland tj\u00e4nstesektorns l\u00e5gavl\u00f6nade med os\u00e4kra anst\u00e4llningsvillkor. \u00c4ven om organisationsgraden p\u00e5 arbetsmarknaden i sin helhet \u00e4nnu \u00e4r p\u00e5 den globala rekordniv\u00e5n 71 procent finns det inga garantier f\u00f6r att botten \u00e4r n\u00e5dd.1<\/sup><\/p>\n

Bakom denna f\u00f6rsvagning finns det m\u00e5nga faktorer, f\u00f6rutom a-kassef\u00f6r\u00e4ndringarna: den mer os\u00e4kra anknytningen till arbetsmarknaden f\u00f6r alla dem som jobbar i bemanningsf\u00f6retag eller ha andra os\u00e4kra anst\u00e4llningar, \u00f6kade m\u00f6jligheter att visstidsanst\u00e4lla, arbetsl\u00f6sheten i sig och s\u00e5 vidare. Man f\u00e5r dock vara mycket h\u00f6gt placerad i LO-byr\u00e5kratin f\u00f6r att undvika att se samspelet mellan medlemstappet och den egna praktiken. Desperata erbjudanden om \u201dmerv\u00e4rde i medlemskapet\u201d i form av f\u00f6rs\u00e4kringar och andra f\u00f6rm\u00e5ner kan inte kompensera de eftergifter gentemot och den anpassning till kapitalets offensiv som pr\u00e4glat de centrala facken de senaste decennierna.<\/p>\n

Samtidigt har arbetarklassen tryckts tillbaka p\u00e5 arbetsplatserna genom att massarbetsl\u00f6sheten permanentats. En direkt effekt \u00e4r att de vilda strejkerna i princip upph\u00f6rt sedan 1990-talet. \u00c5ren 2003 och 2008 var de f\u00f6rsta \u00e5ren sedan 1965 som Medlingsinstitutet inte redovisade en enda olovlig strejk. De fackliga representanter som var med om trycket fr\u00e5n 70-talets vilda strejker och med stolthet s\u00e5g arbetsmarknadsreformerna inf\u00f6ras h\u00e5ller p\u00e5 att ers\u00e4ttas av en generation som vuxit upp med ord som ansvarstagande, inflationsbek\u00e4mpning och konkurrenskraft ringande i \u00f6ronen, en generation f\u00f6r vilka strejker och medlemsrevolter \u00e4r mytiska h\u00f6rs\u00e4gner ur det f\u00f6rflutna. Utan tryck underifr\u00e5n blir fackligt arbete mer medlemsservice och administrativt f\u00f6rhandlande, en slags partners till personalavdelningen.<\/p>\n

H\u00e5rdvara<\/strong><\/p>\n

\u00c5r 2004 inledde de sex LO-f\u00f6rbunden Byggnads, Elektrikerna, M\u00e5larna, Fastighets, GS och SEKO ett s\u00e4rskilt samarbete under namnet Fackliga Samh\u00e4llsbyggarna. L\u00e5ngtifr\u00e5n att vara n\u00e5got brott med socialdemokratin \u2013 den ombudsman som anst\u00e4llts f\u00f6r att samordna verksamheten sattes p\u00e5 SAP:s kansli \u2013 \u00e4r det ett tecken p\u00e5 en v\u00e4xande oro i ledningarna f\u00f6r n\u00e5gra av de fack som drabbats f\u00f6rst och h\u00e5rdast av avreglering, privatiseringar och den nyliberala politik som drivs genom EU.<\/p>\n

\u00c4ven om LO och dess f\u00f6rbund \u00e4r odemokratiska och byr\u00e5kratiska pyser missn\u00f6jet ibland upp genom betongen. Stick i st\u00e4v med ledningens linje r\u00f6stade f\u00f6rra LO-kongressen 2008 exempelvis f\u00f6r ett krav om att h\u00f6ja a-kassan till 90 procent. Det f\u00f6ranledde Wanja Lundby-Wedin att ingripa och lyfta ut fr\u00e5gan till redaktionskommitt\u00e9n \u2013 med henne sj\u00e4lv som ordf\u00f6rande \u2013 f\u00f6r desarmering. Liksom p\u00e5 Metalls kongress strax innan var det n\u00e4mligen av st\u00f6rsta vikt att kr\u00e4va precis det som socialdemokraterna lovat, och inte ett \u00f6re mer. Och 80 procent a-kassa var i stort sett det enda Sahlins SAP lovat. \u00c4ven i fr\u00e5gan om sjukf\u00f6rs\u00e4kringen f\u00f6rlorade ledningen; med 238 r\u00f6ster mot 143 blev kravet 90 procentig ers\u00e4ttning och avskaffad karensdag. Typiskt nog fick inget av detta n\u00e5got genomslag i SAP:s politik eller den gemensamma valplattformen med V och MP.<\/p>\n

Alla l\u00e4nkar i kedjan klass-fackf\u00f6rening-parti, det som gjort SAP till ett arbetarparti, har allts\u00e5 f\u00f6rsvagats. F\u00e4rre \u00e4r med i facket, de f\u00f6rtroendevaldas f\u00f6rtroende minskar inom de fackligt organisationer, politiken flyttas l\u00e4ngre bort, SAP har, liksom alla andra partier, krympt och befolkas i allt h\u00f6gre utstr\u00e4ckning av karri\u00e4rpolitiker utan levande f\u00f6rankring i och beroende av fackf\u00f6reningarna. Dessutom\u00a0 \u2013 inte minst \u2013 genom att i allt v\u00e4sentligt f\u00f6ra en nyliberal politik i regeringsst\u00e4llning har SAP minskat sitt st\u00f6d i arbetarklassen. Det okritiska f\u00f6rsvaret av partiet har blivit en b\u00f6rda f\u00f6r de fackligt f\u00f6rtroendevalda, en politik att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rsvara gentemot medlemmarna snarare \u00e4n att vara stolt \u00f6ver och f\u00e5 kredit f\u00f6r.<\/p>\n

Alla faktorer pekar i samma riktning, \u00e4ven om SAP fortfarande \u00e4r ett parti med unika band till arbetarklassen \u00e4r dessa band h\u00e5rt utt\u00e4njda. Att s\u00e5 \u00e4r fallet r\u00e5der det ingen tvekan om, fr\u00e5gan \u00e4r hur mycket och vad det leder till. Hur l\u00e5ngt kan dessa band t\u00f6jas utan att helt eller delvis brista? Var g\u00e5r gr\u00e4nsen n\u00e4r SAP upph\u00f6r att vara ett arbetarparti? Och vad skulle det i s\u00e5 fall inneb\u00e4ra?<\/p>\n

Mycket finns skrivet om socialdemokratins kris p\u00e5 den \u201dsynliga\u201d niv\u00e5n \u2013 s\u00e5som valresultat, debatter, politisk kurs och s\u00e5 vidare. F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 utvecklingen skulle det beh\u00f6vas en grundlig genomlysning av\u00a0 f\u00f6r\u00e4ndringar i \u201dh\u00e5rdvaran\u201d, partiets materiella f\u00f6rh\u00e5llande till arbetarklassen. En hel del kan samlas genom beskrivningar av utvecklingen p\u00e5 olika arbetsplatser men det beh\u00f6vs helt\u00e4ckande analyser av basfakta som medlemsutveckling, social sammans\u00e4ttning p\u00e5 olika niv\u00e5er i partiet, relation mellan yrkespolitiker och basmedlemmar, facklig tillh\u00f6righet och uppdrag, partiets organisering och utveckling p\u00e5 arbetsplatser och i fackf\u00f6reningarna, hur de fackliga utbildningarna f\u00f6r\u00e4ndrats och s\u00e5 vidare.<\/p>\n

Arbetarklassen i Sverige \u00e4r idag svagare \u00e4n p\u00e5 l\u00e4nge och detsamma g\u00e4ller det parti som i \u00f6ver ett sekel dominerat dess organisationer. Att f\u00f6rst\u00e5 vart SAP \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g, bland annat genom att s\u00f6ka svara p\u00e5 de fr\u00e5gor som skisserats i denna artikel, \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte n\u00e5gon akademisk \u00f6vning utan v\u00e4sentligt f\u00f6r alla som st\u00e4ller sig m\u00e5ls\u00e4ttningar som handlar om att \u00e5teruppr\u00e4tta och utveckla klassens styrka.<\/p>\n

NOT<\/p>\n

Anders Kjellberg: Det fackliga medlemsraset i Sverige under 2007 och 2008 ur Arbetsmarknad & Arbetsliv nr 2 2009<\/p>\n

En artikel av Lars Henriksson
\nArtikelf\u00f6rfattaren \u00e4r fackligt oppositionell metallarbetare\u00a0 p\u00e5 Volvo\u00a0 personvagnar i G\u00f6teborg. I b\u00f6rjan p\u00e5 2011 utkommer hans bok Slutk\u00f6rt som handlar om bilindustrin, alternativ\u00a0 produktion, klimat och klasskamp p\u00e5 Ordfront f\u00f6rlag<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vad \u00e4r socialdemokratin? Vad inneb\u00e4r egentligen begreppet \u201dborgerligt arbetarparti\u201d och i vilken utstr\u00e4ckning \u00e4r det till\u00e4mpligt p\u00e5 dagens SAP? I f\u00f6ljande artiklar inleder Lars Henriksson och Kjell \u00d6stberg diskussionen, f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e4lla de relevanta fr\u00e5gorna och ge n\u00e5gra prelimin\u00e4ra svar, snarare … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":7,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[5,15],"tags":[292,293,294,291,39],"class_list":["post-493","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-politik","category-socialism-politik","tag-arbetarklassen","tag-lo","tag-metall","tag-sap","tag-socialdemokraterna"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/pRzA9-7X","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/493","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/users\/7"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=493"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/493\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":545,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/493\/revisions\/545"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=493"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=493"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.rodarummet.org\/web\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=493"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}