I Danmark används avancerade beräkningsmodeller för att förutse effekterna av politiska förslag. Det är modeller som ofta undervärderar omsorgsarbete och bygger på en snäv bild av människan som nyttomaximerande individ. I sin uppmärksammade bok Underskott, som nyligen har översatts till svenska, riktar Emma Holten skarp kritik mot denna etablerade ekonomiska logik, och synliggör hur kvinnors arbete – både det betalda och obetalda – systematiskt osynliggörs. Boken har i Danmark skapat livlig debatt. Röda rummets redaktionsmedlem Lotte Schack ger här en introduktion till Holtens bok och till den danska debatten om omsorgsarbete, nationalekonomi och beräkningsmodeller – och förklarar varför den engagerar så många människor.
För många år sedan hade jag förvillat mig in på en kurs anordnad av en vänstersossig tankesmedja i Köpenhamn. Syftet med kursen var att förbättra vänsterns förutsättningar för att ta del i den offentliga debatten i frågor som vanligtvis domineras av den liberala högern. Det kurstillfälle jag tydligast minns var ett där vi skulle diskutera Finansministeriets beräkningsmodeller. Vi fick ta del av en rapport som beräknade kostnaderna för ett reformförslag. Jag förvånades över med vilken precision ekonomerna verkade kunna förutsäga dessa kostnader, och hur investeringar i välfärd konsekvent förutspåddes leda till ett minskat arbetskraftsutbud, det vill säga, minskad tillgänglig arbetskraft.
Beräkningsmodellerna — med namn som DREAM (Danish Rational Economic Agents’ Model), ADAM (Annual Danish Aggregate Model) och MAKRO (trots versalerna inte en akronym) — har debatterats i många år. Dessa modeller används av regeringen för att utvärdera kostnaderna för politiska förslag och på så sätt kunna komma fram till om det lönar sig att införa dem. I centrum för debatten finner vi modellernas så kallade “dynamiska effekter”. Dessa refererar till de förändringar i medborgarnas beteende som kan förväntas av en viss politik, samt hur dessa kommer att påverka ekonomin, som arbetskraftsutbud och skatteintäkter. Föga förvånande är antagandet här att skattelättnader får folk att jobba mer medan investeringar i välfärd gör att folk jobbar mindre. Som jag har förstått det är Danmark det enda landet i Norden där dessa dynamiska effekter räknas in i kostnadsberäkningen för offentliga utgifter, då dessa i de andra nordiska länderna anses alltför osäkra att basera politiska beslut på.
Osäkerheten är dock bara ett av problemen med den här sortens beräkningsmodeller. Emma Holtens bok Underskott som publicerades i Danmark förra sommaren och nu har översatts till svenska identifierar ett mer grundläggande problem: att omsorgsarbete — både det oavlönade och det avlönade — konsekvent undervärderas i det Holten kallar “den etablerade ekonomin”, vilken hon ser beräkningsmodellerna som ett av de tydligaste uttrycken för. Holten har varit aktiv i den danska samhällsdebatten i mer än ett decennium där hon har tagit sig an ett antal feministiska frågor. Ursprungligen blev hon känd för en essä som hon publicerade i det feministiska magasinet Friktion, som handlade om hennes erfarenheter av att utsättas för spridning av nakenbilder på sig själv på internet mot sin vilja. Essän ledsagades av en serie nya bilder där Holten fotograferades i bar överkropp av Cecilie Bødker under rubriken “Samtycke”. Hon förklarade att idén bakom projektet var att ta tillbaka sin kropp genom att offentligt dela bilder av den – alltså med samtycke i motsättning till de bilder som hade spridits mot hennes vilja. Essän blev snabbt viral, först i Danmark men sedan även internationellt efter att The Guardian gjorde en video om henne. Sedan dess har hon varit med till att sätta fokus på samtycke i den danska offentliga debatten, och kan sägas ha varit en av de aktörer som bidragit till en förnyad feministisk debatt i en dansk kontext. Under senare år har Holten rört sig mer mot frågor som omhandlar feministisk ekonomi. Underskott bygger vidare på en slutsåld föreläsningsserie hon har hållit i ämnet, som mer specifikt handlade om värdet av omsorg runtom i Danmark, bland annat på Bremen Teater i Köpenhamn.
Vad är då problemet med att omsorgsarbete undervärderas? Enligt Holten gör detta att kvinnor betraktas som en samhällsekonomisk förlust. Kvinnor lönearbetar i genomsnitt färre timmar än män, de har sämre lön och jobbar i högre utsträckning i den offentliga sektorn. Därmed bidrar de mindre till skatteintäkter. På ett politiskt plan leder denna nedvärdering av kvinnligt arbete även till nedskärningar i välfärden, som varken producerar varor eller skapar nytt värde enligt den nationalekonomiska logiken. Holten argumenterar tvärtom för att omsorgsarbetet skapar värde även om man inte kan sätta ett pris på det och även om det är en annan sorts värde än det som räknas i de offentliga finanserna. Omsorg är trots allt en grundförutsättning för värdeproduktion. För att kunna ta del i arbetsmarknaden måste vi utbildas. Vi måste tas om hand när vi är sjuka. Vi måste äta och ha möjlighet att slappna av på bibliotek, i stadsparker och i andra offentliga rum. Barn måste födas om vi ska ha någon fortsatt arbetskraft, och dessa barn måste tas om hand när deras föräldrar är på jobbet. Hur detta arbete bidrar till det produktiva arbetet och till skatteintäkter till statskassan är dock svårt att mäta, för att inte säga omöjligt. Den ”nödvändiga” mängden omsorg varierar från person till person och från situation till situation. Holten kritiserar vidare ekonomer för att reducera människan till en nyttomaximerande varelse. I själva verket, menar Holten, gör vi varje dag saker som är helt irrationella utifrån det perspektivet. Vi tar en tupplur, äter en glass i solen, är engagerade i den lokala fotbollsföreningen, eller hjälper våra vänner att flytta.
Hur kommer det sig då att dessa faktorer har ignorerats i nationalekonomernas modeller? Enligt Holten ska förklaringen sökas i utvecklingen av nationalekonomin som en vetenskap, från Upplysningstiden och framåt, som modellerats utifrån matematikens rationella och exakta måttstockar. Här upphöjdes rationalitet och tänkande, och därför underordnades allt det som uppfattades som irrationellt och kroppsligt, vilket omfattade kvinnor och kvinnors arbete. Holten ser häxjakten som det mest extrema exemplet på detta. Holten angriper dessutom Upplysningens negativa frihetsideal som går ut på att vi ska kunna klara oss själva utan hjälp från andra, för att ytterligare bidra till nedvärderingen av omsorg. Sedan går hon igenom ekonomins idéhistoria och visar på hur denna har genomsyrats av dessa ideal om rationalitet och frihet, från Adam Smith via nyklassicismens marginalistiska projekt som gick ut på att mäta värde objektivt genom prissättning, till 1970-talets nyliberala revolution som lade grunden till New Public Management och den ekonomiska logiken bakom de offentliga beräkningsmodellerna som idag utövar så stort inflytande över dansk politik. Som exempel på den etablerade ekonomins makt nämner Holten “Det ekonomiska rådet”, en “finanspolitisk vakthund” som består av fyra oberoende ekonomer, de så kallade “ekonomiska vise männen”, vilka har till uppgift att utvärdera den danska finanspolitikens hållbarhet, bland annat huruvida den i nog hög grad bidrar till utvecklingen av landets produktivitet.
Sedan publiceringen har boken legat i topp på bestsellerlistan, vunnit fler priser, utkommit i åtta upplagor och skapat mycket debatt. Å ena sidan har boken talat till många, inte minst kvinnor som jobbar i omsorgsyrken. Å andra har den kritiserats av nationalekonomer som anklagat Holten för inte att förstå nationalekonomi, och för att bortse från att ekonomer visst bryr sig om annat än det rent mätbara. Förutom bokens egna kvaliteter – den är välskriven, rolig, skriven på ett tillgängligt språk och med illustrativa exempel från populärkultur och vardagssituationer – bör dess genomslag även ses i ljuset av en pågående debatt om arbete och omsorg i Danmark.
2023 publicerade Influencern Maj My Humaidan boken Ærø-manifestet, en debattbok som handlade om hur hon tillsammans med sin man valde att flytta från Köpenhamn till den lilla ön Ærø för att ta hand om och hemskola sina fyra barn. Humaidan bytte ut livet som journalist mot livet på en gård där paret försörjer sig genom att ordna kurser och sommarläger. I Ærø-manifestet kritiserar hon den rådande arbetsideologin för att tvinga folk att prioritera arbete och karriär på bekostnad av samvaro med familjen, samt för att tvinga in barn i institutioner i stället för att de ska kunna vara där de enligt Humaidan har det bäst: hos sin familj. Boken skapade en enorm debatt. Humaidan anklagades för att vara blind inför sina privilegier (vem har över huvud taget ekonomisk möjlighet för att sluta jobba?) och för att uppmana kvinnor att åsidosätta sin självständighet till förmån för traditionella familjeroller. Den socialdemokratiske ministern Kaare Dybvad Bek svarade med boken Arbejdets land (2023) där han kritiserar samhällets resursstarka medborgare för att svika sitt ansvar genom att avstå från lönearbete och därmed undergräva fundamentet för det danska samhället (”de bredaste axlar vill inte längre bära det tyngsta lasset,” som han formulerade det).
Från ett feministiskt håll publicerade den kände nationalekonomen Nina Smith tillsammans med Anne-Mette Barfoed Overskudskvinder (2025)där de varnar kvinnor för att låta sig lockas av livet som (deltids)hemmafruar. Den absolut viktigaste faktorn för kvinnors frigörelse är deras ekonomiska självständighet gentemot män, menar författarna. Dessutom skulle det, om fler kvinnor väljer deltidsarbete, betyda mindre pengar till institutioner som förskolor, vilket på längre sikt skulle kunna leda till färre förskolor vilket i sin tur skulle betyda att fler kvinnor skulle vara tvungna att ta hand om barnen i stället för att jobba.
Humaidan kan ses som en del av en tydlig sida i debatten om omsorgsarbete: folk (mest kvinnor) bör inte låta sig luras till att prioritera karriär och pengar framför nära och mjuka värden. Smith och Barfoed kan ses som den andra sidan: kvinnor måste prioritera lönearbete för att bevara deras ekonomiska oberoende. Men Holten skiljer sig från båda dessa sidor genom att bry sig mindre om vad kvinnor bör göra och mer om de strukturer som formar kvinnors valmöjligheter. Hon rör sig bortom frågan om kvinnors individuella val och pekar istället på att oavsett dessa är mottagandet och utförandet av omsorgsarbete ett grundvillkor för alla, oavsett kön och yrke, vilket därför måste tas på allvar, på samma sätt som att kvinnor i allmänhet är de som utför den största delen av omsorgsarbetet, oavsett om det är på arbetsmarknaden eller i det privata.
Denna poäng liknar i hög grad argument utvecklade av marxistiska feministiska tänkare, varav vissa även citeras av Holten, som Tithi Bhattacharya, Silvia Federici och Angela Davis. Men hon undviker för det mesta att kalla dem för marxister. I det svenska mottagandet av boken har vissa recensenter anmärkt på frånvaron av uppenbara marxistiska termer, trots likheten mellan Holtens kritik och den marxistiska kritiken av värde. Till exempel berör Holten inte kapitalismen i någon högre utsträckning utan fokuserar på Upplysningens ideal och den rådande ekonomiska ideologin. Jag tror att man måste förstå detta i förhållande till den danska samhällsdebatten. Till skillnad från Sverige saknar Danmark en socialistisk ”offentlighet”. De socialistiska tidskrifterna är få. Samhällsdebatten utspelar sig i stället stort sett bara i de stora dagstidningarna, om man bortser från Information. Marxistiska teoretiska diskussioner hittar man för det mesta på universitetet. I en sådan kontext är det svårt att få genklang för diskussioner om värdeteori.
Frågan är också om inte frånvaron av en explicit teori har bidragit till bokens popularitet. Holtens kvalité ligger just i hennes förmåga att folkbilda, snarare än i att gräva ned sig i marxistiska teoridebatter. En kompis berättade att hon hade varit på utbildningsdag med bland annat en stor grupp sjuksköterskor där Holten hade föreläst om boken. Sjuksköterskorna, berättade min kompis, hade reagerat med igenkänning: Holtens argument slog an en ton hos dem och deras frustration över en vardag präglad av nedskärningar och dåliga arbetsvillkor. Att boken kan bidra till den typen av samtal samt leda debatten bortom kvinnors individuella livsval mot en kritik av den samhälleliga logik som styr dessa val är imponerande. Bokens popularitet visar också att det finns ett stort behov av dessa diskussioner – vilket är goda nyheter för både feminister och socialister.
Lotte Schack är doktorand i sociologi och medlem i Röda Rummets redaktion.
