Den svenska vänstern saknar ett återkommande forum där aktivister, organisatörer och företrädare från den breda rörelsens olika delar – partier, fackföreningar, aktivistnätverk – kan mötas för att diskutera hur vi bäst bygger en motkraft till kapitalismens alltmer reaktionära konjunktur. I förra numret av Röda rummet (#1, 2026) bad vi därför tre vänsterröster reflektera över vilka strategier de tror kan föra rörelsen framåt. I detta nummer bygger vi vidare på den diskussionen genom att introducera ett nytt inslag i tidskriften: strategidebatt. Under denna rubrik hoppas vi publicera provokativa och programmatiska texter av rörelseaktiva som syftar till att stärka vänsterns förmåga att intervenera i sociala kamper, följt av lika initierade svar. Förhoppningen är inte bara att möjliggöra samtal över organisationsgränser, utan även att förnya debatten om hur vi bäst översätter vardaglig organisering till långsiktig samhällsförändring.

Här inleder vi detta återkommande tema med att publicera en text av Oscar Harvey Westerlund (Allt åt alla Stockholm, med tidigare bakgrund i Ort till ort) om bostadsorganisering inom och bortom Hyresgästföreningen, följt av svar från Halimo Nuur, Eva Fee och Maria Wallstam.

Hur kommer det sig att naturen behandlas på ett sätt som gör att planeten håller på att bli obeboelig? Ett vanligt svar är att vi inte förstår naturens egentliga värde och att vi måste lära oss att värdesätta den. För ekonomer har lösningen på klimatkrisen därför varit att prissätta naturen för att skapa incitament till att behandla den annorlunda. För miljövänner har det varit att ändra vår moraliska syn på naturen som de facto värdefull. Men finns det andra alternativ? Evelina Johansson Wilén och Lotte Schack från Röda Rummet har intervjuat den politiska teoretikern Alyssa Battistoni om ekologi, feministisk-marxistisk teori och (o)frihet.

Alyssa Battistoni är politisk teoretiker med forskningsintressen inom miljö- och klimatpolitik, feminism, marxistisk teori, politisk ekonomi samt politisk idéhistoria. Hon har återkommande skrivit i The Nation, Dissent, Jacobin, n+1, och Boston Review och är aktuell med boken Free Gifts. Capitalism and the Politics of Nature på Princeton University Press (2025).

Röda rummet fortsätter arbetet med att bygga upp en stadig ekonomi så att vi kan planera vår utgivning långsiktigare än nummer för nummer. Som ni kanske sett så har vi blivit flitigare på att ordna utåtriktade evenemang och vi har hjälp utifrån för att ta fram en ny snygg och lättnavigerad hemsida som kommer lanseras framöver. Om du vill stötta oss så får du gärna swisha en slant och bidra till vår sommarinsamling.

Sedan förra numret av Röda Rummet kom ut har det hunnit bli 2026. Och med detta årsskifte har det skett flertalet dramatiska vändningar i världspolitiken som på olika sätt haft bäring för vänsterns situation och framtidsutsikter. Trumps regering har medelst militärt ingripande avsatt Maduro i Venezuela. I Iran har bred folklig mobilisering på allvar utmanat det islamiska styret. I Palestina har den israeliska armén tänjt på begreppet ”vapenvila” till oigenkännlighet genom fortsatt bombning av Gazaremsan.

Marx sa att historien upprepar sig, först som tragedi och sedan som fars. Men hur är karaktären hos historiska händelser som tycks upprepa sig för hundrade gången – såsom ständiga amerikanska interventioner i Latinamerika eller israeliska överträdelser på ockuperade områden? Har vi att göra med någon slags historiens tragikomik? Om så är fallet, ligger det nära till hands att upprepa Walter Benjamins famösa liknelse om historiens utveckling som ”en enda katastrof som oavlåtligt hopar ruiner på ruiner”.

I boken Förbannelsen (2025) tecknar Karin Pettersson, kulturchef på Aftonbladet, en personlig berättelse som vävs samman med en politisk undersökning av de omdaningar som följde i spåren av 1990-talets ekonomiska kris. Med utgångspunkt i egna erfarenheter från arbetet i regeringskansliet skildras hur finanspolitisk åtstramning, privatiseringar och en omprövning av välfärdsstatens principer kom att begränsa det politiska handlingsutrymmet, vars konsekvenser alltjämt präglar vår samtid. Här publicerar vi fyra inlägg om boken som lyfter fram dess styrkor och svagheter samt Petterssons eget svar.

I boken Förbannelsen (2025) tecknar Karin Pettersson, kulturchef på Aftonbladet, en personlig berättelse som vävs samman med en politisk undersökning av de omdaningar som följde i spåren av 1990-talets ekonomiska kris. Med utgångspunkt i egna erfarenheter från arbetet i regeringskansliet skildras hur finanspolitisk åtstramning, privatiseringar och en omprövning av välfärdsstatens principer kom att begränsa det politiska handlingsutrymmet, vars konsekvenser alltjämt präglar vår samtid. Här publicerar vi fyra inlägg om boken som lyfter fram dess styrkor och svagheter samt Petterssons eget svar.

Om historien tog slut, när började den igen?

Sociologen Hartmut Rosa beskriver det samtida tillståndet som ett rasande stillestånd och frågan är om det finns någon bättre bild för att fånga det politiska läget för oss som just nu är satta att leva i det. Vi översköljs av en reaktionär våg som radikaliserar hela det politiska klimatet samtidigt som den främst av allt verkar syfta till att bevara den nyliberala ordningen, vilket gör att utrymmet att förändra känns ständigt krympande, samtidigt som allt tycks vara i förändring. Det gamla vägrar dö, det nya är ännu i fosterstadiet och vad det är som ska födas vet absolut ingen.