Vilka är de specifika politiska förhållanden som ligger bakom uppkomsten av det som i dag betecknas som ”populistiska rörelser”? Hur relevant är begreppet? Och hur bör socialister förhålla sig? Richard Seymour försöker besvara frågorna.

Om man skulle ge sig på att formulera en teori om populism utifrån mediernas rapportering om ämnet så skulle den i grova drag se ut så här: Majoriteten av människor utanför den politiska klassen – den som utgör politikens verkställande skikt av rationellt resonerande handläggare – är i grund och botten en hop vulgära, driftstyrda varelser som offer för sina materiella begär och grumliga önskemål vinglar hit och dit och är oförmögna att göra reella politiska överväganden. I politiskt svåra situationer förleds de av försåtliga demagoger som utlovar falska lösningar och folk riktar sina primitiva – potentiellt våldsamma – politiska impulser mot sina välgörare i det politiska skiktet. ”Populism” uppstår när folket inte längre erkänner sina verkliga styresmän och börjar bita i kopplet. Läs mer →

I Storbritannien får mer än tre miljoner löntagare sin regelbundna inkomst från arbete som är helt organiserat via olika internetplattformar, drivna av företag som Uber, Upwork och Taskrabbit. Det rör sig inte om ett fenomen i marginalen i specifika branscher, menar Ursula Huws: ”Det som sker är att flera olika trender som sakta byggts upp över flera decennier nu konvergerar och påskyndar uppkomsten och spridningen av en ny modell för arbetsordning. Det handlar om en storskalig omstrukturering av arbete inom en rad olika sektorer.”

Det är ett välbekant mönster. Först kommer en ekonomisk kris. Därefter följer en enorm omstrukturering av kapitalet – och med denna, en omstrukturering av arbetet – som ställer alla tidigare gällande förhållanden i tvivelsmål. Läs mer →

I början av 2000-talet svepte en vänstervåg – starkast markerad i Venezuela under Hugo Chávez – över Latinamerika. I land efter land kom mer eller mindre radikala regimer till makten. Under senare år är det dock tydligt hur artikulerade högerkrafter återerövrar ansenlig terräng. Vad är det egentligen som händer? Rolf Bergkvist gör analytiska nedslag i kontinentens politiska utveckling.

Den aktuella situationen i Brasilien, där högern (inklusive anhängare till den tidigare militärdiktaturen i landet) inlett en massiv kampanj för att avsätta den folkvalda presidenten, Dilma Rousseff, är ytterligare en länk i den kedja av bakslag Läs mer →

Klicka på bilden för att läsa tidningen som PDF.

Inom kort publiceras innehållet som separata artiklar på sidan.

För att läsa tidningen som PDF; klicka på bilden!

Kära Läsare

Marxister tilldelar arbetarklassen en speciell roll i historien. Det är arbetarklassen som är det revolutionära subjektet som slutgiltigt ska bryta kapitalismens bojor. Vi i redaktionen för Röda rummet ser det därför som väsentligt att ur olika aspekter lyfta fram den, och då inte minst belysa skeenden när den varit tungan på vågen. Per-Olof Mattssons recension av Kalle Holmqvists bok Fred med Norge visar i det sammanhanget upp hur svensk arbetarklass 1905 – genom hot om generalstrejk och vägran att bära hand mot ett broderfolk –punkterade högern och militärens drömmar om ett fortsatt stormaktsvälde i Norden. Hjalmar Brantings utrop “Norge ur dina händer konung” kom att illustrera ett av svensk arbetarklass allra mest ärevördiga ögonblick.

En annan sak som är väsentligt är att lära av historiska misstag. Här bidrar Rolf Bergkvists artikel Förliser socialismen? som ett försök att bibringa förståelse om varför det styrande socialistpartiet, PSUV, i parlamentsvalet i Venezuela kunde drabbas av ett sådant braknederlag.

Ett fenomen som under de senaste decennierna blivit allt tydligare i det politiska landskapet är hur de så kallade policyprofessionella vuxit i numerär och vikt. Anders Karlsson ger sig i artikeln Verka utan att synas i kast med detta fenomen.

“En bild kan säga mer än tusen ord” är ett gammalt beprövat uttryck. I artikeln Att bestämma över andra kroppar lägger Jeff Werner August Malmströms konstverk Curmans skalle på dissektionsbordet. Werner använder sig av ett intersektionellt angreppssätt vid närmandet till Curmans målning och levandegör därvidlag passerade historiska skeenden.

Syrien har utvecklats till vår tids mest infekterade och komplicerade krishärd. I artikeln Växthuseffekten och upproret i Syrien frilägger Martin Fahlgren en bakomliggande orsak som ofta haft en tendens att drunkna i det rådande krigsmullret; hur landet flera år i rad före upproret tog sin början plågades av en svår torka.

Libyen har efter Gadaffis fall blivit en ruskig sinnebild för en statsbildnings sammanbrott. Vijay Prashad tar i artikeln Libyens sönderfall och splittring upp problematiken kring västs så kallade “humanitära interventioner” – att bomba ett land till frihet – med regimskifte som strategi.

Ja, det är vad Röda rummet har att erbjuda i detta nummer – välkomna!

(ps. Att Trotskijartikeln Sovjeten och revolutionen inte nämns i Kära Läsare beror på att den lades till i tidningen som en layoutmässig sistahandsåtgärd. Men den faller ju tematiskt väl in… red.)