Gustavo Petro tillträdde som president i Colombia i augusti 2022 på ett program med tydlig vänsterprofil. Men vad har Petro lyckats uträtta i praktiken? Och vad är det för krafter och förhållanden som lagt hinder i vägen? Rolf Bergkvist genomlyser vad som egentligen hänt de senaste åren i detta omtalade latinamerikanska land.
Sommarens uppmärksammade rättsprocess mot före detta presidenten Álvaro Uribe kan kanske ge oss en spegelbild av det aktuella politiska läget i Colombia.
Fortsätt läsaEn artikel av Eli Friedman.
Kina är idag kapitalistiskt. Detta har inneburit en oerhörd omvandling av ett land som i princip hade avskaffat privat ägande av produktionsmedlen under 1950-talet. Dessutom genomförde Kina några av 1900-talets mest radikala politiska experiment under det följande decenniet. Trots den djupgående förändringen av produktionsförhållandena under de senaste fyrtio åren, behåller Kommunistpartiet (KKP) sitt maktmonopol. Partiet utger sig fortfarande för att vara socialistiskt, om än med ”kinesiska särdra
Kinas kommunistiska väg till kapitalism har skapat en djup förvirring inom vänstern (både i Kina och globalt) om hur man ska beskriva dagens situation.1 Att klargöra denna fråga är mycket viktigt för antikapitalistisk kamp, och blir allt viktigare givet Kinas växande globala makt. I slutändan handlar frågan om följande: Tror vi att den kinesiska staten och dess opposition mot den USA-ledda världsordningen bidrar till en frigörande politik eller inte? Om svaret är nej och vi förstår Kina som låst i en kamp med USA om kontrollen över systemet – snarare än ett försök att överskrida kapitalismen – leder det till en helt annan politisk slutsats: Att vi själva, i opposition till alla stater, måste skapa en radikal oberoende väg till frigörelse.
Fortsätt läsaIngen har kunnat undgå att Kina över tiden stärkt sina positioner på den internationella arenan. Men hur stark makt besitter egentligen dagens härskare i Beijing? Anders Karlsson tecknar en bild av dagens kinesiska imperialism.
Torkil Lauesen ger oss i sin artikel Imperialismens kris och kapitalismens slut en välskriven översikt av den marxistiska synen och analysen av fenomenet imperialism som en ofrånkomlig konsekvens av kapitalismens historiska utveckling. Kapitalexporten, när ekonomiska aktörer spränger nationalstatens bojor, utgör här det tydligaste kännetecknet, det som Lenin i hög grad uppehöll sig vid i sin bok Imperialismen som kapitalismens högsta stadium (1917).
I sin syn på dagens Kina – och dess roll i det rådande världssystemet – skiljer sig dock Lauesen markant från den uppfattning som är vanligt förekommande i den politiska tradition där vår tidskrift Röda rummet har sina rötter.
En artikel av Torkil Lauesen.
Med begreppet den ”huvudsakliga motsättningen” som mitt analytiska verktyg1 och ”ojämlikt utbyte” som min teori om imperialism2, kommer jag att presentera imperialismens historia i en mycket koncentrerad form, från kolonial imperialism, via nykolonial imperialism och nyliberal imperialism, till den nuvarande förnyade geopolitiska kampen och de kriser som denna innebär för det kapitalistiska produktionssättet.
Kolonialism & kapitalismens födelse
Det var Lenin som 1917 introducerade begreppet ”imperialism” i sin bok Imperialismen som kapitalismens högsta stadium.3 Men imperialismen, i form av kolonialism, är lika gammal som kapitalismen själv.
Den första engelska översättningen av första bandet av Karl Marx Kapitalet utkom 1887, fyra år efter hans död. Översättningen företogs huvudsakligen av Samuel Moore, en jurist som var aktiv i arbetarrörelsen och god vän till Marx och Engels. Som medöversättare anges Edward Aveling (Marx yngsta dotter Eleonors partner), men denne lär inte ha levererat särskilt mycket. Projektet översågs förstås av Engels som var förvaltare och utgivare av Marx kvarlåtenskap. Denna översättning har blivit en av två standardöversättningar till engelska och ingår i den officiella Marx-Engels Collected Works.
Fortsätt läsaI Röda Rummet #3-4 (2025) publicerades ett boksymposium kring Frances Tuuloskorpis bok ”Bageriet i paradiset” (Verbal förlag). Där publicerades kommentarer till boken av tre skribenter med facklig erfarenhet, Lars Henriksson, Frida Tånghag och Daria Bogdanska, samt ett svar av Tuuloskorpi själv. Boksymposiet finns nu att läsa på Tuuloskorpis blogg, där det för övrigt finns mängder av andra matnyttiga inlägg för alla intresserade av facklig organisering och folkrörelselinjen.
Motsättningen mellan frihetsälskande nyliberalism och nationalistisk konservatism framställs ofta som en avgörande konfliktlinje i vår tid. Tänk Macron versus Le Pen, Harris versus Trump, eller för den delen, Reinfledts Nya Moderater versus Kristerssons Tidösamarbete. Utifrån en diskussion om regeringens förslag på kvalificeringskrav i välfärden – där nyliberal åtstramningspolitik möter etnonationalistisk välfärdschauvinism – ifrågasätter Maria Persdotter en sådan uppdelning.
”Nu tar vi nästa steg för att för första gången på riktigt införa en arbetslinje i integrationspolitiken.”
Så sade äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) när hon tidigare i år presenterade den statliga utredning som haft i uppdrag att utforma begränsningar och villkor för nyanländas tillgång till flera statliga trygghetssystem och välfärdsförmåner.
Förslaget är en del av en mer övergripande bidragsreform med det uttalade målet att motverka ”långvarigt bidragsberoende” och ”utanförskap” bland utrikesfödda, som även omfattar skärpta aktivitetskrav och ett bidragstak inom försörjningsstödet.
Från Koch-finansierade tankesmedjor till svenska Facebook-grupper som Bränsleupproret – den klimatförnekande rörelsen är i dag en global och ideologiskt brokig allians. Den samlar konservativa, marknadsliberaler, högerextrema och konspirationsteoretiker i ett gemensamt motstånd mot såväl vetenskapen som progressiv klimatpolitik. Men hur ser detta nätverk ut globalt och varför sticker Sverige ut?
Anton Törnberg & Kjell Vowles analyserar fenomenet.
Klimatförnekelse är i dag inte främst ett uttryck för okunskap. Det är ett organiserat politiskt projekt, tätt sammanflätat med högerpopulism, nationalism, marknadsfundamentalism och misstro mot etablerade institutioner. Projekt drivs av vad forskare har kallat en förnekelsemaskin – ett globalt ekosystem av konservativa tankesmedjor, lobby-organisationer och alternativa medieplattformar, ofta med rötter i USA. Målet med detta organiserade motstånd är att undergräva klimatvetenskapens legitimitet och blockera politisk handling.
Intervju med Michael A. McCarthy
Under de senaste 40 åren har finanssektorns stärkt sitt grepp över både den globala ekonomin och den nationella politiken. Dagens finanskapitalism framstår inte bara som alltmer ojämlik och instabil, utan även djupt odemokratisk då våra makthavare allt oftare återfinns på Caymanöarna och Wall Street snarare än i kommunhus och riksdag. Detta ger upphov till historiska utmaningar, men i den nya institutionella infrastrukturen och investeringskapacitet återfinns även förutsättningarna för en mer demokratisk ekonomi. Vänstern måste försöka förstå denna situation. Därför presenterar vi här en intervju med Michael A. McCarthy, sociolog vid University of California, Santa Cruz, som är aktuell med boken The Master’s Tools: How Finance Wrecked Democracy (and a Radical Plan to Rebuild It)
Mikael Omstedt (MO): Titeln på din bok är en parafras på feministen Audre Lordes berömda påstående att ”Herrens verktyg aldrig kommer att riva ner herrens hus”. Du menar att vi i själva verket kan använda finansmarknadens verktyg för att riva ner kapitalets hus. Kan du berätta varför du drar denna slutsats?
Fortsätt läsa
I ett bortglömt hörn av internet finns den nedlagda, marknadsliberala tankesmedjan Migros hemsida. En titt på hemsidan är som att stiga in i en tidsmaskin och besöka borgerligheten ett par år före Tidövavtalet. Här samlas upprop för att sätta de universella mänskliga rättigheterna före nationella särintressen, och rapporter som belägger den fria invandringens positiva effekter på ekonomin. Den senaste statusuppdateringen är från år 2015. Som av en händelse var det samma år som den moderatanknutna PR-byrån Kreab orkestrerade det möte mellan företrädare för sverigedemokraterna och toppar inom näringslivet som beredde väg för det aktuella regeringsunderlaget. (Dagens Industri, 20150915).
Fortsätt läsa