Debatt:

Kritik av ”Krig i kolbältet”

I Röda Rummet 3-4/2018 skrev Jakob Sandberg en artikel om Rysslands inblandning i kriget i östra Ukraina, ”Krig i kolbältet – till definitionen av konflikten i östra Ukraina”. Hans slutsats var att ”… den ryska statens intervention kan tolkas som en tydlig tolerans för det som skedde, men utan någon inledande egen sammanhållande styrning” samt att ”… konflikten bör definieras som ett inbördeskrig – striden har onekligen stått inom en erkänd suverän entitet mellan parter som inledningsvis varit underkastade en gemensam auktoritet”.

Artikeln utgör en märklig analys/slutsats och jag är övertygad om att varken Röda Rummet eller Internationalen skulle ha kommit till liknande slutsats vad gäller andra starka länder med regionala maktambitioner som på liknande sätt lagt sig i sina grannars politik, t.ex. Turkiet, Saudiarabien, Israel, Iran, Indien, Vietnam eller Kina, för att inte tala om USA. Men Röda Rummet kanske anser att just Ryssland (på grund av ospecificerade anledningar) kan begära att behandlas främst utifrån sina egna perspektiv, vilka förstås då vore kvalitativt annorlunda än hur man betraktar andra regionala stormakter?

Att på liknande sätt analysera USA:s förehavanden i Latinamerika fram till nittiotalet (eller dess politik gentemot Venezuela idag) skulle orsakat stort rabalder inom den tidens internationella vänster. Hur ska man se på angreppet mot Grisbukten på Kuba (1961) – var det inte så att striden där stod ”inom en erkänd suverän entitet mellan parter som inledningsvis varit underkastade en gemensam auktoritet”? Var det inte på liknande sätt med starten av det andra Indokinakriget (kring 1960), att formellt kom USA ”enbart” till Demokratiska Republiken Vietnams hjälp efter att ett inbördeskrig startat och att det därför – enl. Jakob Sandbergs sätt att betrakta världen – bör betraktas som ett inbördeskrig ända till dess slut, 1975.

En internationell vänster måste istället ha det perspektiv som New Jewel Movement på Grenada hade och som dess ledare Maurice Bishop sammanfattade med: ”We ain’t nobody’s backyard”. Alla visste förstås att USA betraktade hela Latinamerika som sin egen bakgård (sedan Monroedoktrinen 1823 och speciellt med tillägget ”Rooseveltkorollariet” 1904 vari USA gav sig själv rätt att ’ingripa som ”internationell polis” om stater i Karibien och Centralamerika uppträder ”ociviliserat”’ [Wikipedia]), men Maurice Bishop menade att den politiska vänstern förstås aldrig kunde acceptera att verka inom den ram som sattes av den regionala stormakten.

I Maurice Bishops anda måste dagens internationalister stå upp för rätten att inte böja sig för den regionala stormaktens krav på hegemoni och rätt att blanda sig vad man anser sig ha intresse av.

Göran Lidén, Stockholm

Jakob Sandberg svarar:

Hej Göran

Tack för ditt mail. Jag är den förste att hålla med om att konflikten i östra Ukraina ska förstås historiskt och komparativt, men de exempel som anförs i texten visar att du inte har läst den bevisning jag anför. Du skriver att konflikten tolkas på ett sätt som aldrig hade skett på Röda Rummet eller Internationalen i de lägen andra regionala och globala stormakter lägger sig i sina grannstaters angelägenheter, men de enda exemplen som anförs är amerikansk intervention under kalla kriget långt bort ifrån landets gränser. Givet det faktum att den kompakta majoriteten stridande i östra Ukraina var, och alltjämt, är ukrainska medborgare som fram till dess hade verkat hela sina liv först i Sovjet och därefter i Ukraina, samt frivilligtillresta från hela världen inklusive Ryssland, gör att jämförelsen med såväl Grisbuktsinvasionen som samtliga övriga exempel i ditt mail haltar betänkligt. Exemplen du anför förutsätter nämligen det som behöver förklaras, vilket är just det jag i min artikel pekar på att bevis saknas för – att Kreml skulle ha orkestrerat upproret i öst. Det faktum att Kreml tjänar på konflikten i Donbass är inte ett tillräckligt rekvisit för att de orsakar den. Likaledes är antagandet om Ryssland som en imperialistisk stat inte rekvisit nog för att bevisa att rysk imperialism är orsaken till de problem den ukrainska staten står inför idag, inklusive kriget i öst. Om imperialism som analytiskt begrepp (och inte som odefinierat begreppsligt deus ex machina inom vänstern när större stater lägger sig i mindre staters angelägenheter) ska ha ett värde måste det bära upp analytisk precision, och inte förutsättas vara grunden för allt som sker varje gång stormakter som Ryssland har ett finger med i spelet. Jag förnekar på intet sätt ryska stormaktsambitioner gentemot Ukraina, men hävdar att själva förutsättningen för denna stormaktsintervention är motsättningar inom den ukrainska staten som var starka nog att utlösa ett inbördeskrig, och därmed återfinns grunden till problemet också där. Att jämföra dessa motsättningar med amerikanskt stöd för reaktionära regimer i Latinamerika och Sydostasien är att inte förstå, eller att inte veta, hur upproret i öst organiserades under våren och försommaren 2014. Jag hade hoppats att min artikel skulle råda bot på denna kunskapsbrist, men inser att jag kan ha misslyckats med min föresats.

Att placera konflikten bland andra är något jag absolut vill uppmuntra, och nog hade det varit värt att jämföra med exempelvis dagens lågintensiva konflikt i Kamerun, där just språkfrågan mellan fransk- och engelskspråkiga områden har lett till blodsutgjutelse och tusentals på flykt, eller övriga strider på postsovjetiskt territorium där etniska frågor och nationstillhörighet har spelat stor roll, så som Nagorno Karabach, och det inbördeskrig i Georgien som föregick rysk invasion av landet 2008. En historisk parallell är spanska inbördeskriget (som också allt som oftast är den jämförelse rebellerna själva gör med sin kamp), där utländsk intervention och frivilliga kombattanter förekom i mängder. I skrivandets stund befinner sig enligt uppgift två tusen amerikanska soldater i Syrien (vid sidan av en betydligt större mängd turkiska, ryska och iranska soldater), men ingen skulle drömma om att kalla detta krig något annat än ett inbördeskrig, trots att utländsk inblandning var en del av stridigheterna mycket tidigt. Som jämförelse befann sig som mest ca 4 000 ryska soldater  på rebellkontrollerat område i Ukraina under andra halvan av 2014. ”We ain’t nobody’s backyard” går att applicera lika mycket på  Kievs relation idag  till Donbass som på Rysslands relation till Ukraina, eftersom den ukrainska nationalismen har haft så låg resonans i ett ryskspråkigt och sovjetpräglat Donbass. Det är i ljuset av dessa konflikter jag anför den definition av ett inbördeskrig Stathis Kalyvas gör i The logic of violence in Civil War, som lyder i original ”An armed combat within the boundaries of a recognized sovereign entity between parties subject to a common authority at the outset of the hostilities”.

Vad Kreml har gjort i detta fall är att dra fördel av situationen, och det politiska målet bland rebellerna var att vända sig mot oligarkin (se både Pavel Gubarevs Fakel Novorosii och Aleksej Mozgovojs framträdanden), det vill säga rebellrörelsen stod i direkt opposition till den oligarki som utgör en så väsentlig del av det samtida Ryssland. Det är ett faktum som på intet sätt står i motsättning till rebellernas djupa beroende av Ryssland, och det är också svårt att förena med den typen av intervenerande imperialism som USA sysslar med långt bort från sina gränser. Det ska tilläggas att dualismen mellanstatligt krig-inbördeskrig är fattig, och man kunde argumentera för att den definition som den ukrainske människorättsaktivisten Enrique Menendez ger är mer passande: ett hybridkrig (se fotnot 6 i min artikel: https://www.youtube.com/watch?v=KH0VL7dsxKA&t=418s).
Det är dock en definition som är dåligt teoretiskt utarbetad, och skulle fordra en teoretisk utarbetning i bokformat. Att däremot slentrianmässigt förutsätta rysk imperialism som orsak till kriget i Ukrainas östligaste provinser är inte något som gör vänstern eller någon annan särskilt mycket bättre på att förstå vad som sker i Donbass.

Jakob Sandberg

Det här inlägget postades i Debatt, Historia, Östeuropa och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.