Ny etapp i Venezuela

– om ekonomi och folklig organisering

Nyhetsflödet i västvärldens etablerade media från samhällsomvälvningens Venezuela  har under senare år sinat betänkligt. I den mån saker och ting överhuvudtaget tas upp handlar det ofta om att landets president, Hugo Chavez, framställs som en självsvådlig pajas och auktoritär despot, eller så målas landets ekonomiska utveckling i med mörka färger. I denna artikel försöker Rolf Bergkvist tränga sig bakom denna ytliga och förvrängda mediabild, spegla den rådande klasskampen och ta temperaturen på revolutionens Venezuela. Vad har det blivit av Chavez proklamationer om ”en socialism för det tjugoförsta århundradet”?

I den mån den kapitalistvänliga pressen överhuvudtaget skriver något om utvecklingen i Venezuela är det en negativ bild som förmedlas. Korruption, elbrist, tomma hyllor i livsmedelsbutikerna och – ekonomisk kris. Det kan vara ett viktigt påpekande att denna bild inte enbart är propagandistisk. Den återspeglar även en liten del av den pågående klasskampen i landet, en social kamp där den ekonomiska eliten – liksom i Chile i början av 1970-talet understödd av USA-imperialismen – använder sina ekonomiska tillgångar för att stoppa och rulla tillbaka den revolutionära process som pågår sedan mer än tio år.

Men låt oss börja med den ekonomiska krisen. Enligt de siffror centralbanken offentliggjorde Fortsätt läsa

Publicerat i Internationellt, Latinamerika, Socialism | Etiketter , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ny etapp i Venezuela

Venezuela är inte Grekland

Efter att Venezuelas ekonomi förra året krympte (vilket flertalet ekonomier i den västra hemisfären gjorde), efter det att valutans värde fallit drastiskt på den inofficiella, parallella svarta marknaden och efter att elektricitetsbrist råder i landet dyker det upp rubriker i västliga media som talar om Venezuela ekonomiska sammanbrott.

Washington Post rapporterar Fortsätt läsa

Publicerat i Ekonomi, Internationellt, Kapitalism, Latinamerika | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Venezuela är inte Grekland

Marxism som etiskt val

I Stefan Jonssons senaste essäsamling Rapport från sopornas planet hittar Mattias Hagberg en text som undersöker de teoretiska verktyg som är användbara för att förstå dagens värld

Rapport från sopornas planet– kritiska essäer. Stefan Jonsson, Norstedts förlag 2010

I slutet av nittiotalet och början av nollnolltalet slukade jag girigt Stefan Jonssons trilogi om rasism, postkolonialism och globalisering. Stefan Jonssons essäer var på många sätt banbrytande; ingen svensk hade tidigare penetrerat den samtida rasismen, den postkoloniala erfarenheten och globaliseringens verkningar på samma sätt som Stefan Jonsson då gjorde.

De essäer som Stefan Jonsson har samlat under den något missvisande titeln Rapport från sopornas planet kan på många Fortsätt läsa

Publicerat i Böcker, Imperialism, Kultur, Socialism | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Marxism som etiskt val

Debatt: Med bibehållen lön?

I slutet av 90-talet skrev jag en artikel i Internationalen som gick ut på att antalet arbetade timmar i den svenska ekonomin dividerat med antalet personer som ville och kunde arbeta under en vecka blev ganska precis 30. Med andra ord: om vi delade på jobben skulle arbetstiden bli sex timmar per vardag.

Tanken var att belysa det absurda i att vissa lider av övertid och andra av arbetslöshet. Under massarbetslöshetens 1990-tal var det faktiskt rätt hög press i frågan om att dela på jobben, vilket min uträkning var ett uttryck för. Efter att LO och TCO beslutat sig för att direkt motsätta sig en daglig förkortning av arbetstiden gick dock luften ur debatten. Arbetstidsfrågan blev iskall och har så förblivit.

Men under våren 2010 har en viss Fortsätt läsa

Publicerat i Debatt, Ekonomi, Fackligt, Klimat, Miljö, Social välfärd | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Debatt: Med bibehållen lön?

Aftonbladet om Röda Rummet

Aftonbladets kultursida hade måndagen 12 april följande artikel:

Volvoarbetarens lösning på klimatkrisen

När japanerna bombade Pearl Harbour ställde den amerikanska regeringen om industrin till krigsproduktion. Bilfabrikernas tekniska kompetens och sofistikerade produktionsprocesser ställdes i det allmännas tjänst. Man fick inte längre bygga bilar för privat bruk, istället tanks, kanoner, flygplan.

Det är något liknande som måste ske när klimathotet sätter punkt för massbilismens era, menar Volvoarbetaren Lars Henriksson i nya numret av Röda Rummet – en tidskrift som, slår det mig, aldrig försöker vara det minsta innesmart. Här skriver man av andra skäl än att visa sig på styva linan, för ekologi och socialism, till exempel.

Henriksson slår åt två håll. Mot dem som vill ”lösa” bilindustrins kris genom att låta den gå på skroten. Det vore en ohygglig förstörelse av kompetens och människor. Och mot dem som vill sända statliga överbryggningspengar för att den ska klara sig tills ”allt är normalt igen.”

Problemet är bara att det normala kommer att döda planeten. Miljöbilar är en skenlösning, räcker ingenstans. Bygg tåg, spårvagnar, ja vad vi behöver för att klara klimatet, föreslår Henriksson.

Men ska en sådan omställning vara möjlig måste alliansen mellan bilkapitalisterna och bilarbetarna brytas. Löntagarna måste ge upp idén att de ska rädda sina jobb i knivskarp konkurrens med kollegerna i andra länder. Klamrar de sig fast vid bilen är de dömda.

Inte gjort i en handvändning, förstås, men ett av de få genuint rödgröna försöken att tänka bortom business as usual.

Petter Larsson

Publicerat i Kultur | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Aftonbladet om Röda Rummet

Röda Rummet 1 / 2010 – Socialist?

Omställning – Sanningssökande – Normalitet

Kära läsare

För att förändra världen måste man kunna förstå den. Den meningen, med doft av gamle Marx, finns i denna tidskrifts målsättningsformulering. Vi vill gärna ge kunskap och erfarenheter som bidrar till arbetet för en annan värld.

Är det en vetenskaplig ambition? Det vill vi nog hävda, men frågan är i så fall på vilket sätt. Vid sammanställningen av detta nummer vindlar redaktionsgruppens samtal iväg i olika riktningar under lunchpausen.

Vad är egentligen vetenskap? Vilken vetenskap kan man lita på? Finns absoluta sanningar? Bör vi sträva efter sådana – och till vilken nytta? Går ens alla mänskliga fenomen att förklara?

Artiklarna i detta nummer bidrar till sökandet efter svaren på de frågorna – utifrån skilda utgångspunkter. När Erik Svensson och Pia Gustafsson i sin artikel efterlyser vetenskapliga experiment för att förklara utvecklingen av mänskliga beteenden hoppas vi på en livlig debatt i en för tidskriften ny fråga: vad är människans natur? Finns en sådan överhuvudtaget?

Eva Kärfve varnar från sin utkikspost för den politiska faran med klassificering av människor, vilket får lunchsamtalet att ta ytterligare vändningar. Den vetenskap och ”beprövad erfarenhet”, som läkarvetenskapen talar om och som kan utsträckas till andra områden, kommer på tapeten. Vilken roll spelar den beprövade erfarenheten när kraven på objektivt mätbara resultat pressar på? Och i vilken grad kan naturvetenskap och sociala vetenskaper vila på samma kunskapsteoretiska grundval?

I tidskriftskollegan Tvärdrag, som i sitt senaste nummer behandlar just biologi kontra politik läser vi i en ledare att en ny vänster behöver ”en ny vetenskap” – men utan att denna vetenskap definieras.

Själva tänker vi att det inte är en ny vetenskap som behövs, snarare verktyg för att tolka och tillämpa olika vetenskaper för att smälta ihop rönen till en helhet. Marxismen, som vi förstår den, bör ha just helhetssyn som ledstjärna, liksom tvärvetenskap och odogmatisk öppenhet. Det är en verktygslåda, en metod för att analysera och förstå samhällsutvecklingen i alla sina delar.

För egentligen är kanske den enda sanningen att allt är i rörelse – allt förändras. Därför kan man ju egentligen lika väl vända på vår målsättningsformulering: För att förstå världen måste man också förändra den. Kampen om idéer och ideologi måste vara förankrad i vardagen, i social kamp, där klassmotsättningar görs synliga. Eftersom det inte är fritt flytande idéer som styr samhället utan mer handfasta klassintressen, så måste vi sträva efter att ”ge förnuftet muskler” som Lars Henriksson skriver i sin artikel om en möjlig och nödvändig omställning av bilindustrin.

Vad avgör om ett marxistiskt förhållningssätt är riktigt eller inte? Enligt ett talesätt med anor från 1500- talet, som också tongivande marxister använt, ligger ”the proof of the pudding in the eating”. Det är om och när en annan värld blir verklighet som svaret på frågan kan skönjas.

Hur vi kan låta detta – att praktiken avgör teorin – vara vägledande utan att hamna på ett gungfly av relativism och opportunistisk dagspolitik är en fråga vi gärna bollar till er, kära läsare. Se det som en utmaning. Våra spalter står öppna.

/Redaktionen

Hela numret som pdf.

Publicerat i Kära läsare | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Röda Rummet 1 / 2010 – Socialist?

Att ge förnuftet muskler

– om alternativ produktion, klimat och klasskamp

Bilindustrins kris gör kapitalismens oförmåga att hantera såväl klimatfrågan som sin egen inneboende krislogik särskilt tydlig. I Sverige knyts framtidshoppet för en hel nationell industribransch, och för tiotusentals människors försörjning, till ett osannolikt menageri av kapitalister som med ”sunda affärsplaner” i sina portföljer ska frälsa branschen.

Men bilindustrins kris bär i själva verket också på möjligheter som sträcker sig långt utanför en enskild bransch, menar Volvoarbetaren Lars Henriksson.

Krisen gör det naturligt att ifrågasätta produktionens innehåll och marknadens roll som måttstock på vad som är samhällsnyttigt att producera.

När den finansiella krisen slog till med full kraft hösten 2008 blev överproduktionen i bilindustrin världen över plågsamt uppenbar. I den svenska bilindustrin var situationen särskilt problematisk. Två av världens minsta massproducenter av personbilar – som båda tillverkade relativt stora, bränsletörstiga bilar i de högre prisklasserna och som dessutom ägdes av stora amerikanska bolag som själva befann sig i djupa svårigheter – var i akut kris. Två bilföretag vid konkursens rand, med följdverkningar längs hela kedjan av underleverantörer i ett land med drygt nio miljoner invånare, ledde Fortsätt läsa

Publicerat i Ekonomi, Fackligt, Kapitalism, Klimat, Miljö, Politik, Socialism | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Krönika: Negativt positivt tänkande

När Barbara Ehrenreich – journalist och författare till Barskrapad, Körd och Karnevalsyra – diagnosticerades med bröstcancer sökte hon sig till stödgrupper där hon hoppades få vettiga råd. I stället frontalkrockade hon med en kompakt mur av positivt tänkande. Hon fick veta att hon måste vilja bli frisk. Och att hon borde omfamna sjukdomen och vara tacksam för den möjlighet till personlig utveckling som cancern gav henne, och det kinesiska tecknet för kris är också tecknet för möjlighet och … ja, ni kan ju snacket. Ehrenreich sade adjö, gick hem och påbörjade researchen för sin bok Bright-sided – How the relentless promotion of positive thinking has undermined America.

Ämnet är tacksamt att raljera över, och som kritiker förvandlas man lätt till en samlare av befängda citat. Men det är angeläget att gå bortom raljerandet, att peka ut problemen med det positiva tänkandets imperativ. Förutom att det är ett irrationellt, magiskt tänkande är det också hjärtlöst och skuldbelägger den drabbade. Kan man bli frisk genom att tänka positivt, så är det rimligen ens eget fel om man förblir sjuk. Inställningen berövar oss också hela känslopaletten; rätten till sorg, besvikelse, ilska och, ja, bitterhet och hat.

Men Barbara Ehrenreich vore inte Barbara Ehrenreich om hon inte också tog analysen till samhällsnivån. Naturligtvis är inte positivt tänkande hela eller ens halva förklaringen till finanskrisen, men det förefaller rimligt att det kan ha påverkat omdömet. En central komponent i positivt tänkande är att man bör agera på ett sådant sätt som visar att man tror att man kommer att lyckas. Att överbelåna sig och att som banktjänsteman uppmuntra överbelåning blir en form av positiv affirmation. Att undanröja ”negativa tankar” är också centralt. Kritiker anses vara ”bromsklossar” (inom näringslivet) och ”energitjuvar” (i privatsfären) och man kan gå kurser om hur man befriar sig från dem.

I Sverige har det positiva tänkandets imperativ mest varit ett randfenomen och en inkomstkälla för bokförlagen. Det ändrades med Arbetsförmedlingens tremiljardshopping av coachningstjänster. Bland coachföretagen finns allt från revisorstyper till de vilkas hemsidor pryds av snurrande änglar, yin och yang-symboler och visdomsord som ”Love the one You are”, men gemensamt för nästan samtliga är att det är den jobbsökandes inställning som behöver åtgärdas. När staten väljer att bekämpa arbetslösheten med attitydförändrande åtgärder av halvterapeutisk karaktär har randfenomenet upphöjts till offentlig ideologi.

Cecilia Verdinelli

Tidigare publicerad på Göteborgs-Postens kultursida 15 februari 2010

Publicerat i Krönikor, Kultur, Medicin, vård, Övrigt, Religion, Social välfärd | Etiketter , , , | 1 kommentar

De konkreta alternativen

Hur ska utsläppen av växthusgaser minskas? Vilka metoder är effektiva och samtidigt rättvisa, och vilka blir de samhälliga konsekvenserna när de tillämpas? Daniel Brandell har läste en bok som söker besvara frågorna.

De ekosocialistiska debattörerna har länge och med rätta kritiserat kapitalismens krampaktiga åtgärder för att skapa någon sorts hållbar klimatpolitik. Man har kritiserat de förekommande formerna av handel med utsläppsrätter, koldioxidskatter, CDM-projekt, etc med hänvisning till att dessa metoder oftast varit verkningslösa, och i många fall slagit hårt mot ekonomiskt svaga individer. I en borgerlig miljöpolitik drabbas de fattiga förhållandevis hårdast, eftersom de har små möjligheter att hitta miljövänligare alternativ. Det är inte de som skall bära bördan av att samhället inte är ekologiskt hållbart.

Samma ekosocialister har dock ofta varit sämre på att visa på alternativa system som Fortsätt läsa

Publicerat i Böcker, Ekonomi, Klimat, Kultur, Miljö, Socialism | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för De konkreta alternativen

Homo Socialismus? – om biologi, egoism och möjliga felslut

Många känner nog igen argumentet att ”Jo, det kan ju låta bra det där med jämlikhet och socialism, men nu är det ju så att människan av naturen är egoistisk!” Jämförelsen med djuren ligger då ofta nära till hands. Men vad säger oss egentligen biologin?

Zooekologen Erik Svensson och samhällsläraren Pia Gustafsson ger sin syn på nya evolutionsbiologiska forskningsrön med utgångspunkt i den nyutkomna boken Snällare än du tror. Människan – social av naturen. De varnar för underskattning av biologiska förklaringsmodeller, men även för att dra missledande slutsatser.

Boken Snällare än du tror med underrubriken Människan – social av naturen är skriven av Åke Daun som är professor i etnologi och Hans Norebrink, vårdarbetare som studerat internationella relationer. Boken är skriven i dialogform efter korrespondens mellan Daun och Norebrink. De har haft som utgångspunkt att försöka förstå samhällsfenomen som samarbete, altruism och egoism utifrån människans biologiska natur och genetiska arv. Det är ett klassiskt ämne för kontroverser, som Fortsätt läsa

Publicerat i Böcker, Feminism, Kultur, Socialism, Vetenskap | Etiketter , , , , , , , | 4 kommentarer