Krönika: Blir det fint att vara rasist nu? Nabila Abdul Fattah

År 1758 hade Carl von Linné äntligen klurat ut att hur mycket människor var värda var baserat på deras hudfärg. Vad han kom fram till var att indianerna var elaka och stridslystna, afrikaner var långsamma och försumliga och asiater var stela och giriga. Europeerna däremot, eller Europeanus som han kallade dom var muskulösa, smarta och uppfinningsrika.

Kort efter att han presenterat begreppet ”ras” för en publik blev det både accepterat och hyllat.  Kolonisatörerna som åkt världen runt för att ”upplysa barbarerna” fick äntligen ett ord att använda sig av istället för att referera till religion och denna start till rastänkandet godtogs av alla, särskilt bland de människor som var lite ”finare och maktfullare” än andra. Det var helt enkelt ”fint” att ha kunskapen om människors kapacitet utifrån deras ras. Man ansåg sig vara bildad om man kunde diskutera de olika rasernas för-och nackdelar och man skålade säkert mer än en gång för att man tillhörde Europeanus-släktet. Denna forskning fortsatte ett långt tag framöver. Under 1800-talet började forskare leta efter rasbiologiska bevis för att den europeiska rasen var nummer ett.

Och 1922 öppnades det rasbiologiska institutet efter önskemål av alla sittande partier i riksdagen, där man skulle se till att den vita rasen skulle fortsätta att vara överlägsen alla andra genom att tvångssterilisera människor som helt enkelt inte var lämpliga. Nazisterna i Tyskland började referera till Sveriges rasbiologiska forskning för att driva fram sin kampanj vilket dom lyckades perfekt med. Och det var där det började gå neråt för ras-tänket. Hitler hade visst råkat ta rasbiologin lite för långt i praktiken vilket gjorde att man efter andra världskriget inte kunde använda sig av begreppet ”ras” för att förklara vissa saker man fortfarande ansåg sig behöva förklara.

Ett tag började man använda sig av begrepp som ”etnicitet” då det inte var lika laddat som ras. Nu ser det ut som att vi har en kombination av ”etnicitet, religion och kultur” för att prata om det man pratade om innan andra världskriget. Frågan är om rasismen, som en gång skapades av människor i finrummen kommer återigen att accepteras då rasisterna på nytt sitter i finrummen.Kommer det snart att bli  fint och kultiverat att vara rasist?

Nabila Abdul Fattah

Tidigare publicerad i Metro 6 oktober.

Det här inlägget postades i Invandring, rasism, Krönikor och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.