I samband med den svenska NATO-ansökan har nätverket Rojavakommittéerna blivit kända för en bredare allmänhet. Många förknippar Rojavakommittéerna med spektakulära aktioner, men nätverkets historia sträcker sig nästan ett decennium tillbaka i tiden och handlar om mycket mer än Erdogandockan. Allting började med en klädinsamling till den av IS belägrade staden Kobanê i norra Syrien.
I september 2014 nåddes världen av nyheten att IS tagit kontrollen över staden Kobanê i provinsen Aleppo i norra Syrien. Kobanê som ligger nära den turkiska gränsen är en strategiskt och kulturellt viktig plats. Slaget om Kobanê skapade stora rubriker världen över och skulle bli en symbol för de kurdledda styrkornas väpnade kamp mot IS. Plötsligt var YPG och YPJ kända över hela världen.
De kurdiska försvarsstyrkorna hyllades som hjältar i kriget mot terrorismen. Det var kurdernas gerillakrigare som utgjorde den avgörande försvarslinjen mot IS tidigare obrutna framryckning. Under fyra månader belägrades staden Kobanê av jihadisterna, som genom blodiga massakrer försökte tvinga stadens invånare till underkastelse. Men istället för framgång möttes IS av ett motstånd som de inte var beredda på. I januari 2015, kastades jihadisterna ut ur staden och YPG/YPJ återtog kontrollen som de haft sedan 2011. Kobanê blev en symbol inte bara för det kurdiska folkets kamp, men för alla minoriteters okränkbara rätt till liv och frihet. Det blev också uppenbart för omvärlden att den kurdiska rörelsen genomgått ett paradigmskifte där en kurdisk nationalstat inte längre var målet. Tvärtom handlar revolutionen i Rojava om att folk, oavsett etnicitet, religion, klasstillhörighet, kön och sexualitet har lika värde och lika rätt att delta i samhällslivet på lika villkor. Vänsterrörelser runt om i världen fick upp ögonen för revolutionen och det ideologiska paradigmskifte som inte bara gav hopp om fred i Mellanöstern, men om en världsomfattande revolution som representerar en grundläggande kritik mot nationalstaternas existensberättigande.
Kommittéernas uppkomst
Det var i denna kontext hösten 2014 som vi påbörjade klädinsamlingen till Rojava, som kom att bli startskottet för det landstäckande nätverk som Rojavakommittéerna är idag. Vi såg bilder på unga studenter som begav sig upp i bergen för att strida mot IS. Många var helt oerfarna när det kom till krig och vapen, men de hade någonting annat – en övertygelse om att deras insats kunde göra skillnad i kampen mot IS. Förutom erfarenhet saknade många den mest grundläggande utrustningen, såsom lämpliga skor. Därför började vi samla in skor och kläder. Vår första insamling koordinerades mellan Stockholm, Göteborg och Malmö men snart fick vi kontakt med liknande initiativ i flera andra städer i landet. Mycket har hänt sedan de där första dagarna, samtidigt som våra grundläggande principer är desamma nu som då. Vi är ett socialistiskt nätverk som arbetar i solidariskt utbyte med den revolutionära rörelsen i Rojava, Bakur och hela Kurdistan. Vi är partipolitiskt och religiöst obundna, vilket innebär att vårt nätverk inte styrs av något politiskt parti eller något religiöst samfund. Våra samarbeten är breda och baserade på principen om minsta gemensamma nämnare. Genom åren har denna princip lett oss till samarbeten med såväl parlamentariska partier som med autonoma politiska grupper, kyrkor, moskéer, idrottsföreningar och skolor. Precis som vårt namn indikerar så utgörs nätverket av autonoma kommittéer, därav pluraländelsen. I skrivande stund har vi aktiva kommittéer i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Umeå. Kommittéernas analyser, taktiker och metoder kan skilja sig åt beroende på lokala kontexter men samtidigt så har vi våra grundläggande principer som vi ständigt återkommer till. Vi är en del av den internationella antikapitalistiska frihetsrörelse som inspireras av det revolutionära projektet i Autonoma administrationen av norra och östra Syrien, ofta kallat Rojava, en region som delar gräns med Turkiet, Irak och Syrien. En rörelse som till mångt och mycket bygger på Abdullah Öcalans idéer om Demokratisk Konfederalism – en ideologi bortom nationalstaten där beslut i första hand fattas på lokal nivå av dem som direkt berörs av besluten. Istället för uppdiktade gränser och självutnämnda auktoriteter baseras Demokratisk Konfederalism på idéer om direktdemokrati, genom lokalt beslutsfattande på gräsrotsnivå. Förutom social rättvisa utgör kvinnans frigörelse och ekologi grundpelare i den kurdiska frihetsrörelsens ramverk.
“Solidaritet är något man kan hålla i sin hand”
Vår första insamling var lyckad och resulterade i containrar fullastade med kläder, skor, hygienartiklar, barnprodukter, skolmaterial, sjukvårdsmateriel med mera. Redan innan våra lastbilar nådde fram började vi planera för vårt nästa steg. Det var viktigt för oss att göra en distinkt skillnad mellan solidaritet och välgörenhet och det stod klart redan från början att vi ville skapa ett nätverk som arbetar i utbyte med den revolutionära rörelsen i Rojava. I detta insåg vi nödvändigheten av direkta kontakter och ett kontinuerligt utbyte av information mellan oss själva och rörelsen där nere. Rent konkret så var vår utgångspunkt att verklig solidaritet endast kan uppnås i kommunikation med dem som kämpar på plats. Vi lånade en paroll från den danska organisationen Kommunistisk Arbejdskreds (KAK) “Solidaritet är något man kan hålla i sin hand”. Med det menade KAK att solidaritet måste omsättas till någonting konkret om den ska ha en faktisk påverkan. Vi vill också att vår solidaritet ska omsättas i praktiken, samtidigt som vi inte tappar våra politiska analyser och de socialistiska principerna. Om definitionen av välgörenhet är att hjälpa och lindra lidande, så lämnar vi det till de stora internationella hjälporganisationerna vars resurser vida överstiger dem vi kan uppbåda. Vår roll ska istället vara att fokusera på det politiska utbytet och på vår solidaritet med revolutionen. Om vi skickar skor till Rojava, så gör vi det för att den kurdiska frihetsrörelsen ska nå sina mål som i förlängningen är våra mål – alla människors rätt att leva i fred och frihet. I utbyte har vi fått erfarenheter och verktyg, som sprungit ur en över ett decennium lång revolution i det tjugoförsta århundradet.
Praktiska Projekt
Fler projekt följde, vi ville bidra till återuppbyggandet av Kobanê. Vi samlade in pengar till skolor, sjukhus, brandbilar, musikstudios och rehabilitering av skadade och traumatiserade människor.
I arbetet med insamlingarna byggde vi upp relationer till solidaritetsrörelser runt om i världen och naturligtvis med frihetsrörelsen i Rojava och Bakur. Medlemmar i Rojavakommittéerna reste ner till Rojava och Bakur och fick uppleva det revolutionära projektet på plats. På så sätt fick vi också med egna ögon bevittna hur vårt arbete hemma i Sverige faktiskt gjorde en praktisk skillnad. Dessa resor bidrog till att knyta starkare band till rörelsen där nere, samtidigt som vi fick en unik inblick i utvecklingen i regionen. Med sig hem hade våra medlemmar såväl kunskap som inspiration till oss här hemma. (Deras reseberättelser finns att läsa på vår hemsida.) Efter hand blev det svårare att korsa gränserna i regionen och tidvis har det varit krångligt att få in transporter till Rojava. För oss har detta inneburit att vår roll alltmer har kommit att handla om informationsspridning och kunskapsutjämning (se faktaruta), även om vi aldrig helt släppt de mer praktiska sidorna av vårt solidaritetsarbete.
Föreläsningar och förlag
För att engagera våra kamrater i våra projekt krävs det att vi sprider de idéer som ligger till grund för revolutionen. Detta arbete växer snabbt och är idag ett av Rojavakommittéernas primära mål. Vi föreläser på bokmässor, bibliotek, skolor och föreningslokaler. Vi skriver insändare och artiklar, deltar i panelsamtal och debatter. Och så har vi vårt förlag – Heval Förlag där vi arbetar med översättning och utgivning av böcker och pamfletter. Bland annat ger vi ut texter av Abdullah Öcalan men också texter av kamrater och organisationer från olika delar av vår rörelse, antologier och intervjuer som vi vill tillgängliggöra för svenska läsare. Rojavas internationalistiska kommun har skrivit boken Make Rojava green again om sitt projekt med samma namn, denna bok har vi översatt och anpassat en aning till svenska förhållanden. Gör Rojava grönt igen ger en grundläggande förståelse för den kurdiska frihetsrörelsens ideologi, en samtidsanalys ur perspektivet hos den internationalistiska kommunens perspektiv på plats i Rojava. Denna bok och projektet som ligger till grund för texten, är ett exempel på hur vi som solidaritetsrörelse kan bidra konkret till att bygga upp ekologiskt och demokratiskt hållbara strukturer i Rojava.
Och detta samtidigt som vi kan sprida kunskap och inspiration för organisering här hemma. Slutligen kan vi passa på att skryta lite om vår egen bok Det Nya Paradigmet – Den kurdiska frihetsrörelsens politiska ramverk. Boken är, som dess undertitel skvallrar om, en introduktion till hela den kurdiska frihetsrörelsens politiska teori och praktik. Det är ett ramverk byggt på en grund av social rättvisa, ekologi och kvinnans frigörelse men som också ger oss djupare filosofiska perspektiv kring frågor om livet, samhället och vår egen plats i allt det här. Det Nya Paradigmet kan ses som vårt försök att skapa en handbok i att formera oss bortom politisk depression och klimatångest och dela vidare den inspiration som vi hämtat från den kurdiska frihetsrörelsen till våra kamrater och läsare. Vilka lärdomar kan progressiva krafter i Sverige dra från en rörelse med sin bas i krigets Syrien? En hel del, anser vi i Rojavakommittéerna.
Att lära känna vår fiende
Under våra år med kommittéerna har vi upplevt intensiva perioder, men också perioder där vi haft tid för eftertanke och analys. De intensiva perioderna har kännetecknats av attacker mot våra kamrater, från IS men även attacker från statliga aktörer. Ett exempel är när turkiska armén 2018 invaderade staden Afrin som sedan 2014 varit under autonomt styre. Turkiets invasion gick under namnet ”Operation Olive Branch”. Man flygbombade Afrin med många civila dödsoffer som följd, ännu fler tvingades på flykt eller fängslades när Turkiet gick in i staden.
När invasionen startade gick vår rörelse ut på gatorna. Till en början sågs demonstrationer dagligen runt om i världen och intresset för att delta var stort. Media beskrev etnisk rensning av kurder och Turkiet kritiserades av såväl statliga organ som av människorättsorganisationer. Demonstration följde på demonstration, men det fanns ingen tydlig tanke bakom. Vi hade inget uttalat mål, mer än att vi skulle visa världen vår besvikelse och ilska. Veckorna gick och de dagliga manifestationerna brände i längden ut många aktivister. Uppslutningen minskade från tusentals till hundratals, tills vi slutligen endast var en handfull personer kvar med våra flaggor och banderoller. När striderna avtagit kunde vi inte riktigt peka på vad vi uppnått. Vi hade spenderat all vår tid och energi på protester som till sist runnit ut i sanden. Det blev uppenbart för oss att vi behövde en ny taktik.
Vår nya taktik växte fram ur kritiken av våra erfarenheter från 2018. Vi använde oss av rörelsens koncept för kritik och självkritik; Vad ville vi uppnå? Vad gjorde vi fel? Vad kunde vi göra bättre nästa gång? Vår första slutsats var att vi ville göra verklig skillnad. Det räcker inte att vi säger åt vår fiende att vi ogillar dem, vi måste skada dem. Vi började med att undersöka vilka intressen den Turkiska staten hade i våra länder. Snabbt blev det tydligt att den turkiska statens krigsmaskin importerade tekniskt avancerat material från EU-länderna. Vi såg också att antalet aktiva i vår rörelse mångdubblades i händelse av invasion av de autonoma områdena. Från det drog vi slutsatsen att vår uppgift var att öppna upp en ”andra front” i Europa om Turkiet invaderade Rojava. Vi skulle med devisen ”stör, ockupera, blockera” agera mot de europeiska företag som höll igång den turkiska armén. Vi presenterade vårt koncept i det internationella nätverket RiseUp4Rojava, som vi är en del av, och det antogs – med tillägget att vi skulle fortsätta att aktivt motverka en invasion. Konceptet fick namnet “DagX”.
När invasionen av Rojava drog igång 2019 var vi väl förberedda. Vi hade vårt underrättelsematerial, vår samverkan och tydliga mål i våra respektive länder och städer. I Sverige var våra primära mål SAAB, SSAB och Scania som sålde militär utrustning till Turkiet. Vi genomförde blockader mot företagen och demonstrationer på strategiskt utvalda platser. Samtidigt skickade vi vårt underrättelsematerial till utvalda riksdagspolitiker. Håkan Svenneling (V) tog genast materialet vidare och snart gick Scania ut i media och beklagade sin försäljning av fordon till Turkiet. Fredrik Malm (L) anslöt sig till Svennelings begynnande allians för att stoppa krigsmaterielexporten och snart låg ett skarpt förslag hos riksdagen. Socialdemokraterna såg opinionen växa och försökte finta bort frågan genom ordklyveri med påståenden om att vapenexport till Turkiet inte alls pågick. Vi och bland andra Svenska Freds synade dock Sossarnas bluff och några dagar senare röstades förslaget om stoppad krigsmaterielexport till Turkiet igenom den svenska riksdagen. Det hade gått fort, och runt om i Europa lyckades kamraterna i RiseUp4Rojava påverka sina länder. Land efter land stoppade vapenexporten till Turkiet, och Sverige lyfte även frågan i EU.
Vi hade lyckats med det vi företagit oss. Vi hade bidragit till att skada vår fiende, på riktigt. Ordförande för Turkiets största militära fordonstillverkare BMC sa i en intervju att deras tillverkning stod still på grund av brist på pansar; ett direkt resultat av stoppad import från Finland och Sverige. Utvecklingen av Turkiets nya stridsvagn Altay avstannade också, då motorerna från Tyskland stoppades. Vi såg i fall efter fall att vår taktik gjorde reell skillnad. Sedan dess har vi ackumulerat mer erfarenheter, och utvecklat vår taktik som vi menar är väldigt effektiv: analysera din fiende, se vilka svagheter den har och var du kan slå för att påverka på riktigt. Detta tog vi med oss i vårt arbete mot Erdogan och NATO-processen som pågått under det senaste året. Genom att analysera Turkiets svar på våra aktioner så vet vi vad som får spridning i turkisk media, vad som provocerar Erdogan och hur vi ska agera för att få maximal effekt. Vi arbetar i ett ständigt föränderligt landskap, därför måste vi kontinuerligt återvända till våra analyser och anpassa våra taktiker efter aktuell situation.
När fascismen är statlig är dess makt enorm och vi kan inte mäta oss i styrka när det kommer till ekonomiska medel eller medial räckvidd. Men vi har rätten på vår sida och vi finns överallt. I varje världsdel, i alla länder, har vi kamrater och vårt samarbete växer hela tiden. Vi kommer att stå kvar tillsammans när fascismen faller och folkens frihetsrörelser segrar. Jin, jiyan, azadi! – Kvinna, Liv Frihet! Tillsammans visar vi att internationalismen är starkare än alla stater tillsammans och att en annan värld är möjlig!
<<
Artikelförfattare:
Rojavakommittéerna, juni 2023
Faktaruta
Rojava – Västra Kurdistan/kurdiska delarna av norra Syrien
Bakur – Norra Kurdistan/kurdiska delarna av södra Turkiet)
YPG – Folkets försvarsenheter, kurdledd styrka och den väpnade grenen av Demokratiska unionspartiet (PYD) i Rojava
YPJ – Kvinnornas försvarsenheter, del av YPG
Kunskapsutjämning innebär att man identifierar relevanta erfarenheter och kunskaper inom till exempel en grupp eller rörelse och arbetar aktivt för att sprida denna kunskap inom gruppen. Kunskapsutjämning bidrar till att gruppen kan dela på ansvar för samtliga ansvarsområden/arbetsuppgifter. En väl fungerande kunskapsutjämning gör gruppen mindre sårbar, då kompetensen hos varje enskild medlem ökar samtidigt som belastningen på vissa individer kan minska. Det är vidare en demokratisk fråga, att kunskapsutjämna möjliggör för alla medlemmar att delta mer aktivt i den demokratiska processen i en grupp eller nätverk. Att kunskapsutjämna bidrar till en mer jämställd och jämlik organisation då målet är att samtliga ska ha tillgång till all information och i förlängningen kunskap.