I boken Krisernas tid (2022) undersöker Ståle Holgersen, lektor vid Örebro universitet och medlem i Socialistisk politik, hur ekonomiska och ekologiska kriser hänger samman och skiljer sig från varandra. Holgersen menar inte bara att vi måste förstå kapitalismens kriser för att vi ska kunna förstå kapitalismen, utan även att kriserna bidrar till kapitalismens överlevnad.
I höstas publicerade vi ett utdrag av Krisernas tid (Röda rummet #196) och i detta nummer vill vi fördjupa vårt engagemang genom att publicera fyra olika kommentarer.
I nästkommande nummer publicerar vi Holgersens svar.

Vanja Carlsson: Hur ska vi förstå den ekosocialistiska staten?
Ståle Holgersens bok Krisernas tid väcker viktiga frågor som rör statens roll i såväl den ekologiska krisen som i hur ekosocialismen skulle kunna erbjuda en lösning. I boken får staten genomgående representera den härskande politiska klassen och aktörer som på olika sätt representerar staten beskrivs stå i stark beroendeställning till den kapitalackumulation som driver på den ekologiska krisen. Det generella budskapet är inledningsvis att här, hos staten, högre offentliga tjänstemän och övriga statliga aktörer, har inget gott skett i förhållande till klimatförändringarna. Tvärtom är den representativa demokratins institutioner och det politiskt-administrativa systemet i betydande del skyldig till förändringarna. Holgersen skriver: ”staten har alltmer blivit en förvaltare av kapitalistklassens gemensamma intressen. Vid kriser i dag finns absolut inga tvivel – staterna är villiga att sträcka sig extremt långt för att rädda systemet eftersom det för dem i så hög grad handlar om att rädda sig själv”.