År 1758 hade Carl von Linné äntligen klurat ut att hur mycket människor var värda var baserat på deras hudfärg. Vad han kom fram till var att indianerna var elaka och stridslystna, afrikaner var långsamma och försumliga och asiater var stela och giriga. Europeerna däremot, eller Europeanus som han kallade dom var Fortsätt läsa
Med sitt författarskap blev den i somras avlidne Ragnar Thoursie något av den sociala välfärdsstatens avläsare under tre tidsperioder. 
Han slog igenom som diktare med politisk tendens 1952 när välfärdsstatens uppbyggnad var i sitt inledningsskede. Efter en litterär tystnad som varade i 37 år – då han registrerade systemet inifrån som byråkrat på AMS – återkom han som diktare 1989, när välfärdsstaten fortfarande var relativt ograverad men då den nyliberala politiken började gripa allt vidare omkring. Finalen på Thoursies författarskap inföll vid millenieskiftet när välfärdsstaten alltmer var utsatt för privatiseringar och nedskärningar. Slutpunkten på hans bana blev samlingen Sånger från äldreomsorgen 2009. Per-Olof Mattsson har följt Thoursies gärning.
När Ragnar Thoursie avled tidigare i år, lämnade han efter sig ett Fortsätt läsa
Allt oftare förekommer ordet sexarbetare i medierna. Vart är debatten om prostitution på väg? I sin redan omdiskuterade bok Varat och varan utmanar Kajsa Ekis Ekman det hon menar är myter och blottlägger bakomliggande intressen. Roya Hakimnia har läst boken, resonerar om dess slutsatser och manar till strid
I debatten om prostitution får berättelser om förtryck och utnyttjande inte längre plats. Jag googlar och hittar en blogg skriven av en före detta prostituerad. Bloggaren ifråga beskriver hur hon Fortsätt läsa
Hur skulle en gräsrötternas egen kriskommission utvärdera valresultatet och dagens politiska situation? Den frågan ställer sig Jens Ergon med utgångspunkt i Jan Wiklunds tegelsten om folkrörelsernas historia. En bok Ergon uppfattar som originell i bästa bemärkelse, bland annat eftersom den är skriven ”inifrån”.
Socialdemokraterna har tillsatt en kriskommission, vänsterpartiet en framtidskommission. För de rödgröna partierna – i synnerhet de röda – har valfiaskots efterdyningar bara inletts. Det är ett plågsamt uppvaknande som in i det sista skjutits på framtiden. Nu öppnar sig den avgrund som i praktiken vuxit i decennier.
Men vad innebär Fortsätt läsa
Studiecirkeln hålls i Göteborg och börjar söndagen den 31/10.
För anmälan och information, se nedan:
”Alliansregeringen har gripit sig an systemskiftet med ett betydligt mer utvecklat sinne för den svenska välfärdsmodellens uppbyggnad än tidigare borgerliga regeringar. Reinfeldtministären har – understödd av de senaste decenniernas nyliberala dominans – drivit nedmonteringen av modellen på ett mer genomtänkt och försåtligt sätt än sina föregångare. ”Precisionsbombning av hörnpelarna” är den beskrivning som författarna till boken Bokslut Reinfeldt använder när de summerar de fyra borgerliga regeringsåren. Anders Karlsson har läst boken.
Jag älskar kollektivavtal”, utbrast moderaternas vice ordförande Gunilla Carlsson på en partistämma för några år sedan. Så formulerar sig nuförtiden en av de främsta företrädarna för ett parti som tidigare under decennier ständigt motionerat i riksdagen om en radikal förändring av arbetsrätten och aldrig förtröttats i att måla upp vilken negativ roll som det ”starka facket” spelar för den ekonomiska utvecklingen i Sverige.
”Vi värnar den svenska modellen”. Hur många gånger kom inte dessa ord över ”det nya arbetarpartiets” ordförande Fredrik Reinfeldts läppar under valrörelsen 2006? Ja, visst, står Reinfeldt för en annan retorik och stil än företrädaren Bo Lundgrens buttra skattesänkarframtoning. Men i vilken mån kan man skönja någon verklig förändring i politikens innehåll bakom Reinfeldt och moderaternas nya image?
Mitt under valrörelsen 2006 kom boken Åtta år med Reinfeldt, skriven av Stefan Carlén, Christer Persson och Daniel Suhonen. Boken var en analys, en väl underbyggd profetia, om vad borgerligheten med Reinfeldt som fältherre skulle komma att uträtta om de lyckades erövra den politiska makten. Nu, nästan fyra år senare Fortsätt läsa
Efter valet är det möjligt att en rödgrön regering bildas.
I de tre partiernas gemensamma dokument tycks dock både de röda och de gröna nyanserna svaga och uttunnade. Men vad kan samarbetet mellan, S, V och MP framkalla för politiska diskussioner och idéer på basplanet? Kan det stimulera en radikal utveckling bland miljömedvetna vänsterkrafter och jämlikhetssträvande miljöaktiva?
Daniel Brandell har med ekosocialistiska glasögon läst den rödgröna antologin Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras, och presenterar kritiskt utmanande frågor.
Det rödgröna samarbetet inför höstens val är ett påtvingat samarbete. Dels är det påtvingat uppifrån, som ett resultat av kohandel och överläggningar mellan partitopparna i S, V och MP. Dels är det påtvingat utifrån, under tryck från det borgerliga allianssamarbetet. Oppositionen vill inte att osäkerheten kring regeringsalternativ skall bli ett ess i rockärmen för borgarna att spela ut om och om igen under valrörelsen.
Det är i viss mån synd att Fortsätt läsa
I detta nummer rör vi oss i skuggorna. Ur de mörka och långa skuggor som idag dominerar samhällsutvecklingen hämtar vi numrets bilder.
I skydd av de härskande kapitalägarnas ekonomiska och ideologiska skuggor verkar Reinfeldts borgerliga regering för att i grunden omdana den gemensamma välfärd som är resultatet av den svenska arbetarrörelsen landvinningar. Anders Karlsson beskriver i sin artikel de verkliga avsikterna bakom ”det nya arbetarpartiets” reklamstajlade yta och undersöker vad som verkligen sker, bakom det som synes ske.
För palestiniernas situation vore beskrivningen mörka skuggor ett grovt understatement. Det handlar mer om svarta åskmoln. Men de senaste veckorna har ändå några viktiga revor i det svarta molntäcket rivits upp. Vi sammanställer detta nummer av Röda rummet ett par veckor efter den israeliska regeringens mordiska angrepp på Frihetsflottiljens skepp. Det breda folkliga stöd som manifesterats med Ship to Gaza-projektet kan kanske på sikt åstadkomma en spricka i den mur som stänger in palestinierna både på Västbanken och i det blockerade Gaza. Gilbert Achcar blottlägger i sin artikel – direkt hämtad ur Järnmurens skuggor – de mekanismer som palestinierna, tillsammans med politiskt radikala krafter i Israel och en global
solidaritetsrörelse har att utmana.
Vi vill också berätta om andra vägar som stakas ut ur skuggorna. I Venezuela pågår ett försök till samhällsomvandling som siktar mot en ”socialism för 2000-talet”. Rolf Bergkvist beskriver i sin artikel såväl framsteg som bakslag i den processen.
Röda rummet vill bidra till det livsviktiga samtal som socialister har att föra för att hitta öppningar och formulera målsättningar för den breda klassförankrade folkrörelseallians som är nödvändig för att uppnå ett annat samhälle.
Rikard Warlenius inpass om hur kravet på arbetsförkortning kan problematiseras och utvecklas och Daniel Brandells funderingar om ekosocialisters politiska utmaningar borde kunna ge upphov till ett eller annat mothugg.
Samtalet fortsätter. Vi önskar en skön sommar – i både sol och skugga.
Läs hela numret som PDF här: Röda Rummet 2-2010
”Jag vet inte hur många gånger jag demonstrerat mot Israels olika övergrepp.
Varje gång har talarna sagt att; Nu – ja, nu – är gränsen passerad… Men för Israels hökar utgör fördömanden inget verkligt hot utan bekräftar bara att det gäller att sluta sig samman mot fienden…” En talare vid den snabbt sammankallade manifestationen på Gustav Adolfs torg i Göteborg öste ur sig sin frustration över Israels kapning av Ship to Gaza-konvojen och morden ombord på Mavi Marmara samma morgon.
I följande artikel ger Gilbert Achcar den historiska och ideologiska bakgrunden till de israeliska makthavarnas strategi och visar hur den – trots skiftande retorik – hela tiden i grunden varit densamma. En påminnelse om varför de israeliska härskarnas omedgörlighet inte handlar om några tillfälliga attityder utan är själva grundvalen i ett kolonialt projekt
Abba Eban – den mest framsynte utrikesminister som Israel någonsin haft – påstås efter den avbrutna fredskonferensen i Genève i december 1973 ha fällt följande yttrande: ”Araberna missar aldrig ett tillfälle att missa ett tillfälle.” Uttalandet var helt i linje med Ebans tal på konferensen där han efter att ha framhållit att ”en ny möjlighet har öppnats” deklarerade: ”Vi kan inte veta om denna möjlighet kommer att tas till vara eller slösas bort… Israel är för sin del beslutet att ta den chans som ges.”
Det var vi den här tiden möjligt för Israel att framställa sig som en fredssträvande part konfronterad med arabiska regeringar som fortfarande var ovilliga till att ens förhandla med Israel – för att inte tala om att sluta ett fredsfördrag. Syrien bojkottade verkligen Genèvekonferensen, trots att dess främsta stormaktsallierade Sovjetunionen, var drivande bakom sammankomsten. Men landets inställning var i själva verket inte entydigt negativ och i maj 1974 slöt Syrien Fortsätt läsa
Vi lever i en tid när den etablerade psykiatrin, som åter blivit mer biologiskt orienterad, tycks mer orubbad i sin tilltro till diagnosen än någonsin, menar Maria Sundvall. Hon har läst en nyutkommen bok som ifrågasätter till synes etablerade ”sanningar”.
Crazy Like Us. –The Globalization of the American Psyche, Ethan Watters, Free Press, New York 2010
”Alla har rätt till en diagnos som leder till rätt behandling”. Så lyder en trossats i tiden, ofta framförd av makthavare när de ska visa på en lösning på psykiatrins kris. Och det vore ju gott och väl om trossatsen var sann. Men det finns många som ifrågasätter den.
Det länge funnits en kritik, bland annat från idé- och lärdomshistorikern Karin Johannisson som visat att Fortsätt läsa
