Striden om antisemitismen
Allteftersom absurditeten i argumenten för ”Israels rätt till självförsvar” blottats i det obarmhärtiga ljuset av bilderna från det pågående folkmordet på den palestinska befolkningen har Israels försvarare intensifierat den avledningsmanöver som består i att misskreditera palestinskt motstånd och propalestinskt solidaritetsengagemang. Fundamentet i denna strategi är att hävda att kritik av staten Israel och sionismen kan vara uttryck för antisemitism.
Till stöd för detta finns den prestigefyllda definition av antisemitism som år 2005 publicerades av International Holocaust Remebrance Alliance (IHRA). Den har ett ursprung i den så kallade Stockholmsdeklarationen, som fem år tidigare presenterades av det internationella forum mot antisemitism som leddes av Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson.
Den 30 december 2024 publicerade Göteborgs-Posten i en faktaruta elva exempel hämtade från IHRA:s definition (där Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet angavs som källa)* Här framträder motsägelsefullheten i öppen dager. Punkt 11 fastslår, helt riktigt, att det är antisemitiskt att peka ut judar som kollektivt ansvariga för staten Israels agerande. Samtidigt gör deklarationen just en sådan sammankoppling mellan Israel och det judiska folket i det exempel på antisemitism som ges i punkt 7: att utpeka den israeliska staten som rasistisk är samma sak som att neka det judiska folket självbestämmanderätt.
I svensk debatt har Segerstedtinstitutets föreståndare Christer Mattsson varit en tongivande röst i försöken att likställa kritiken av sionismen och staten Israel med antisemitism. Men det finns inte något trovärdigt vetenskapligt stöd för denna koppling. Att IHRA:s definition ändå fått sådan global acceptans, och till och med fått legitimera statlig repression (framför allt i Tyskland) av den pro-palestinska rörelsen, föranledde flera hundra forskare, som representerar en bred och djup forskningsexpertis inom relevanta områden att författa och publicera Jerusalemdeklarationen, presenterat som ett alternativ till IHRA:s deklaration. Röda Rummet publicerar här den första svenska översättningen.
Håkan Thörn
*Den ursprungliga texten i Röda Rummets inlägg ovan innehöll uppgiften att IHRA:s definition har översatts och lanserats av Segerstedtinstitutet. Detta har korrigerats. För vidare debatt om Segerstedtinstitutets analyser av antisemitism i Sverige efter 7 oktober, se Segerstedtinstitutet och IHRA:s definition av antisemitismen – rättelse och debatt
Jerusalemdeklarationen om antisemitism
Jerusalemdeklarationen om antisemitism är ett verktyg för att identifiera, konfrontera och öka medvetenheten om antisemitism i de former den manifesterar sig i länder runt om i världen idag. Den inkluderar en inledning, definition och ett antal riktlinjer med 15 punkter som ger utförlig vägledning för dem som söker upptäcka antisemitism i syfte att utforma sätt att motverka den. Den utvecklades av en grupp forskare inom områdena Förintelsens historia, judiska studier och Mellanösternstudier för att möta en växande utmaning: att ge tydlig vägledning för att identifiera och bekämpa antisemitism samtidigt som yttrandefriheten skyddas. Ursprungligen undertecknad av 210 forskare, har den nu cirka 370 undertecknare.
Inledning
Vi, de undertecknade, presenterar Jerusalemdeklarationen om antisemitism, resultatet av ett initiativ som började i Jerusalem. Bland oss finns internationella forskare som arbetar inom antisemitismstudier och relaterade områden, inklusive judiska studier, Förintelsens historia, Israel-, Palestina- och Mellanösternstudier. Texten till deklarationen har utarbetats i samråd med forskare i juridik och medlemmar av civilsamhället.
Inspirerade av 1948 års Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, 1969 års konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, deklaration från Stockholms internationella forum om Förintelsen år 2000 och 2005 års FN-resolution om Förintelsens minne, hävdar vi att medan antisemitism har vissa särdrag, så är kampen mot den oskiljaktig från den övergripande kampen mot alla former av diskriminering utifrån ras, etnicitet, kultur, religion och kön.
Medvetna om den historiska förföljelsen av judar genom tiderna och de universella lärdomarna från Förintelsen, och med oro över återuppväckandet av antisemitism av grupper som mobiliserar hat och våld inom politik, samhälle och på internet, söker vi att ge en användbar, kortfattad och historiskt informerad kärndefinition av antisemitism med ett antal riktlinjer.
Jerusalemdeklarationen om antisemitism svarar på ”IHRA-definitionen”, det dokument som antogs av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA) 2016. Eftersom IHRA-definitionen är oklar i viktiga avseenden och är öppen för olika tolkningar, har den orsakat förvirring och skapat kontroverser som försvårar kampen mot antisemitism. Då den kallar sig ”en arbetsdefinition” har vi försökt förbättra den genom att erbjuda (a) en tydligare kärndefinition och (b) ett antal sammanhängande riktlinjer. Vi hoppas att detta ska vara till hjälp för att övervaka och bekämpa antisemitism, samt för utbildningsändamål. Vi föreslår vår icke-juridiskt bindande deklaration som ett alternativ till IHRA-definitionen. Institutioner som redan har antagit IHRA-definitionen kan använda vår text som ett verktyg för att tolka den.
IHRA-definitionen inkluderar elva ”exempel” på antisemitism, varav sju stycken fokuserar på staten Israel. Samtidigt som detta lägger alltför stor vikt vid en specifik politisk arena finns det ett allmänt behov av tydlighet om var gränserna går för legitimt politiskt tal och handling rörande sionism, Israel och Palestina. Vårt syfte är dubbelt: (1) att stärka kampen mot antisemitism genom att klargöra vad den är och hur den manifesteras, (2) att värna en öppen debatt om den svåra frågan om Israels/Palestinas framtid. Vi delar inte samma politiska åsikter och vi söker inte att främja någon partipolitisk agenda. Att fastställa att en kontroversiell åsikt eller handling inte är antisemitisk innebär varken att vi stöder den eller att vi inte gör det.
Riktlinjerna som fokuserar på Israel-Palestina (nummer 6 till 15) bör beaktas sammantagna. I allmänhet, när riktlinjerna tillämpas, bör var och en läsas i ljuset av de andra och alltid med hänsyn till sammanhanget. Sammanhanget kan inkludera avsikten bakom ett yttrande, ett mönster av tal över tid eller till och med talarens identitet, särskilt när ämnet är Israel eller sionism. Så, till exempel, kan fientlighet mot Israel vara ett uttryck för en antisemitisk fiendskap, eller det kan vara en reaktion på ett brott mot mänskliga rättigheter, eller det kan vara den känsla en palestinier upplever på grund av sina erfarenheter av staten. Kort sagt, omdöme och känslighet krävs när dessa riktlinjer tillämpas på konkreta situationer.
Definition
Antisemitism är diskriminering, fördomar, fientlighet eller våld mot judar som judar (eller judiska institutioner som judiska).
Riktlinjer
A. Allmänt
1. Det är rasistiskt att essentialisera (behandla en karaktärsegenskap som inneboende) eller att göra svepande negativa generaliseringar om en viss befolkning. Det som är sant för rasism i allmänhet är också sant för antisemitism i synnerhet.
2. Det som är specifikt för klassisk antisemitism är idén att judar är kopplade till ondskans krafter. Detta är kärnan av många anti-judiska fantasier, som idén om en judisk konspiration där ”judarna” besitter dold makt som de använder för att främja sin egen kollektiva agenda på andras bekostnad. Denna koppling mellan judar och ondska fortsätter idag: i föreställningar om att ”judarna” kontrollerar regeringar med en ”dold hand”, att de äger bankerna, kontrollerar media, agerar som ”en stat inom en stat”, och är ansvariga för att sprida sjukdomar (som Covid-19). Alla dessa drag kan utnyttjas i olika (och till och med antagonistiska) politiska syften.
3. Antisemitism kan yttra sig i ord, visuella bilder och handlingar. Exempel på antisemitiska ord är yttranden om att alla judar är rika, notoriskt giriga eller opatriotiska. I antisemitiska karikatyrer framställs judar ofta som groteska, med stora näsor och kopplas till rikedom. Exempel på antisemitiska handlingar är: att misshandla någon för att hon eller han är jude, att attackera en synagoga, att måla hakkors på judiska gravar, eller att vägra anställa eller befordra personer för att de är judar.
4. Antisemitism kan vara direkt eller indirekt, explicit eller kodad. Till exempel är ”Rothschilds kontrollerar världen” ett kodat uttalande om den påstådda makten hos ”judarna” över banker och internationell finansvärld. På samma sätt kan framställandet av Israel som den yttersta ondskan eller att grovt överdriva dess verkliga inflytande vara ett kodat sätt att rasifiera och stigmatisera judar. I många fall är identifiering av kodat språk, med utgångspunkt i dessa riktlinjer, en fråga om sammanhang och omdöme.
5. Att förneka eller minimera Förintelsen genom att påstå att den medvetna nazistiska förintelsen av judarna inte ägde rum, eller att det inte fanns några utrotningsläger eller gaskammare, eller att antalet offer var en bråkdel av det faktiska totala antalet, är antisemitiskt.
B. Israel och Palestina: exempel som, i normalfallet, är antisemitiska *1
6. Att tillämpa symboler, bilder och negativa stereotyper från klassisk antisemitism (se riktlinjer 2 och 3) på staten Israel.
7. Att hålla judar kollektivt ansvariga för Israels beteende eller att behandla judar, enbart för att de är judar, som företrädare för Israel.
8. Att kräva att personer, enbart för att de är judar, offentligt ska fördöma Israel eller sionism (till exempel vid ett politiskt möte).
9. Att anta att icke-israeliska judar, enbart för att de är judar, med nödvändighet är mer lojala mot Israel än mot sina egna länder.
10. Att förneka rätten för judar i staten Israel att existera och utvecklas, kollektivt och individuellt, som judar, i enlighet med principen om jämlikhet.
C. Israel och Palestina: exempel som, i normalfallet, inte är antisemitiska*2
(oavsett om man ger sitt bifall till åsikten eller handlingen)
11. Att stödja den palestinska kampen för rättvisa och fullständiga politiska, nationella, civila och mänskliga rättigheter, såsom de sammanfattas i internationell rätt.
12. Att kritisera eller motsätta sig sionism som en form av nationalism, eller att argumentera för olika typer av konstitutionella arrangemang för judar och palestinier i området mellan Jordanfloden och Medelhavet. Det är inte antisemitiskt att stödja arrangemang som ger full jämlikhet för alla invånare ”mellan floden och havet”, vare sig i två stater, en binationell stat, en enhetlig demokratisk stat, en federal stat eller i någon annan form.
13. Evidensbaserad kritik av Israel som stat. Detta inkluderar dess institutioner och grundläggande principer. Det inkluderar också dess politik och praxis, både inrikes och utrikes, såsom Israels agerande på Västbanken och Gaza, Israels roll i regionen eller på annat sätt hur staten påverkar händelser i världen. Det är inte antisemitiskt att påpeka systematisk rasdiskriminering. Med avseende på debatt om nationell självbestämmanderätt gäller generellt samma normer i fallet Israel och Palestina som för andra stater och för andra konflikter. Således,är det inte antisemitiskt i sig, även om det är kontroversiellt, att jämföra Israel med andra historiska fall, inklusive bosättarkolonialism eller apartheid.
14. Bojkott, sanktioner, investeringsvägran och avyttring av investeringar är vanliga, icke-våldsamma former av politisk protest mot stater. I Israels fall är de inte i sig antisemitiska.
15. Politiskt språk behöver inte vara genomtänkt, balanserat, dämpat eller rimligt för att skyddas under artikel 19 i FN:s Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter eller artikel 10 i den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter eller andra deklarationer om mänskliga rättigheter. Kritik som vissa kan uppfatta som överdriven eller kontroversiell, eller som speglar en”dubbelmoral”, är inte i sig antisemitiskt. I allmänhet är gränsen mellan antisemitiskt och icke-antisemitiskt tal annorlunda än gränsen mellan orimligt och rimligt tal.
