En artikel av Eli Friedman.
Kina är idag kapitalistiskt. Detta har inneburit en oerhörd omvandling av ett land som i princip hade avskaffat privat ägande av produktionsmedlen under 1950-talet. Dessutom genomförde Kina några av 1900-talets mest radikala politiska experiment under det följande decenniet. Trots den djupgående förändringen av produktionsförhållandena under de senaste fyrtio åren, behåller Kommunistpartiet (KKP) sitt maktmonopol. Partiet utger sig fortfarande för att vara socialistiskt, om än med ”kinesiska särdra

Kinas kommunistiska väg till kapitalism har skapat en djup förvirring inom vänstern (både i Kina och globalt) om hur man ska beskriva dagens situation.1 Att klargöra denna fråga är mycket viktigt för antikapitalistisk kamp, och blir allt viktigare givet Kinas växande globala makt. I slutändan handlar frågan om följande: Tror vi att den kinesiska staten och dess opposition mot den USA-ledda världsordningen bidrar till en frigörande politik eller inte? Om svaret är nej och vi förstår Kina som låst i en kamp med USA om kontrollen över systemet – snarare än ett försök att överskrida kapitalismen – leder det till en helt annan politisk slutsats: Att vi själva, i opposition till alla stater, måste skapa en radikal oberoende väg till frigörelse.
Fortsätt läsa






