
Kampen mot klimatförändringarna och fossilutvinningen tar sig ett flertal organisatoriska uttryck. De mest radikala protesterna präglas oftast av att unga människor går i första ledet. I Röda rummets serie om nutida politiska och sociala rörelser presenteras här Ta Tillbaka Framtiden av ”en anonym anhängare”.
Den första mars 2023 föddes Ta Tillbaka Framtiden (TTF) när ett antal aktivister klättrade upp på några bensinmackar och kastade tårta på bolagets (ST1) byggnader och skyltar. Sedan dess har vi med olika medel försökt förhindra fossilkapitalets ödeläggelse av liv världen över.
TTF grundades i kölvattnet av den stora klimat-protestvågen 2018-19, då Fridays for Future samlade massor av klimatprotesterande och Extinction Rebellion utförde stora aktioner med civil olydnad. Vi beskriver oss själva som en hoppfull radikal gemenskap av och för unga mellan 12-30 år.
TTF förstås bäst som ett barn av sin tid. För lite över sex år sedan började Greta sin skolstrejk
och en ny våg av klimatprotester tog fart som 2019 samlade 60 000 demonstranter i
Stockholm. Fridays for Future (FFF) samlade folket samtidigt som Extinction Rebellion
(XR) gjorde olika ickevåldsliga hyss för att få riksdag att tala klarspråk, instifta medborgarråd
och drastiskt sänka utsläppen till 2025. Många unga som var med då – och inte hade gjort
något liknande innan – kände att de var med på en marsch mot revolutionen. Men 2020 kom
ett virus från Wuhan och satte stopp för den vågen. Tre år senare bildades alltså TTF. En stor del av syftet var att åtgärda två problem som fanns i klimatrörelsen: ett externt syfte kring att förtydliga rörelsens narrativ, och ett internt syfte kring att bygga tydlig organisation och långsiktig gemenskap.
Att skapa ett narrativ — Unga mot fossilkapitalet!
Narrativ är något klimatrörelsen i globala nord länge kämpat med. I klimatfrågan kan det vara
svårt att dra tydliga linjer mellan offer och förövare eller ”vi och dom” eftersom att orsaken till den kumulativa koldioxidens katastrofer är både brittisk industrialisering på 1800-talet och kinesiska kolkraftverk idag; även om olika länder stått för olika mycket utsläpp på vissa andra länders bekostnad. Medan klimatrörelsen i Syd haft en konfliktlinje mot Nord – som vi står bakom – så har rörelsen i Nord ofta använt “mänskligheten” som både offer och förövare vilket döljer att vissa köper privata öar för att bygga betongbunkrar där de från sin datorskärm kan investera i den fossila marknaden – medan andra vars avtryck är minimalt får sina barn dränkta av skyfall.
Under den klimatpolitiska vågen 2019 körde XR på med en agitation med “medborgaren mot staten” och FFF ställde “unga” mot stat och system. Ett problem var här att båda rörelserna vädjade till och lade ansvar på staten utan att formulera vad staten skulle göra eller de själva skulle göra av det som behövde göras (även om detta ganska snabbt förbättrades)1.
Utan att säga att dessa grupper hade “fel” – de var båda extremt lyckade rörelser– så ville TTF skapa en tydligare berättelse med tydligare konfliktlinjer mellan ett “vi” och ett ”dom”. TTF sökte därför att skapa ett narrativ där vi arga unga visade på en stark vilja att stoppa fossilkapitalet – och i detta gjorde fossilkapitalet till ungas huvudfiende. En sådan bild gör sig bra i dagens digitala mediavärld där en morgontrött läsare av dagspressen snabbt bör kunna dra den mentala kopplingen: fossila företag hotar ungas framtid dina barns framtid är hotad av fossila företag.
Att skapa en organisation– hoppfull radikal gemenskap
Det interna fokuset om ork, organisation och gemenskap handlade om att det i organisationerna som många av oss varit aktiva i innan fanns en kultur av “boom and bust” där massivt arbete skedde inför spektakulära aktioner, följt av trötthet och utbrändhet. Vi sökte därför att bygga nya organisationsformer med uthållighet, seghet och gemenskap i centrum.
Utan att säga exakt hur vi är organiserade så kan vi skvallra om att mycket tids läggs vid å ena sidan känsloarbete, sociala band och gemenskap– och å andra sidan tydliga mandat och tydliga strukturer kring arbetet, vilket diskuteras nedan.
Att ha en strategi – tänkt som vägen att nå sina mål – är svårt i klimatfrågan, speciellt när de faktiska målen uppsatta av internationella avtal är på väg käpprätt åt helvete. Vidare har våra fiender jättemycket pengar och tillgång till maktens korridorer, samtidigt som vi själva är ganska fattiga med dålig tillgång till någon bra korridor. Vad gör man då? I TTF försöker vi rikta in oss på “mindre”, fast samtidigt väldigt stora, bovar och systematiskt arbeta mot dem.
Fossilkapitalet: den främsta fienden
TTFs främsta fiende är fossilindustrin och det kapital som upprätthåller den. Vår första kampanj var därför att blockera oljehamnar och depåer med fossila bränslen; syftet att dels väcka uppmärksamhet för vårt narrativ och dels stoppa det dödliga trögflytande bränslet från att brännas, bli pengar, och återinvesteras i mer bränsle som det annars görs när ingen sitter i vägen. Under vårt första födelseår blockerade vi oljehamnar i sammanlagt en månads tid, genom att demonstrera precis utanför utfarterna och klättra upp på oljetankbilars tak.
När vi började blockera oljehamnar var det extremt effektivt. Tankbilar stod i långa led och ingen hamnkapten eller fossilförsäljare verkade ha någon plan för hur man skulle agera i en sådan situation. Efter upprepade besök i vått och torrt började kaptenerna och fossilförsäljarna försöka lösa situationen genom att åka ut från andra utfarter och så vidare. Vi gick till motanfall genom fler blockader vid fler utfarter – kaptenerna svarade med ytterligare fler, nu väldigt kreativa utfarter, och så har det fortsatt. En framgång har varit att vi med relativt lite folk har skapat väldigt stora blockader under lång tid – framförallt genom återkommande demonstrationer dag efter dag under aktionsperioder som kan vara en till två veckor där vi klättrar upp på tankbilars tak – men även genom att inte “försöka” bli arresterade och ha bra poliskontakter. Att vi för det mesta är ”vita barn” som i polisens ögon inte kan vara brottslingar hjälper såklart den situationen och är ett privilegium vi utnyttjar. Som en hamnkapten ilsket sa till oss “stör [vi] hela Europa”. Däremot är det svårt att genom blockad förändra den fossila ekonomins institutioner.
Kampanj mot fossilindustrins finansiärer
För att tydligare försöka förändra kapitalets struktur är vår senare genomförda kampanj inriktad mot Svenska storbanker, och specifikt det fossila kapitalets hjärta i Sverige, Skandinaviska Enskilda Banken. SEB är den bank i Sverige som står för störst koldioxidutsläpp av alla svenska banker, främst genom att SEB ger stora lån till företag som sysslar med expansion av fossila bränslen. SEB:s utlåning skapade 34 miljoner ton koldioxidutsläpp 2023, varav ca hälften kom från kol, olja och gas. SEB:s utsläpp kan jämföras med Sveriges totala konsumtionsbaserade utsläpp 2023 på 44,2 miljoner ton.2 Medan SEB insisterar på att deras pengar inte går till själva expansionen av fossilutvinningen, menar vi att det inte spelar någon roll då pengarna ändå hjälper företagen expandera och vidare att SEB inte kan garantera detta då inga krav på att pengarna ska gå till omställningsarbete ställs i lånen. Vårt mål är därför att SEB ska sluta låna ut pengar till företag som sysslar med fossil expansion, vilket är en “lågt hängande frukt” i meningen att andra storbanker som Handelsbanken och Danske bank redan nu inte gör detta. Det ska sägas att SEB menar att utsläpp relaterade till deras utlåningsverksamhet gått ner mycket sedan senaste rapporten. Huruvida det stämmer kommer vi snart få veta då en bankrapport för 2024 snart släpps från Fairfinance och Naturskyddsföreningen.3 För att få SEB att gå med på detta ändå ganska rimliga krav använder vi konfrontation och förhandling. Först konfronterar vi SEB om denna jobbiga sanning, genom att till exempel stå i en vecka utanför deras huvudkontor och prata med alla som går ut och in, vandra in på kontoret och prata med folk, vara på mässor där SEB är (och ställa jobbiga frågor), sprida vårt budskap med affischer utanför deras banker, skriva debattartiklar och ställa jobbiga frågor på föreläsningar. Kort och gott: där SEB är, där försöker även vi vara för att på snällaste, störigaste möjliga sätt lägga fram deras oljiga kort på bordet. Efter ett tag orkar inte ens envisa bankirer hålla på att jiddra och då får vi vårt möte, en förhandling. Hittills har det främst inbegripit greenwash och parterna har ännu inte löst sin konflikt, men kampen är långt ifrån över.

Vi vet att många inom SEB håller med oss, att deras kunder är på vår sida och vi är en organisation byggd för maraton; om SEB inte vill förhandla är vi mer än redo för konfrontation. Vår strategi är därför att fortsätta vår vänliga men bestämda nagel i ögat hos finanskapitalet. Om du som läsare är kund hos SEB kan du nu bli vår medkompanjon genom att maila SEB, berätta detta och byta bank, information om detta finns på vår hemsida: tatillbakaframtiden.se/bankkampanj/
Kampanj för avgiftsfri kollektivtrafik
Förutom kampanjerna mot fossilkapitalet driver vi även en relativt ny kampanj för avgiftsfri kollektivtrafik i Västra Götalandsregionen. Vi driver detta genom en namninsamling, demonstrationer, debattartiklar, byten av västtrafiks nedlåtande och människofientliga reklamskyltar mot våra egna – samt genom att fysiskt gå till regionfullmäktige och prata med politiker. Att driva avgiftsfri kollektivtrafik är både skönt för oss eftersom de spårvagnsresenärer vi möter på våra aktioner nästan uteslutande är positiva till budskapet. Samtidigt är det ett sätt för klimatrörelsen att kombinera klasspolitik med klimatpolitik och visa att det klimatsmarta även kan vara det som gör livets förutsättningar förutsättningslöst; med detta menar vi att klimatpolitik kan bli ett ymnighetshorn för rörelse, allas rätt till mat, boende och fri tid – så länge det fördelas rättvist inom planetens gränser. Det är viktigt för klimatrörelsen att driva förslag med riktig frihet, jämlikhet och rättvisa i centrum om vi ska byta ut den gamla gröna politikens ekologiska fotavtryck mot något nytt radikalt grönt och folkligt. Vi måste visa folket att vi inte är samma kostymnissar som det gröna kapitalet och dess PR-bihang.
Det viktigaste målet för TTF är att skapa hoppfull radikal gemenskap. Detta är viktigt inte bara för att det gör våra aktioner sega och långvariga, utan också som mål i sig självt. Hoppfull radikal gemenskap är värt någonting även när andra mål misslyckas och världen brinner. Genom att lägga äggen i gemenskapskorgen försöker vi skapa strukturer som betyder något även när allt omkring rasar. I praktiken betyder detta att vi å ena sidan anordnar en hel del fester, äter middag ihop, gör känsloarbete och har “salong”, där vi dricker vin och diskuterar politik – men det betyder också att det finns mallar för hur nya ska lära sig arbetet, tydliga roller, feministiska mötestekniker och vanlig kontorstid. Vi har en arbetsgrupp som ser till att alla får sin plats och trivs i organisationen, och det finns mötesplatser där man kan arbeta eller hänga tillsammans i flera städer. Vi kombinerar därmed ett försök att bli vänner och leva tillsammans med en osexig byråkrati. Det är såklart inte enkelt eller problemfritt att kombinera vänskap och arbete, gamla rävar med nya själar eller liberaler med kommunister – men med öppenhet kring svårigheterna och hög prioritet försöker vi sträva mot detta som en central del av vårt arbete. Det blir enklare att försöka rädda världen när uppgiften är uppdelad i tvåtimmars pass och någon har gjort en tydlig agenda – det blir lättare att hantera uppgiftens upplevda omöjlighet, ilska och sorg, när vi öppet får prata om den svåra situation vi befinner oss i. Till detta ska tilläggas att vi även anordnar mycket interna läger där alla kan träffas, och vi bedriver folkbildning i form av studiecirklar och föreläsningar som vi försökt sprida i bredare kretsar än TTF.
Utvärdering
Det är svårt att reflektera över framgång och svårighet då vi bara funnits i ett och ett halvt år men vår största framgång är att vi gjort mycket aktiviteter med relativt lite folk och varit väldigt produktiva under vår ännu korta livstid. Vi har kunnat göra detta genom att vara ett sammansvetsat gäng som prioriterar gemenskap högt, men även genom att ha en tydlig organisation där saker är planerade och mandat tydliga. Vi har gjort aktioner där vi återkommit gång på gång, i kampanjer där vi återupprepat aktionerna. Den främsta svårigheten är de starka fiender vi möter och den knappa tidsspann inom vilken vi arbetar. Dessa två bildar ofta en klyfta mellan vad som är realpolitiskt möjligt idag, och vad som är nödvändigt i snar framtid för att undvika de värsta katastroferna – vars tendenser vi redan ser. Genom att prioritera hoppfull radikal gemenskap försöker vi skapa förutsättningarna till kamp som kan övervinna den klyftan, men även skapa något värdefullt i sig självt vilket inte försvinner, även om klyftan i slutändan vinner över oss.
- Den som vill läsa vidare om detta, liknande process men i FFF kan läsa Lotte Schacks studie om “barnet” som identitet i klimatpolitiken: Lotte Schack; Climate Subjectivity: Youth, Innocence and Willfullness in the Swedisch climate movement. Mobilization: An International Quarterly 2 July 2024; 29 (2): 229–244. doi:
doi.org/10.17813/1086-671X-29-2-229 ↩︎ - Naturskyddsföreningen 2024, se
↩︎ - Strax efter att Röda rummet gick i tryck publicerades rapporten som nämns i artikeln: https://www.naturskyddsforeningen.se/artiklar/miljarder-fossilpengar-fran-svenska-banker/
(Webbadmins anmärkning) ↩︎